Lag-Utskottets Utlåtande N:o 37.
1
M:o 37.
Ant. till Riksd. Kansli den 28 Mars 1882, kl. 12 midd.
Lag- Utskottets Utlåtande, i anledning af Riksdagens Justitieombuds¬
mans hemställan om dels tillägg till 100 § Utsöknings-
lagen dels ock ändring i 127 och 130 §§ samma lag.
Lag-Utskottet afgifver härmed utlåtande öfver en af Justitieombuds¬
mannen i embetsberättelsen till innevarande års riksdag gjord framställ¬
ning åt efterföljande lydelse:
»Da fast egendom blifvit utmätt och skall å auktion försäljas, stad¬
gar Utsökningslagens
§ "■ Att auktionsförrättaren skall derom, så ock om egendomens
beskaffenhet och auktionsstället, utfärda kungörelse att införas i allmänna
tidningar tre gånger och uppläsas i tingslagets kyrkor in. m.
0 § 100■ Kungörelse om auktion å fast egendom skall tillika inne¬
hålla, att de, hvilka hafva fordran, som bör ur egendomen gäldas, eller
annan rätt, som skall vid auktionen iakttagas, ege att dervid sin rätt
bevaka. De, hvilka hafva inteckning i egendomen eller fordran eller rättig¬
het, hvarför egendomen enligt 11 kapitlet 2 § Jordabalken häftar, eller
ega ratt till ränta eller annan afgäld, som bör ur egendomen utgå med
förmånsrätt, enligt 17 kapitlet 6 § Handelsbalken, skola derjemte, der
de äro kände och inom riket boende, om auktionen underrättas genom
särskilda kallelsebref, hvilka auktionsförrättaren skall till dem med posten
Bih. till Riksd. Prof. 1882. 7 Sami. 23 Haft.
2 Lag-TJtskottets Utlåtande N:o 37.
afsända så tidigt, att kallelserna må kunna komma dem till hända minst
fjorton dagar före auktionen.
»Sålunda är de nyss uppräknade rättegandes bästa i alla afseenden
tillgodosedt, men emedan icke något äfventyr blifvit stadgadt för det
fall att de underlåtit sin rätt bevaka, hafva andra i saken delaktiges
rättsanspråk råkat i fara att blifva orättvisligen tillbakasätta.
»Utom de nästan oöfvervinneliga svårigheter, som derigenom kunna
uppkomma för genomförande i föreskrifven ordning af köpeskillingens
fördelning, kunna jemväl verkliga rättskränkningar af en slik underlåten¬
het föranledas.
»I 105 § heter det: häftar egendom, på grund af inteckning eller
enligt 11 kapitlet 2 § Jordabalken, för servitut, nyttjande rätt, eller rätt
till afkomst eller annan förmån, som åt någon upplåtits att af egen¬
domen utgå, varde egendomen till försäljning utropad med förbehåll om
rättighetens bestånd. Finnes härvid att någon, som eger bättre rätt, ej
kan ur den bjudna köpeskillingen erhålla full godtgörelse; då skall,
derest ej denne samtycker att vid det skedda utropet må förblifva, eller
hvad för honom ur köpeskillingen brister genast af rättighetens inne¬
hafvare till auktionsförrättaren erlägges, egendomen utropas å nyo, utan
förbehåll om rättighetens bestånd. Stiger köpeskillingen då högre, gälle
den försäljningen; i annat fall stånde vid det förra fast, Och
i 127 § föreskrifves, bland annat, att, vid fördelning af köpeskillin¬
gen för utmätningsvis såld fast egendom, för fordran, som —--är i
egendomen intecknad eller eljest deri eger förmånsrätt enligt 17 kapitlet
9 § Handelsbalken eller 11 kapitlet 2 § Jordabalken, den derå enligt
förmånsrättsordningen belöpande utdelning beräknas, ändå att fordringen
ej blifvit anmäld; och varde, om fordringsbeviset ej företes, utdelningen
beräknad, efter ty de i 79, 97 och 98 §§ nämnda handlingar det vill
säga beskrifning och värdering å den utmätta egendomen, samt de hand¬
lingar, som bestyrka eganderätten och tjena till upplysning om servitut,
nyttjanderätt eller rätt till afkomst eller annan förmån, som af egen¬
domen skall utgå — utvisa; och ränta a sådan fordran, sa ock årlig af¬
komst eller förmån, hvarför inteckning skett, beräknas för ett ar, der det
ej visas, att de för annan tid innestå.
»Nu har inträffat, att vid auktion å en utmätt fast egendom, hvilken
var intecknad dels för en fordran, å t. ex. 10,000 kronor jemte ränta, dels
ock för ett nyttjanderätts-aftal, för fastigheten bjöds 10,500 kronor, när
den utropades med förbehåll om nyttjanderätts-aftalets bestånd. Auktions-
3
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 37.
förrättaren uträknade då hvad af denna köpeskilling skulle kunna gäldas,
för att nyttjanderätten finge blifva beståndande. Dervid visade det sig,
att penningfordran, hvilken, emedan den vid auktionen icke bevakades,
skulle, jemlikt 127 §, beräknas efter gravationsbeviset, utgjorde i kapital
10,000 kronor, hvartill kom ett års ränta 500 kronor, och exsekutions-
med flere kostnader, vid pass 150 kronor, tillsammans således 10,650
kronor. Den brist, som sålunda uppstod, kunde eller ville nyttjanderätts-
innehafvaren icke betala, hvarföre egendomen måste å nyo utbjudas,
denna gång utan förbehåll om nyttjanderätts-aftalets bestånd. Då bjöds
för egendomen 1 ] ,000 kronor, hvilket bud antogs. Vid sammanträdet
för köpeskillingens fördelning, tillstädeskom innehafvaren af den inteck¬
nade penningefordran och anmälde, att hans återstående fordran utgjorde
i hufvudstol endast 8,000 kronor och i ränta för ett hälft år 240 kronor,
således tillsammans 8,240 kronor. När dertill lades förut nämnda om¬
kostnader 150 kronor, utgjorde alltså hela skuldbeloppet 8,390 kronor,
och första auktionsbudet, 10,500 kronor, som gjordes, då egendomen ut-
bjöds med förbehåll om nyttjanderätts-aftalets bestånd, var således mer
än tillräckligt för sammanlagda skuldens gäldande.
»Emellertid hade innehafvaren af den i fråga varande nyttjanderätten
derom gått miste och kunde icke återfå densamma. Det är visserligen
sant, att han visste, att i detta fall en intecknad fordran å 10,000 kronor
hade bättre rätt än hans nyttjanderätt, och att följaktligen den förlust,
han led, ej bort vara för honom alldeles oväntad; men lika sant är det,
att om den bättre lottade penninginteckningens verkliga belopp vid
auktionstillfället varit känd, och nyttjanderättens innehafvare följaktligen,
så som sakerna då stodo, fått behålla sin nyttjanderätt, han icke skulle
ansetts hafva derigenom vunnit någon oförskyld förmån. Det kan äfven
sägas, att innehafvaren af slik nyttjanderätt, som måst vika för penning¬
inteckning, är berättigad till ersättning, såsom i 128 § Utsökningslagen
an ty des, men, utom det att utbekommandet af slik godtgörelse i många
fall kan vara vansklig, inträffar det icke sällan, att nyttjanderätten har
för innehafvaren ett värde, som ej kan med penningar uppvägas.
»Ett annat exempel på, huruledes oreda och jemväl rättsförnärmelser
kunna uppstå genom förmånsrättsinnehafvares underlåtenhet att vid exse-
kutiv försäljning af den egendom, i hvilken han eger slik rätt, denna
rätt bevaka, ma här anföras. En person kan ega förmånsrätt i fast egen¬
dom pa grund af 11 kapitlet 2 § Jordabalken för ogulden köpeskilling.
Denna rätt åtnjuter han utan att behöfva låta densamma intecknas, i
4
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 37.
staden under tre månader och å landet till det ting, som inträilar näst
efter sex månader sedan lagfart för köparen beviljades, enligt nämnda
lagrum, jemfördt med Kongl. Förordningen den 16 Juni 1875. Slik
fordran kan följaktligen icke förr än efter nämnda tider blifva synlig i
gravationsbevis rörande egendomen. Emellertid inträffar auktion å egen¬
domen, som är belastad med t. ex. en inteckning för penningfordran och
en för nyttjanderätts-aftal. Den köpeskilling, som erbjudes, då egendomen
utropas med förbehåll om nyttjanderättens bestånd, räcker ej till att be¬
täcka penningfordran, som är intecknad före nyttjanderätten, men dennas
innehafvare fyller bristen och anser sig dermed tryggad i besittningen
af sin rätt. Då sedermera köpeskillingen skall fördelas, inställer sig inne-
hafvaren af fordran, som njuter förmånsrätt efter 11 kapitlet 2 § Jorda¬
balken, bemäktigar sig måhända hela köpeskillingen, t. ex. i den händelse, att
de nämnda inteckningarna äro senare tillkomna, och blifver till äfventyrs
dermed ändock icke fullt förnöjd. Sålunda upphäfves och undanrödjes den
beräkning och anordning, som vid auktionen blifvit verkstäld, till förlust
möjligen både för innehafvaren af penningfordran och för den, som egde
förmånsrätt efter 11 kapitlet 2 § Jordabalken, ty hade den senast upp¬
täckta skulden varit känd vid auktionen, så kunde deraf föranledts för-
nyadt utrop af egendomen, utan förbehåll om nyttjanderättens bestånd,
och, om köpeskillingen då blifvit högre, hade både den, som egde förmåns¬
rätt efter 11 kapitlet 2 § Jordabalken och innehafvaren af penningfordran
kunnat blifva fullt förnöjda. Hur det i så fall går för innehafvaren af
ny ttj anderätten, kan vara omtvisteligt, men då det ej kan visas, att köpe¬
skillingen blifvit högre, derest egendomen utropats utan förbehåll om
nyttjanderättens bestånd, och det är ostridigt, att egendomen såldes med
slikt förbehåll, saknar han icke grund för att anse sig hafva blifvit orätt¬
vist lidande, derest nyttjanderätten skulle gå för honom förlorad.
»Allt detta visar oemotsägligt, till hvilka olägenheter det leder, att
vid auktionstillfället icke finnas att tillgå fullständiga och tillförlitliga
uppgifter om den rätt, som tillkommer en hvar af dem, som hafva för¬
mån srättsanspråk på köpeskillingen för den egendom, som skall försäljas.
Det är ådagalagdt, att för detta ändamål gravationsbeviset ej är till¬
räckligt upplysande, emedan detsamma hvarken utvisar, huru mycket,
som återstår oguldet af eu intecknad penningfordran, vare sig hufvud¬
stol eller ränta, ej heller upptager sådan fordran, enligt 11 kapitlet 2 §
Jordabalken, som icke blifvit intecknad. En sådan fullständig och fullt
tillförlitlig utredning af förhållandena lärer alltså icke kunna åstadkom¬
o
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 37.
mas med mindre innehafvare af intecknad penningfordran och af förmåns¬
rätt enligt 11 kapitlet 2 § Jordabalken förpligtas att, likasom öfrige
förmånsrättsegare enligt 127 § 2 mom., före eller vid auktionen anmäla
sina fordringar, vid äfventyr att eljest icke åtnjuta utdelning ur köpe¬
skillingen för egendomen.
»Det är af lagens stadganden i nu förevarande likasom i andra af-
seenden nog uppenbart, att lagstiftaren, i realkreditens interesse, sökt
att åt innehafvare af intecknad penningfordran betrygga deras rätt, utan
att de skulle behöfva iakttaga hvarjehanda formaliteter, hvilka eljest
ansetts erforderliga; men denna lofliga omtanke kan gå för långt, om
derigenom andras välfångna rättigheter sättas på spel. Bland orsakerna,
hvarföre här i 127 § medgifves, att intecknad fordran får för god an¬
tagas och beräknas, utan att vara anmäld, än mindre styrkt, likasom i
konkurs inteckningshafvare befrias från bevakande åt sin fordran, är väl
den, att inteckningshafvaren ej skall behöfva lemna från sig fordringsbe-
viset eller ens en afskrift deraf eller göra sig besvär med en anmälan
om skulden. Hvarthän detta tillgodoseende af fordringsegarens beqväm¬
lighet kan leda, är här ofvan visadt. Men då Utsökningslagen i 54 §
fordrar för utmätnings vinnande fordringsbevisets öfverlemnande i hufvud-
skrift till utmätningsmannen och i 99 § 2 mom. att, då fast egendom
efter öfverexsekutors förordnande skall å auktion försäljas utan föregån¬
gen utmätning, det skuldebref, hvarå borgenärs fordran sig grundar, skall
före utfärdandet af kungörelsen om auktionen till auktionsförrättaren i
hufvudskrift aflemnas, borde det ej vara oskäligt att fordra, det borge¬
nären i detta fall före eller vid auktionen aflemnade skuldebrefvet till
auktionsförrättaren, som tillika i de flesta fall är den, som sedermera
lemnar utdelningen derå. Detsamma bör gälla äfven om den, som inne¬
har ointecknad förmånsrätt efter 11 kapitlet 2 § Jordabalken, och detta
så mycket hellre, som det, enligt hvad här ofvan antyddes, kan lända
till hans egen fördel, i det anmälan af denna förut okända fordran möj¬
ligen kan föranleda egendomens utbjudande utan förbehåll om intecknad
nyttjanderätts åtnjutande, och derigenom högre köpeskilling erhållas.
»En annan orsak till medgifvande af fordrans beräkning, ehuru den¬
samma icke blifvit anmäld, skulle möjligen vara den, att fordringsegaren
icke med säkerhet kunde anses ega kännedom om auktionen. Detta bör
icke vara händelsen med fordringsegare, hvilkas intecknade fordringar
äro upptagna i gravationsbeviset, ty desse skola enligt 100 § genom sär¬
skilda kallelsebref om auktionen underrättas. De åter, som ega ointeck-
6
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 37.
nåd förmånsrätt enligt 11 kapitlet 2 § Jordabalken, och som underrättas
om auktionen genom kungörelse i god tid förut, enligt 99 §, införd i all¬
männa tidningarne tre gånger, intagen i länstidningarne och uppläst i
tingslagets kyrkor, böra likväl ej heller kunna såsom giltigt skäl förebära
okunnighet om auktionen.
»Det är visserligen sant, att de sålunda föreskrifna sätt för auktionens
offentliggörande genom kungörelser och särskilda kallelser icke är fullkom¬
ligt betryggande, så att en hvar, som innehar ett intecknadt skuldebref,
derigenom ofelbart får kunskap om den intecknade egendomens exsekutiva
försäljning. Dessa värdepapper äro nemligen numera ganska rörliga och
gå ur hand och i hand, så att auktionsförrättaren ej med säkerhet vet
hos livilka de finnas, och innehafvaren kan vara utrikes faren och kun¬
görelser i kyrkor och tidningar undgår hans uppmärksamhet. Andra sätt
för detta kungörande torde ej heller kunna användas utan skadligt dröjs¬
mål med försäljningen förorsakas. I allt fall synes det ej vara en obe¬
rättigad fordran, att en inteckningshafvare eller annan förmånsrättsinne-
hafvare skall använda någon grad af omtanke för bevarande och bevakande
af sina rättigheter, och dit skulle väl billigtvis kunna räknas skyldighet
att före eller vid auktion å den egendom, i hvilken han eger dylikt an¬
språk, detsamma anmäla och styrka, vid äfventyr att eljest hafva gjort
sig förlustig af sin rätt att ur köpeskillingen njuta utdelning för sin
fordran. Vid fullgörandet af denna skyldighet kunde dock möjligen för-
pligtelsen att dervid i hufvudskrift förete fordringsbevis eller annan hand¬
ling, på hvilken anspråket grundades, eftergifvas utan äfventyr, att det
angifna ändamålet förfelades, derest sagda bevis eller handling i besannad
afskrift ingåfves eller, der anspråk funnes, för hvilket skriftlig handling
ej läge till grund, detta skriftligen anmäldes.
»Med tillägg och ändringar i 100 och 127 §§:nas lydelse skulle kunna
i lagen uttryckas hvad här äfven blifvit antydt. Sålunda borde till
§100 läggas ett mom. 2 ungefärligen så lydande:
Till bevakande af sin rätt bör fordringsegare förete, i hufvudskrift eller
besannad afskrift, smädebref eller annat skriftligt fordringsbevis eller, der
fordran ej grundas på dylik handling, skriftlig anmälan af fordran, vid
äfventyr att i annat fall utdelning för samma fordran ur köpeskillingen för
egendomen ej åtnjutes.
samt 127 § erhålla detta innehåll:
Vid fördelning af köpeskillingen för utmätningsvis såld fast egendom,
skall för fordran, som enligt de i 97 och 98 §§ omförmälda handlingar är
7
Lag-Utshottets Utlåtande N:o 37.
i egendomen intecknad eller eljest deri eger förmånsrätt enligt 17 kapitlet
9 § Handelsbalken eller 11 kapitlet 2 § Jordabalken, den derå enligt förmåns-
rättsordningen belöpande utdelning godtgöras, dock att förmånsrätt på grund
af stadgandet i 17 kapitlet 4 § ej må göras gällande i annat fall, än att
fastigheten är till konkurs afträdd.
Börande jemväl åt 130 § gifvas följande förändrade lydelse:
Då medel enligt 129 § afsättas, varde bestämmelse tillika meddelad,
huru beloppet fördelas skall, för det fall att detsamma eller någon del deraf
sedermera finnes ej böra tillkomma den borgenär, för hvars fordran det
blifvit af satt.i>
De olägenheter, hvilka, enligt hvad Justitieombudsmannen i före¬
gående framställning sökt visa, någon gång kunna uppstå till följd deraf,
att vid exekutiv auktion å fast egendom fordringsegare med intecknings-
rätt eller annan förmånsrätt i egendomen icke ega skyldighet att, i hufvud-
skrift eller besannad afskrift, förete skuldebrefvet eller annat skriftligt
fordringsbevis eller, der fordran ej grundas på dylik handling, skriftligen
anmäla sin fordran, förefalla visserligen så betydande, att sträfvandet att
förebygga desamma må anses fullt berättigadt.
Det föreslagna sättet att afhjelpa dessa olägenheter eller stadgande
af skyldighet till sådant företeende eller sådan anmälan, som ofvan när¬
mare förmäles, vid äfventyr, att i annat fall rätten att för fordringen njuta
utdelning ur egendomens köpeskilling går förlorad, synes dock Utskottet icke
antagligt.
I Utskottets tanke skulle ett antagande af detta förslag medföra en
sådan rubbning af fastighetskrediten i vårt land, att endast denna om¬
ständighet för Utskottet utgör tillräckligt skäl att afstyrka förslaget.
Det är just betydelsen af »inteckningen)) vid Rätten af den utfästa
fastighetspanten, att pantsättningen sålunda antages blifva eller, vid före¬
kommande behof, kunna blifva allom veterlig, och att nu stadga pant¬
rättens anmälan å nyo vid en på förhand obestämbar tidpunkt och just
när den skulle göras gällande, vid äfventyr af den inprotokollerade och
uti fastighetsboken införda rättens förlust, synes Utskottet vara eu högst
betänklig åtgärd.
o O
Det kan sägas, att ifrågavarande rättsegare ju, enligt 99 och 100 §§
Utsökningslagen, erhålla underrättelse om auktionen. De, hvilka hafva
8
Lag-Utsleottets Utlåtande N:o 37.
inteckning i egendomen eller fordran eller rättighet, hvarför egendomen
enligt 11 kap. 2 § Jordabalken häftar, eller ega rätt till ränta eller annan
afgäld, som bör ur egendomen utgå med förmånsrätt enligt 17 kap. 6 §
Handelsbalken, skola visserligen särskildt underrättas, men sådant kan
naturligen icke ske, der de icke åro kände, samt är icke föreskrift, der¬
est de äro utom riket boende; och någon säkerhet finnes dessutom icke,
att kallelsebrefven, som få afsända^ med posten, verkligen framkomma.
Någon säkerhet finnes naturligen ännu mindre derför, att rättsegare, som
endast kallas genom allmänna kungörelser enligt 99 §, verkligen få känne¬
dom om auktionen.
Med anledning af det anförda får Utskottet hemställa,
att Riksdagen icke må bifalla Justitieombuds¬
mannens föreliggande framställning.
Stockholm den 28 Mars 1882.
På Lag-Utskottets vägnar:
AXEL BERGSTRÖM.
STOCKHOLM, TRYCKT I CENTRAL-TRYCKEREET, 18 82.