Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 20.
1
N:o 20.
Ank. till Riksd. Kansli den 7 Juni 1883, kl. 11 f. m.
Betänkande, angående vissa ännu oafgjorda frågor rörande be¬
villning af fast egendom samt af inkomst.
Sedan Utskottet förehaft till behandling dels de delar af Kongl.
Maj:ts förslag till förordning angående bevillning af fast egendom samt
af inkomst jemte tillhörande instruktion för taxeringsmyndigheterna,
som enligt 2:dra punkten af Utskottets Betänkande N:o- 7, angående
allmänna bevillningen, förklarats hvilande, dels ock de bestämmelser i
berörda författningsförslag, som af båda eller endera af Kamrarne till
Utskottet återförvisats, och hvaröfver Utskottet ej tillförene yttrat sig,
får Utskottet häröfver afgifva utlåtande.
De delar af Kongl. Maj:ts förslag, öfver hvilka Utskottet hittills
icke uttalat sig, utgöras af § 1, § 8 mom. 2 a, § 10 mom. 5, § 12
punkten a samt § 65 i förslaget till förordning äfvensom §§ 5 och 20
i förslaget till instruktion för taxeringsmyndigheterna.
Nämnda delar af Kongl. Maj:ts förslag till förordning äro af föl¬
jande lydelse:
Ҥ I-
För all inom riket belägen fast egendom, hvartill ock räknas frälse¬
ränta, skall, med de undantag, som i § 4 upptagas, bevillning utgöras
med fem öre för hvarje fulla ett hundra kronor af fastighetens upp¬
skattade värde.
Bill. till Riksd. Frot. 1883. 5 Sami. 1 Afd. 19 Höft.
1
2
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 20.
§ 3.
Mom. 2. Till inkomst af arbete räknas:
a) den inkomst och förmån af jordbruksrörelse å egen eller annans
mark, som förvärfvas medelst det i rörelsen nedlagda arbete och der¬
vid använda inventarier.
§ io.
Mom. 5. Inkomst och förmån af jordbruksrörelse, hvarom i § 8
mom. 2 a) förmäles, skall upptagas till ett belopp, som motsvarar en
för hundra af fastighetens taxeringsvärde.
§ 12-
Beskattningsort.
Skattskyldig taxeras för inkomst af kapital och arbete:
a) idkare af jordbruksrörelse; för inkomst deraf: der fastigheten
är belägen.
§ 65.
Mom. 1. Till ersättning åt ordförandena i bevillningsberedningarne
för deras arbete med sjelfva beredningen, till arfvoden åt kronans om¬
bud vid taxeringsnämnd i stad och för protokollsföringen samt andra
anteckningar under pröfningsnämndens sammankomster, äfvensom till
vedergällning för det i samband med taxeringsförrättningarne för öfrigt
lemnade biträde af städernas tjenstemän eller andra personer, som icke
ega att vid samma förrättningar beräkna rese- och traktamentsersätt-
ning, må hvarje pröfningsnämnd, med imdantag af Stockholms stads,
för hvilken nedanstående särskilda stadgande gäller, använda och för¬
dela högst ett belopp, motsvarande tre procent af de första 100,000
kronor, hvartill länets hela bevillningssumma efter denna förordning
för året uppgår, två procent af derpå följande 50,000 kronor och en
procent af allt hvad bevillningssumman öfverstiger 150,000 kronor;
dock får, om än denna bevillningssumma sedermera skulle visa sig
öfverstiga dess af pröfningsnämnden beräknade belopp, hvarken någon
ytterligare kostnadsersättning eller vedergällning än den då beviljade
för samma år utdelas, eller ett sådant öfverskott tagas i beräkning vid
3
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 20.
bestämmande af enahanda ersättning och vedergällning under ett föl¬
jande år; börande vid de särskilda ersättningarnes bestämmande af¬
seende fästas på för uppdragets utförande erforderlig skicklighet, tid
och arbete. Landsstatstjensteman, som i och för tjensten är skyldig att
närvara vid taxeringsförrättning, eger icke att derför åtnjuta arfvode
af bevillningen.
Mom. 2. Angående det för ofvan uppgifna ändamål af pröfnings-
nämnden anvisade belopp och dess fördelning bör till Kongl. Maj:ts
befallningshafvande aflåtas särskildt utdrag af nämndens prötokoll, hvar¬
efter det beviljade beloppet i vanlig ordning utbetalas af länets landt¬
ränteri och med bifogande af sagda protokollsutdrag i kronoräken-
skaperna redovisas.
Mom. 3. Till bestridande af kostnaderna för blanketter till man¬
tals- och taxeringslängder, till ersättning åt ordförandena i bevillnings-
beredningarne för deras arbete med sjelfva beredningen, till arfvoden
åt kronans ombud och för protokollsföringen samt andra anteckningar
under taxerings- och pröfningsnämndernas sammankomster äfvensom
till. vedergällning för det i samband med taxeringsförrättningarne för
öfrigt lemnade biträde af personer, som icke ega att vid samma för¬
rättningar beräkna traktamentsersättning, må af Stockholms stads pröf-
ningsnämnd användas och disponeras ett belopp, som svarar emot högst
två och en half procent af samma stads efter denna förordning ut¬
gående hela bevillningssumma för året; gällande jemväl för bemälda
pröfningsnämnd det i mom. 1 af denna paragraf gjorda förbehåll för
det fall, att bevillningssumman skulle komma att öfverstiga pröfnings-
nämndens beräkning. Om det af pröfningsnämnden sålunda beviljade
belopp och detsammas fördelning skall underrättelse genom utdrag af
nämndens protokoll meddelas Statskontoret, hvarifrån beloppet kommer
att omedelbart utbetalas.
Mom. 4. Ersättning med 50 öre arket för den afskrift af mantals-
och taxeringslängderna, hvilken det enligt § 49 mom. 3 åligger härads-
skrifvaren att till kommunalstämmas ordförande aflemna, samt den i §§
34 och 60 bestämda rese- och traktamentskostnadsersättning bör, efter
anstäld granskning af derå ingifna räkningar, utan sammanblandning
med de i föregående tre moment omförmälda taxeringskostnader och
arfvoden, med derå utgifter, utbetalas för länen af vederbörande landt¬
ränteri och för hufvudstaden omedelbart af Statskontoret.
Mom. 5. Statskontoret åligger att till Kongl. Maj:ts befallnings¬
hafvande i länen efter reqvisition utlemna nödigt antal exemplar af de
i § 25 omförmälda författningar äfvensom blanketter till mantals- och
taxeringslängder, jemte sammandrag, samt till pröfningsnämndernes
4
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 20.
längder, för att genom Kongl. Maj:ts befallningshafvandes försorg veder¬
börande tillställas. För Stockholms stad ombesörjer öfverståthållare-
embetet tryckning och tillhandahållande af blanketter till mantals- och
taxeringslängder.»
Då, på sätt det vid Kongl. Maj:ts proposition fogade statsråds¬
protokoll uttryckligen angifver, Kongl. Maj:t icke ifrågasatt, att de
delar af författningsförslaget, som afse förändrade grunder för jordbruks¬
fastighets beskattning, skulle af Riksdagen godkännas under annan
förutsättning, än att Kongl. Maj:ts framställning om grundskatternas
samt rustnings- och roteringsbesvärens afskrifning vunne Riksdagens
bifall, torde numera, sedan i följd af Kamrarnes beslut frågan om en
dylik afskrifning förfallit, någon förändring i hittills gällande bestäm¬
melser om jordbruksfastighets beskattning icke böra ifrågakomma.
Utskottet hemställer derför
Ro
att § 1 i förordningen angående bevillning af
fast egendom samt af inkomst måtte erhålla följande
förändrade lydelse:
»För all inom riket belägen fast egendom, hvar¬
till ock räknas frälseränta, skall, med de undantag,
som i § 4 upptagas, bevillning utgöras efter fastig¬
hetens uppskattade värde.
Denna bevillning utgår:
a) för jordbruksfastighet med tre öre för hvarje
fulla etthundra kronor samt
för all annan fastighet och frälseränta med fem
öre för hvarje fulla etthundra kronor af uppskattnings¬
värdet.»
På nyss anförda skäl och då särskild beskattning af inkomst af
jordbruksrörelse under nuvarande förhållande ej heller torde böra ifråga¬
sättas, hemställer Utskottet vidare
2:o
att de här ofvan under § 8 mom. 2 a, § 10
mom. 5 samt § 12 punkten a återgifna stadganden
måtte ur författningsförslaget utgå.
5
BeviUnings-Utskottets Betänkande N:o 20.
Då med afseende på det ökade besvär, som i följd af bestämmel¬
serna i förevarande förslag kommer att drabba bevillningsberedningar-
nes ordförande, någon förhöjning uti den till desse ordförande af bevill-
ningsmedlen utgående ersättning torde böra medgifvas, samt, äfven
med bibehållande af nu gällande grunder för bevillning af jordbruks¬
fastighet, tillfälle till en dylik måttlig förhöjning beredes genom an¬
tagande af Kongl. Maj:ts i § 65 framstälda förslag, har Utskottet icke
tvekat tillstyrka bifall till nämnda §; hemställande Utskottet alltså
3:o
att § 65 i Kongl. Maj:ts förslag till förordning,
angående bevillning af fast egendom samt af inkomst,
måtte af Riksdagen godkännas.
§§ 5 och 20 i Instruktionen för taxeringsmyndigheterna skulle,
enligt Kongl. Maj:ts förslag, erhålla följande lydelse:
§ 5-
“För inkomst och förmån af jordbruksrörelse skall, med undantag
af staten, hvar och en taxeras, som för egen räkning, vare sig å egen
eller, såsom boställsinnehafvare, åbo, arrendator eller brukare, å annans
egendom, idkar jordbruk.
§ 20.
Vid tillämning af § 11 mom. 1 i bevillningsförordningen, angå¬
ende befrielse från eller lindring i bevillning för inkomst af kapital eller
arbete, skola så väl den behållna afkomsten utaf skattskyldig tillhörande
fast egendom som äfven hans inkomst ej mindre af jordbruks- och
skogsrörelse än ock af sådan särskildt beskattad rörelse, som drifves
i bolag eller idkas å annan ort än den, der den skattskyldige är man-
talsskrifven, tagas i beräkning vid bestämmandet af hans sammanräk¬
nade årsinkomster, hvarvid i fråga om fast egendom iakttages, att in¬
komsten så väl af jordbruksfastighet som af annan fastighet beräknas
till 5 procent af taxeringsvärdet. Om sålunda skattskyldig finnes i sin
mantalsskrifningsort hafva t. ex. 450 kronors inkomst af kapital eller
annat arbete än jordbruks- eller skogsrörelse samt tillika eger stadsfastig¬
het, taxerad till 2,000 kronor och hvilken alltså bör upptagas till 100
kronors afkomst, så att hans sammanräknade årsinkomst uppgår till
550 kronor, får väl enligt föreskriften i det ifrågavarande momentet,
jemfördt med hvad ofvan sagts, sådan skattskyldig tillgodonjuta full¬
6
Bevillning s- TJ t skottets Betänkande N:o 20.
ständig eftergift af bevillning å förstnämnda 450 kronor; hvaremot,
derest den skattskyldige har 1,100 kronors inkomst af annat arbete än
jordbruks- eller skogsrörelse, 100 kronors inkomst af aktier och 100
kronors inkomst af jordbruksrörelse samt derjemte eger fastighet till
ett taxeringsvärde af 10,000 kronor med 500 kronors deraf beräknad
afkomst och således i sammanräknade årsinkomster ånjuter tillhopa
1,800 kronor, bevillning kommer att, utan medgifvande af något afdrag,
honom påföras för hans först berörda inkomst af 1,100 kronor o. s.v.“
Med afseende å dessa bestämmelser vill Utskottet till en början,
på förr anförda skäl, hemställa
4:o.
att det här ofvan under § 5 återgifna stadgande
måtte ur förslaget till Instruktion för taxeringsmyn¬
digheterna uteslutas.
I det under § 20 intagna stadgande har Utskottet endast vid¬
tagit de förändringar, som påkallas af bifall till hvad Utskottet här
ofvan under l:a och 2:a punkterna hemstält, äfvensom deraf att inkomst
af skogsrörelse enligt Riksdagens beslut ej kommer att särskild! be¬
skattas.
Utskottet hemställer alltså,
5:o.
att ifrågavarande stadganden måtte erhålla föl¬
jande lydelse:
“Vid tillämpning af § 11 mom. 1 i bevillnings-
förordningen, angående befrielse från eller lindring i
bevillning för inkomst af kapital eller arbete,_ skola
så väl den behållna afkomsten utaf skattskyldig till¬
hörande fast egendom som ock af sådan särskild! be¬
skattad rörelse, som drifves i bolag eller idkas å annan
ort än den, der den skattskyldige är mantalsskrifven,
tagas i beräkning vid bestämmandet af hans samman¬
räknade årsinkomster, hvarvid i fråga om fast egen¬
dom iakttages, att inkomst af jordbruksfastighet be¬
räknas till 3 procent och inkomst af annan fastighet
till 5 procent af taxeringsvärde!. Om sålunda skatt¬
skyldig finnes i sin mantalsskrifningsort. hafva t. ex.
7
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 20.
450 kronors inkomst af kapital eller arbete samt tillika
eger stadsfastighet, taxerad till 2,000 kronor och
hvilken alltså bör upptagas till 100 kronors afkomst,
så att hans sammanräknade årsinkomst uppgår till
550 kronor, får väl enligt föreskriften i det ifråga¬
varande momentet, jemfördt med hvad ofvan sagts,
sådan skattskyldig tillgodonjuta fullständig eftergift
af bevillning å förstnämnda 450 kronor; hvaremot,
derest den skattskyldige har 1,100 kronors inkomst
af kapital eller arbete, 400 kronors inkomst af aktier
samt derjemte eger jordbruksfastighet till ett taxerings¬
värde af 10,000 kronor med 300 kronors deraf be¬
räknad afkomst och således i sammanräknade årsin¬
komster åtnjuter tillhopa 1,800 kronor, bevillning
kommer att, utan medgifvande af något afdrag, honom
påföras för hans först berörda inkomst af 1,100 kronor
o. s. v.“
Utskottet öfvergår härefter till de ännu oafgjorda delar af för-
fattningsförslaget, som af begge eller endera af Kamrarne till Utskot¬
tet återförvisats, dervid följande paragrafernas nummerordning.
§ 8 mom. 2 b.
Denna del af § 8 skulle enligt Kongl. Mai:ts förslag erhålla föl¬
jande lydelse:
“Mom. 2. Till inkomst af arbete räknas:
b) inkomst genom skogsafverkning eller torftägt å egen eller an¬
nans mark för annat ändamål än husbehof eller genom försäljning af
växande eller afverkad skog eller af torf;44
Enligt Utskottets i dess Betänkande N:o 7 afgifna förslag skulle
deremot samma punkt lyda sålunda:
“b) Inkomst genom försäljning eller afverkning af skog eller ge¬
nom torftägt å annans mark, äfvensom å egen mark, när sådan för¬
säljning och afverkning eller torftägt eger rum till den utsträckning
att egendomens värde derigenom minskas.44
I öfverensstämmelse med Riksdagens beslut att ur författnings-
förslaget utesluta senare delen af § 3 mom. 1, hemställer Utskottet,
Bevillnings-Utslwttets Beärikande N:o 20.
6:o.
att så väl den af Kongl. Maj:t föreslagna lydelsen
af § 8 mom. 2 b) i förordningen angående bevillning
af fast egendom samt af inkomst som den af Utskot¬
tet föreslagna förändrade lydelsen af samma punkt
må ur författningsförslaget uteslutas.
§ 10 mom. 2 a.
Kongl. Maj:t både för denna punkt föreslagit följande lydelse:
“Inkomst af kapital och annan inkomst af arbete än lön, pension
eller inkomst och förmån af jordsbruksrörelse, upptages med det be¬
lopp, hvartill inkomsten under nästföregående året uppgått, med iakt¬
tagande likväl, dels att inkomsten första året den åtnjutes, äfvensom
då den icke åtnjutits för hela föregående året, skall upptagas med det
belopp, hvartill densamma, enligt de upplysningar, taxeringsmännen
kunnat förskaffa sig, skäligen må anses för det löpande året uppgå,
dels och att, då inkomsten under det löpande året upphör, densamma
upptages med det belopp, som, med det nästföregående årets inkomst
till beräkningsgrund, motsvarar den tidrymd af det löpande året, för
hvilken inkomsten åtnjutes.u
Utskottet hade 'häruti vidtagit den förändring, att orden “eller
inkomst och förmån af jordbruksrörelse“ uteslutits, samt ordet “eller14
inskjutits emellan orden “lön44 och “pension44.
Båda Kamrarne återremitterade emellertid punkten, emedan ute¬
slutandet af orden “eller inkomst och förmån af jordbruksrörelse44 befa¬
rades kunna föranleda en origtig tillämpning i fråga om dylik rörelses
taxering.
Då emellertid Utskottet nu hemstält, att särskild beskattning af
jordbruksrörelse icke måtte ifrågakomma, föreslår Utskottet,
7:o.
att Riksdagen måtte godkänna Utskottets förut
framlagda förslag till förändrad lydelse af föreva¬
rande punkt.
Bev {Ilnings- Utskottets Betänkande N:o 20.
9
§ 11 mom. 1.
I öfverenstämmelse med hvad Kongl. Maj:t föreslagit, hade Ut¬
skottet i sitt Betänkande N:o 7 hemstält, att sista stycket af ifråga¬
varande moment, som angifver, i hvilka fall befrielse från eller lindring
i den enligt författningsförslaget eljest utgående bevillning af kapital
eller arbete må ega rum, måtte erhålla följande lydelse:
“För sådan inkomst, som omförmäles i § 8 mom. 2 a) och b); för
inkomst, som beskattas inom annan kommun än den, der den skatt¬
skyldige ^ är mantalsskrifven, samt för bolags inkomst får hvarken be¬
frielse från eller lindring i bevillningen enligt detta moment åtnjutas.“
Denna hemställan bifölls af Första Kammaren, hvaremot Andra
Kammaren för sin del återförvisade berörda del af § 11 till Utskottet.
Derest Riksdagen bifaller Utskottets här ofvan under 2:a och 6:te
punkterna gjorda hemställan, att utesluta § 8 mom. 2 a) och b) ur
författningsförslaget, torde emellertid Första Kammarens beslut att
godkänna ifrågavarande stadgande böra anses hafva förfallit, för så
vidt det afsett samma stadgandes förra del, som i sådant fall uppen¬
barligen jemväl bör utgå, och hemställer Utskottet på grund häraf;
8:o.
att ifrågavarande stadgande måtte erhålla föl¬
jande lydelse:
För inkomst, som beskattas inom annan kom¬
mun än den, der den skattskyldige är mantalsskrif¬
ven, samt för bolags inkomst får hvarken befrielse från
eller lindring i bevillningen enligt detta moment
åtnjutas.
§ 12 b.
Kongl. Maj:t har bland annat föreslagit, att under § 12 måtte
införas ett så lydande stadgande:
“Skattskyldig taxeras för inkomst af kapital och arbete:
b) idkare af skogsrörelse, hvartill ock räknas innehafvare af ge¬
nom köp förvärfvad rätt till afverkning af skog å annans mark; för
inkomst deraf: der skogen är belägen;“
Bill. till BiJcsd. Brot. 1883. 5 Sami. 1 Åfd. 19 Saft.
2
10 Bevillnings-TJtskottets Betänkande N:o 20.
Utskottet åter hade i sitt förr omförmälda betänkande hemstält,
att ifrågavarande punkt måtte erhålla följande lydelse:
ub) idkare af skogsrörelse eller torftägt, hvartill ock räknas inne¬
hafvare af genom köp förvärfvad rätt till utverkning af skog eller till
torftägt å annans mark; för inkomst deraf: der skogen eller torfmos-
sen är belägen.14
Vid behandlingen inom Kamrarne blef det sålunda föreslagna
stadgandet af båda Kamrarne återförvisadt till Utskottet.
I öfverensstämmelse med hvad Utskottet här ofvan hemstält rö¬
rande § 8 mom. 2 b hemställer Utskottet,
9:o.
att så väl den af Kongl. Maj:t föreslagna lydel¬
sen af § 12 punkten b) i förordningen angående be¬
villning af fast egendom samt af inkomst som den
af Utskottet föreslagna förändrade lydelsen af samma
punkt må ur författningsförslaget uteslutas.
§ 18.
I öfverensstämmelse med hvad Kongl. Maj:t föreslagit hade Ut¬
skottet hemstält, att denna paragraf måtte erhålla följande lydelse:
“Hvar och en annan enligt denna förordning skattskyldig, än som
i § 16 mom. 1 omförmälda verk eller bolag, vare ock vid äfventyr,
de i § 19 mom. 4 stadgas, skyldig att uppå anfordran af bevillnings-
beredningens ordförande inom åtta dagar derefter till honom lemna
uppgift å det belopp, hvartill hans inkomst af kapital eller annat ar¬
bete än jordbruksrörelse det nästföregående året uppgått.44 i
Under diskussionen inom Kamrarne anmärktes till en början ett
i paragrafen förekommande skriffel, hvarjemte vidare yrkades, dels att
uttrycklig bestämmelse skulle i paragrafen införas derom, att sådan
uppmaning som här afses skulle bevisligen delgifvas den skattskyldige,
och dels att föreskrifter skulle lemnas om sättet för dylik uppmanings
delgifvande. I det senare afseendet framstäldes tvenne olika förslag,
åsyftande, det ena att bereda bevillningsberedningens ordförande rätt
att för delgifningen anlita kronobetjeningen, och det andra att tillägga
postqvitto vitsord såsom bevismedel, då vare sig bevillningsberednin¬
gens ordförande genom bref delgifvit uppmaning eller den skattskyl¬
dige till ordföranden på samma väg insändt uppgift.
Ehuru det torde vara uppenbart, att delgifning af en sådan upp-
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 20. 11
maning, som här afsos, skall vara bevislig för att kunna medföra nå°’on
laglig . verkan, vill Utskottet icke motsätta sig införandet af en ut¬
trycklig bestämmelse härom. Att deremot meddela några särskilda stad-
ganden om sättet för delgifningens verkställande finner Utskottet min¬
dre lämpligt. Dels toide i de flesta fall bevillningsberedmngens ord¬
förande icke komma att röna någon svårighet att utan formlig delgif-
ning erhålla vare sig fordrad uppgift eller den skattskyldige*s erkän¬
nande att han mottagit uppmaningen, och dels bör enligt Utskottets
förmenande stor varsamhet iakttagas för att icke från början göra hela
institutionen föihatlig, hvithet lätteligen kunde inträffa, om uppgiftens
affordrande öfverlemnades åt kronobetjeningen. Att åter tilldela post-
(fvitto sådant vitsord, som föreslagits, kunde enligt Utskottets förme¬
nande understundom medföra stor olägenhet för den skattskyldig så¬
som t. ex. då denne i följd af frånvaro från hemmet icke erhölle bref-
vet med uppmaningen i tillräckligt god tid för att hinna besvara det¬
samma före den bestämda tidens utgång. Utskottet anser derför, att
man helst bör dröja med tillgripandet af sadana medel som de före¬
slagna, till dess erfarenheten visat deras behöflighet.
. Med anledning af hvad sålunda anförts, och då något undanta0"
för inkomst af jordbruksrörelse i enlighet med Utskottets förr gjorda
hemställan icke torde erfordras, hemställer Utskottet,
10:o.
att ifrågavarande paragraf måtte erhålla följande
förändrade lydelse: “Hvar och en annan enligt denna
förordning skattskyldig, än de i § 16 mom. 1 omför-
mälda verk eller bolag, vare ock vid äfventyr, som i
§ 19 mom. 4 stadgas, skyldig att inom åtta dagar
efter derom från bevillningsberedningens ordförande
bevisligen, emottagen uppmaning till honom lemna
uppgift å det belopp, hvartill hans inkomst af kapi¬
tal eller arbete det nästföregående året uppgått.“
§ 21.
I öfverensstämmelse med hvad Kongl. Maj:t föreslagit hade Ut¬
skottet hemstält, att ifrågavarande paragraf måtte erhålla följande
lydelse: J
“En hvar skattskyldig, som icke enligt denna förordning är plig¬
tig att aflemna uppgift för taxeringen, vare obetaget att meddela upp¬
12
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 20.
lysning om sina inkomsters och tillgångars verkliga belopp samt der¬
vid likaledes uppgifva de afdrag, som han vid inkomstens beräkning
anser sig berättigad att på grund af § 10 mom. 4 tillgodonjuta. Så¬
lunda frivilligt meddelad uppgift, hvars offentliggörande den skattskyl¬
dige förklarar sig icke medgifva, må endast inför beredningen och,
med den skattskyldiges samtycke, inför taxerings- eller pröfnings-
nämnden företes, men icke utan hans samtycke i nämndens protokoll
intagas; skolande, sedan frågan om samme skattskyldigs taxering blif¬
va afgjord, sådan uppgift till honom återställas eller bevisligen förstö¬
ras af den, som densamma emottagit.u
Denna hemställan har Första Kammaren bifallit, hvaremot Andra
Kammaren godkänt förslaget med den förändring, att efter de i senare
punkten förekommande begynnelseorden: ‘‘Sålunda frivilligt meddelad“
inskjutits orden: “så ock enligt § 18 infordrad“.
Då denna fråga, såsom icke varande af bevillnings natur, ej kan
göras till föremål för gemensam omröstning, samt det förbud mot offent¬
liggörande af sådana upplysningar, som enligt § 21 af skattskyldig
frivilligt meddelas, med fog synes kunna utsträckas äfven till sådana
uppgifter, som enligt § 18 afifordras den skattskyldige, hemställer Ut¬
skottet till Första Kammaren
ll:o.
att Kammaren ville, med frånträdande af sitt
förra beslut, instämma i det beslut, Andra Kammaren
i ämnet fattat.
§ 28.
I öfverensstämmelse med hvad Kongl. Maj:t föreslagit hade Ut¬
skottet hemstält, att ifrågavarande paragraf måtte erhålla följande
lydelse:
“De inom hvarje beredningsdistrikt för taxeringen aflemnade upp¬
gifter skola samlas, ordnas, numreras och granskas af bevillningsbered-
ningens ordförande, hvilken, der föreskrifven uppgift eller annan för
taxeringen behöflig upplysning saknas, bör, jemlikt §§17 och 18, den¬
samma från vederbörande infordra eller, jemlikt § 19 mom 2 och 3,
om förhållandet göra anmälan hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande.
Har sådan uppgift, som i § 18 omförmäles, blifvit skattskyldig
affordrad men ej af honom behörigen aflemnad, åligger det beiednin-
gens ordförande att derom göra anteckning i mantals- och taxerings-
längden.
13
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 20.
Uppgifternas nummer likasom uppgifna salu-, hypoteks- och
brandförsäkringsvärden å fastigheter skola af ordföranden på behöriga
ställen i mantals- och taxeringslängden antecknas.“
Båda Kamrarne1 hafva emellertid återremitterat paragrafen till
Utskottet, enligt hvad af den förda diskussionen framgår, dels med
anledning af den derstädes förekommande hänvisning till § 18, som
jemväl blifvit återremitterad, dels ock med hänsyn till det i paragrafen
förekommande uttrycket “mantals- och taxeringslängden44.
Sedan Utskottet nu afgifvit förnyadt förslag till lydelse af § 18,
samt då uttrycket “mantals- och taxeringslängden44 jemväl förekommer
i de delar af författningsförslaget, som redan blifvit af Riksdagen god
kända, hemställer Utskottet,
12:o
att ifrågavarande paragraf måtte i oförändradt
skick af Riksdagen godkännas.
§ 59 mom. 1.
Med afseende å detta moment hade Utskottet tillstyrkt antagandet
af Kongl. Maj:ts förslag, enligt hvilket momentet skulle erhålla följande
lydelse:
'■'■Mom. 1. Alla pröfningsnämndens beslut skola upptagas i nämn¬
dens protokoll, der jemväl anteckning skall ske, huruvida klagande
skattskyldig, hvilken enligt § 18 taxeringsuppgift affordrats, densamma
behörigen aflemnat. Fastighets- eller inkomsttaxering, som till följd
af pröfningsnämndens beslut tillkommit eller blifvit faststäld annorlunda
än taxeringsnämnden bestämt, skall upptagas i särskild längd, deruti
de protokollsparagrafer, som innehålla dylika beslut, böra angifvas.
Kronoombudet åligger att med sin underskrift å så väl mantals- och
taxeringslängden som nyssnämnda särskilda längd vitsorda deruti, en¬
ligt pröfningsnämndens beslut, införda förändringar eller gjorda tillägg.
Den, som fört pröfningsnämndens protokoll, åligger att i Stockholm
före November månads utgång till öfverståthållareembetet och i länen
före Oktober månads utgång till vederbörande magistrater eller
kommunalstämmors ordförande, vid bot af fem kronor för hvarje
dag, hvarmed den sålunda bestämda tiden öfverskrides, aflemna för
hvarje församling i stad och hvarje kommun på landet utskrifna ut¬
drag af nämnda protokoll, utvisande alla af pröfningsnämnden beslu¬
tade förändringar uti och tillägg till de af taxeringsnämnderna vid¬
14
BcvUlnings-JJtskottets Betänkande N:o 20.
tagna taxerings åtgärder. Dessa protokollsutdrag, hvilka jemväl skola
innehålla underrättelse om hvad den, som med pröfningsnämndens be¬
slut icke åtnöjes, har att iakttaga, skola hållas de skattskyldige till
hända under viss tid af minst fjorton dagar, hvarom kungörelse bör
på vanligt sätt ofördröjligen utfärdas; börande, utom hvad Stockholm
angår, i denna kungörelse upptagas namn och hemvist för de skatt¬
skyldige, i afseende å hvilkas taxering pröfningsnämnden vidtagit
ändring.
I Stockholm skall utdrag af pröfningsnämndens protokoll, i hvad
det innehåller beslut om ny taxering eller förhöjning i den af taxerings¬
nämnden verkstälda taxering, senast den 15 December vederbörande
skattskyldig tillställas.“
Förevarande moment återförvisades af Första Kammaren i sam¬
manhang med återremiss af § 49 och återstående delen af § 59 för
att ernå en förändring i båda paragraferna. Andra Kammaren, som
godkände § 49, återremitterade af § 59 endast första momentet, hufvud¬
sakligen af den anledning, att i momentet förekommer en hänvisning
till § 18.
Då emellertid § 49 samt mom. 2 af § 59 numera blifvit jemväl
af Första Kammaren godkända, hemställer Utskottet,
13:o
att Riksdagen måtte godkänna förevarande mo¬
ment i oförändradt skick.
Kongl. Maj:t har föreslagit, att §§ 1, 2, 3 i Instruktionen för
taxeringsmyndigheterna måtte erhålla följande lydelse:
Ҥ I-
Värdet af fast egendom föreslås och bestämmes med ledning af:
l:o) den för sådan, under loppet af nästföregångna tre år, för¬
såld egendom senast betingade köpeskilling, såvida icke derunder inbe¬
gripits godtgörelse för inventarier eller växande gröda, eller köpet af-
slutats mellan nära anhöriga, eller vid försäljning förbehåll gjorts om
så kallade undantagsförmåner, eller dervid förekommit andra särskilda
omständigheter, som skäligen anses hafva inverkat på köpeskillingens
bestämmande utöfver eller under egendomens verkliga värde; börande
vid bestämmande af detta värde afseende icke fästas å beskaffenheten
af sådana byggnader, som på egendomens afkastning icke hafva något
15
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 20 .
egentligt inflytande, eller å värdet af skog eller torfmosse utöfver
livad för husbehofvet erfordras, likasom värdet af kreatur, redskap
och andra inventarier eller förlag vid jordbruksfastighet icke heller
må vid fastighetsvärdets bestämmande tagas i beräkning;
2ro) årliga hyres- eller arrendesumman för uthyrd eller bortarren¬
derad egendom, såvida icke särskilda förmåner eller åligganden blifvit
derunder inbegripna — såsom rättighet till inventariers begagnande,
arbetsbiträde från annan egendom och skogsfång utöfver husbehof,
m. m., eller skyldighet att uppodla, reparera och uppföra byggnader
eller utföra andra arbeten å den arrenderade egendomen samt inom
kort tid densamma afträda — eller så vida icke, efter hvad vid jem¬
förelse mellan denna och närbelägna egendomar af lika storlek och
beskaffenhet sig visar, hyres- eller arrendebeloppet blifvit bestämdt
med afseende å slägt- eller andra kända förhållanden mellan egaren
och hyresmannen eller arrendator^
3:ö) egendomens vid verkstäld värdering för erhållande af lån
från hypotetisk ältning antagna värde, så vida sådan värdering skett
under nästföregångna tre år och det egendomen dervid åsätta värde
sedermera icke blifvit i väsentlig mån förändradt;
4:o) brandförsäkringsvärdet å de i stad och på dess område eller
i köping och dermed jemförlig ort befintliga egendomars åbyggnad
samt å bruks-, qvarn- och fabriksbyggnader på landet äfvensom å
andra der uppförda hus och byggnader, hvilka icke begagnas för jord¬
bruket och dess binäringar tillhörande rörelse, samt å sådan åbyggnad
på särskilda lustställen och dermed jemförliga mindre lägenheter, som
utgör dessas egentliga värde; så vida icke brandförsäkringsvärdet
skulle understiga det belopp, som på grund af andra omständigheter
kan anses motsvara de brandförsäkrade husens och byggnadernas
verkliga värde;
5:o) jordbruksegendom tillhörande areal i åker, äng, skogs- eller
betesmark, växande skog och torfmosse, i den mån de anses erforder¬
liga till husbehof jemte särskilda förmåner, såsom vattenfall, lastage¬
plats, fiske, som ej är i jordebok särskildt upptaget, m. m., äfvensom
utsäde och kreatursbesättning vid egendomen;
6_:o) läget och arealen af hvar och en i stad, köping eller dermed
jemförlig ort belägen egendom med dertill hörande särskilda förmåner.
Då fast egendom, som under sistförflutna tre år blifvit såld eller
undergått ofvan omförmälda värdering, uppskattas lägre än den senast
betingade köpeskillingen eller den godkända värderingssumman, så ock
då nedsättning göres i det senast faststälda taxeringsvärdet, böra de
särskilda skäl, hvilka dertill föranledt, i taxeringshandlingarne eller
16
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 2Q.
nämndens protokoll antecknas, ^byggnader å stadsegendom samt öf-
riga i 4:de punkten bär ofvan uppräknade hus och byggnader få ej,
utan på enahanda sätt tillkännagifven särskild anledning, upptagas
till lägre värde än det, för hvilket samma byggnader äro hos allmän
brandförsäkringsinrättning emot brandskada försäkrade, ej heller till
lägre värde än det, som motsvarar den behållna hyresafkastningen,
kapitaliserad efter 5 procent.
I de fall, då uti fast egendoms uppskattningsvärde ingå både
jordbruksfastighet och sådana byggnader eller inrättningar, hvilka icke
begagnas för jordbruket och dess binäringar tillhörande rörelse, skall
hela det uppskattade fastighetsvärdet fördelas, så att särskilt utsättes
värdet af sjelfva jordbruksfastigheten med de egendomen tillhörande,
för jordbruket och dess ändamål afsedda bostads- och andra byggna¬
der, samt särskildt värdet af alla öfriga byggnader och inrättningar,
för hvilka bevillning anses böra utgöras.
§ 2.
Vid de fall, då förevarande taxering af fast egendom icke kan
grunda sig på köpeskilling, hyra eller arrende, hypoteksvärdering eller
brandförsäkring, bör, på det en jemlik och rättvis taxering samt för¬
fattningsenlig beskattning må tillvägabringas, egendomens värde upp¬
tagas till ett belopp, som, med hänsigt till densammas storlek, beskaffen¬
het, förmåner, läge och afsättningstillfälle samt öfriga kända eller upp¬
lysta förhållanden, motsvarar uppskattningsvärdet å andra i närheten
belägna, jemförliga egendomar, derå ofvan uppgifna taxeringsgrunder
kunnat tillämpas; åliggande det för öfrigt vederbörande taxeringsmän
att, enligt deras på förut egande kännedom eller under taxerings-
förrättningen vunna upplysningar grundade öfvertygelse, uppskatta
hvarje egendom till dess verkliga värde.
§ 3.
Då fast egendoms värde beräknas efter dess afkastning, bör be¬
hörigt afseende fästas å de grundskatter samt öfriga utskylder, som
utom allmänna bevillningen skola af samma egendom utgöras, så att
värdet å en med dylika skattebidrag jemförelsevis högre belastad egen¬
dom skäligen minskas i förhållande till det värde, som åsättes en af
skatter och andra utskylder mindre betungad, fastän till storlek och
beskaffenhet för öfrigt dermed jemförlig egendom. Då frälseränta förenats
med eganderätten till den jord, hvaraf sådan ränta dittills utgått, skall,
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 20. 17
vid bestämmande af fastighetens värde, detsamma ökas med ett belopp
motsvarande räntans kapital värde. “
Utskottet åter hade sammanfört motsvarande stadganden under
en § samt föreslagit, att § 1 af instruktionen måtte erhålla följande
lydelse:
Ҥ 1-
Värdet af fast egendom föreslås och bestämmes med ledning af:
l.o) jordbi lösegendom tillhörande areal i åker, äng, skogs- eller
betesmark, växande skog och torfmosse, som ej blifvit till afverkning
eller torftägt åt annan öfverlåten, jemte särskilda förmåner, såsom vatten¬
fall, lastageplats, fiske, som ej är i jordebok särskilt upptaget, m. m.,
äfvensom utsäde och kreatursbesättning vid egendomen, börande härvid
jemväl behörigt afseende fästas vid egendomens läge och jordens be¬
skaffenhet samt beloppet af de grundskatter och öfriga allmänna utskyl-
der, med undantag af bevillningen, hvarmed egendomen är belastad
skolande då frälseränta förenats med eganderätten till den jord, hvaraf
sådan ränta dittills utgått, vid bestämmandet af fastighetens värde det¬
samma ökas med ett belopp motsvarande räntans kapitalvärde beräk-
nadt efter 5 procent;
2:o) egendomens vid verkstäld värdering för erhållande af lån från
hypoteksinrättning antagna värde, så vida sådan värdering skett under
nästföregångna _ tre år och det egendomen dervid åsätta värdet seder¬
mera icke blifvit i väsentlig mån förändradt;
3:°) den för sådan, under loppet af nästföregångna tre år, försåld
egendom senast betingade köpeskilling, så vida icke derunder inbegri-
pits godtgörelse för inventarier eller växande gröda, eller köpet afslu-
tats mellan nära anhöriga, eller vid försäljningen förbehåll gjorts om
så kallade undantagsförmåner, eller dervid förekommit andra särskilda
omständigheter, som skäligen anses hafva inverkat på köpeskillingens
bestämmande utöfver eller under egendomens verkliga värde, börande
vid bestämmande af detta värde afseende icke fästas å beskaffenheten
af sådana byggnader, som på egendomens afkastning icke hafva nåo-0t
egentligt inflytande, likasom värdet af kreatur, redskap och andra inven¬
tarier, eller förlag vid jordbruksfastighet icke heller må vid fastighets¬
värdets bestämmande tagas i beräkning;
4:o) årliga hyres- eller arrendesumman för uthyrd eller bortarrende¬
rad egendom, så vida icke särskilda förmåner eller åligganden blifvit
derunder inbegripna, såsom rättighet till inventariers begagnande, arbets¬
bi'/!. till Biksd. Prof. 1883. 5 Sami. 1 Afd, 19 Häft. 3
18
Bevillning s- Utskottets Betänkande N:o 20.
biträde från annan egendom och skogsfång utöfver husbehof m. m.,
eller skyldighet att uppodla, reparera och uppföra byggnader eller ut¬
föra andra arbeten å den arrenderade egendomen samt inom kort tid
densamma afträda, eller så vida icke, efter hvad vid jemförelse mellan
denna och närbelägna egendomar af lika storlek och beskaffenhet sig
visar, hyres- eller arrendebeloppet blifvit bestämdt med afseende å
slägt- eller andra kända förhållanden mellan egaren och hyresmannen
eller arrendator^
5;o) brandförsäkringsvärdet å de i stad och pa dess område eller
i köping och dermed jemförlig ort befintliga egendomars åbyggnad
samt å bruks-, qvarn- och fabriksbyggnader på landet äfvensom å
andra der uppförda hus och byggnader, hvilka icke begagnas lör jord¬
bruket och dess binäringar tillhörande rörelse, samt å sådan åbyggnad
på särskilda lustställen och dermed jemförliga mindre lägenheter, som
utgör dessas egentliga värde, så vida icke brandförsäkringsvärdet skulle
understiga det belopp, som på grund af andra omständigheter kan
anses motsvara de brandförsäkrade husens och byggnadernas verkliga
värdo *
6:o) läget och arealen af hvar och eu i stad, köping eller der¬
med jemförlig ort belägen egendom med dertill hörande säl skilda för¬
måner;
7:o) Då taxering af fast egendom ej kan verkställas enligt har
ofvan upptagna grunder, bör egendomens värde upptagas till ett be¬
lopp, som motsvarar uppskattningsvärdet a andra i närheten belägna
jemförliga egendomar, på hvilka dessa grunder kunnat tillämpas; ålig¬
gande det vederbörande taxeringsmän att vid taxeringen tillämpa den
eller de af här ofvan angifna taxeringsgrunder, som anses bäst leda
till egendomens uppskattning till sitt verkliga värde.
Då fast egendom, som under sistförfluten tre år blifvit såld eller
undergått ofvan omförmälda värdering, uppskattas högre eller lägre
än den senast betingade köpeskillingen eller den godkända värderings-
summan, så ock då förändring göres i det senast faststälda taxerings¬
värdet, böra de särskilda skäl, hvilka dertill föranleda i taxerings-
handlingarne eller nämndens protokoll antecknas. Åbyggnader å stads¬
egendom samt öfriga i 5:te punkten här ofvan uppräknade hus och
byggnader få ej, utan på enahanda sätt tillkännagifven särskild an¬
ledning, upptagas till lägre värde än det, för hvilket samma byggna¬
der äro hos allmän brandförsäkringsinrättning emot brandskada^ för¬
säkrade, ej heller till lägre värde än det som motsvarar den behållna
hyresafkastningen, kapitaliserad efter 5 procent.
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 20. 19
I de fall, då uti fast egendoms uppskattningsvärde ingå både
jordbruksfastighet och sådana byggnader eller inrättningar, hvilka icke
begagnas för jordbruket och dess binäringar tillhörande rörelse, skall
hela det uppskattade fastighetsvärdet fördelas, så att särskildt utsättes
värdet af sjelfva jordbruksfastigheten med de egendomen tillhörande,
för jordbruket och dess ändamål afsedda bostads- och andra byggnader,
samt särskildt värdet af alla öfriga byggnader och inrättningar, för
hvilka bevillning anses böra utgöras.“
I ofvanberörda stadgande, som blifvit af båda Kamrarne till Ut¬
skottet återförvisadt, vill Utskottet på förr angifna skäl nu föreslå den för¬
ändring, att de i första punkten förekommande orden “växande skog
och torfmosse, som ej blifvit till afverkning eller torftägt åt annan
öfverlåten“ uteslutas samt ordet “torfmosse11 inskjutes emellan orden
“vattenfall11 och “lastageplats“ äfvensom orden “egendomens läge, och
jordens beskaffenhet41 utbytas mot orden “egendomens läge, jordens
och skogens beskaffenhet44.
Utskottet hemställer alltså,
14:o.
att § 1 i Instruktionen för taxeringsmyndig¬
heterna måtte erhålla följande lydelse:
“Värdet af fast egendom föreslås och bestäm¬
mes med ledning af:
l:o) jordbruksegendom tillhörande areal i åker,
äng, skogs- eller betesmark, jemte särskilda förmåner
såsom vattenfall, torfmosse, lastageplats, fiske, som ej
är i jordebok särskildt upptaget, m. m. äfvensom ut¬
säde och kreatursbesättning vid egendomen; börande
härvid jemväl behörigt afseende fästas vid egendo¬
mens läge, jordens och skogens beskaffenhet samt
beloppet af de grundskatter etc. (lika med Utskottets
förr afgifna förslag.)
Utskottet hade vidare hemstält, att § 2 i Instruktionen, motsva¬
rande § 4 i Kongl. Maj:ts förslag, måtte erhålla följande lydelse:
“Allmän uppskattning af fast egendom enligt de i bevillningsför-
ordningen och denna instruktion föreskrifna grunder skall första gån¬
gen verkställas år 1884 och sedermera hvart tredje år, från nämnda
år räknadt.
20 Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 20.
Har under tiden mellan tvenne på hvarandra följande allmänna
fastighetstaxeringar brandförsäkringsvärdet å byggnader i stad och på
dess område, eller å öfriga i § 1 mom. 5 af denna instruktion upp¬
räknade hus och byggnader blifvit ökadt eller minskadt, eller fäst
egendoms värde antingen genom ny- eller tillbyggnader, nya fabriks¬
anläggningar eller andra inrättningar blifvit i betydligare mån förhöjdt
eller genom inträffad eldsvåda, vattenflöde eller af annan dylik anled¬
ning märkligen förminskats i förhållande till dess uppskattade värde;
då bör detta värde jemkas efter de förändringar, egendomen undergått.
Det taxeringsvärde, som blifvit fast egendom åsatt under tiden
mellan två på hvarandra följande allmänna fastighetstaxeringar, bör
vid först derefter inträffande sådan taxering å nyo pröfvas.
Uppgår fast egendoms värde icke till 100 kronor, skall värdet
införas endast i den för anteckningar afsedda kolumn i taxeringsläng-
den.u
Detta Utskottets förslag, som endast derutinnan skiljer sig från
hvad Kongl. Maj:t föreslagit, att orden “§ 1 mom. 4“ blifvit utbytta
mot “§ 1 mom. 5“, har af Andra Kammaren återförvisats till Utskottet.
Då emellertid Första Kammaren för sin del godkänt Utskottets förslag,
hemställer Utskottet till Andra Kammaren,
15:o.
att Kammaren ville fatta beslut angående lydel¬
sen af ifrågavarande §.
Utskottet hade föreslagit, att § 3 måtte fördelas i två moment,
af hvilka det första skulle motsvara § 5 i Kongl. Maj:ts förslag, det
andra åter erhålla följande lydelse:
“För inkomst af skogsrörelse eller torftägt skall med undantag
af staten en hvar taxeras, som å annans mark afverkar eller försäljer
skog eller tager torf; äfvensom den, som från egen mark afverkar eller
försäljer skog eller tager torf i sådan utsträckning, att egendomens
fastighetsvärde derigenom minskas.“
Sistnämnda stadgande har af båda Kamrarna återförvisats i
sammanhang med återremissen af § 8 mom. 2 b).
På förr angifna skäl hemställer Utskottet,
16:o.
att ifrågavarande stadgande må ur författnings-
förslaget uteslutas.
Bevillnings- Dtslcottets Betänkande N:o 20. 21
I sista punkten af Betänkandet N:o 7 hade Utskottet för Riksda¬
gen anmält, att då frågan om fastställande af formulär för mantals-
och taxeringslängd, m. in., såsom varande af helt och hållet administra¬
tiv natur, icke utgjorde föremål för Riksdagens pröfning, Utskottet icke
ansett sig höra fälla något omdöme om ändamålsenligheten af de dy¬
lika formulär, som funnes författningsförslaget bifogade.
.Denna anmälan har Första Kammaren utan anmärkning lagt till
handlingarne, hvaremot Andra Kammaren återförvisat punkten till Ut¬
skottet med föranledande af åtskilliga inom Kammaren framstälda be¬
tänkligheter mot berörda formulärs ändamålsenlighet, Då emellertid
Utskottets åsigt blifvit af Första Kammaren godkänd samt detta ärende,
såsom ej varande af bevillnings natur, icke kan göras till föremål för
gemensam omröstning, torde frågan härom böra anses hafva förfallit:
hvilket Utskottet får
17:o.
för Riksdagen anmäla.
Då Riksdagens beslut angående så väl de här ofvan behandlade
fragoi som botiäffando do dolar af författningsförslaget^ som nyligen
vant föremål för gemensam omröstning, kunna påkalla ändringar i den
nummerföljd, hvaruti förslagets paragrafer nu äro uppstäda in. in., men
det icke är Utskottet möjligt att på förhand framställa förslag härom,
hemställer Utskottet slutligen,
18:o.
att Riksdagen måtte bemyndiga Utskottet att,
sedan förslaget till förordning angående bevillning
af fast . egendom samt af inkomst jemte tillhörande
instruktion för taxeringsmyndigheterna blifvit af Riks¬
dagen behandladt, vidtaga de ändringar i paragrafer¬
nas och momentens nummerföljd samt de särskilda
punkternas bokstafsföljd äfvensom öfriga dylika min¬
dre redaktionsförändringar, som af Riksdagens beslut
kunna påkallas.
Stockholm den 7 Juni 1883.
På Utskottets vägnar:
A. GbSON BENNICH.
Bih. till Biksd. Brot. 1883. 5 Samt. 1 Afd. 19 Raft.
4