RIKSDAGENS PROTOKOLL.
1882. Första Kammaren. N:o 16.
Lördagen den 4 Mars.
Kammaren sammanträdde kl. 11 f. m.
Justerades protokollen för den 24 och 25 sistlidne Februari.
Upplästes och godkändes Stats-Utskottets förslag till Riksda¬
gens underdåniga skrifvelser:
N:o 12, angående det föreskrifna särskilda sammandraget af
enskilda, med statsbidrag understödda jernvägsaktiebolags räken¬
skaper; och
N:o 13, angående beviljande af vissa förmåner för enskilda
jern vägsanläggningar; äfvensom
samma Utskotts förslag till Riksdagens skrifvelse, N:o 14, till
fullmäktige i Riksgäldskontor, angående Riksgäldskontorets för¬
valtning under den tid, som förflutit sedan början af 1881 års
riksdag.
Anmäldes och bordlädes »
Stats-Utskottets memorial:
N:o 23, med förslag till voteringsproposition i anledning af
Kamrarnes skiljaktiga beslut rörande en punkt af Stats-Utskottets
utlåtande angående riksstatens andra hufvudtitel;
N:o 24, med förslag till voteringsproposition i anledning af
Kamrarnes skiljaktiga beslut rörande en punkt af Stats-Utskottets
utlåtande angående riksstatens fjerde hufvudtitel;
N:o 25, med förslag till voteringsproposition i anledning af
Kamrarnes skiljaktiga beslut rörande en punkt af Stats-Utskottets
utlåtande angående riksstatens femte hufvudtitel; samt
Första Kammarens Prot. 1882. N:o 16.
1
N:o 16.
2
Lördagen den 4 Mars.
N:o 26, med förslag till voteringspropositioner i an ledning a
Kamrarnes skiljaktiga beslut 'rörande en punkt a f Stats-Utskottet
utlåtande angående riksstatens sjette hufvudtitel; äfvensom
•
Lag-Utskottets utlåtanden:
N:o 21, i anledning af väckt motion om kungörande af tiden
för allmänna tingssammanträden; och
N:o 22, i anledning af väckt motion om ändring uti förordnin¬
gen den 10 Augusti 1877, angående stämningsmän.
Företogs val af tjugufyra valmän för utseende af Riksdagens
fullmäktige i Riksbanken och i Riksgäldskontoret jemte deras
suppleanter; och befunnos, efter valförrättningens slut, hafva blifvit
till valmän utsedde:
Herr Asplund
|
med 61 röster,
|
Friherre Rarnekow
|
|
61
|
|
Grefve Beck-Friis
|
|
61
|
|
Herr Bennich
|
|
61
|
|
„ Burenstam
|
|
61
|
|
Grefve De la Gardie
|
|
61
|
|
Friherre von Essen, R. J.,
|
|
61
|
|
Herr Falk
|
|
61
|
|
„ Fock
|
|
61
|
|
„ Hallenborg
|
|
61
|
|
Friherre Hamilton, H. J.,
|
|
61
|
|
Herr Hammarhjelm
|
|
61
|
|
Friherre Hierta
|
|
61
|
|
Herr Kockum
|
|
61
|
|
Friherre Palmstierna
|
|
61
|
|
Grefve von Plåten, C. B. E.,
|
|
61
|
|
Herr von Plåten, Ph. B.,
|
|
61
|
|
Grefve Posse, C. K. J.,
|
|
61
|
|
Herr Rappe
|
5)
|
61
|
|
„ Robson
|
|
61
|
|
Grefve Sparre
|
|
61
|
|
Herr Stråle, W.,
|
|
61
|
|
„ Törnebladh
|
|
61
|
|
„ De Maré
|
|
57
|
|
Anstäldes val af sex suppleanter
|
till
|
Kammarens
|
utseende af Riksdagens fullmäktige i Riksbanken och i Riksgälds¬
kontoret jemte deras suppleanter; och befunnos, efter valförrätt¬
ningens slut, hafva blifvit till suppleanter för nämnde valmän
utsedde:
Herr Ekenman med 46 röster,
„ Andersson, J., „ 46 „
Lördagen den 4 Mars.
3
N:0 16.
Herr Laurell med 46 röster,
» Bergman „ 46
,, Rääf ,, 4o ,,
Grefve Wach tornister „ 44 „
sedan ordningen mellan dem, som erhållit lika antal röster, blifvit
genom lottning bestämd.
T- Föredrogs å nyo och företogs punktvis till afgörande Stats-
Utskottets den 28 sistlidne .Februari och den 1 innevarande Mars
bordlagda utlåtande N:o 18 a, angående regleringen af utgifterna
under nksstatens sjunde hufvudtitel.
1 och 2 punkterna.
Biföllos.
3 punkten. Disposition
af postverkets
Herr Ro os: Het kan icke bestridas, att ett i den Kongl. öfvers*otts-
propositionen afsedt ändamål — postinrättningens fortgående ut- 6'
veckhng — kan nås äfven med bifall till Stats-Utskottets förslag,
förutsatt att äfven till de nästföljande årens Riksdagar göras lik¬
nande framställningar, och att dessa framställningar bifallas.
Under sådana omständigheter skulle jag ej våga besvära Kam-
maren med ett anförande till protokollet, derest ej i Utskottets
betänkande förekomma ett yttrande, som kunde komma att åbe-
ropas till stöd för yrkanden, hvilka ej böra vinna framgång.
I hithörande statsrådsprotokoll har såsom motiv blifvit åbero¬
pad möjligheten, till och med önskligheten af en framtida nedsätt-
mng i det inländska brefportot. Och med anledning häraf har
Utskottet yttrat sig. på ett sätt, som synes innebära, att — om
Utskottet funnit sig icke ega ingå i någon egentlig pröfning
af frågan om en portonedsättning, hvilken fråga nu också icke till
behandling föreligger ■— lämpligheten af en dylik nedsättning dock
ansetts tvifvel underkastad.
Kanske misstager jag mig i denna min uppfattning.
Kanske afser Utskottets yttrande icke annat än att Utskottet
lemnar hela denna fråga derhän.
Men skulle yttrandet innebära att, när, utan olägenhet och
utan fara för brist i postkassan, det . inrikes brefportot kan ned-
sättas till tio öre, en sådan nedsättning icke bör vidtagas, derför
att påräknade öfverskottsmedel anses böra för andra ändamål an-
våndas, då anhåller jag att få för min del nedlägga en vördsam
gensaga mot en dylik uppfattning af postverkets ändamål; en upp¬
fattning, hvilken icke öfverensstämmer med den som år 1854 af
Rikets Ständer godkändes.
Att, medan ett bref till Spanien, till Egypten, till Nordame¬
rika betalas med endast tjugu öre, för ett bref från en svensk ort
N:0 16.
Disposition
af postverkets
'öfver skotts¬
medel.
(Forts.)
4 Lördagen den 4 Mars.
till annan uppbära mer än tio öre, d. v. s. nära nog högre porto
än i något annat europeiskt land, är ett förfaringssätt som kan
och bör vidhållas, så länge ej postverkets tillgångar medgifva en
portonedsättning, men också ej ett enda år längre.
Och Stats-Utskottets ärade herrar ledamöter skola säkert icke
vara de sista att erkänna, det postverket har uppgifter att fylla,
hvilka — vare sig de betraktas ur synpunkten af kulturens eller
handelns eller industriens intressen — äro tillräckligt vigtiga för
att ej inrättningen bör beröfvas de medel, som äro nödvändiga,
om densamma skall kunna uppfylla sitt ändamål, det att till så
billigt pris och så fullständigt som möjligt betjena allmänheten.
Herr Törnebladh: Till svar på hvad den siste talaren an¬
fört ber jag endast få nämna, att, så vidt jag kan förstå, Utskot¬
tet i motiveringen yttrat sig med all nödig försigtighet. Utskot¬
tet har icke på allra ringaste sätt uttalat sig -vare sig om förde-
larne eller olägenheterna af en nedsättning i brefportot, och an¬
ledningen hvarför Utskottet icke gjort detta har varit den, att den
frågans besvarande tillhör ett helt annat Utskotts pröfning, när den
en gång kommer till slutlig behandling. Utskottet har derför an¬
sett grannlagenheten fordra att icke i den saken yttra någonting,
utan blott betrakta frågan sådan den nu föreligger.
Jag yrkar bifall till Utskottets hemställan.
Ofverläggningen var härmed slutad, och punkten bifölls.
4 och 5 punkterna.
Biföllos.
6—8 punkterna.
Lades till handlingar^.
9—12 punkterna.
Biföllos.
13 punkten.
Lades till handlingarne.
14 punkten.
Bifölls.
15 och 16 punkterna.
Lades till handlingarne.
Lördagen den 4 Mars.
N:o 16.
17 'punkten.
Grefve Lagerberg: Jag bar icke kunnat deltaga i det slut,
hvartill Utskottet kommit, af det enkla skäl att, då jag i fjor del¬
tog i beslutet om en skrifvelse angående åvägabringande af för¬
bättrad kommunikation mellan fastlandet och Öland, jag åtmin¬
stone för min del icke hade den uppfattningen, att landstinget
eller kommunerna deri skulle blifva inblandade, utan att det skulle
vara genom statens försorg en dylik kommunikation borde åstad¬
kommas. Då jag..således anser det vara med rättvisa och billig¬
het förenadt, att Öland med sina 38,000 invånare kommer i åtnju¬
tande under hela året af en god och ändamålsenlig kommunikation
med fastlandet, har jag för min del icke tvekat att bifalla Kongl.
Maj:ts proposition och således icke kunnat godkänna det der vil-
koret, som finnes i klämmen af Stats-Utskottets betänkande.
Jag vill icke vidare ingå i sjelfva frågan, då den redan är så
fullständigt utredd dels i den Kongl. propositionen, dels af Kong],
Generalpoststyrelsen, utan inskränker mig till att allenast yrka
utslag å Stats-Utskottets hemställan och bifall till Kongl. Maj:ts
proposition.
Herr Statsrådet Themptander: Intresset för att verkligen
få drägt till stånd den kommunikationsanstalt, som här är i fråga,
manar äfven mig att söka få ändring i den af Stats-Utskottet här
gjorda hemställan under förhoppning, att Kongl. Maj:ts proposition
måtte i oförändradt skick af Kammaren bifallas. Det är visser¬
ligen tillfredsställande att erfara, att Stats-Utskottet har delat
Kongl. Maj:ts uppfattning derom, att ett lämpligt ångfartyg för
besörjande af denna kommunikation bör på statsverkets bekostnad
anskaffas, men Utskottet har såsom vilkor för det dertill erforder¬
liga anslaget fordrat, att vederbörande landsting eller kommuner
skulle åtaga sig att intill ett belopp af 10,000 kronor ansvara för
den förlust, som årligen skulle kunna uppkomma på driftkostna¬
derna. Då det väl lärer vara temligen gifvet, att Kalmar läns
södra landsting, hvartill Öland hörer, och af hvars område denna
ö utgör den mindre delen, icke skulle vara villigt att lemna något
bidrag till dessa kostnader, skulle det således vara på kommunerna
på sjelfva Öland, som det skulle ankomma att ikläda sig den an¬
svarighet, hvarom här är fråga. En årlig utgift af 10,000 kronor
är emellertid en så känbar uppoffring för dessa kommuner, att
jag tror mig med säkerhet kunna antaga, att, om Riksdagen bifal¬
ler förslaget i den form Stats-Utskottet gifvit detsamma, detta
kommer att blifva fullkomligt liktydigt med afslag på hela det af
Kongl. Maj:t begärda anslaget. Kongl. Maj:t har, såsom Kamma¬
ren behagade finna af det statsrådsprotokoll, som åtföljer den
Kong], propositionen, ännu icke ansett sig böra ingå i pröfning
af det sätt, hvarpå denna kommunikationsled skall ordnas, sedan
det ifrågavarande fartyget blifvit anskaffadt. Emellertid finnas i
detta statsrådsprotokoll antydningar om olika sätt att dervid gå
till väga. Bland annat antydes deri, att man skulle kunna förse
Anslag till
anskaffande
af ett
isbrytande
ångfartyg.
N:0 16.
Lördagen den i Mars.
ångfartyg.
(Forts.)
anskaffande detta, ^art^ med befäl ocb manskaP från flottans personal, en
af eu ^ordning, hvarigenom naturligtvis den beräknade driftkostnaden
inbrytande skulle komma att högst betydligt nedsättas. Stats-Utskottet har
i detta utlåtande erkänt, att det skulle vara lämpligt, att staten
vidkändes en årlig utgift af 5,400 kronor för denna trafiks uppe¬
hållande. Emellertid har nu, såsom herrarne veta, i ett bland
handlingarne förekommande utlåtande beräknats, att den årliga
förlusten på ifrågavarande vinterkommunikation antagligen skulle
komma att uppgå till 10,000 å 15,000 kronor. Frånräknas nu
dessa 5,400 kronor, hvilka, såsom Utskottet sjelf erkänner, lämp-
ligen skulle komma att drabba statsverket, och tager man tillika
i beräkning den minskning i driftkostnaden, som skulle blifva en
följd, åt fartygets bemannande med personal från flottan, så tror
jag icke, att den uppoffring utöfver den redan af Utskottet er¬
kända, som statsverket årligen skulle behöfva göra i och för detta
ändamål, skulle blifva synnerligen stor. Nu är det emellertid klart,
att det är alldeles omöjligt att på förhand kunna beräkna, huru
driftkostnaderna komma att ställa sig, och detta i synnerhet der¬
för, att man icke kan beräkna, till hvilket belopp trafikinkomsten
nan komma att uppgå på denna kommunikationsled. Derför anser
jag också, att, om man nu på förhand skulle vända sig till dessa
kommuner och fordra, att de skulle åtaga sig ansvaret för ett så
högt belopp som 10,000 kronor årligen, detta icke skulle kunna
annat än verka afskräckande på dem, huru lifligt intresserade de
för Girigt mä kunna vara af att få denna kommunikation till stånd.
Vidare tror jag äfven, att det gifves några synpunkter i denna
fråga, som kanske icke blifvit af Stats-Utskottet tillräckligt be¬
aktade,. men hvilka äro af beskaffenhet att kunna tala för att
staten i detta fall icke bör undandraga sig att bestrida de nödiga
kostnaderna.
Såsom vi alla veta, är förhållandet för närvarande det, att
staden besörjer vinterpostföringen mellan fastlandet och Gotland,
hvithet sker medelst ett staten tillhörigt ångfartyg. De utgifter,
postverket under de senaste fyra åren har fått vidkännas för
denna vmterpostföring, hafva i medeltal uppgått till öfver 40,000
kronor årligen, men ett år uppgick denna kostnad ända till 49,000
kronor och, sistlidna år till nära 46,000 kronor. Gotland har mel¬
lan o4,000 och ö5 000 invånare, Oland åter har ett invånareantal
af omkring 38,000. Nu säger visserligen Utskottet, att Ölands in¬
vånare icke, med afseende på öns geografiska läge samt deraf be-
tingade samfärdselsförhållanden, kunna ega samma anspråk som
Gotlands pa statens mellankomst. Ja, det må vara sant, men å
andra sidan ber jag få påpeka, att det också är stor skilnad mel¬
lan den summa af 40,000 kronor, som det gäller med afseende på
Gotland, och de 10,000 å 15,000 kronor, som den ifrågavarande
kommunikationen med Öland är beräknad att kosta, och af hvilka
siffror jag vågar antaga, att den mindre kommer att blifva den
mera tillförlitliga, om. man nemligen iakttager den besparing, som
maste komma att blifva en följd af det föreslagna ångfartygets
bemannande med personal från flottan.
Lördagen den 4 Mars.
No 16.
Härtill kommer, att det gifves förhållanden, som på visst sätt
göra behofvet af en dylik reguliär förbindelse med fastlandet nä¬
stan större för Öland än för Gotland. (rofland är i vissa afseen-
den ett., helt för sig, det utgör ett eget län och tillika ett eget
stift. Öland deremot är en del af Kalmar län och utgör en del
af Kalmar stift, men största delen af detta län och detta stift lig¬
ger på fastlandet. För den förbindelse, som måste, ega rum mel¬
lan Öland och dess läns- och stiftsstyrelse, är Öland derför i
behof af en betryggad vinterkommunikation med fastlandet, under
det att detta behof icke förefinnes med afseende på Gotland. Vi¬
dare bilffar Öland visserligen ep egen domsaga, men det länsfän-
gelse, som är gemensamt för Öland och större delen af Kalmar
län, är beläget i Kalmar. Nu har det varit ett länge öfverklagadt
förhållande, att under den del af året, då kommunikationen mellan
Öland och fastlandet för öfrigt är afbruten, fångtransporter likväl
hafva måst ske mellan Öland och Kalmar, och det är ju alldeles
klart, att vid sådant förhållande fångarne antingen icke skola
kunna med behörig noggrannhet öfvervakas, eller ock underkastas
en rent af omensklig behandling, likasom det också är gifvet, att
under sådana omständigheter faran för lif och helsa, såväl hvad
fångarne som deras bevakning angår, måste vara mycket stor un¬
der dessa isfärder. Äfven ur den synpunkten anser jag, att sta¬
ten icke bör undandraga sig att uppehålla ifrågavarande kom¬
munikationsled, och det synes mig således vara icke blott ett
enskildt ortintresse utan äfven allmänna intressen, som det gäller
att här tillgodose.
Hå härtill lägges, att det oftast är under den del af året, då
vinterkommunikationen är..helt och hållet afbruten eller åtminstone
ytterligt försvårad, som Ölands invånare måste bereda sig på att
anskaffa medel till erläggande af de årliga utskylderna genom för¬
säljning af sina produkter, och då ju naturligt är, att svårigheterna
att derför vinna, afsättning måste vara betydligt större under den
tid af året, då Öland är afstängdt från förbindelse med fastlandet,
hvilket också har visat sig derigenom, att sädesprisen då ofta stält
sig åtskilliga kronor lägre på Öland än på fastlandet, så synes
mig äfven deri ligga ett ganska talande skäl att icke förvägra
Öland de lättade kommunikationer, som ön så väl behöfver, och
hvilka endast uti denna form kunna komma denna landsdel till
godo.
Visserligen har jag hört sägas, att man befarar att, i händelse
orten sjelf icke skulle vara intresserad i denna affär, så att den
hvarken skulle hafva godt eller ondt af, huruvida trafikkostnaderna
stälde sig högre eller lägre, orten skulle komma att uppställa allt
för höga anspråk på denna kommunikationsled och fordra en allt
för liflig och tät trafik mellan ön och fastlandet. I det afseendet
får jag säga, att jag tror det allmänna ega nog motståndskraft
mot ifrågavarande landsdel för att förhindra något sådant, när
det visade sig att derigenom skulle för staten uppstå en betydligt
ökad utgift Då det skulle blifva postverket, som skulle komma
att uppehålla ifrågavarande trafik, är jag fullt öfvertygad, att
Anslag till
anskaffande
af ett
{skrytande
ångfartyg.
(Forts.)
Nio 16.
8
Lördagen den 4 Mars.
Anilai u{\ postverket i detta likasom i alla andra fall skulle låta sig ange-
af ett isbry- ^ vara att „sa myc^et som möjligt nedbringa kostnaderna för
tande ang- trafikens^ uppehållande. Icke heller af den anledningen synes mig
fartyg- derför någon betänklighet böra möta att låta statsverket bära
(Forts.) ifrågavarande kostnader.
På grund af hvad jag sålunda har anfört, vågar jag hoppas,
att Kongl. Maj:ts proposition måtte i oförändradt skick varda af
Kammaren bifallen.
Herr Törnebladh: Då denna fråga först började behandlas
inom avdelningen, var man ganska betänksam, derföA att frågan
syntes komma att antaga rätt stora dimensioner för framtiden. Inom
Utskottet fans, såvidt jag åtminstone uppfattade saken rätt, ingen
enda, som icke ansåg det vara rigtigt att anskaffa ett ångfartyg,
för att uppehålla vinterkommunikationen emellan Kalmar och Öland.
.Riksdagens skrifvelse från föregående år gaf äfven ytterligare
stöd åt den mening, som i det afseendet kunde göra sig gällande.
Men denna Riksdagens skrifvelse innehöll naturligtvis först och
främst eu anhållan om, att förhållandena måtte blifva på det
noggrannaste undersökta och frågan i dess hela vidd för fram¬
tiden tillräckligt utredd. Nu har frågan i sjelfva verket genom
Kongl. Maj:ts proposition sönderfallit i två, nemligen anskaffandet
för tillfället af en ångbåt — det är a — och underhållet och drif¬
ten för framtiden af densamma — det är b. Det är en gammal
regel, att “när man sagt a, får man också säga b“; och det är
derföre, som man varit litet betänksam att säga a.
Kommunikationen mellan Öland och fastlandet uppehälles nu
af fem ångbåtar, tillhörande Kalmarsunds ångbåts-aktiebolag..
Dessutom finnas minst tre särskilda ångbåtar, som till en de! un¬
derhålla trafiken mellan Oskarshamn, äfvensom mellan Kalmar
och Borgholm in. m. Under vintern äro dessa ångbåtar naturligt¬
vis i viss mån hindrade att regelbundet besörja dessa kommunika¬
tioner. Men detta inträffar egentligen blott vid särskilda till¬
fällen, under det att i allmänhet samfärdseln upprätthålles dels
genom ångbåtarne, som gå så länge de kunna trafikera, och dels öfver
isen. Då det nu är af fullt kompetent person, nemligen lotsålder-
mannen inom Kalmar distrikt, intygadt, att isen i sundet vid 2
tums tjocklek begagnas till gående, vid fyra tums tjocklek köres
med enkla lass och vid fem tums tjocklek med parlass, så torde
Kammarens ledamöter mycket väl kunna inse, att afbrotten i
samfärdseln icke höra kunna blifva synnerligen långvariga eller ’
täta. _ Att sådana förekomma, är ganska naturligt; och att
menniskolif der en och annan gång, kanske hvarje år, spillas,,
är ty värr fallet. Jag fruktar dock, att detta icke kommer
att helt och hållet upphöra, äfven om den kommunikation,
som nu är föreslagen, bringas till stånd; ty samfärdseln mellan
Oland och fastlandet sker på så många ställen, att koncentreran¬
det af densamma mellan Färjestaden och Kalmar alltid blir för-
enadt med en viss svårighet, åtminstone i början. Inom afdelnin-
gen och Utskottet behjertades fullkomligt den svårighet, som ön
Lördagen den 4 Mars.
9
N:0 16.
hade i att upprätthålla samfärdseln. Jemförelsen med Gotland Anslag till
skedde derföre, att det naturligtvis är ofantligt mycket lättare att anskaffande
uppehålla den nu ifrågavarande kommunikationsleden, som i sjelfva %anle tf
verket omfattar ett så ringa afstånd och der posten i svårare fall fartygT
kan öfverföras med isbåt mellan Störa- Eör och Eefsudden. Det (Forts.)
fans också röster, som yrkade på, att man skulle med afslag å
Kong!.. Maj:ts proposition fästa itppmärksamheten på, att det er¬
bjöd sig ett godt tillfälle att ombesörja kommunikationen, om man
framdeles antoge Kalmarsundsbolagets anbud att mot femtusen
kronor årligen uppehålla densamma. Det befans dock, vid när¬
mare pröfning, att deri icke låg någon bestämd fördel framför det
nuvarande, och att det vore af vigt att verkligen få en fullt be¬
tryggad kommunikation till stånd. För att förlusten i framtiden
icke måtte blifva allt för stor, ansåg man det vara af vigt att in¬
tressera befolkningen i de närmast liggande orterna för den kommu¬
nikationsled, som vore i fråga. Och man fann icke något krafti¬
gare medel för uppväckande af detta intresse än att anhålla, att
Köngl. JMaj:t ville låta infordra vederbörande landstings och kom¬
muners' yttranden, huruvida de icke skulle vilja lemna bidrag der¬
till. I sådan händelse vore det nemligen gifvet, att denna farled
skulle i befolkningens ögon komma att få vissa företräden fram¬
för den andra och äldre, med hvilken den hade svårt att kämpa,
derest befolkningens direkta intresse i förlusten blefve ringa
eller intet.
Detta var en af anledningarne, hvarföre man inom Utskottet
tog denna utväg. Då det nyss yttrades, att det icke vore antag¬
ligt att Kalmar läns landsting i det afseendet skulle vilja lemna
något bidrag, ber jag. att få deremot åberopa det faktum, att
samma landsting vid inrättandet af den kommunikation mellan
Öland och. fastlandet, som nu besörjes af Kalmarsundsbolaget, åtog
sig garanti, om jag rätt minnes, under fem år med flera tusen kro¬
nor årligen, af hvilka dock intet behöft utgå. Att det nu ifråga¬
satta bidraget icke heller skulle komma att behöfva utgå fram¬
deles, torde man kunna sluta deraf, att inom Utskottet en person,
förtrogen med ortens förhållanden, ansåg att, om ångbåten öfver-
lemnades till ett enskildt bolag, det allmänna icke skulle behöfva
vidkännas andra kostnader än för aflöning af befälhafvare och
maskinist. Om nu ett enskildt bolag skulle kunna under sådana
vilkor ombesörja trafiken utan särskildt bidrag, men naturligtvis
icke utan kostnad för befolkningen, åtminstone den trafikerande,
så vore det väl icke så farligt, om man sökte att i företaget, der¬
est staten uppehåller trafiken, intressera ortens befolkning, för att
derigenom söka nedbringa förlusten på trafiken, helst som den¬
samma skulle ytterligare kunna minskas, om till fartygets beman¬
ning användes flottans befäl och manskap.
Det har dock — jag erkänner det — genom, såvidt jag kan
finna, ett förbiseende icke kommit att i klämmen bestämdt beto¬
nas, att i denna, förlust icke skulle tagas i beräkning hvad som
åtginge. till aflöning åt fartygets befälhafvare och maskinist. I
motiveringen är, såsom herrarne finna, denna aflöning beräknad
N: 0 16
10
Lördagen den i Mars.
Anslag till
anskaffande
af ett
isbrytande
ångfartyg.
(Fortä.)
till sammanlagdt femtusen fyrahundra kronor; och Utskottet yttrar,
att det anser lämpligast, om denna aflöning “oafkortad bestredes
af statsverket, helst med postmedel, men att den förlust, som efter
afdrag af sistnämnda belopp kunde på uppehållande af ifrågava¬
rande vinterkommunikation årligen uppstå, blefve inom orten godt-
gjord“.
Jag vill derföre, under förhoppning att Stats-Utskottets öfrige
ledamöter icke hafva något deremot att invända, för min del bedja
att få göra det tillägg till Stats-Utskottets förslag, att deri skulle
efter orden i klämmen “bidraga till godtgörande af den förlust,
som“ insättas orden “utöfver aflöning till fartygets befälhafvare
och maskinist'1. Grenom detta tillägg bringas klämmen i full öfver¬
ensstämmelse med motiveringen och hvad som ursprungligen varit
afdelningens mening; och jag anhåller att få yrka bifall till det
förslag, jag sålunda formulerat.
Jag ber dock att få tillägga ytterligare några ord. Jag vill
nemligen fästa uppmärksamheten på att kommunikationen mellan
Kalmar och Öland är, såsom jag nyss nämnde, under vanliga för¬
hållanden möjlig att besörja, ehuru understundom detta kan vara
förenadt med vissa svårigheter. I ovanliga fall deremot är den¬
samma rätt kinkig. Det har särskildt betonats, att det ifrågava¬
rande fartyget skulle byggas så starkt, att det skulle kunna löpa
ut i sundet vid sådana tillfällen, då Kalmarsundsbolagets båtar
icke vågade sig ut, i synnerhet vintertiden, då svårare ishinder
förekomma; och man har särskildt dervid framhållit de svårigheter,
som af den starka strömsättningen och isdriften föranledas. I af¬
seende derå yttrar också lotsåldermannen i Kalmar i särskildt
officielt utlåtande: “Då isdrift förekommer, kan ingen ångbåt,, den
må vara aldrig så stark, uppehålla kommunikationen emellan Oland
och fastlandet; farleden till Färjestaden är smal, på båda sidor
omgifven af många grund, på Indika drifisen, tagande ångbåten
med sig, skulle bringa densamma".
Jemföres härmed, att de sakkunnige icke synas vara fullt ense
om ångbåtens dimensioner och beskaffenhet, så kan väl Ståts-
Utskottet äfven härutinnan anses hafva haft något skäl för sin
tvekan. Här har nemligen blifvit föreslaget, att ångbåten skulle
få ett medeldjupgående af 81/2 fot. Deremot har Mariningeniören
Frykholm velat erinra, att, till följd af farledens beskaffenhet,
fartygets djupgående borde begränsas till 7 fot, men att dess
storlek i öfrigt skulle vara lika med det ursprungliga försla¬
get. Den mekaniska verkstaden invänder häremot att, om man
vill förändra djupgåendet, så kommer det att inverka på farty¬
gets storlek, och att verkstaden icke anser lämpligt att kon¬
struera en ångbåt, som blott vore 7 fot djupgående, men i
öfrigt lika stor som ursprungligen blifvit föreslaget. Vid sådant
förhållande, och då det synes som om frågan om fartygets beskaf¬
fenhet kunde tåla vid att något närmare utredas, innan saken af-
göres, på det att detta fartyg, hvilket ju skulle vara till stor väl¬
signelse för orten, måtte i alla händelser kunna fylla det mål, som
blifvit detsamma föresatt och som ju äfven varit af Riksdagen
Lördagen den 4 Mars. H
och befolkningen åsyftadt, anser jag Stats-Utskottets förslag kunna
titan fara antagas.
Om jag ock, med den närmare bekantskap jag har om för¬
hållandena, icke kan annat än beklaga, att ett uppskof med frågan
synes erforderligt, måste jag dock såsom min åsigt uttala, att för¬
hållandet, såvidt det låter sig bedöma för ögonblicket, är sådant,
att ett obetingadt bifall till Kongl. Maj:ts proposition möjligen
skulle kunna nu eller framdeles skada saken, hvaremot jagrnr full¬
komligt öfvertygad om, att, derest Stats-Utskottets förslag, med den
af mig deri nu gjorda ändring, antages, saken skulle komma att
lösas på det för orten och staten lyckligaste sätt. Huruvida lands¬
tinget eller kommunerna kunna komma att lemna något bidrag, kän¬
ner jag naturligtvis icke. Icke heller vet jag, hvilka vilkor de i
sådant. hänseende skulle kunna uppställa. Men äfven om några
vilkor i sådant hänseende komme att af dem bestämmas, äro ju Kongl.
Maj:t och Riksdagen i alla fall alldeles oförhindrade att taga frå¬
gan under ny ompröfning och bringa densamma till ett lyckligt
slut, hvilket jag för min del högeligen önskar. Och jag har endast
derföre, att jag anser saken bättre främjas på detta sätt. varit
med om Utskottets förslag.
Att detta skulle vara liktydigt med afslag, kan jag icke för¬
stå; och i sådant fall vill jag visst icke påyrka bifall till detsam¬
ma, men, fasthållande min åsigt, att frågan på det sättet löses bäst,
ber jag att få yrka bifall till Stats-Utskottets förslag, sådant det¬
samma af mig blifvit närmare formuleradt.
Herr Hallenborg: Jag för min del kan icke vara med om
det förslag, Utskottet framlagt. Såvidt jag icke orätt uppfattade
den siste talarens yttrande, framhöll han den gamla regeln, att
den, som sagt a, äfven måste säga b. Derefter påstod han, att
fartygets byggande skulle vara a och dess underhåll b. När nu
Utskottet, föreslagit, att fartyget skulle byggas, och sålunda redan
uttalat sitt a, borde Utskottet efter min uppfattning äfven hafva
sagt b och gå in på att fartyget skulle fullgöra sin bestämmelse
på det sätt Kongl. Haj:t föreslagit, i stället för att, såsom nu
skett, gorå sig besvär att pruta på anslaget. Vi veta ju alla,
hvilka svårigheter äro förenade med samfärdseln vintertiden mellan
Öland och fastlandet. Det åberopas i betänkandet Mariningeniören
Jfrykholms utlåtande, “att för behofvet af en ny isbrytareångare
för Kalmarsund kunde ur erfarenheten om persontrafiken hemtas
flera skäl, och dessa af “upprörande beskaffenhet11; att då Kalmar-
sundsbolagets båtar vore, om icke alldeles förkastliga till vinter¬
trafik i Kalmarsund, likväl dertill mycket olämpliga, en kraftig
isbrytareångare vore för ändamålet högeligen påkallad." Om nu,
såsom den ° siste talaren sade, de sakkunnige icke vore ense om
huru ett sådant fartyg skulle vara beskaffadt, så tycker jag att
btats-Utskottet varit fullt befogadt att, om Utskottet ansåg Kongl.
Mapts proposition i detta afseende icke vara fullt tillfredsstäl¬
lande, helt och hållet afslå densamma. Men då nu Utskottet före¬
slår, att fartyget skall byggas, så tyckes det icke hafva fäst vidare
Jho 16.
Anslag till
anskaffande
af ett isbry¬
tande ång¬
fartyg.
(Forts.)
N:o 16.
12
Lördagen den 4 Mars.
Anslag till
anskaffande
af ett isbry¬
tande ång¬
fartyg.
(Forts.)
afseende vid den omständigheten, att de sakkunnige icke varit,
fullt ense om dess konstruktion.
Yi skola komma i håg att statsanslag lemnats till jernvägar
snart sagdt öfver allt på fastlandet. Då nu för att afhjelpa
Ölands behof af lättade kommunikationer ej begäres mer än detta
lilla anslag för upprätthållande under vissa omständigheter af öns
förbindelse med fastlandet, så borde väl staten äfven bekosta det
föreslagna fartyget helt och hållet, utan att kommunerna på ön
dervid behöfva vidkännas några utgifter. Emellertid föreslår man
att de skulle dertill bidraga med ett så betydligt belopp som
10,000 kronor om året. Jag tycker att sådant är att gå allt för
långt i sparsamhet från statens sida. Jag har den åsigten med
afseende å våra öars befolkning, att det är statens skyldighet att
göra allt hvad i dess förmåga står för att underlätta de svårig¬
heter, som de äro underkastade med afseende på samfärdseln med
fastlandet. Jag anser nemligen att denna fråga bör ses icke alle¬
nast ur ekonomisk ställe utan hufvudsakligast från fosterländsk
synpunkt, ty om befolkningen på våra öar finner sig vara styf¬
moderligt behandlad, förlorar den ganska lätt den kärlek för foster¬
landet, som är ett nödvändigt vilkor för att den under krigiska tider
skall kunna stå emot påtryckningen från der landstigna fiender,
hvilka erbjuda stora fördelar, för att tillförsäkra sig eu lugn be¬
sittning af eu ö, hvars innebyggare anse sig intet hafva att för¬
lora, utan snarare mycket att vinna, under ett nytt herravälde..
Om också detta är mera afsevärdt .i afseende å Gotland, som både
till storlek och läge är lättare än Öland utsatt för sådan eventua¬
liteter, är dock den senare ön icke så obetydlig, att man bör för¬
bise dess intressen och önskningar, utan göra hvad man kan för
att tillfredsställa dess behof — hvarföre jag yrkar bifall till Kong].
Maj:t proposition.
Herr Hasselrot: Till hvad som af föregående talare blindt
anfördt för Kongl. Maj:ts proposition är blott föga att lägga.
Men då jag först väckt denna fråga i denna Kammare och tror
mig kunna lemna åtminstone några faktiska upplysningar utöfver
de redan nämnda, anhåller jag att få säga några ord.
Dervid ber jag då till en början att för min del få erkänna
rigtigheten af den princip, som legat till grund för Stats-Utskot-
tets ifrågavarande hemställan, nemligen att staten i allmänhet,
för att bispringa orterna med lättare kommunikationer, bör fordra
så mycket intresse hos dessa orter, att de dertill i någon mån bi¬
draga. Men denna grundsats torde i likhet med alla regler kräfva
ett eller annat undantag; och, efter min uppfattning, är det före¬
liggande fallet just ett sådant. För att nu ett dylikt undantag
skall kunna anses vara berättigadt, synes det mig nödvändigt, att
det visas, dels att möjlighet att på annat sätt anskaffa de erfor¬
derliga medlen saknas, dels att det behof, som man vill fylla, är
af stor vigt och nytta. Hvad nu först möjligheten att anskaffa
denna summa af 10,000 kronor om året beträffar, har redan che¬
fen för Finansdepartementet antydt, att någon anledning att vänta
bidrag dertill från landstinget icke förefinnes, och i motsats till
Lördagen den 4 Mars,
IB
Ji:o 16.
livad en ärad talare på kalmarbänken yttrade, har jag, efter hvad
jag inhemtat under samtal med personer, förtrogna medförhållan¬
dena i denna ort, fått samma uppfattning... Jag anser, att denna
kommunikation endast är till gagn för Öland och Kalmar stad,
men för fastlandet i öfrigt har den icke någon betydelse; och det
är derför icke sannolikt, att man hos fastlandets öfriga befolkning
kan påräkna någon offervillighet för detta ändamål, synnerligast
som Kalmar län har betydliga kommunala utgifter att bestrida.
Kommunerna på Öland äro små och fattiga, och det finnes knap¬
past någon del af riket, der hemmansklyfningen gått så långt som
•der. Detta gör, att de små brukningsdelarne lemna föga tillgån¬
gar utöfver hvad som åtgår till lefnadsbehofvens fyllande. På ön
finnes dessutom en stor lös befolkning, som under sommartiden
begifver sig öfver till fastlandet för att söka-arbetsförtjenst, men
om vintern återkommer och ökar fattigvårdstungan, hvilken der¬
städes i medeltal uppgår till nio gånger bevillningen. Under så¬
dana förhållanden kan man icke förundra sig, om befolkningen
derstädes skulle tveka att .ikläda sig ansvar för en så stor årlig
utgift spm 10,000 kronor. Äfven om, såsom man säger, hela be¬
loppet icke skulle komma att utgå, så måste dock alltid kommu¬
nerna åtaga sig hela ansvaret, och härpå vilja de säkert icke ingå,
utan torde då hellre föredraga att bibehålla de nuvarande svåra
förhållandena. ■
Hvad det andra vilkoret beträffar, nemligen att denna farled
skulle vara af stor vigt, så vill jag visserligen erkänna att så
icke är förhållandet i fråga om postens öfverförande; ty under de
senare åren har posten med .endast få nämnvärda undantag regel¬
bundet blifvit öfverförd till Öland. Men detta sker med isbåt, då
sundet icke kan befaras med ångbåt eller häst; och det är — det
vill jag påstå i motsats till den siste talaren — icke sällan som
så är förhållandet. Det inträffar långa tider såväl under hösten
som i synnerhet på våren. Talaren på kalmarbänken nämnde, att
isen i sundet användes till gående vid 2 tums tjocklek och till
åkande vid 4 eller 5 tums tjocklek. Detta är sant, om sundet
ligger helt och hållet, men is- och strömförhållandena medföra
ofta, att, då isen på ett ställe af sundet är 4 ä 5 tum tjock, det¬
samma går Öppet på andra håll, och det drager långt ut, innan
sundet lägger sig så, att det kan befaras med häst och åkdon.
Man måste då begagna isbåt, och resorna dermed gå så till, att
en större Ja åt, på hvilken posten och den resande placeras, skjutes
på isen så långt det bär; och då isen brister, hoppar manskapet
i båten. Sedan slår man sig fram till öppet vatten och ror till
nästa iskant, båten dragés upp på isen, hvilket vanligen har till
påföljd, att aktern fylles med vatten, och posten och den resande
får sig en kall öfversköljning. Dessa färder draga ofta ut hela
dagen. Komma dertill storm och oväder, så finner man lätt, huru
farliga de äro. Såsom chefen för Finansdepartementet nämnde,
forslas ofta fångar öfver på detta sätt; och af en trovärdig person
bär jag hört, att två fångar hafva under de senare åren ådragit
sig lunginflammation på vägen och till följd deraf sedan aflidit.
Anslag till
anskaffande
af ett
isbrytande
ångfartyg.
(Forts.)
N:o 16.
14
Lördagen den 4 Mars.
Anslag till Det är hjertslitande att höra berättelserna om dessa stackars-
(inskaffande genomvåta och genomisade fångars lidanden under dessa resor..
isbrytande Get kan knappast vara staten värdigt att forsla fängslade perso-
ångfartyg. ner på detta sätt. Att ingen transport af varor under sådana för-
IForts.) hållanden kan ega rum, torde vara alldeles tydligt. År det nu
så, att ingen sannolik utsigt förefinnes att få det bidrag från kom¬
munerna, som Stats-Utskottet föreslagit, och är denna kommuni¬
kation för Ölands befolkning af särdeles stor vigt och betydelse,
så vågar jag hoppas, att jag icke förgäfves vädjar till Kammarens
billighetskänsla och välvilja för detta Sveriges minsta landskap,
då jag anhåller om bifall till Kongl. Majds förslag. Jag gör detta
med så mycket större hopp om framgång, som staten redan för
postgången på Gotland uppoffrar 40,000 kronor, under det att här
endast är fråga om 10,000 kronor, och dertill kommer, att Öland
är det landskap, som minst af alla kommit och i framtiden kan
komma i åtnjutande af statsunderstöd för allmännyttiga företag,
ty någon jern vägsbyggnad lärer der icke komma att ske, och ön
har icke några sjöar att sänka eller mossar att uttorka. Den be-
höfver denna hjelp; och jag upprepar derför mitt yrkande om bi¬
fall till Kongl. Maj:ts proposition.
Herr Casparsson: Den ledamot af Stats-Utskottet, som
uppträdde till försvar för Utskottets af honom korrigerade mellan-
mening, yttrade, att, när man sagt a, får man säga b. I fjor
sade visserligen Riksdagen a, och detta in amplissima forma, men
genom det vilkor, som Stats-Utskottet nu föreslagit, tror jag, att
man verkligen kunde undslippa att säga b.
Stats-Utskottet anför Riksdagens skrifvelse i fjor, hvilken
skulle innehålla, “att befolkningens på Öland anspråk' äro behjer-
tansvärda". Så har Riksdagen icke precist uttryckt sig, utan
Riksdagen har sagt, att de till och med äro “särdeles behjertans-
värda“, och Stats-Utskottet, som eljest vid denna riksdag varit
fallen för starka uttryck, har utstrukit detta ord “särdeles"; jag
vet icke, om det är en lapsus calami, eller om det är utgiften på
de 10,000 å 15,000 kronorna, som förorsakat detta ords försvinnande.
Så har Riksdagen emellertid verkligen sagt, och jag tror, att man
icke kan yttra sig mycket starkare i fråga om sjelfva saken.
Nu har Stats-Utskottet föreslagit, att antingen landstinget eller
kommunerna skulle ikläda sig ansvaret för 10,000 kronor årligen,
och samme ärade talare har anfört, att Kalmar landsting redan
har ikjädt sig garanti för ett ångbåtsbolag. Jag känner icke, om
landstinget kan vara så frikostigt, att det vill ikläda sig garanti
för ytterligare en ångbåt, men om så icke är, faller hela kostnaden
på Ölands kommuner. De äro, om jag icke misstager mig, 34,
och det skulle således blifva en årlig kostnad på hvar och en
kommun å 300 kronor, och jag föreställer mig, att kommunerna
skola draga sig för bördan af en sådan utgift. Jag anser i all¬
mänhet, att man icke bör ställa statsändamål på hälftenbruk, och
postkommunikationen är obestridligen ett statsändamål. Under
sådana förhållanden tror jag, att staten ensam bör ikläda sig an-
Lördagen den i Mars. 15
svaret och kostnaden för kommunikationens underhåll. De skil¬
dringar man hör om farorna på isfärder mellan Öland, och fast¬
landet, äro af en ganska ruskig beskaffenhet, och Generalpoststy¬
relsens biträde, som afgifvit utlåtande i frågan, säger, “att det kan
anföras skäl och dessa af en ganska upprörande beskaffenhet11.
Jag hemställer huruvida det, under sådana förhållanden, kan
vara skäl att för en utgift af 10,000 kronor tveka att söka före¬
komma dessa tilldragelser af upprörande art. Den jemförelse,
som Utskottet har gjort mellan förhållandena på Öland och Got¬
land, är redan af Herr Chefen för Finansdepartementet bemött på
ett som mig synes fullt tillfredsställande sätt. Jemförelsen är icke
vigtig, ty Gotland har sin egen länsstyrelse och stiftsstyrelse, men
det bär icke Oland, så att under vissa förhållanden dess invånare
äro tvungna att gifva sig öfver sundet, och det är notoriskt, att
det inträffat, att de på dessa vinterfärder dränkts som kattungar.
Ur mensklighetssynpunkt anser jag således, att denna fråga icke
bör förryckas genom det vilkor, som Stats-Utskottet föreslagit,
utan anhåller om rent bifall till Kongl. Maj:ts proposition.
Herr Jöns Pehrsson: Det lider väl intet tvifvel, att icke
regeringens förslag i denna fråga här blifver antaget utan vidare
påtryckning, och det kan visserligen tyckes vara godt, att Stats-
Utskottet någon gång sökt bereda en inkomst eller minska en ut¬
gift för statsverket, men i detta fall tror jag icke att man bör
tveka att välja den rättvisaste vägen. Vi kunna nemligen icke för¬
neka, att, då vi hafva ön Öland såsom en del af vårt land, det
minsta vi kunna göra är att se till att dess invånare få en dräg¬
lig väg till och från sin ö. Jag tror mig bestämdt kunna påstå,
att,_ om kompetenta personer finge öfvertaga detta fartyg, som här
är i fråga att byggas, dessa skulle öfvertaga och trafikera linien
utan utgift för staten, hvarjemte vi å andra sidan skola komma
i håg, att oftast, då staten utför någonting, detta blir dyrare, än
hvad eljest skulle komma i fråga. Nu heter det här, att kommu¬
nerna skulle betungas med högst 10,000 kronor såsom bidrag till
godtgörande af den förlust, som på samma trafikleds uppehållande
må kunna årligen uppstå, men jag tror, att inga skäl tala för, att
dessa kommuner åläggas denna utgift, och jag är öfvertygad, att
denna Kammare skall godkänna Kongl. Maj ds proposition i före¬
varande fall såsom den mest billiga och behöfliga, som gerna kan
framkomma. Jag yrkar afslag på Utskottets förslag och bifall till
Kongl. Maj:ts proposition.
Herr Ekström: Då Riksdagen förra året aflat underdånig
skrifvelse j ämnet till Kongl. Maj:t, så ifrågasattes alldeles icke,
att vare sig landsting eller kommuner skulle på något sätt bidraga
för åstadkommande af den nu omhandlade kommunikationsleden.
Om man verkligen äfven på denna fråga hade velat tillämpa den
grundsats, som vid åtskilliga tillfällen har blifvit tillämpad, och
som en talare nyss kallat “hälftenbruk1' — en benämning, som jag
också vill gifva åt detta sätt att gå till våga-—nemligen att, jemte
N:0 16.
Anslag till
anskaffande
af ett
iskrytande
ångfartyg.
(Forts.)
S :0 16.
16
Lördagen den 4 Mars.
Anslag till
anskaffande
af ett
{skrytande
ångfartyg.
(Forts.)
det att statsverket bestrider eu kostnad, äfven ålägga kommuner
eller landsting att bestrida en del deraf, då hade man också bort
uttala detta redan vid aflåtandet af riksdagsskrifvelsen förra året.
Men så har icke skett. Den talare,' som å Stats-Utskottets vägnar
har uppträda har gjort en distinktion mellan a och b, men så,
att Riksdagen nu icke behöfde säga b, eller med andra ord, att
Riksdagen icke af förra årets skrifvelse borde anse sig bunden
att nu obetingadt bifalla Kongl. Maj:ts proposition. För min del
tycker jag, att har man sagt a, så bör Riksdagen också säga b,
d. v. s. här bifalla Kongl. Maj:ts förslag; men att dervid fästa
vilkor, så omfattande som Stats-Utskottet nu har föreslagit, synes
mig i alla händelser olämpligt. Hvem representerar kommunerna
i en landsort, och hvem har Riksdagen hittills vanligen tagit i an¬
språk för att bidrag skola å ortens vägnar lemnas, när det varit'
fråga om åstadkommande af allmännyttiga företag? Jo, lands¬
tingen. Men nu har Stats-Utskottet icke låtit nöja sig med lands¬
tinget, eller att det ensamt skulle åtaga sig ett bidrag å ortens
vägnar, utan äfven kommunerna sjelfva skulle göra det. Men
utom det, att de derigenom skulle blifva alltför mycket betungade,
skulle det blifva ganska svårt, ja, omöjligt att åstadkomma någon
enighet om sättet, huru dessa 10,000 kronor skulle fördelas på de
olika menigheterna.
För öfrigt synes mig fordrandet af en ansvarsförbindelse å
10,000 kronor årligen för obegränsad tid vara ett alldeles orimligt
anspråk, och då jag för min del anser det icke vara lämpligt att
vid anslaget fästa ett sådant vilkor, hemställer jag för den skull
om bifall till Kongl. Majts proposition och afsiag å Utskottets
förslag.
Herr vice Talmannen: Då jag i Kongl. Maj:ts proposition
angående statsverkets tillstånd och behof såg framställningen om
ett isbrytarefartyg för vintertrafiken mellan Oland och Kalmar,
så helsade jag verkligen denna framställning med stor tillfreds¬
ställelse. Efter mitt förmenande är det en humanitetsfråga att
icke låta beröringen mellan en så talrik befolkning som den på
Oland och fastlandet, hvarest denna befolkning har förnämsta
afsättningsorten för sina produkter, bero på så ytterst svåra och
osäkra förhållanden, som för närvarande äro rådande för den¬
samma. Det är således icke utan en viss förvåning som jag sett,
att Stats-Utskottet belastat den Kongl. propositionen med vilkor,
som äfven i min tanke skola helt och hållet omintetgöra den af¬
sigt, som den Kongl. propositionen innebär. Huruvida landstinget
kan vara villigt att bidraga med så stort belopp, som här är i
fråga, derom kan man nu tvista, men man kan derom ingenting
annat veta än att det är osannolikt, då i alla fall den största
delen af landstinget tillhör fastlandet, och en årlig uppoffring af
10,000 kronor är en ganska betydlig uppoffring för ett landsting.
Att åter hänvisa saken till 33 särskilda kommuner för att samla
ihop en årlig afgift af 10,000 kronor, det synes mig verkligen icke
vara mycket ändamålsenligt; ty svårligen lära de väl komma
Lördagen den 4 Mars. 17
öfverens vare sig om beloppet eller om proportionen, i hvilken
hvar. och en skall betala, och om några befinnas villiga, äro andra
ovilliga.. Bifall till det af Stats-Utskottet uppstäda vilkoret kan
således icke vara annat än alldeles detsamma som att afböja sa¬
ken för det närvarande. Då jag föreställer mig, att det finnes
åtskilliga bland Kammarens ledamöter, som, om ock i mindre
skala, hafva någon närmare kännedom om de utomordentliga svå¬
righeter, som under de tider af året, då det, som man säger, hvar¬
ken bär. eller brister, äro förenade med färder till och från jern1
förelsevis hvarandra närbelägna ställen, så vågar jag hoppas, att
Kammaren skall, på sätt så många talare yrkat, behjerta denna
sannerligen ganska vigtiga fråga, och jag är, för min del, fullkom¬
ligt öfvertygad att, om den Kongl. propositionen bifalles, och
följaktligen trafiken kommer i gång, man inom en mycket kort
tid icke skall kunna fatta, att det varit möjligt, att man bibe¬
hållit ett så oefterrättligt tillstånd så länge som verkligen skett.
Jag anhåller om bifall till Kongl. Maj:ts proposition.
Herr Törnebladh: Det kan kännas rätt smärtsamt att nöd¬
gas åter uppträda, allra helst då jag, såsom jag förut yttrade,
högeligen behjertar Olands invånares önskningar i detta afseende
och på nära håll sett de svårigheter, med hvilka de hafva att
kämpa. Men då så många anmärkningar blifvit gjorda mot Ut¬
skottets förslag, har jag ansett det vara en tvingande nödvändig¬
het, som jag, för min del, icke kan neka underkasta mig, att för¬
söka ytterligare svara för de åsigter Utskottet framstält, efter
som jag. kunnat finna af diskussionen, att de förut af mig anförda
skälen, icke måtte hafva blifvit tillräckligt framhållna eller möj¬
ligen icke rätt uppmärksammade. Då ber jag först att få an¬
märka, att i fråga om a och b hafva de herrar, som åberopat
den omständigheten att Riksdagen har sagt b, helt enkelt förbi¬
gått, att Riksdagen icke framlagt något bestämdt förslag utan
endast sagt, “att Kongl. Maj:t täcktes efter vederbörlig utredning
för näst sammanträdande Riksdag framlägga förslag till upprät¬
tande af en ordnad och tidsenlig vinterkommunikation emellan
Öland och Kalmar, vare sig genom aftal med enskildt ångfartyg sbolag
eller genom statens försorg11. Riksdagen har derigenom sagt a på
ett sådant sätt, att b kunde sägas på två sätt, och att b kan
sägas på två sätt, det visade sig af hvad eu ärad motståndare
anförde, då han sade, att, om enskilda personer finge taga saken
om hand, det icke skulle kosta statsverket så mycket. Jag tror
mig s.åledes hafva visat, att Stats-Utskottet för sitt förslag har
att bjuda rätt göda grunder.
Det har. vidare anmärkts, att här vid lag icke talats om de
särdeles behjertansvärda skälen, hvilka i Riksdagens skrifvelse
omtalats. Detta har skett derföre, att i fjor framlades saken i
sin .allmänhet, men i år har der just i motiveringen blifvit gjord
en jemförelse med Gotland, och i jemförelse med Gotland kan man
svårligen säga, att dessa skäl äro särdeles behjertansvärda.
Äfven har man sagt, att förhållandena äro olika med hänsyn
Första, Kammarens Prof. 1882. N:o 16. 2
N:o 16.
Anslag till
anskaffande
af ett
isbrytande
ångfartyg.
(Ports.)
N:o 16.
18
Lördagen den 4 Mars.
Anslag till
anskaffande
af ett
iskrytande
ångfartyg.
(Forts.)
till länsstyrelsen och stiftsstyrelsen och annat, hvarigenom Öland
är hänvisadt till en ständig beröring med Kalmar, och detta har
sin fullkomliga rigtighet. Men den isbrygga, som lägger sig öfver
sundet, den förekommer i allmänhet icke mellan Gotland och Ve-
stervik, der går man icke, ej heller kör man hvarken med enbets-
eller..med parlass, h vilket ofta är förhållandet mellan Kalmar
och Öland, hvartill kommer, att sjökommunikationen i vanliga fall
redan nu rätt väl uppehälles.
Då det tillika blifvit framhållet att detta är en humanitets-
fråga, så går jag gerna in derpå. Men man bör äfven se till, att
icke humanitetskänslan förleder till att antaga något, som möjligen
framdeles kunde befinnas icke vara fullt ändamålsenligt eller åt¬
minstone icke betryggande i förhållande till kostnaden. Är det
nu så, att kommunikationen mellan Kalmar och Öland mycket
sällan är afbruten, hvad är det då man vill vinna? Jo, att den
aldrig skall blifva afbruten. Men detta kan icke vinnas utan
genom ett isbrytarefartyg, hvars byggande äfvensom uppehållan¬
det af kommunikationen genom statens försorg skulle medföra eu
årlig förlust af omkring 10 ä 15,000 kronor, hvarjemte det gamla
ångbåtsbolaget, genom konkurrens med detta skall blifva lidande.
Det har blifvit sagdt, att landstinget redan har garanterat andra
ångbåtar. Ja, det är sant, det gjorde det för att få saken i gång,
men denna garanti är slut, och landstinget har aldrig behöft betala
något. Skulle det icke möjligen kunna blifva samma förhållande
nu? Det är alldeles icke otänkbart, om man nemligen uppställer
sådana vilkor, att ångbåten trafikerar så billigt som möjligt, och
man kan få ortens befolkning tillräckligt intresserad för saken.
Ty jag fruktar, att om man icke får befolkningen intresserad der¬
för, förlusten skall blifva alltför stor. Men är befolkningen in¬
tresserad, då blir det en helt annan sak, då skall icke det gamla
bolaget uppträda med samma kraft såsom konkurrent och det icke
blott vid Färjstaden, utan äfven på många andra ställen. Jag har
endast velat anföra detta såsom stöd för uppfattningen inom Stats.-
Utskottet, men om Riksdagen anser, det befolkningens anspråk
kräfver, att man åtager sig, om ej nu juridiskt, åtminstone mora¬
liskt att för framtiden lemna det erforderliga bidraget, så är na¬
turligtvis Riksdagen i sin goda rätt, och ingen skulle hellre se
detta än den, som intresserar sig för ortens befolkning. Jag har
med dessa ord endast velat försvara Utskottets uppfattning af
frågan.
Herr Burman: Då ingen af Norrlands representanter yttrat
sig i denna fråga, tror jag mig kunna försäkra, att norrländin-
garne icke skola rygga tillbaka för den kostnad, som här är i
fråga, ty ingen kan bättre än de känna till, hvilka hinder svåra
kommunikationer lägga i vägen för ett lands förkofran och till¬
växt. Utan att vidare inlåta mig i frågan, yrkar jag bifall till
Kong!. Maj:ts förslag.
Efter härmed slutad öfverläggning yttrade Herr Grefven och
Lördagen den 4 Mars.
19
K:o 16.
Talmannen, att i afseende på förevarande punkt, hvars godkän¬
nande i oförändradt skick ej blifvit under öfverläggningen begärdt,
yrkats dels, af Grefve Lagerberg m. fl., att Kammaren måtte afslå
Utskottets hemställan, i hvad den skilde sig från Kongl. Maj:ts
i ämnet gjorda framställning, och bifalla samma nådiga framställ¬
ning oförändrad, dels ock, af Herr Törnebladh, att Utskottets hem¬
ställan måtte godkännas med tillägg näst efter orden “den förlust
som“ af orden: “utöfver aflöningen till fartygets befälhafvare och
maskinist".
Härefter gjordes propositioner, först på bifall till Utskottets
hemställan, vidare på bifall till Grefve Lagerbergs yrkande och
slutligen på bifall till Herr Törnebladhs yrkande; och förklarades
propositionen på bifall till Grefve Lagerbergs yrkande vara med
öfvervägande ja besvarad.
18 punkten.
Bifölls.
19 punkten.
Hem Fröman: I sitt utlåtande i fråga om min motion yttrar
sig Stats-Utskottet: “På sätt förstnämnde motionärers framställning
gifver vid handen, hade länsstyrelsen i Kopparbergs län redan
den 27 Januari 1881 hos Kongl. Maj:t hemstält om aflåtande till
Riksdagen af proposition i enahande syfte, som det i nu förelig¬
gande motioner angifna, men någon sådan proposition har det
oaktadt icke blifvit till Riksdagen aflåten." Giltigheten af denna
för motionens framgång vigtiga anmärkning beror naturligtvis der¬
på, hvilka orsakerna kunna hafva varit dertill, att någon Kongl.
proposition icke följt på Konungens Befallningshafvandes hemstäl¬
lan. Hvilka dessa orsaker varit, är och blifver oss obekant, så
vida icke möjligen Herr Chefen för Finansdepartementet finner
anledning att derom lemna någon upplysning. Hvad man giss¬
ningsvis skulle kunna sluta sig till vore det, att framställningen
från Konungens Befallningshafvande kommit för sent för att kunna
göras till föremål för Riksdagens pröfning vid förra årets riksmöte,
då den är daterad i slutet af Januari 1881. En annan omständig¬
het är, att nämnda framställning från Konungens Befallnings¬
hafvande innefattade mycket mer, än hvad som sedermera blifvit
upptaget i motionen. Der sattes nemligen i fråga icke allenast, att
det gamla lasarettshuset skulle inköpas och inredas till embetslokal
för landshöfdingeembetet, utan äfven att det skulle påbyggas, och
den öfre våningen inredas till residens åt landshöfdingen. Dertill
blefvo kostnaderna naturligtvis betydligt större, och frågan antog
en sådan utsträckning, . att man icke kan undra på, att Kongl.
Maj:ts regering icke genast var färdig med en framställning i
ämnet till Riksdagen.
Vidare yttrar Utskottet: “Vid sådant förhållande, och då
Anslag till
anskaffande
af ett
Utbrytande
ångfartyg.
(B^orts.)
Ifrågasatt
inköp af
gamla låsa-
rettstomten
i Falun.
N:0 16.
20
Lördagen deri i Mars.
Ifrågasatt
inköp af
gamla låsa-
rettstomten
i Falun.
(Forts.)
Kongl. Maj:t är bäst i tillfälle att jemföra de särskilda stats-
beliofvens inbördes vigt, bar Utskottet, utan att vilja bestrida be-
böfligheten af nya lokaler för ofvannämnda embetsmyndigheter i
Kopparbergs län, icke ansett sig böra biträda motionärernes för¬
slag." Jag är Utskottet tacksam för detta erkännande af det gil¬
tiga i behofvet, som är mycket utförligt framstäldt och motiveradt
i Konungens Befallningshafvandes ifrågavarande skrifvelse, och
som är bekräftadt af så många personer från orten, som känna
till förhållandet, och hvarom jag, särskildt för min del, kan lemna
intyg, emedan jag under det sista årets embetsresa besökte dessa
lokaler och fann dervid bekräftelse på de uppgifter, som om dem
äro lemnade. Emellertid skulle jag funnit mig vid det slut, hvar¬
till Utskottet kommit, i synnerhet som Utskottet tillika yttrar, att
det endast är för det närvarande, som det ansett sig icke kunna till¬
styrka bifall till motionen, om icke här i detta fall vcre ett peri-
culum in mora, och för att afvärja denna fara, har jag beslutat
mig för att frånträda för det närvarande en del af hvad i motio¬
nen blifvit ifrågasatt. Den del af frågan, som återstår, och som
är af så stor vigt att nu få afgjord, rörer inköpandet af den ifråga¬
varande lasarettstomten. Förhållandet är nemligen det, att denna
tomt har ett särdeles fördelaktigt läge, och åbyggnaderna på den¬
samma äro för det ifrågavarande ändamålet särdeles lämpliga så¬
som mycket solida och mycket rymliga. Jag skall tillåta mig att
i afseende på beskaffenheten af denna tomt i minnet återkalla
hvad som i motionen blifvit ur Konungens Befallningshafvandes
framställning i ämnet anfördt. Efter beskrifningen å de ifråga¬
varande lokalernas beskaffenhet anför länsstyrelsen vidare: “att
fråga tillförene varit å bane om att medelst tillbyggnad till kansli¬
huset åstadkomma ökadt utrymme för sessionsrummet och de till
landskontoret hörande lokaler äfvensom för arkivet, men då utom
det att kostnaden för en dylik tillbyggnad antagligen skulle blifva
ganska betydlig, dertill komme, att rummens nuvarande indelning
uti kansli- och arkivhusen syntes äfven med en sådan tillbyggnad
omöjliggöra embetslokalernas ordnande på ett ändamålsenligt sätt,
samt öfriga här ofvan anmärkta olägenheter, såsom förorsakade af
sjelfva det otjenliga byggnadssättet och byggnadsmaterialet, an¬
tagligen fortfarande komme att qvarstå eller i alla händelser icke
kunna utan ständiga reparationer och dermed förenade dryga
kostnader afhjelpas." Detta har således föranledt Konungens Be¬
fallningshafvande att föreslå inköpandet af den ifrågavarande tom¬
ten med dess åbyggnader. Med afseende på husbyggnaden yttrar
Konungens Befallningshafvande: “Då detta af tegel uppförda hus,
innehållande i längd 155 fot och i bredd 45 fot samt afdeladt uti
tvenne våningar förutom • eu stor vind jemte vindsrum, dels i an¬
seende till sitt centrala läge, dels sitt betydande utrymme och
dels till den dermed förenade vidsträckta tomten, innefattande en
areal af 68,012 qvadratfot, syntes länsstyrelsen synnerligen pas¬
sande till ett landsstatshus, hvilket utan svårighet kunde inrymma
samtlige här ofvan omförmälde erforderliga embetslokaler, så aflat
länsstyrelsen till länets sist församlade landsting en framställning
Lördagen den i Mars.
21
N:0 16.
i syfte att få utrönt, om och på hvilka vilkor landstinget kunde
vara villigt att till kronan försälja den ifrågavarande tomten med
tillhörande åbyggnader, och har, på sätt Eders Kongl. Maj:t be¬
hagade inhemta utaf bilagda utdrag af landstingets protokoll för
den 29 sistlidne September, landstinget till svar härå, såsom orden
i protokollet lyda, “med fästadt afseende på det störa behofvet af
ändamålsenligare lokal för länsstyrelsen11, enhälligt förklarat sig
vilja till kronan öfverlåta tomten med derå befintliga byggnader
mot en köpeskilling af trettio tusen kronor, under vilkor dock att
köpet komme till stånd före innevarande års utgång", det vill säga
före 1881 års landsting. För att få utrönt kostnaden för husets
inredning åberopar länsstyrelsen, att en arkitekt från Kongl.
Öfverintendentsembetet på stället tagit saken i betraktande och
upprättat kostnadsförslag. Det förslag åter, hvartill jag nu
ville komma, vore det, att så fort ske kunde detta hus måtte in¬
köpas, och för detta ändamål nödvändiga medel måtte ställas till
Kong!. Maj:ts disposition. Om detta hus nu icke inköpes. så har
man naturligtvis icke någon säkerhet för, att det icke kan komma
att säljas till någon annan person, och att, om det sedermera
skulle köpas, det kunde blifva betydligt dyrare. När man således,
enligt hvad Konungens Befallningshafvande upplyser, icke kan
utan allt för stora kostnader göra en tillbyggnad till det nuvarande
huset, och de reparationer, som derigenom komma att årligen'tarf-
vas, alltid skola förorsaka dryga kostnader, så hemställer jag till
Stats-Utskottets herrar ledamöter och de öfriga af herrarne, som
bättre förstå denna sak än jag, huruvida det icke vore att åsido¬
sätta nödig omtanke för statens bästa att låta ett sådant tillfälle
som detta gå sig ur händerna. Det är på grund deraf som jag-
inskränker det i min motion framstälda yrkandet derhän, att Riks¬
dagen måtte ställa till Kongl. Maj:ts förfogande ett belopp af
30,000 kronor för att, efter frågans ytterligare utredning, om en
sådan anses vara af nöden, användas till inköp af gamla lasaretts-
tomten i Falun med derå befintliga åbyggnader. Jag har satt i
fråga, huruvida någon ytterligare utredning rörande denna sär¬
skilda del af motionens innehåll skulle vara af nöden, då den¬
samma synts mig fullt utredd, men, för den händelse Kongl.
Maj:t skulle finna sådant vara af behofvet påkalladt, så må en ny
utredning gerna ega rum.
Med denna framställning vågar jag vördsamt vända mig till
Kammaren och begära Kammarens gunstiga bifall dertill.
Herr Falk: Stats-Utskottet har icke förnekat behöfligheten
af nya embetslokaler för länsstyrelsen i Falun, men har dock af
principiella skäl icke för närvarande kunnat till bifall förorda det
nu föreliggande förslaget, derföre att detta icke kommit från
Kongl. Maj:t och således saknar nödig utredning. På sätt i mo¬
tionen omförmäles, har likväl en fullständig utredning blifvit genom
Kongl. Öfverintendentsembetet verkstäld. Intendentsembetet har
ock för sin del tillstyrkt inköp af gamla lasarettstomten med derå
befintliga byggnader, för apterande till embetslokaler för länssty-
Ifrågasatt
inköp af
gamla lasa¬
rettstomten
i Falun.
(Forts.)
N:o 16.
22
Lördagen den i Mara.
Ifrågasatt
inköp af
gamla lasa-
rettstomten
i Falun.
(Forts.)
relsen, emedan de nuvarande lokalerna ansetts i högsta grad dåliga
och oändamålsenliga.
Sedan landshöfdingen under sistlidna året måst öfverlemna
det förut varande sessionsrummet till landskamrerarens disposition,
emedan dennes rum var alldeles otillräckligt, har landshöfdingen
icke något annat mottagningsrum än ett på nedra botten, hvartill
ingången är under en trappa, och som saknar tambur. Alla, som
komma för att söka landshöfdingen, hafva följaktligen icke någon
plats, der de kunna taga af sina öfverplagg eller vänta på att
blifva mottagna, utan få då stå i förstugan.
Detsamma är förhållandet med embetsmännen inom länssty¬
relsen, då de komma för att föredraga något ärende. De få vänta
i förstugan, om någon är inne hos landshöfdingen, såvidt de icke
föredraga att åter springa uppför trappan; men då kunna de na¬
turligtvis ej veta när landshöfdingen åter blir ensam I saknad
af tillräckligt rymliga egna embetslokaler måste, för de tid efter
annan inför Konungens Befallningshafvande förekommande sam¬
manträden, såväl residenset, som är stäldt till landshöfdingens
disposition, som' drätselkammarens lokal tagas i anspråk. För
pröfningskomiténs sammanträden hyres vanligen lokal i ett hotell,
och då skola alla handlingar och böcker, som för tillfället behöf-
vas, forslas från länsstyrelsens lokal till den förhyrda. Det har
visserligen varit ifrågasatt att afhjelpa dessa olägenheter genom
tillbyggnad och förändring i inredningen af de nuvarande embets-
lokalerna, men vid närmare undersökning har befunnits, att dessa
gamla hus äro uppförda af kopparslagg, som ligger i kalkbruk.
Nu har denna slagg den egenskapen att den förvittrar och upp¬
löser kalkbruket, så att det liknar en mjölhög. Det hände också
för några år sedan, att det hörn på huset, der ränteriet är belä¬
get, föll ned på gatan, till stor förskräckelse för dåvarande ränt¬
mästaren. Då huset består af så poröst byggnadsämne, är det
naturligtvis svårt att hålla varmt under den kalla årstiden. Dess¬
utom är sjelfva tomten icke så särdeles fördelaktig. A den sidan,
som är belägen vid Åsgatan, äro de ifrågavarande embetslokalerna
uppförda, men af den sidan, som är belägen vid Slaggatan, eger
en färgare en fyrkant, som går in uti tomten, der har han sitt fär¬
geri, som ju är en eldfarlig inrättning och således icke något för¬
delaktigt granskap för lokaler, der dyrbara arkiv och kartverk
förvaras, hvilka icke kunna ersättas, om de skulle brinna.
Skulle de gamla lokalerna komma att tillbyggas och omregle¬
ras, behöfves en sådan genomgående reparation, att man, under
den tiden reparationen pågår, måste inrymma embetsverken i nå¬
gon annan lokal; en sådan tror jag skulle vara nära nog omöjligt
att anskaffa i Falun.
Af dessa skäl anser jag det vara för staten fördelaktigast
att inköpa den gamla lasarettstomten, som är belägen midt emot
länsstyrelsens arkivhus; den är tillräckligt stor och alldeles regu¬
lier, går tvärt igenom qvarteret ned till Trotzgatan och mötes der
på andra sidan om nämnda gata af ett nyanlagdt plantage, således
en öppen plats.
Lördagen den 4 Mars.
23
N:0 16.
Falu stad erbjöd sig för några år sedan att för ett pris af Ifrågasatt
30,000 kronor inköpa den ifrågavarande tomten med åbyggnader
för att användas till folkskola, men landstinget, som ansåg anbu- 3°ettstomten
det alldeles för lågt, afslog detsamma. Falun.
Efter framställning af Konungens Befallningshafvande förkla- (Forts.)
rade dock 1880 års landsting sig, med fästadt afseende på det
stora behofvet af ändamålsenligare lokal för länsstyrelsen, vilja
till kronan öfverlåta tomten med derå befintliga byggnader mot
en köpeskilling af trettiotusen kronor, under vilkor dock att köpet
komme till stånd före innevarande års utgång. Det är således af
största vigt. att anslag nu beviljas åtminstone till inköp af tom¬
ten, på det att detta fördelaktiga anbud icke måtte gå staten ur
händerna. Jag anser att här föreligga omständigheter af den be¬
skaffenhet, att man bör frångå de principiella skäl, på kvilka Ut¬
skottet grundat sitt afstyrkande. Anskaffandet af en ny lokal är
endast en tidsfråga, och jag hemställer, om det kan vara rätt att
längre låta Kopparbergs länsstyrelse finnas i den nu befintliga
dåliga lokalen.
Jag inskränker mig emellertid till att biträda det förslag, som
blifvit framstäldt af Herr Fröman.
Herr Törnebladh: Jag är nog lycklig att icke behöfva till
vederläggande upptaga det hufvudsakliga skäl, som blifvit anfördt
för bifall till motionen, behofvet af den föreslagna lokalen; ty att
ett sådant behof förefinnes har Stats-Uttskottet erkänt. Deremot
vill jag påpeka ett hufvudsakligt skäl för afslag, hvilket under
den föregående diskussionen blifvit mindre framhållet, och det är
det principiella skälet. Man har visserligen sagt, att här skulle
vara fara för ögonblicket, men då Riksdagen, såvidt jag förstår, kan
hafva det förtroende till regeringen, att, om någon fara för ögon¬
blicket hade förefunnits, regeringen visst icke underlåtit att sin
pligt likmätigt vidtaga de åtgärder, som varit af behofvet påkal¬
lade, torde icke heller det skälet kunna tillmätas någon afgörande
betydelse. Återstår då att något yttra sig .om det principielt rig-
tiga eller origtiga i att på grund af enskild motion anvisa anslag
till institutioner och byggnader för desamma. Detta är alltid en
mycket vansklig väg, ty börjar jag med att säga a, får jag snart
äfven säga b, för att nu upptaga ett moment från föregående
diskussion, hvilket äfven kan gälla förslaget om att anvisa 30,000
kronor. Att nu bifalla Herr Frömans förslag vore i sjelfva ver¬
ket att säga a utan att hafva pröfvat b tillräckligt, och då vore
så godt taga allt på en gång. Om i allmänhet, då fråga är om
institutioners behof, det är högeligen önskligt, att Kongl. Maj:t
förut utredt frågan och gjort framställning derom till Riksdagen,
så gäller väl detta allra främst i afseende å den myndighet, som
kallas Kongl. Maj:ts Befallningshafvande; ty redan i det namnet
ligger en tillräcklig häntydan på att framställningar af dylik art
företrädesvis böra komma från den Kongl. Maj:t, om hvilkens be¬
fallningshafvande det är fråga. Jag yrkar bifall till Utskottets
hemställan.
Jf:0 16. 24 ■ Lördagen den 4 Mars.
Ifrågasatt Sedan öfverläggningen härmed slutats, yttrade Hr Grefven och
gamla laga- Talmanneu, att derunder yrkats dels bifall till förevarande punkt,
rettstomten dels ock, åt Hr FrömanK att Kammaren måtte fatta följande beslut:
i Falun, att Riksdagen ställer till Kongl. Maj:ts förfogande ett belopp af
(Forts.) 80,000 kronor för att, efter frågans ytterligare utredning, om sådan
anses vara nöden, användas till inköp af gamla lasarettstomten i
Kalun med derå befintliga åbyggnader.
Härefter gjordes propositioner enligt dessa yrkanden, hvarvid
propositionen på bifall till Utskottets hemställan besvarades med
öfvervägande ja.
Vädersol- 20 pimsten.
tung ang. en
kommunilta- /
tionslinie Hem De Maré: Om den föreliggande frågan endast gälde
mellan Ve- ett ortintresse, skulle jag icke våga att begära ordet, utan åtnöja
Ulan mig med. att 1 fcysthet biträda reservantens förslag; men enligt min
uppfattning har frågan en vida. större och allmännare betydelse.
Utan tvifvel erkänna vi alla vigten för vårt land af handelsför¬
bindelser med Ryssland och önska desammas utvidgande så myc¬
ket som möjligt. Hör detta ändamål torde en reglerad ångbåts-
fart mellan Vestervik och Libau med anlöpande af Gotland, som
är den kortaste, sjövägen mellan Sverige och Ryssland i sydligare
delen, af Östersjön, vara af största vigt, och jag hemställer, huru¬
vida icke denna linie kan vara värd lika mycken uppmuntran från
statens sida, som den, hvilken kommit linierna Ystad—Stralsund
och Göteborg—Hull till del, innan dessa hunnit så upparbetas,
att den enskilda företagsamheten kunde ombesörja trafiken å de¬
samma. Sedan vidare, genom jernvägarne Vestervik—Hultsfred,
Oscarshamn—Nässjö och stambanan, Vestervik kommit i direkt
förbindelse med rikets andra stad, Göteborg, båda belägna på
ungefär samma breddgrad, torde det ligga nära till hands att an¬
taga, att en transitofart skulle kunna uppkomma mellan England
och Ryssland via Göteborg, Vestervik och Libau, och vid sådant
förhållande skulle den trafiken komma stambanan till godo på en
sträcka af tjugutvå mil, under det de ifrågavarande enskilda ba¬
norna tillsammans deraf draga fördel blott på 15 mil. Då re¬
servanten endast anhållit om en underdånig skrifvelse till Kongl.
Maj:t med begäran om utredning i ämnet, tillåter jag mig hem¬
ställa, att Kammaren ville bifalla åtminstone reservationen, och
anhåller om proposition derå.
Hriherre von Vegesack: När under förra årets riksdag en
motion i detta ämne väcktes af Herr Lyth, fick Första Kammaren
icke tillfälle att yttra sig i frågan, af orsak att den blifvit utaf
Andra Kammaren afslagen, egentligen på den grund att varuutby¬
tet mellan Rysslands södra östersjöprovinser och Sverige, hvilket
den nu föreslagna kommunikationslinien Vestervik—Libau via
Gotland vore afsedd att befordra, skulle drabbas af för dyra om-
lastningskostnader på Gotland och derigenom omöjliggöras. I det
skick, hvari motionen nu framkommit och då icke sådana anmärk-
Lördagen den 4 Mars.
25
Jf:0 16.
ningar kunnat emot densamma anföras, hade man trott, att frågan
inom det Utskott, som denna gången behandlade densamma, skulle
hafva mötts med mera sympati, än som skett, och grunden för ett
sådant hopp var den, att man i allmänhet funnit Stats-Utskottet
med varmt intresse omfatta allt, som länder till det allmännas
utveckling, till hvilken denna fråga onekligen hör. Det är derför
med stor förvåning jag och, såsom jag tror, många med mig fun¬
nit, att Stats-Utskottet vill hänföra frågan helt och hållet till ett
ortintresse. Af motionären har begärts ett anslagsbelopp till be¬
stridande af kostnaderna för undersökningar om den föreslagna
kommunikationsliniens nytta, men det har äfven begärts, att Kong!
Maj:t skulle taga hand om dessa undersökningar. Stats-Utskottet
har fäst sig mest vid penningfrågan, men icke det mål, hvar¬
till man vill komma med motionen i öfrigt. Utskottet säger: “det
vill nemligen synas Utskottet att, derest intresset för den ifråga¬
varande kommunikationsledens åstadkommande är inom de orter,
som deraf närmast skulle beröras, så stort och allmänt, som mo¬
tionärens framställning gifver vid handen, de för erforderliga un¬
dersökningars bekostande behöfliga medlen borde kunna beredas
genom bidrag af kommuner och enskilda11 o. s. v. Detta tror jag
också skulle kunna ske, ty intresset för frågan är verkligen så
stort, att uppoffringar derför icke skulle förvägras hvarken af
landsting eller stadsfullmäktige eller handelsföreningar eller en¬
skilda personer. Men icke är man hjelpt dermed, att penningar ihop-
skaffas, icke hjelper detta till åvägabringande af en undersökning;
ty en sådan kan endast Kongl. Maj:t åstadkomma. Om nu dessa
föreningar, stadsfullmäktige eller landstinget skulle komma till
poststyrelsen med den förfrågan: med huru mycket vill styrelsen bi¬
draga till uppehållandet af postföringen å den ifrågasatta kommu-
nikationslinien, för den händelse enskilda bolag skulle finna för
godt att åvägabringa densamma, så kan styrelsen möjligen svara,
att den under vissa vilkor vill anslå ett visst belopp för ända¬
målet; men ett sådant löfte är ju icke bindande, och lika svårig¬
heter möter det att få veta, om den ryska poststyrelsen skulle
vilja lemna något bidrag till en sådan kommunikations upprätt¬
hållande. Yi veta, att .Finland för närvarande till största delen
bekostar postbefordringen mellan Sverige och Finland, och anled¬
ningar finnas till förhoppningar att ryska staten ej skall undan¬
draga sin hjelp till befrämjande af en lättare postkommunikation
mellan dess östersjöprovinser och Sverige. Det är en utredning i
detta afseende man egentligen önskar att Kongl. Maj:t skall söka
åstadkomma.
Sant är, att enskilda motionärer ofta besvära med begäran
om skrifvelsers aflåtande till Kongl. Maj:t i fråga om utredningar
i ett eller annat afseende, och att Riksdagen i allmänhet icke myc¬
ket fäster sig vid sådana framställningar; men här är fråga om
ett förslag, som, trots Stats-Utskottets åsigt att derigenom endast
skulle befrämjas ett ortintresse, hör till det allmännas utveck¬
ling, och detta så starkt, att icke blott Småland och Gotland, utan
hela södra Sverige och till och med Norge och en del af Danmark
Undersök¬
ning ang. en
kommunika¬
tionslinie
mellan Ve-
stervik och
Libau.
(Forts.)
N:o IG.
26
Lördagen den 4 Mars.
Undersök¬
ning ang. ei
kommunika¬
tionslinie
mellan Ve-
stervik och
Libau.
(Forts.)
har intresse deraf. Postkommunikationen mellan Sverige och Ryss¬
land vintertiden är väl långt ifrån stäld på den fot, som den bör
vara med afseende på den handelsutveckling, som pågår mellan
dessa länder. Den kortaste vägen för en sådan kommunikation
är den ifrågavarande mellan Yestervik och Libau öfver Gotland.
Den som någon gång varit ute på en vinterpostfärd till sjös, han
vet hvad detta vill säga, och en enda timmes längre fart kan gorå
det svårt, ja väl omöjligt för fartyget att komma fram. Vinter¬
tiden går postföringen mellan Gotland och Sveriges fasta land
numera öfver Vestervik, och färden räcker fem timmar. Mellan
Gotlands ostkust och Libau fordras sju timmar. Detta afstånd
kan tillryggaläggas på dagen, och man behöfver icke någon natt¬
färd, hvilket ju betydligt underlättar seglationen. Libau är en
stad, som, till någon del genom de tullförhållanden, hvilka äro
rådande emellan Tyskland och Ryssland,. men hufvudsakligen ge¬
nom jernvägsförbindelser med inlandet stigit till en ganska betyd¬
lig handelsstad, så äfven derigenom, att öfver Danmark dit dra¬
gits en del af de affärer, som eljest gått direkte från Tyskland.
Jag ber att få nämna, att år 1881 uppgick antalet fartyg, som
ankommo till Libau förpassade från Sverige, till 196 stycken och
från Norge till 59, samt att afgående fartyg med förpassning till
Sverige utgjorde 183 och till Norge 87. Värdet af de varor, som
fraktades från Libau till Norge, utgjorde 1,477,440 kronor och till
Sverige 3,628,660 kronor. Detta visar ju, att affärsförhållandena
mellan Libau samt Sverige och Norge vunnit en ganska stor om¬
fattning, hvilket framgår äfven deraf, att flera svenska handelshus
etablerat sig i Libau just för att underlätta varuutbytet‘mellan
Sverige och de ryska östersjöprovinserna.
Då man icke önskar något anslag till den ifrågasatta under¬
sökningen, utan endast vill att Kongl. Maj:t skall taga denna om
hand, så tycker jag icke att det är för mycket begärdt, och ber
derför få anhålla om bifall till Herr Törnebladhs reservation,
emedan jag tror att derigenom skulle tillfredsställas de åsigter,
hvilka äro rådande inom den del af Sverige, som skulle närmast
beröras af fördelarne utaf den ifrågasatta kommunikationslinien.
Herr Ro os: Då under diskussionens lopp blifvit berörd äf¬
ven frågan, huruvida icke jemväl postverket, borde i någon män
bidraga till åstadkommande af en ångbåtsförbindelse mellan Libau
och Vestervik, anser jag mig böra hafva äran meddela., att frågan
härom redan blifvit dragen under Kongl. Maj:ts pröfning. Norra
Kalmar läns landsting har nemligen gjort en underdånig framställ¬
ning i ämnet, hvilken remitterats till Generalpoststyrelsens under¬
dåniga utlåtande.
Huru snart detta utlåtande kan komma att afgifvas, är icke
möjligt för närvarande med säkerhet bestämma, då för frågans
fullständiga utredande erfordras, bland annat, uppgifter rörande
hamnumgälder och andra sjöfartsafgifter för ångfartyg, som anlöpa
Libau; om hvilka uppgifters anskaffande jag gått i författning.
Skulle en förbindelse emellan de ifrågavarande orterna komma
Lördagen den i Mars.
27
N:0 16.
till stånd, komme väl sådant att ske antingen genom enskild före¬
tagsamhet med subvention af statsmedel — hvilken utväg jag an¬
ser vara den förmånligaste —• eller ock på det sätt, att staten
öfvertoge förbindelsens upprätthållande; i hvilket fall dock borde
göras framställning om Rysslands deltagande i utgifterna för ång¬
båtstrafikens besörjande.
För att ärendet skall blifva af vederbörande handlagdt, kan
naturligtvis, under omförmälda förhållanden, icke anses nödvändigt,
att en underdånig skrifvelse i ämnet aflåtes, om också obestridligt
är att för dem, som skola till behandling upptaga ärendet, det är
en stor fördel om Kammaren finner skäligt redan nu uttala en
åsigt i detta ämne.
Herr Ljungqvist: Efter hvad som nu upplysts af general¬
postdirektören, vill det synas, som om det vore skäl att afslå så¬
väl motionen som reservationen, och jag anhåller också, att Kam¬
maren ville bifalla Utskottets betänkande i detta afseende. Jag-
vill endast nämna, att de upplysningar, som nu lemnats, hafva
icke stått till Stats-Utskottets förfogande. Utskottet hade alldeles
för litet data och fakta för att kunna tillstyrka en skrifvelse i
ämnet till Kongl. Maj:t, och utan tvifvel skulle Utskottet handla
mindre välbetänkt, om det i tid och otid tillstyrkte sådana under¬
dåniga skrifvelser.
Herr Törnebladh: Det tillhör mig att med några ord söka
vidare utveckla min reservation, och jag vill dervid icke upprepa
hvad af föregående talare redan yttrats, utan endast fästa upp¬
märksamheten derpå, att hvad man önskar är egentligen en något
mera allsidig pröfning af frågan, än som kan åstadkommas till
följd af en direkt framställning från orten. Det har redan nämnts,
att frågan är af den beskaffenhet, att den intresserar mer än den
ifrågavarande orten, och jag har också i min reservation gifvit en
temligen vidsträckt tolkning af den ort, som företrädesvis skulle
gagnas af den nya kommunikationsleden, ty det kan ju hända, att
någon annan punkt än Vestervik kunde befinnas lämplig för en
förbindelse med Eib au, ehuru visserligen enligt min åsigt hvarje
pröfning skall visa, att Yestervik är rätta platsen. Hvarför jag
anser frågan värd af eu allmännare uppmärksamhet och icke för¬
tjent att begrafvas genom ett kort anslag af Riksdagen, är att,
såsom möjligen icke alla känna, Ryssland på senare tider försökt
att af Libau bilda en verklig handelsstad, och om nu Sverige från
den motsvarande kusten går till mötes, kan detta icke innebära
annat, än att man emot den hand, som räckes ifrån öster, räcker
en hand äfven från vester för att åstadkomma en förbindelse, som
redan i äldre tider förefunnits, ehuru då af andra motiv, när fär¬
den gick från Sverige till Ryssland på vikingastråt och icke på
handelns fredliga väg. Nu är det gifvet, att Sverige för sin allt
mer uppblomstrande industri måste söka sig alla möjliga utfarts-
vägar, och för min del kan jag icke finna, hvarför icke Sverige
skulle kunna konkurrera med de engelska ångbåtar, som plöja
i Undersök¬
ning ang. en
kommunika¬
tionslinie
mellan
Vestervik och
Libau.
(Forts.)
N:o 16.
28
Lördagen den i Mars.
Undersök- Östersjön för att hamna vid ryska kusten, såvida de icke, sin vana
ning ang. en trögna, i stället stanna på Gotlands eller Ölands kuster. Jag
k°tionsKnie tror> seglationen kunde skötas mycket väl af oss och att vi
mellan hafva mycket att aflåta, som för Ryssland är af stort behof.
Vestervik och Särskild! har jag mig bekant, att år 1882 en industriutställning
Ulan. skall ega rum inom östersjöprovinserna, och det vore väl, om då
Hjorts.) e^. uttalande egt rum derom, att frågan ansetts förtjent af upp¬
märksamhet. Jag ber äfven få anmärka, att vi derigenom icke
hafva sagt något a, utan visar undersökningen, att förslaget icke
är lämpligt, så blifver naturligtvis intet vidare deraf; men visar
sig motsatsen, så kommer också staten, som bäst förstår att bryta
väg för dylika företag, att taga frågan om hand, och då blir den
icke ett ortintresse. Att den icke är detta framgår för öfrigtjust
deraf, att man vågar vädja till en blifvande undersökning, hvilket
man i annat fall icke skulle hafva gjort. Här har nu blifvit
ifrågasatt uti min reservation, att förslaget icke skulle helt och
hållet begrafvas, utan lemnas till utredning af de myndigheter,
hvilka framför andra kunna bedöma hvad som uti ifrågavarande
afseende bör göras, och jag ber att dertill få yrka bifall. Att en
framställning i ämnet redan inkommit till Kongl. Maj:t lägger icke
binder i vägen, utan bildar tvärtom ett uppslag i frågan, som kan
fullföljas, om Riksdagen anser denna vara förtjent af uppmärk¬
samhet.
Herr Olsson, Peter: Jag ber att i förevarande fråga få
yttra några ord särskild! ur rent kommersiel och industriel syn¬
punkt. Med den lilla erfarenhet jag har beträffande våra handels¬
förbindelser med Ryssland och de hamnar derstädes, som särskildt
lämpa sig för nämnda förbindelser, måste jag erkänna, att Libau
är i detta afseende en af de bästa hamnarne. Den är detta der¬
för, att den på senare åren blifvit ändpunkten för åtskilliga jern-
vägar, hvadan den tillförsel, som förr måste gå till Riga eller
Petersburg, nu går den kortare vägen till Libau; och vi veta,_ då
vi känna våra handelsförbindelser med Ryssland, att vi få icke
obetydliga varukvantiteter från sistnämnda stad. Till följd af den
stora utveckling, som Libau vunnit på senare åren, hafva åtskil¬
liga besparingar kunnat göras dels i afseende på kostnaderna för
transport af varor till Libau och dels i afseende på kostnaderna
för frakt från Libau till våra svenska hamnar. Särskildt beträf¬
fande spanmål kunna icke obetydliga besparingar göras i frakt
och assurans genom förbindelsen med Libau.
Men det förefinnes en annan omständighet, som är af kanske
ännu större betydelse för våra handelsförbindelser med Ryssland,
nemligen att Libaus hamn är öppen för sjöfart under nästan hela
vintern. Såsom vi hafva oss bekant, plägar Petersburgs hamn
stängas i November, åtminstone är det ganska svårt att dit be¬
frakta något fartyg senare än i början af November. Tillslutnin¬
gen af Petersburgs hamn brukar räcka in i April eller Maj, stund¬
om ända in i Juni månad. Hvad Riga angår, ställa sig förhål¬
landena något fördelaktigare. Dess hamn stänges icke så tidigt
Lördagen den 4 Mars. 29
som Petersburgs, men likväl merendels i November och i allt fall
i December samt förblifver stängd till i April eller stundom Maj
månad. Libaus hamn deremot är öppen nästan hela vintern, så¬
som redan nämndt är. Förhållandena äro der sådana, att det
mycket sällan inträffar, att is lägger hinder i vägen för sjöfarten,
och deri ligger, enligt min tanke, en stor fördel för den svenska
handelns bedrifvande på denna stad. Det har också visat sig, att
bolag i Danmark etablerat mera reguliera turer med ångbåtar till
Libau och att denna trade är fördelaktig såväl med hänsyn till
billigare frakt som särskildt till följd deraf att hamnen är öppen
under nästan hela vintern. Jag är för min del fullkomligt öfver-
tygad om, att denna plats kommer att blifva en betydligt större
handelsort, än den hittills varit, äfven i afseende på förbindelsen
med Sverige, och jag tror, att i den mån industrien kommer att
utvecklas här i vårt land, skall Libau blifva den lämpligaste och
säkraste platsen, till hvilken vi kunna afsätta våra alster, på
samma gång som det är den plats, från hvilken vi billigast och
säkrast kunna få de förnödenheter, som vi behöfva från Ryssland.
Jag medgifver gerna, att i sådana fall som det förevarande
bör det i allmänhet vara den enskilda företagsamheten, som icke
blott tager initiativet, utan äfven sedermera uppehåller trafiken
och jemväl lemnar poststyrelsen tillfälle att på samma väg få
posten befordrad; men jemte det jag gör ett sådant medgifvande,
tror jag dock, att denna fråga är af så stor betydelse för vårt
lands handel och industri och särskildt för våra förbindelser med
Ryssland, att den väl förtjenar en särskild uppmärksamhet af
denna Kammare.
Jag törs icke yttra mig om, hvilken plats från Sverige, som
vore den lämpligaste för att sätta i gång eu postförbindelse. Jag
törs icke heller yttra mig om, huru detta lämpligast bör ske, an¬
tingen så, att staten skaffade sig en postångbåt eller på något
annat sätt. Men hvad jag tror mig böra säga är, att frågan verk¬
ligen är af den betydelse, att den förtjenar en särskild undersök¬
ning. Då nu, såvidt jag förstått reservantens mening, här icke är
fråga om något annat än en utredning, och en sådan icke torde
för staten medföra några nämnvärda kostnader, måste jag för min
del hemställa, huruvida icke Kammaren skulle finna en sådan ut¬
redning nyttig för våra handelsförbindelser och vår industri. Yisar
det sig vid en sådan utredning, att förslaget bör befordras på annat
sätt än genom statens mellankomst, eller ock att staten bör upp¬
muntra det, så kan ju sedermera Riksdagen fatta beslut i öfverens¬
stämmelse dermed; men i allt fall tror jag en utredning vara nyttig
och i viss mening nödvändig. Jag vill emellertid icke göra något
yrkande, ehuru jag icke har något emot att biträda reservantens
förslag; men jag har trott, att detta uttalande från min sida må¬
hända kunde vara lämpligt, derför att jag har någon liten känne¬
dom om våra handelsförbindelser med Ryssland.
N:0 16.
Undersök¬
ning ang. en
kommunika¬
tionslinie
mellan
Vestervik och
Libau.
(Forts.)
Herr Reutersvärd: Jag har begärt ordet endast för att få
konstatera, att frågan icke är blott ett ortintresse, utan har stor
N:0 16.
ao
Lördagen den 4 Mars.
Undersök- betydelse för landet i allmänhet. Jag kan intyga detta, emedan
ning ang. eu ja~ af erfarenhet vet, att de förbindelser, vi hafva med Ryssland,
k°tiZslinie' vant för våra förhållanden särskildt fördelaktiga. Särskilt under
mellan de svåra perioder, vi hade att genomgå åren 1878 och 1879, hade
Vestervik och våra verkstäder och våra gjuterier förbindelsen med Ryssland till
Ulan. sf.or (jei att tacka för att de kunde hållas i gång. För närvarande
(Forts.) äro v^ra förbindelser med Ryssland under vintern så svåra, att
då t. ex. fråga uppstår att der uppgöra någon affär— ty de sända
icke personer hit, utan vi måste skicka till dem — så måste desse
resa öfver kontinenten för att komma till en rysk hamn, hvilket
både försvårar och fördyrar underhandlingarne. Huruvida den nu
föreslagna linien är den lämpligaste, derom vågar jag icke yttra
mig; men att frågan är af större betydelse än Stats-Utskottet
trött, ber jag få intyga. Jag yrkar bifall till reservantens förslag.
Herr Carleson: Såsom ett ytterligare skäl för den före¬
slagna skrifvelsen ber jag få erinra om det förhållande, att, om
Riksdagen nu afslår denna, af reservanten tillstyrkta skrifvelse,
ett sådant afslag med skäl kan tolkas såsom ett förklarande af
Riksdagen, att den anser det fullkomligt likgiltigt, huruvida en
direkt kommunikation åstadkommes mellan södra Sverige och den
ort, som vill synas komma att uppsamla nästan hela mellersta
Rysslands handel.
Efter härmed slutad öfverläggning gjordes enligt de derunder
framstälda yrkandena propositioner, först på bifall till ifråga¬
varande punkt och sedan derpå, att Kammaren skulle, med afslag
å Utskottets hemställan, bifalla det förslag, som innefattades i
den emot punkten afgifna reservation; och förklarades den senare
propositionen vara med öfvervägande ja besvarad.
Votering begärdes, i följd hvaraf uppsattes, justerades och
anslogs en så lydande-omröstningsproposition:
Den, som bifaller 20 punkten i Stats-Utskottets Utlåtande
•N:o 13 a, röstar
J a;
Den. det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, afslås punkten och bifalles det förslag, som inne¬
fattas i den emot punkten afgifna reservation.
Omröstningen företogs, och vid dess slut befunnos rösterna
hafva utfallit sålunda:
Ja—27;
Nej—63.
31
N:o 16.
Lördagen den 4 Mars.
Föredrogos och biföllos Lag-Utskottets den 1 i denna månad
bordlagda utlåtanden:
N:o 18, i anledning af väckt motion i fråga om underdomsto-
larnes ombildning;
N:o 19, i anledning af väckt motion om ändring i 99 § Kon-
kurslagen; och
N:o 20, i anledning af väckt motion angående utarbetande af
förslag till ny sjölag.
Upplästes och godkändes Riksdagens Kanslis förslag till Riks¬
dagens underdåniga skrifvelser:
N:o 3, angående verkstäld omröstning öfver Högsta Domstolens
ledamöter;
N:o 5, angående val af Justitieombudsman och hans suppleant.
Justerades fem protokollsutdrag för detta sammanträde, hvar¬
efter Kammaren åtskildes kl. 2 e. m.
In fidem
A. von Krusenstjerna.