Lag-Utskottets Utlåtande N:o 14.
1
*
N:o 14.
Ank. till Riksd. Kansli den 20 Febr. 1882, kl. 1 e. m.
Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring
af 60 § Utsökning slag en.
Nedannämnda §§ i Utsökningslagen hafva följande lydelse:
54 §.
Vill man på grund af dom eller utslag, hvarigenom betalnings¬
skyldighet blifvit. gäldenär ålagd, erhålla utmätning hos denne; ingifve
till utmätningsmannen domen eller utslaget samt, då fråga är om skilje-
mannadom, öfverexekutors beslut om dess verkställande, så ock, der
fordran är på skuldebref eller annat skriftligt fordringsbevis grundad,
fordringsbeviset i hufvudskrift.
59 §.
Nu är gäldenär ej tillstädes, då utmätningsman sig infinner för att
verkställa utmätning för fordran, som i 54 § afses; har underrättelse
derom, att utmätning för fordringen är sökt, blifvit efter ty i 60 § sägs
meddelad, eller är anledning att gäldenären håller sig undan eller rest
bort, förty att han väntar utmätning; då gånge förrättningen för sig
utan hinder af gäldenärens frånvaro; dock skall i ty fall hans hustru
eller husfolk eller annan, som har egendomen i vård eller besittning,
tillsägas att vid förrättningen närvara. Finnas ej de, varde närboende
granne, som anträffas, tillsagd.
Bill. till Riksd. Prof. 1882. 7 Sami. 9 Håft. 1
i
2 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 14.
Kan ej utmätningen genast företagas, då utmätningsmannen för
sådant ändamål sig instält, • och är fara att godset under tiden stickes
ur vägen; läte utmätningsmannen, der borgenären nödig kostnad för¬
skjuter, vård hållas öfver godset, till dess utmätning kan ske.
60 §. ,
Underrättelse, hvarom i 59 § sägs, skall, för att anses giltig, med¬
delas gäldenären genom utmätningsman. Har underrättelsen, af utmät¬
ningsmannen skriftligen utfärdad, bevisligen kommit gäldenären annor¬
ledes till hända eller ock, om han, i sitt hemvist sökt, ej kunnat der an¬
träffas, blifvit sist dagen före utmätningen meddelad hans hustru eller
husfolk eller, om de ej anträffas, anslagen å hans htisdörr; vare det ock
gildt.
Skall utmätning ske å gäldenären tillhörig egendom, som finnes
å annan ort, än der han har sitt hemvist, och ej blifvit af gäldenären
till utmätning uppgifven, bör underrättelse, hvarom nu är sagdt, jemte
uppgift å förrättningsstället meddelas så tidigt, att gäldenären kan sin
rätt vid utmätningen bevaka; njute dock ej för sådant ändamål längre
rådrum än åtta dagar.
bud i
är, ej
aar gäldenären ej stadigt hemvist i riket och ej heller kändt om¬
orten, der utmätning skall ske; vare underrättelse, som nu sagd
af nöden.
Lag-Utskottet har från Andra Kammaren fått till handläggning emot¬
taga en inom Kammaren af Herr Jöns Persson afgifven motion, N:o 68,
deruti motionären förmäler, att vid tillämpningen af den i 60 § i Ut-
sökningslagen föreskrifna underrättelse hos gäldenären, innan utmätning
finge ske, ofta förorsakades onödiga, ganska känbara kostnader för den
mindre bemedlade gäldenären i de orter, der utmätningsmannen vore bo¬
ende flere mil från gäldenärens bostad; hvarföre och då, enligt motionärens
förmenande, underrättelsen hos gäldenären kunde ske af inom kommunen
boende stämningsman samt jemväl af andra trovärdiga personer lika
väl som af utmätningsmannen sjelf, motionären hemställer, »att Riks¬
dagen täcktes för sin del besluta, att 60 § i Utsökningslagen måtte er¬
hålla följande förändrade lydelse:
»Underrättelse, hvarom i 59 § sägs, skall, för att anses giltig,
meddelas gäldenären genom närmast boende ojäfvig stämningsman. Har
3
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 14.
underrättelsen af stämningsman skriftligen utfärdad, bevisligen---
anslagen å hans husdörr, varde det ock gildt.»
Enligt Utskottets uppfattning af ifrågavarande, ofvan anförda stad-
ganden erfordras, för utmätnings verkställande, förutgången underrät¬
telse till gäldenären endast för det fall, att förrättningen skall kunna
försiggå utan hinder af gäldenärens frånvaro, men är deremot icke er¬
forderlig för förrättningens fortgång, derest gäldenären är tillstädes,
när utmätningsmannen infinner sig för företagande af utmätning.
Lagen stadgar för närvarande, att, der underrättelse sålunda er¬
fordras, densamma, för att anses giltig, skall meddelas gäldenären genom
utmätningsman. Motionären vill nu hafva detta förändradt derhän, att
underrättelsen skall delgifvas genom närmast boende ojäfvig stämningsman.
Ett bifall till detta förslag skulle föranleda mångfaldiga svårig¬
heter vid tillämpningen och, mot motionärens angifna hufvudafsigt, att
minska kostnaderna för gäldenären, i stället ofta öka dem. Meningen
med ifrågavarande stadganden är nemligen otvetydigt den, att, när ut¬
mätningsmannen infinner sig hos gäldenären för att göra utmätning,
men denne icke anträffas hemma och utmätningen följaktligen icke kan
vid tillfället verkställas, iitmätningsmannen genast skall meddela under¬
rättelse enligt 60 §.
Enligt förordningen om stämningsmän den 10 Augusti 1877 är
kronofogde, stadsfogde, länsman eller nämndeman stämningsman utan
särskildt förordnande, der han sig det åtager, och skola i öfrig! dom-
stolarne förordna vissa män till stämningsmän. Utmätningsman åter är
å landet kronofogde, hvar inom sitt tjenstgöringsområde, i stad stads¬
fogde, och kan beträffande nu ifrågavarande förrättningar, kronofogde
för bestämdt fall till utmätningsman i sitt ställe sätta länsman eller
annan man, som af Konungens Befallningshafvande antagen är, likasom
äfven i stad under vissa förutsättningar i stadsfogdes ställe kan för
bestämdt fall till utmätningsman sättas annan person, som af öfver-
exekutor antagen är. Sammanställas nu dessa bestämmelser, så visar
sig, att utmätningsmannen icke har skyldighet att tillika vara stämnings¬
man, och att ingen säkerhet finnes derför, att den, som i vissa fall sättes i
hans ställe, tillika är stämningsman. I händelse motionärens förslag
om särskild underrättelse af stämningsmän antoges, skulle alltså gälde¬
nären kunna, förutom nuvarande ersättning, åsamkas sådan till stäm-
4
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 14.
ningsmannen för dennes resa fram och åter, och i alla händelser nöd¬
gas särskildt ersätta stämningsmannen för delgifningen. Då härtill
kommer, att bestämmelsen i förslaget derom, att alltid den stämnings-
man, som vore närmast boende, skulle anlitas, vid äfventyr att delgif-
ning annars skulle vara ogiltig, synes kunna föranleda till mångahanda
förvecklingar och i alla händelser vara olämplig, finner Utskottet sig
ega tillräckliga skäl för sin hemställan,
att motionen icke måtte vinna Riksdagens bifall.
Stockholm den 20 Februari 1882.
På Lag-Utskottets vägnar:
E. THOMASSON.
N:o 15.
Ank. till Riksd. Kansli den 20 Febr. 1882, kl. 1 e. m.
Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om upphö¬
rande af vatten- och brödstraffet.
Från Andra Kammaren har Lag-Utskottet fått emottaga en mo¬
tion, N:o 18, af Herr J. Anderson i Tenhult, hvaruti föreslås, »att Riks¬
dagen för sin del ville besluta den ändring i 10 och 11 §§ i 2 kap. af
Strafflagen den 16 Februari 1864 samt andra §§ i samma lag, att vat¬
ten- och brödstraffet upphör och ersättes med fängelsestraff.»