Lag-Utskottets Utlåtande N:o 28.
1
N:o 28.
Ank. till Blksd. Kansli den 14 Mars 1882, kl. 1 e. m.
Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af Riksdagens Justitie¬
ombudsmans hemställan om tillägg till 23 kap. Strafflagen.
Uti sin till sistlidne års Riksdag afgifna embetsberättelse gjorde
Justitie-ombudsmannen en framställning af följande lydelse:
»Ett aktiebolag, hvars bolagsordning var af Kongl. Magt faststäld,
och som hade till ändamål att förädla, tillgodogöra och realisera skogs-
effekter samt idka handel med lifsmedel, blef försatt i konkurstillstånd.
Uti den för borgenärerne af gode männen framlagda berättelse anmäl¬
des, att bolaget fört kapitalbok, kassabok, afräkningsbok, protokollsbok,
aktiebok och journal, men att brefbok saknades, samt att åtskilliga rade¬
ringar och öfver strykning ar förekomme i räkenskaperna, särdeles i kassa¬
boken.
»Enligt bolagsordningen ålåg det bolagets förvaltare att föra bo¬
lagets räkenskaper.
»Åtskillige borgenärer framstälde hos konkursdomstolen yrkande
om ansvar å förvaltaren, som tillika varit delegare och styrelseleda¬
mot i bolaget, för det han visat uppenbar vårdslöshet emot bolagets
borgenärer bland annat derigenom att han, på sätt gode männen hade
anmält, icke ordentligen fullgjort bolagets bokföring.
»Förvaltaren bestred åtalet, under förmenande, att han uti ifråga¬
varande hänseende icke gjort sig skyldig till någon försummelse, som
enligt lag medförde ansvar; men enär förvaltaren visat uppenbar vårds¬
löshet mot bolagets borgenärer derigenom, att han icke fört någon
Bih. till Likså. Prof. 1S82. 7 Sami. 18 11 ät t. 1
2
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 28.
brefbok, samt att han, som enligt bolagsordningen haft åliggande att
föra bolagets räkenskaper, uti dem verkstält åtskilliga raderingar och
öfverstrykningar, pröfvade Häradsrätten — som ansåg förvaltaren jem¬
väl i andra hänseenden hafva visat vårdslöshet mot borgenärerne —
jemlik!, 23 kap. 3 § 3 och 4 mom. Strafflagen rättvist döma förvaltaren
att hållas fyra månader i fängelse.
»Uppå förvaltarens besvär förklarade Kongl. Svea Hofrätt, med
ändring af Häradsrättens utslag, att förvaltaren icke kunde svårare an¬
ses, än att han, såsom förvunnen att ej hafva ordentligen fullgjort den
bokföringsskyldighet honom ålegat, skulle för sålunda visad uppenbar
vårdslöshet mot bolagets borgenärer, jemlikt 23 kap. 3 § Strafflagen,
hållas i fängelse två månader.
»Förvaltaren anförde häröfver underdåniga besvär; och vid målets
föredragning i Högsta Domstolen den 19 Jan. 1880 förenade sig de
fleste ledamöterna om detta yttrande:
»Enär med den oordentlighet i fullgörandet af stadgad bokförings¬
skyldighet, hvarför ansvar är stadgadt i 23 kap. 3 § Strafflagen, afses
vårdslöshet, som gäldenär, hvilken kommit i konkurstillstånd, mot sina
borgenärer visat, men till sådant brott icke är att hänföra den vårds¬
löshet, som klaganden må hafva ådagalagt i sitt åliggande att i egen¬
skap af ifrågavarande aktiebolags förvaltare föra bolagets böcker, blef,
med ändring af domstolarnes beslut, klaganden från det honom i målet
ådömda ansvar befriad.»
»Grunden till detta domslut kan ej vara någon annan än den, att
aktiebolaget betraktats såsom en persona moralis och såsom sådan icke
underkastad ansvar efter Strafflagen, men då äro ock med detsamma
ett aktiebolags borgenärer helt och hållet beröfvade det skydd, ofvan
åberopade kapitel är afsedt att bereda borgenärer i allmänhet emot
konkursgäldenärs bedrägeri, oredlighet och vårdslöshet; och det kan
icke väcka undran, om i vårt land, der under de senare åren antalet
och betydenheten af aktiebolag och deras affärsförhållanden vunnit så
stor tillväxt och der dylika bolags iråkade obestånd ej längre hör till
sällsyntheterna, nämnda domslut framkallat oro och bekymmer. Jag
har derföre ansett det vara min pligt att på förhållandet fästa lagstif¬
tarens uppmärksamhet, på det att, genom förtydligande eller tillägg,
otydligheten eller ofullständigheten i den gällande lagstiftningen må
varda afhulpen.
»I detta afseende har det synts mig ändamålsenligast att, efter
3 § 4 mom. i 23 kap. Strafflagen, ett stadgande tillägges af ungefärli¬
gen detta innehåll:
3
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 28.
»Hvad i denna och de två föregående §§ af detta kapitel är stad¬
gadt om bedräglig, oredlig eller vårdslös gäldenär i konkurs, gälle ock,
i tillämpliga delar, om den eller dem, som i aktiebolag, hvars egendom
blifvit till borgenärer afträdd, haft sig anförtrodt att bolagets angelä¬
genheter omhänderhafva och förvalta.»
Öfver denna framställning yttrade sig dåvarande Lag-Utskott
sålunda:
»För tillämpning af ansvarsbestämmelserna i 23 kap. Strafflagen
erfordras, att den gäldenär, mot hvilken enligt samma kapitel ansvar
göres gällande, kommit i konkurstillstånd.
»Vid konkurs af sådant bolag, som omförmäles i 15 kap. Handels-
balken, möter nu icke, till följd af detta vilkor, någon svårighet i lag¬
tillämpningen, enär de solidariske delegarne då ock hvar för sig för¬
sättas i konkurstillstånd och följaktligen kunna träffas af ansvarsbe¬
stämmelserna. Deremot är, i fråga om konkurs af aktiebolag, vare sig
stadfäst af Konungen eller icke, förhållandet ett annat. Här uppstår
icke i och med bolagets konkurs någon sådan för de särskilde aktie-
egarne; och mot den eller de personer, som i egenskap af disponent
eller styrelseledamöter låtit komma sig till last bedrägeri, oredlighet
eller uppenbar vårdslöshet mot bolagets borgenärer, kan, då de icke
sjelfve äro gäldenärer, utan endast varit gäldenärens representanter,
ansvar icke göras gällande enligt 23 kap. Strafflagen. I verkligheten
kunna emellertid deras handlingar i deras omförmälda egenskap bära
alldeles samma kännetecken, som de handlingar af gäldenär, som med¬
föra straffpåföljd enligt nämnda kapitel, och rättsligen torde de derföre
ock böra enligt samma grunder bedömas.
»Så har äfven, efter hvad Utskottet inhemtat, skett uti den nya,
nu gällande konkursordningen för tyska riket. Enligt denna skola nem¬
ligen de ansvarsbestämmelser, som äro meddelade beträffande enskild
gäldenär, som insfält sina betalningar eller med afseende å hvilkens
egendom konkursförfarande blifvit öppnadt, äfven vara tillämpliga ej
mindre å ledamöter af styrelsen (denna kan äfven bestå af endast en
person) för aktiebolag i allmänhet, äfvensom för en del bolagsförenin-
gar med subsidiär solidarisk ansvarighet för medlemmarne, än ock å
liqvidatorer (liqvidator) för handelsbolag eller nämnda föreningar, derest
sådant bolag eller förening instält sina betalningar eller med afseende
å dess egendom konkursförfarande blifvit öppnadt.
4
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 28.
»Lika med Justitie-ombudsmannen finner Utskottet en motsvarande
lagbestämmelse äfven hos oss erforderlig. Det stadgande i ämnet, Ut¬
skottet nu föreslår, har emellertid erhållit en något olika uppställning
mot den, Justitie-ombudsmannens förslag upptager, på det att fullt tyd¬
ligen må framgå, att ansvarsbestämmelsen kan göras gällande endast
mot medlem i bolagets styrelse eller syssloman med den ställning, att
han eger för bolaget besluta, men att underordnade biträden vid bola¬
gets förvaltning icke deraf träffas.
»Utskottet anser lämpligast, att den nya bestämmelsen inrymmes
uti en ny § med ordningsnumret 6, i följd hvaraf nuvarande 6 § skulle
erhålla ordningsnumret 7.
»På grund af hvad Utskottet sålunda anfört, får Utskottet, med
anledning af Justitie-ombudsmannens hemställan, vördsamt tillstyrka,
att Riksdagen ville för sin del besluta, att uti 23 kap. Strafflagen
den 16 Februari 1864 skall införas en ny § under ordningsnumret 6
och nuvarande 6 § erhålla ordningsnumret 7, samt att de två sista §§
i 23 kap. nämnda lag skola lyda sålunda:
6 §•
Har aktiebolag kommit i konkurstillstånd, och finnes medlem af bo¬
lagets styrelse eller syssloman, som för bolaget eger besluta, hafva öfvat be¬
drägeri, brukat oredlighet eller visat uppenbar vårdslöshet mot bolagets bor¬
genärer, vare skyldig till det ansvar, som för gäldenär i konkurs här ofvan
är stadgadt. «
. 7 §■
»Brott, som i 2, 3 eller 4 § omförmälas, må ej åtalas af annan
än målsegande.»
Utskottets Utlåtande blef af Första Kammaren afslaget med 38
röster mot 34, som voro för bifall, hvaremot Andra Kammaren utan
omröstning biföll Utskottets förslag.
Justitie-ombudsmannen har nu uti sin embetsberättelse till inne¬
varande riksdag återupptagit frågan. Efter en redogörelse för sin före¬
gående framställning i ämnet, Lag-Utskottets Utlåtande öfver densamma,
de vid ärendets handläggning i Kamrarne hållna öfverläggningar samt
Kamrarnes beslut, yttrar sig Justitie-ombudsmannen sålunda:
»Vid denna utgång af frågan, då Andra Kammaren utan omröst¬
ning bifallit Lag-Utskottets förslag, och i den Första röstetalet för den
5
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 28.
motsätta meningen hade en öfvervigt af endast fyra röster, samt den
talare, som utförligast yttrade sig emot förslaget, likväl erkände nöd¬
vändigheten af lagstiftning i ämnet, ehuru han icke gillade ordalydelsen
i det föreslagna stadgandet, har jag, allt mera befästad i öfvertygelseu,
att en lucka i lagstiftningen här förefinnes, som tarfvar att ju förr desto
hellre fyllas, ansett det vara min pligt att åter upptaga frågan, för att
genom någon ändring af ordalydelsen i det tillägg till 23 kap. Straff¬
lagen, som för ändamålets vinnande erfordras, åt sjelfva saken bereda
önskvärd framgång.
»Innan förslag till en sådan ändring framställes, torde det vara
af nöden att korteligen vidröra de rättsförhållanden, som stå i samman¬
hang med förevarande fråga, i ändamål att derigenom rättfärdiga den
lagstiftning, som ansetts nödig, och sättet för dess genomförande.
»Det är under öfverläggningarne i Riksdagens Kamrar angående Lag-
Utsköttets utlåtande i ämnet af två talare antydt, att det prejudikat, som
åberopats och framkallat förslaget om det nya lagstadgandet, skulle vara
missförstådt, emedan, såsom den ene talaren yttrade, det »icke skulle hafva
den betydelse, som blifvit detsamma tillagd», och, enligt den andre ta¬
larens utsago, det icke rörde något mål, der det varit fråga om, att
bedrägeri, oredlighet eller vårdslöshet, mot ett i konkurstillstånd försatt
bolags borgenärer visats hafva af gäldenären utöfvats, hvarföre detta
prejudikat vore föga upplysande i afseende på behöfligheten af den
lagstiftning, som vore i fråga; men ingendera af dessa talare har med¬
delat, hvad nämnda prejudikat, efter hans åsigt, rätteligen åsyftade
och hade att betyda. Enär likväl det nämnda prejudikatet rörde ett
mål, der en ledamot af styrelsen för ett aktiebolag, sjelf delegare i
bolaget, gjort sig skyldig till en art af vårdslöshet, som 23 kapitlet
Strafflagen med straff belägger, nemligen felaktig bokföring, hvilken
de! af bolagets förvaltning var honom särskildt anförtrodd, kan grun¬
den till det friande utslaget svårligen vara någon annan än den, att
han af domstolen icke ansågs såsom gäldenär; men var han icke gälde¬
när, så var icke heller någon annan af styrelsens ledamöter, ej heller
bolagsmännen, än mindre bolagets betjening gäldenär, med ett ord,
der kunde finnas öfverflöd af skulder och borgenärer, men ingen gälde¬
när. Medan vårt land hvimlar af aktiebolag inom snart sagdt alla affärs¬
rörelsens grenar, medan dessa bolag i följd häraf stå i otaliga affärs¬
förbindelser sins emellan och med oräkneliga utom bolagen befintliga
personer, kunna dessa bolag i sina affärsförhållanden ansvarsfritt för¬
synda sig emot hvilken paragraf som helst i 23 kapitlet Strafflagen,
emedan, när måttet af bedrägeri, oredlighet och vårdslöshet är fyldt
6
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 28.
och konkursen inträffar, de bedragne eller med oredlighet och vårds¬
löshet behandlade borgenärerne icke hafva någon gäldenär, emot hvil¬
ken de kunna rigta sin ansvarstalan. Och ett domslut, som bekräftar
ett så otillfredsställande rättstillstånd, skulle ändock, enligt den här
ofvan omförmälde talarens anförda yttrande, vara »föga upplysande i
afseende på behöfligheten af den lagstiftning, som vore i fråga».
»Orsaken till den ofullständighet i lagstiftningen, hvilken blifvit
antydd, och som, vid mognare eftersinnande af hvad i detta ämne är
anfördt, svårligen lärer kunna förnekas, är den, att lagstiftaren vid
nedskrifvande af 23 kapitlet Strafflagen icke uppmärksammat aktie¬
bolagens säregna beskaffenhet, hvilken vållar, att på dessa bolags del-
egare och styrelser ej kan användas benämningen gäldenär, i den me¬
ning Konkurslagen använder detta ord, enär delegare i ett af Konun¬
gen faststäldt aktiebolag ej svarar för bolagets skulder med mera än
han insatt eller åtagit sig att insätta. Ett dylikt bolag är derföre, så
att säga, ett opersonligt väsende, och det af delegarena sammanskjutna
aktiekapitalet är en död förmögenhetskomplex, som för att komma i
någon verksamhet och kunna sätta sig i beröring med menniskor ovil¬
korligen måste föreställas af personer. Det synes då ligga i sakens
natur, att dessa personer, som, å bolagets vägnar, inlåta sig i förbin¬
delser med andra personer, också äro å bolagets vägnar ansvarige för
dessa förbindelser, och, likasom de i följd af dylika förbindelser kunna
blifva fordringsegare, så måste de, å bolagets vägnar, äfven kunna
blifva gäldenärer, hvaraf följer, att, om de i sist nämnda egenskap
göra sig skyldige till de förbrytelser, som 23 kapitlet Strafflagen upp¬
räknar, de ock, när bolaget råkar i konkurs, böra stå i samma ansvar
som andra gäldenärer, åtminstone i så måtto, att de, likasom förbry¬
tare i allmänhet, skola stånda i ansvar för sina förbrytelser och för den
skada, som af dem vållats, äfven om de icke med sin egendom häfta
för bolagets skulder, såsom andra konkursgäldenärer. Huru detta an¬
svar skall fördelas dem emellan, när de äro flere, när några äro öfver-
ordnade, andra underordnade, lärer i detta fall ej vara svårare att ut¬
reda, än i andra, med detta jemförliga. Det var derföre jag, i det
tillägg till stadgandena i 23 kapitlet Strafflagen, jag föreslog, trodde
mig kunna ifrågasätta, att meranämnda 23 kapitels ansvarsbestämmel¬
ser skulle, i tillämpliga delar, gälla om den eller dem, som i aktie¬
bolag, hvars egendom blifvit till borgenärer afträdd, haft sig anförtrodt
att bolagets angelägenheter om händer hafva och förvalta. Lag¬
utskottet, som hyste den betänklighet, att ett så affattadt stadgande
skulle kunna träffa underordnade biträden vid bolaget, föreslog den
7
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 28.
förändrade lydelse af stadgandet, som dess utlåtande utvisar. Det sy¬
nes vara klart, att, ur den synpunkt här ofvan blifvit framstäld, det
icke kan inverka på ansvarigheten, om eu styrelseledamot eller flere
icke äro delegare i bolaget, der bolagsordningen sådant tillstädjer, äf¬
vensom att mellan styrelseledamöterna icke får antagas en sådan soli¬
daritet, att alla öfrige skola ansvara för sådana förbrytelser, som här
äro i fråga, när de begås af en ledamot inom den del af styrelsens
verksamhet, som är åt honom särskildt uppdragen, såsom händelsen
var med bokföringen i det mål, hvarom det omförmälda prejudikatet
handlade. Lika klart lärer ock vara, att det underordnade biträdet
icke . i detta fall är underkastadt ansvar för hvad det på förmans be¬
fallning uträttat. Den åter, som, under den tid han hade hand om
bolagets angelägenheter, gjort sig skyldig till någon af de förbrytelser,
som här omtalats, men lemnat sitt uppdrag, innan bolagets konkurs
inträffade, har väl dermed ej gjort sig oåtkomlig för åtal och ansvar,
derest icke laga tid för brottets åtalande förflutit. Det under öfver-
läggningen i Första Kammaren framstäld a spörsmålet, huru förfaras
skulle, derest, efter det ett bolags styrelse för bolagsstämman anmält,
att bolagets ställning vore sådan, att bolagsegendomens afträdande till
borgenärerne borde ega rum, bolagsstämman icke desto mindre beslöte,
att rörelsen skulle fortsättas, lärer rätteligen böra besvaras så, att, om
styrelsens ledamöter vid detta förhållande, emot bättre vetande, stanna
qvar vid sin befattning och låta rörelsen fortgå, de äro hemfallna under
det ansvar, en sådan lagöfverträdelse medförer.
»Med anledning af de anmärkningar, som under öfverläggningarne
i Riksdagens Kamrar sistlidna år förekommo, beträffande uppställningen
och ordalydelsen af den paragraf, Lag-Utskottet i sitt utlåtande fram-
8tält, har jag trött mig böra äfventyra att här nedan framkomma med
ett nytt förslag till ordalydelse af det stadgande, som anses erforder¬
ligt. Nämnda anmärkningar rörde underlåtenhet att till uppräknandet
af de särskilda förbrytelserna foga en hänvisning till föregående para¬
graferna i kapitlet,, der dessa närmare beskrifvas. Likaså har uttrycket:
»syssloman, som för bolaget eger besluta» befunnits om icke tvetydigt,
dock mindre lyckligt valdt. Det, har från Utskottets sida förklarats
motsvara den i dagligt tal nyttjade benämningen: »verkställande direk¬
tör», hvilken benämning sannolikt ansetts olämplig att begagna i lag¬
stil. . En talare hade äfven fäst uppmärksamheten derpå, att det vore
möjligt, att af bolaget kunde vara tillsatt någon tjensteman, som, utan
att vara medlem af bolagets styrelse, i åtskilliga fall egde besluta.
Tillika har det förekommit mig, som skulle sammanhanget i det ofta
8
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 28.
åberopade 23 kapitlet Strafflagen bättre tillgodoses, om den föreslagna
nya paragrafen infördes näst efter § 3.
»Med den förändring, jag vågar föreslå, skulle denna nya para¬
graf erhålla ungefärligen följande lydelse:
Har aktiebolag kommit 'i konkurstillstånd, och finnes den, som i egen¬
skap af bolagets styresman eller ledamot af styrelsen, eller eljest af bolaget
dertill bemyndigad, egt att å bolagets vägnar besluta och handla, hafva
öfvat bedrägeri, brukat oredlighet eller visat uppenbar vårdslöshet emot bo¬
lagets borgenärer, på sätt i 1, 2 och 3 § i detta kapitel är nämnare be-
skrifvet, vare skyldig till det ansvar, som för gäldenär i konkurs hår ofvan
är stadgadt.»
Meningarne inom representationen synas nästan allmänt vara der¬
om ense, att uti det af Justitie-ombudsmannen antydda hänseende en
lucka i lagstiftningen verkligen förefinnes, samt att denna bör fyllas.
Sättet, hvarpå sådant lämpligen må ske, det vill här säga affattningen
af det såsom erforderligt erkända stadgandet, företer dock flerehanda
svårigheter. Vid lösandet af dessa svårigheter har Utskottet ansett sig
böra så nära som möjligt sluta sig till de uti 1848 års förordning om
aktiebolag begagnade ordasätt, hvilka dessutom ega fördelen att hafva
genom en öfver trettioårig tillämpning blifvit till sin betydelse närmare
bestämda. Utskottet vill derföre föreslå en något annorlunda affatt-ad
redaktion af stadgandet än den Justitie-ombudsmannen framlagt.
Genom den af Utskottet nu föreslagna redaktion anser Utskottet
med tillräcklig tydlighet framgå,
att stadgandet endast skall kunna komma att tillämpas å sådana
sysslomän, som, enligt bolagets ordning, äro satte att leda bolagets ange¬
lägenheter, vare sig såsom ledamöter i bolagets styrelse eller eljest;
hvadan all fara synes aflägsnad att mer eller mindre underordnade biträ¬
den vid bolagets förvaltning skulle kunna träffas af ansvarsbestämmelserna;
att sådane sysslomän, så vida de skola kunna drabbas af straff,
måste hafva förbrutit sig mot bolagets borgenärer på något af de sätt,
som ofvan i samma kapitel af Strafflagen finnas, beträffande gäldenär,
närmare angifna; hvadan den anmärkning, som rigtats mot Utskottets
förra förslag, att, enligt detta, ansvaret möjligen skulle för sysslomän
uti aktiebolag, som kommit i konkurstillstånd, kunna blifva mera om¬
fattande, än för i konkurs försatt gäldenär, synes undanröjd;
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 28. 9
samt slutligen att, vid inträffande fall af stadgandets tillämpning'
endast de syssloman, som sig sålunda personligen förbrutit, kunna
drabbas af ansvar, men icke öfrige syssloman i samma bolag.
Pd grund af det anförda och under åberopande i öfrigt af de
skaf, Justitieombudsmannen andragit, får Utskottet hemställa,
_ att Riksdagen, med hufvudsakligt bifall till Ju¬
stitieombudsmannens förevarande framställning, måtte
för sin del besluta följande
Förordning angående tillägg till och ändring i
23 kap. .Strafflagen den 16 Februari 1864.
Härigenom förordnas, att nedannämnda §§ i 23
kap. Strafflagen skola erhålla följande lydelse.
4 §.
Har aktiebolag kommit i konkurstillstånd, och finnes
någon af de sysslomän, hvilka enligt bolagets ordning
äro utsedde att utgöra bolagets styrelse eller eljest leda
dess angelägenheter, hafva mot bolagets borgenärer sig
förbrutit, som här ofvan sägs; då skall den syssloman
straffas, som vore han gäldenär i konkursen.
5 §.
Har gäldenär rymt för skuld och ej kommit åter
inom sex månader från det han rymde;' vare lagsom
i 2 § sagdt är.
6 §.
Ha,i atal pa grund af 2, 3, 4 eller 5 § egt ruin,
men. inför Rätten styrkes, att borgenärerne i konkursen
blifvit till fullo förnöjde; varde den tilltalade från allt
vidare ansvar eller påföljd fri förklarad.
Bil,, till Riksd. Prat. 1882. 7 Sand. 18 Håft.
9
10
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 28.
1 §.
Brott, som i 2 eller 3 § omförmäles, ehvad det bo-
gåtts af gäldenär eller, efter ty i 4 § sägs, af sysslo-
man, så och brott, som i 5 § omförmäles, må ej atalas
af annan, än målsegande.
Stockholm den 14 Mars 1882.
På Lag-Utskottets vägnar:
AXEL BERGSTRÖM.
Stockholm, Nya Tryckert-Aktieholaget, 1882.