30
Motioner i Andra Kammaren, N:o 2.
sistlidne år utarbetats och utgifvits af Kanslisekreteraren inom Ecklesiastik¬
departementets afdelning' för folkskoleärenden W. Beskow, derför ansvarar.
Stockholm den 18 Januari 1883.
A. Rundbäck.
N:o 2.
Af Herr I. Asklöf: Angående ändring af §§ 4, 7, 11, 12, 13
och 105 Regeringsformen samt § 38 mom. 2 Riksdags¬
ordningen.
Regeringsformens 84 § föreskrift^!' att Grundlagarne skola efter
deras ordalydelse i hvarje särskild! fall tillämpas. Lika vigtig synes mig den
grundsatsen, att i en gällande grundlag inga sådana föreskrifter förekomma,
hvilka icke kunna tillämpas. Med anledning af den vid innevarande riksdag
inväntade propositionen från Kong!. Maj:t, angående omorganisation af rikets
försvarsväsen, och under antagande att denna så vigtiga och så vidtomfat¬
tande förändringar medförande fråga kommer att af Riksdagen i hufvudsak
tillstyrkas, torde det för hvar och eu blifva klart, att eu och annan paragraf
i Regeringsformen, som af handlar Konungens ställning och beslutanderätt i
afseende på fråga om krig och fred samt vårt förhållande till främmande
makter, ej kan vidare tillämpas och sålunda bör erhålla en förändrad orda¬
lydelse.
Om man erinrar sig de tidsförhållanden, under hvilka nu gällande
Regeringsform faststäldes, hvilket skedde den 6 Juni 1809, då Sverige ny¬
ligen utkämpat ett ofördelaktigt krig, men då minnet af ärorika krigsbragder
i åtskilliga europeiska länder ingå!' en föreställning om sannolikheten att än
Motioner i Andra Kammaren, N:o 2. 31
vidare draga ut i härnad till främmande land; en åsigt, som vid denna lags
stiftande tydligen låg till grund för den del deraf, hvilken berör vårt försvars-
väsen in. in. — om man vidare tager i betraktande de förhållanden, som i
detta hänseende inträdt i nuvarande tid, skall man otvifvelaktigt finna, att
Sverige numera aldrig bör komma att utföra något krig utanför dess egna
råmärken, utan grunda sitt försvarsväsen endast på fosterjordens skydd. Jag
är också fullkomligt öfvertygad, att denna min åsigt delas af svenska folket
i allmänhet, antingen vårt försvarsväsen kommer att ändras eller icke, äfven¬
som att denna åsigt blir ännu kraftigare uttalad, om tyngre pligter för för-
svarsväsendet påläggas den manliga befolkningen. De oss närmast belägna
grannstaterna utgöra nu, med endast ett undantag, stormakter, beväpnade
»till tänderna», med hvilka vi naturligtvis hvarken vilja eller hunna inlåta
oss i något anfallskrig. Enligt vår nuvarande grundlag kunna vi dock komma
att indragas i krigsförhållanden med någon af stormakterna såsom allierade
med endera af dem emot en annan. Till eu sådan förpligtelse för vårt land,
äfven om jag antager, att Konungen icke vill besluta direkt krigsförklaring,
ehuru 13 § äfven medgifver rätt dertill, hunna dock de nu gällande 12 och
13 paragraferna i Regeringsformen gifva anledning, och böra derföre dessa
paragrafer framför allt ändras, för att i militäriskt hänseende göra vår ställ¬
ning till främmande makter klar och tydlig.
Af hvad jag härofvan anfört framgår min afsigt med denna min motion.
Denna afsigt, som är grundad på den öfvertygelsen, att vi numera aldrig
böra inlåta oss i krig utom vårt lands gränser, sålunda icke heller ingå i för¬
bund med främmande makter i annan mening, än att möjligen erhålla'
hjelp i händelse vi blifva sjelfva anfallne, har sålunda endast till ändamål
att i vår grundlag införa de^ ändrade stadganden, hvilka i afseende på ifråga¬
varande förhållanden blifva nödvändiga.
Vid 1872 års riksdag föreläde Konstitutions-Utskottet ett förslag till
ändring af 11 och 12 §§ Regeringsformen i ungefär samma rigtning, som
jag i denna motion framstält. Ehuru bifallet af Andra Kammaren afslogs
detsamma i den Första, der vid frågans föredragning endast en talare upp¬
trädde, hvilken, med gillande af förslaget i princip, hufvudsakligen af formella
skäl yrkade afslag. Förändringen skulle nemligen ej öfverensstämma med
norska grundlagen och våra unionella förhållanden. Om ett sådant hinder
förefinnes, så måste det väl undanrödjas, ty eljest kunna vi ju aldrig få högst
nödiga och nyttiga förändringar i vår grundlag genomförda, om sådana blefve
behöfliga, hvarföre jag också hoppas att Konstitutions-Utskottet nog skall
finna utväg till undanrödjande af detta hinder.
På grund af hvad jag nu anfört får jag sålunda föreslå följande än¬
dringar af nedannämnde paragrafer i Regeringsformen:
Motioner i Andra Kammaren, N:o 2.
§ 4.
Uttrycket att *Konungen äger allena styra Riket*,
synes mig höra ändras till: Konungen äger utöfva Riks¬
styrelsen.
§ 7.
Såsom en följd af den ändring, hvilken jag i 11 §
föreslår, böra i nu ifrågavarande § orden: »som i 11 och
15 §» ändras till: som i 15 §.
§ 11.
I denna §, hvilken berör ministeriella mål, uttryckes vid
slutet att »Konungen må låta till Statsrådets kunskap komma
hvari honom nyttigt synes, så att äfven någon kännedom af
denna Riksstyrelsens gren måtte hos Statsrådet finnas.»
Då giundlagsstiftaren i dessa-mål medgifvit åt Statsrådet
i sm helhet »någon» kännedom, anser jag deremot ett
sådant meddelande höra vara ovilkorligt. Jag föreslår så¬
lunda afl orden: »i närvaro af någon annan Statsrådets
ledamot» ändras till: i närvaro af Statsrådets öfrige ledamö¬
ter. I följande punkt förekomma orden: »äfven i detta
fall KUkalle». Dessa höra utbytas med orden: dertill utser.
Sista punkten: »Af sådana beslut — hos Statsrådet
finnas» bör naturligtvis utgå.
§ 12.
Denna paragraf, hvilken medgifver Konungen rätt att
ingå. förbund med främmande makter, torde helst böra helt
och hållet utgå. Anses den böra qvarstå, böra derur ute¬
slutas åtminstone orden: »och förbund», äfvensom slutorden:
»Statsministern — Ledamot> böra ändras till Statsrådet.
Motioner i Andra Kammaren, JS:o 2.
33
§ 13.
Orden: »Vill Korning en börja Krig-eller sluta Fred»
föreslår jag ändras sålunda: Inträffar genom fiendtligt anfall
i riket Krig, och önskar Konungen sluta Fred.
§ 105..
Ur denna § böra orden: »Ministerielle Ärenden och»
utgå. Såsom följd af den föreslagna ändringen i denna §
bör äfven samma rättelse göras i § 38 mom. 2 Riksdags¬
ordningen.
Under anhållan att denna min motion måtte remitteras till Konstitutions¬
utskottet, öfverlemnar jag åt samma Utskott att, i händelse motionen skulle
komma att tillstyrkas, göra de förbättringar i sjelfva ordalydelsen af de
ändringsförslag, som jag härofvan framstäf, livilka Utskottet kan finna lämp¬
ligast. Den ordalydelse jag föreslagit bär hufvudsakligast till ändamål att
utvisa sjelfva rigtningen af de ändringar jag ansett behöfliga. Äfvenledes
vill jag tillägga, att om någon ändring af 4 § ej skulle af Utskottet anses
»nyttig eller nödig», jag ej fäster afseende vid om denna § skulle komma att
qvarstå oförändrad, ehuru jag ej kan undgå att finna uttrycket: »Konungen
äger att allena styra Fiket» ingalunda lämpligt i vårt konstitutionella foster¬
land. Ordet »allena» i detta uttryck hänvisar tydligen mer eller mindre på
envåldsmakt, hvaremot Regeringsformen i öfrige §§ såväl enligt nuvarande
lydelse, som i synnerhet efter de förändringar jag föreslagit, tydligen lag-
stadgar och i enlighet med våra nuvarande förhållanden bör lagstadga det
konstitutionella styrelsesystemet.
Stockholm den 20 Januari 1883.
Isciac Asklöf.
Bih. till Rilcsd. Prof. 1883. 1 Samt. 2 Afd. 2 Band. 1 Höft.
5