RIKSDAGENS PROTOKOLL
1882. Första Kammaren. N:o 38.
Torsdagen den 4 Maj, f. in.
Kammaren sammanträdde kl. 11 f. m.
Justerades protokollet för den 27 nästlidne April.
Föredrogos, men bordlädes ånyo på flere ledamöters begäran
följande under gårdagen bordlagda ärenden, nemligen: Stats-Utskottets
utlåtanden ocli memorial Nås 12 b och 45—52, Bevillnings-Utskottets
memorial och betänkande Nås 11 och 12, Lag-Utskottets utlåtanden
Nås 53 och 54, samt Första Kammarens Tillfälliga Utskotts utlåtan¬
den Nås 5 och 6.
Fortsattes föredragningen af Bevillnings-Utskottets betänkande
N:o 10, angående tullbevillningen.
37 punkten.
Friherre von Essen, Fredrik: Utan att vilja ingå i pröfning Majs.
af sjelfva sakfrågan, inskränker jag mig nu blott till att hemställa
huruvida icke denna punkt, om den behandlas så som den nu före¬
ligger, kan föranleda svårigheter vid afgörandet af sjelfva saken. Här
har nemligen Utskottet i samma punkt sammanfört majs, malen och
omalen. Det kan finnas flera af Kammarens ledamöter, som kunna
vara benägna att lemna omalen majs tullfrihet, men vilja pålägga
malen majs tull. Frågan om, huruvida tull bör påläggas malen
majs, är naturligtvis väsentligen beroende på frågan, om malen span-
mål i allmänhet bör vara tullfri, eller icke. Att nu särskildt afgöra
frågan om malen majs, oberoende af frågan om annan malen span¬
nmål, synes vara ganska svårt, då hela den diskussion, som kommer
att föras rörande malen spanmål i allmänhet, kan tillämpas på denna
punkt.
Första Kammarens Prot. 1882. N:o 38.
1
N:o 38. é Torsdagen den 4 Maj, f. fn.
Majs. Af detta skäl vågar jag hemställa, huruvida icke Kammaren
(Forts.) finner lämpligt att återremittera denna punkt, på det frågan om den
punkt som afser malen spanmål i allmänhet först måtte förekomma
att afgöras och sedermera denna punkt.
Friherre Klinckowström: Då, såsom jag förnimmer af den
föregående talarens anförande, ännu endast är fråga om föredrag-
ningssättet af denna punkt, måste jag motsätta mig det förslag Fri¬
herre von Essen framstält, att återremittera punkten. Jag tviflar på
att, såsom frågan nu står, denna punkt, såväl i hvad den atser malen
som omalen majs, kan afgöras annat än genom gemensam votering,
ty, mig veterligen, föreligger ingen proposition att dela. denna majs
i malen och omalen såsom olika artiklar, utan den motion, som här
föreligger, och ganska rigtigt blifvit af Bevillnings-Utskottet upp¬
tagen, rör endast »majs, omalen eller malen», och huruvida denna
artikel skall vara tullfri eller belagd med tull enligt motionärens
förslag. Jag tror för öfrigt, att den malna majsen, jemförelsevis med
den omalna, spelar en mycket obetydlig roll i tulljournalerna i fråga
om tullinkomsterna af denna vara; Gud vet, om den ens finnes sär¬
skild! upptagen i dessa journaler. Derom kan Herr Generaldirektören
Bennich, som jag ser sitta der borta vid talmansbordet, lemna den
bästa upplysningen.
Emellertid är min vördsamma hemställan till Kammaren den,
att denna punkt måtte behandlas så som den nu föreligger.
Herr Re ut er svärd: Jag föreställer mig, att då vi hafva eu
Kongl. proposition, som omfattar hela tulltaxan, och här föreligger
ett fullständigt förslag till ny tulltaxa, det icke hör möta några for¬
mella hinder att sönderdela frågor om vissa särskilda artiklar, på
sätt här blifvit ifrågasatt; från denna synpunkt sedt finnes icke något
hinder, hvarför man icke, om man så önskar, särskild! kan behandla
frågan om malen, och särskild! frågan om omalen majs. Jag för¬
modar också, att Herr Grefven och Talmannen icke har några be¬
tänkligheter mot att tillåta eu sådan behandling af frågan, om Kam¬
maren så önskar. En återremiss tror jag skulle tjena till föga eller
intet, och om Herr Grefven och Talmannen icke har några betänk¬
ligheter mot att frågan sönderdelas, anser jag att det vore så godt
att behandla denna punkt nu, i stället för att återremittera den.
Grefve Bosse, Knut: Jag anhåller att få instämma med den
förste talarens yrkande om återremiss. Det kommer att förenkla
frågan ganska mycket, och då icke några formella betänkligheter
deremot förefinnas, anhåller jag, lika med Friherre von Essen, att
punkten måtte blifva återremitterad.
Friherre af Ugglas: Jag får för min del instämma i Herr
Reutersvärds yttrande. Hvad en återremiss skulle gagna till, kan
jag icke finna, då det ju står Kammaren öppet, om Kammaren det
önskar, att sönderdela propositionen på majs, malen, och majs, omalen;
blott någon af Kammarens ledamöter derom framställer yrkande, är
3 N:o 38.
Torsdagen den 4 Maj, f. m.
jag förvissad om, att Herr O ref Veu och Talmannen kommer att fram¬
ställa en sådan proposition. På det sättet vinner man ju det med
återremissen afsedda syftemålet.
Då för närvarande fråga icke blifvit väckt om annat än åter-
remiss, får jag för min del deremot motsätta mig den och yrka
bifall.
Friherre Barnekow: För min del skall jag anhålla att äfven
få instämma med Herr Reutersvärd, så mycket hellre, som jag inom
Bevillnings-Utskottet framstälde enahanda yrkande, men der icke
vann något understöd, troligen emedan man icke ville erkänna majs
som spanmål.
Herr Reutersvärd: Då jag nyss hade ordet, framstälde jag
icke något bestämdt yrkande, hvarföre jag nu får hos Herr Grefven och
Talmannen anhålla om proposition på, att majs, malen, måtte be¬
handlas särskilda och majs, omalen, särskilda samt att således sär¬
skilda propositioner måtte framställas angående dels malen, och dels
omalen majs.
Herr vice Talmannen: Jag anhåller endast att få fästa upp¬
märksamheten på, att hela punkten 27, angående majs, för närva¬
rande är föredragen, och att det alldeles icke är någon preliminär
öfverläggning angående föredragningssättet, som nu pågår. Under
denna diskussion är icke något annat yrkande framstäldt än om
återremiss. För min del anhåller jag vördsamt att få yrka bifall till
Utskottets förslag.
Herr Grefven och Talmannen förmälde, att han ansåge sig höra
fästa uppmärksamheten derpå, att, på sätt Herr vice Talmannen re¬
dan yttrat, 27 punkten vore i sin helhet föredragen, och att något
annat yrkande ej kunde blifva föremål för proposition än de, som
under öfverläggningen framstäldes. Hittills hade under öfverlägg-
ningen blott yrkats dels bifall till Utskottets förevarande hemställan,
dels att punkten skulle till Bevillnings-Utskottet återförvisas, dels
ock att, vid framställandet af propositioner i anledning af hvad i
denna punkt föreslagits, frågan om tull på omalen majs skulle sär-
skildt för sig företagas till afgörande och likaså frågan om tull på
malen majs. Derest alltså öfverläggningen, sådan den nu förelåge,
skulle anses slutad, kunde proposition på annat yrkande ej göras än
först på bifall till eller återremiss af punkten, så vidt den anginge
omalen majs, och derefter på bifall till eller återremiss af punkten i
hvad den afsåge malen majs.
Friherre Klinckowström: Vid 1880-1881 års riksdagar hal¬
sa mycket diskuterats om denna artikel majs, att jag anser mig
kunna fatta mig kort, helst m inöfvertygelse är, att Kammarens samt-
lige ledamöter redan fattat sitt beslut, huru de ämna rösta vid en
blifvande votering rörande denna artikel.
Såväl tullkomitén som Kongl. Maj:t har föreslagit tullfrihet för
Hajs.
(Forts.)
N:o 88.
4
Majs.
(Forts.)
Torsdagen den 4 Maj, f. m.
denna artikel, i stället för att enligt 1880 års Riksdags beslut majs,
såväl malen som omalen, blef åsatt eu tull åt 1,5 öre pr. kilogram.
Om man läser den reservation, som af 4 reservanter blitvit afguven
till tullkomiténs betänkande, och hvilken reservation återfinnes pa
sid. XXIII i delen II af komiténs betänkande, finner man, att dessa
4 reservanter föreslagit att, på der uppgifna skäl, denna vara måtte
åsättas eu tull af 1 öre per kilogram. Ser man på införseln åt majs
under de senaste 4 å 5 åren, visar det sig, att denna uppgått per
medium till 13,449,000 kilogram. Derigenom att under år 1880, innan
ännu Riksdagens beslut om, att majs skulle åsättas tull, kommit till
verkställighet, emedan denna tull först från och med den 1 Januari
1881 skulle tillämpas, infördes mer än 40, nära 41 millioner kilogram
deraf, medan under åren 1876 och 1878 infördes, under 1876 något
öfver 4 millioner, och under 1878 omkring 7 millioner kilogram.
Deraf synes klarligen, att spekulanter och handlande med majs drogo
parti af den tullfrihet, som förunnades dem, från det Riksdagens
beslut fattades intill 1880 ars utgång, för att hit införskrifva eu ovan¬
ligt stor qvantitet majs. Om jag således icke räknar efter 1881 ars
import ensamt, utan lägger tillsamman införseln under åren 1873,
1876, 1878, 1880 och 1881, och tager medelsiffran af denna införsel,
blir donna, såsom jag nyss närmelsevis uppgå!', 13,449,000 kdogram,
hvilket i tullinkomst skulle lemna, efter ett öre pei kilogram, unge¬
fär 134,500 kronor. Det synes mig, med afseende å denna be¬
tydliga tullinkomst, som man nu är på väg att alldeles bortskänka,
att frågan är af den ekonomiska vigt att man måste erkänna, att
majs fortfarande bör draga den obetydliga tull åt 1 öre per kilogram,
som af reservanterna föreslagits och hvilken tull ju i allt fall är
33l/~ procent lägre än den hittills gällande.
Jag tror, att detta skulle vara en vigtig sak synnerligast för
vårt jordbruk, eller rättare sagdt för den del af vårt jordbruk, som
uteslutande skötes af den fattigaste delen af befolkningen pålandet,
d. v. s. potatisodlingen. Det är visserligen sant, att Utskottet i sitt
betänkande på sid. 18 säger, att Utskottet »icke tvekat att i indu¬
striens och i synnerhet i jordbrukets eget intresse föreslå fullkomlig
tullfrihet för artikeln majs.» Jag tror, att Utskottet här fullkomligt
misstagit sig, åtminstone om deras intresse, som idka potatesodling.
Ty det lider intet tvifvel, att om majs kommer att blifva det för¬
nämsta ämnet för bränvinsbränningen i vårt land, potatisen skulle
komma att stå tillbaka i detta afseende och följaktligen fälla i pris,
samt den fattigare befolkningen icke vidare hafva någon utsigt att
med fördel försälja det lilla öfverskott, den kan hafva af deri enda
afkastuingen af sitt jordbruk, som är potatis, och som den måste på¬
räkna för att kunna betala sina skatter och utskylder.
Deremot tror jag, att det alldeles icke skulle ligga någon så
stor olycka deri, att vår bränvinstillverkning något minskades. Jag-
liar med stor glädje sett, att bränvinstillverkningen under nu löpande
bränningsår minskats med 31 millioner kannor mot hvad den under
samma tid i fjor utgjorde, och jag skattar verkligen landet lyckligt
derför, äfven om denna minskning skett på några få bränvinspatro-
ners bekostande.
5 Ji:o 38
Torsdagen den 4 Maj, f. m.
Både från sedlighetens och den fattigare jordbrukande klassens
intresse sedt, är det afvigt att majstullen bibehålies, och på denna grund
får jag vördsamt anhålla om bifall till reservanternas förslag, om
åsättande af en tull af ett öre per kilogram å majs, såväl malen som
omalen, och till följd deraf äfven om afslag å Utskottets förslag i-
denna punkt.
Herr Ryländer: Jag har under några år begagnat ej obetyd¬
ligt af denna artikel majs och tror mig således vara något sä när
hemma i denna sak. Under de sista åren, då vi käft temligen hög
tull på majs, har jag visserligen begagnat något mindre deraf, men
icke förty anser jag att denna tull bör bibehållas. ,
Majsen är på långt när icke så fördelaktig vid kreatursfodnng,
som man påstått. Den kan väl användas för gödboskap, men är
icke alls lämplig för mjölkkreatur.
Att majs för bränvinsbränningen är ganska användbar, erkänner
jag gerna, men det bränvin, som deraf tillverkas, blir åt sämre be¬
skaffenhet och ingalunda så smakligt som det bränvin, som tillverkats
af potatis. • o „„
Jag kan icke se annat, än att denna tull pa majs bor bibehållas
och törenar mig derför med Herr Boströms förslag, att majs, malen
eller onmlen, måtte åsättas en tull af ett öre per kilogram.
Friherre af Ugglas: De skäl, som af den förste ärade talaren
blifvit framhållna, för att tull på majs bör finnas, äro, om jag icke
misstager mig, egentligen tre.
Det första af dessa skäl var, att denna tull skulle kunna utgöra
eu ganska betydlig statsinkomst, nemligen, efter den uträkning af
medelimporten och inkomsten af denna medelimport, som den ärade
talaren verkstält, 134,000 kronor. Den ärade talaren må icke miss¬
tycka, att jag i dag fortfarande står på samma ståndpunkt som i
går, och anser, att då staten icke behöfver eu inkomst, man icke
skall beskatta en artikel, endast för nöjet att samla penningar. Tullen
är en skatt, lika väl som alla andra skatter, och tages så att säga
ur folkets fickor. Dessa 134,000 kronor, som skulle inflyta af denna
tull, måste väl tagas någorstädes, om man än icke kali räkna ut, att
tullen kommer att för konsumenterna i märkbar män fördyra varan.
Naturligtvis måste det vara allmänheten, som ytterst betalar denna
tull. Jag tror att det är rätt, när staten är i behof af inkomster, att
man upptager skatter pa det ena eller andra sättet, men att, när
statsverket icke behöfver inkomster, upptaga skatter så att säga för
ro skull, dertill har jag aldrig kunnat förstå orsaken eller funnit nå¬
got giltigt skäl. , . . ,
Det andra skälet var, att det skulle ligga i den fattiga jord¬
brukande befolkningens intresse, att majs vore belagd med tull, eme¬
dan potatisodlingen i landet skulle derigenom befordras. MineHer¬
rar! Icke tror jag, att vid behandlingen af vår tulltaxa, vi behöfva
tänka på att skydda vår potatisodling. Den reder sig nog i alla fall
och behöfver icke på något sätt skyddas. Men när vi tala om den
jordbrukande befolkningen, vore det kanske skäl att tänka etter,
Majs.
(Forts.)
lV:o 38.
6
Torsdagen den 4 Maj, f. m.
Majs. hvilken nytta majsen gör jordbruket. Visserligen har den siste ärade
(Forts.) talaren yttrat, att man öfverskattat denna nytta, och sjelf har jag
ipgen personlig erfarenhet i frågan. Men jag har hört åtskilliga sak¬
kunnige personer, som under många år i stor skala användt majs
till gödkreatur, påstå att den lemnat det gynsammaste resultat och
visat sig synnerligen fördelaktig. Kan det då vara skäl att åtmin¬
stone försvåra — för att icke nyttja ordet fördyra — införseln af en
vara, som ovilkorligen gagnar jordbruket, icke allenast det stora jord¬
bruket utan äfven det lilla, ty skulle man kunna komma till en verk¬
lig gödning af kreatur här i landet, skulle äfven det mindre jord¬
bruket deraf draga fördel. Jag kan icke inse någon rimlig orsak att
försvåra införseln af en vara, som visat sig så gagnelig och nyttig,
som denna. Vidare ber jag, ehuru jag sjelf dervid icke fäster någon
synnerlig vigt, att få nämna, att majs, såvidt jag icke är origtigt
underrättad, innehåller ett mera hastigt gödande näringsämne än
t. ex. hafre, men likväl ställer sig något billigare. Månne det då äl¬
ska! att försvåra införseln af majs, för att underlätta förbrukningen
af hafre, som är en af våra största och vigtigaste exportartiklar.
Det tredje skälet slutligen var, att denna tull skulle främja sed¬
lighetens intresse. Jag vågar påstå, att jag för min del lika högt
som den förste aktade talaren håller på sedligheten och visst icke
skulle vilja vidtaga någon åtgärd, som skulle kunna i någon mån
minska denna. Men här tror jag verkligen icke, att man genom den
uppmuntran, som bränvinsbränningen skulle erhålla, om majsimporten
blefve fri, vidtager någon sådan åtgärd. Må vara, att majs kommer
att något mer än förut användas vid bränvinstillverkningen. Skulle
vi derigenom få en stor och stark bränvinsexport från landet, tror
jag icke att sedligheten i landet deraf toge skada.
Hur man än vänder denna sak, kan jag icke finna något skäl,
hvarför man skulle sätta tull på denna artikel. För ett par år sedan
åsattes visserligen tull på denna vara, och man talar nu mycket om
att Riksdagen bör visa konseqvens och icke borttaga denna tull. Men
om man eu gång begått ett misstag, tror jag icke att man bör visa
sig konseqvent i att icke vilja afhjelpa detta misstag.
För min del får jag vördsamt anhålla om bifall till Utskottets
förslag i denna punkt, såväl i fråga om malen som omalen majs.
Friherre Barnekow: Jag vill icke länge uppehålla Kammaren
i denna fråga, då jag flera gånger förut uttalat mina åsigter i saken,
men jag vill endast bedja att fä lemna några upplysningar.
Fn talare nämnde, att majs icke dugde till utfodring. Jag vill
icke tvista med honom derom. Men jag ber att deremot få in¬
vända, att jag användt majs till utfodring af alla slags kreatur, och
jag får, på grund af den erfarenhet jag dervid vunnit, säga, att
majs, i förhållande till sitt pris, är det bästa gödningsämne jag
känner. Angående denna sak kan man ju hafva olika uppfattning,
och det visade sig i går att uppfattningen i detta ämne var mycket
olika. Kammaren får sätta lika mycken lit till mitt ord som till hans.
Vidare sade samme talare, att det bränvin, som tillverkas af
7 N:o 88.
Torsdagen den 4 Maj, f. m.
majs, icke duger till export. Nåväl, då kunna vi ju konsumera det
hemma, och i stället exportera det bränvin, som tillverkats af potatis.
Slutligen och då det yrkande jag framstälde i Bevillnings¬
utskottet synes hafva vunnit åtminstone något bifall inom Kammaren,
ber jag att få återupptaga detsamma, och hemställer derför, att Herr
G refben och Talmannen måtte framställa proposition, att malen majs
måtte åsättas tull af 1 öre per kilogram, men omalen majs förklaras
tullfri.
Herr Reutersvärd: Vid 1880 års riksdag, då jag äfven både
äran att vara ledamot af Bevillnings-Utskottet, upplystes det der af
personer, som, efter hvad jag tror, ega sakkännedom om förhål¬
landena, att, om majs tullfritt inkommer i landet, skulle det blifva
ett premium efter då gällande pris å majs af 7 öre per kanna för
de bränvinsbrännare, som bodde vid kusterna. Detta var ett skäl
för mig och många, som icke vilja förnärma någon, som drifver en
tillåten näring, eller gifva en premie åt dem, som hade ett lyckligare
läge, än de, som bodde längre in i landet. Sedan dess veta vi, att
frågan förekommit vid sista riksdagen, ehuru då på ett sätt, som
jag för min del icke kunde gilla, hvarföre jag då motsatte mig
tullens borttagande och att derigenom göra en förändring i Riksdagens
redan fattade beslut. Nu föreligger en Kong], proposition om tullens
tagande på majs, och dertill kommer, att de upplysningar,, man
sedermera vunnit, tyckas gå derpå ut, att det icke är någon fara i detta
afseende för bränvinsbrännare, men att majs deremot är ett utmärkt
foderämne, som kan komma våra jordbrukare till del.. Jag har för
min del intet emot att råvaran är tullfri, men att den förädlade bör
draga tull, och jag har icke något emot att förena mig i Friherre
Barnekows förslag så till vida, att majs, omalen skall vara tullfri,
men majs, malen, underkastad införseltull af 1 öre per kilogram.
Herr vice Talmannen: Det är visserligen ganska tillfredsstäl¬
lande att höra, att de, som förut yrkat tull å malen och omalen
majs, numera inskränka sig till att yrka tull endast på den malna
majsen; men jag kan ändock icke instämma i deras åsigt, emedan
den malna majsen ju äfven är en råvara i den mening, att den icke
åtminstone i någon nämnvärd grad ingår i den omedelbara förbruk¬
ningen, utan endast gör det såsom förvandlad till bränvin, eller
genom att begagnas till kreatursutfodring, i form af kött, fläsk och
smör m. m. Så vidt jag vet äro ju både protektionister och fri¬
handlare ense derom, att råvaror höra vara tullfria, och således bör
äfven denna råvara vara fri. Jag kan för öfrigt icke underlåta att
anmärka, att i förhållande till priset är äfven den nu yrkade tull¬
satsen ganska hög och skulle högst betänkligt komma att försvåra
användandet af majs här i landet. Jag är icke vän af att uppoffra
någon industri, stor eller liten, men att gå så långt i omsorg för
dem, som i följd deraf, att en betydligare bränviusbränning finnes i
deras trakter, odla potatis, att derför belasta så stora industrier som.
jordbruket och bränvinstillverkningen med en beskattning i form af
en tullsats på majs, kan jag icke biträda. Det är ju visserligen
Majs.
(Forts.)
N:o 38. 8 Tordagen den 4 Maj, f. m.
Majs. troligt, att den jord, sola i sådana trakter nu användes till potatis-
(Forts.) odling, företrädesvis lämpar sig dertill och att den icke genom annan
odling lemnar samma afkastning som nu; men att den icke kan an¬
vändas till producerandet af andra växter lärer icke kunna med
framgång påstås.
För min del får jag vördsamt anhålla om bifall till Utskottets
betänkande, eller att majs, omalen och malen, skall vara tullfri.
Herr Casparsson: Till eu början vill jag förklara, att jag
anser att 1880 års Riksdag begick ett fel, då den satte eu så hög tull¬
sats på majs, som 1^ öre per kilogram. Fn sådan tullsats skulle,
snart sagdt, omöjliggöra införsel af denna vara, och det tror jag icke
vore rigtigt ur statsinkomsternas synpunkt.
Här har talats om majsens värde såsom kreatursfoder, och detta
är af Utskottet framhållet såsom det förnämsta skälet för tullens
borttagande. Jag skall be att i det afseendet få meddela de resultat,
hvartill jag kommit. Jag får dock bekänna, att jag, i likhet med
talaren på stockholmsbänken, icke gjort praktiska försök, utan endast
teoretiskt sett saken. Jag har varit för länge jordbrukare för att
tro på alla hugskott som uppdyka, ty det är icke blott »i tankens
verld, systemer gå och komma», utan äfven inom jordbruket hafva
de ett fritt spelrum. Jordbrukaren lefver på förhoppningar och ser
sakerna i förhoppningarnes ljus, och väl är det, men är derföre
mycket benägen att tro alla nyheter.
Värdet af ett kreatursfoder beror i första rummet på det pris,
hvarför denna vara kan erhållas. Hvad beträffar majs, visar sig åt
undersökningar, att den, beträffande qväfvehalten, som är den värde-
rikaste beståndsdelen af foderämnen, är, näst ris, den qväfvefattigaste
af alla cerealier. Beträffande fetthalten står den etter hafre, men
beträffande qvantiteten qväfvefria beståndsdelar eller kolhydrater,
står den ganska högt och i synnerhet derigenom att sockerhalten
är ovanligt hög. Den utgör efter Doktor Königs analyser 4,5 9 procent.
Deraf låter sig förklara, hvarför majs till gödning har ett ganska
stort fodervärde, hvaremot, derom är jag öfvertygad, den till ut¬
fodring af mjölkboskap har ett lägre värde än hafre. Dess använd¬
ning beror således väsentligen på priset, hvartill majs kan impor¬
teras. Den största import, som egt rum, skedde år 1880, då den
uppgick till 2,232,600 kubikfot; år 1879 uppgick importen till 255,958
kubikfot, och 1871 till en obetydlighet eller 150 kubikfot. Den
stegrade import, som egde rum år i880, kom sig dels af den tull¬
sats, som vid 1880 års riksdag beslutades att gälla från och med
1881, dels af den ovanligt rika skörden i Amerika år 1879 och det
deraf härflytande låga priset. Enligt svenska sändebudets i Wash¬
ington berättelse uppgick exportpriset 1879 till 47 cents per bushel,
hvilket utgör 7 kronor 89 öre per tunna, då deremot det 1880 ut¬
gjorde 54 cents eller 9 kronor per svensk tunna. De förenade rikenas
konsul i Newyork uppskattar fraktkostnaden jemte hamnumgälder
• från amerikansk hamn till Liverpool till 3 kronor 25 öre. Således
skulle man efter det pris, som gälde 1879, komma till en summa åt
11 kronor 14 öre per tunna eller 4 kronor 12 öre per centner,
9 N:o 38.
Torsdagen den 4 Maj, f. m.
Till detta pris tror jag verkligen att majsen kan ersätta hafren, om
man nemligen antager att hafren betalas med 4 kronor 50 öre per
centner, men majsen med 4 kronor 12 öre per centner, hvartill dock
kommer transportkostnaden från svensk hamn inåt landet och im¬
portörens vinst. Då tror jag att, specielt för gödning, det kan löna
sig att använda majs i stället för hafre. Äro prisen åter, såsom 1880,
4 kronor 54 öre per centner plus transportkostnad och importörens
vinst, då tror jag, att endast för den händelsen, att hafre skulle stå
i ovanligt högt pris, användandet af majs skulle blifva lönande. Men
kommer man till 5 kronor per centner eller derutöfver, tror jag det
lönar sig bättre att använda råg, som hvad beträffar så väl qväfve-
halten som de qväfvefria beståndsdelarne har högre procenttal än
majsen. Man har hela detta år, åtminstone i Upsala, kunnat köpa
hvete till 4,5o per centner. Majsens betydelse för jordbruket är,
enligt min åsigt, helt och hållet en konjunktur fråga. Inträffa gyn-
samma skördeförhållanden i Amerika, då kan det löna sig att an¬
vända majs till de speciella ändamål, hvartill den är duglig, hvari¬
bland jag' icke räknar utfodring af mjölkboskap. Hvad åter be¬
träffar majsens betydelse för bränvinsbränningen, är jag fullt öfver-
tygad om, att denna betydelse är ganska stor, specielt med afseende
på den stora sockerhalten, som majsen innehåller; men för en näring,
som är så skyddad, som bränvinsbränningen, för hvilken en så ofantlig
skyddstull är uppstäld, tror jag icke det borde möta några stora be¬
tänkligheter att med 42,5 öre per centner fördyra majsen, då till¬
gång till annan råvara finnes i landet i alla fall. Man har visser¬
ligen sagt, att det är potatisodlingen man vill skydda, emedan potatis
utgör råvara vid bränvinstillverkning. Jag tillhör en ort, der potatis¬
odlingen bedrifves i mycket liten del, emedan jordmånen lämpar sig
bättre för annan odling, men jag genomreste för några år sedan
trakter af norra Småland och det förvånade mig att jordbruket
kunde stå så högt och den magra sandjorden ega så högt värde,
som den verkligen egde. Jag gjorde förfrågan och man svarade
mig, att orsaken låg deri, att man kunde odla potatis och afsätta
denna till brännerierna. Enahanda är förhållandet på stora vidder
utaf Blekinge och Kristianstads län; och denna odling har en helt
och hållet lokal betydelse och vigt, emedan potatis, till följd af dess
ringa värde i förhållande till vigten, ej kan bära långa landtransport¬
kostnader. Jag tror derföre att det, med afseende på en så skyddad
näring som bränvinsbränningen, icke skulle möta stora betänklig¬
heter att fördyra råämnet, som hemtas utifrån till förmån för det
som produceras inom landet; och af denna orsak kan jag icke
annat än antaga reservantens förslag. Jag yrkar bifall till sist¬
nämnda förslag.
Herr Kockum: En talare på elfsborgsbänken började nyss sitt
anförande med, att diskussionen öfver denna fråga fortgått under de
två föregående riksdagarne så mycket, att troligen hvar och en bildat
sitt omdöme i frågan. Så långt kan jag fullt instämma med honom,,
men han slutade dermed icke sitt anförande, utan behandlade ämnet
vidare. Han yttrade då, att om frihet från införseltullen å majs
Majs.
(Forte.)
10
Ji:o 88.
Torsdagen den 4 Msj, f. m.
Majs. skulle ega ruin, skulle detta vara till förfång för den mindre jord-
(Fojts.) brukaren, som odlar potatis och säljer den till brännerierna. Konse-
q ven sen af detta skulle vara, att om brännerierna lädes ned, och de
mindre jordbrukarne således icke kunde fa sälja sin potatis till dem,
staten skulle nödgas anlägga kronobränneri^1. Detta måste ju nöd¬
vändigt blifva konseqvensen, derest staten skulle träda emellan för att
skydda potatisodlingen.
En talare på uplandsbänken yttrade, att lian icke ville fasta
sig vid de hugskott, som komma fram den ena och den andra gången,
flan hade icke gjort praktiska försök, men teoretiska studier ur Pro¬
fessor Koenigs analyser af foderämnen, och derpå vill han grunda sitt
omdöme om majsens ringa fodervärde; men när han nu vill studel a
och citera lärda skrifter, hvarföre då icke anföra Europas erkändt
störste agrikulturkemister, såsom Professor Emil Wolff i Hohenkeim
eller Johnson i England. Råtta vi oss etter denne senaie, komma
vi till något annat resultat. Då Herr Casparsson påstår att majsen
till följd af sin ringa qväfvehalt har så mycket mindre fodervärde
•in hafren, så vill jag nämna, att ett ämnes fodervärde icke ensidigt
kan bedömas efter de kemiska beståndsdelar, hvaraf detta ämne be¬
står, utan måste hänsyn tagas till såväl det förhållande, hvaruti de
olika beståndsdelarna förefinnas till hvarandra, som ock uti hvilken
form de befinna sig och icke minst till hvilken slags produktion
foderämnet skall begagnas. o
Efter endast teorien bedömd skulle således rågen hafva ett vida
större fodervärde än hafren, men praktiken lår oss likväl att skil-
n a den icke är så särdeles stor. Vi böra icke ensidigt rätta oss efter
hvad eu professor skrifver i en bok, ty det bänder ju ganska ofta,
att snart nog en annan professor skrifver motsatsen i en annan bok,
utan böra vi väl också se till: hvad lär oss erfarenheten i Jo, att det
bolag, som eger de flesta hästar i Europa, omnibusbolaget i London,
utfodrar med' stora qvantiteter majs, och det gör det icke för nöjes
skull, utan för den ekonomiska fördelen. Då förra gången fragan
var före i denna Kammare uppträdde åtskilliga talare för tullfrihet
å majs och för begagnandet af majs, och hvar och en al dem stödde
sitt anförande på erfarenheten, men af åtskilliga andra, som talade
med ofantlig sakkännedom i detta ämne, hade icke någon enda för¬
sökt detta foderämne. Saken ställer sig temligen enkel och klar.
Om en jordbrukare finner det fördelaktigt att fodra med majs och
icke med hafre, hvarför skall han särskilt beskattas derför.. Det
' ligger också en allmän fördel deri, om vi kunna importera majs och
skeppa ut hafre, tv då kan icke allenast jordbrukaren och köpmannen
hafva fördel af detta varuutbyte utan äfven skeppsredaren har gagn
af detta förhållande. Hvarföre då pålägga en tull, sa att. denna föi-
tjenst icke kan ega rum? På grund af detta yrkar jag bifall till den
förevarande punkten; men jag vill dervid på.samma gång bemöta
de herrar, som yrka, att endast ogalen majs skulle vara tunn i.
Vilja dessa herrar derigenom skydda en industri, så är det en
mycket svag industri, som skyddas. Troligen veta icke dessa her-
rar, att intet sädesslag är lättare att förmala än majs. Hvarför da
skydd? Men här är en annan olägenhet, den nemligen, att om vi
11 N:o 38.
Torsdagen den 1 Maj, f. m.
skulle hafva tull på malen majs, och här skulle inkomma rågmjöl
blandadt med majsmjöl, så återkomme vi till samma olägenhet, som
under sista året egt rum vid införseln af dylikt mjöl och hvaröfver
så många klagomål afgifvits vid tullkamrarne, och då nu tillfälle
erbjuder sig att taga bort denna tull, som gifvit anledningen till
klagomålen, är det verkligen icke skäl att låta den qvarstå. Jag
yrkar bifall till punkten.
Herr Stjernspetz: Som suppleant i Bevillnings-Utskottet ber
jag att med några ord få yttra mig i denna fråga. Jag får då först
erkänna, att det för mig är alldeles ofattligt huru personer, som anse
sig nitälska för vårt jordbruks förkofran och statens ekonomi i det
stora hela, kunna vilja lägga tull på majs. Oaktadt de inkast och
fördomar, som jag hört framställas emot majsen som foderämne, tår
jag likväl förklara, att dessa anmärkningar ej inverkat på mig, ty
jag vet allt för väl, att våra jordbrukare sannerligen ej hafva rad
att onödigtvis kasta bort stora penningesummor på ett dåligt kreaturs¬
foder, hvarföre jag tryggt kan antaga, att det är mycket lämpligt och
fördelaktigt, då så många praktiske och skicklige jordbrukare an¬
vända detsamma. Vore det otjenligt, så komme nog införseln. att
upphöra af sig sjelf, utan att tull åsattes. Dock tror jag att majsen
lämpar sig bäst för allt slags slagtboskap och dragare samt minst
för mjölkkor.
Sunda förnuftet så väl som all praktisk erfarenhet både från
vårt eget land och främmande, exempelvis Amerika och England,
säger oss ju tydligt, att ett billigt och kraftigt kreatursfoder är
den allra förnämsta häfstång till jordbrukets förbättring och höjan¬
det af dess afkastning. Särskilt för den landsdel, som jag repre¬
senterar, utgör kreatursskötseln en särdeles vigtig faktor för jord¬
bruket, hvarföre det menligt skulle inverka på kreatursprisen och
ladugårdsskötseln, i fall ett så vigtigt foder- och gödningsämne som
majsen skulle utestängas. Vi skulle derigenom nödgas sälja våra
kreatur i magert skick för lågt pris och låta andra klokare nationer
taga den största vinsten, lemnande åt dem att göda vår boskap.
Tyvärr har sålunda för det mesta tillgått, men steg till det bättre
håfva emellertid blifvit tagna, och för fortgåendet härpå kommer
majsen att utgöra ett mäktigt medel, synnerligast i svaga foderår.
Den ifrågasatta höga tullen å majs kommer tydligen att alldeles
hindra dess införande och användning och derigenom hålla tillbaka,
om ej rent af förhindra, denna jordbrukets utveckling, som hvarje
fosterlandsvän måste eftersträfva. Jag kan fatta önskningarne om
tull på fläsk, ost, smör, kött och dylikt, ty genom en konstlad för¬
höjning i priset å dessa artiklar kunna möjligen jordbrukare be¬
komma någon fördel, men genom tull å majs tilliogas dem sjelfva
och andra endast skada.
Hvad kan då verkliga skälet till majstullens införande vara?
Jo, några bränvinsbrännare hafva äfven begagnat detta råämne för
sin tillverkning, och sådant har väckt förargelse hos några potatis-
odlare. Men kan sådant få utgöra ett fullgiltig^ skäl till att fördyra
och omöjliggöra användningen af ett så vigtigt foder och råämne,
Majs.
(Forts.)
12
N:o 38.
Torsdagen den 4 Maj, f. m.
Majs. som majsen, och kan det vara nyttigt att genom konstlade medel
(Forts.) få priset å potatis i någon mån höjdt? För min del tror jag ej att
det kan lyckas reglera potatispriset genom tull å majs, ty detta pris
beror helt och hållet af årsväxten. Vid en rik skörd faller priset å
potatis till det lägsta möjliga, det må finnas tull på majs eller icke,
och vid en dålig skörd stiger detsamma oskäligt högt och då verkar
nog majstullen att göra potatisen ännu dyrare, till skada ej blott för
de små jordbrukarne och fattigare klasserna, utan äfven för alla
näringsidkare och öfriga samhällsklasser. Att på något sätt fördyra
potatisen, tror jag äfven i längden hafva mycket menliga följder på
vårt lands utveckling. Gå vi t. ex. till Sveriges och andra lands
befolkningsstatistik, finna vi, att folkmängden under sista århundradet
i högst ovanlig grad tilltagit, och detta anses ju särdeles fördelaktigt
för hvarje land. Utmärkte författare, som sökt utforska anlednin-
garne härtill, hafva bland annat funnit, att den starkt utbredda po-
tisodlingen, hvarigenom ett billigt och helsosamt födoämne erhållits
i riklig mängd, just utgör eu af de förnämsta orsakerna till folk¬
ökningen. Kan det då vara skäl för vårt land, hvars bebyggare i
allmänhet hafva ett svårt arbete för sitt uppehälle, att på något, sätt
fördyra detta väsentliga medel för lifsuppehälle^ Jag tror det icke.
Man säger vidare, att det skulle vara ett premium för bränvins-
brännare att fä införa majs tullfritt. Men' är det då ett premium
för jordbrukarne att få införa hö, majs och andra föder-eller gödnings¬
ämnen tullfritt? Det är lika litet ett premium för dem, som det
skulle vara ett sådant för t. ex. bomullsspinnare att tullfritt få införa
bomull. Det är väl den naturligaste sak i vcrlden, och den enda
möjligheten för att kunna bestå i konkurrensen med utlandet, att
vårt jordbruk och vår industri få tullfritt införa behöfliga råämnen.
Vill man beskatta bränvinsbränningen eller fördyra bränvinet, är
väl det lämpligaste att öka tillverkningsafgifterna, och jag är villig
att när som helst biträda en sådan åtgärd, som också af inneva¬
rande Riksdag blifvit, fäst i ringa män, vidtagen.
Då jag sålunda önskar att majs må tullfritt införas, inskränker
jag likväl mitt yrkande till blott den omalna majsen. Tull på mjöl
kan, enligt mitt förmenande, ej märkbart höja priset å detsamma
och ännu mindre å den omalna råvaran, emedan mjölpriset naturligtvis
uteslutande beror på den omalna spanmålens pris, då vi här i landet
kunna lika billigt förmala densamma som utländingen. Vi veta mycket
väl, att importören ej bryr sig det ringaste om huruvida mjölet är
malet i Sverige eller i utlandet, utan han handlar härutinnan ensamt
efter sin beqvämlighet eller rena tillfälligheter, hvarföre en tull.pa mjöl
endast skulle verka dertill att omalen spanmål eller majs hit infördes
i stället för mjöl och här förmaldes, utan någon förhöjning i priset
för konsumenten. På dessa skäl anhåller jag att få instämma i Herr
Barnekows yrkande, att majs, omalen, må förklaras tullfri, och malen
åsättas den föreslagna tullen.
Friherre Klinckowström: Jag ber Kammaren om ursäkt att
jag ånyo uppträder i denna fråga, men jag har blifvit uppkallad åt
några yttranden af en talare på stockholmsbänken. Han yttrade, att
13 N:o 38.
Torsdagen den 4 Maj, f. m.
våra finanser nu voro goda, och frågade, hvad vi skulle gorå med
ökade inkomster, när inga sådana behöfdes. Jag beklagar, att en
man, som suttit i Konungens råd och borde hafva stora statsmanna-
insigter, kan vilja, att staten skall till den grad lefva för dagen, lik¬
som vi andra fattiga medborgare, att han icke frågar efter eller ens
kunnat fråga efter morgondagen. Jag tror, att staten bör hafva
blicken fäst på framtiden och handla efter förut bestämda planer.
Jag hemställer, om det icke skulle vara lugnt för Riksdagen, då vi
vid nästa riksdag skola behandla de stora beskattnings- och försvars¬
frågorna, att veta, det vi så afgjort tullfrågorna, att vi redan då
kunna påräkna åtskilliga millioners inkomst utan att ånyo röra upp
Riksdagen med tullfrågor. Vidare tror jag samme talare yttrade, att
det är ur konsumenternas fickor, som man skulle nödgas taga den
tullinkomst, som skulle inflyta af denna artikel. Det förefaller be¬
synnerligt, att från den sidan böra sådant, ty jag räknar Friherre
af Ugglas såsom moderat frihandlare. När det var fråga om den
franska införseltariffen på trä- och jernvaror, då var det producen¬
terna i Sverige, som skulle få betala tullen. Men sa är det. Man
vänder kappan efter vinden. Det är ungefär samma förhållande med
herrar frihandlare som i Blanches »Ett resande teatersällskap», der
de, som spela prester i första akten, spela röfvare i den andra.
Samma sak råkar tjena dem som försvar och som anfallsgrund
mot protektionisterna. Angående användande vid kreatursutfodringen
af majs, hafva redan åtskilliga talare yttrat sig. Jag kan för min
del tillägga att, tack vare landtbruksakademiens styrelse, hafva ute vid
dess experimentalfält utförliga experiment såväl med majs som andra
foderämnen gjorts, och redogörelsen innehaller, att majs icke hade
företräde framför hafre såsom kreatursfoder, hvarken för att befordra
mjölktillgången eller att öka köttet. I detta afseende är majs således
icke behöflig. Deremot är den för bränvinstillverkningen af vigt och
äfven för svingödningen, der man erkänner dess företräde framför
andra slag af spanmal. När jag tänker på de fattigaste jordbru¬
kande klassernas svårigheter, om majs finge tullfritt införas, att få
sin potatis såld, så må det förlåtas mig, om jag sätter den fattiga
jordbrukande befolkningen framför gödda svin.
Man har föreslagit att majs skulle fördelas i två poster, omalen
och malen eller majsmjöl. Jag har nyss sökt upplysning af Herr
Bennich, huruvida det voro någon större qvantitet majsmjöl, som i
riket införts. Han kunde icke med säkerhet säga mig detta, men
han trodde sig veta, att qvantiteten varit obetydlig i jemförelse med
flen, som införts omalen. Dessa båda slag äro nemligen ej i tabel¬
lerna åtskilda, utan majs, malen och omalen, är sammanförd i eu
siffra. Således är yrkandet om tullfrihet för omalen majs detsamma,
som att vilja, att all majs skall vara tullfri, ty den ojemförligt största
qvantiteten, som införes, är omalen. “ Man har visserligen sagt, att
majs genom den åsätta tullen så fördyrats, att det vore snart sagd!
omöjligt att införa majs. Jag känner ej till detta, men jag har följt med
noteringarne på majs allt sedan tullen sattes, och de senaste noterin-
garne här i .Stockholm hafva under hela vintern utvisat 1 kr. 25 öre å
1 kr. 30 öre per tjugu skålpund. När man jernför priset härå med
Majs.
(Forts.)
N;o 38. 14 torsdagen den 4 Maj, 4. m.
Majs. priset å andra likställiga produktionsartiklar, så visar sig, att för-
(Forts.) tjensten för majsinförseln oaktadt tullen är ganska försvarlig. Denna
förtjenst må blifva' något mindre till följd af tullafdraget. Det blir i
alla fall en vinst att handla med denna vara.
Jag yrkar fortfarande om afslag å Utskottets förslag och bifall
till Herr Boströms motion, eller att majs, malen och omalen, måtte
åsättas en tull af 1 öre per kilogram.
Herr Kyla lider: Sedan jag begärde ordet, hafva så många
talare yttrat sig, att jag skall vara helt kort.
Friherre af Ugglas har stödt sitt yrkande på tullfrihet för majs
derpå, att denna tullafgift skulle vara obehöflig för statskassan. Det
är roligt att höra, att statskassan är i så fördelaktig ställning. Men
då kunde vi ju sätta ned tullen på någon nödvändighetsvara, t. ex.
artikeln kaffe.
En talare här bakom mig har sagt, att det skulle blifva ett pre¬
mium för de bränneriegare, som bo vid kusten, om vi taga bort tullen
på majs. Ja, det blir ett premium för dem, ty om vi, som bo inuti
landet,' vilja använda majs till bränvinsbränning, så går frakten till
8 å 10 öre per lispund, och det är mera än förtjensten af att an¬
vända majs.
Då jag tror, att vi kunna vara helt och hållet utan majs, vill
jag icke frångå mitt yrkande, utan yrkar fortfarande bifall till reser¬
vanternas förslag om eu tullafgift af 1 öre per kilogram.
Grefve Strömfelt: När jag i går hade ordet, kastade jag i
största korthet en skärskådande blick på detta betänkande och gjorde
det i akt och mening att icke vidare vid detsamma taga Kammarens
tid i anspråk. Men omständigheter förekomma någon gång, då det
verkligen är svårt att förhålla sig tyst, och ett sådant fall har nu före¬
kommit. Jag- ber få anföra ett faktum, som under diskussionen icke
blifvit nämndt, men som i min tanke på det bestämdaste talar för tull
på majsmjöl. Det är herrarne väl bekant, hvilken omfattning affä¬
rerna tagit på de senare årtiondena, och det torde ej heller vara
herrarne obekant, att i och med detsamma insmugit sig ett slags är¬
lighet, som kanske icke alltid håller prof inför en närmare gransk¬
ning, och denna har sträckt sig äfven till förevarande område. Det
var, om jag minnes rätt, för tre år sedan nästan omöjligt för våra
jordbrukare att till antagligt pris sälja sin råg. De mindre pro¬
ducenterna voro ytterligt betryckta. Man hörde sig för hos herrar
spanmålshandlare om orsaken härtill och erhöll till svar, att det im¬
porterades så oerhördt mycket rågmjöl från Danmark och till ett pris
af omkring 20 öre pundet under det, hvartill svensk räg vanligtvis
kunde afyttras. Man förundrade sig, att Danmark producerade råg
för sä mycket bättre pris än Sverige. Så kom tullen på majsmjöl.
Mjölet blef undersökt och det befans, att rågmjölet var uppblandadt
med majsmjöl. Mjölet tullbeliandlades som majsmjöl och det blef
ömkligen slut på denna förfalskning. Af detta skäl nödgas jag på¬
peka vigten af, att Riksdagen icke borttager tullen på majsmjöl.
Man har föreslagit att tull på majsmjöl skall vara lika med tull på
15 K:o 88.
Torsdagen den i Mai, T in.
annat mjöl, men detta är, enligt mitt förmenande, eu försämring,'der¬
för att det icke afkjelper det af mig nu angifva missförhållandet,
men verkar dock derhän, att det något fördyrar priset pa det råg¬
mjöl, som inkommer hlandadt med majs. Jag ber att få instämma
med dem, som yrka att majs, omalen, skall vara tullfri, men majs,
malen, åsättes eu tull af 1 öre per kilogram.
Herr von Möller: Jag anhåller blott att få anföra en liten
erfarenhet, som jag i denna sak gjort. År 1879, innan tullen sattes å
majs, kunde denna vara köpas för 80 ä 85 öre per lispund. Då nu
hafre betalas med 1 krona å 1 krona 10 öre, så blef det en differens af 20
å 25 öre till fördel för den jordbrukare, som ville köpa majs. Sedan
tullen lades på majs, har priset å denna vara stigit så, att det nu
uppgår till 1 krona 10 öre å 1 krona 25 öre, eller dyrare än hafre.
Då våra större jordbrukare icke producerat tillräckligt med hafre,
hafva de måst köpa stora qvantiteter andra foderämnen, såsom raps¬
kakor, hvetekli och majs. Nu kunde jag för min del icke köpa
majs till högre pris än hafre, då jag anser att hafre är bättre än
majs såsom foderämne. Jag köpte då 8 å 9,000 lispund hafre. Hade
tullen icke varit, hade differensen i pris mellan hafre och majs varit
20 öre lispundet, och jag skulle således inbesparat 1,600 kronor. Jag
tycker detta är ett faktum, som bör beaktas af dem, som tillstyrka
majstullens bibehållande. Den medför en förlust för landtbrukaren
och eu förlust för staten. Statskassans inkomst af denna tull är
alltför obetydlig emot den förlust, som landet bär derigenom att liafre-
exporten minskas, emedan man icke kan köpa majs till utfodring af
kreatur.
På grund häraf yrkar jag bifall till Utskottets förslag.
Herr Ekman, Johan Jacob: Så vidt jag, som under den före¬
gående diskussionen måste på en stund aflägsna mig, kan bedöma
utgången af frågan, torde det vara säkert, att Kammaren icke be¬
slutar tull på omalen majs. Det är således egentligen om malen
majs frågan kommer att röra sig i afseende på denna artikel. Jag-
ber derför endast få fästa Kammarens uppmärksamhet på att, såvidt
jag räknat rätt, en tull af 1 öre per kilogram skulle utgöra 8 procent
af värdet af sjelfva råvaran. Dessa 8 procent skulle, då majs icke
kan produceras här i landet, uteslutande komma qvarnegarne till
godo och således blifva för dessa ett premium utöfver sjelfva för-
malningskostnaden af antagligen omkring 5 procent. Det är väl
icke Kammarens mening att detta intresse så skall tillgodoses fram¬
för andra intressen, hvilka skulle beröras af den föreslagna tullen.
Är det verkligen Kammarens mening att alla dessa andra intressen
äro af mindre betydelse än qvarnegareintresset? Jag kan icke tro
att detta är meningen. För min del anser jag det origtigt att på¬
lägga denna tull. Som Kammaren torde veta, har Andra Kammaren
redan afgjort frågan om tull på malen spanmål samt afslagit reser¬
vanternas förslag i denna del, och jag antar att denna Kammare
kommer att fatta samma beslut. Båda Kamrarne ha sammanstäm¬
mande beslutat, att tull på rismjöl och mjöl »andra slag» icke skall
Majs.
(Forts.)
16
N:o 88.
Torsdagen den 4 Maj, f. m.
Majs. ega rum. Kan det då vara skäl att handla så inkonseqvent, att vi
(Forts.) besluta lägga tull endast på malen majs? Här bär talats om fördelen
för statskassan af den föreslagna tullen af 1 öre per kilogram. Den
beräknade inkomsten deraf skulle dock uteblifva, emedan tullen
komme att omintetgöra all import af malen majs.
Friherre Barn ekow: Jag får i likhet med eu talare på elfs-
borgsbänken bedja Kammaren om ursäkt att jag ånyo uppträder i
denna fråga, men det är en talare på uplandsbänken, som nu upp¬
kallat mig. Jag kan icke med tystnad förbigå hvad den talaren
sade. Efter hvad han yttrat om tull på majs, hoppades jag lian
skulle yrka borttagandet af denna tull, men det gjorde han icke.
Han sade sig hafva teoretiska skäl och läste upp något ur en bok,
som lian hade med sig. Jag har ingenting att anföra ur böcker.
Jag kommer endast med praktiska skäl. Hvad utfodringen af krea¬
tur angår, vill jag upplysa, att jag låtit fodra fäkreatur med *U
blandsäd och '/> majs, och jag har då funnit, att jag derigenom gjort
en vinst i min kassa, utan att någon skilnad uppkommit hvarken i
afseende på kreaturens mjölk eller kött. Hvad svin beträffar, har
jag gjort den erfarenheten att, om jag förut gifvit dem endast korn,
men sedan gifver dem i stället 2 skålpund majs och 3 skålpund
korn, så kommer jag till det märkliga resultatet, att de tilltagit i
vigt. På samma sätt med hästar. Om jag fodrar en häst med 12
skålpund hafre, men tager bort deraf 3 skålpund och gifver honom
3 skålpund majs i stället, så finner jag att hästen tager sig i hull
och blifver bättre och uthålligare till arbete. Likaså förhåller det
sig med fjäderfä. Göder jag en kalkon med blandsäd och något
majs, så ökas den i vigt bättre än om jag gifver enbart blandsäd.
Ja, mine Herrar! Jag har icke läst detta i någon bok; men jag har sett
resultatet i min kassa. Teorien och praktiken stå här icke i full
öfverensstämmelse med hvarandra. Det var en talare här bakom
mig, som yttrade, att det icke skulle importeras någon malen majs.
L min hemort, der ångqvarnarne ryka på andra sidan sundet, köpes
hvete utifrån och males och skickas till oss. Hvarför då icke köpa
majs från Amerika och mala och skicka hit. Hvarför har man icke
gjort det hittills? Derför att vi icke handla så mycket med majs.
Vidare sade samme talare att om vi lägga tull på majs, så hafva
icke konsumenterna ondt deraf. Det kan aldrig bevisas, men jag
kan bevisa hvad jag sagt, ty jag är konsument, och jag begärde
att få köpa majs af en handlande, som svarade mig, att jag kunde
få det till 1 krona 5 öre pundet i Malmö, men att jag skulle betala
tullen, 13 öre, sjelf. Jag har intet vidare att tillägga, utan anhåller
fortfarande om bifall till hvad jag förut yrkat.
Herr Casparsson: Jag skall icke följa den siste talaren i hans
fysiologiska erfarenlietsrön. Det är till följd af en direkt fråga, som
en talare på skånebänken stälde till mig, som jag begärt ordet.
Han frågade hvarför jag anfört analyser af Doktor W. Koenig- och
icke af professor Wolff.' Detta är af "den enkla orsaken, att de förra
äro tryckta, om icke »i år», likväl så nyligen som år 1879 och äro
Torsdagen den 4 Maj, f. m.
17 N:o 38.
bland de senaste och tillförlitligaste analyser, som finnas. Så oför¬
sigtig är jag icke att, när jag såsom lekman anför några veten¬
skapliga auktoriteter, jag icke gör mig försäkrad om att dessa auk¬
toriteter verkligen hafva något värde inom vetenskapen, och doktor
Koenig anses som den hasta auktoritet i fråga om näringsmedlens
värde.
Samme talare frågade, hvarför jag icke använder råg i stället
för hafre, då rågen har ett större fodervärde. Det kommer sig blott
deraf; att för vissa ändamål har hafran verkligen ett större foder¬
värde än rågen till följd af dess större fetthalt; men jag skall akta
mig att nu ingå på några fysiologiska undersökningar.
Vidare har här talats om, att jag bestridt majsens fodervärde.
Visst icke! Jag har blott sagt att priset är en bestämmande faktor
vid så väl majsens som de öfriga foderämnenas användande; och jag
säger, att den landtbrukare, som icke äfven utan tillhjelp af majs
kan åstadkomma en passande fodersammansättning, är besynnerligt
och tarfligt konstruerad.
Här har sagts, att priset på majs stigit betydligt, sedan tull-
afgift pålades densamma; men det är icke ensamt tullen, som är
orsaken härtill; ty i Amerika nedgick skörden af majs år 1880 med
7 millioner bushels mot föregående år, och detta är naturligtvis ett
mycket bidragande skäl.
Slutligen har här talats om att man icke skulle sätta tull på en
råvara. När vi komma litet längre fram i tulltaxan få vi se, att
der förekommer tull på färgadt silke; det är'också en råvara, men
således är principen om råämnenas tullfrihet icke så strängt iakttagen
i tulltaxan.
Rop hördes nu på proposition.
Herr Jöns Pehrsson: Vid föregående tillfällen, då denna fråga
varit på tal, har jag så uttryckligen uttalat mina åsigter, att jag
icke nu borde behöfva besvära med många ord; men med anledning
dels af Utskottets motivering, dels af ett yttrande af Friherre af
Ugglas vill jag dock säga några ord. Friherre af Ugglas påstod, att
det vore till stor nytta för landet, att vi importerade majs, då vi
i stället kunde exportera bränvin. Hvari denna nytta ligger, är för mig
ofattligt, då den, som exporterar bränvin, får skatten tillbaka, Hvari
består då vinsten? Möjligen i det affall, som erhålles vid brännerierna
och som är af vigt för landtbruket. Deremot vill jag medgifva, att
om vi kunde få en stor export af inhemskt bränvin, skulle detta
vara ganska nyttigt, men derpå föreställer jag mig, att vi få vänta
ganska länge. Men att se någon fördel deruti, att våra arbetare,
utan att vi kunna hindra det, resa till Amerika, der producera majs,
som sedan importeras hit och här brännes till bränvin, som åter
exporteras, sedan bränvinsbrännaren fått skatten restituerad, det kan
jag icke förstå. Det vore att önska att, om vi också icke alla kunna
blifva fullständiga Good-templare, dock denna idé måtte så utveckla
Första Kammarens Prof. 1882. JV:o 88. 2
Majs.
(Forts.)
N:o 38. 18 Torsdagen den 4 Maj, f. m.
Mais- sig, att denna bränvinsbränningsfråga måtte blifva af så liten vigt,
(Forts.) att vi ej behöfde tänka på den så mycket som nu.
En talare yttrade mycket rigtigt, att det var klart, att striden
här till eu stor del är en strid mellan de olika landsorternas landt¬
brukare. I de sädesproducerande orterna hafva naturligtvis de stora
godsegarne intresse af att få införa majsen tullfritt. Men för landet
i sin helhet är det icke fördelaktigt att borttaga majstullen, ty det
finnes en hel mängd fattiga orter i landet, t. ex. den från hvilken
jag är, der icke något landtbruk skulle kunna existera, om majstullen
borttages, då derefter potatisodlingen skulle komma att försvinna.
Detta visade sig då, innan majstullen pålades, majsen allt mera
användes till bränvinsbränning, så att landtbrukaren ej kunde få
sälja sin potatis till brännerierna; men lyckligtvis anlades då en
stärkelsefabrik, hvilken varit mycket välgörande för landtbruket der
i trakten, emedan der förbrukades stora qvantiteter potatis.
En talare sade, att man icke genom tull på majs bör fördyra •
potatisen, emedan denna utgör en vigtig del af den fattigaste befolk¬
ningens föda. Men det är en offentlig hemlighet, att den fattigaste
delen af befolkningen är just den, som skaffar sig sitt uppehälle
endast genom en obetydlig potatisodling.
Då jag icke tror, att man med den lilla tullafgift, som här före¬
slagits, kan sägas gorå synnerligen stort intrång på de stora gods-
egarnes intresse, hvilka naturligtvis vilja införa hvad de behöfva
så billigt som möjligt, så yrkar jag bifall till det beslut, som reser¬
vanterna föreslagit.
Ropen på proposition förnyades.
Herr Bennich: Jag vill alldeles icke försöka ingå i någon tvist
om majsens betydelse för jordbruket; derom hafva jordbrukarne mera
insigt än jag. Men jag vill med anledning af det tal, som här förts
till förmån för potatisodlarne, endast meddela eu uppgift hemtad ur
tullkomiténs betänkande. Utaf detta finner man, att skörden af po¬
tatis i medeltal stigit från 7 millioner tunnor åren 1865—1869 till 10
millioner åren 1875—1879 och att under det sistnämnda icke mer än
omkring 1,600,000 tunnor åtgått till bränvinsbränningen. Deraf be¬
hagade herrarne finna, att den vigt, som lägges på potatisodlingen
såsom råmaterial vid bränvinsbränningen, spelar en ofantligt obe¬
tydlig roll i jemförelse med potatisodlingen till annan förbrukning.
Jag ber att vidare få fästa uppmärksamheten på, att om det är
Kammarens mening att låta mjöl af spanmål vara tullfritt, men be¬
lägga majsmjöl med tull, så uppstår alltid den svårighet, som vi un¬
der senare tid fått erfara, då olika blandningar af mjöl förekommit
till införsel. Man kan visserligen lättare urskilja majsmjöl i en dylik
blandning än andra mjölsorter, emedan den mikroskopiska under¬
sökningen beträffande majsmjölet är lättare, men det blir dock alltid
stort trassel och obehag dermed förenadt.
Är det meningen att lägga tull på malen spanmål, lägg då också
tull på majsmjöl, men är det meningen att befria mjöl af spanmål
Torsdagen den 4 Mai, f* m-
19 K:o 38.
från tull, befria då också majsmjöl från tullafgift. Jag är af den
åsigten, att majs, både malen och omalen, bör vara tullfri.
En talare på elfsborgsbänken behagade utkasta den förevitelsen
mot frihandlarne, att de spela prester i första akten men röfvare i
den andra. Detta skämt är icke sårande, såsom ett sådant kunde
måhända utan elak mening, med mera skäl sägas, att protektionisterna
spela röfvare både i första och sista, akten.
Jag yrkar bifall till Utskottets hemställan.
Friherre von Essen, Fredrik: I afseende på omalen majs sy¬
nes mig, att de skäl, som blifvit framlagda för tullfrihet, äro så goda,
att jag icke behöfver tillägga något, och kan jag ej annat än för när¬
varande biträda detta förslag. Deremot äro mina åsigter något annor¬
lunda i afseende på den malna majsen. Det är sant, att importen
deraf är ganska ringa och att således tullafgiften på densamma så¬
som statsinkomst icke spelar någon vigtig roll. Det är också sant,
att dess varuvärde är så lågt, att den föreslagna tullafgiften skulle
utgöra ett nästan absolut införselförbud. Denna tullsats står dock i
närmaste samband med tullen på mjöl af annan spannmål, men i
hvilket fall som helst, antingen tull kommer att läggas på annat mjöl
eller icke, så synes det mig vara skäl att åsätta tull på majsmjöl.
Om det icke lägges tull på malen spanmål i öfrigt, men väl på
malen majs, så nämnde den föregående talaren, att deraf skulle upp¬
stå samma förvecklingar som hittills vid tullbehandlingen af mjöl,
emedan detta, om aldrig så litet majsmjöl är deri inblandadt, måste
förtullas såsom majsmjöl. Kunde man genom tullafgift å majsmjöl
nå det resultat, att det genom undersökning vid tullbehandlingen ut¬
röntes, om det importerade rågmjölet är uppblandadt med majsmjöl,
så vore dermed en stor fördel vunnen, emedan då sådant med majs
förfalskadt rågmjöl ej kunde utkomma i handeln.
För min del får jag säga, att jag önskar tull på såväl malen
majs som all öfrig malen spanmål och tillåter jag mig att uppehålla
mig några ögonblick vid denna fråga, enär bedömandet af denna
tullafgift å majs kan i viss mån anses vara beroende af den åsigt
man har i afseende på mjöltullen. Det är icke endast ur den syn¬
punkten, att bereda skydd åt qvarnindustrien, som jag bedömer frå¬
gan, ehuru den kunde också hafva något inflytande på mitt omdöme,
att mjöl bör beläggas med tull, utan det är äfven andra och än vig-
tigare skäl, som föranleda dertill. Jag skall be att med några ord
få beröra desamma.
Herrarne känna väl alla, att såsom qvarnindustrien för närva¬
rande bedrifves hos oss med ett stort antal små qvarnar af i all¬
mänhet mindre god beskaffenhet, så förloras vid förmalningen eu stor
mängd näringsämnen, och man erhåller ett både qvalitativt och qvan-
titativt sämre resultat än vid förmalningen vid de nya, mera ratio-
nelt inrättade qvarnverken. Denna förlust är, enligt hvad jag kan
bestyrka, så betydlig, att ingen täflan kan förekomma mellan dessa
mindre qvarnar och de större, nya qvarnanläggningarne. Detta be¬
ror, såsom hvar och en troligen mycket väl vet, derpå, att vid de
nya qvarnverken förekommer dels mycket stark luftvexling, dels så-
Majs.
(Forts.) .
N:o 38.
20
Torsdagen den i Maj, f. m.
Majs. dana anordningar vid målningssättet, att kornet brytes sönder och
(Forts.) derefter kommer ut ur qvarnen fullt afkyldt, under det att det vid
de gamla qvarnarne gerna degar sig och alltid kommer ut varmt och
sålunda genom svettningen betydligt förlorar i vigt och godhet. Ta¬
ger man dertill i betraktande den orimliga tidsförlust, som uppkommer
för dem, livilka begagna dessa gamla qvarnar, derigenom att de ofta
hafva många mil att resa till qvarnen och äfven ofta få uppehålla
sig flere dagar vid qvarnen för att få sin säd förmålen, eller ock
återvända för att afhemta mjölet, så kan man icke annat än anse,
att hela denna industri bedrifves på ett sätt som är förlustbringande
för landet och att det skulle vara vida förmånligare, om förmalningen
på ett mera ekonomiskt sätt kunde ske vid stora qvarnanläggningar,
dit landtbrukaren finge sälja sin säd, hvaremot han finge köpa sitt
mjöl oftast på mycket närmare håll än qvarnen nu är belägen.
Nu är kändt, att den inregistreringsafgift, som pålades hvetemjöl
förra året, har åstadkommit flere stora qvarnbolags bildande. Hvar¬
till tjena de, säger man, de hafva bildats medelst främmande pen¬
ningar. Ja, det är sant, men de äro dock oss till gagn, ty vi kunna
ju köpa spanmål utifrån och förmala den här, emedan mjölet är ett
fabrikat, som lika väl kan framställas här i Sverige som utomlands.
Importen af mjöl utgör nu omkring 6 millioner kilogram. Den är
således ganska betydlig, och om spanmålen är tullfri, uppstår ingen
fara, synes mig, genom att belägga mjölet med en så ringa tull som
den nu ifrågasatta.
Denna tullafgift på majsmjöl har således, såsom jag redan sagt,
i viss mån inflytande på den kommande tullafgiften på malen span¬
mål, och jag vill påstå att, äfven om den senare icke pålägges, så
har dock tullen på majsmjöl en särskild betydelse för vår qvarn-
industris utveckling i en bättre rigtning.
Den föregående talaren sade, att tullafgiften borde vara lika för
alla mjölsorter, så att tullverket sluppe alldeles från det besvär, som
hittills förorsakats vid tullbehandlingen af mjöl; och man kan derför
hoppas att, om tull nu pålägges majsmjöl, i honom kunna vinna en
bundsförvandt för tull äfven å annat mjöl.
Jag tillåter mig att i likhet med flere föregående talare yrka,
att en tullafgift af 1 öre per kilogram må påläggas malen majs, men
att omalen majs må blifva tullfri.
Herr Grefven och Talmannen tillkännagaf, att anslag utfärdats
till detta sammanträdets fortsättande kl. 7 e. m.
Herr Statsrådet Themptander: Upptagen af andra göromål,
har jag icke haft tillfälle att från början följa den diskussion, som
egt rum vid denna punkt, men jag har emellertid ansett mig upp¬
fordrad att begära ordet med anledning af det yrkande, som enligt
hvad jag hört blifvit framstäldt derom, att den omalna majsen skulle
lemnas tullfri, men den malna beläggas med tull. Det är visserligen
sant, såsom här sagts, att den majs, som företrädesvis varit föremål
för import, har varit omalen, och det är således ganska lyckligt, att
man genom tullfrihet å 'omalen majs erkänner gagnet för landthus-
Torsdagen den i Maj, f. m.
21 N:o 88.
hållningen och andra näringar, som behöfva majs, att icke få denna
vigtiga artikel fördyrad genom tull.
De, som yrka tullafgift på majsmjöl, erkänna ock, att importen
af denna vara hittills varit jemförelsevis ganska obetydlig och i och
för sig skulle det således icke vara så farligt att belägga denna ar¬
tikel med tull. Men frågan har en annan sida; den kan icke be¬
dömas oberoende af frågan om tull å andra mjölsorter. I strid mot
den siste ärade talaren instämmer jag med Utskottets ärade vice ord¬
förande deri, att den frågan eger ett ganska nära samband med en
följande punkt, der det gäller tull på malen spanmål i öfrigt.
Det vittnar i min tanke både om en erkännansvärd konseqvens
och äfven om en skälig hänsyn till möjligheten af tulltaxans rigtiga
tillämpning att, på sätt reservanterna i den följande punkt, som
handlar om spanmål, malen, hemstält, en likformig tullsats bestämmes
för liknande slag af varor. Blir derför tull lagd å malen majs, bör
den utsträckas till alla andra slag af malen spanmål. Erfarenheten
har nemligen tillräckligt gifvit vid handen att tillämpningen af dessa
bestämmelser i den form de nu finnas, då endast vissa slag af mjöl
äro beskattade, har vållat de största svårigheter. Det är också der¬
för man icke kan, såsom den siste talaren yrkade, med framgång
tillämpa en tull på majsmjöl, under det att man lemnar andra mjöl¬
sorter tullfria. Det särskilda syfte, han hade med en sådan anord¬
ning, var att i någon mån förekomma varuförfalskning. Men då
samme talare förklarar, att det vore en stor fördel om importören i
och med tullbehandlingen kunde blifva förvissad om, att det rågmjöl,
han införskrifver, icke är uppblandadt med majsmjöl, så får jag säga
att vår tullförvaltning är icke anordnad så, att den kan göra tjenst
såsom en kemisk försöksanstalt, för att utröna dylika förhållanden.
Det är en omsorg, som måste öfverlemnas åt andra, och vi kunna
icke för en sådan sak förändra tullverkets hela organisation. Det
är just derför, att man icke kan öfverlåta denna undersökning åt
tullverket, emedan dess personal icke har de insigter, hvilka erfordras
för att handhafva ett dylikt värf, som det visat sig, att de nu gällande
taxebestämmelserna om mjöl icke kunnat utan stora olägenheter efter-
lefvas. Det är också derför, som regeringen ansett sig böra starkt
betona, att i fråga om tullen på mjöl finnes det endast två alternativ:
antingen tull på alla mjölsorter eller tullfrihet för alla.
Af samma anledning har jag vid denna punkt velat påpeka, att
yrkandet om tull på majsmjöl innefattar i sig något vida mera än
endast tull på den varan; det eger det mest bestämda sammanhang
med den vida större och vida vigtigare frågan, som förekommer i
en senare punkt, rörande tull på malen spanmål i allmänhet, och
ehuru den punkten icke nu föreligger, och jag således icke nu vill
vidare yttra mig om densamma, så måste jag dock erinra, att den
punkten afser icke endast tull på hittills beskattade mjölsorter, utan
den afser tull på alla sorters mjöl, äfven rågmjöl. Jag ber att i
detta sammanhang få säga, att jag ej kan värja mig för den tanken,
att förslaget om tullafgift å rågmjöl i sjelfva verket framkommit
egentligen blott till följd af dessa tekniska svårigheter, hvilka man
eljest insett skola uppstå vid tulltaxans tillämpning. Då vid 1880
Majs.
(Forts.)
N:o 38. 22 . Torsdagen den 4 Maj, f. m.
Majs. års riksdag de nu gällande inregistreringsafgifter å mjöl tillkommo,
(Forts.) var det äfven fråga om sådan afgift på rågmjöl, men då föreslog
man icke högre tullsats på denna mjölsort än ett hälft öre per kilo¬
gram, således hälften af hvad nu föreslagits.
Riksdagens majoritet tillbakavisade då detta förslag och det sy¬
nes mig mycket förunderligt, om man nu skulle kunna samla ma¬
joritet kring ett förslag, som åsyftar att med dubbelt så hög tull mot
hvad förra gången var i fråga belägga denna för lifvets nödtorft
oumbärliga artikel. Hvad jag med detta mitt yttrande afser är så¬
ledes att för Kammaren få framhålla, hurusom det yrkande, som här
framstälts rörande majsmjöl, skulle, derest det vunne framgång, sträcka
sina verkningar äfven till en senare och mycket vigti gare punkt i
detta betänkande.
Grefve Strömfelt: Jag skall icke länge upptaga Kammarens
tid, men jag anser mig uppfordrad att inlägga en bestämd gensaga
mot finansministerns nyss fälda yttrande, då han sade, att det skulle
vara så vådligt att ålägga tull på majsmjöl, om man icke sedermera
ålade tull på andra mjölsorter, emedan man eljest skulle göra tull¬
verket till en kemisk undersökningsanstalt. Det är mig sagdt af
två framstående svenska vetenskapsmän, som äfven lemnat intyg
deröfver, att det allra enklaste sätt att skilja majs från öfriga mjöl¬
sorter är att verkställa en undersökning genom så kallad okulär be¬
sigtning. En annan vetenskapsman, med hvilken jag talade, och
som sjelf var frihandlare, tog fram ett arbete -af en framstående
österrikisk vetenskapsman och kemist samt visade, att denne, som
mycket sysselelsatt sig med dylika frågor, förklarade det vara bland
det aldra enklaste, som kunde förekomma, att skilja majsmjöl från
råg- och hvetemjöl. Jag vill icke bidraga till att ålägga tulltjenste-
männen något synnerligen ökadt arbete, men så mycket kan man
väl dock fordra af dem, som att de skola kunna sätta ett glas för
ögat och skilja det ena kornet från det andra, när de fått känne¬
dom om det enkla sättet att verkställa ett sådant särskiljande, hvaraf
varans bestämmande med full tillförlitlighet framgår.
Grefve Posse, Knut: Jemte det jag instämmer i de af Friherre
von Essen och Grefve Strömfelt senast framstälda skäl, ber jag få
återtaga mitt yrkande om återremiss och förena mig i yrkandet om
frihet från tullafgift för majs, omalen, samt tull på majs, malen.
Sedan öfverläggningen angående förevarande punkt förklarats
härmed slutad, yttrade Herr Grefven och Talmannen att han ansåge
redigast, att propositioner framstäldes särskildt beträffande omalen
majs och särskildt angående malen majs. Härefter gjorde Herr
Grefven och Talmannen propositioner, först på bifall till punkten,
så vidt den afsåg omalen majs, och sedan derpå, att Kammaren
skulle afslå punkten i denna del och besluta, att omalen majs skulle
åsättas eu tull af 1 öre för 1 kilogram; och förklarade Herr Grefven
och Talmannen sig finna den förra propositionen besvarad med
öfvervägande ja.
Torsdagen den i Maj, f. m.
23 N:o 38.
Votering begärdes, i följd hvaraf uppsattes, justerades och an¬
slogs en så lydande omröstningsproposition:
Den, som bifaller 27 punkten i Bevillnings-Utskottets betänkande
N:o 10, så vidt den afser omalen majs, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, afslår Kammaren punkten i denna del och besluter,
att omalen majs skall åsättas en tull af 1 öre för 1 kilogram.
Omröstningen företogs, och vid dess slut befunuos rösterna hafva
utfallit sålunda:
Ja — 75;
Nej - 23.
Herr Grefven och Talmannen yttrade vidare, att i afseende på
malen majs under öfverläggningen yrkats dels bifall till Utskottets
förevarande hemställan, dels ock att Kammaren, med afslag å Ut¬
skottets hemställan, skulle besluta, att ifrågavarande artikel skulle
åsättas en tull af 1 öre för 1 kilogram. Enligt dessa yrkanden gjor¬
des nu propositioner; och förklarade Herr Grefven och Talmannen
sig anse de derå afgifna svaren hafva utfallit med öfvervägande ja
för bifall till Utskottets hemställan.
Då Friherre Klinckowström härpå begärde votering, uppsattes,
justerades och anslogs en omröstningsproposition af följande lydelse:
Den, som bifaller 27 punkten i Bevillnings-Utskottets betänkande
N:o 10, så vidt den afser malen majs, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, afslår Kammaren punkten i denna del och besluter,
att malen majs skall åsättas eu tull af 1 öre för 1 kilogram.
Vid denna omröstnings slut utföllo rösterna sålunda:
Majs.
(Forts.)
Ja — 62;
Nej — 40.
N:o 38.
24
Torsdagen den 4 Maj, f. m.
Oljor.
28 och 29 punkterna.
Biföllos.
31 punkten.
Herr Statsrådet Themptander: I anledning af den förändring,
Utskottet i denna punkt föreslagit i Kongl. Maj:ts proposition, ber
jag att för en stund få påkalla Kammarens benägna uppmärksamhet.
Såsom naturligt är, måste man vid beskattning af artiklar, som äro
hvarandra mera närstående, söka att, såvidt möjligt är, låta de tull¬
satser, man åsätter dessa artiklar, ställa sig i skälig proportion till
de särskilda artiklarnes varuvärde. Då man emellertid af fullgiltiga
skäl icke kan använda det på värdetullar hvilande systemet, måste
man i stället söka att genom specifikation af artiklarne nå samma
mål, men dervid får man naturligtvis icke sträcka anspråken allt för
långt i afseende på tulltjenstemännens varukännedom och förmåga
att särskilja de olika artiklarne. Det är emellertid just detta, man
hittills har gjort i vår tullagstiftning med afseende på artikeln oljor.
Dessa oljor hafva varit grupperade i flere olika klasser med tull¬
satser af 2, 5 och 7 öre per kilogram. Det har emellertid visat sig,
att det varit förbundet med den allra största svårighet, ja, det har
varit nästan omöjligt för tulltjenstemännen att verkställa varubehand-
lingen af dessa oljor, i synnerhet som de i handeln oftast förekomma
icke i rent tillstånd, utan blandade olika slag med hvarandra. På
detta förhållande har tullkomitén, såsom mig synes med skäl, tast
uppmärksamheten och ansett, att vi böra sträfva derhän att förenkla
uppställningen af dessa rubriker och om möjligt sammanföra alla
slag af oljor under en enda tullsats. Men vid tillämpningen af denna
åsigt har tullkomitén icke vågat taga steget fullt ut. Förhållandet
är nemligen, att af de oljor, som införas i Sverige, och hvaraf deh
ojemförligt största delen icke är föremål för inhemsk produktion, i
följd hvaraf tullen på dem företrädesvis har karakteren af en finans¬
tull, det dock finnes några, nemligen lin-, rot’- och rapsolja, som verk¬
ligen äro föremål för inhemsk tillverkning, och dessa hafva hittills
varit hänförda till dem, som dragit den högsta tullsatsen. Då således
komitén i sitt förslag ansett den allmänna oljetullen böra sättas så
lågt som till 2 öre per kilogram, såsom äfven Bevillnings-Utskottet
har hemstält, har komitén — och i öfverensstämmelse dermed Be¬
villnings-Utskottet — likväl ansett det betänkligt att nedsätta tullen
å lin-, rof- och raps-olja från 7 till 2 öre per kilogram, och detta,
såsom mig synes, med full rätt, af det skäl, att det väl icke kan
vara lämpligt att på en gång så mycket förminska det tullskydd,
som är tillförsäkradt våra inhemska oljeslagerier. Derför har tull¬
komitén i sitt förslag bibehållit två klasser åt oljor, en med eu tull¬
sats af 2 öre per kilogram, hvartill skulle höra det största antalet
oljor, och en andra klass med en tullsats af 7 öre, hvartill skulle
höra lin-, rof- och rapsolja.
Den framstående telrniker, som var medlem af tullkomitén, har
i en vid komitébetänkandet fogad reservation emellertid framhållit,
25 N:o 38.
Torsdagen den 4 Maj, f. m.
att lin-, rot1- och rapsoljans skiljande från andra feta oljor ofta är
förbundet med stor svårighet, till stöd för hvilket påstående han icke
blott åberopat sin egen erfarenhet utan äfven ett utlåtande åt en fram¬
stående auktoritet från Tyskland, som gjort frågan till föremål för
specialundersökningar. Nu är det visserligen sant, att i rent till¬
stånd äro lin-, rof- och rapsolja af beskaffenhet att temligen lätt låta
skilja sig från öfriga oljor, men å andra sidan är förhållandet det,
att dessa oljor, i synnerhet linoljan, i handeln ofta förekomma blan¬
dade med andra oljor, t, ex. med hampolja, och dessa blandningar
ega för praktiska ändamål en ganska stor användning. Följaktligen
har man qvar de svårigheter, som äro förbundna med lin-, rof- och
rapsoljans skiljande från andra oljor, om man fasthåller vid den
uppställning af rubriken, som är föreslagen af tullkomitén och Bevill-
nings-Utskottet.
Kongl. Maj:t åter hade i sitt förslag upptagit en enda tullsats af
5 öre för artikeln oljor. Följden af detta förslags antagande skulle
således blifva i afseende på lin-, rof- och rapsoljorna att de för fram¬
tiden komme att draga en tull af 5 öre per kilogram i stället för 7
öre, som tullen hittills utgjort. Hvad nu angår denna fråga ur skydds¬
synpunkt, så har det icke från något håll blifvit ifrågasatt, att icke
denna nedsättning af oljetullen från 7 till 5 öre skulle låta sig verk¬
ställa, utan att man behöfde hysa någon farhåga med afseende på
de inhemska oljeslagerierna. — För de flesta öfriga oljor är för när¬
varande stadgad en tullsats af 5 öre per kilogram. De skulle följ¬
aktligen enligt Kongl. Maj:ts proposition bibehållas vid sin nuvarande
tullsats. Slutligen komma vi till bomoljan, som hittills, dragit en tull
af 2 öre, men hvarå tullen, enligt Kongl. Maj:ts förslag, skulle höjas
till 5 öre per kilogram. Detta är naturligtvis en rätt stor förhöjning,
men dervid är att märka, att bomoljan förut varit hos oss högre be¬
skattad än för närvarande, men vid den förra franska traktatens af¬
gjutande kom bomoljan, i följd af något besynnerligt förhållande, i ty
att denna vara icke särdeles mycket intresserar Frankrike såsom ex¬
portartikel, att inflyta i traktaten med en tullsats af 2 öre per kilo¬
gram, hvilken tullsats i och för sig så till vida är oegentlig, i för¬
hållande till de öfriga tullsatserna på oljor, som bomoljan är den
dyrbaraste, hvarför den också i andra länders tulltaxor, t. ex. i den
norska, är belagd med högre tull än öfriga oljor. Det bör derför,
i min tanke, icke möta någon betänklighet att höja tullsatsen för
bomolja från 2 till 5 öre för att vinna likformighet i detta afseende.
Jag ber emellertid nu att få lemna detta tekniska skäl för Kongl.
Maj:ts proposition för att öfvergå till den andra sidan af saken, som
torde förtjena ännu större afseende, nemligen den rent finansiella.
Såsom Herrarne finna af betänkandet och dervid fogade reservationer,
skulle den af Utskottet föreslagna tullnedsättningen medföra en minsk¬
ning i statsinkomsterna, som reservanten uppgifvit till omkring 475,000
kronor, eller följaktligen bort åt en half million. Riksdagen har nu
emellertid godkänt den franska traktaten. De tullnedsättningar,
hvilka beräknats blifva en följd af denna traktat, hafva af Bevillnings¬
utskottet angifvits till ett belopp af ungefär 179,000 kronor. Siffran
är visserligen icke i och för sig så synnerligen hög, och för min del
Oljor.
(Forts.)
N:o 38. 2G
Torsdagen den i Maj, f. m.
Oljor, är jag fullkomligt förvissad, att de genom traktaten gjorda nedsätt-
(Forts.) ningarne icke i längden komma att hafva någon derhän verkande
betydelse, att de skulle bidraga till att förminska statsinkomsterna,
men oneklig! är, att under den allra närmaste framtiden kunna dessa
tullnedsättuingar ega cn .sådan verkan, ty den ökade import, man
kan vänta genom tull-lindringen, inträder icke lika medelbart som
tullnedsättuingen. Utom denna tullnedsättniug har Kongl. Maj:t i sin
proposition föreslagit Riksdagen att borttaga de hittills varande in-
registreringsafgifterna på gryn, bönor och .mjöl samt att medgifva
tullfrihet för majs.
Genom den tullnedsättning, som häraf skulle blifva eu följd,
skulle naturligtvis en verklig minskning i statsinkomsterna inträda,
belöpande sig till omkring 300,000 kronor. Sammanlägger man nu
de belopp, hvartill den af Kongl. Maj:t föreslagna tullnedsättuingen
i båda cle af mig nyss antydda afseenden skulle kunna beräknas,
så fä vi nära en half millions minskning i statsinkomsterna. Nu
äro, såsom bekant, tullinkomsterna i Kongl. Maj:ts senaste proposition
angående statsverkets tillstånd och behof beräknade till 27 millioner
kronor. Visserligen hyser jag icke den minsta farhåga för att icke
den halfva millions minskning i statsinkomsterna, som skulle blifva
en följd af de utaf regeringen föreslagna tullnedsättningarne, mycket
väl står tillsammans med nyssnämnda beräkning af tullmedlen, hvil¬
ken gjordes just under förutsättning af de tullnedsättningar den
Kongl. propositionen om ny tulltaxa upptager; och jag får äfven
säga, att jag tror, att beräkningen af tullinkomsterna till 27 millioner
kommer att stå sig, äfven om nu ytterligare en half millions minsk¬
ning af statsinkomsterna skulle komma att uppstå, i händelse deri
af Bevillnings-Utskottet föreslagna nedsättningen af tullen på oljor
skulle vinna Riksdagens bifall. Men det finnes ett annat förhållande,
som här måste tagas i betraktande. Det är nemligen icke blott
möjligt utan till och med ganska sannolikt, att det blir nödvändigt
att. något jemka på den beräkning af tullinkomsterna, som Kongl.
Maj:t har föreslagit, i syfte att höja dessa. Med den varsamhet,
som gjort sig gällande vid tullmedlens beräkning i statsverkspropo¬
sitionen, tror jag äfven en dylik jemkning inom måttliga gränser
kunna ske. Förlidet är uppgingo nemligen dessa inkomster till nära
30 millioner kronor. Anledningen, hvarför eu jemkning i tullmedlen
af den beskaffenhet jag nj^ss antydt kan blifva behöflig, ligger åter
deri, att en annan skattekälla har visat sig icke lemna den påräk¬
nade inkomsten och detta är bränvinstillverkningsafgiften.
Denna skatt är i Kongl. Maj:ts proposition beräknad efter en
tillverkning af ungefär 14 millioner kannor, hvilket belopp sedermera
blifvit evalveradt till liter i följd af öfvergången till metersystemet.
Denna beräkning grundar sig på tillverkningsmängden förlidet år,
hvilken uppgick till ungefär detta belopp, om man frånräkna!- den
qvantitet, som exporterades. Nu har det emellertid visat sig, att
under innevarande år under tiden från den 1 Januari till den 15
April tillverkningen af bränvin har nedgått så betydligt, att den med
något öfver 2 millioner kannor understiger hvad som tillverkades
under motsvarande period förlidet år. Detta förhållande, samman-
27 N:o 38.
Torsdagen den 4 Maj, f. m.
lagdt med de uppgifter, som från åtskilliga håll lemnats om en min¬
skad afsättning af denna vara, häntyder naturligtvis på ett minskadt
konsumtionsbehof, en nedgående förbrukning, hvilket visserligen i
och för sig är ett lyckligt och glädjande förhållande, men som dock
på samma gång enligt min tanke är af beskaffenhet att mana till
den största varsamhet vid uppgörande för framtiden af beräkningen
af denna inkomst. Naturligtvis vill jag icke gå det ärade Bevill-
nings-Utskottet i förväg, men det skulle icke förvåna mig, om Be-
villnings-Utskottet, med hänsyn till det föreliggande förhållande, som
jag nyss antydt i fråga om den minskade tillverkningen i år, skulle
anse försigtigheten bjuda att icke göra beräkningen af bränvins-
tillverkningsafgiften för nästa år så hög, som Kongl. Maj:t vid bud¬
getens uppgörande har föreslagit. Vid sådant förhållande synes mig,
att den enklaste och naturligaste utvägen att bringa jemnvigt i bud¬
geten vore att i stället något höja tullmedeln, hvartill, såsom jag
redan antydt, möjlighet finnes, derest man nu icke beröfvar sig detta
tillfälle genom att afhända sig en så betydlig statsinkomst som den,
hvaraf vi skulle gå i mistning genom den nedsättning på oljetullen,
som af Bevillnings-Utskottet är föreslagen. Visserligen är det sant,
att det finnes andra sätt att kunna bibehålla tullinkomsterna vid det
högre beloppet, nemligen genom att t. ex. ålägga spanmålstullar,
när Kammaren kommer till den punkten, men regeringen bär haft
den uppfattning, att det är bättre att hemta den erforderliga stats¬
inkomsten af oljetullen än af tullen på spanmål, gryn och bönor.
Med hvad jag nu yttrat bär jag naturligtvis icke i någon män
velat bestrida rigtigheten af de skäl, som tullkomitén och Bevillnings¬
utskottet anfört, då de till stöd för sina förslag framhållit dessa
oljors egenskap att vara vigtiga förbrukningsartiklar för den stora
allmänheten och beredningsämnen för åtskilliga industrier. . Detta är
något alldeles obestridligt, men det finnes många andra artiklar, som
af samma skäl skulle kunna tarfva tullnedsättning. Så är i allmän¬
het förhållandet med våra kassaartiklar, och frågan är derför, huru¬
vida oljor är den bland dessa, som företrädesvis lämpar sig för en
nedsättning. Tullkomitén har sjelf lemnat en utredning, huru för¬
brukningen af åtskilliga kassaartiklar ställer sig per individ per år.
Deraf framgår, att medelförbrukningen t. ex. af socker per individ
under är 1879 varit nära 15 skålpund, medelförbrukningen af kaffe
under samma år nära 51 skålpund och medelförbrukningen af mine¬
raloljor något öfver 11 kanna. Vill jag nu se till efter samma be¬
räkning, hvilket skattebelopp i medeltal belöper sig på hvarje indi¬
vid i följd af dessa förbrukningsqvantiteter, så finner jag, att för
socker har det utgjort per år ungefär 2 kronor 25 öre, för kaffe
70—80 öre och för mineraloljor 15 öre. Det visar sig sålunda, att
det finnes åtskilliga andra kassaartiklar, hvilkas beskattande tynger
vida hårdare per individ än hvad skatten på oljor gör. Dertill
kommer, när man vill taga hänsyn till den stora allmänhetens behof
af denna artikel, att sjelfva varuvärdet å dessa lysoljor under senare
tider så betydligt nedgått, att de i handeln säljes till betydligt lägre
pris nu än för några år sedan. Att denna artikel eller lysoljor för
öfrigt i andra länder visat sig utgöra ett särdeles lämpligt skatte-
Oljor.
(Forts.)
N:o 38. 28
Torsdagen den 4 Maj, f. m.
Oljor, objekt, framgår äfven deraf, att man, såsom en reservant anfört, i
(Ports.) åtskilliga andra länder lagt vida högre tull derå än hos oss. Så
t. ex. är tullen i Norge å denna vara icke mindre än dubbelt så
hög som den tullsats derå, vi nu hafva och enligt Kongl. Maj:ts för¬
slag skulle bibehålla. Tullen i Norge är nemligen 10 öre per kilogram.
Äfven de feta oljorna, som utgöra vigtiga beredningsämnen för nä-
ringarne, äro i åtskilliga andra länder belagda med tullar fullt jem-
förliga med våra. Det borde således icke möta några synnerligen
stora betänkligheter att bibehålla den tull, som vi för närvarande
hafva på dessa oljor, och jag ber, att Kammaren vid denna frågas
bedömande måtte fästa synnerligt afseende vid den finansiella sidan
af saken, som jag nyss vidrörde, nemligen den minskning af stats¬
inkomsterna, som deraf skulle uppkomma, och i följd hvaraf jag för
min del anser, att det vid den nu varande tidpunkten icke är lämp¬
ligt att antaga det förslag, Bevillnings-Utskottet framlagt. Jag säger
den nu varande tidpunkten, ty denna artikel är så fristående, att
det icke möter något hinder att i framtiden när som helst vidtaga
den åtgärd, Bevillnings-Utskottet nu tillstyrkt. Det finnes, såsom
herrarne se af följande punkt, endast två artiklar, hvilkas tullbeskatt¬
ning står i bestämdt förhållande till oljetullen, och man kan derföre
utan att behöfva göra några större rubbningar i tulltaxan framdeles
vidtaga en nedsättning i oljetullen, när man finner statsverkets
finanser det medgifva. För närvarande synas mig, efter hvad jag
nu haft äran anföra, starkare skäl tala för bifall till Kongl. Maj:ts
proposition.
Friherre Kli no k owström: Innan jag ingår i diskussion af
frågan rörande hvilket beslut man här bör fatta, vill jag besvara en
framställning som llerr Statsrådet och Chefen för Finansdepartementet
gjorde för att bättre, förmodar jag, enligt hans förmenande göra Kam¬
maren beredvillig till godkännande af Kongl. Maj:ts förslag. Han
nämnde, att det skulle vara lämpligare att hafva tull på oljor än på
lifsförnödenheter. Jag tror att han deri fullkomligt misstagit sig, ty
hvad åtminstone den delen af oljorna beträffar som nyttjas af alla
klasser i hela landet, nemligen rektificerade mineraloljor eller fotogén,
är det gifvet att denna vara, som icke tillverkas inom landet, alltid
kommer att träffas direkt af den tull som åsättes, så att priset höjes
eller minskas i samma mån som tullen; men så är ingalunda för¬
hållandet med de födoämnen, som produceras inom landet, åtminstone
icke för konsumenterna, det har jag flere gånger förut sagt och det
är en åsigt som jag fortfarande vågar vidhålla. Jag ber derföre få
protestera mot den af Herr Finansministern uttalade åsigten.
Det förefaller mig ock rätt besynnerligt att nu, när det är fråga
om en tullinkomst af någon betydenhet, då behöfves den för Stats¬
verket eller statskassan; men nyligen då det var fråga om en annan
icke obetydlig statsinkomst af tull på majs, då sades det från just
samma håll, om jag påminner mig rätt: »hvad skola, vi göra med
en sådan statsinkomst'? Vi behöfva den icke.» Nu deremot säges det
att vi behöfva den mycket väl, och Chefen för Finansdepartementet
upplyser oss nu om, att det troligen blifver brist i de beräknade
Torsdagen den i Maj, f. m.
29 ST:o 88.
inkomsterna på en million, tack vare att bränvinstillverkningen inom
landet betydligt aftagit mot förra året. Jag tror det är att tacka
Gud för att bränvinsbränningen aftagit, men jag tror att bristen der¬
igenom kommer att gå lös på 34 million kronor.
Hvad nu sjelfva denna fråga beträffar, är det egentligen tre skil-
nader mellan Utskottets förslag, som jag i parentes sagdt kommer
att biträda, och Kongl. Maj:ts, och om herr vice ordföranden i Be-
villnings-Utskottet ville lemna sitt biträde åt Utskottets förslag, är
jag förvissad om, att det skulle gå ganska segrande ur den voterings-
strid, som jag förmodar i denna Kammare om denna vigtiga fråga
skall ega rum.
Rörande lin-, rof- och rapsolja föreslår Kongl. Maj:t en tull af
5 öre per kilogram och tullkomitén har föreslagit 7 öre. Om jag
icke misstager mig, har jemväl Utskottet föreslagit 7 öre. Jag tror
att om man sätter tullen å dessa oljor till det högre beloppet, det
visserligen blifver en minskning i tullinkomst, men att den bedömd
efter 1880 års import icke kan gå högre än till 69,113 kronor.
Men hvad jag anser vara det vigtigaste är att sänka tullen på
de rektificerade fossila eller så kallade mineraloljorna. Kongl. Maj:t
har dervidlag föreslagit, att tullen skulle utgå med 5 öre per kilo¬
gram, men deremot har tullkomitén och, om jag icke misstager mig,
äfven Bevillnings-Utskottet föreslagit endast 2 öre per kilogram. Det
är visserligen en ganska betydlig minskning jemförd med den förra
posten i tullinkomst, ty i medeltal per år efter de 5 senaste årens
import af rena fossila eller mineraloljor utgör importen 26,785,000
skålpund eller 11,384,000 kilogram. Efter 5 öre per kilogram skulle
detta bereda statsverket en tullinkomst af 569,202 kronor, men efter
beräkning af 2 öre per kilogram endast 227,681 kronor. Det blifver
således en skilnad, om man tager den lägre tullsatsen af 341,521
kronor. Men jag anser denna lägre tullsats vara så vigtig för de
arbetande och mindre bemedlade klasserna, som snart sagdt nu mera
i hela landet utan undantag nyttja fotogén, att detta skulle vara en
synnerligt välkommen lindring för dem i fråga om en så högst nö¬
dig vara som de behöfva för sitt arbete och för sin trefnad; och när
dessutom Bevillnings-Utskottet upplyser, att den nuvarande tullen
för dessa slag af oljor utgör stundom öfver 30 procent af varans
värde, anser jag den nu gällande tullsatsen vara med afseende å
varans beskaffenhet af nödvändighetsvara verkligen halsbrytande,
synnerligast för de fattigare klasserna. Jag vill derföre på det högsta
tillstyrka, att i allmänhet Bevillnings-Utskottets förslag måtte bifallas
och icke Kongl. Maj:ts, ty genom bifall till Utskottets förslag skulle
detta slag åt oljor eller de rektificerade fossila oljorna icke komma
att draga högre tull än 2 öre. Jag anser det resultatet vara mycket
vigtigare än frågan om den tullinkomst, som derigenom kan beredas
statsverket; ty denna förlust kan man mycket väl taga in på åt¬
skilliga andra ämnen, och vi komma framdeles till åtskilliga artiklar,
hvilka alldeles saklöst kunna åläggas tull, som ofantligt mycket mera
ökar statsverkets inkomst, än hvad den nu i fråga varande minsk¬
ningen sänker den.
Oljor.
(Forts.)
N:o 88.
30
Oljor.
(Forts.)
Torsdagen den 4 Maj, f. m.
På grund häraf får jag vördsamt anhålla om bifall till Bevill-
nings-Utskottets förslag.
Herr Jöns Pehr sson: Ehuru Finansministern har fullt utredt
hvad som rör donna fråga, anser jag mig dock böra uppträda, och
i mitt yrkande kommer jag till det, som är tvärt om mot hvad den
föregående talaren ville. Jag tror nemligen, att, huru gerna man
än ser att billig tull för den obemedlade delen af folket blifver gäl¬
lande, det dock visat sig i afseende å den slags olja, som i all¬
mänhet begagnas till lyse, eller fotogén, att tuilafgiften icke har
någon inverkan på priset. Under de senaste åren har man kunnat
köpa fotogén för 60 öre kannan, ehuru den förut kostat 1 krona per
kanna. Med samma tullsats har således priset högst betydligt för¬
ändrats. Hvad de feta oljorna beträffar håller jag här i min hand upp¬
gifter från Malmö af tvålfabrikanter, enligt hvilka de säga sig genom
Bevillnings-Utskottets förslag få eu ren vinst, den ene mera, den
andre litet mindre. Men så tillkommer det, att en af desse fabri¬
kanter har en blanksmörjefabrik, som förekommer i nästa punkt,
deri lian säger, att, om den tull, som Bevillnings-Utskottet har före¬
slagit, går igenoip, hans industri nästan kommer att deraf tillintet¬
göras. Under sådana förhållanden anser jag det icke vara skäl att
hylla den ena industrien på den andras bekostnad, och jag kommer
fördenskull att yrka bifall till den reservation, som bifogats Utskottets
betänkande i afseende på oljorna, nemligen bifall till reservantens
förslag i detta hänseende.
Man har sagt, att statskassan är i den ställning, att den icke
skulle behöfva några ökade inkomster, och vi hafva verkligen icke
heller af Bevillnings-Utskottet eller af besluten i denna Kammare
eller i Medkammaren något att vänta i den vägen i afseende på tull.
Ehuru jag gerna skulle önska, att sjelfva lysoljan blefve så
billig som möjligt, får jag dock säga, att jag redan nu anser den
billig och att, med de skäl som äro framlagda med afseende på
svårigheten att skilja på oljor, det icke är skäl att bifalla Utskottets
förslag. Jag tror tvärt om, att det är mycket stort skäl att icke
nedtrycka den ena industrien och gifva den andra en skänk.
För min enskilda del förbrukar jag verkligen icke litet bomolja
om året, men det är för mig icke tillräckligt skäl att yrka på någon
lägre tull, då 3 • öre per kanna icke spelar någon roll i afseende å
priset. Jag förstår icke, att Bevillnings-Utskottet varit så frihandels-
vänligt i hela detta betänkande, och jag yrkar bifall till den af rege¬
ringen framstälda proposition.
Herr Björnstjerna: Efter det sakrika och uttömmande an¬
förande vi nyss hört af Statsrådet och Chefen för Finansdeparte¬
mentet återstår mig föga att tillägga.
Ur både praktisk och finansie! synpunkt synes mig det förslag
Bevillnings-Utskottet här har framstäf omoget.
Ur den praktiska synpukten ser man af reservationen, att det
är nästan omöjligt, och att till och med vetenskapsmän förklarat
det vara omöjligt, att skilja dessa olika sorters oljor åt, i synnerhet
Torsdagen den 4 Maj, f, m. 31
när de, såsom ofta lärer vara händelsen, införas icke rena utan
blandade. Det är således fara värdt, att vi här åter råka ut för
samma olägenheter som egt ram i afseende å inregistreringsafgiften
å hvetemjöl, om vi åsätta olika tull på olika slag af oljor, nemligen
att ständiga tvister komme att uppstå mellan varuimportörer och
tullverket.
Ur finansiel synpunkt anser jag det vara i högsta måtto oför¬
sigtigt, om vi nu skulle bortskänka en inkomst af omkring 475,000
kronor.
Det är visserligen sant, att det skulle vara önskligt, om man
kunde medgifva någon nedsättning på en sådan artikel som denna,
hvilken förbrukas af den stora allmänheten; men af det anförande
som Herr Statsrådet och Chefen för Finansdepartementet nyss hade,
hafva vi hört, att den beskattning, som ådrages hvarje individ i
Sverige genom denna tull på oljor, icke uppgår till mer’ än 15 öre.
För den stora allmänheten gör denna skatt, per individ beräknad,
icke mycket; men dertill kommer, att olja konsumeras i mycket
större proportion bland de förmögnare klasserna än bland de fatti¬
gare, ty i de förmögnare hushållen bränner man många lampor, men
i de fattigare kanske blott en enda. Den af Utskottet föreslagna
nedsättningen skulle möjligen kunna göra att hvar och en individ i
Sverige af de mindre bemedlade klasserna finge betala må hända 5
öre mindre i tull för olja om året, och det vore visserligen önskvärdt;
men då tror jag fast hellre, att det finnes andra artiklar, på hvilka
det vore mera skäl att sätta ned tullen, t. ex. kaffe. Jag tror att
i närvarande ögonblick vi icke hafva råd att göra någon tullnedsätt-
ning på oljor och får derföre yrka bifall till Kongl. Majrts proposition.
Herr Adelsköld: Efter Herr Statsrådets och Chefens för Finans¬
departementet utförliga och fullständiga anförande, hvilket jag hoppas
må blifva bestämmande för Kammarens beslut i denna fråga, har jag
visserligen mycket litet att tillägga. Men jag skall anhålla att med
anledning af ett yttrande, som blifvit fäldt, få anföra några ord. Jag
är visserligen för min del icke på något sätt mot skattenedsättningar,
helst om de kunna göras i fråga om skatter, som kunna anses orätt¬
visa eller ojemnt fördelade. Men då, såsom här, det är fråga om
en artikel, som för mig synes högst lämplig såsom beskattnings-
föremål, emedan förbrukningen synes vara temligen jemnt fördelad
mellan alla klasser i samhället, och då derjemte skulle uppkomma
för statsverket en högst betydlig förlust, om denna skattenedsättning
blefve beslutad, kan jag icke vara med om en sådan nedsättning,
utan kommer att yrka bifall till Kongl. Maj:ts proposition.
Man har framstält här, hvad också Utskottet åsyftat, att ned¬
sättningen i denna tull skulle medföra en minskad utgift för den
arbetande klassen. Och man har tillika framhållit, att, då det är
en nödvändighetsartikel, som har betydligt inflytande på den arbe¬
tande klassens verksamhet. under den mörka årstiden, det skulle
vara. särdeles lämpligt att minska priset på fotogen genom en ned¬
sättning af tullen derå. För min del tror jag emellertid, att en sådan
nedsättning som den ifrågavarande icke skulle betyda så särdeles
N:o 38.
Oljor.
(Forts.)
N:o 88. 32 Torsdagen den 4 Mai, f. m.
Oljor, mycket för den arbetande klassen. Jag har sökt göra mig noga
(Forts.) underrättad om förbrukningen af fotogén hos de arbetande klasserna
och dervid kommit till det resultat, att för en arbetarefamilj åtgår
ungefär 8 eller högt räknade 30 kannor fotogén under den mörka
årstiden. Den nedsättning, som nu är föreslagen i tullen med tre
öre per kilo, skulle göra ungefär 6,6 öre per kanna. Den åsyftade
lindringen blifver således för en arbetarefamilj, som bränner en mindre
lampa, endast 53 ä 66 öre årligen och är således i sjeltva verket en
sådan obetydlighet, att den icke förtjenar det afseende, som man
kunde tycka vid törsta påseendet. Häraf vill synas, som den indi¬
rekta beskattning, som uppkommer genom tull å fotogén, vore tem-
ligen jemnt fördelad. Ty om, såsom man beräknar, medelutgiften
per individ af landets invånare uppgår till ungefär 15 öre, så vill
det äfven från den synpunkten sedt förefalla, som om beskattningen
skulle vara icke hårdare utan tvärt om jemförelsevis lindrigare för
den arbetande klassen än för de förmögnare, hvilka bränna pro¬
portionsvis mera lysolja.
Herr Finansministern framhöll de stora svårigheterna i förtull-
ningen genom olika tullsatser på oljor. Och jag tror, att man med
de tullsatser, som Utskottet föreslagit, skulle komma i samma svårig¬
heter, som i afseende ä tullbehandlingen af mjöl under de senare
åren egt rum, i fråga om hvilken artikel som bekant, många obehag
uppstått så väl för importören som tullverket, hvilket allt skulle hafva
kunnat undvikas genom eu lika tullsats för allt mjöl.
Man har äfven framkastat under diskussionen, att statsverket
icke skulle behöfva denna ökade inkomst. För min del tror jag,
att så länge man i hvarje Kougl. Maj:ts proposition till Riksdagen
får läsa, att Kongl. Maj:t anser åtskilliga vigtiga anslag icke kunna
af Riksdagen äskas af brist på medel och så länge vi hafva utländsk
statsskuld, så behöfva vi också alla de tillgångar, som kunna på ena
eller andra sättet beredas statsverket. Och jag tror icke, att det
vore någon så stor olycka, om vi, i händelse öfverskott någon' gång
inträffa, kunde använda dem till ökande af amorteringen å våra ut¬
ländska skulder genom att inlösa statsobligationer. Min öfvertygelse
är också, att om man förut användt de öfverskott, som emellanåt
uppstått vid våra statsregleringar, på inlösen af statsobligationer,
skulle vår kredit derigenom väsentligt ökats och den räntekonven-
tering, som gjordes för några år sedan, hafva kunnat ske vida bil¬
ligare. Exempel har man från Amerika, der statsskulden genom an¬
vändandet af öfverskott till inlösen af statsobligationer, under senare
åren högst betydligt minskats, hvilket antagligen i första rummet
varit orsaken till den fördelaktiga konverteringen af räntan på stats¬
skulden; men framför allt önskar jag bibehållandet af den högre
tullsatsen på lysoljor, derföre att efter min åsigt knappast någon
artikel bättre än denna (jemte tobak) lämpar sig för indirekt beskatt¬
ning, hvilken drabbar konsumenterna och är rättvisare samt kännes
mindre än den direkta, som trycker produktion, och i form af kom¬
munalskatter på många ställen hotar att ruinera invånarne.
Jag får på dessa skäl yrka bifall till Kongl. Maj:ts förslag.
Torsdagen den 4 Maj, f. m.
33 N:o 88.
Friherre Barnekow: Jag skall bedja att få för Kammaren
tillkännagifva, att jag i Utskottet talat och röstat för Kongl. Maj:ts
proposition, och att anledningen hvarföre jag icke är antecknad så¬
som reservant, är att jag försummat anmäla sådant. Jag får derföre
nu yrka bifall till Kongl. Maj:ts förslag, och jag gör det af det finansiella
skal, att jag anser det icke vara klokt att taga bort en inkomst för
statsverket af nära V* million kronor, då jag icke vet, hvar jag skall
taga igen detta belopp. Det är möjligt, att man kan skaffa stats¬
verket motsvarande inkomst på annat håll, men då qvarstår alltid
den omständigheten, att bränvinsmedlen äro i statsregleringcn för
högt beräknade. Derom gjorde jag anmärkning i fjor; och jag tror,
att jag får rätt deri. Detta var mitt skäl för antagande af’ Kongl.
Maj:ts proposition; och jag yrkar bifall till densamma.
Herr Casparsson: Då man genomläser tullkomiténs betän¬
kande, finner man, att i allmänhet fullständig öfverensstämmelse varit
rådande mellan komitén och Kongl. Maj:ts regering. Men i ett vig-
tigt hänseende råder skiljaktighet, i det att, under det komitén kar
ansett att nedsättning kunde ske i införselafgiften å åtskilliga allmänna
förbrukningsartiklar, och i främsta rummet å oljor, under det å andra
sidan flera artiklar, som äro föremål för de mera välmående klasser¬
nas förbrukning, borde vidkännas någon förhöjning, Kongl. Majd der¬
emot haft en motsatt uppfattning och föreslagit, att tullen å oljor
skulle bibehållas oförändrad, men å lyxartiklar deremot nedsättas.
Då jag mottog Bevillnings-Utskottets betänkande var jag beredd att
instämma i det slut, hvartill Utsk.ottet kommit. Men efter finans¬
ministerns upplysningar kan jag icke längre vidhålla denna åsigt.
Jag anser, att statsregleringen är en så vigtig sak, att den icke får
betraktas ur vare sig protektionistisk eller frihandels parti-synpunkt.
Jag beklagar blott, att finansministerns upplysning icke kommit
förr. Hade den lemnats redan då vi började behandla tulltaxan, så
är det möjligt, att den gestaltat sig annorlunda. Och jag anser det
vara ett fel, att detta meddelande icke lemnats förr än som nu skett.
Jag yrkar emellertid bifall till Kongl. Maj:ts proposition.
Herr Bennich: Det är helt säkert för Kammaren lätt förklar¬
ligt, att det måste kännas för mig mycket obehagligt att förfäkta en
mening, skiljaktig från chefens för Finansdepartementet. Men jag
har aldrig låtit inverka på mig af några konsiderationer, så snart
jag haft en bestämd öfvertygelse, hvilken jag ansett det vara min
skyldighet att öppet uttala, Jag har förut uttalat min öfvertygelse i
denna fråga såväl i tullkomitén som i Bevillnings-Utskottet. Och
jag får säga, att, ehuru det ju kan finnas finansiella skäl, som nödga
att gå ifrån tillämpning af en åsigt, som man eljest anser vara rigtig,
det likväl är med någon tvekan, som jag i förevarande fall granskar
dessa finansiella betänkligheter. Det förekommer mig, som om det
vore ganska sannolikt, att, på sätt Herr Finansministern anmärkte,
förbrukningen af bränvin kommer att, såsom vi alla hoppas och
önska, aftaga. Men vi må icke heller förbise, att, om också den
Första Kammarens Prof. 1882. N:o 38. 3
Oljor.
(Forts.)
N:o 38. 34 Torsdagen den 4 Maj, f. m.
Oljor, förhöjning i beskattningen med omkring 5 procent, som vid denna
(Forts.) riksdag är vidtagen, kommer att minska förbrukningen af bränvin,
så kommer äfven å andra sidan- denna förböjda beskattning att i
någon mån utjemna differensen. Det är äfven en annan faktor i af¬
seende på den finansiella ställningen, som icke alldeles bör lemnas
å sido, nemligen att,, sedan Kongl. Maj:t aflat sin proposition angå¬
ende statsverkets tillstånd och behof, vi hafva fått en ny tillgång i
eu mycket större bankovinst, än som var påräknad.
Då jag vågar hysa den föreställningen, att tullbevillningen, som
under ett så alldeles icke öfverdrifvet gynsamt år som det sista,
likasom efter de närmast föregående, lemnat en behållen inkomst
vida utöfver den af Kongl. Maj:t beräknade, äfven hädanefter skall
visa ett lika gynsamt resultat, så synes det mig icke kunna vara
med någon fara förenadt att, om det skulle erfordras, fortfarande
räkna på samma belopp, som Kongl. Maj:t nu antagit, äfven om nå¬
gon nedsättning, sådan som t. ex. den ifrågavarande, å artikeln oljor
skulle komma att af Riksdagen beslutas. Men i fråga om den finan¬
siella sidan är det både min önskan och — jag höll på att säga —
skyldighet att subordinera mina åsigter under regeringens. I
fråga åter om de statsekonomiska och tullfiskaliska skäl, som tala föl¬
en olika tullsats på oljor, är jag väl å ena sidan villig att medgifva,
att det icke är någon lätt sak att i särskilda fäll, då olika slag af
oljor inkomma blandade med hvarandra, afgöra om och i hvad mån
en sådan blandning egt rum. Men just med afseende på denna
svårighet att särskilja olika slag af oljor bar tullkomitén, såsom
herrarne behagade observera, sammanfört till en tullsats alla andra
oljor än lin-, rot- och rapsoljor. Om denna åtgärd blefve af lagstift¬
ningen godkänd, så vågar jag uttala den förmodan, hvilken icke
heller saknar erfarenhet för sig, att tvistefrågorna angående tiillbe-
handlingen rörande denna artikel skola blifva ganska få och i all¬
mänhet kunna bisa sig med vida mindre svårigheter än dem vi fått
vidkännas under föregående tider med andra, snart, såsom jag hoppas,
alldeles förändrade förhållanden.
I fråga åter om åtgärden dels att förhöja tullsatsen på bomolja
från 2 till 5 öre per kilo, hvilket blefve en följd af Kongl. Maj:ts
förslag, och dels att bibehålla tullsatsen 5 öre per kilo å lysolja
eller fotogén, så ber jag att få fästa uppmärksamheten på att den
förra af dessa, bomoljan, har, såsom redan anmärkts, alltsedan år
1865 varit belagd med en tullsats af 1 öre per skålpund, hvilken
tullsats vid öfvergången till metersystemet reducerades till 2 öre per
kilo, men att under denna tid flere gånger varit från industriens
målsmän ifrågasatt och med stor ifver önskats, att äfven denna Kila
tull måtte blifva afskaffad. Bomoljan spelar, såsom herrarne känna,
en ofantligt vigtig roll inom hela vårt industriella lif, för såvicit som
detta måste anlita maskiner för sitt behof. Våra symaskiner, jern-
vägar, vår åkerbruksredskap — ja, det finnes snart sagdt intet om¬
råde inom det industriella lifvet, som icke är i behof af bomoljan!
Jag vet icke, i hvad mån densamma behöfves i och för klädesfabri¬
kationen vid behandlingen af ullen; men jag vet, att från yllefabri¬
kernas sida ofta blifvit uttalad eu önskan om att få bomoljan all-
35 N:o 88.
Torsdagen den 4 Maj, f. m.
deles tullfri. Nu skulle man i stället gå en motsatt väg och belägga
den med mera än dubbel afgift. Jag är, oaktadt mången icke tror
det, en mycket varm vän af all svensk industri; och jag är ytterst
angelägen att hvarje hinder för dess utveckling måtte kunna såvidt
möjligt undanrödjas, och önskar följaktligen att ett material, som be-
höfves för denna industri i så stor omfattning som bomoljan, må
kunna vara så litet beskattadt som möjligt.
Den andra artikel, som här är i fråga, eller lysoljor, spelar en
betydande roll icke blott i den enskilda hushållningen utan äfven inom
den mindre industriens verksamhet. Våra arbetare, sömmerskor, alla
de, som under de mörka vinteraftnarne skola genom sitt arbete för¬
värfva sitt bröd; behöfva ett billigt och starkt lysämne. Intet är i
det fallet jemförligt med fotogen. Att lindra tullbevillningen å denna
vara, hvilken, om den ock må anses billig i och för sig, likväl genom
åsättandet af en tullsats alltid blifver dyrare än eljest, skulle icke
kunna betraktas annorlunda än såsom en gärd af rättvisa och billig¬
het gent emot den s. k. lilla industriens behof.
Dessa äro de skäl, som varit för mig bestämmande och på grund
af hvilka jag inom komitén och Utskottet förordat det förslag vi
hafva under pröfning. Finner Kammaren dessa skäl böra under¬
ordnas den rent finansiella synpunkt, som från regeringens sida blifvit
uppstäld, så måste jag naturligtvis böja mig derför. Jag kan dock
icke annat än fortfarande hemställa om bifall till Utskottets förslag.
Herr Forssell, Hans: Då jag tagit mig friheten att ansluta
mig till raden af de talare, som yrkat bifall till Iiongl. Maj:ts pro¬
position och afslag å Utskottets förslag, gör jag det, lika som de, i
väsentlig mån på grund af den framställning, som nyligen gjorts
från statsrådsbänken. Hvad Herr Chefen för Finansdepartementet
upplyst och framhållit, synes mig icke hafva blifvit till sin vigt i
någon mån förminskadt af det anförande vi nyligen hört. Den siste
ärade talaren har icke synts mig kunna gendrifva de skäl, som Herr
Chefen för Finansdepartementet framlagt, och jag fäster särskildt
uppmärksamheten derpå, att den af honom framhållna fem procent¬
förhöjning i bränvinsskatten, som skulle vinnas genom öfvergången
till metersystemet, efter all sannolikhet redan ingått i chefens för
Finansdepartementet beräkningar. Men huru det än må förhålla sig
med dessa kalkyler angående staten för år 1883, tillåter jag mig
dock till ledamöterna i denna Kammare hemställa: hafva vi icke
under de senaste åren i öfverflöd förnummit, att den svenska statens
tillstånd för närvarande är långt ifrån lysande? Vi hafva gång på
gång varit tvungna att hålla inne med utgifter af trängande natur,
derföre att statsverket icke haft tillräckliga tillgångar.
Departementschefernas yttranden till statsrådsprotokollet i år
likasom under de tre sistförflutna åren hafva visat, att regeringen
icke kunnat tänka på att tillgodose sådana behof, hvilkas vigt och
betydelse den måste erkänna, endast derföre att statsverkets tillstånd
icke medgifvit deras fyllande. Det är för öfrigt alldeles oförnekligt,
att svenska statsverket ännu befinner sig i abnormt tillstånd. Man
arbetar sedan några år och får kanske arbeta ännu några år för att
Oljor.
(Forts.)
N:o 38.
Torsdagen den 1 Mai, f. m-
36
Oljor, återställa den jemvigt, som förlorades, då det blef nödvändigt att
(Forts.) upptaga ett särskild! lån för att fylla Statskontorets brist. Dessutom
är det ju möjligt, att ännu större ansträngningar inom kort kräfvas
för att verkställa en stor arméorganisation. Inför en sådan situation
frågar jag Eder, mine Herrar, om det är klokt och rätt att minska
svenska statens säkert beräkneliga tillgångar? Jag föreställer mig att
Första Kammaren icke borde gifva föredömet af en sådan ensidig
skattereglering, då man med lätt mod kastar bort en inkomst utan
att först tänka sig, huru den skall kunna ersättas genom inkomst
på annat håll. Denna är bestämdt i finansielt hänseende den för-
dömligaåte principen af alla. Här är icke föreslagen eller med nå¬
gon utsigt om framgång ifrågasatt någon förhöjning i tullinkomsten,
motsvarande den nedsättning som nu skulle ifrågakomma.
Om, oaktadt dessa betänkligheter, en nedsättning af tullsatsen å
mineralolja skulle kunna godkännas, måste naturligtvis de starkaste
och mest bevekande skäl för en sådan åtgärd kunna anföras. Den
siste högt ärade talaren har försökt framställa sådana. Jag beklagar,
att jag icke kunnat öfvertygas af honom. Det är mycket sant, att
lysoljan utgör en väl behöflig förnödenlietsvara, men den uppgift,
som Herr Chefen för Finansdepartementet nyss lemnade, nemligen
att skatten på lysolja, beräknad per individ, utgör endast 15 öre,
under det att skatten på kaffe utgör 70 å BO öre och på socker om¬
kring 2 kronor 25 öre, visar tydligt nog — i synnerhet när man tager
i betraktande att denna skatt på lysolja uppgår till 30 procent af
varuvärdet — att konsumtionen af denna vara icke så trängt ned till
samhällets alla klasser som man velat låta påskina. Deraf drager
jag den slutsats, att det är icke så mycket de fattige som de väl-
burgne, Indika träffas af denna skatt.
Jag tillåter mig slutligen att anföra ännu ett mindre skäl för af¬
steg, hemtadt från det egendomliga sammanträffande, hvartill vi här
varit vittne, nemligen att Herr vice ordföranden i Bevillnings-Utskottet
tillsammans med Utskottets majoritet har tillstyrkt Riksdagen att
fatta detta beslut, och att han derför fått det varmaste understöd af
en ärad och i dessa frågor ofta uppträdande talare på elfsborgs-
bänken, hvars tulltaxesystem vi alla känna. Äfven han är dock en
varm vän af tulltaxans begagnande för att skaffa staten inkomster.
Derom talade han mycket i går och talar derom alltid. Då han nu
instämt i yrkandet på nedsättning af oljetullen, så betyder det nå¬
got, som är från hans och hans vänners ståndpunkt fullkomligt rig-
tigt. Det betyder, att de finanstullar, livilka gifva statsverket en be¬
tydande inkomst, men livilka äro lagda på artiklar, som här i landet
icke tillverkas, efter hans och hans vänners önskan, böra, så vidt
möjligt är, inskränkas. Om svenska statsverket derigenom beröfvas
millioner efter millioner, om dessa skattekällor, socker, kaffe, petro¬
leum och annat, tilltäppas, då blir det för svenska statsverket allt
mer och mer nödvändigt att öppna andra skattekällor genom tull,
t. ex. sådana, livilka gifva ett inkomstflöde åt tvenne håll, ett stort
flöde, som strömmar till svenska jordbrukaren och andra närings¬
idkare och en liten rännil som sipprar ned till statskassan. Sådana
tullsater, hvarigenom statsverket blefve tvunget att taga till godo
Torsdagen den 4 Maj, f, m.
37 N:o 38.
en liten inkomst som ett bihang till skyddet åt jordbruket och fa¬
brikerna, skulle efter deras uppfattning vara de mest berättigade.
Denna tanke har redan många gånger af dem uttalats; och jag finner
densamma vara från deras ståndpunkt alldeles naturlig; och det är
icke min mening att klandra denna plan. Men jag kan icke vara
med om att räcka handen till sådana försök, och så mycket hellre
tillåter jag mig derför att yrka afslagå Kevillnings-Utskottets förslag
och bifall till Kongl. Majds proposition.
Friherre af Ugglas: Jag skall icke många minuter upptaga
Kammarens tid. Men då jag icke i Utskottet deltagit i detta beslut,
anser jag det vara min skyldighet att tillkännagifva, att jag icke af
hvad som här i dag förekommit har funnit mig öfvertygad om orig-
tigheten af den önskan eller åsigt, som Utskottet hyst eller att ned¬
sätta tullen på ifrågavarande artikel. Jag tror nemligen, att en så
beskaffad nedsättning kunde vara både nyttig och önskvärd, och jag
har icke heller funnit mig öfvertygad om de tekniska svårigheter,
som blifvit framhållna i afseende på förtullningen af denna vara.
Men deremot får jag säga, att, då Herr Chefen för Finansdeparte¬
mentet ur finansiel synpunkt framstält två goda skäl för att denna
punkt i Utskottets förslag icke måtte bifallas, jag icke vill tillstyrka en
åtgärd, som kunde medföra den af Herr Statsrådet befarade olägen¬
heten. Jag gör icke något yrkande.
Herr Wasm, Carl Fredrik: Jag kan icke komma till den slutsats,
hvartill den siste talaren kommit. Jag har inga betänkligheter att
vidhålla hvad jag i Utskottet yrkade. Jag har icke kunnat läsa
tullkomiténs förslag utan att se, att, enligt min åsigt, alldeles för
litet varit gjordt för industrien för att lätta dess bördor. Särskildt
med afseende på oljor är tullen å bomolja ökad från 2 till 5 öre,
således med 150 procent. Då det här är fråga om just sådana ämnen,
hvilka, såsom isynnerhet lysolja och smörjolja, så väl behöfvas vid
industrien, äfven den mindre och den som af fattigare bedrifves, och
som i allmänhet vid användande af maskiner är oumbärlig, så synes
det mig vara orimligt att tungt beskatta dem. Fastmer är jag af
den åsigten, att oljorna liksom råämnena i allmänhet icke borde
åsättas någon tull. Här har man framför allt fäst afseende vid det
finansiella skälet, men jag anser farhågorna i detta afseende vara
öfverdrifna, då finansministern medgifvit att det på vissa titlar i
budgeten funnes öfverskott af icke mindre än 3 millioner kronor
mot hvad i Kongl. propositionen angående statsverkets tillstånd och
behof vore beräknadt. Deremot anförda eventualiteter af brister i in¬
komster under andra titlar böra ej kunna uppgå till liknande belopp.
Jag tror att vi ännu mer eller mindre lefva under intrycket af de dåliga
tiderna 1878 och 1879. Men den, som någorlunda känner de svenska
statsregleringarne och med hvarandra jemför dem för en längre följd af
år, torde märka, att sådana dåliga tider ingalunda äro att betrakta
såsom regel, utan äro undantag, hvilka återkomma hvart tionde eller
elfte år. Aren 1857 och 1858 var en sådan period, på samma sätt
åren 1866 och 1867 samt 1878 och 1879. Men dess emellan är icke
Oljor.
(Forts.)
N:o 38. 38 Torsdagen den i Maj, f. m.
Oljor, fråga om att icke industrien tilltager och statsverkets inkomster ökas
(Forts.) För närvarande är det en period af ganska lugna och goda tider,
och de år af densamma, som förflutit efter 1879, hafva icke jäfvat
nämnda allmänna regel. Det är min öfvertygelse, att det icke fin¬
nes någon anledning till fruktan i det angifna hänseendet. Men jag
vill lasta uppmärksamheten på eu sak, som icke blifvit omtalad med
afseende på statsverkets tillgångar, men som är ganska väsentlig,
och det är den stora tullförhöjning, som genom förändring i den
hittills brukliga tara-beräkningen har skett på icke mindre än 56
artiklar. Enligt hvad Kong!. Maj:t har föreslagit och Utskottet till¬
styrkt, hvari ingen har ifrågasatt någon ändring, skall taran på
dessa artiklar till en del försvinna, så att t. ex. askar och omslag
komma att bära samma tull som sjelfva varan. Ser jag efter hvad
detta betyder, så finner jag, att det afdrag, som hittills blifvit med-
gifvet för askar af bleck, är 10 procent af tullen; äro askarne af bly
eller jern, beräknas taran till 20 procent; äro varorna förvarade i
buteljer eller flaskor af glas eller i lerkärl, så är taran 40 procent.
Om jag går till de särskilda artiklarne, så finner jag t. ex. för cho-
kolad-lådor 12 procent, askar och lådor 15 procent, för konfityrer i
lådor eller askar 10 till 20 procent, i lerburkar 50 procent, för oliver
i fat 33 '/3 procent, i flaskor 50 procent. Allt detta är afdragspro-
centen af tullbeloppet sådan den hittills varit medgifven, och alskaf-
fandet i större eller mindre mån af detta medgifvande måste i samma
mån öka tullinkomsterna. Sammanräknar jag de 56 artiklarnes tull¬
inkomster, så gå de till mer än 5 millioner.
För min del kan jag icke tro, att vi böra höja skatten på lys-
ämne eller på oljor, som för maskiner och för industrien i allmänhet
äro så behöfliga. Hvad beträffar den jemförelse, som gjordes med
socker och kaffe, så tror jag, att det är för den fattiga konsumenten
likgiltigt, på hvilken artikel han spar, blott besparing sker för den
som konsumerar så mycket af kaffe eller socker eller oljor, att en
tullnedsättning för någon af dessa artiklar kan medföra eu besparing
af 10 kronor, är det fullkomligt likgiltigt på hvilkendera besparingen
skett. Men för den, som är så fattig att lian till det minsta möjliga
måste reducera sin konsumtion af socker och kaffe, under det att
lysoljan är för honom oumbärlig, blir det en skilnad, och nog före¬
faller det mig hårdt, att den fattiga sömmerskan, som uppoffrar allt
för sitt arbete, skall betungas med skatt. Jag förordar bifall till
Utskottets förslag.
Herr Ileutersvärd: Då jag denna gång har den lyckan att
få förena mig med Utskottets majoritet, instämmer jag naturligtvis
i de siste talarnes yrkande. Men jag medgifver, att man kan blifva
villrådig efter den diskussion, som här blifvit förd. Här hafva våra
största finansiérer yttrat sig, några för och andra emot förslaget, och
gjort sina finansiella beräkningar, men kommit till olika resultat.
Jag tror i likhet med den siste ärade talaren, att det lins så mänga
andra håll, der man dels gjort och dels kunnat göra förhöjningar i
tullen för att ersätta den nu föreslagna tullnedsättningen, och hade
minoritetens åsigter inom Utskottet i allmänhet gjort sig gällande,
Torsdagen den i Maj, f. m.
39 N:o 38.
hade man kunnat på den vägen bereda statsverket ganska afsevärda
inkomster. Då jag emellertid icke har blifvit öfvertygad om, att
det är någon synnerlig fara för statskassan, och jag nyss hörde af
en talare, att staten icke har behof af ökade inkomster, ehuru det
icke var för honom som utskotts-ledamot obekant, att Utkottet till¬
styrkt nu ifrågavarande tullnedsättning, så vågar jag sätta tro till
hans uppgifter och anhåller derföre om bifall till Utskottets förslag.
Efter härmed slutad öfverläggning gjorde Herr Grefven och Tal¬
mannen enligt, de derunder framstälda yrkandena propositioner, först
på bifall till Utskottets föreliggande hemställan och sedan derpå, att
Kammaren, med afslag å Utskottets hemställan i hvad den skilde
sig från Kongl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning, skulle bifalla
samma nådiga framställning oförändrad; och förklarade Herr Grefven
oeh Talmannen sig finna den senare propositionen besvarad med
öfvervägande ja.
Votering begärdes, i anledning hvaraf uppsättes, justerades och
anslogs en omröstningsproposition af följande lydelse:
Den, som bifaller 31 :sta punkten i Bevillnings-Utskottets Be¬
tänkande N:o 10, röstar
Den, det ej vill, röstar
Ja;
Nej;
Vinner Nej, afslås punkten i hvad den skiljer sig från Kongl.
Maj:ts i ämnet gjorda framställning, och bifalles samma nådiga fram¬
ställning oförändrad.
Omröstningen företogs, och vid dess slut befunnos rösterna hafva
utfallit sålunda:
Ja—28;
Nej—61.
Den fortsatta föredragningen af förevarande betänkande uppsköts
till aftonsammanträdet.
Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades Herr Mcmnerskantz
under tre veckor från morgondagen.
Oljor.
(Forts.)
Tillkännagafs att Notarien i Kammarens kansli Friherre Lager-
felt på hegärah entledigats från notariebefattningen samt att till be-
N:o 88.
40
Torsdagen den 4 Maj, f. m.
stridande af nämnda befattning utsetts Kanslisten Berencreutz, äfven¬
som att såsom Kanslist blifvit antagen vice Häradshöfdingen 6. F.
Rydberg.
Kammaren åtskildes kl. 3/4 3 e. m.
In fidem
A. von Krusenstjerna.
Btoekholm, Associations-Boktryokeriet, 1882.