Lag-Utskottets Utlåtande N:o 36.
1
N:o 36.
Ank. till Kiksd. Kansli den 27 Mars 1882, kl. 3 e. m.
Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af Riksdagens Justitie¬
ombudsmans framställning om tillägg till 69 § Utsök-
ningslagen.
I embetsberättelse!! till innevarande Riksdag har Justitieombuds¬
mannen gjort en så lydande framställning:
»I 69 § Utsökningslagen stadgas:
Påstår annan sig vara egare till lös egendom, som i gäldenärens
bo finnes, men kan ej genast visa sin ratt, vare hans anspråk ej hinder
för egendomens utmätande; bjuder han vid utmätningen sannolika skäl
för anspråket, hänvisa utmätningsmannen honom att sin talan efter stäm-
ning utföra, och må det utmätta godset ej säljas förr, än tvisten om
eganderätten blifvit af domstol pröfvad; stämme dock han, som godset
från utmätning freda vill, borgenären och gäldenären till domstol i or¬
ten, der godset finnes, inom tre månader, eller hafve sin talan mot bor¬
genären förlorat. Kommer någon efter utmätningen med anspråk som
nu är sagdt, vare det ej hinder för försäljningen, der ej öfverexsekutor
annorlunda förordnar. Varder den, som anspråket väckt, af öfverexse¬
kutor hänvisad att sin talan efter stämning utföra, åligge honom att
inom tre månader derefter stämma vid äfventyr, som förut är nämndt
Vill borgenär sjelf stämma, stånde det honom fritt.
I)D®t. har „visat sig, att. ovisshet är rådande, huru utmätningsman
vi are bör förfara, efter det han, enligt ofvan anförda föreskrift, hänvisat
den, som vid utmätningen väckt anspråk på eganderätt till lös egendom
Bih. till Riksd. Prot. 1882. 7 Sami. 22 Häft.
2
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 36.
att stämma, enär lagen icke antyder, när och på hvad sätt utmätnings¬
mannen skall få veta, huruvida den af honom gifna hänvisningen blifvit
efterkommen, eller icke. Det lärer väl vara gifvet, att han skall dröja
med försäljningen af det utmätta godset i tre månader efter utmätnings-
dagen, på hvilken hänvisningen lemnades, så vida icke under tiden bor¬
genären, eller ock den, som väckt eganderättsanspråket, med domstols
laga kraft vunna utslag hos utmätningsmannen visar, att tvistefrågan är
afgjord, i hvilket fall han naturligtvis har att förfara i öfverensstämmelse
med den utgång, tvisten fått, det vill säga, att verkställa försäljningen af
det utmätta godset, eller ock låta utmätningen återgå; men om före de
tre månadernas förlopp eller sedermera utmätningsmannen ingenting för¬
spörjer, huru länge skall han dröja med vidare åtgärders vidtagande och
under tiden balansera ärendet i sin dagbok? Att sjelf söka utforska,
huruvida stämdt blifvit, eller icke, torde ej skäligen kunna honom åläg¬
gas såsom tjenstepligt, men äfven om han hade ett sådant åliggande,
skulle fullgörandet deraf stöta på betydande svårigheter, företrädesvis
på landsbygden. Det vore ej nog för honom att vända sig till domhaf¬
vande för att få upplysning om stämning blifvit uttagen, då i många
domsagor eller tingslag domaren ej ensam är stämningsutgifvare, utan
flere personer på grund af domarens uppdrag dermed sig befatta; och
om äfven hos den ene eller andre af dessa stämningsutgifvare upplys¬
ning kunde vinnas, att sådan stämning, som är i fråga, blifvit uttagen,
vore dermed icke utredt, att stämningen i rätt tid delgifvits vederparten
och, om detta ej skett, vore stämningsskyldigheten icke fullgjord.
Deremot bör det för den, som det åligger att stämma, vara en lätt sak
att hos utmätningsmannen anmäla och styrka, det han inom föreskrifven
tid uttagit och behörigen delgifvit stämningen.
»Då det icke lärer förnekas, att åtskilliga olägenheter kunna uppstå
derigenom att lös egendom en längre tid befinnes under utmätning och
således ej kan för sitt ändamål brukas och begagnas, bör det vara i
allas interesse — och ej minst i utmätningsmannens, som har att i sin
dagbok från qvartal till qvartal balansera oafslutade ärenden — att någon
utväg beredes till förekommande deraf, att sådant dröjsmål i utmätnings-
förrättningens afslutande ej onödigtvis förlänges, och följaktligen att för
detta ändamål ett tillägg i lagen införes. Lagstiftaren har bestämt en
tid af tre månader, hvarinom stämningen bör ske. Denna tid synes vara
så rundligt tilltagen, att inom samma tid den, som skall stämma, bör
hinna att hos utmätningsmannen anmäla och styrka, det stämningen är
behörigen verkstäld, vid äfventyr att, om slik anmälan ej blifvit gjord,
utmätningsmannen skulle vara oförhindrad vidtaga de ytterligare åtgär¬
der i ärendet, som på honom ankomma.
3
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 36.
»För nu sagda ändamål kunde till 69 § fogas ett nytt moment, så
lydande:
Deri, som sålunda blifvit hänvisad att sin talan efter stämning utföra,
åligger och att inom den föreskrifna tiden af tre månader efter utmätnin¬
gen. tillika hos utmätningsmannen anmäla och styrka, det han sin talan,
enligt hänvisningen genom stämning lagligen anhängiggjort. Försummar
han det, vare utmätningsman oförhindrad att, efter de tre månadernas för¬
lopp, det utmätta godset försälja.»
Lag-Utskottet finner visserligen, i likhet med Justitieombudsmannen,
Utsökningslagen sakna detaljerade bestämmelser, huru vidare förfaras
skall, sedan den, hvilken vid skeende utmätning eller sedermera påstår
sig vara egare. till lös egendom, som i gäldenärens bo finnes, erhållit
hänvisning att sin talan efter stämning utföra.
Utskottet anser emellertid sådana detaljerade bestämmelser icke
erforderliga. I båda anförda fallen skall den, som anspråket väckt,
stämma borgenären och gäldenären till domstol i orten, der godset
finnes, inom tre månader, eller har han sin talan mot borgenären förlorat.
Stämmer han inom denna tid, ligger det i hans eget intresse att der¬
om meddela utmätningsmannen underrättelse för att förhindra lösörenas
försäljning. Stämmer han åter icke, ligger det i borgenärens intresse
att underrätta . utmätningsmannen för att lösegendomen må blifva så
snart som möjligt försåld till betäckande af hans fordran. År inom
laga tid stämdt, ligger det, sedan laga kraft egande dom vunnits, i den
vinnande partens intresse att om domen meddela utmätningsmannen
underrättelse, vare sig för utbekommande af sin egendom, eller för be¬
täckande så snart som möjligt af sin fordran.
Då härtill kommer, att det står äfven borgenären fritt att instämma
saken, finner Utskottet ytterligare bestämmelser icke af behofvet på¬
kallade, utan hemställer,
att denna Justitieombudsmannens framställning icke
må vinna Riksdagens bifall.
Stockholm den 27 Mars 1882.
På Lag-Utskottets vägnar:
AXEL BERGSTRÖM.