RIKSDAGENS PROTOKOLL.
1882. • Ändra Kammaren. N:o 54.
Onsdagen den 10 Maj.
Kl. 7 e. in.
§ 1.
Föredrogs och lades till handlingar^ Stats-Utskottets Memorial
N:o 56, i anledning af nådig remiss med öfverlemnande af förteckning
öfver de för statsverkets räkning utarrenderade egendomar.
§ 2.
Skedde föredragning af Stats-Utskottets Utlåtande N:o 53, i an¬
ledning af Kongl. Maj:ts proposition angående de Kongl. teatrarne.
Uti berörda proposition (N:o 40) hade Kongl. Maj:t, som funnit
hinder för närvarande möta för afgifvande af förslag om definitivt
ordnande för framtiden af de Kongl. teatrarnes angelägenheter, äskat
Riksdagens medgifvande dertill, att de Kongl. teatrarnes verksamhet
måtte jemväl efter utgången af det den 30 nästkommande Juni till¬
ändagående spelåret och intill dess, efter slutligt afgörande af frågan
om teatrarnes framtida ställning, tillämpning deraf kunde komma att
inträda fortgå efter hufvudsakligen enahanda plan som hittills, med
rätt för Kongl. Maj:t att låta på statsverkets bekostnad af tillgängliga
medel förskjuta de utgifter för teatrarnes förvaltning, hvartill det
ordinarie statsanslaget och teatrarnes öfriga inkomster kunde komma
att ej lemna tillgång.
Utskottet hade, i anledning af denna nådiga framställning, bland
annat anfört:
»Då teaterdirektionen -—- — såsom ett önskningsmål framhållit,
att till de Kongl. teatrarnes fortsatta drift måtte beredas ett ökadt
anslag af 40,000 kronor utöfver det nuvarande statsanslaget, vill det
synas som om. det vore fullt tillräckligt, derest Kongl. Maj:t medgåfves
rätt att låta intill nämnda belopp på statsverkets bekostnad förskjuta
de utgifter för teatrarnes förvaltning under instundande spelår, hvartill
tillgång eljest möjligen skulle komma att saknas; och har Utskottet
derföre funnit sig böra endast i sådan form tillstyrka det äskade med-
gifvandet.
»Enär emellertid största vigt ligger deruppå, att det rådande in¬
terimistiska tillståndet i afseende ä de Kongl. teatrarne må snarast
Andra Kammarens Prot. 1882. N:o 54.
Ang. förskott
åt de Kongl.
teatrarne.
1
X:o 54.
2
Onsdagen den 10 Mai, e. m.
Ang. förskott möjligt upphöra, helst, på sätt till statsrådsprotokollet jemväl är ytt¬
ra* de Kongi. radt, det svårligen lärer förena sig med de hos oss eljest tillämpade
teatrarne. förvaltningsformer att låta en teaterförvaltning handhafvas omedelbart
(Forts.) af staten, har Utskottet kunnat lemna sitt förord i ofvan omförmälda
hänseende endast under förutsättning att till näst sammanträdande
Riksdag må blifva framlagdt förslag till definitivt ordnande af frågan
om teatrarnes framtida ställning, vare sig sådant finnes böra ske ge¬
nom försäljning af den Dramatiska teatern och den Stora teaterns upp¬
låtande för viss tid till bolag eller enskild person, eller genom båda
teatrarnes utarrenderande, eller genom inställande af de Kongi. teat-
rarnes verksamhet och byggnadernas användning för andra ändamål,
eller genom öfverenskommelse i ämnet med Stockholms stad, eller på
annat här ej angifvet sätt, hvarigenom statsverket befrias från obe¬
stämda utgifter för denna institution; och har Utskottet derföre ansett
sig böra föreslå Riksdagen att hos Kongi. Maj:t anhålla om aflåtande
till nästkommande Riksdag af framställning i berörda hänseende.»
Och hade Utskottet hemstält, att Riksdagen — jemte förklarande
det Riksdagen icke nu ville yttra sig beträffande den plan, enligt
hvilken de Kongi. teatrarnes verksamhet skulle komma att tills vidare
fortgå, samt under anhållan det Kongi. Maj:t täcktes till näst samman¬
trädande Riksdag framlägga förslag till definitivt ordnande af frågan
om teatrarnes framtida ställning och verksamhet på ett eller flera af
ofvan antydda eller annat lämpligt sätt, hvarigenom statsverket blefve
befriadt från obestämda utgifter för denna institution — måtte med¬
gifva Kongi. Maj :t rätt att låta på statsverkets bekostnad af tillgäng¬
liga medel förskjuta intill 40,000 kronor de utgifter för teatrarnes
förvaltning under nästkommande spelår, hvartill det ordinarie teater¬
anslaget och teatrarnes öfriga inkomster möjligen icke komme att
emna tillgång.
Vid Utlåtandet voro reservationer fogade dels af Grefve Gustaf
Sparre, Friherre B. von Krcemer och Friherre H. M. Pahnstjerna,
dels af Friherre F. von Essen, dels af Herrar B. Montgomery-Geder-
liielm, L. Nordenfelt, B. Törnebladh, Grefve S. Lagerberg, O. Evers
och J. Widén, dels af Herrar Lins Olof Larsson och G. A. Larsson,
dels ock slutligen af Herr Nils Petersson.
Sedan Utskottets hemställan blifvit uppläst, yttrade
Herr J. Anderson i Tenhult: Man må tänka hvad man vill om
teatrarne, så tror jag ändå att det icke kan vara skäl att gifva dem
så stora anslag, som här ifrågasättas. Må man gifva teatrarne hvilka
vackra namn som helst, må de benämnas, såsom jag hört yttras, för
uppfostringsanstalter, Thalias tempel, konstens helgedom, så tror jag
dock att de icke förtjena dessa namn, ty teatrarne äro och förblifva
säkert blott teatrar. Uti Kongi. Maj:ts proposition om statsverkets till¬
stånd och behof, som blifvit för Riksdagen framlagd, har intagits en
ny inkomstrubrik benämnd skolafgifterna 400,000 kronor. Om man
nu skulle tänka sig att teatrarne verkligen vore uppfostringsanstalter,
skulle y4 af denna summa eller 100,000 kronor tagas till teatrarne
3 ]N:o 54.
Onsdagen den 10 Maj, e. m.
cell endast 3/i komma elementarskolorna till godo. Jag tror att be-^%. förskott
tolkningen så val i städerna som i landsorten mer än en gång skall cle K°ngi.
betacka sig för att för sina barns undervisning i de allmänna läro- teatrarne-
verken betala en 30 kronor i terminsafgifter, då man bar råd att be- (Forts-)
tala af statens medel 100,000 kronor för teatrarnes underhåll. Jag
tror att frågan rörande teatrar är af den beskaffenhet, att hvar och en
bör inse att den är och bör vara ett ortintresse, och att det må bero
på hvarje ort, som vill hafva en eller flera teatrar, att derför göra
erforderliga uppoffringar, utan att några kostnader drabbar staten för
detta ändamål.
Jag yrkar derför rent afslag å Utskottets föreliggande betänkande.
Herr Nils Petersson: Jag har, såsom det synes af betän¬
kandet, icke kunnat i allo instämma med hvad Utskottet föreslagit;
och jag vill derföre med några få ord gifva skäl för min åsigt. Jag
tror att man bör icke helt och hållet fördöma teatrarne och deras
verksamhet, ty sådana böra ju finnas i ett civiliseradt land, men jag
kan det oaktadt icke ingå på Kongl. Maj:ts förslag, hvilket blifvit af
Utskottet tillstyrkt. Då ett land som Sverige uppoffrar 120 å 130,000
kronor om året för denna sak, så synes det mig hafva gjort alldeles till¬
räckligt för densamma. Svenska nationen är ej heller nöjd med att
vi fortfarande öka anslaget för detta ändamål; i dess ögon är det nu
varande anslaget fullt tillräckligt. Derpå kan visserligen svaras, att
teatrarnes verksamhet icke kunnat utöfvas med de stora anslag teatrarne
redan hafva, men jag tror att densamma kan fortgå med de anslag
teatrarne fått dels af Hans Maj:t Konungen, dels af Riksdagen. Jag
tror nemligen, att om teatrarne förkortade tiden för spelterminerna,
skulle förhållandet blifva bättre. Dessa terminer börja nu för tidigt
och teatrarne spela för länge, ty om jag icke är illa underrättad, skall
det sämsta resultatet af deras verksamhet visa sig i början och slutet
af spelåret. Om detta t. ex. slutade den 1 Maj i stället för i Juni,
såsom nu sker, så skulle teatrarne icke blifva så kostsamma. Det är
oförklarligt för mig — och man må icke förundra sig deröfver — att
det skall finnas så många enskilda teatrar i Stockholm, hvilka alla
gifva god förtjenst under det att cle Kongl. teatrarne gifva förlust.
Den ena teatern efter den andra uppkommer här i hufvudstaden, och
de bära sig ganska bra, men ändock erfordras så stora kostnader för
den Kongl. och den Dramatiska teatern. En ändring i detta afseende
är nödvändig. Teatrarnes mantel har nu fallit på staten, för att icke
säga, att den blifvit kastad på honom. Staten eller Riksdagen, såsom
statens representant, måste nu se till, huru manteln skall upptagas.
Jag tror icke att det är rätt att Riksdagen då låter allt fortgå på det
sätt som det gått hittills; jag föreställer mig tvärtom att det är fel
på ett eller annat sätt att nu fordra ett så stort belopp af Riksdagen.
Min åsigt är derför, att man bör bifalla Utskottets förslag med ute¬
slutande af det tillstyrkta beloppet, 40,000 kronor; jag anser att svenska
nationen med Konungen i spetsen redan gjort tillräckligt stora upp¬
offringar genom att årligen anslå 120—130,000 kronor för teatrarnes
ändamål.
Jag anhåller alltså om bifall till Utskottets förslag med yrkande
N:0 54* 4 Onsdagen den 10 Maj, e. m.
Ang. förskott dock om afslag å det föreslagna beloppet 40,000 kronor samt att följ-
åt de Kongl. årligen förslaget måtte bifallas med uteslutande ur klämmen af orden
teatrarne. >>m§, Medgifva Kongl. Maj:t rätt» etc. till ock med orden »icke komma
(Forts.) ay. lemna tillgång».
Herr Liss Olof Larsson: Jag har låtit anteckna mig såsom
reservant emot Utskottets betänkande och detta bär jag gjort emedan,
såvidt jag vet och kunnat utröna, i min hemort icke finnes något af
Riksdagen beviljadt anslag, som är mindre populärt än anslaget till
teatrarne. Man kan der förlåta Riksdagen för mycket, äfven om folket
undrar, men i afseende på anslaget till teatrarne har jag knappt hört
mera än eu tanke, nemligen att det är oförsvarligt af Riksdagen att
gifva anslag till de kungliga teatrarne. Nu har man likväl gifvit
60,000 kronor på ordinarie stat och här är fråga om en tillökning
häruti på 40,000 kronor, så att hela beloppet skall blifva 100,000 kronor.
Jag var ganska tveksam när jag lät anteckna mig såsom reservant,
derför att den mening, som förefinnes i klämmen af betänkandet, är
för mig mycket tilltalande, och jag skulle icke vara emot att uppoffra
de nu föreslagna 40,000 kronor äfvensom de redan beviljade 60,000
kronor, om man kunde hoppas att från Kongl. Maj:t emotse det till¬
mötesgående, att man kunde få ett svar på detta Stats-Utskottsbe-
tänkande, hvithet, såsom jag antager, blir Riksdagens beslut, att man
nemligen kunde få för Riksdagen framlagdt ett förslag, som gånge ut
på de kungliga teatrarnes byggnaders och tomters användning för andra
statens ändamål. Det är ett sådant svar som jag hoppas på skall komma
från Kongl. Maj:t och det är under den förutsättningen, som jag för
min del icke skall göra något yrkande på afslag å Utskottets betän¬
kande. Jag vill nemligen vara med om att uppoffra det föreslagna
beloppet af 40,000 kronor i den förhoppning att vi från Kongl. Maj:t
skola få redan vid nästa riksdag en sådan framställning, som jag nyss
nämnde, derom att den nuvarande tomten för Stora teatern skall an¬
vändas för andra ändamål; under inga andra förhållanden än rent bi¬
fall till såväl Utskottets motivering som dess kläm, kan jag underlåta
att göra yrkande på rent afslag.
Herr Wieselgren: Det torde allt ligga mycket skäl till grund
för de sex reservanternas från Första Kammaren yttrande, hvilka anse
att någon antydan om det sätt, hvarpå förslaget till definitivt ordnande
af de Kongl. teatrarnes ställning skulle grundas, icke just vore af nö¬
den i detta betänkande. Då likväl eu sådan antydan influtit i Stats¬
utskottets utlåtande, bör man väl ändå icke lemna den alldeles utan
beaktande. De deruti förekommande hufvudsakligaste alternativen rigta
sig antingen derpå att teatrarne utarrenderas eller också — att deras
verksamhet inställes och byggnaderna användas för andra ändamål.
Då i fjor fråga var före om beviljande af ett extra anslag till de
Kongl. teatrarne, uttalade jag mig bestämdt emot deras utarrenderande;
och orsaken, hvarför jag nu begärt ordet, är endast att få till pro¬
tokollet uttaladt att, emellan de två alternativen, antingen båda teat¬
rarnes utarrenderande eller inställandet af deras verksamhet, skall jag,
derest saken så gestaltar sig, utan betänkande välja det senare.
Onsdagen den 10 Maj, e. m.
5 N:o 54.
För närvarande inskränker jag mig till att yrka bifall till Stats- Ang. förskott
Utskottets föreliggande förslag. &t de Kongl.
teatrarne.
Herr Emil Key: Jag vill nu icke alls ingå uti något ordande H01'13-)
om, huruvida det finnes ett estetiskt och etiskt ändamål med teatrarne,
antingen de, såsom en talare här bredvid nyss ifrågasatte, äro upp¬
fostringsanstalter eller endast förlustelseställen, om den dramatiska
konsten är ett bildningsmedel eller blott ett tidsfördrif. Denna fråga
är längesedan afgjord, och äfven jag har flera gånger förut derom
uttalat min uppfattning.
Jag skall för närvarande uteslutande hålla mig till den finansiella
frågan och den faktiska sidan af saken. Denna sida är sådan, att för-
lidet år den 27 April lemnades de Kongl. teatrarne af Kongl. Maj:t
tillbaka till statsverket, hvilket eger såväl sjelfva fastigheterna som
inventarierna vid båda teatrarne. Det fans då tvenne utvägar för
ministeren: antingen att låta de Kongl. teatrarne alldeles upphöra,
stänga teaterportarne och stoppa nycklarne i lådan, eller också att
fortsätta deras verksamhet med det anslag, som redan var lemnadt.
Regeringen valde den senare utvägen och deremot har ingen invänd¬
ning gjorts. Konstitutions-Utskottet har tillstyrkt decharge; Riksdagen
har beviljat den och alltså godkänt regeringens åtgärd att låta de
Kongl. teatrarnes verksamhet fortgå. Innevarande års Riksdag har gjort
ännu mera; den har betalt den skada, stora teatern lidit genom brand
till ett belopp af 67,458 kronor, men denna summa var afsedd icke
endast till reparation af taket och hvad som genom branden direkt å
byggnaden förstördes, utan äfven till reparationer af dekorationer och
kostymförråd. Allt detta tyckes förutsätta, att Riksdagens mening vore
att de Kongl. teatrarnes verksamhet skulle fortgå. Men icke nog härmed;
Riksdagen har vidare beviljat 60,000 kronor i anslag för nästa spelår,
också i uppenbart syfte att å Kongl. teatrarne fortfarande skulle spelas,
blår se vi sålunda flera särskilda beslut af detta års Riksdag, som
ådagalägga att Riksdagens mening är, att de Kongl. teatrarne åtmin¬
stone under nästa spelår skola fortfara med sin verksamhet.
Nu kommer regeringen och säger till Riksdagen: »Om icke dessa
anslag räcka till, om det skulle uppstå brist, gif oss då medel att fylla
denna brist.» — Det är just detta föreliggande betänkande afser. Om
nu Riksdagen skulle vägra att fylla den möjligen uppkommande balan¬
sen, hvem skall då ersätta den? Riksdagen har sjelf sagt, att de Kongl.
teatrarnes verksamhet skall fortgå; och, om brist nu uppkommer, blir
det icke, såsom förut, Hans Maj:t Konungen som fyller den. Icke heller
lärer det väl blifva regeringens skyldighet att personligen ansvara der¬
för. Hvem skall väl då betala bristen? Jo, det måste vara statens
skyldighet, men huru och på hvad vilkor? Det är inför svårigheten
att afgöra detta vi nu stå, mine Herrar. Stats-Utskottet har sökt lösa
denna fråga på det sätt att Utskottet föreslagit, att Kongl. Maj:t för
sådant ändamål af tillgängliga medel skulle ega använda icke ett
obegränsadt belopp utan en summa af intill 40,000 kronor; det vill
säga till det belopp, som teaterstyrelsen sjelf ansett möjligen komma
att blifva behöflig!.
Man har ansett att kostnaden behöfver derför icke nödvändigt gå
N:o 54. 6
Onsdagen den 10 Maj, e. m.
Ang. förskott till 40,000 kronor, utan kan ju stanna vid måhända 25,000, 30,000,
åt de Kongl. eper hvithet belopp som helst intill 40,000; hufvudsaken är, att bristen
teairarne. £y]]ag p° sätt. Stats-Utskottet säger tillika, att det tillstyrkt
(Forts.) enc|ast under förutsättning att till nästa Riksdag framlades för¬
slag till definitivt ordnande af frågan om teatrarnes framtida ställning
och verksamhet på ett eller flera af ofvan i motiveringen antydda eller
annat lämpligt sätt, hvarigenom statsverket blefve befriadt från obe¬
stämda utgifter för denna institution. Nu kan man visserligen säga:
de kunna ju gå på och spela så länge som de andra penningarne räcka
och sedan slå igen portarne. Men när äro penningarne slut? Det kan
vara ganska svårt att afgöra den saken, innan räkenskaperna blifvit
afslutade. En tid bära sig teatrarne kanske bra, eu annan tid illa och
sedermera om igen bra. Jag tror dessutom, mine Herrar, att så länge
teatrarne skola vara en statsinstitution, blir det ofantligt svårt att helt
tvärt stänga dem och låta hela personalen ett, tu, tre stå på bar backe;
något sådant kunde icke vara öfverensstämmande med statens värdig¬
het. Det är dessa skäl, som föranledt Utskottet att bestämma summan
till 40,000 och på samma gång föreslå en skrifvelse, affattad så, att den
lemnar så mycken frihet som möjligt i afseende på sättet, men hållen
i så bestämda ordalag som möjligt med afseende å slutresultatet, på det
att man eu gång kunde få slut på allt detta trassel. Det är af dessa
skäl, som jag nu anhåller om bifall till Utskottets hemställan.
Herr Danielson: Jag ber att få nämna, att Konstitutions-Ut-
skottet vid granskningen af statsrådsprotokollen egnade en synnerlig
uppmärksamhet åt det statsrådsprotokoll, deri Hans Maj:t Konungen
tillkännagifver sitt beslut att skilja de Kongl. teatrarne från ho (för¬
valtningen och öfverflytta dem såsom en statsinstitution under ett
af statsdepartementen. Efter att hafva tagit del af de handlingar, som
stodo i sammanhang med denna sak, enade man sig också i Utskottet
derom, att regeringen icke gerna kunnat gorå annat, än den gjort,
då den beslutat att låta teatrarnes verksamhet fortsättas, till dess
Riksdagen hunnit uttala sin åsigt i frågan. Jag tror icke att man
kan klandra regeringen för detta; tvärtom är det min öfvertygelse
att, om regeringen hade stängt, teatrarne, klandret blifvit ganska
skarpt.
Riksdagen har emellertid nu fått tillfälle att uttala sin åsigt i
frågan, och för min del får jag säga, att jag är belåten med Utskot¬
tets sätt att behandla densamma, och detta beträffande såväl motive¬
ringen som sjeifva klämmen. Jag tror nemligen att det af Utskottet
föreslagna sättet att lösa frågan är det lämpligaste och att man bör
låta regeringen få ännu ett år på sig för sakens ordnande. Hvad be¬
träffar det föreslagna beloppet af 40,000 kronor, så bör detta, såsom
den föregående talaren redan erinrat, betraktas såsom ett kreditiv,
att användas endast i händelse af behof, och jag vill hoppas att veder¬
börande skola tillse att detsamma, om möjligt, icke kommer till an¬
vändande. Jag tror sålunda att vi nu icke kunna göra annat än
bifalla Utskottets förslag och att Riksdagen bör uttala sig om, i hvilket
syfte den anser att frågan bör lösas, och då ett ganska tydligt utta-
Onsdagen den 10 Maj, e. m.
7 N:0 54.
lande derom innehålles uti Utskottets hemställan, anser jag att den- Ån9- förskott
samma bör af Kammaren kunna godkännas. åt de Konsl-
Jag yrkar bifall till Utskottets förslag. teatiarne.
Chefen för Kongl. Finansdepartementet Herr Statsrådet Themp-
tander: För min del finner jag ganska naturligt att Stats-Utskottet
ansett önskvärdt att beloppet af statsverkets bidrag till de Kongl.
teatrarne kunde varda begränsadt, och jag kan icke annat än betyga
Stats-Utskottet regeringens erkännande, derför att Utskottet genom
denna hemställan velat till Kongl. Maj:ts förfogande ställa ett kreditiv
af 40,000 kronor. Jag har emellertid ansett mig skyldig att fästa
Kammarens uppmärksamhet på några särskilda omständigheter, som
äro förbundna med handhafvandet af de Kongl. teatrarnes förvaltning
och hvilka föranleda, att bestämmandet af ett fixt belopp i detta fall
mer än i fråga om hvarje annan statens förvaltningsgren kan under
vissa förhållanden blifva otillfredsställande.
Som bekant, utgår till de Kongl. teatrarne ett ordinarie statsan¬
slag af 60,000 kronor, och Hans Maj:t Konungen lemnar dem genom
sin hofförvaltuing ett årligt bidrag af 67,385 kronor. Den samman¬
lagda summan af dessa begge belopp, ungefär 127,000 kronor, är emel¬
lertid icke den väsentligaste inkomsttiteln i de Kongl. teatrarnes bud¬
get. Denna utgöres nemligen af recettinkomsterna. Vid fastställandet
af den provisoriska stat, som är gällande för innevarande spelår, be¬
räknades dessa inkomster till ungefär 415,000 kronor. Men det torde
vara för Kammarens ledamöter lätt att inse, att en beräkning på för¬
hand af dessa inkomsters belopp måste vara förbunden med de största
svårigheter, och om så skulle inträffa, att de icke inflyta till det be¬
räknade beloppet, så ber jag få nämna, att detta icke inverkar på
teatrarnes budget på det sätt, att utgifterna skulle i motsvarande mån
minskas, ty hvarken teaterpersonalens aflöning eller dagkostnaderna
för representationerna lida någon minskning, derför att publikens besök
blifva mera fåtaliga och derigenom recettinkomsterna nedgå. Öfver de
förhållanden, som inverka på dessa inkomsters belopp, är det natur¬
ligtvis för regeringen alldeles omöjligt att bestämma, emedan de helt
och hållet ligga utom omfånget af dess verksamhet. Deremot torde
det vara regeringens uppgift att tillse det utgifterna kunna så långt
möjligt är begränsas, och jag försäkrar att den skall söka ställa så till,
att dessa komma att så vidt ske kan hålla sig inom den summa, som
här är beräknad. Men å andra sidan kan regeringen omöjligt så i
detalj följa teaterns förvaltning och verksamhet, att regeringen kan taga
på sitt ansvar att, derest recettinkomsterna ställa sig ofördelaktigt, icke
en förhöjning af deficit kan komma att uppstå. I sådant fall kan jag
icke finna någon annan utväg för regeringen än att låta äfven detta
öfverskott, om det än öfverskrider den här beräknade summan, bestri-
des af tillgängliga medel och sedermera hos näst sammanträdande
Riksdag begära ersättning för detta förskott, likasom regeringen eljest
begär ersättning för förskott, som den lemnar för oförutsedda eller på
förhand icke beräkneliga utgifter. Detta må nu erkännas vara eu stor
olägenhet, och om man deraf hemtar stöd för den uppfattning att det
*■ icke är lämpligt att teatrarnes verksamhet bedrifves omedelbart för
N:o 54. 8
Onsdagen den 10 Maj, e. m.
Ang. förskott statens rakning, så vill jag för min del upprigtigt bekänna, att detta
åt de Kongl. i-esonnement står nrycket nära den uppfattning, som jag haft tillfälle att
a rmne. ^ statsrådsprotokollet uttala, och jag är fullt förvissad att ytterligare
or s'' ett år skall vara alldeles tillräckligt för att Riksdagen skall komma
till bestämd insigt derom, att ett så beskaffadt handhafvande af de
Kongl. teatrarnes verksamhet icke är lämpligt. Men å andra sidan
ber jag att få fästa uppmärksamheten derpå att, så vidt och så länge
denna verksamhet skall handhafvas af regeringen, så lär det väl vara
alldeles nödvändigt att det deficit, som kan komma att uppstå, betäckes
af statsmedel. Utan att ifrågasätta en ändring i den summa, som Ut¬
skottet här föreslagit, och under förhoppning om att den skall vara för
ändamålet tillräcklig, har jag likväl ansett det vara min pligt likmä¬
tigt att fästa uppmärksamheten derpå, att förhållanden kunna inträffa,
då det belopp, som Utskottet här föreslagit, icke förslår att betacka
den brist, som kan komma att uppstå.
Herr Lyttkens: Det kan just icke vara mycket skäl att nu bringa
på tal, hvad man egentligen hade bort tala om vid behandlingen af
Konstitutions-Utskottets så kallade dechargebetänkande. När någon
röst icke då höjdes för att klandra den åtgärd, som ligger till grund
för Kongl. Maj:ts ifrågavarande proposition, har icke en riksdagsman
rätt att nu tala om en åtgärd, som redan vunnit Riksdagens godkän¬
nande, och derför skall jag icke heller nu inlåta mig på den saken,
fastän frestelsen dertill kunde vara stor. Men då Konstitutions-Utskot-
tet icke fann skäl att i detta afseende framställa någon anmärkning,
var det ju icke lönt att här i Kammaren derom väcka onödigt tal,
och ännu mindre kan det vara skäl att göra det nu. Då jag begärde
ordet, var det egentligen för att få till Stats-Utskottets ordförande
framställa en förfrågan, hvilken dock sedan dess blifvit till en del be¬
svarad från statsrådsbänken. Herr Finansministern yttrade nemligen,
att om dessa 40,000 kronor visa sig otillräckliga, måste naturligtvis
bristen fyllas från annat håll. Men hvarifrån skola då medel dertill
tagas? Herr Finansministern svarar derpå, att de naturligtvis måste
tagas ur den allmänna statskassan, och något sådant tycktes äfven
framskymta i stats-utskottsordförandens yttrande. Men om Riksdagen
för något visst ändamål anvisar ett bestämdt anslag, så får ett sådant an¬
slag, enligt grundlagens bud, icke öfverskridas. Och då stå vi ju åter i
samma obehagliga dilemma, äfven om Utskottets förslag bifalles. För min
del tycker jag det skulle blifva en ganska obehaglig sak, om teatrarne
skola stå omedelbart under regeringens ledning, och dithörande frågor så¬
lunda äfven blifva föremål för Riksdagens behandling och statsrevisorernas
granskning. Jag undrar, om då icke vid hvarje riksdag skulle uppstå
tvister om de anslag, som för detta ändamål kunde vara behöfliga, eller
öfver sättet, hur medlen blifvit använda. Till en viss grad instämmer
jag derför med talaren på dalabänken, att vi, som äro från landsorten
och icke kommit till insigt om den ofantligt stora vigt teatrarne på¬
stås hafva såsom bildningsmedel, snarare betrakta dem såsom förlustelse¬
lokaler och derför äfven anse olämpligt, att alla kostnaderna för ett
sådant ändamål skola drabba landet i sin helhet. Detta må nu vara
en missuppfattning hos oss, men säkert är, att den delas af ganska
Onsdagen den 10 Maj, e. in.
9 N:o 54.
många. Och om nu dessa teatrar verkligen äro sådana utmärkta bild- Ang. förslöa
ningsanstalter, hvarför skulle vi då icke kunna pretendera att få dy- at de Kon9l-
lika anstalter inrättade på flera ställen i landet? Men detta hvarken “
kan eller bör sättas i fråga, och derför torde det icke löna mödan att or s''
vidare spilla ord på den saken.
Hvad nu beträffar den saken, att Hans Maj:t Konungen förklarat
sig icke vidare vilja taga någon befattning med teatrarne, så är väl
icke så mycket att säga om det, och jag för min del vill ej klandra
det, men jag vet icke, hvarför icke Riksdagen skulle kunna med ännu
mera skäl säga detsamma. Nu har emellertid regeringen begärt och
Utskottet tillstyrkt, att dessa teatrar ännu ett år skulle fä skötas för
statens räkning, på det man under tiden skulle kunna fä se, huru sa¬
ken bäst kan låta sig arrangera. För min del vill jag, då frågan nu
kommit på en sådan punkt, icke bestämdt motsätta mig Utskottets för¬
slag, men jag har velat till protokollet uttala, att jag skulle på det
högsta beklaga, om teatrarne äfven för framtiden skulle komma att
höra direkte till regeringen. Jag befarar nemligen, att vi då i dem
få ett ständigt tvisteämne. Om Riksdagen meddelar ett. bestämdt an¬
slag och detta måste öfverskridas af regeringen, så blir detta eu oupp¬
hörligt återkommande anmärkningsanledning. Jag tror med ett ord
att detta kommer att medföra stora svårigheter. Och dessutom komma
dessa för saken så intresserade och bildade stockholmare och säga, att
vi äro för snåla på anslag, derför att vi icke kunna i detta hänseende
täfla med Paris och London; och då heter det genast, att vi äro obil¬
dade barbarer. Som sagdt, det skulle blifva ett ständigt tvistefrö, och
till åstadkommande af något sådant vill åtminstone icke jag bidraga.
Och för öfrigt skulle kanske ännu en fråga tillkomma, nemligen
de anledningar till farhågor beträffande eldfara och dylikt, som nu
förefinnas. Det har väckt min synnerliga förundran, att de förhållan¬
den i detta hänseende, som nu ega rum vid den Dramatiska teatern,
fått så länge oanmärkt passera; de trånga ingångarne till denna tea¬
ter medföra ytterlig fara för att menniskolif skola vid en inträffande
eldsolycka och dervid uppstående panik spillas i mängd. Skall denna
teater ovilkorligen bibehållas, så måste man också nödvändigt vidtaga
genomgående förändringar i afseende å platser och dylikt, hvarigenom
teatern lätt kan utrymmas och fara för menniskolif förekommas så vidt
möjligt är. Men då jag för min del icke vill, att staten skall kasta
bort penningar på denna institution, så skulle jag hellre rösta nej till
alltsammans, än att staten och Riksdagen skulle få alla dessa kost¬
nader på halsen. För närvarande vill jag icke göra något yrkande,
ty jag anser det vara förgäfves att strida emot strömmen.
Herr N. Nilsson i Yrängebol instämde med Herr Lyttkens.
Herr Hägg g ström: Herr Talman! Med hänsyn till det läge,
hvari teaterfrågan kommit, är det alldeles gifvet, att jag icke kan an¬
nat än instämma i det slut, hvari Utskottet stannat. Jag hade icke
heller ämnat begära ordet, om icke Herr Finansministerns yttrande nyss
lät oss tydligt och klart förstå, att om ifrågavarande anslag af 40,000
kronor jemte de på ordinarie stat beviljade 60,000 kronor icke skulle
N:o 54. 10
Onsdagen den 10 Maj, o. m.
Ang. förskott för ändamålet förslå, så skulle vi kafva att emotse efterräkningar vid
åt de Kongl. nästa riksdag. Och det är teniligen gifvet, att sådana efterräkningar
'“™8e" icke skola uteblifva; ty om man betänker, att den Kongl. teatern, som
01 s'' blef fullfärdig år 1782, var afsedd för den teaterpublik, som, med hän¬
syn till folkmängden i Stockholm, då för tiden var att påräkna, så är
det alldeles gifvet, att, såsom Herr Finansministern sade, utgifterna för
teatern icke skulle kunna inskränkas, i fall man nemligen vill, att
denna teater skall vara ordentligt och tidsenligt uppsatt. Men det
gifves ett annat sätt att ordna detta, och det skulle bestå deri, att
man rent af byggde om teaterhuset; ty det är icke möjligt att eu
teater, som endast rymmer omkring 980 personer, skulle kunna gifva
de inkomster, som äro behölliga för att kunna sätta en opera eller en
större dramatisk produkt på scenen. Skulle man åter ombygga teatern,
så att den kunde rymma 1,500 å 1,600 personer, skulle densamma
möjligen bära sig, så att inkomster och utgifter gingo ihop. Då emel¬
lertid Stockholms invånare draga största nyttan af teatern, så kan man
med skäl ifrågasätta, att Stockholms kommun bör till teatern lemna
bidrag med ett skäligen stort årligt anslag, under förutsättning nem¬
ligen, att staten gör detsamma. Utskottet har icke yttrat sig om detta,
men frågan hade bort skärskådas jemväl från denna synpunkt.
Jag har emellertid velat fästa uppmärksamheten på detta af mig
omnämnda sätt för frågans lösning genom ombyggnad af teaterhuset.
Det skulle visa sig att kostnaderna härför snart skulle amorteras.
Tillika föreställer jag mig, att den dramatiska teatern kunde försäljas,
samt att det nya teaterhuset kunde användas såväl för operor som dra¬
matiska stycken.
För närvarande yrkar jag bifall till Utskottets förslag.
Herr Göransson: Det påstås visserligen, att den Kongl. teatern
är en bildningsanstalt; men det må emellertid ursäktas mig, om jag
är så okunnig, att jag icke kan förstå att så är förhållandet, utan der¬
emot anser, att nämnda teater mera är till för nöje än för nytta. De,
som vilja njuta af detta nöje, hvilket hufvudsakligen kommer Stockholms
invånare till del, böra väl också betala detsamma. Det anslag för Kongl.
teatrarne, nära 130,000 kronor, som redan är beviljadt, synes mig vid
sådant förhållande vara tillräckligt. Landsortens befolkning har i all¬
mänhet samma åsigt, att teatrarne icke äro nödvändiga. Då jag är
öfvertygad om, att nu ifrågavarande 40,000 kronor skulle kunna an¬
vändas på ett både nyttigare och staten värdigare sätt, yrkar jag så¬
ledes afslag å Utskottets hemställan.
Herr Folke Andersson: Herr Talman, mine Herrar! Jag har
icke begärt ordet för att klandra Utskottet för det slut, hvartill Ut¬
skottet kommit; men jag vill åtminstone gifva min åsigt tillkänna och
ber då att få förklara, att jag till alla delar instämmer med Herr Liss
Olof Larsson. Af de skatter, som svenska folket har att bära, är det
ingen, som väckt så mycken ovilja som den, hvilken utgår under an¬
slaget till de Kongl. teatrarne. Om man slår upp Riksdagens proto¬
koll, så får man der se att den ena motionen efter den andra blifvit väckt,
dels om nedsättning och dels om indragning af anslaget till de Kongl.
Onsdagen den 10 Maj, e. m.
11 N:o 54.
teatrarna. Deraf framgår tydligt, att svenska folket anser detta an- Ang. förskott
slag böra borttagas, om icke helt och hållet, så åtminstone nedsättas at de KonSL
till minsta möjliga belopp. Och då nu till de 60,000 kronor, som äro
uppförda å ordinarie stat, läggas dels 69,000 kronor ersättning för den 01 s''
skada, som träffade stora teaterhuset genom den förlidet års höst ti-
made eldsvådan, och dels nu ifrågasatta 40,000 kronor, så uppgår sam¬
manlagda beloppet af statens understöd till de Kongl. teatrarne för
blott ett år till öfver 169,000 kronor. Man kan då med skäl fråga,
hvad svenska folket skall tänka, när vi så handskas med statens me¬
del. Herrarne veta mycket väl, att det svenska folket i fjol icke sku¬
rit guld med täljknifvar, då det fick hela sin gröda skadad och till en
del förstörd, och i följd deraf har det mycket svårt att kunna betala
sina skatter till staten, kyrkan och kommunen — och ändå måste det
bidraga till sådana ändamål. Under sådana förhållanden bör det icke
förundra oss, om folket på landet känner ovilja för ett sådant anslag
som detta. Jag skulle således för min del motsätta mig hvarje fram¬
ställning om dylika anslag, så framt icke hoppet om att en gång blifva
qvitt detta sorgebarn, som varit föremål för så många strider, måhända
gör det nödvändigt äfven för mig, att äfven för min del vara med om
beviljandet af ett ur denna synpunkt erforderligt anslag. Då jag så¬
ledes önskar eu förändring till det bättre, så skulle, enligt min åsigt,
detta bäst ske genom att öfverlemna teatrarne till någon enskild eller
ett bolag, hvilket ju nog skulle kunna sköta denna affär lika bra som tea¬
terstyrelsen. Man har visserligen sagt, att om de Kongl. teatrarne komme
i händerna på ett bolag, så skulle man der kanske endast gifva dåliga
pjeser, på samma sätt som andra teatrar göra. Men jag har förestält
mig att, då man beträffande andra bildningsanstalter, såsom högre
folkskolor och läroverk, har kunnat skrifva lagar med föreskrifter, som
afse att förekomma ungdomens förderf, så skulle man ock kunna med¬
dela sådana lagbestämmelser, enligt hvilka det skulle vara förbjudet
att gifva dåliga pjeser, som kunna demoralisera och förderfva allmän¬
heten. . Då jag hoppas, att frågan till nästa riksdag skall blifva behö¬
rigen utredd, så vill jag icke för det närvarande framställa något
yrkande.
Häruti förenade sig Herrar P. Larsson i Loa och J. E. Ericsson
i Ahlberga.
Herr Jöns Rundbäck: Jag skulle icke hafva begärt ordet, om
icke Herr Lyttkens tillvitat Konstitutions-Utskottet för att hafva i de¬
chargebetänkande! lemnat regeringens åtgöranden angående de Kongl.
teatrarne utan anmärkning. Dervid får jag dock erinra, att vid frå¬
gans behandling inom Konstitutions-Utskottet förekom icke någon enda
sak, som syntes Utskottet vara klandervärd^ och den fråga, vi nu af¬
handla, förelåg icke till bepröfvande. Vidare ber jag få anmärka, att
om Statsråden äro förbjudna att med sina einbeten förena annat em¬
bete eller tjenst, så äro de dock icke förbjudna att öfvertaga förvalt¬
ningen af enskild egendom, och de böra väl i första rummet jemväl
vara de, som hafva att öfvervaka och tillvarataga statens egendom, då
den till dem, på sätt som skedde med Kongl. teatrarne, öfverlemnas.
N:o 54. 12
Onsdagen den 10 Maj, e. m.
Ang. förskott Visserligen hade Statsråden kunnat låta de Kongl. teatrarnes verksam-
åt de Kongl. xxppkiöra, men i hvilket blottstäldt läge skulle de ej då hafva lem-
e,apra’n?' nät konsten och teaterpersonalen. Då för öfrigt dessa teatrars verk-
01 s'^ samhet, för så vidt jag kan finna, ifrån anmärkta tidpunkt gått på
Statsrådens risk, men ingenting, för så vidt jag har mig bekant, skett,
som kan föranleda till en anmärkning, så torde derom ej vara skäl att
tala nu.
Här hafva flere talare yttrat, att, om teatern är eu bildningsanstalt,
så borde sådana anstalter äfven inrättas flerestädes i landsorten; men
det skulle vara alldeles öfverflödigt och medföra för stora kostnader
att inrätta sådana bildningsanstalter i landsorten eller i de särskilda,
vare sig större städer eller småstäderna, såsom till exempel Falken¬
berg eller Trosa. Det är ju fråga om att indraga pedagogierna i dessa
städer, för det dessa skolor äro öfverflödiga och kostsamma. Aren I
redebogna att gifva dem en opera i stället? Ähnej, godt att vi kunna
hafva och upprätthålla en af det slaget, och då bör den väl vara i
hufvudstaden. Att operan står ensam i sitt slag och att den är för¬
lagd här bevisar ingenting mot dess tillvaro. Hafva vi icke här, och
ensamt här, en vetenskaps-, en vitterhets-, eu musikalisk-, en målare-,
en landtbruks-akademi, ett fullständigt veterinär- och ett tekniskt
institut, ett nationalmuseum o. s. v. Icke kunna vi hafva dylika in¬
rättningar öfver allt; men då skall man icke heller säga, att vi derföre
icke böra hafva någon af dessa inrättningar. Detta är origtigt reson-
neradt; och på detta skäl, om det vore talande och förnuftigt, skulle
man ju kunna resonnera bort universiteten såväl i Lund som i Upsala
och mycket annat; men, som sagdt, skälet är odugligt och derföre be¬
visar det ingenting och åstadkommer ingenting.
Deremot böra vi göra klart för oss, huru vida de Kongl. teatrarne
äro bildningsanstalter eller icke. Teatern är, enligt min åsigt, eu
bildningsanstalt, hvilken, som sådan, i de flesta fall återgifver allt det
stora, som våra ädlaste och störste män känt och tänkt. Teatern,
särskildt operan, är icke en skola i det afseende, att det är skolpojkar,
som der läsa och läras och som derstädes förevisa sina krior —
Äh nej, operan är en bildningsanstalt, der talangfulle, i de sköna kon¬
sterna invigde män och qvinnor återgifva för. utanför stående män
och qvinnor, i bilder, i toner, karakterer och händelser, som före¬
trädesvis i historien och lifvet förtjena att framhållas och som blif-
vit, icke af skolpojkar, icke ens af deras lärare, utan af mensklighetens
store och största mästare, kända, tänkta och diktade. För att rätt, åskåd¬
ligt och i sanning återgifva dessa lärorika och gripande bilder, karak¬
terer och scener ur lifvet och historien, som föreställa än dygdens
segrar eller nederlag, än lastens straff eller triumfer, än de inre och
ledande bevekelsegrunderna till mången stor och politisk händelse o. s. v.,
dertill fordras män med speciella talenter, som egnat särskilda studier
åt dessa svårlösta uppgifter, och derföre benämnas, och det med rätta,
dessa män, som på ett värdigt och troget sätt kunna återgifva de roller,
som blifvit dem tilldelade, för artister, konstnärer. Sådana, verkliga
artister — vare sig stora författare, kompositörer eller återgifvare af
deras tankar — växa icke på träd och äro derföre svårare att finna
än andra stormän. Så t. ex. tror jag inte det kommer att fattas
Onsdagen den 10 Maj, e. m.
13 N;o 54.
(Forts.)
generalsämnen, ty hvilken löjtnant drömmer ej om att blifva general?/%• förskott
Icke heller biskopsämnen, tj^ hvilken adjunkt drömmer ej i det fallet,
hvad löjtnanten drömmer om sig som general, och likaså drömmer
mången man om sin värdighet som president. — Alltså kunna sådana
anskaffas, men försök, rnine Herrar, att uppleta och framskaffa, åtmin¬
stone för närvarande en enda sådan premieraktör som t. ex. den ny¬
ligen och för tidigt aflidne Arnoldson? Jag tror ej det lyckas inom
vårt land och hvarför? Jo derför, att för att vara eller blifva en
verklig konstnär fordras, utom särskild begåfning, trägna studier och
mycket, mycket arbete. Läsa och arbeta, kan mången af oss invända,
det få vi ock ganska strängt och allvarligt. Ja val, men jag vågar
dock påstå, att alla de, som vilja hålla sig högt uppe vid en teater,
få arbeta lika träget om icke mera än vi och äro utsatta för kritiken,
vare sig den är befogad eller obefogad, lika och kanske mera än vi.
Hvad som framför allt, särskildt vid en operaföreställning, är svårt, är
den påpasslighet, den precision, den reda och sjelfbeherskning, som
hvarje medverkande måste iakttaga och ådagalägga, på det icke hela
föreställningen skall gå sönder eller misslyckas. En minut, en sekunds
försumlighet, en origtigt föredragen sats, vare sig i tal, musik eller
sång, kan icke återtagas och derföre skulle icke en enda byspeleman
t. ex. kunna på något sätt ersätta en enda medlem uti en verkligt väl
öfvad orkester. Låtom oss derföre icke klandra konsten eller konst¬
nären, tv konsten är hög och konstnärens yrke är svårt.
Visserligen kan konsten, det vill jag icke neka, missbrukas och
neddragas och detta bör ogillas, men kan hända är ofta den allmänna
opinionen falsk och sederna förderfvade, och tyvärr rätta sig då kon¬
sterna derefter, och derföre ser man ofta att personer gå hellre och
se på en struntpjes eller ett lättfärdigt skådespel än på ett mäster¬
verk; men detta är en förvänd smak, och för öfrigt få icke usla, lätt¬
färdiga och dåligt återgifna . pjeser räknas till konsten, ännu mindre
till den sköna och lärorika. Äfvenledes vill jag icke neka, att stycken
blifvit gifna jemväl på de Kong!, teatrarne, som icke varit på sin
plats, men en smula rättvisa skall dock säga, att detta hört till undan¬
tagen och låtom oss å andra sidan icke glömma, att sådana skådespel
som t. ex. Gustaf Wasa, Engelbrekt och hans dalkarlar, Bröllopet på
Ulfåsa m. fl. intaga en hög rang; och att dylika arbeten och före¬
ställningar äro icke blott nöjsamma utan jemväl nyttiga, uppbyggliga
och lärorika vågar jag påstå, likasom, att det är nästan rent af nöd¬
vändigt, att ett folk, som har en historia som är aktningsvärd och som
egt män, hvilkas tänkesätt, arbete och handlingar kunna och böra lända
andra till föredöme, att ett sådant folk ofta ställer detta föredöme
framför sig, och detta kan bäst i åskådligt hänseende ske på en tea¬
ter. Fördomsfritt och opartiskt bedömd, jemväl af eu person med så
ringa sakkännedom i dessa ämnen som jag, vågar jag derföre hysa
den åsigt, att en teater är ett ting som ej är »blott til lyst».
En annan fråga är, och det är den, som företrädesvis föreligger nu:
hafva vi råd att underhålla en opera? Den kostar mycket och måste
kosta mycket, och det finnes väl ingen opera i verlden, som kunnat be¬
stå utan särskilda anslag eller privilegier. Ja, det är denna fråga —
penningefrågan — som tål att tänkas på och det är den, som bör ut-
N:o 54. 14
Onsdagen den 10 Maj, e. in.
Ang. förskott redas, och det är ju det Utskottet föreslagit. Må vi tillåta denna ut-
åt de Kongl. redning och intill dess den skett eller intill nästa riksdag, må vi be-
(<(FortsT vil’a c^eiL summai som nu är i fråga, på sätt Utskottet sagt; detta kan
' 01 aldrig ådraga land eller folk några olägenheter, och derföre hoppas
jag att jemväl de, som hysa betänkligheter mot operans tillvaro och
verksamhet, skola låta dessa falla. Herr Talman! Jag yrkar bifall till
Stats-Utskottets förslag.
Herr Ekenman: Jag hade visserligen icke ämnat i denna fråga
besvära Kammaren, men under diskussionen har här fälts ett par
37ttranden, mot hvilka jag önskar att få för min ringa del afgifva en
vördsam protest.
Eu talare har sålunda sagt, att enligt hans och hela landsortens
uppfattning teatrarne och den konst, som der idkas, äro ett nöje men
icke något annat. Han yttrade vidare — och argumenterade dervid,
såsom jag kan finna, endast mot sig sjelf, ty en sådan uppfattning hos
teaterns vänner har åtminstone jag för min del icke hört talas om ■—■
att teatern betraktades såsom en »superlativ uppfostringsanstalt», och
för större effekts skull upprepade han detta flere gånger. Jag har
icke hört, att teatern är någon superlativ uppfostringsanstalt eller
någon uppfostringsanstalt alls, såvidt man, såsom talaren synes mena,
dermed tänker sig en skola eller något dylikt, utan teatern, såväl den
lyriska som dramatiska scenen, är val att betrakta som en skön konst
liksom målare- och bildhuggarekonsten.
En annan talare yttrade, att det fans icke någon utgift så för¬
hatlig för svenska folket som den för uppehållande af de Kongl. tea¬
trarne. Jag skulle undra, huru han vet detta. Att han sjelf tycker
det och hört sina vänner yttra sig i den rigtningen kan väl vara möj¬
ligt, men jag kan icke finna, att han derför har någon rättighet att
säga, att svenska folket finner utgiften till ett stort kulturändamål,
som af alla andra folk understödjes, vara förhatlig.
Jag har velat protestera mot dessa starka uttryck, som jag anser
obefogade och derför icke velat lemna utan anmärkning. Jag är
öfvertygad, att, hvilken lösning teaterfrågan än får, den skall blifva
sådan, att svenska folket skall för framtiden ej mindre än hittills
häfda sin ställning såsom civiliseradt folk vid tillgodoseende och upp¬
rätthållande af den art af skön konst, som framställes på scenen.
Ofverläggningen förklarades slutad. Efter det propositioner gif-
vits enligt de gjorda yrkandena, biföll Kammaren Utskottets hem¬
ställan.
§ 3.
Ang. ombygg- Föredrogs Stats-Utskottets Utlåtande N:o 54, angående ombygg¬
nad af riks- nåd af riksdagshuset.
dagshuset.
I punkten 1 hade Utskottet tillstyrkt, att Riksdagen måtte dels
åt Fullmäktige i Riksgäldskontoret uppdraga att, i hufvudsaklig öfver¬
ensstämmelse med ett till följd af 1881 års riksdags beslut af utsedde
e. in.
Onsdagen den 10 Maj,
15 N:o 54*
komiterade upprättadt förslag, lata pa dot satt, Fullmäktig© funno Ang. ombygga
ändamålsenligast, dock så att arbetet blefve till 1885 års riksdag full- nad af riks~
bordadt och kostnaden, om möjligt, ej uppginge till högre totalbelopp daSfhuset-
än 800,000 kronor, utföra den ombyggnad och tillbyggnad af nuva- lForts-)
rande riksdagshuset, som af komiterade föreslagits, dels bemyndiga
Fullmäktige att, efter granskning af de utaf komiterade uppgjorda
ritningar, deri vidtaga de förändringar eller tillägg, Indika kunde
finnas af omständigheterna påkallade eller i öfrig! lämpliga, dels ock
å 1883 års riksstat för ändamålet till en början anvisa till Fullmäk¬
tiges disposition 400,000 kronor, med bemyndigande för Fullmäktige
att deraf under innevarande år förskjuta de belopp, som under samma
år kunde vara för byggnadsarbetets utförande behöfliga.
Mot denna hemställan hade dels Herr Emil Key, dels Friherre
F. von Essen, dels Friherre R. von Krcemer, dels Herr Lisa Olof
Larsson, dels ock Herrar Sven Nilsson och Sven Andreasson inom
Utskottet reserverat sig.
I fråga om förevarande förslag anförde:
Herr Ola Andersson i Burlöf: Jag skall icke tillåta mig att
nu ingå i någon detaljerad granskning af denna tioåriga byggnads-
fråga. Jag vill blott erinra om de mest kännetecknande dragen af
frågans behandling, nemligen att nya förslag tid efter annan väckts;
att uppdrag- lemnats åt Riksgäldsfullmäktige att verkställa utredningar;
att sedan sadana till Riksdagen inkommit, Riksdagen lemnat nya ut¬
vidgade uppdrag och åter nya uppdrag åt Riksgäldsfullmäktige, och
att så det ena efter det andra förslaget fallit för att ersättas af nya.
Och huru har härvid tillgått? Jo så, att hvarje gång ett förslag af-
slagits, hafva icke de, som afslagit detsamma, varit sins emellan°ense
om hvilket de önskade i stället, utan hafva de ofta haft de mest mot¬
satta skäl. Det är just derför som också nu det förslag, som här före¬
ligger, har ganska ringa utsigt att gä igenom, och jag är viss, att de,
som komma. att yrka utslag å detta förslag, icke skola vara ense om,
hvad de vilja hafva i stället. Jag har endast derför nu velat bedja,
att den^ diskussion, som här antagligen kommer att uppstå, måtte
blifva sa utredande och sakrik som möjligt och att de, som möjligen
icke deciderat sig i frågan, icke måtte vara alltför snara till att In¬
stämma med den ene eller andre talaren. Tills vidare skall jag bedja
att få lemna ordet åt andra för att sedermera måhända komma i till¬
fälle att upptaga de invändningar, som mot förslaget kunna göras. Jag
vill nu blott påpeka, att förslaget öfverensstämmer med det förslag^
Riksdagen antog sistlidet år, om det också blifvit något dyrare än man
då tänkte sig. Jag ber vidare att få nämna, att förslaget är det, som
fortast leder till malet eller beredande af det ökade utrymme, hvaraf
vi alla känna behof. Jag anhåller tills vidare om bifall till det fram¬
lagda förslaget.
Herr Wallenius: Då jag i många år sysselsatt mig med bygg¬
nadsarbeten, är det klart att denna fråga, som nu föreligger, mycket
N:o 54. 16
Onsdagen den 10 Maj, e. m.
Ang. omlygg-intresserar mig, och då den på de senare åren varit före till Riks¬
råd af ribs- c]agens bepröfvande har jag försökt så mycket som möjligt taga reda
dagshuset. densarnina f5r att komma till klarhet med det ena eller andra för-
(Forts.) sjage^ gg, }jar jag äfven gjort nu och vill derföre för Kammaren till¬
kännagifva, till' hvilket resultat jag kommit. Herrarne finna litet
hvar, att de största fel som det nuvarande riksdagshuset har, äro
att Kamrarne äro för små och i akustiskt afseende icke uppfylla de
fordringar, som många ställa på dem. Här föreligger nu ett provi¬
sionel förslag att afhjelpa dessa brister — provisionel!, emedan den
tillbyggnad, som är föreslagen, icke skulle räcka längre än 30 år. För
att afhjelpa de nämnda svårigheterna har sålunda blifvit föreslaget,
att Andra Kammaren skulle göras 6 alnar längre än hvad den nu är
och 5 alnar bredare. Jag vädjar till Herrarne litet hvar, om detta är
så ofantligt mycket och värdt en så stor uppoffring. Rummens form
blifver genom tillbyggnaden densamma som nu, och om de blifva nå¬
got längre och bredare, tror jag icke, att de i akustiskt hänseende
blifva bättre än de nuvarande. Första Kammaren skulle blifva nio
alnar längre och sju alnar bredare, än hvad den nu är. Den är nu
52 fot lång och 41 fot bred. Den nya Första Kammaren skulle i sitt
förhållande till Andra Kammaren blifva något större, än hvad den
nuvarande är. För att vinna dessa resultat afser förslaget, att båda
de utspringande flyglarne, som ligga här på södra sidan, skola rifvas
ned, såväl den östra flygeln som den vestra. Det är naturligtvis klart,
att, om man lufver ned flyglarne totalt, beröfva!- man sig derigenom
det utrymme, de nu gifva, d. v. s. Riksdagens bibliotek, Första Kam¬
marens samtalsrum, justitie-ombudsmannens och Lag-Utskottets lokaler
skulle försvinna och ersättas med andra. Man har då beröfvat sig ett
stort utrymme i det gamla huset genom att rifva ned dessa flyglar.
När man granskar ritningarna finner man att de nya lokaler, man
skulle bestå Utskotten, äro ganska knappa och mycket trånga. . Det
nya förslaget afser dessutom, att flere bostadslägenheter, som nu finnas
i detta hus, skulle försvinna och icke ersättas af några nya. Utskotts-
lokalerna i det nya huset skulle för fyra Utskott placeras under Första
Kammaren, och två rum upplåtas åt hvarje Utskott. Jag tror, att
Bevillnings-Utskottet för närvarande har, om jag icke missminner mig,
fyra rum och Konstitutions-Utskottet en hel hop. Om man nu gran¬
skar det utrymme Utskotten enligt nya förslaget skulle få, så är det
mycket mindre än i det gamla huset. Det rum denna Kammare nu
upptager är afsedt till sällskapsrum och kapprum. Utskottet säger,
att den nya tillbyggnaden skulle tillöka utrymmet med 12,000 qvadrat-
fot. Men detta är icke rätt, ty Utskottet har dervid icke tagit i be¬
traktande, att de utspringande flyglarne upptaga ett utrymme af 4,400
qvadratfot, och att således återstår en tillökning af endast 7,600 å
7,700 qvadratfot, som blifver nytt. Jag anser för min del, att en upp¬
offring af 800,000 å 900,000 kronor är mycket mycket för stor för att
få en så ringa fördel. Jag har icke kunnat utfundera, huru det kom¬
mer sig, att man fått så små fördelar genom den föreslagna tillbygg¬
naden, men det kommer antagligen deraf, att man måste rifva ned
en del af den gamla byggnaden för att få nya lokaler.
Vidare vill jag angående det nu föreliggande förslaget om till-
Onsdagen den 10 Maj, e. m. 17 N:0 54.
byggnad af riksdagshuset påpeka, att det endast är ett provisoriskt Ang. ombygg-
förslag och ingalunda anordnad så, som man kunde hafva rätt fordra nad af »•«*-
för en så stor penningsumma. Jag tror derför, att det icke vore klokt da9shuset-
att antaga det föreliggande förslaget; om tillbyggnaden komme till (Forts0
stånd, bl ef ve Herrarne sannerligen lika obelåtna med Kamrarne i det
nya huset som Herrarne äro med de nuvarande. Jag har visserligen
hört, att i akustiskt hänsende de nya salarne skulle blifva bättre, der¬
igenom att man panelade tak och väggar, men det kan ju göras i dessa
också. I stora samlingsrum bilda sig alltid droppar i taket af värmen,
och derför är också här i detta rum spändt väf i taket för att före¬
komma den olägenheten.
Bland de förslag till nytt riksdagshus, som på sista tiden varit
föremål för Riksdagens pröfning, var ett af de i fjor föreslagna af
arkitekten Jacobsson för mig mycket tilltalande. Enligt detsamma
lades Kamrarnes sessionsrum helt och hållet utom detta hus, så att
ingenting af detsamma behöfde tagas bort för att åt dem skaffa ut¬
rymme. Första Kammaren lades på ena sidan åt det gamla Hebbeska
huset till och den Andra långs med Gymnasiigränden i halfcirkeln
utåt Mälaren. Dessa Kamrar, som då föreslogos, voro så ofantligt
stort tilltagna, att då den nuvarande Andra Kammaren innehåller
3,150 qvadratfot golfyta, innehöll den Andra Kammarens sessionssal i
halfcirkeln öfver 6,000 qvadratfot, d. v. s. nära dubbelt så mycket som
den nuvarande sessionssalen. Första Kammaren, som nu har en golf¬
yta innehållande 2,100 qvadratfot, skulle i samma nya hus innehålla
en yta af 4,600 qvadratfot, således äfven den öfver dubbelt så mycket
som den nuvarande lokalen. Enligt samma förslag voro vidare Kam¬
rarnes plenisalar byggda i halfcirkel, hvilket jag anser i akustiskt
hänseende vara mycket fördelaktigt. Om det ej kunde enligt fjor¬
årets förslag beredas plats för dubbelt så många som det nuvarande
antalet ledamöter i denna Kammare, så kunde åtminstone 300 per¬
soner få godt utrymme. Enligt det nu föreliggande förslaget skulle
sessionssalen kunna inrymma 266 personer, men detta skulle dock
endast kunna ske på bekostnad af utrymmet i trappuppgångar och
korridorer. Dessa skulle nemligen blifva så smala och trånga, att
korpulenta personer finge svårt att der taga sig fram, och på så vis
tror jag icke, att någon trefnad kunde vinnas. Det Jacobssonska för¬
slaget hade under plenisalarne på ena sidan en charmant restauration
och på andra sidan ett bibliotek, båda 9 alnar höga. Enligt detta
förslag skulle biblioteket inrymmas i souterrainvåningen. Detta tror
jag icke vore någon lämplig plats för biblioteket, ty böckerna skulle
der komma att fara illa. Man har visserligen sagt, att fuktigheten
kan förekommas derigenom att man gör cementväggar; men jag tror,
att detta är ett mycket dåligt sätt att gå tillväga, jag är öfvertygad
om, att man derigenom icke skall lyckas utestänga fukten. Detta vet
jag af erfarenhet.
Enligt det Jacobssonska förslaget skulle kostnaden för till- och
ombyggnaden uppgå till 800,000 kronor eller något mindre än den
summa ifrågavarande förslag upptager. Jag har noga forskat efter
anledningen hvarföre det förra förslaget icke var dyrare än detta, då
det afsåg en grundyta af 20,000 qvadratfot, utbyggnaden deri inbe-
Andra Kammarens Prof. 1882. N:o 54. 2
N:o 54. 18
Onsdagen den 10 Maj, e. in.
Ang. ombygg- gripen, under det att nu ifrågavarande förslag upptager en grundyta.
nåd af riks- af endast 12,000 qvadratfot och med afdrag af nybyggnaden icke mer
dagshuset. ^QOO qyadratfot. Anledningen kan icke vara någon annan än den
(Forts.) a£j. c]e| Jacobssonska förslaget afsåg att tillbyggnaden endast skulle
innehålla två våningar, den ena med restauration och bibliotek och
den andra med två plenisalar, då deremot tillbyggnaden enligt detta
förslag skulle innehålla en mängd smårum i två våningar och dess¬
utom en vindsvåning. Detta förklarar hvarföre det Jacobssonska för¬
slaget var billigare. Genom antagande af det föreliggande förslaget
skulle vi också hädanefter få behålla de mörka och otrefliga trapp¬
uppgångar, som nu leda upp till Kamrarnes lokaler. Det Jacobs-
sonska förslaget hade en vacker och luftig uppgång från Mälaren till
plenisalarne. Som sagdt, det förslaget tilltalade mig mycket både
derföre att det var billigt och derföre att riksdagsarbetet, om för¬
slaget antagits, kunnat ostördt fortgå, utan att vi behöfde flytta ett
enda steg.
Här hafva uppstått och uppstå kanske ännu många förslag att
bygga nytt riksdagshus än här och än der i hufvudstaden. Jag har
hvarken varit med om det ena eller det andra af de förslag, som
bragts å bane, och kan således icke yttra mig om dem, emedan man
naturligtvis, i synnerhet när det är fråga om ett så storartadt bygg¬
nadsföretag som ett nytt riksdagshus, måste taga en mängd omstän¬
digheter i öfvervägande, innan man kan bilda sig något bestämdt om¬
döme. Men, som sagdt, i fjor hade jag en mycket stor benägenhet
att gå in på Herr Jacobssons förslag, emedan jag ansåg att det för
århundraden kunde tillfredsställa fordringarne på ett riksdagshus; och
jemfördt med detta förslag var det mycket billigt. Jag trodde också,
att deii summa, 800,000 kronor, som det dåvarande förslaget upptog,
skulle vara tillräcklig, och jag tror ännu, att den summan icke be-
höfver öfverskridas, om det Jacobssonska förslaget antoges och man
kunde utfundera några förbättringar å detsamma. Man har mot det
Jacobssonska förslaget anmärkt, att det vore en olägenhet att restau¬
rationen skulle förläggas under Kamrarnes lokaler. Men den olägenheten
kunde ju lätt hjelpas derigenom att restaurationslokalen förlädes till
en annan våning. Min åsigt är den, att de betänkligheter, som möj¬
ligen förefinnas i afseende på det Jacobssonska förslaget, icke äro
svårare än att de lätt kunna häfvas. Men, som sagdt, det kan ju
vara skäl att taga i öfvervägande, huruvida icke andra platser kunde
vara lämpligare än den då föreslagna. Emellertid vill jag bestämdt
yrka afslag på detta förslag till tillbyggnad af riksdagshuset, emedan
tillbyggnaden såsom blott provisionel är allt för dyr och ger för liten
valuta för penningarne.
Häruti instämde Herr J. Em. Jansson.
Herr Diss Olof Larsson: Jag har emot Utskottets föreliggande
betänkande afgifvit min reservation, och deraf torde man hafva funnit
min tanke om detta förslag. Jag har nemligen ansett Utskottets för¬
slag vara allt för dyrt för en provisorisk åtgärd, samt allt för dåligt
för att kunna afhjelpa olägenheterna för någon längre framtid. Dessa
Onsdagen den 10 Maj, e. m.
19 N:o 54.
skal hafva för mig varit bestämmande att motsätta mig Utskottets för¬
slag. Jag anser att man icke under några vilkor bör nedlägga en så
stor summa, som visst icke stannar vid 800,000, utan säkert kommer
att uppgå till eu million kronor, på en byggnad, som Utskottet sjelft
anser provisorisk och som endast skulle afhjelpa behofvet för en kor¬
tare tid. För min del är jag också öfvertygad om, att man knappast
skulle hinna flytta in i den nya pålappade byggnaden, förrän Kammaren
skulle finna den nya lokalen oändamålsenlig, liksom Kammaren för
närvarande anser att de nuvarande lokalerna icke uppfylla de fordrin¬
gar, som kunna ställas på representationens samlingssalar. För min
del måste jag bekänna, att jag icke mycket förstår mig på byggnads¬
konst, men jag får dock säga, att af alla de förslag, som hittills fram¬
lagts för afhjelpande af de olägenheter, hvilka äro förknippade med
detta riksdagshus, har intet synts mig mindre tilltalande än det, som
nu föreligger. Det förslag, som i fjor framlades, uppgjordt af en Herr
Jacobsson, var efter mitt sätt att se mycket mera tilltalande än det
nu framkomna, och jag hemtar ytterligare stöd för denna min åsigt
deraf, att en af de få fackmän, som finnas inom denna Kammare,
också uttalat sig i samma rigtning. Hvarför förkastades då i fjor detta
förslag, enligt hvilket kostnaden skulle uppgå till endast 800,000 kronor,
ehuru de sedan genom andra komiterades beräkningar höjdes med 200,000
kronor? Jo, derför att det ansågs vara alldeles för dyrt för att endast
afse att lappa på ett gammalt hus, och afsåg endast att åstadkomma
ett provisorium. Riksdagen biföll då emellertid en af nuvarande Di¬
rektör Nordenfelt afgifven reservation. Herr Nordenfelt påstod då såväl
inom Stats-Utskottet som eljest, att det förslag, Utskottet då afgaf,
och der det Jacobssonska förslaget förordades, vore alldeles för dyrt för
en så provisorisk åtgärd som en tillbyggnad af riksdagshuset, afsedd
för ungefär 20 å 30 års tid. Herr Nordenfelt beräknade att en sådan
tillbyggnad skulle kosta endast 300,000, och sålunda mer än 500,000
kronor skulle kunna besparas. Det var också på detta hans uttalande
som Riksdagen ingick på Herr Nordenfelts förslag, då man derigenom
kunde nedbringa kostnaden så högst betydligt. Man beslöt således att
åter öfverlemna denna fråga till Fullmäktige i Riksgäldskontor för
vidare utredning, och Fullmäktige voro kloka nog att öfverlemna den¬
samma just åt Herr Nordenfelt, som lofvat att en sådan nedsättning
var möjlig. Han erhöll som biträde en arkitekt och en byggmästare,
och resultatet af deras arbete föreligger nu i ett förslag, som i min
tanke är mycket sämre än det redan kasserade, men i afseende på
kostnaden fullt ut lika stort. Nu säger Stats-Utskottet, att det torde
vara möjligt att nedbringa kostnaderna under hvad komiterade före¬
slagit eller till 800,000, men dervid är att märka, att komiterade —
och under deras betänkande har Herr Nordenfelt sjelf satt sitt namn —
sagt, att under förutsättningen af att Riksdagen fattar beslut i denna
fråga tidigt under Riksdagen, skulle Första Kammarens sal kunna vara
färdig till år 1885 och Andra Kammarens sal till år 1887. Men, säger
Stats-Utskottet, vi vilja hafva alltsammans färdigt 1885, ehuru man
nu fattar beslut i frågan just i slutet af Riksdagen, således raka mot¬
satsen af hvad komiterade förutsatt, och ändå har Utskottet ansett sig
kunna beräkna kostnaderna lägre än komiterade ansett dem uppgå till.
Ang. ombygg¬
nad af riks¬
dagshuset.
(Forts.)
N:o 54. 20
Onsdagen den 10 Maj, e. in.
Ang. omhygg- Detta är ett egendomligt sätt att gå till våga för nedbringande af
nåd af ribs- kostnaderna, men det är i alla fäll icke det egendomligaste; ty jag
dagshuset. ker erinra derom, att i komiterades förslag, som uppgick till
(Forts.) gfver 800,000 kronor, ingick icke någon afsevärd förändring af det
s. k. Hebbeska huset. Inom Stats-Utskottets riksgäldsafdelning, der
denna fråga först behandlades, ansåg man dock en sådan förändring
nödvändig, ehuru densamma icke ingick i komiterades förslag. Man
tillkallade derför arkitekten Jacobsson, som varit med om att uppgöra
förslaget, och han upplyste att denna förändring gånge ganska väl för
sig, men i så fall måste kostnaderna ökas med 100,000 kronor eller
så, utöfver hvad komiterade föreslagit. Detta gick naturligtvis icke
an, ty derigenom skulle man afskräckas från hela företaget. Herr
Jacobsson fick då uppdrag att utarbeta ett nytt förslag, och resultatet
deraf blef, såsom säges i Utskottets betänkande, att en större förändring
å Hebbeska huset måste ega rum, utöfver hvad komiterade förut be¬
räknat. Nu anser Utskottet sig detta oaktadt kunna nedsätta kost¬
naden till 800,000 kronor, ehuru komiterade ansett att kostnaden, utan
denna förändring af Hebbeska huset, och med längre tid för arbetets
utförande, skulle uppgå till 844,000 kronor. Jag tror derför, att huru
man än räknar, vare sig man litar på komiterade eller Utskottet, kan
man dock icke tänka sig att få detta arbete utfördt under en million,
isynnerhet om man tillägger hyra för de lägenheter, som under arbets¬
tiden måste anskaffas för Riksdagens afdelningar.
Det är icke synnerligt många år sedan Riksdagen nödgades kosta
på denna byggnad icke så obetydliga summor för byggande af den s. k.
sammanbindningsbanan och flyglames tillbyggnad. Nu skulle dessa
naturligtvis genast rifvas, oaktadt dessa stora summor förut nedlagts
derpå. Stats-Utskottets ordförande lemnade i fjor en uppgift på kost¬
naderna för anskaffande af desamma, hvaraf framgick, att denna lapp-
ningskostnad uppgick till många hundra tusen kronor, men ju mera
man lappat, ju mera öfvertygad och enig har man blifvit i den åsig-
ten, att riksdagshuset icke är ändamålsenligt, utan att ett nytt sådant
oundgängligen behöfves. Månne det då är skäl att längre fortsätta
dessa experiment, som gifvit så dåliga resultat? För min del anser
jag det åtminstone icke vara klokt och med god hushållning förenligt.
Ett ytterligare skäl att afstå den gjorda framställningen ligger
deri, att i det betänkande, som Kammaren nyss bifallit, nemligen om
den Kong!, teatern, Utskottet omtalat möjligheten att använda Kongl.
teaterns tomt till annat allmänt ändamål än det nuvarande. I full
öfverensstämmelse med detta uttalande och under förutsättning af möj¬
ligheten af en framställning till Riksdagen i sådant syfte, tror jag för
min del att denna plats skulle särdeles väl lämpa sig för ett nytt riks¬
dagshus, i synnerhet då man betänker, att denna tomt är tillräckligt
stor för inrymmande äfven af lokal för Riksbanken. Riksdagen kunde
sålunda få båda sina önskningsmål uppfylda, och naturligtvis blir det
ofantligt mycket billigare, om båda byggnaderna kunde förenas i en,
än om de skola uppföras hvar för sig. För min del tror jag sålunda
det vara välbetänkt af Kammaren att icke besluta nedläggande af en
million kronor på den här föreslagna ombyggnaden, förrän vi sett,
hvilket svar Kongl. Maj:t kan komma att gifva i fråga om de Kongl.
Onsdagen den 10 Maj, e. m.
21 N:o 54.
teatrarnes användning för framtiden. Jag anser det vara allt skäl att Ang. ombygg-
uppskjuta frågans afgörande ännu ett år, i afvaktan på svar på denna nad af riks'
vigtiga framställning. Om Utskottets hemställan allenast afsåge eu dacJshuse*-
tillfällig åtgärd för afhjelpande af de värsta bristerna i vårt nuvarande 0'ortsd
riksdagshus, som, på sätt eu talare på kalmarbänken förlidet år antog,
skulle komma att kosta ett jemförelsevis mindre belopp, då skulle jag
icke hafva haft något att deremot erinra, men Utskottets förevarande för¬
slag, som äfven afser en blott provisorisk åtgärd, anser jag vara för
dyrt, och derför har jag icke heller kunnat dela Utskottets uppfattning.
Nu vet jag naturligtvis icke, hvilket svar Kongl. Maj:t kan komma att
gifva på Riksdagens framställning angående den Kongl. teatern. Jag
skulle dock innerligt önska, att Riksdagen finge det svar, att den finge
användas till annat ändamål än teater, och jag tror, att användningen
af denna plats på det sätt jag tänkt mig skulle blifva det billigaste
sättet att lösa denna fråga.
När jag sålunda yrkar afslag på Utskottets hemställan, vill jag
dock på samma gång uppdraga åt Fullmäktige i Riksgäldskontoret att
söka minska de olägenheter, som med de nuvarande lokalerna äro för¬
enade. Det klagas, såsom vi alla veta, bland annat öfver bristande ut¬
rymme för Utskotten, och de tillfälliga Utskotten nödgas i brist på
annan plats ibland begagna klubblokalen för sina sammanträden. Likaså
klagas öfver trängsel i réstaurationslokalen, der man ofta får vänta
ganska länge, innan man kan lyckas få en plats att sitta, i synnerhet
efter plenum i Kamrarne. Jag föreställer mig, att Fullmäktige i Riks-
gäldskontoret möjligen skulle för. dessa bristers förminskande, om icke
afhjelpande i sin helhet, kunna vidtaga åtskilliga åtgärder, hvilka skulle
kosta ganska föga. Så finnas t. ex. i det nuvarande riksdagshuset rätt
många lokaler, som äro upplåtna till bostäder. Det torde kunna ifråga¬
sättas, om det icke vore skäl att använda några af dess lägenheter för
Riksdagens eget behof. På samma sätt torde måhända rum för justitie¬
ombudsmannen kunna beredas i Riksgäldskontorets hus, och sålunda
äfven hans nuvarande lokal användas för Riksdagens behof. Derjemte
borde Fullmäktige i Riksgäldskontoret lemnas uppdrag att tillse, huru¬
vida icke något ökadt utrymme kunde vinnas i Kamrarne, t. ex. genom
borttagande af skärmen här bakom, hvilken, såsom åtminstone de af
Kamrarnes ledamöter, som varit en längre tid vid Riksdagen, torde
erinra sig, icke fans från början, utan inrättades för att derigenom
bereda Kammaren ett samtalsrum. Men sedan vi nu efter den s. k. sam-
manbindningsbanans inrättande fått annat samtalsrum, torde skärmen
utan skada kunna borttagas. Äfvenså torde i fråga om luftvexlingen
inom Kamrarne en del åtgärder kunna vidtagas, och äfven i öfrigt
böra i det gamla riksdagshuset kunna åstadkommas åtskilliga förbätt¬
ringar, hvilka kunna vara af nytta under den tid dessa lokaler måste
begagnas, äfven om man beslutar uppförande af ett nytt riksdagshus.
Ty under alla förhållanden skall väl Kammaren få sitta qvar i sina
nuvarande lokaler, till dess de fått några andra.
Jag vill af dessa skäl anhålla att få framställa ett förslag i den
af mig nu antydda rigtning. Om detta mitt förslag ej skulle komma
att vinna understöd, så kommer jag att sluta mig till dem, som yrka
JJ:0 54. 22
Onsdagen den 10 Maj, e. m.
Ang. ombygg- rent afslag å Utskottets förslag, men vill för närvarande anhålla om
nåd af riks- infall till detsamma. Mitt förslag lyder sålunda:
dags usel. att Riksdagen måtte, med afslag å Stats-Utskottets framställning,
^ or s'^ uppdraga åt Fullmäktige i Riksgäldskontoret att före nästa riksdag
låta bereda det ökade utrymme för Riksdagen, som kan åstadkommas
genom användande för ändamålet utaf flere eller färre af de till bo¬
stadslägenheter och embetslokaler i riksdagshuset upplåtna rum, samt att
i öfrigt låta verkställa de förändringar inom Kamrarnes plenisalar, som
må kunna afhjelpa de mest öfverklagade olägenheterna i afseende å
dessa salars utrymme och luftvexling, och att Fullmäktige må för detta
ändamål af Riksgäldskontorets medel använda högst 15,000 kronor.
Herrar N. Nilsson i Yrängebol, Hedlund, Magnus Jonsson,
Johannes Jonson, J. Andersson i Baltorp och Borg förenade sig med
Herr Liss Olof Larsson.
Herr Hseggström: Herr Talman! Då Riksdagen i fjor ingick
på Herr Nordenfelts reservation, så skedde det, såsom redan en talare
förut påpekat, derför att han i sin reservation försäkrade, att det skulle
blifva så stor besparing, om man icke antoge det Jacobssonska för¬
slaget, utan såge tiden an och utredde frågan. Han icke endast i
Stats-Utskottet yttrade, att en stor besparing skulle kunna åstadkom¬
mas; han yttrade jemväl till protokollet i Första Kammaren följande
ord, som jag skall bedja att få uppläsa:
»Det är alldeles icke min mening att genom antagande af mitt
förslag en ny kretsgång skulle begynna, utan hvad jag begärt är att
få ett billigare förslag i mindre skala. Att spara åtskilliga hundra¬
tusen kronor, kanske mer än en half million, tyckes mig vara ett
mål, som är väl värdt ett års uppskof. Man behöfver icke frukta att
de, som påyrka den drygare kostnaden, skola vinna majoritet på denna
korta tid —■ våra tillgångar växa icke så hastigt — utan vi kunna
vara öfvertygade om, att vi, som önska en billigare byggnad, äfven
nästa år skola vara i majoriteten.»
Detta var Herr Nordenfelts egna ord i Första Kammaren. Nu
har han sjelf suttit i deu komité, som behandlat förevarande ärende,
och efter hans förespeglingar skulle vi hafva fått ett förslag, som upp¬
gått till ett par, trehundratusen kronor, men nu se herrarne, att hans
förslag går upp till 844,000 kronor. Någon tillit till dylika förslags¬
ställare kan jag för min del icke hysa. Följden deraf är, att jag måste
yrka afslag på ett förslag, framkommet från honom, och jag måste så
mycket mera göra detta, som jag från flere håll och från sakkunnige
personer hört, att det icke torde stanna vid dessa 800,000 kronor, utan
att man ganska sannolikt torde få tillägga ännu ett par hundratusen
kronor. Och hvad skulle vi då dermed hafva vunnit? Jo, på sätt Herr
Key redan yttrat, skulle, oberäknadt det obehag, som under kanske 4,
5 år Lomme att drabba oss, medan vi under byggnadstiden finge nöd¬
torftigt inrymmas på andra ställen, vi med uppoffring af en million
endast hafva vunnit en frist af 25 år, ty längre skulle ej huset sedan
räcka.
En sakkunnig person, som i fjor tillhörde Första Kammaren, men
Onsdagen den 10 Maj, e. m.
23 N:o 54.
som vi nu hafva äran räkna till denna Kammare, och hvilken jag har^%- ombygg-
allt skäl att anse vara en till bedömande af dylika saker fullt kom- nad af riks~
petent person, har nyss påvisat åtskilliga brister i detta förslag och i a.^s use'
stället förordat det jacobssonska förslaget, som han förklarat mycket ' °r 3'
väl skola kunna utföras för den beräknade kostnaden, och jag tror ho¬
nom i detta så mycket mera, som han i Första Kammaren till proto¬
kollet förklarat att, derest sistnämnda förslag skulle blifva antaget,
han vore villig att åtaga sig förslagets utförande och icke allenast gå
ut dermed, utan äfven förtjena något dertill. Jag ser deruti en ga¬
ranti för att det Jacobssonska förslaget åtminstone icke skall gå öfver
dessa 800,000, hvaremot det nu i Utskottets förslag föreliggande kanske
kommer att gå upp till en million.
Betrakta vi närmare sjelfva förslaget, så se vi på ritningen öfver
samlingssalarne, huru trappuppgångarne blifvit lagda, så att, äfven om
de skulle komma att mattbeläggas, surr och buller icke kan undvikas
samt att det alltid måste blifva dragigt för dem, som sitta i närheten
af dessa trappuppgångar. Det förvånar mig verkligen, att man kunnat
komma och bjuda oss på någonting dylikt; det gamla har varit elän¬
digt nog och skulle man då, när det är fråga om att bygga något nytt,
ställa till samma elände igen? Vore här fråga om något alternativ,
så skulle jag således obetingadt gå in på det Jacobssonska förslaget,
som åtminstone bereder utrymme för någon längre tid, hvaremot detta
förslag, som Stats-Utskottet tillstyrkt, skulle gifva oss en byggnad, som .
icke räckte mer än 25 år.
För öfrigt, så, ehuru jag egentligen icke är byggnadskunnig, har
jag åtminstone betalt så mycket till byggnader, att jag säkert vet, att
när man börjar att lappa på gamla hus, så tager, det aldrig någon
ända; sedan man väl gjort en reparation, är man otillfredsstäld med
den; på sådant sätt blir kostnaden långt större än om man rifvit ned
det gamla och efter en gifven plan, samt sedan man noggrant afvägt
fördelar och olägenheter mot hvarandra, uppfört ett nytt hus.
För min del skulle jag vara mest böjd för att gå in på Friherre
v. Krsemers reservation, att det gamla huset skall rifvas och ett nytt
byggas på samma plats som det nuvarande. I öfrigt vill jag upprepa,
att det Jacobssonska förslaget synts mig mycket tilltalande.
Jag yrkar afslag å Utskottets förslag.
Herr Nils Petersson: Ehuru jag icke antecknat mig som reser¬
vant mot Stats-Utskottets förslag, delar jag dock icke de åsigter, Ut¬
skottet här framstält, och vill derföre med några ord redogöra för min
mening i frågan.
Jag har icke frångått den åsigt jag uttalade i fjor, då, såsom her-
rarne minnas, jag biträdde Direktör Nordenfelts reservation, hvilken
ock af Riksdagen bifölls. Denna reservation gick ut på att med en
mindre tillbyggnad och med mindre kostnad åstadkomma en tillfällig
hjelp mot de trånga lokalerna inom det nuvarande riksdagshuset, till
dess man hunnit bygga ett nytt. Jag är af den åsigt, att man fram¬
deles bör bygga ett nytt hus för Riksdagen, men jag kan icke nu följa
med Herr Nordenfelt i alla hans vidlyftiga beräkningar, hvilka slutat
]NT:o 54. 24
Onsdagen den 10 Maj, e. m.
Ang. ombygg-med att hans förslag nu blifvit lika kostsamt, om icke kostsammare, än
n!cS~ ^ Slottsarkitekten Jacobsson i fjor uppgjorda.
ags usel. Jag frågar då: »hvad är det egentligen vi vilja och hvad äro vi
ors'J inom Riksdagen mest i behof af?» Enligt min tanke, andra lokaler,
andra plenisalar för såväl Första som Andra Kammaren. Då uppstår
den frågan: »huru bör man lättast och på samma gång billigast kunna
afhjelpa detta?» Man svarar då: »Det är bäst att bygga ett nytt riks¬
dagshus». Det kan nog vara det rättaste; men då möter eu annan
svårighet, nemligen den plats, der detta hus bör byggas. Den ene vill
hafva det förlagdt i sjön här bredvid, den andre på höjden der borta
i ändan af Riddarholmen, den tredje på Helgeandsholmen och den
fjerde der Kong!. Stora teatern nu står. För min del anser jag det
nya riksdagshuset ännu icke på länge är att motse, då man ju beköf-
ver en lång tid för att få klart för sig, hvar det lämpligast bör byg¬
gas. Men då uppstår återigen den frågan: »kunna vi vänta så länge
här i det gamla huset tills det nya blir färdigt?» Jag tror att man
• derpå måste svara: nej! Men skall man då kasta ut eu million kronor
på en ombyggnad af detta hus — oaktadt man i förslaget talar om
800,000 kronor, tror jag dock att det icke går af för mindre än en mil¬
lion kronor •— eller skall man, såsom en reservant föreslagit, hos Riks-
gäldsfullmäktige begära utredning om lämpligheten att få rifva ned
det nuvarande huset och på samma plats bygga ett nytt? I båda fal-
. len mötas vi af ganska stora svårigheter. Jag skulle icke hafva något
emot att man refve ned detta hus till grunden och sedan uppförde ett
nytt på samma plats, ty jag anser denna plats vara särdeles förmånlig,
men hvar skall Riksdagen under denna tid uppehålla sig ? Den frågan
blir icke lätt att besvara. Att, såsom Utskottet föreslagit, göra en till¬
byggnad till det gamla huset tror jag skulle kosta mera än det sma¬
kade. Jag ber derföre få fästa Herrarnes uppmärksamhet på ett för¬
slag, som jag i denna fråga skulle vilja framställa; jag tror nemligen
att man skall kunna »lappa» det gamla huset på ett billigare sätt än
Stats-TJtskottet föreslagit. Om Herrarne vilja höra på huru jag tänkt
mig saken, tror jag det icke skulle vara svårt för hvar och en, om han
också icke är fackman, att sätta sig in uti och bedöma denna fråga,
som är af så stor vigt och intresse för oss sj elfva.
Genom att inne på gården, under den nuvarande s. k. samman-
bindningsbanan, slå ett par hvalfbågar i jemnhöjd med kamrarnes golf
och utflytta den södra väggen cirka 10—15 fot, en sak, som inom båda
Kamrarne lätt låter sig göra, skulle man erhålla ett fullt lika stort
utrymme som genom den af Utskottet föreslagna ombyggnaden. Man
behöfde då icke borttaga något enda fönster eller ram i de undre
våningarne, och att få in ljus vore äfven ganska lätt. Det kunde ske
genom att ett eller två fönster i öfra våningen komme att bortgå
af de många fönster, som finnas i de ram, hvilka innehafvas af Justitie¬
ombudsmannen ; och det kunde ske utan saknad, alldenstund dessa rum
äro belägna åt södra sidan. Uti Första Kammaren skulle en liknande
utvidgning kunna försiggå utan synnerligt inkräktande på nu befint¬
liga områden.
Genom det af mig i korta drag framstälda förslaget skulle man
erhålla en lämplig utvidgning af våra samlingssalar, utan att behöfva
Onsdagen den 10 Maj, e. m.
25 N:o 54.
rifva ned någon af flyglarne. Den kostnad, som dertill skulle åtgå, Ang. ombygg-
tror jag icke skulle stiga öfver 100,000 kronor. Man hade dessutom nad af riks"
den stora fördelen att icke behöfva, hvarken för Utskotten eller Kam- darJshuset-
rarne, se sig om efter lämpliga lokaler. Arbetet kan fullbordas på en ^I’orts-)
enda sommar, och man får lokaler, uti hvilka Riksdagens båda Kamrar
kunna arbeta ännu i 20—30 år. Är man då tillika så försigtig att
årligen under tiden aflägga etthundratusen kronor till en byggnads¬
fond tills denna vuxit till l1/, million, kan man ju då börja bygga det
nya riksdagshuset. Detta är min plan, och jag anser den vara realiser¬
bar, endast man har litet god vilja dertill.
Jag gaf i Utskottet Direktören Nordenfelt en lexa för det att han
icke framstälde detta mitt förslag i fjor. Men han svarade mig lako¬
niskt, att de byggmästare, med hvilka lian i saken talat, ansett att
byggnaden skulle blifva alldeles för tarflig för Riksdagen och ful. Jag-
medger väl, att den icke skulle blifva synnerligt vacker; men den blir
ändamålsenlig och lemnar tillräckligt utrymme; man skulle nog kunna
hjelpa sig dermed, tills ett nytt riksdagshus hunnit uppföras. Jag tror,
att det vore klokast och bäst att gå till väga på detta sätt. Under så¬
dana förhållanden kommer jag till samma resultat, som Herr L. O.
Larsson, men jag anser att den summa, som han föreslagit eller 15,000
kronor, bör förhöjas. Ett förslagsanslag af, om jag får saga, 100,000
kronor torde emellertid blifva för ändamålet tillräckligt; kostnaden bör
icke kunna gå derutöfver. Vid arbetets utförande kan man gå så till
väga, att man den ena sommaren slår upp hvalfbågen och den andra
sommaren tager bort väggen och gör inredningen. Man kan invända,
att dessa förändringar icke heller uppfylla ändamålet, icke åstadkomma
bättre samlingssalar än de nuvarande; men jag tror dock att samlings-
salarne då blifva precis lika bra som de föreslagna nya kamrarne.
Enligt min åsigt skulle man således taga bort väggen på ena sidan af
salen och sedan äfven glasskåpet, hvarigenom salen kan göras längre.
Talmansbordet kan derefter placeras antingen å den sida af salen, der
det nu står, eller å en af långsidorna, såsom förhållandet skulle blifva
i den af Utskottet föreslagna samlingssalen. Dessa förändringar med¬
föra icke så stora uppoffringar som Utskottets förslag; men man kom¬
mer ändå till ett resultat, som, enligt hvad jag tror, är det bästa.
Jag anhåller att få framställa samma yrkande som Herr L. O.
Larsson, men med det tillägg att ett anslag af 100,000 kronor ställes
till Fullmäktiges i Riksgäldskontoret förfogande.
Herr Axel Key: Föreliggande förslag har här rönt så ringa sym¬
patier, att jag vid dess kritiserande kan fatta mig helt kort. Det synes
mig vara lika otillfredsställande både ur den estetiska, ändamålsenlig¬
hetens och den ekonomiska synpunkten. Ur estetisk synpunkt kan det,
enligt min mening, svårligen försvaras. Om man ser på ritningarne,
så tager förslaget sig väl rätt vackert ut. Men på den för oss fram¬
lagda fayadritningen ser man ej den fula puckel och det utsprång, som
det Hebbeska huset åstadkommer och som i verkligheten kommer att
blifva mycket vanprydlig. Ur beqvämlighetens synpunkt har förslaget
ju här helt nyss blifvit närmare granskadt, så att jag icke behöfver
derpå mycket inlåta mig. Jag vill endast framhålla den trånga går-
N:o 54. 26
Onsdagen den 10 Maj, e. m.
Ang. ombygg¬
nad af riks¬
dagshuset.
(Forts.)
-den och de mörka prång, Indika å den liksom annorstädes förefinnas,
de mörka trapporna och mindre lämpliga entréerna, särskild! den olämp¬
liga ingången till Andra Kammarens samlingssal med det aflägset be¬
lägna kapprummet. Men framför allt hör från denna synpunkt tagas i
betraktande, att den vinst, som erhålles genom Kamrarnes utvidgning,
blir ytterst obetydlig. Samlingssalarne blifva visserligen något större
än de nuvarande. Men detta är också den enda fördel, som förslaget
medför. Ty sjelfva platserna blifva såsom förut alldeles för trånga,
och anordningen af dem är afgjordt sämre än nu. Man behöfver blott
kasta en blick på ritningarne för att finna, huru olämpligt de flesta af
Kammarens ledamöter blifva placerade så väl i förhållande till hvar¬
andra som till talmansborden. I verkligheten äro ledamöterna nu bättre
placerade än de skola komma att blifva i det föreslagna nya riksdags¬
huset. Och den vinst, som skulle uppkomma derigenom att samlings¬
salarne skulle blifva större, synes mig sålunda vara af så litet värde,
att man ingalunda för den bör göra den stora uppoffring, som här är
ifrågasatt.
Hvad utrymmet för Utskotten beträffar, så vill jag icke närmare
kritisera förslaget härutinnan. Men jag ber dock få säga, att den för¬
bättring, som i detta hänseende skulle genom förslaget åstadkommas,
uppenbarligen är så ringa, att den icke heller kan vara värd mycken
uppoffring.
Gå vi nu till den ekonomiska synpunkten, så befinnes det att här
är i fråga att lägga ned bortåt en million kronor på ombyggnaden.
Lägger man härtill värdet af de gamla byggnaderna, uppgår hela kost¬
naden till 1,800,000 kronor. Denna kostnad synes mig vara alldeles
för hög för en byggnad, som skulle så litet motsvara de anspråk, som
svenska Riksdagen kan hafva på att vara drägligt och ändamålsenligt
logerad. Dessutom bör äfven tagas i betraktande, att ombyggnaden
endast är afsedd för en tid af SO år. Fastän förut icke ledamot af
Riksdagen har jag med mycket intresse följt de förslag till riksdagshus,
som det ena efter det andra framkommit. Största svårigheten har väl,
såsom jag tror, legat deri att man icke funnit någon lämplig plats för
att derå uppföra en nybyggnad. Jag tror dock, att man skall kunna
finna en sådan, som fullt motsvarar ändamålet, om man blott icke är
alltför ifrig att komma till ett hastigt slut på hela denna fråga. Fn
nybyggnad måste alltid blifva mera beqväm och ändamålsenlig samt
mera tillfredsställande såväl i arkitektoniskt och estetiskt som äfven i
ekonomiskt hänseende än en ombyggnad. Hvar och en känner af er¬
farenheten, huru dyr eu ombyggnad i regeln blir utan att dock med
den vinnes full ändamålsenlighet. Jag har egentligen begärt ordet för
att fästa uppmärksamheten å eu plats till nytt riksdagshus, hvilken
enligt min åsigt är i många hänseenden särdeles lämplig, men åt hvil¬
ken man förut icke rigta! sin uppmärksamhet. Denna plats är den
större af veterinärinstitutets gamla tomter invid Ladugårdslandsviken.
Den tillhör staten och är, så vidt jag vet, genast för ändamålet dispo¬
nibel. Man kan väl anmärka, att denna plats är något aflägset belä¬
gen från embetsverken, i fall man sätter vigt derpå att riksdagshuset
skulle ligga i omedelbar närhet af dessa. För min del kan jag dock
icke förstå, att fördelen häraf är så stor, att man bör tillägga denna
Onsdagen den 10 Maj, e. m.
27 N:o 54.
omständighet en afgörande betydelse. Genom telefon kan man ju nu Ana- »mbygg-
ineddela sig alldeles oberoende af afståndet, och ville man hafva något naf af riks~
transporteradt från ett embetsverk till riksdagshuset, skulle ej många rf use*'
minuter mera än nu kräfvas för en dylik transport, om riksdagshuset orts'^
läge på den af mig föreslagna platsen. För öfrig! är denna plats icke
belägen mycket längre bort från centrum i hufvudstaden än den tomt¬
plats, hvarå det nuvarande riksdagshuset är uppfördt. Hela skilnaden,
om vi antaga Gustaf Adolfs torg såsom utgörande detta centrum, är
Norrbros längd. Dessutom erbjuder tomtens läge stora fördelar. Den
är, såsom Herrarne veta, fritt och öppet belägen med den nya espla-
naden och sjön framför sig. Utan tvifvel är den således en af Stock¬
holms vackraste platser, och den skall i framtiden än mera blifva detta.
Den stadsdel, der detta nya riksdagshus blefve beläget, Ladugårdslan¬
det, går raskt framåt, och riksdagsmännen skulle der bättre än i det
nuvarande riksdagshusets omgifning ha tillfälle att erhålla sunda och
beqväma bostäder för moderat pris. Hvad utrymmet beträffar, kanske
man föreställer sig att tomten i fråga icke har tillräckligt sådant att
erbjuda. I det hänseendet ber jag få upplysa, att under det den nu
föreslagna tillbyggnaden till riksdagshuset skulle betacka en areal af
omkring 24,000 qvadratfot, den gamla veterinärtomten har en yta af
80,000 qvadratfot. Således lider det intet tvifvel att icke å sistnämnda
tomt skulle kunna uppföras ett beqvämt och ändamålsenligt riksdags¬
hus. Såväl genom ångbåtar som spårvagnar skulle detta dessutom
komma att stå i en lätt förbindelse med de öfriga delarne af hufvud¬
staden.
Skall ett nytt riksdagshus uppföras, så Önskar och hoppas jag, att
det bygges så, att det icke blott blir en prydnad för Sveriges hufvud¬
stad, utan att det äfven genom sitt yttre motsvarar hvad det är eller
det hus, der den svenska Riksdagen residerar — ett anspråk, som nu
föreliggande förslag till ombyggnad af vårt gamla riksdagshus ingalunda
uppfyller. Ett monumentalt riksdagshus förlagdt på den af mig före¬
slagna tomten skulle presentera sig förträffligt i fonden af det vackra
perspektiv, som inåt Ladugårdslandsviken vid inseglingen till hufvud¬
staden öppnar sig för blicken. Jag har velat fästa uppmärksamheten
på denna tomt såsom, enligt min tanke, fullt lämplig för ändamålet.
Den enda invändning, som skulle kunna göras deremot, nemligen att
platsen är något aflägsen från embetsverken, kan jag, såsom jag nyss
anförde, ingalunda tillmäta någon afgörande vigt. Jag hoppas, att Kam¬
marens medlemmar må anse förslaget förtjent af att tagas i öfvervä¬
gande, och särskild! uppmanar jag hvar och en, som ej närmare kän¬
ner till den föreslagna tomten, att vid tillfälle taga denna i närmare
betraktande.
För närvarande ber jag att få förena mig med Herr Liss Olof Lars¬
son i det af honom framställa förslaget.
Herr Gumselius: Under min föregående riksdagsmannatid har
jag knappast lemnat något tillfälle obegagnadt att uttala min mening
i denna fråga samt utropa mitt »Carthago est delenda». För närva¬
rande äro verkligen förhållandena inom vårt riksdagshus sådana, att de
näppeligen kunna fördragas, ehuru man väl måste foga sig i det nöd-
N:o 54. 28
Onsdagen den 10 Maj, e. m.
Ang. ombygg
nåd af riks¬
dagshuset.
(Forts.)
-vändiga. Jag förenar mig derföre med dem, som, i fråga om ett nytt
riksdagshus, såsom sitt mål uppställa ej mindre ett godt läge och tids¬
enliga anordningar, än äfven ett byggnadssätt, som gör det blifvande
riksdagshuset till hvad det bör vara i ett konstitutionelt konungarike —
till den andra byggnaden i landet. Jag hade äfven trott, att när ett
förslag till ombyggnad af vårt riksdagshus på allvar konnne å bane,
jag skulle vara färdig att, äfven med uppoffring af ett och annat af
dessa önskningsmål, sluta mig dertill, för att åtminstone vinna någon
förbättring. Men det nu i detta afseende framlagda förslaget anser
jag vara alltför dåligt. Enligt bifogade planritningar skulle de nya
samlingslokalerna blifva förlagda på en bakgård eller, rättare, på tvenne
bakgårdar, sammanslagna till en. Detta är icke mycket tilltalande för
mig. Dessutom skulle Kamrarnes båda samlingssalar blifva rektangu¬
lära, hvilket rent af vore egnadt. att väcka åtlöje, då vi veta att nu¬
mera öfverallt annorstädes dylika salar byggas halfcirkel- eller ellips-
formiga. Utom detta grundfel skulle det blifva ganska knappt om
utrymmet i de föreslagna samlingssalarne; vi skulle med hänsyn till
sittplatserna icke vinna en tum på bytet. Men nog borde en riksdags¬
man kunna göra anspråk på att vid sin pulpet vara i tillfälle att göra
sina anteckningar eller nedskrifva ett yrkande. Som det nu är, är det
alldeles för trångt, och i det föreliggande förslaget bär man icke an¬
sett sig böra göra någon ändring till det bättre ens i detta afseende.
En annan sak. Ett representanthus bör väl i allmänhet vara så¬
dant, att man utan att nödgas slå ned ögonen kan tala om i hvilken
stil det är uppfördt. Antager man detta byggnadsförslag, så kan väl
sedan riksdagshusets byggnadsstil med allt skäl kallas den »Bergholmska».
Jag förmodar, att åtskilliga af Herrarne hafva varit i Upsala och
hört talas om den nu aflidne kursor Bergholm derstädes. När någon
kom och ville hyra rum af honom, frågade han: huru många rum be-
höfver ni? Sedan man nämnt sitt behof, svarade Bergholm: det skall
vara färdigt om tre veckor och så byggde han upp i flera omgångar
den mest besynnerliga gyttring af hus, som man kan tänka sig. Riks¬
dagen har gjort på samma sätt som Bergholm, fastän den naturligtvis
byggt mycket högre och ståtligare, men den Bergholmska stilen har
den likväl användt och nu är fråga om att dermed fortsätta.
Det framstäldes af en talare, som nyss hade ordet, ett förslag om
eu annan plats för ett riksdagshus, hvilket förslag var ganska till¬
talande. Det är dock för eget att när man talar om ett nytt bankhus
eller nytt riksdagshus, så råkar man ut antingen för Scylla eller Cha-
rybdis. Antingen måste vi hafva qvar de gamla, dåliga och nödtorf¬
tigt lappade lokalerna, som. vi nu hafva, eller ock skola vi nödvändigt
sätta den frågan i samband med flyttning eller inköp af ett stall! Det
är den slagruta, man har, när man skall se ut plats för sådana hus:
antingen skall man bebygga en nuvarande stallplats eller ock skall
man tillbyta sig en sådan. Så har varit förhållandet med nära nog
alla planer, så vidt de rört hus för Riksdagen eller banken. Jag vill
icke säga att jag har något emot den nyssnämnde ärade talarens för¬
slag att lägga riksdagshuset på den förra veterinärtomten, men nog
förefaller det mig egendomligt. Detta är nu det andra stall-förslaget
vid denna riksdag.
Onsdagen den 10 Maj, e. m.
29 N:o 54.
Jag hade tänkt att något vidare inlåta mig på sjelfva frågan, så¬
dan hon nu föreligger, men jag kan icke behöfva det, då alla talare,
som haft ordet före mig, yttrat sig i blott en enda rigtning. Jag fin¬
ner äfven med ledsnad, att nämnda förslag är alldeles oantagligt och
jag får derför yrka afslag derå. Jag skulle dock hellre vilja fram¬
ställa ett yrkande, hvarigenom frågan skulle fortfarande kunna hållas
vid lif, men det är svårt att finna rätta formen för något sådant för¬
slag. Jag vill likväl uttrycka min önskan att, när, såsom jag förmodar,
denna fråga kommer att falla, jag icke för min ringa del må hafva på
mitt samvete att vi under en längre tid icke komma till något resultat.
Ty påtagligt är, att vi sätta bort så mycken tid och vi lemna obeak¬
tade så många goda skäl, derför att vi hålla oss qvar i den nuvarande
i akustiskt och optiskt hänseende samt i fråga om luftvexlingen nästan
omöjliga lokalen, vi förlora derpå, säger jag, så betydligt, att om förlusten
evalverades i penningar — mycket kan ändock icke evalveras i penningar
— skulle det visa sig att vi hade mycket väl råd att bygga ett ändamåls¬
enligt hus, äfven om man, såsom det i fråga om ett sådant hus är nödvän¬
digt, icke fa]- räkna för noga med 100,000-talen, till och med icke räkna
på en eller annan million för att få något verkligt godt och svenska
nationen värdigt hus för riksförsamlingen. Jag föreställer mig, att man
för det närvarande befordrar saken bäst genom att bifalla Herr Liss
Olof Larssons förslag, och jag ämnar göra det i den förhoppning att
vi efter denna interimsåtgärd måtte i den stora frågan snart komma
till ett resultat, som är fullt ändamålsenligt och nöjaktigt.
Herr Jöns Rundbäck: Jag har begärt ordet af tre anledningar.
Den första är att jag vill göra min ärade vän, Herr Ola Andersson, till
viljes i hans önskan att hvar och en skulle uttala sin mening för att
man skulle kunna få veta, såsom man säger, hvar landet är beläget.
Den andra anledningen var att jag ville instämma med Herr Walle-
nius, hvars sakrika utredning visade att den föreslagna tillbyggnaden
skulle vara alltför provisorisk samt dessutom blifva dyrbar och oända¬
målsenlig. Derjemte ber jag att få instämma med Herr Liss Olof Lars¬
son, men anhåller dock att få för egen del tillägga några ord; detta
var doen tredje anledningen, hvarför jag begärde ordet.
År 1866 omkring 3 veckor efter det nya representationsförslagets
antagande tog jag mig friheten att i Bondeståndet väcka en motion,
som remitterades till Stats-Utskottet, derom att man skulle vidtaga åt¬
gärder för byggande af ett nationell värdigt representanthus. Men
ställningen var då sådan, att de förut sjelfskrifna stånden, som skulle
afgå, icke ville bygga åt en representation, som icke vidare ville veta
af dessa stånd, hvarföre de sade, att om vi nu beslutade bygga ett hus
åt den nya representationen, så skulle denna säkerligen kassera detta
hus, liksom vi sjelfva blifvit kasserade såsom riksstånd. Inom Stats-
Utskottet var det en ofantlig strid mellan en mängd olika åsigter, och
följden blef att man beslöt att reparera det gamla riksdagshuset och
förvandla Borgareståndets samlingssal till Första Kammarens rum samt
Bondeståndets lokal till Andra Kammarens rum. Sedan har man på
den saken plottrat bort omkring 900,000 kronor; men ändock blir det
sämre för hvarje år. Mången sade 1866, att det skulle blifva alltför
Ang. ombygg¬
nad af riks¬
dagshuset.
(Forts.)
N:o 54. 30
Onsdagen den 10 Maj, e. m.
Ang. ornbygg
nåd af riks¬
dagshuset.
(Forts.)
-dyrt att bygga ett nytt bus; men jag tror att det skulle hafva varit
ganska godt att nu hafva dessa här nedlagda 900,000 kronor qvar för
att dermed bidraga till byggandet af ett nytt riksdagshus, hvilket ju
förr eller senare måste ske. Sedermera hafva flera dylika förslag varit
å bane; den ene har velat förlägga riksdagshuset på en plats, den
andre på en annan. Hvad det gamla riksdagshuset beträffar, har man
äfven der sökt rangera på bästa sätt. Yi hafva fått luftvexlingsappa-
rat och särskilda personer hafva antagits för luftvexlingens reglerande,
men det har ej afhjelpt olägenheterna, tvärtom hafva de nästan blif-
vit större än förut. Nu är frågan, huruvida det verkligen skall blifva
något nytt riksdagshus eller icke, om man skall bygga ett nytt ända¬
målsenligt och för framtiden tillräckligt riksdagshus eller endast repa¬
rera det gamla för en tid af trettio år; det är den frågan vi nu skola
besvara. Då det icke är fråga om att bygga någon tegellada eller
något uthus, utan en så vigtig byggnad som ett riksdagshus, så tror
jag vi böra se till, att vi kunna bygga för framtiden för billigt pris
och på en lämplig plats. Om vi lyssna till Herr Liss Olof Larssons
förslag, så uppfylla vi dessa vilkor.
För några år sedan, då jag satt på riksgäldsafdelningen i Stats¬
utskottet, framlade jag ett förslag till byggande af nytt riksdagshus
och, utan att på något sätt vilja tillmäta mig något synnerligt förut¬
seende eller någon större insigt i ämnet, ansåg jag likväl redan då, att
det finnes ingen mera passande plats för ett sådant ändamål än opera¬
husets tomt, hvars område är alldeles tillräckligt till uppförande af en
byggnad, som kan inrymma såväl Riksdagen som Riksbanken. Antin¬
gen man nu vill hafva en Kongl. teater eller icke, hvarom tankarne
synas delade, så är dock det visst, att operahuset är statens byggnad,
hvaröfver staten eger att disponera. Om man beslutar sig för att an¬
lägga riksdagshuset der, har man således redan en tomt, värd en mil¬
lion, för intet, äfvensom en stor del byggnadsmaterial för bättre pris
än eljest. Vill man hafva en nationalteater, kan den ju uppföras på
en annan dertill också mera passande plats, såsom jag snart skall hafva
äran visa. Ett riksdagshus der får ock det bästa läge man gerna kan
tänka sig och kommer att presentera sig på ett utmärkt sätt, om det
bygges något så när monumentalt och ändamålsenligt. För att ej störa
harmonien emellan nuvarande operahusets och arfprinsens palats fasa¬
der, torde det icke heller vara nödigt röra vid operahusets främre eller
åt Gustaf Adolfs torg vettande del. Den är prydlig som den är, och
den blifvande hufvudtapaden åt strömmen, likasom åt Carl XII:s torg,
kan lätt sättas i stil derefter, så hafva åtminstone sakkunniga bygg¬
mästare sagt mig. Jag förmodar, att man kommer att bemöta mig med
den invändningen, att der skulle blifva så mycket buller, men derpå
vill jag svara, att åt strömmen och Carl XII:s torg är just ej något
buller med åkning för närvarande och att, om Arsenalsgatan belägges
med asfalt, man nog äfven kan undvika bullret derifrån, åtminstone
lika mycket som här, der man oupphörligt kör med stora lass öfver
Riddarholmen och bron här strax bredvid. Detta tror jag alltså är i
verkligheten den minsta svårigheten vi hafva att öfvervinna.
Jag vill äfven påpeka en annan fördel, som man vinner genom att
antaga detta förslag, nemligen att man under byggnadstiden får sitta
Onsdagen den 10 Maj, e. in. 31 Njo 54.
qvar här i orubbadt bo, intilldess den nya byggnaden blir färdig. Jag Ang. ombygg¬
nad förut också nämnt, att den billigaste planen vore att taga opera- nad af riks~
huset; och jag skall försöka att bevisa detta med några ord. dagshuset.
Det nuvarande riksdagshuset är värderad! till 800,000 kronor. Be- (Forts-)
räknar jag nu att i det nya riksdagshuset skulle inrymmas jemväl riks¬
bankens lokaler, hvartill tomten mycket väl lemnar utrymme och hvar¬
före läget är särdeles gynsamt, samt att de tvenne husen, hvari Riks¬
banken för närvarande är belägen, tillsammans äro uppskattade till
äfvenledes 800,000 kronor, så har jag genast 1,600,000 kronor. Det
nuvarande riksdagshuset kan mycket väl användas för sådana statens
embetsverk, som nu hyra lokaler på annat håll. Ensamt för riksarkivet,
som nu saknar nödigt utrymme, behöfves i motsatt fall en kostsam ny¬
byggnad. Den våning, der vi nu sitta två trappor upp, lämpar sig syn¬
nerligt väl för riksarkivets behof. Detta hus ligger på en fri plats;
om man endast leder in vatten och anskaffar behöflig^ eldsläcknings-
apparater, så behöfver man icke heller frukta för eldfara. En sådan
användning som den jag nu föreslagit är vida bättre än den nu fram¬
lagda nya planen, der man förlagt pappersförråden och biblioteket på
det eldfarligaste stället i hela huset, nemligen omkring och ofvanpå
ångpannerummet, och detta är väl den sämsta plan man gerna kan
tänka sig.
Ett annat spörsmål som jag väntat är, hvar vi skola anlägga tea¬
tern, om operahuset ombygges till riksdagshus och riksbankshus. Jag
skall icke synnerligt gifva mig in i svaromål på den frågan; men för
mig ställer sig situationen på följande sätt. Yi hafva många gånger
här hört talas om Helgeandsholmens ordnande; och i närvarande stund
hafva Stockholms Stadsfullmäktige gått in till Kongl. Maj:t och lofvat
draga försorg om kajbyggnaden deromkring emot rättighet att få dispo¬
nera öfver statens andel uti holmen. Om Stockholms stad eller ett
enskildt bolag, hvithet säkert med större fördel skulle åtaga sig det,
vid Helgeandsholmens ordnande finge rätt fritt disponera öfver den
summa, som, efter hvad mig synes, borde tillåtas, endast mot vilkor
att tomt och utrymme för ett nytt teaterhus derstädes skulle lemnas,
sa skulle jemväl för Kongl. teatern en lämplig plats erhållas på samma
gång den länge närda önskan om Helgeandsholmens ordnande på ett
värdigt sätt skulle kunna uppfyllas. Här på denna holme är eu pas¬
sande plats för konstens tempel, der, på denna vackra, centrala punkt,
der bör konstens idkare och bärare af den goda sällskapstonen umgås,
der kan och hör turisten, affärsmannen och en hvar, som behöfver söka
sig en stunds hvila och angenäm förströelse, böra få detta 0. s. v.
Lägger jag allt detta tillsamman, vågar jag påstå, att ingen af Her-
rarne skall kunna uppvisa någon annan bättre eller billigare plats vare
sig för riksdagshuset eller operan än de nu anvisade. Der och ingen
annanstädes böra ock de nya byggnaderna, enligt min åsigt, förläggas;
åtminstone bör en fullständig utredning ske om riksdagshusets förläg¬
gande till angifna platsen, på sätt reservanten på dalabänken antydt.
På detta sätt skulle denna fråga kunna lösas, och jag tror, att
kostnaderna derigenom blefve ganska måttliga, ja, detta till den grad,
att den^som närmare begrundat mitt förslag, skulle, i min tanke, komma
att förvåna sig öfver dess enkelhet.
N:o 54. 32
Ang. omiygg-
nåd af riks¬
dagshuset.
(Forts.)
Onsdagen den 10 Maj, e. m.
Jag skall emellertid icke längre upptaga Kammarens tid, men vill
blott tillägga, att det hade i mitt tycke varit ensidigt, om Liss Olof
Larsson, hvars åsigter i frågan jag delar, hade föreslagit utredning af
densamma i det af honom angifna syfte. Men då jag af honom gjorts
uppmärksam på det ställe uti Utskottets betänkande N:o 53 angående de
Kongl. teatrarne, hvilket vi nyss bifallit, der såsom en möjlighet förut¬
sattes inställandet af deras verksamhet och »byggnadernas användning,
för andra ändamål-», Indika ord naturligtvis komma att inflyta uti
Riksdagens skrifvelse, och då Kongl. Maj:t icke lär blifva alldeles
okunnig om hvad som här yttrats i frågan, samt vederbörande antag¬
ligen komma att taga i öfvervägande frågan om, hvartill operahuset
under nyssnämnda förutsättning skall begagnas, så tror jag, att vi kunna
till nästa år förvänta oss en utredning i saken. Visar det sig då, att
mitt förslag skulle blifva för dyrt att antaga, så är det icke värre än att
afslå detsamma, men för min del tror jag, att det innebär både den
billigaste och snaraste lösning af frågan. l)et är endast detta jag velat
säga och ber för öfrigt att få instämma med Liss Olof Larsson.
Herr Wieselgren: Då jag är nog långsynt för att kunna se
datum på lappen der bakom talmansstolen, skulle jag icke vara försva¬
rad, om jag icke sökte fatta mig mycket kort.
Jag anser också denna sak redan vara tillräckligt afhandlad, och
vill endast instämma med den ärade talaren på dalabänken; icke
blott derföre att jag gillar det slut, hvartill han kommit, utan äfven
emedan jag anser det förslag till frågans framtida lösning, som han
framkastade, vara synnerligen tänkvärdt. Om det nemligen, när teater¬
frågan en gång löses, befinnes att teaterbyggnaderna icke böra vidare
användas till sitt nuvarande ändamål, så vore det i min tanke särdeles
lämpligt att den plats, der de .stå, anlitades för det ändamål, som den
ärade dalarepresentanten antydt.
Jag instämmer, som sagdt, med Herr Liss Olof Larsson.
Herr A. Andersson i Smedbyn instämde i Herr Wieselgrens an¬
förande.
Herr Schenström: Icke heller jag skall förlänga diskussionen,
utan ber endast att få säga några ord.
För min del anser jag, att man icke har skäl att klandra Utskottet
för dess förslag, emedan det är framkalladt af föregående riksdags¬
beslut och af alla de olägenheter, som vidlåda detta samlingsrum, ja,
hela detta hus. Förslaget är emellertid visadt vara sämre än ett annat
förslag, som bättre skulle tillgodose det behof, som i ifrågavarande hän¬
seende förefinnes. Bedröfligt är emellertid, att lösningen af en fråga,
sådan som denna, skall behöfva uppskjutas riksdag efter riksdag och
att man aldrig skall kunna komma öfverens om hvar det nya riks¬
dagshuset skall ligga. Enligt min åsigt vore det derföre lämpligt, att
Riksdagen uppdroge åt sina Fullmäktige i Riksgäldskontoret att åstad¬
komma och för nästa Riksdag framlägga ett förslag i denna rigtning,
så att Riksdagen genast från början af sitt sammanträde kunde taga itu
Onsdagen den 10 Maj, e. rn. 33 Jf;o 54.
med frågan. Då kunde, sedan man väl blifvit ense om platsen, irå-Ang. omiygg-
gans vidare utredning fortgå under riksdagens lopp. nad «/ «fe>-
För (ifrigt ber jag att få instämma med Herr Gumselius, på samma da9shuset-
gång som jag vill tillkännagifva att jag delar den fruktan, man hyser (Forts->
för att det af Herr Liss Olof Larsson föreslagna beloppet, 15,000 kro¬
nor, är för ändamålet otillräckligt. Mig synes det som borde han,
hellre än att angifva detta beloppet till »högst» 15,000 kronor, hafva
föreslagit detsamma till minst eller ungefär denna summa, på det
att I ullmäktige icke måtte af brist på medel råka i förlägenhet vid
fullgörandet af sitt uppdrag.
Herr Ola Ande rsson i Burlöf: Med hvilka svårigheter lösnin¬
gen af denna fråga är förenad, visar sig bäst deraf, att det förslag,
som af denna Kammare i fjor antogs och genom den gemensamma
voteringen blef Riksdagens beslut, och hvilket är samma förslag, som
nu blifvit af Utskottet framlagdt, endast fullständigare utfördt, det vill
nu knappt någon höra talas om. Detta visar, som sagdt, huru svårt
det är att i denna fråga komma till något slutligt resultat. Nu har
den förste talaren sagt, att det Jacobssonska förslaget, som det kallas,
.skulle vara så ändamålsenligt, särskildt derföre, att vi genom dess an¬
tagande finge sitta i orubbadt bo under byggnadstiden. Fn reservant
inom Utskottet förra året anförde såsom skäl för sitt afstyrkande af
detta sistnämnda förslag just den omständigheten, att det skulle med¬
föra så stora obehag för Riksdagen under byggnadstiden. Men märk¬
värdigt nog föreslår samme reservant i år, att man skall rifva ned
hela det gamla riksdagshuset, hvilket naturligtvis äfven skulle med¬
föra större svårigheter under byggnadstiden. Häraf kan man sålunda
se, hurusom icke blott Riksdagen och de särskilda Kamrarne, utan den
enskilde ledamoten ändrar åsigt från det ena året till det andra. Så
har det äfven gått med talaren på dalabänken; han vill nu hjelpa hela
saken med ett mycket ringa anslag, utan att till Fullmäktige i Riks-
gäldskontoret ens med bestämdhet säga, hvilka åtgärder de egentligen
böra vidtaga. Han är dock den, som framlagt derå motioner angå¬
ende anskaffande af nytt riksdagshus, men nu tyckes han vilja nöja
sig med några provisoriska arbeten, bestående hufvudsakligen i att
flytta ut en vägg. Visserligen har han antydt en önskan, att vi slut¬
ligen må få flytta in i Kongl. stora teatern eller på dess plats, och
detta har af en talare, som med honom instämt, närmare utvecklats
derhän, att en ny byggnad för Kongl. teatern borde uppföras å
Helgeandsholmen. Taiaren på dalabänken har förut talat om behofvet
af ett nytt bankhus, nu vill man också hafva ett n)dt teaterhus på
Helgeandsholmen; följden deraf blir naturligtvis, att man då äfven
måste vara betänkt på uppförande af ett nytt hofstall någon annan-
städes. Detta har man velat förlägga till Artilleriplanen, men det
vilja herrar stockholmare alls icke böra talas om. Vi måste sålunda
först göra upp öfverenskommelse med Stockholms stad om plats för
det nya hofstallet, och vidare med Hans Maj:t Konungen angående
vilkoren för förvärfvandet af Helgeandsholmen. Jag har endast velat
påpeka detta för att visa, med hvilka många svårigheter ett realise-
Andra Kammarens Prof. 1882. N:o 54.
3
N:o 54.
Ang. ombygg
nåd af riks¬
dagshuset.
(lorts.)
34 Onsdagen den 10 Maj, e. m.
■rande af Herr Liss Olof Larssons förslag är förenad!, och att det icke
blifver så lätt, som man nu synes föreställa sig.
Jag nämnde nyss det Jacobssonska förslaget. Jag hade icke nu
ämnat spilla några ord på detta förslag, men då man nu här fram¬
hållit detta såsom egande så stora företräden framför Utskottets för¬
slag, ber jag att få uppläsa hvad särskilt tillsatte komiterade yttrat
angående detta förslag. Det heter i deras utlåtande: »Det yttre ut¬
seendet åt sjösidan blefve i allo tillfredsställande, men från Riddarhus¬
torget och Munkbron sedt, vore förhållandet annorlunda. Der visade
sig nemligen för ögat tre sammanbyggda hus, med sins emellan olika
fönsterhöjder och delningar. Nybyggnadens arkitektur, vacker i och
för sig, kunde ej förenas med de gamla husens till ett helt. Den sil-
houette mot luften, som skulle bildas af f. d. Hebbeska huset och den
nya, söder derom belägna delen, kunde ej af den geometriska ritningen
rätt bedömas, ty dels inverkade brytningen i plan mellan båda husen
ofördelaktigt för den perspektiva bilden, dels komme nybyggnadens
rundning mot söder att gifva denna del en odeciderad utslutning».
Jag skall icke upptaga tiden med att uppläsa hela denna del af utlå¬
tandet, men det afgafs af sakkunnige personer, som tillsattes af Full¬
mäktige i Riksgäldskontoret. Detta förslag tillstyrktes emellertid af
Utskottet förlidna år, men förkastades af Riksdagen, och då kan det
väl icke vara skäl att nu åter upptaga detsamma.
På vissa håll har man nu många funderingar på att få ett stor-
artadt nytt riksdagshus. För min del får jag bekänna, att jag icke
har några synnerliga sympatier för dessa storartade planer, fastän jag
väl erkänner vigten af," att Riksdagen får en sig fullt värdig byggnad.
Nu säger man emellertid, att de nu föreslagna plenisalarne äro för
små och förslå icke för en längre tid. Men skall man bygga ett nytt
hus, som kan räcka för ett helt sekel, så måste detta naturligtvis
blifva alldeles för stort för de nuvarande förhållandena. Då måste
ledamöterna i de stora plenisalarne placeras så långt från hvarandra,
att man får svårt att höra hvad som säges. Jag anser derföre klo¬
kast, att man för närvarande nöjer sig med en tillbyggnad, som kan
motsvara behofvet för de närmaste 20 å 30 åren. Under tiden kom¬
mer kanske grundlagen att ändras, så att man icke behöfver så ofant¬
ligt stora salar.
Jag skall icke längre upptaga tiden; icke tänker jag just gå i
döden för Utskottets förslag, men nog anser jag det vara det klokaste
som för närvarande kan göras, och det innehåller just hvad Riksdagen
förra året begärde. Jag skall emellertid nöja mig med, hvilket beslut
Kammaren än må fatta; dertill är jag naturligtvis också tvungen;
men jag fruktar, att det kommer att dröja mycket länge, innan Riks¬
dagen kan ena sig om platsen för ett nytt riksdagshus. Yi hafva
redan i sådant afseende hört föreslås det gamla veterinärinstitutets
tomt, Kongl. teatern, Generalstabens hus, Riksgäldskontorets och Riks¬
arkivets hus, Carl XIII:s torg och Artilleriplanen. Slutligen har nu
äfven framstälts ett förslag att bygga huset ute i Mälaren, och detta
förslag anser jag för ingen del vara det sämsta. För min del kom¬
mer jag att rösta för Utskottets förslag.
Onsdagen den 10 Maj, e. m. 3ö y;(l 54.
Grefve Mörn er: Da man dels under föregående riksdagar haft -ing. ombygg-
tillfälle inhemta kännedom om de mångfaldiga förslag, som framlagts nad af riks'
i afseende å byggandet af ett nytt riksdagshus, och man dels i afton da9shuseL
fått ytterligare höra ganska besynnerliga nya hugskott, så kan jag för (Forts-)
min del icke finna annat än att nu ändtligen är meningen att tätta
ett afgörande beslut i frågan för att slippa ifrån ytterligare tidsut¬
drägt^ och omkostnader för undersökningar, af hvilka föga är att vinna,
men åtskilliga obehag uppstå och onödigt arbete användes och för-
spilles.
Att det nu skulle vara Renligt att, på sätt man föreslagit, å stora
teaterns plats, med bibehållande af fasaden åt Gustaf Adolfstorg, göra
eu tillbyggnad ocli dymedelst erhålla ett riksdagshus, det kanjagmke
inse. Detta förslag antyder nemligen på, att detta företag icke skulle
blifva annat än ett lappverk från första början. Det anser jag icke
skäligt, ty^da blefve resultatet det, att huset ej komme att motsvara
sitt ändamål. Dessutom finnes det väl knappast någon plats mera
central och lämplig för teatern än den nuvarande. Man har visserli¬
gen förespegla! oss, att vi skulle kunna bygga teatern på Helgeands¬
holmen; men om man tänker på alla de förändringar, som då måste
der vidtagas,, holmens läge och beskaffenhet m. m., så skall man finna
att högst väsentliga hinder förefinnas mot teaterns förläggande å
Helgeandsholmen. Men det är icke nog med det, utan det finnes äfven
andra omständigheter, som lägga oöfvervinneliga hinder deremot, så
vida icke Riksdagen är böjd för att kasta bort millioner. Min öfver¬
tygelse är nemligen, att byggande af ett teaterhus å Helgeandsholmen
skall kosta så stora summor, att det förslaget blifver dyrare än hvarje
annat till frågans lösning framstäldt förslag.
Då man nu säger, att Stats-Utskottets förslag icke är tillfreds¬
ställande, så vill jag möjligen medgifva det; men jag tror dock, på
sätt äfven talaren på skånebänken anförde, att förslaget innefattar
allt hvad som för närvarande behöfves och att det genom sin prisbil¬
lighet har stora företräden, hvartill kommer, att man har fria händer
att framdeles, om man så anser nödigt, bygga ett större och mera
tidsenligt riksdagshus.
Man har äfven nämnt om, att man skulle kunna inrymma Riks¬
banken i riksdagshuset, om man byggde detta på teatertomten. Jag
för min de! tror dock, att det icke är lämpligt att inrymma Riksban¬
ken i det hus, der Riksdagen har sitt säte, emedan man der ofta måste
använda ljus, och banken således lätt kan blifva utsatt för eldfara.
För öfrigt tror jag, att Riksbanken utan olägenhet kan förblifva på
den plats, der den för närvarande sedan gammalt befinner sig. Och
anser man sig behöfva komma mer åt norr, så kan det ju ske genom
att man der inrättar flera afdelningskontor än man nu har, hvilket
val är ändamålsenligare än att gå och offra stora summor på ett nytt
riksbankshus, helst det för närvarande finnes godt utrymme inom ban¬
ken, hvarest finnas många lokaler, som icke användas för dess räk¬
ning.
På grund af Stats-Utskottets motivering och hvad af talaren på
skånebänken blifvit anfördt yrkar jag bifall till Utskottets förslag.
K:o 54. 36
Ang. ombygg¬
nad af riks¬
dagshuset.
(Forts.)
Onsdagen den 10 Maj, e. m.
I detta yttrande instämde Herrar Johan Jönsson och J. Anders¬
son i Jönvik.
Herr Danielson: Oaktadt de två sista talarne yttrat sig till
förmån för Utskottets förslag och eu annan ledamot instämt med dem,
tyckes mig dock att föga utsigt förefinnes till bifall af Utskottets
framställning.
Jag har begärt ordet för att, nu som förr, framhålla mm uppfatt¬
ning af frågan, och den är, att det vore oklokt om Riksdagen uttalar
den°åsigten att vilja flytta från Riddarholmen. Jag vill tyda det för¬
slag, som af Herr Liss" Olof Larsson framställa, såsom innehållande den
tanken att göra lokalen här rätt bra, ehuru jag tyckt ^mig en och
annan gång förut märka, att han icke trifves rätt väl på Riddarhoi-
men, utantill åt annat håll. Det är för att protestera emot den tan¬
ken att riksdagshuset skulle förläggas å annan plats, som jag begärt
ordet. Jag är för min del öfvertygad om, att bättre och lämpligare
plats för ett riksdagshus än denna kunna vi icke få, hvart vi än tänka
taga hän inom hufvudstaden.
Hvad beträffar påståendet, att den nuvarande lokalen icke kan för
en rimlig kostnad ändras så, att vi kunna erhålla lämpliga samlings¬
salar för Kamrarne, vågar jag betvifla rigtigheten af det påståendet.
Man kan visserligen säga, att förra årets förslag var bättre, men detta
är icke heller dåligt.
För min del vill jag vara med om Herr Liss Olof Larssons för¬
slag under förutsättning att reparationerna blifva sa omfattande ocu
fullständiga, att vi hafva utsigt att för en längre tid kunna stanna
här; men för det ändamålet vill jag öka anslaget något. Och jag-
hemställer derföre, att Kammaren måtte bifalla nämnda förslag med
den förändring, att anslaget höjos till högst 30,000 kronor. Med denna
summa kunna åtskilliga förändringar genomföras, såsom t. ex. utvid¬
gande af detta rum genom att utflytta korridoren och flytta talmans-
platsen längre ned åt Kammaren. Genom antagandet af detta förslag
eller annat lämpligt sådant vunne man det målet, att vi icke behöfva
flytta härifrån utan få behålla riksdagshuset på samma plats som
hittills.
Herr Talman, jag anhåller om proposition a Herr Liss Olof Lars-
sons förslag med den förändring, att anslaget höjes till högst 30,000
kronor.
Herr Sven Nilsson: För min del kan jag icke erkänna rigtig¬
heten af den åsigt, som af en annan ledamot af Stats-Utskottet här
uttalats, eller att det blott skulle vara ett fullständigande af Riksda¬
gens beslut förra året att godkänna föreliggande förslag. Om her-
rarae erinra sig nämnda beslut, så innebar det. att vi skulle verkställa
eu tillbyggnad och reparation af det nuvarande riksdagshuset för eu
summa af mindre än 300,000 kronor. Och jag hemställer till hvar
och en, om man kan känna igen det beslutet, då man nu kommer
och bjuder oss på ett förslag, som slutar på en kostnad af minst
800,000 kronor. Jag tror att en hvar skall finna, att detta senare för¬
slag icke kan sägas ens vara en liknelse till förra årets riksdagsbeslut.
Onsdagen den 10 Maj, e. m.
37 N:o 54.
Denna fråga har under loppet af ett års tid blifvit på ett högstens- »mbygg-
märkvärdigt sätt behandlad. Och jag tror, att vi i något afseendenad af rifs~
hafva att "härför tacka den ledamoten af Stats-Utskottet, som fram- '
kommit med en hel del med hvarandra olika förslag i frågan, det ena ' or s''
ohållbarare än det andra. Denne person föreslog i fjor inom Utskottet
och erbjöd sig då att verkställa en i hans tanke ändamålsenlig om¬
byggnad af det gamla huset för en summa af högst 250,000 kronor,
och i öfverensstämmelse dermed fann han för godt att sedermera afgifva
eu reservation mot Utskottets i motsats dertill gjorda hemställan, uti
hvilken reservation han ansåg, att den af Utskottet föreslagna sum¬
man, 300,000 kronor, var för hög, och hvilken reservation — jag är för
min del öfvertygad derom — vilseledde Riksdagen till det beslut den
då fattade. Sedermera har samme person, som, med anledning af
detta Riksdagens beslut, blef insatt såsom ledamot uti den komité,
som af Riksgäldsfulhnäktige fick i uppdrag att utreda frågan om till¬
byggnaden, funnit 250,000 kronor icke längre tillräckliga, utan upp-
drifvit kostnadsförslaget till 844,000 kronor — jag antager på grund
af hans kalkyler, efter som han ej reserverat sig. Den ärade leda¬
moten har äfven vid denna riksdag fått plats på riksgäldsafdelningen
i Stats-Utskottet, och der har han funnit för godt att föreslå icke ovä¬
sentliga förändringar i komiterades förslag, Indika otvifvelaktigt skola
leda till betydliga ökningar i kostnaderna, men detta oaktadt fram¬
lade riksgäldsafdelningen för Utskottet detta ändringsförslag, som slu¬
tade på en summa af 800,000 kronor, och med det förtroende Stats-
Utskottet har till denne ledamot i dylika fall, har Utskottet framlagt
det föreliggande förslaget. Hvilket förtroende bör nu Kammaren fästa
vid ett förslag, som uppgjorts af en sådan byggmästare? Jag för min
del tror, att eu sådan byggmästares kalkyler icke äro att betrakta
annorlunda än för uppförande af luftslott, som följa med vinden. Och
jag är öfvertygad om, att, derest Kammaren antager förslaget, vi icke
allenast skola få ett oändamålsenligt riksdagshus, utan derjemte att
kostnaden icke konime att stanna vid dessa 800,000 kronor, hvartill
kostnadsförslaget af Utskottet nedsatts, utan kommer den att otvifvel¬
aktigt blifva vida större, efter hvad jag hört fullt sakkunnige per¬
soner påstå.
Ku har man sagt, att den af Riksgäldsfulhnäktige år 1880 till¬
satta komité fördömt det s. k. Jacobssonska förslaget. Detta är sant;
men lika sant är, att, om föreliggande förslag blifvit föremål för samma
komiterades granskning, så skulle det säkerligen befunnits hafva varit
ännu mera förkastligt, ty det är otvifvelaktigt i många afseenden
sämre. Men det har icke kunnat vara föremål för granskning af denna
komité, men väl af Riksgäldsfulhnäktige, och de hafva gifvit förslaget en
sådan dom, att jag förundrar mig öfver, att det har kunnat föreläggas
för Riksdagen, och jag tror, att man i detta afseende får lita mera på
Fullmäktige, hvilka varit i tillfälle att noga bedöma denna fråga, än
på personer, som uppgöra förslag, det ena efter det andra, på lösa
grunder, och hvilka endast hafva till syfte att rifva ned alla förslag
om uppförande af ett nytt och för oss värdigt riksdagshus.
Ehuru jag för min del fortfarande hyser förkärlek för förslaget
att bygga nytt riksdagshus på den plats, der Generalstabens hus är be-
N:o 54. 38
Onsdagen den 10 Maj, e. ro.
Ang. omby g g
nåd af riks¬
dagshuset.
(Forts.)
-läget, ehuru, säger jag, jag fortfarande har förkärlek för det af komi-
' terade 1880 uppgjorda förslaget, vill jag dock icke ovilkorligen hålla
derpå, såvida man kali förenas om någon annan lämplig plats, oaktadt
det af berörda komité föreslagna läget för ett nytt riksdagshus är det
vackraste som fins i hufvudstaden. Men så länge man kommer fram
med förslag om att lappa på det gamla huset och för sådant ändamål
vill uppoffra den ena millionen efter den andra, så kan jag aldrig vara
med derom, så länge vi ega förmåga att bygga ett nytt hus. Erfa¬
renheten har säkerligen nogsamt visat oss litet hvar, att det sämsta,
man i byggnadsväg kan göra, är att reparera gamla odugliga hus, då
man behöfver nya, och ingen annan förfar på ett sådant sätt än den,
som icke har förmåga att bygga nytt, och detta kunna vi väl ej säga
om svenska staten.
Nu talar man om att, för den händelse vi skulle besluta oss för
att bygga ett riksdagshus på teaterhusets tomt, detta skulle blifva allt
för dyrt, emedan vi icke skulle få den platsen utan att bygga en ny
nationalteater för så och så många millioner kronor. Det är också
min åsigt, att om det är fråga om att bygga en ny teater i stället
för den vi nu hafva, detta skulle komma att kosta många millioner
och således blifva alltför dyrt. Men den frågan kunna vi lemna å sido
till dess det blifver klart, huruvida vi skola bygga en ny nationalteater
eller icke. Den frågan föreligger ej nu, och den tiden lärer också
vara hemligen långt aflägsen, då Riksdagen kommer att göra stora
uppoffringar för ett sådant ändamål. Jag tror deremot, att när frågan
är i det skede, att Kammaren uttalat sig för, att det hus, som nu an¬
vändes för den Kong], teatern, skulle kunna användas för andra ända¬
mål, det icke vore klokt af Kammaren att, innan den frågan blifver
slutligen afgjord, på förhand nedlägga omkring en million kronor för
reparation på det nuvarande riksdagshuset, innan vi således kunna få
visshet om, huruvida vi kunna använda den Kongl. teaterns tomt att
bygga på eller ej.
Jag skall icke längre upptaga Kammarens tid. Jag tror, att hvad
vi först böra och kunna göra är att komma till enighet om eu plats
för ett nytt riksdagshus, och så fort vi derom blifvit öfverens, är jag
fullkomligt öfvertygad om, att vi också skola komma öfverens om
summan för byggnaden, ty jag kan icke tro, att någon inom Riks¬
dagen vill spara på ett eller annat hundratusen eller kanhända en
eller annan million kronor mer eller mindre, då fråga blir att få vär¬
dig plats och ett värdigt hus för svenska folkets representanter. Jag
tror derföre, att vi böra spara våra uppoffringar af penningar till ett
sådant tillfälle och ej lägga ned öfverdrifna summor på ett hus, som
enligt min åsigt ej kan komma att i något afseende tillfredsställa
hvarken våra eller våra efterkommandes fordringar mera än det riks¬
dagshus, vi för närvarande hafva. Det är på den grunden jag yrkar
afslag å Utskottets hemställan, men har icke något emot, om vare sig
Herr Liss Olof Larssons eller Herr Danielsons förslag kommer att
vinna Kammarens bifall, hvarigenom åtminstone några bristfälligheter
kunna afhjelpas.
Herr N. Olsson förenade sig med Herr Sven Nilsson.
39 K:o 54.
Onsdagen den 10 Maj, e. m.
Herr Wallenius: Jag har blifvit uppkallad af en talare på skåne- Ang. ombygg-
bänken och vill med anledning deraf yttra några ord gent emot honom.
Nämnde talare sade, att denna Kammare och sedermera Riksdagen,
efter gemensam votering, i fjor beslntit, att riksdagshuset skulle för- ' or s''
ändras, samt att uppdrag blifvit lemnadt åt Riksgäldsfullmäktige att
vidtaga anordningar med denna förändring. Ja, det är sant. Men
då detta förslag nu kommer fram för Riksdagen, så har Riksdagen
enligt hans påstående ändrat åsigt, och vill ej hafva detta förslag.
Jag för min del kan ej se, att Riksdagen ändrat åsigt, ty Riksdagen
har blott begärt ett förslag, och det kan ju hända, att det förslag, som
kommer in, kan vara antingen godt eller dåligt, vid hvilket förhållande
Riksdagen väl också eger rättighet att taga det eller icke. År det
godt, så tager man det; är det dåligt, förkastar man det. Riksdagen
har väl ej bundit sig, och då man får se förslaget och finner det då¬
ligt, undrar jag ej på, om man förkastar detsamma. Jag kämpade i
fjor för det Jacobssonska förslaget, emedan jag ansåg det för godt.
Det är ju klart, att man mot detsamma kan framställa anmärkningar,
ty sådana kunna göras mot hvarje förslag, men det kan ju ändras i
vissa delar, der man tycker att anmärkningarne kunna vara af bety¬
denhet. Jag har således icke i år ändrat åsigt, utan jag håller på det
Jacobssonska förslaget, hvilket jag anser för ganska godt, och hvilket
jag tror ej ens kan komma i jemförelse med det här framlagda. En¬
ligt Jacobssons förslag skulle ytan blifva 17,700 qvadratfot, men enligt
detta 7,700 qvadratfot. Den, som studerat det Jacobssonska förslaget,
finner naturligtvis genast, att riksdagshuset icke på något vis behöfver
ramponeras för den tillbyggnad, som skall ske nedåt sjön, så att tala¬
rens på skånebänken anmärkning, att vi under byggnadstiden skulle
blifva så mycket oroade, helt och hållet förfaller. Jag vill icke vidare
för denna gång orda om denna sak, men tror att vi böra noga be¬
tänka oss, innan vi antaga detta Utskottets förslag. Vigtigast anser
jag vara att bestämma platsen för byggnaden, och sedan kunna vi
börja att tala om sättet för utförandet. Hafva vi bestämt platsen, så
hafva vi tagit ett stort steg till frågans lösning, men i det outredda
skick, hvari frågan nu befinner sig, är det för tidigt att tänka på
platsen, än mera att resonera om byggnadsritningar. Att svärma för
den ena platsen eller den andra, för Generalstabens eller teaterhusets
eller Helgeandsholmen, kan nu icke föra till något resultat, och lika
litet lär det vara skäl, att Riksdagen lättsinnigt skulle kasta bort en
million för att här på denna tomt verkställa tillbyggnad och sedan, då
man kommer in i det nya riksdagshuset, hafva samma skäl till miss¬
belåtenhet som för närvarande. Bättre är då att skaffa sig en frist
genom beviljande af några tusen kronor för vidtagande af nödiga för¬
bättringar af de nuvarande lokalerna, till dess vi hinna ena oss om
plats för ett nytt riksdagshus, och det är med anledning häraf, som
jag förenar mig med dem, som yrkat afslag å punkten, och att 15,000
å 30,000 kronor ställas till Riksgäldsfullmäktiges förfogande för upp¬
hjelpande af det gamla riksdagshusets brister, så att det ännu en tid
må kunna användas.
Häruti förenade sig Herr Sven Andersson i Plöninge.
N:o 54. 40
dagshuset.
(Forts.)
Onsdagen den 10 Maj, e. m.
Ang. ombygg- Herr Sven Andreasson i Tollered: Då jag vid detta betänkande
nåd af nks- f0gat mjn reservation, har jag dermed visat, att jag icke kunnat bi¬
träda det slut, hvartill Utskottet i frågan kommit. Jag gjorde icke
heller detta i fjor, då jag i ämnet uttalade mina åsigter, hvilka jag
icke haft anledning att sedermera frångå. Det förslag, jag då tog mig
friheten förorda, tror jag således fortfarande vara det lämpligaste.
Nu har eu talare på malmöhusbänken sagt, att Stats-TJtskottets
nu framlagda förslag vore detsamma, som Riksdagen i fjor begärde.
Väsentliga skilnader finnas dock deri, på sätt redan under diskussio¬
nen påpekats, att det i fjor afsedda förslaget skulle kosta allenast
200,000 å 300,000 kronor och kunna utföras på ett år, hvaremot det
nu föreliggande är i dessa båda hänseenden så betydligt sämre, att jag
hoppas, att det icke skall af Kammaren antagas.
Jag vill nu icke inlåta mig på, hvilket af alla de förslag, som
framställs, är bäst, eller hvar byggnaden bör ligga, ty derom kunna,
meningarne vara delade; men så mycket kan jag säga, att de två för¬
slag, som nu i afton här framstälts, äro de i min tanke mest olämpliga.
Veterinärhusets tomt innehåller visserligen 80,000 qvadratfot, men
tomten är delad genom en gata, marken är kuperad och olämpligr
hvarjemte läget å Ladugårdslandet icke kan vara fördelaktigt. Fri¬
herre von Krsemers förslag att rifva ner detta riksdagshus och å samma
plats bygga ett nytt måste äfven vara högst olämpligt, då dels detta
huset ju är af ej ringa värde och dels under byggnadstiden stora
svårigheter skulle uppstå för anskaffande af lämpliga riksdagslokaler.
Jag skall icke längre upptaga Kammarens tid, ty så mycket är
taladt i denna fråga, att mycket mera ej torde vara skäl att nu såga,
helst väl frågan snart på allvar förekommer till afgörande. Då jag
ej kan vara med om Utskottets förslag, förenar jag mig med Herr Liss
Olof Larsson i det af honom gjorda yrkandet. Beträffande summan
har Herr Nils Petersson i Runtorp visat sig synnerligen frikostig, då
han ville bevilja för ändamålet ända till 100,000 kronor, men, såvidt
jag kunde finna, var det Herr Liss Olof Larssons mening att endast
vidtaga några mindre förändringar, och härför torde icke ens fordras
hvad Herr Danielson begärt, eller 30,000 kronor, utan torde den af
Herr Liss Olof Larsson föreslagna summan af 15,000 kronor kunna
förslå.
Jag instämmer alltså i Herr Liss Olof Larssons yrkande.
Herr Olof Jonsson instämde med Herr Sven Andreasson.
Öfverläggningen var slutad. Derunder hade yrkats dels bifall till
Utskottets hemställan, dels afslag derå, dels ock bifall till hvart och
ett af de särskilda yrkanden, som Herrar Liss Olof Larsson, Nils
Petersson och Danielson i sina nu afgifna yttranden framstält. Herr
Talmannen gaf propositioner i öfverensstämmelse med dessa yrkanden
samt förklarade sig anse röstöfvervigt förefinnas för Herr Liss Olof
Larssons förslag. Votering blef begärd samt anstäldes, sedan till
kontraproposition antagits yrkandet på afslag å Utskottets hemställan,
enligt en nu uppsatt och af Kammaren godkänd, så lydande voterings¬
proposition :
Onsdagen den JO Maj, e. m.
41 N:0 54.
Den, som, med afslag å hvad Stats-Utskottet hemstält i listad- omb,JS9~
punkten af utlåtandet N ro 54, vill bifalla det af Herr Liss Olof Lars- nad af riks'
son under öfverläggningen i ämnet framstälda yrkande, tagsuset.
DD ° J ’ (Forts.)
Den, det ej vill,
röstar Ja;
röstar N ej;
Vinner Nej, har Kammaren afslagit Stats-Utskottets förevarande
hemställan.
Omröstningen utföll med 127 ja mot 57 nej, i följd hvaraf Kam¬
maren, med afslag å Stats-Utskottets framställning, beslutit uppdraga
åt Fullmäktige i Riksgäldskontoret att före nästa riksdag låta bereda
det ökade utrymme för Riksdagen, som kunde åstadkommas genom
användande för ändamålet utaf flera eller färre af de till bostadslägen¬
heter och embetslokaler i riksdagshuset upplåtna rum, samt att i öfrigt
låta verkställa de förändringar inom Kamrarnes plenisalar, som skulle
kunna afhjelpa de mest öfverklagade olägenheterna i afseende å dessa
salars utrymme och luftvexling, och att Fullmäktige finge för detta
ändamål af Riksgäldskontorets medel använda högst 15,000 kronor.
Punkten 2.
Med anledning af Kammarens beslut i den föregående punkten
förklarades Utskottets hemställan i denna punkt hafva förfallit.
§ 4.
Föredrogs och bifölls Stats-Utskottets Utlåtande N:o 55, i anled¬
ning af väckt motion om inköp eller förhyrande af f. d. gymnasiihusen
å Riddarholmen.
* § 5-
Föredrogs sammansatta Stats- och Bevillnings-Utskottets Utlåtande Ang. stämma-
N:o 1, i anledning af väckt motion om aflåtande af underdånig skrif- beters
velse till Kongl. Maj:t i fråga om nu stadgade stämmoböters utbytande tanfe mot en
mot en indrifningsafgift. 3 ä}^T
Utskottet hade hemstält, att berörda, af Herr Alt g. Bakström inom
Andra Kammaren afgifna motion (N:o 93) icke måtte till någon Riks¬
dagens åtgärd föranleda.
Herr Hokst rom anförde: Herr Talman! Mine Herrar! Enligt orda¬
lydelsen i den motion, jag tagit mig friheten väcka, har jag redan för¬
klarat, att jag icke anser den deri föreslagna reformen vara att räkna
till de stora, men att den likväl är af ett känbart behof påkallad.
Då nu likväl det sammansatta Utskottet, som står skattereglerings-
komitén nära, förklarat sig anse, att äfven denna fråga sammanhänger
med nämnda komités uppdrag, vill jag icke söka drifva eu annan me-
N:0 54.
Ang. stämmo¬
böter 8 utby¬
tande mot er,
indrifning s-
afgift.
(Forts.)
42 Onsdagen den 10 Maj, e. m.
ning, men med hänsyn till de motiv, Utskottet i (ifrigt anfört, an¬
håller jag likväl att för sakens egen skull få säga några ord.
Utskottet anser det icke lämpligt att i en så obetydlig sak som
denna besvära Kongl. Maj:t, och om tycke och smak vill jag ingalunda
tvista. Obestridligt är emellertid, att i vårt uppbördsmaskineris afdel¬
ning för indrifning af statens skatterester fjerdingsmannainstitutionen
spelar en ingalunda ovigtig roll. Omedelbart efter uppbördsstäm-
morna sättes nemligen en styrka af mer än 2,000 fjerdingsman i rörelse
för att under åtskilliga veckor i ur och skur förrätta sitt i alla väder
ganska obehagliga uppdrag med restindrifningar. Det kan för stats¬
verket och för Riksdagen icke vara någon alldeles ovigtig sak, om
dessa underordnade funktionärer erhålla någon eller ingen ersättning
för sitt bestyr; och om en sådan kan dem beredas, utan att statsverket
betungas, utan att landsstatstjenstemännen, såsom kollegierna befarat,
skulle erhålla någon högre inkomst, och utan att de skattskyldige be¬
tungades med någon högre afgift än nu är fallet, så tror jag, att Kongl.
Maj:t och Riksdagen gerna skulle vilja bereda fjerdingsmännen den
skäliga ersättning för deras besvär, som sålunda skulle kunna erhållas.
Det torde icke heller vara en alldeles ovigtig sak, att de restskyldige
för närvarande högst ojemnt träffas af ansvarsbestämmelserna för ute-
blifven betalning af kronoskatten. Enligt nu gällande stadgande!!
härom drabba stämmoböterna de mindre bemedlade skattskyldige med
ända till 12 procent på utskyldernas belopp, men de mest bemedlade
med mindre än 1 procent.
Till sist vill jag också erinra om, att straffbestämmelserna för ute-
blifven skatteinbetalning icke nödvändigt behöfva stå i ett uppbörds¬
reglemente. Det uppbördsreglemente, som nu tillämpas, är ett förslag
af år 1739, som dock aldrig fäststälts af Kongl. Maj:t, och detta inne¬
håller derom ingenting, utan finnes härom särskild författning, som
borde kunna ändras, utan att uppbördsreglemente t beröres. Nu har
visserligen den så kallade landsstatskomitén insatt dessa bestämmelser
i sitt förslag till uppbördsreglemente, men efter alla tecken att döma
torde detta nya förslag icke hafva bättre utsigt att vinna fastställelse
än det gamla. Detta torde väl emellertid icke utgöra någon giltig
anledning till ett undanskjutande af denna fråga, derest den eljest är
af afseende förtjent. Det var endast detta jag nu velat säga.
Vidare yttrades ej. Kammaren biföll Utskottets hemställan.
§ 6.
Föredrogos och biföllos, hvart för sig, Bevillnings-Utskottets nedan-
nämnda Memorial och Betänkande:
N:o 13, i anledning af Kamrarnes återremiss af första punkten af
Utskottets Memorial N:o 9, afgifvet i anledning af dels Andra Kam¬
marens återremiss af andra punkten af Utskottets Betänkande N:o 5,
angående hvitbetssockertillverkningsafgiften, dels Kamrarnes skiljaktiga
beslut i afseende å tredje punkten af samma betänkande; och
N:o 12, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition angående
43 Jöo 54.
Oasdagen den 10 Maj, e. m.
nedsättning i bevillningen för utländske eller andre här i riket icke
mantalsskrifne handlande och handelsexpedit»-.
Förekom till afgörande Stats-Utskottets Utlåtande N:o 57, i an- Ang. försälj-
ledning af Kongl. Maj:ts proposition angående upplåtelse under egan-nin9 m Vexi°
derätt till Yexiö stad af kyrkoherdebostället Yexiö Domprostegården/*0,? a^ Vex‘°
L ~ Domproste-
I berörda nådiga proposition (N:o SO) yar föreslaget, det Riksdagen gården.
måtte medgifva, att åt Yexiö stad finge upplåtas eganderätt till ett (Forts.)
hälft mantal krono Yexiö Domprostegården N:o 1, mot det att staden
förbunde sig dels att till kyrkoherden i Vexiö pastorat årligen utgifva
lösen efter tioårigt medelmarkegångspris för fyra hundra kubikfot span-
mål, hälften^ råg och hälften korn, och dels att åt kyrkoherden anskaffa
och underhålla lämplig bostad i staden eller tilldela honom hyres-
ersättning, hvars belopp i brist af åsämjande skulle bero på särskild
pröfning i laga ordning.
Utskottet hade hemstält, att den af Kongl. Maj:t föreslagna för¬
säljningen till Yexiö stad af kyrkoherdebostället Yexiö Domproste¬
gården icke för närvarande måtte af Riksdagen bifallas.
Rörande detta ärende yttrade:
Herr Abr. Rundbäck: Denna fråga gäller, såsom herrarne torde
hafva sig bekant, att till Vexiö stad under full eganderätt upplåta
kyrkoherdebostället Yexiö Domprostegården, som för 10 år sedan för¬
klarades öfverlemnadt till Yexiö stad under evärdlig besittningsrätt.
Nu skall Vexiö stad utvidgas, och åtskilliga tomtegare kunna icke få
fastebref på eller inteckna sina egendomar, som äro belägna på detta
kyrkoherdeboställes mark, hvilket för dem är ganska obehagligt och
gör det synnerligen önskvärdt att snarast skaffa dem denna rätt. På
dessa grunder har ansökan ingifvits till Kongl. Maj:t om att få detta
kyrkoherdeboställe öfverlåtet till staden med full eganderätt, och Kongl.
Maj:t har derför gjort denna hemställan till Riksdagen. Jag vill dock
Icke nu klandra Stats-Utskottet för dess här framlagda betänkande;
det ser verkligen ut, som om. besittningsrätten till bostället öfverlåtits
till Vexiö stad utan vare sig Riksdagens eller kyrkomötets hörande,
men då staden är oskyldig dertill, samt skadan en gång är skedd, torde
det möjligen begångna felet i alla händelser icke kunna rättas genom
någon Riksdagens åtgärd, hvarför det utan tvifvel vore bäst, att staden
finge full eganderätt till denna jord.
På dessa i korthet anförda skäl ber jag få yrka bifall till Kongl.
Maj:ts proposition.
Herr O. B. Olsson: Det förundrar mig verkligen, att den förre
talaren förordat Kongl. Maj:ts föreliggande förslag. Vid föregående
tillfällen, då det varit fråga om försäljning af statens mindre domäner,
har nemligen denne talare med synnerlig kraft och värma uppträda
mot denna försäljning, och han har dervid med en viss patos utropat,
N:0 54. 44
Onsdagen den 10 Maj, e. m.
Ang. försälj- att dessa mindre domäners försäljning vore utan rim och reson. Nu är
ning till raritet icke ens fråga om att sälja den ifrågavarande lägenheten, utan
stan0m^roste-"helt simpelt skänka bort densamma, och under sådana förhållanden
Domprost*
gården.
(Forts.)
hemställer jag, huruvida det vore rim och reson i att nu skänka bort
en egendom om 1/2 mantal till Vexiö stad? Det är icke blott den
föregående talaren, som inom Riksdagen uppträdt mot försäljande af
kronans mindre domäner, utan också bland andra en ledamot af
Första Kammaren, numera bosatt i Yexiö. Denne man var ecklesia¬
stikminister vid den tid, då frågan om denna öfverlåtelse af kyrko¬
herdebostället Vexiö Domprostegården till Vexiö stad under år 1872
föredrogs inför Kong! Maj:t, hvarvid beslöts, att denna egendom skulle
för all framtid öfverlåtas till staden, och denne person har också kontra-
signerat detta Kongl. Maj:ts beslut. Denne man har också, såsom jag
nyss nämnde, uppträdt med all kraft mot försäljning af de mindre kro-
nodomänerna, men han har dervid glömt bort, att han varit föredra¬
gande inför Kongl. Maj:t just i nu föreliggande fråga i dess ursprung¬
liga skick, och att lian dervid tillstyrkt Kongl. Maj:t att något så när
skänka bort denna statens värdefulla egendom.
Jag skall bedja att i detta hänseende få citera några ord ur 77 §
Regeringsformen. Först vill jag dock erinra, att det icke är min me¬
ning att nu framställa något klander emot regeringen, ty anmärkning
emot denna borde i så fall hafva blifvit gjord af Konstitutions-Utskot-
tet, hvilket borde hafva uppmärksammat detta förhållande. Jag be¬
klagar, att sådant icke skett, tv regeringens förfaringssätt i denna
fråga är icke enligt grundlagens hud lägligt, och jag begagnar tillfäl¬
let att uttala min mening och önskar att blifvande Konstitutions¬
utskott måtte hädanefter nogare observera livad i statsrådsprotokollen i
liknande fall kan förekomma. 77 § Regeringsformen innehåller föl¬
jande bestämmelse: »Kungsgårdar och kungsladugårdar med dertill
lydande hemman och lägenheter, kronoskogar, parker och djurgårdar,
krono-och stallängar samt laxfisken och andra kronans fisken samt kronans
öfriga lägenheter må Konungen icke utan Riksdagens samtycke genom för¬
säljning, förpantning eller gåfva eller på något annat sätt kronan afhända».
Nu kan man väl invända, att uti förevarande fall staten icke blifvit
frånhänd eganderätten till bostället. Det är val sant; men genom ett
år 1872 utfärdadt Kongl. bref har Vexiö stad tillförsäkrats full dispo¬
sitionsrätt för all framtid öfver ifrågavarande lägenhet. Men det oak¬
tadt är Vexiö stads representant här i Kammaren äfvensom dess stads¬
fullmäktige icke nöjda härmed, utan de begära nu att få sig tillerkänd
full eganäerätt till ifrågavarande egendom, och anledningen härtill är
naturligtvis den, att de försökt sälja tomtplatsen å egendomen, men att
vederbörande domstol ansett sig icke kunna meddela fasta på dessa
försäljningar. Vexiö stad anser sig bättre än nu är fallet kanna till¬
godogöra sig denna fastighet genom att, efter erhållen eganderätt, få
de till försäljning utbjudna tomterna bättre betalta.
Jag ber att i fråga om verkliga förhållandet med denna domproste-
gård fa lemna några upplysningar. Bostället om Va mantal utgjordes
ursprungligen af cirka 8l tunnland, och för dispositionsrätten skulle
Vexiö stad årligen erlägga 400 kubikfot spanmål, hälften råg och
hälften korn, att lösas efter tioårigt medelmarkegångspris. Nu har
Onsdagen den 10 Maj e. m.
45 3S:0 54*
emellertid Vexiö stad afstått till Vexiö—AlfVesta-banan emellan 6 och Ang. fsnäij-
7 tunnland, och för denna mark uppbär staden i ersättning årligen 200'""| tlJl jj
kubikfot spanmål i nämnda sädesslag att utgå, förutsätter jag, efter5 Domprost*’0
samma norm som stadens ersättning till kyrkoherden. Vidare har af garden.
samma mark Vexiö lasarett fått åt sig upplåtna omkring fem tunnland, (Forts.)
hvårför erläggas 100 kubikfot spanmål, och sålunda uppbär staden för
dessa 11 å 12 tunnland tillsammans 300 kubikfot spanmål, under det
staden sjelf endast har att utgöra 400 kubikfot, oaktadt till dess dis¬
position återstå 69 tunnland. Taga vi derjemte i betraktande, hvithet
högt värde denna jord såsom liggande i en plan ocli alldeles intill
staden måste ega, skola vi medgifva, att staden innehar denna mark
på synnerligen goda vilkor, dä den förutom bostad till pastor i Vexiö
eller domprost, hvad man nu må kalla honom, derför endast får vid¬
kännas en utgift af 100 kubikfot spanmål jemte bostad. Det förefinnes
således icke något skäl att öfverlemna eganderätten till denna mark
åt staden. Enligt mitt förmenande borde Vexiö stad betala eu
vida större afgäld för denna egendom än hvad nu är fallet. Min
mening är icke att för statens räkning göra anspråk på den in¬
komst, som deraf ytterligare kunde vara att vinna, men jag vill
nämna eu annan auktoritet, som egen fullt berättigade anspråk
att fordra all den ersättning, som för egendomen kan erhållas, nemli¬
gen presterskapets löneregleringsfond. Det har icke sällan inträffat,
att komministrar och mindre väl afiönade kyrkoherdar begärt att af
denna fond erhålla löneförbättring, och att staten äfven i detta hän¬
seende haft påkänningar. Kunde nu härigenom denna lönereglerings¬
fond blifva i någon mån förbättrad, skulle det icke skada, helst Riks¬
dagen derigenom kunde undgå att allt för ofta besväras med dylika
frågor. En annan omständighet vid bedömandet af denna fråga,
som icke får förglömmas, är, att domprostegården ända till år 1877
tillhört landsförsamlingen och att det först då genom ett särskildt
Kongl. bref förklarats, att denna, Vexiö landsförsamling förut tillhö¬
rande gård skulle tilläggas staden Vexiö. Denna Vexiö landsförsam¬
ling hade 1880 en befolkning af 2,183 personer, och det kan ju mycket
val tänkas, att denna församling förr eller senare begär att blifva skild
från stadsförsamlingen och få utgöra ett särskildt pastorat. Har man
uu helt och hållet afsöndrat denna tillgång, som landsförsamlingen
ända till år 1877 egt, från densamma, så har man ju begått eu ganska
stor orättvisa mot denna landsförsamling.
På grund af alla dessa omständigheter anhåller jag om bifall till
Utskottets förslag.
Herr Abr. Rundbäck: Jag skall icke tvista med den föregående tala¬
ren om åtskilligt af hvad han anfört, ty onekligen har lian rätt i ganska
mycket. Men jag måste dock bestämdt protestera mot hans uppgift,
att Vexiö stad fått domprostegården till skänks. När staden Vexiö
emottog ifrågavarande gård, skedde det nemligen med vilkor att ersätta
pastor all den inkomst han kunnat hafva af densamma. Såväl den
spanmål, som han ansetts få af den samma, som hushyreersättning
utbetalas till honom, och således har staden icke fått denna gård till
skänks. Hvad vinsten af densamma för öfrigt beträffar, får jag säga,
N’:0 54. 46
Onsdagen den 10 Maj, e. m.
Ang. försälja att den kostat staden så mycket penningar, att jag för min del helst
"("! tilf l'em'öS^U^e Se^’ om staden aldrig kommit i besittning af ifrågavarande
St<Domproste- ^gård. Icke heller kan jag medgifva, att denna gård numera kan läggas
gården, till ecklesiastika löneregleringsfonden, eller till Yexiö landsförsamling,
(Forts.) då den redan är för all framtid lagd till Yexiö stad; då nu i följd
häraf svåra rättsförhållanden uppstå, synes mig vara skäl att bifalla
propositionen. I öfrigt vill jag icke bråka vidare i saken, men yrkar
likväl såsom stadens representant bifall till nämnda proposition.
Härmed var öfverläggningen slutad. Utskottets hemställan blef af
Kammaren bifallen.
§ 8.
Ang. åborätten Föredrogs Stats-Utskottets Utlåtande N:o 58, i anledning af väckt
till kronojord, mo(åon om att jemväl på åborätt till kronojord, som åt städerna do-
lierats, måtte tillämpas stadgandena i Kong!, kungörelsen den 23 De-
a s a< e’"cem]:)ei. i38p om öfverlåtelse af åborätt till under bruk skattelösta.
hemman.
Ledamoten af Andra Kammaren Herr G. A. Larsson hade i sin
motion N:o 102 föreslagit, att Riksdagen måtte för sin del besluta och
i underdånig skrifvelse hos Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:ts den
23 December sistlidna år utfärdade kungörelse, angående öfverlåtelse
af åborätt till under bruk skattelösta hemman, jemväl skulle vinna till-
lämpning på åborätt till sådan kronojord, som blifvit åt rikets städer
donerad; och att förty borde stadgas:
att länsstyrelserna vid anmälan om gjord öfverlåtelse af åborätt
till stadsjord skulle i den kungörelse, som det ålåge länsstyrelserna
härom utfärda, tillika förelägga den eller dem, som ansåge .sig hafva
bättre rätt till besittning af den ifrågavarande jorden, att inom natt
och år efter kungörelsens uppläsande till vederbörlig domstol instämma
åboen, som gjort öfverlåtelsen, och sin talan derefter fullfölja, vid på¬
följd att öfverlåtelsen, utan afseende på senare instämd talan, blefve
beståndande.
Beträffande denna motion hade Utskottet hemstält, att samma
motion icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Herr C. A. Larsson, som inom Utskottet reserverat sig mot
nämnda hemställan, yttrade: Jag är visserligen icke tillfredsstäld med
Utskottets motivering, men har icke velat i Utskottet sätta mig emot
detsamma, sedan Utskottets ordförande lemnat den upplysning, att
skatteregleringskomitén tagit frågan under sin behandling.
Jag har ansett mig böra nöja mig med denna förklaring, i hopp
om att de anmärkta olägenheterna framdeles måtte blifva rättade.
Herr O. B. Olsson: Som den föregående talaren icke gjorde något
yrkande, så skall jag endast hemställa om bifall till Utskottets förslag.
47 N:o 54-
Onsclagen den 10 Maj, e. m.
Vidare anfördes icke. Utskottets hemställan bifölls.
§ 9-
Till bordläggning anmäldes:
Sammansatta Stats- och Banko-Utskottets Utlåtande N:o 2, i an¬
ledning af väckta förslag om åtgärder för ordnande af affärsförhållan¬
dena mellan staten och Södertelje kanal- och slussverksbolag;
Banko-Utskottets Memorial
N:o 13, i fråga om eftergift af,en Riksbankens fordran;
N:o 14, med förslag till ändring i instruktionen för Riksdagens
revisorer vid Riksbankens afdeluingskontor; och
N:o 15, angående instruktion för nästa Riksdags Banko-Utskott;
samt
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 56, i anledning af väckt motion
angående kontroll öfver förvaltningen af medel, som donerats till all¬
männa ändamål.'
Dessa ärenden skulle uppföras främst å föredragningslistan för
nästa sammanträde.
§ io.
Justerades protökollsutdrag.
§ 11.
Godkändes Bevillnings-Utskottets förslag till Riksdagens under¬
dåniga skrifvelse, N:o 36, angående tullbevillningen.
Kammarens ledamöter åtskildes kl. 11 e. m.
In fldem.
H. A. Kohnodin.