16
Motioner i Andra Kammaren, N:o 23.
N:o 23.
Af Herr LiSS Olof LiirSSOJi: Angående upphäfvande af sista
punkten af mom. 1 i 16 § af gällande förordning om
kommunalstyrelse på landet.
Uti det förslag till våra kommunallagar, som af särskilda komite-
rade utarbetades, och uti det förslag till samma lagar, som af Kongl.
Maj:t genom proposition framstäldes till 1859—-1860 årens riksdag, före¬
falla ej något förbud för vare sig kommunal- eller kyrkostämmors hål¬
lande på söndag, men Riksdagen, som den tiden befarade att »sabbatens
helgd och frid störes genom sammankomster och öfverläggningar i
verldsliga ämnen å helgedagar» föreslog ett förbud för såväl ordi¬
narie kommunal- som ordinarie kyrkostämmors hållande å dag, då
gudstjenst hålles. Kongl. Maj:t accepterade Riksdagens åsigt i afseende
å kommunalstämma, och i 16 § af kommunallagen för landet stadgas,
att ordinarie kommunalstämma icke får utsättas till dag, då gudstjenst
hålles, men i afseende å kyrkostämma, der presten är sjelfskrifven ord¬
förande, fästes ej afseende å Riksdagens uttalade åsigt, och således
få alla kyrkostämmor hållas å söndag.
A såväl kyrkostämmor som icke ordinarie kommunalstämmor före¬
komma i allmänhet lika så verldsliga ämnen som de, livilka förekomma
å de ordinarie kommunalstämmorna, men aldrig liar jag hört någon
kyrkostämmo-ordförande i min hemort, som hyst tvekan om att hålla
alla kyrkostämmor å söndag, eller någon kommunalstämmo-ordförande,
som tvekat att utlysa kommunalstämma 'till dag, då gudstjenst hålles, af
fruktan att sabbatens helgd och frid derigenom skulle äfventyras, lika
litet som jag hört någon påstå att sabbaten blifvit vanhelgad genom
sådana stämmors hållande.
17
Motioner i Andra Kammaren} N:o 23.
De olägenheter, som äro förenade med ett ovilkorligt förbud för
de ordinarie kommunalstämmornas hållande å söndag, särskild! i de glest
befolkade landskommunerna, äro så kända, att derom knappt behöfver or¬
das. Det är icke alltid någon så lätt sak för befolkningen i de stora
vidsträckta kommunerna att besöka en stämma, som hålles å arbetsdag,
då den idoge mannen, äfven om han gerna ville besöka stämman, icke
kan det, emedan han ej kan uppoffra en sådan dag. Erfarenheten har
ock visat att sällan någon stämma är så fåtaligt besökt som just de
ordinarie kommunalstämmorna, hvilka måste hållas å söknedag. I all¬
mänhet är det endast de stämmans lokal närmast boende och de, som
icke af arbete äro förhindrade, som då besöka stämman och diktera
besluten. Annorlunda är förhållandet, då stämmorna hållas å söndag,
då befolkningen samlas till sina kyrkor, i hvilkas närhet stämmorna hål¬
las omedelbart efter gudstjenstens slut, och då stämmorna kunna och
jemväl bruka besökas af alla, som vilja deltaga i kommunens angelä¬
genheter. Väl kunna undantagsfall gifvas, då en stämma lämpligast bör
hållas å söknedag, men detta synes mig böra bero af det särskilda
förhållande, som påkallar ett sådant undantag, och icke genom någon i
lag bestämd föreskrift.
Att Riksdagen, som sjelf icke så sällan hållit sammanträden å sön¬
dag för behandling af rent verldsliga ämnen, icke skall hysa någon be¬
tänklighet vid att bifalla en sådan ändring, som den jag åsyftar, tager
jag för gifvet, och jag föreslår derföre,
att Riksdagen för sin del beslutar, det sista punk¬
ten af 1 mom. 16 § af gällande förordning om kom¬
munalstyrelse på landet, så lydande: »De i 17 § om¬
nämnda ordinarie kommunalstämmor må ej till sådan
dag utsättas», måtte varda upphäfd.
Om remiss till Lag-Utskottet anhålles.
Stockholm den 23 Januari 1883.
Kiss ÖL Larsson.
I ofvanstående motion instämmer
C. Johanson.
Bill. till Likså. Prof. 1883. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 6 Käft.
3