Konstitutions- Utskottets Memorial N:o 5.
1
N:0 5.
Ank. till Eiksd. Kansli den 19 April 1883, kl. 2 e. m.
Konstitutions- Utskottets Memorial, 'med förslag till ändring af
§ 53 Rilisdagsordninpen.
Vid den granskning af rikets grundlagar, Utskottet jemlikt § 38
Riksdagsordningen förehaft, har Utskottet funnit anledning att taga
under ompröfning. lämpligheten ai nu gällande undantag från den Stats¬
rådets ledamöter genom § ä3 Riksdagsordningen tillerkända rätt att
deltaga i Kamrarnes öfverläggningar.
Någon rättighet i berörda hänseende var genom 1810 års Riks¬
dagsordning Konungens rådgifvare såsom sådane icke medgifven. Den
var ej heller under ståndsrepresentationen af beliofvet påkallad, ty då
statsråden egde utöfva sitt riksdagsmannakall, när de enligt hvarje
stånds särskilda ordningar dertill voro berättigade, kunde de vara i
tillfälle att hvar inom sitt stånd lemna de upplysningar och besvara
de erinringar, hvartill de af Konungen framlagda förslag kunde för¬
anleda. Men clå med antagande af nu gällande Riksdagsordning stånds¬
representationen upphörde, ansågs nödigt, att statsråden skulle ega
deltaga i förhandlingarne inom Kamrarne; dock blef såsom eu följd
deraf, att Riksdagen ej egde rådpläga i Konungens närvaro, undan-
tagsstadgandet i 1810 års Riksdagsordning bibehållet, att Statsrådets
ledamöter i de fall, då dem enligt Regeringsformen vore uppdraget
Bih. till Riksd. Prot. 1883. 3 Sami. 4 Häft. 1
2
Konstitutions- Utskottets Memorial N:o 5.
att riksstyrelsen föra, ej egde öfvervara Kamrarnes öfverläggningar
eller beslut.
Undersöker man nu livilka fall lagstiftaren genom ifrågavarande stad¬
gande i § 53 Riksdagsordningen afsett att undantaga från den allmänna
regeln, så synes det i berörda § förekommande ordet “riksstyrelsen “
häntyda derpå, att undantaget skall gälla endast för de i §§ 39, 40, 41
och 42 Regeringsformen uppräknade fall, då nemligen Statsrådet i dess
helhet med konungslig makt och myndighet förer styrelsen. Deremot
vill det synas Utskottet, som om ordalagen i § 53 Riksdagsordningen
ej gåfve grundadt stöd för det antagande, att lagstiftaren velat utsträcka
undantagsstadgandet jemväl till det i § 43 Regeringsformen omförmälda
fall, då åt ett ringare antal af Konungens rådgifvare är uppdraget att,
under det Konungen går i fält eller reser till aflägsnare inrikes orter eller
till konungariket Norge, föra regeringen i de mål, Konungen föreskrifver.
Emellertid hafva både under den tid 1810 års Riksdagsordning var gällande
och äfven sedermera hit hänförliga stadganden tolkats sålunda, att Konun¬
gens rådgifvare ansetts förhindrade att närvara vid Kamrarnes förhandlin¬
gar, dåde äro ledamöter i eu tillförordnad regering. Denna uppfattning har
vid flere tillfällen föranledt, att en såsom ledamot i den tillförordnade rege¬
ringen tjenstgörande departementschef för att kunna öfvervara Kamrarnes
öfverläggningar vid behandlingen af vederbörande departements hufvud-
titel eller andra vigtiga frågor måst utträda ur regeringen och ersättas
af annan tillkallad statsrådsledamot. Ett på detta sätt skeende om¬
byte af ledamöterne i den tillförordnade regeringen är, enligt Utskottets
tanke, icke lämpligt och torde ej heller vara rätt väl förenligt med den
karakter, lagstiftaren velat gifva åt detta styrelseorgan, hvars maki-
utöfning lärer böra grunda sig endast på Konungens omedelbara förord¬
nande. Med den numera häfdvunna tolkningen åt ifrågavarande stad¬
gande, och då så ofta den svenska Riksdagen och det norska Stortinget
samtidigt äro samlade samt Konungen af sådan anledning måste under
längre eller kortare tid vistas i Norge, lärer emellertid ett sådant ombyte
af ledamöter i den tillförordnade regeringen svårligen kunna undvikas,
hvarför Utskottet funnit sig manadt att tillse, huruvida den omständig¬
heten, att statsråd är ledamot af sådan regering, skäligen bör betaga
honom rättigheten att deltaga i Kamrarnes förhandlingar, och, då den
omförmälda tolkningen icke kan anses stödja sig på ett oförtydbart
grundlagsbud, söka undanrödja all tvekan i berörda hänseende.
Men Utskottet har förestält sig, att vid det sålunda ifrågasatta
förtydligandet af § 53 Riksdagsordningen och eu deraf föranledd än¬
dring i ordalydelsen af nämnda grundlagsbud ett ytterligare steg skulle
kunna tagas i syfte, att det deri stadgade förbud fö)- Konungens råd-
Konstitutions- Utskottets Memorial N:o 5.
3
gifvare att deltaga i Riksdagens förhandlingar, då dem uppdraget är
att fora riksstyrelsen, må upphöra, enär sagda grundlagsbud obestrid¬
ligen kan medföra högst' betänkliga olägenheter. Det kan nemligen
inträffa, att Konungen eller den till tronföljden närmast berättigade
prins af sjukdom eller annan anledning under en längre tid är förhin¬
drad att föra regeringen. Under sådana förhållanden skulle samarbetet
mellan regering och representation komma att högst väsentligt störas.
Riksdagen skulle vara beröfvad den tillgång till nödiga upplysningar,
som med statsrådens tillträde till Kamrarne är afsedd, och statsråden
skulle vara urståndsatte att genom sådana upplysningars meddelande
bereda framgång åt regeringens förslag. Att en sådan brist på direkt
samverkan mellan statsmakterna skulle utöfva ett förlamande inflytande
på deras verksamhet och till sina följder blifva så mycket skadligare,
som den kunde komma att fortfara under en längre tidsperiod, torde
ej behöfva vidlyftigt framhållas.
Då Utskottet af dessa skäl håller före, att hvarje inskränkning i
statsrådsledamots rätt att deltaga i Riksdagens förhandlingar bör upp¬
höra, är det med den öfvertygelse, att en sådan förändring icke bör
möta några betänkligheter ur konstitutionel synpunkt. Den ställning,
representationen intager gent emot regeringen, är nemligen, enligt Ut¬
skottets uppfattning, numera så sjelfständig, så oberoende af hvarje
yttre påverkan, att grundad anledning till farhåga för ett obehörigt
eller i öfrigt skadligt inflytande från regeringsledamöternas sida icke
torde förefinnas. Ett ytterligare stöd för sin åsigt om lämpligheten af
en förändring i nu antydda rigtning hemtar Utskottet jemväl från den
omständighet, att derigenom skulle undanrödjas det hinder, som för
närvarande förefinnes för statsråd, som tillika är riksdagsman, att ut¬
öfva representantkallet under den tid, han är ledamot af riksstyrelse
eller af tillförordnad regering.
I sammanhang med den förändring af § 53 Riksdagsordningen,
Utskottet sålunda anser böra vidtagas, torde jemväl, i öfverensstämmelse
med hvad som måste anses hafva varit lagstiftarens mening, uttrycklig
föreskrift böra inflyta derom, att Riksdagen eller Kamrarne ej må öfver
något ämne rådpläga eller besluta i närvaro af den till tronföljden när¬
mast berättigade prins, då han jemlikt § 39 Regeringsformen i Konun¬
gens namn förer riksstyrelsen.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt får Utskottet hemställa,
att Riksdagen måtte antaga att hvila till vidare
grundlagsenlig behandling följande förslag till för¬
ändrad lydelse af § 53 Riksdagsordningen:
4
Konstitutions-Utskottets Memorial K:o B.
Kur ar ande lydelse: Föreslagen lydelse:
Riksdagsordningen:
§
Ej må Riksdagen eller Kam-
rarne i Konungens närvaro of ver nå¬
got, ämne rådpläga eller besluta.
Uti liva rd era Kammaren ega
Statsrådets ledamöter tillträde, med
rättighet att deltaga i öfverlägg-
ningarna men ej i besluten, der de
ej äro ledamöter af Kammaren.
Dock mä ej Statsrådets ledamöter i
de fall, dä dem enligt regeringsfor¬
men uppdraget är att riksstyrelsen
föra, ej heller omyndig Konungs för¬
myndare, öfvervara Kamrarnas öfver-
läggningar eller beslut.
I mål — — — — •— — —
— — — __ — — öfvervara.
53.
Ej må Riksdagen eller Kam-
rarne öfver något ämne rådpläga
eller besluta i närvaro af Konungen
eller den till tronföljden närmast
berättigade prins, dä han jemlikt §
39 regeringsformen förer riksstyrel¬
sen; ej heller mä omyndig Konungs
förmyndare öfvervara Kamrarnas
öfverläggningar eller beslut.
Uti hvardera Kammaren ega
Statsrådets ledamöter tillträde, med
rättighet att deltaga i öfver] ägg-
ningarna men ej i besluten, der de
ej äro ledamöter af Kammaren.
— _ — — -— — öfvervara.
Stockholm den 19 April 1883.
På Utskottets vägnar:
MAGNUS HALLENBORG.
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 5.
Reservation:
al' Herr Åfzelius: “Dä rigtigheten af den grundsats lär kunna
antagas
vara allmänt erkänd, att man vid ändring af gällande lagbud
luagaö V CIA cfc omu«un --» “---- _ O o vj .. Y ,
i allmän ket och grundlagsbud isynnerhet icke bör gå längre, an liv ad
nödigt är för att afhjelpa det förhandvarande behofvet deraf till följd
af en, genom förändrade förhållanden uppkommen, beaktaiisväid olägen
Hot vid tagbudets tillämpning, såsom i förevarande fall är förhållandet; och
då nu den Överklagande olägenheten vid tillämpningen åt gällande
i -i • r» i-v arv • 1 1 Öl ’ * ^1 -C — .1-, 4- n nri \rQrl Qvfo fVll t-1
grundlagsbud
tolkningen af detsamma,
X W 1 V W i J V l i a ^ v t w -*- ' 0 X U ^
§ 53 Riksdagsordningen, i enlighet med den vedertagna
Norge och till följd
Sverige,
LoiKumguu att “Statsrådets ledamöter ej må i de fall, då
dem enligt Regeringsformen uppdraget är att Riksstyrelsen fora, öiver-
vara Kamrarnas öfverläggniugar och beslut14, hutvudsakligen består
deruti, att företrädesvis under de senare åren, dii Konungen under eu
län°’re tid. eif Itilvsdagens samnianvaro vistats i _
deraf en så kallad '■'■tillförordnad regering44 måste fungera _
hvilket förhållande äfven hädanefter kan komma att oftare inträna,
svårighet skall hafva uppstått att så ordna denna af tve eller eventuelt
fyra statsrådsledamöter bestående regering, att icke någon departe¬
mentschef måtte genom ledamotskap i denna “tillförordnade regering4 ,
på hvilken nyss anförda förbud i § 53 Riksdagsordningen äfven anses
ega tillämpning, förhindras att “öfVervara Kamrarnas öfverläggniugar'4
vid behandlingen af Departementets hufvudtitel eller andra vigtigare
frågor, h vilka kunna kräfva hans närvaro i Kamrarne för nödiga upp-
c? • \
lysningars meddelande; samt _ ,
då vidare för afhjelpandet af denna olägenhet icke lär fordras
någon egentlig ändring, utan endast eu förtydligande förklaring åt det
ifrågavarande °förbudet i § 53 Riksdagsordningen,. med stöd af Re¬
geringsformens, som det vill synas, bestämda atskilnad mellan a ena
sidan det förhållande, att hela “Statsrådet forer Riksstyrelsen , för
hvilket, med dess betydelsefullare maktställning, föreskrifter meddelas
i §§ 39, 40, 41 och 42 Regeringsformen, i h vilken sistnämnda
§:s 2:dra moment det uttryckligen säges, att “enligt denna och före-
gående tre §§ Riksstyrelsen föres af Statsrädetu, och å andra sidan
äter det förhållande, då endast ett inskränktare antal af Statsrådets
ledamöter, med en i regeln
vida mera begränsad ecb således äfven
Bih. till Rik ed. Vrot. 1883. 3 Sand. d Häft.
8
Konstitutions* Utskottets Memorial Mo
5.
mindre
såsom en af
Konungen
betydelsefull maktutöfning, fungerar
imder hans frånvaro tillförordnad regering^ derom det finnes särskild!
stadgadt i § 4o Regeringsformen;
finner jag rigtigast hafVa
sa
i -i , o .....—. varit, att Konstitutions-Utskottet,
sedan det erkant behofvet af den ifrågavarande olägenhetens afhjel-
pande hade stannat vid — hvad som och från början var ifrågasatt —
att endast föreslå ett förtydligande af hithörande grundlagsbestäm¬
melse, såsom varande för det afsedda ändamålets vinnande fullt till-
yliestgörande;^ börande i sadant tall denna förtydligande förklarinq af
stadgandet i § 53 Riksdagsordningen, i enlighet med' 8 42 mom
2 Regeringsformen, endast bestå deruti, att framför ordet: “Reo-erina-s-
lormenu, - '—"~J- -1 --1 • 1 - ö
gra forna
jande lydelse:
• i .. -i -i _ . 7 Öl va va u . J-O O A J- il i' £5 ~
i oerorda stadgande insättas numrorna å de dithörande para-
1 Regeringsformen, så att detta stadgande må erhålla föl-
enligt o.9
Dock ma ej Statsrådets ledamöter i de fall, då dem
- • 40, 41 ^ och. 42 §§ Regeringsformen uppdraget är
att Riksstyrelsen löra, oj heller omyndig Konungs Förmyn¬
dare, öfvervara Kamrarnas öfverläggningar och beslut.“
Någonting vidare har jag icke kunnat finna ‘mödigt“ att vidtaga i
förevarande fall något verkligt praktiskt behof af den af Utskottet
föreslagna grundlagsändringen lär väl svårligen, åtminstone under när¬
varande föihallanden,^ lata sig uppvisas; och har jag härmed endast
velat reservera min från Utskottets skiljaktiga mening i denna grund¬
lagsfråga. “ ’ ~ ö
STOCKHOLM, ISAAC MAKCUS’ BOKTKYGKEItl-AKTIKJBOLAG, 1S88.