RIKSDAGENS PROTOKOLL
1882. Andra Kammaren. N:o 4.
Onsdagen den 25 Januari.
Kl. 11 f. m.
§ I-
Justerades protokollet för den 18 i denna månad.
§ 2.
Herr Statsrådet m. m. J. H. Lovén ademnade följande Kongl.
Maj:ts propositioner till Riksdagen, nemligen:
1:°) med förslag till förordning angående böter för svarandeparts
uteblifvande från underrätt;
2:o) med förslag till förordning angående upphörande af skyldig¬
het för den, som emot hofrätts dom vill Konungen söka, att i visst
fall träda i fängelse till sakens slut;
3:o) med förslag till förordning angående tillämpning å frälsemän
af förordningen den 8 November 1872 om ändring i lagens stadgan-
den angående giftomannarätt;
4:o) angående förändrad lydelse af §§ 59 och 64 i förordningen
om kommunalstyrelse på landet;
5:o) angående öfverlåtelse till Stockholms stad af vissa, dels kro¬
nan, dels Riksgäldskontoret tillhöriga tomtdelar utmed Riddarholms-
kanalen mot vederlag till kronan af annan för sammanbindningsbanan
genom Stockholm använd, staden tillhörig mark;
6:o) angående afsöndring af jord från kungsgården Noret i Koppar¬
bergs län till begrafningsplats för Christine församling i Falun;
7:o) angående upplåtelse till Vesterås stad utaf delar af krono-
lägenheterna Stallhagen och Munkängen;
8:o) angående gratifikationer till ingeniörer och öfrige vid statens
jernvägsbyggnader anstälde tjensteman, som till följd af inskränkning
i dessa byggnader blifvit eller blifva uppsagde från sina befattningar;
9:o) angående beviljande af vissa förmåner för enskilda jernvägs-
anläggningar;
10:o) angående åtgärder till förekommande af öfverdrifven aftork¬
ning af ungskog inom Vesterbottens län m. in.;
Andra Kammarens Prot. 1882. N:o 4.
1
N:o 4.
2
Onsdagen den 25 Januari.
ll:o) angående förvaltningen af kronans jordbruksdomäner samt
inrättande af en för dessa egendomar och statens skogar gemensam
domänstyrelse; och
12:o) angående förhöjning i befordringsafgiften för lokalbref;
äfvensom Kongl. Maj:ts nådiga skrivelser:
l:o) i anledning af två vid sistförliutne riksdag beslutade lag¬
förändringar; och
2:o) angående förordnande af en statsrådsledamot att utöfva den
befattning med riksdagsärenden, som enligt § 46 af Riksdagsordningen
tillkommer en ledamot af Statsrådet.
Herr Talmannen mottog berörda Kongl. propositioner och skri¬
velser under förklarande, att Kammaren skulle åt desamma egna grund¬
lagsenlig behandling.
§ 3.
Remiss af
statsregle-
ringsproposi-
tionen.
Föredrogs Kongl. Maj:ts nådiga proposition angående statsverkets
tillstånd och behof.
Ordet begärdes af
Herr Hedin, som yttrade: Då, Herr Talman, det blifvit en veder¬
tagen sed att man får begagna sig af remissen af Kongl. Maj:ts bud¬
getsproposition för att till vederbörande frambära ett och annat, som
man har på hjertat, äfven om det ej står i det omedelbaraste sam¬
band med innehållet i samma proposition, skall jag tillåta mig att
börja mitt anförande med en hemställan i främsta rummet till Herr
Statsrådet och Chefen för Justitiedepartementet, men för öfrigt också
visserligen till samtlige hans kolleger, en hemställan, att nemligen
Konungens rådgifvare behagade hysa något medlidande med ett af det
svenska folkets allra grymmaste lidanden, jag menar den Kongl. svenska
kurialstilen eller, såsom den äfven plägar kallas, den juridiska stilen.
Det har nu kommit derhän, att det är faktiskt ådalagdt, att den svenska
allmänheten missförstår icke blott detaljerna i ett vanligt kurialstils-
dokument, utan äfven misstager sig om sjelfva hufvudsaken i en dom
eller ett utslag eller om hvad som på riksdagens hvardagsspråk plägar
kallas klämmen. Denna ostridiga olägenhet är icke den enda svåra följden
af den rent af vanvettiga språkbehandling, som .utmärker den så kallade
juridiska stilen. En annan verkan är, att denna stil skämmer bort
literaturspråket; de osmälta kurialstilsmassor, som reproduceras af tid-
ningarne, återverka sedermex-a på bokliteraturen. Logikens fordringar,
språkets lagar och örat för stilens välljud skämmas af det ständiga
umgänget med denna förskräckliga stil. Att det går så till, derom
vittna kanske nio tiondedelar af vår nutida tryckta literatur. Huru
det går till, torde kanske i någon män belysas af ett konkret exempel.
Det har omtalats att en berömd professor vid det sydsvenska univer¬
sitetet höll på att helt och hållet tappa bort sin svenska stil, att nära'
nog förlora sin författaregåfva, derigenom att han ständigt var syssel¬
satt med att korrigera eu sin medbroders dåliga svenska. Båda kommo,
Oasdagen den 25 Januari.
3
N:o 4.
i förbigående sagdt, sedermera till höga äreställen inom samhället. —
Så går det också till med den officiella svenskans inflytelse på literatur-
språket, förmedlad genom den ymniga tidningsliteraturen och tidnings¬
läsningen. Man har nu helt nyligen sett, att omsider en lagfaren man
uppträdt mot detta missbruk; jag tillåter mig hänvisa till 9:de och
10:de häftena af Naumanns bekanta tidskrift. Om jag icke misstager
mig, äro sex af Konungens nuvarande rådgifvare lagfarne män. Har
jag att häri söka en förhoppning om stöd för den reform, jag begär?
Jag har hört mången betvifla det, men jag vågar dock hysa en mot¬
satt åsigt — och den som lefver får se. Jag skall be, Herr Talman,
att få anföra ett enda exempel på, huru den officiella svenskan tager
sig ut. Det är icke fråga om något utslag eller någon dom, utan helt
enkelt om eu skrifvelse från Kongl. Maj:t i ett administrativt ärende.
Jag har medfört den i det skick, som här synes, för att få förevisa
den, innan jag låter innefatta den i glas och ram och öfverlemna den
till någon antiqvitetssamling.
Det är Kongl. Maj:ts skrifvelse den 15 Oktober 1880 till Öfver-
ståthållareembetet angående indragning af Stockholms handels- och
ekonomikollegium in. m. Begynnelseorden lyda som följer: “Wår ynnest
och nådiga benägenhet med Gud allsmäktig! Med skrifvelse af den 9
September hafven 1 till Oss öfverlemnat Stockholms stadsfullmäktiges
underdåniga skrifvelse af den 1 Februari 1875, deruti fullmäktige11
o. s. v. Jag får gå öfver till andra sidan, der jag, efter att hafva
genomlupit 28 rader — skriften är i qvartformat — och 218 ord,
kommer till fortsättningen af den bisats, som börjar med “deruti
fullmäktige" och som får sin fulländning i orden:^“i sådant hänseende
anfört11. Kan man komma längre i barbari?
Hans Excellens Herr Utrikesministern förutsade förlidet år, att
en förhöjning i aliöningen för den diplomatiska personalen inom kort
skulle blifva af — jag tror orden folio sig så — oafvisligt behof på¬
kallad. Det antyddes tillika, att eu utredning af denna vigtiga fråga
vore af nöden, men det förklarades derjemte, att behofvet vore så
stort, att endast hänsyn till statsverkets dåvarande tillstånd föranledt
ett uppskof med framställning af denna ovälkomna anslagsfordran.
Af bilagan till Kongl. Maj:ts proposition för i år erfar jag, att den
ifrågavarande utredningen ännu icke afslutats. Man bör hoppas att
den måtte komma att räcka mycket länge. Mindre tillfredsställelse
åter än tiilkännagifvandet härom föranleder en förändring, som Herr
Utrikesministern har vidtagit i bilagorna till den Kongl. propositionen
rörande tredje hufvudtitein. Sedan den norska regeringen, jag vill
minnas i slutet af år 1869, på grund af en hemställan från norska
storthinget, hade föreslagit, att en specificerad budget öfver de diplo¬
matiska och konsulatsutgifterna skulle storthinget meddelas, har man
från och med år 1871 förelagt såväl den svenska Riksdagen som det
norska storthinget en del ganska upplysande och värderika bilagor;
ehuru visserligen icke så utförliga och upplysande i den svenska bud-
getspropositionen som i den norska, har man dock haft anledning att
vara tacksam äfven här för hvad man fått. Bland dessa bilagor har
städse, således nu under tio år, förekommit en nominativ uppgift på
Remiss af
statsregle-
ringsproposi-
tionen.
(Forts.)
N:o 4.
4
Remiss af
statsregle-
ringsproposi-
tionen.
(Forts.)
Onsdagen den 25 Januari.
de från kabinettskassan och konsulskassan utgående så kallade exspek-
tanslöner och pensioner. Denna uppgift har, märkvärdigt nog, för¬
svunnit ur bilagorna till detta års Kongl. proposition. Jag förstår
icke hvarför, men jag vet att det nu försvunna aktstycket varit ganska
värderikt och välkommet. Man har i detsamma fått kännedom om
åtskilliga förtjente personer — jag säger förtjente, derför att jag måste
sluta dertill af deras exspektanslöner och pensioners belopp — om
hvilka man förut kanske icke ens hört talas. Man har också vid jem¬
förelse mellan denna exspektans- och pensionsstat och den samtidigt för
Riksdagen framlagda 9:de hufvudtiteln haft anledning att göra några
rätt lärorika betraktelser, t. ex. derom i hvad män riksdagsarbetet skulle
kunna förminskas, om på Kongl. Maj:t öfverlätes bestämmandet åt
äfven alla öfriga pensioner. Så ser man af nu föreliggande statsverks-
proposition, hurusom Kongl. Maj:t kommit till Riksdagen med en
ganska utförligt motiverad begäran om 250 kronors, pension till en
uttjent vaktqvinna. Huru mycket lättare skulle det ej gå, om, såsom
å Utrikesdepartementets stat' plägar ske, pensioner å fyra, fem å sex¬
tusen kronor kunde, utan något vederbörandes hörande eller dylikt
besvär samt utan Riksdagens inblandning i saken, af Kongl. Maj:t
beviljas! Förfarandet kan vara förtjent af att tagas i betraktande, om
än icke till efterföljd. Visst är emellertid, att man med saknad um¬
bär ett aktstycke, vid livilket man varit van sedan tio år tillbaka.
Anledningen till dess undanhållande kan icke vara den, att för icke
så länge sedan en ny man trädde i spetsen för Utrikesdepartementet,
ty samme utrikesminister, som gjort den ifrågavarande indragningen,
framlade vid förliden riksdag den sedvanliga uppgiften öfver exspek¬
tanslöner och pensioner.
Jag vill icke förbigå 4:de hufvudtiteln, utan att för min ringa
del till Statsrådet och Chefen för Landtförsvarsdepartementet frambära
uttrycken af min oförstälda erkänsla derför att han, på sätt statsverks¬
propositionen utvisar, velat gå tillmötes det uttalade beholvet åt ökadt
understöd för skarpskytterörelsen eller, såsom jag rättare bör uttrycka
mig, den rörelse, som afser främjande af skjutskickligheten. Under
det mångåriga sisyphusarbetet med försvarsfrågans lösning, som kon¬
sumerar den ena krigsministern efter den andra, skall mången till¬
äfventyrs finna denna rörelse icke vara någon stor sak; men den visar
oss dock vägen till att nå, om ej storartade, dock verkligt värderika
resultat; och att hafva befrämjat denna rörelse kan derför äfven vara
ett vackert minne att lemna efter sig.
Jag vågar antaga, att Stats-Utskottet vid behandlingen af femte
hufvudtiteln i fråga om regleringen af chefens för Lotsstyrelsen aflöning
icke skall bortglömma hvilka belopp förut blifvit faststälda för
cheferna för två andra mindre verk, nemligen Riksarkivet och Kongl.
Biblioteket. Utan tvifvel skall en jemförelse med de faststälda. löne¬
beloppen för dessa båda chefer finnas innebära en viss belysning af
regeringens förslag om chefens för Lotsstyrelsens aflöning, som ej torde
vara fullt välbetänkt.
Innan jag lemnar femte hufvudtiteln, skall jag bedja att få påpeka
en särdeles egendomlig företeelse, som egde rum förlidet år. Sist för¬
Onsdagen den 25 Januari.
5
N:o 4.
samlade Riksdag godkände med ringa jemkning Kong], Maj:ts förslag
om åtgärder för åstadkommande af en särdeles välbehöflig, ja trängande
löneförbättring åt lärarne vid sjökrigsskolan. Riksdagen beviljade
för detta ändamål icke några nya medel, utan gaf endast sitt sam¬
tycke dertill, att Kongl. Maj:t skulle ega att uttaga en ingalunda öfver¬
drifvet ökad terminsafgift af eleverna vid sjökrigsskolan. Jag säger:
ingalunda öfverdrifvet, ty äfven med en ökning till 150 kronor om
året blir hvarje elevsplats faktiskt eu frielevsplats af skäl, som jag
närmare påpekade förlidet år, medan de, som hallas frielevsplatser,
äro rätteligen att anse såsom stipendierade platser. Nu har Kongl.
Maj:t, genom en kungörelse af den 16 September 1881 angående för¬
ändrad lydelse af 54 § i Kongl. kungörelsen den 30 Maj 1879, stad¬
gat, att kadett skall för hvarje läsetermin erlägga en afgift af 75 kronor
såsom bidrag till lärarnes aflöning m. m., men denna förändrings för¬
väntade resultat nästan tillintetgjordes genom Kongl. Maj:ts skrifvelse
af samma dag till chefen för sjökrigsskolan angående erläggande af
terminsafgifter till skolan, hvarigenom förklaras, att den i berörda
kungörelse — nemligen den om ändring i 54 § af stadgan för Kongl.
sjökrigsskolan — stadgade bestämmelse om en terminsafgift af 75
kronor skall tillämpas endast på de kadetter, som hädanefter i skolan
intagas, hvaremot öfriga kadetter skola erlägga den förut faststälda,
mindre afgiften. Härigenom har det förslag från Kongl. Maja. som
af förra Riksdagen godkändes, blifvit till sitt innehåll väsentligen om-
gjordt, så att Riksdagen häraf kan inhemta, att det icke alltid är
säkert, att, när den bifaller eu Kongl. proposition, den vet hvad den
verkligen bifaller. Följden är också den, att lärarnes berättigade för¬
hoppningar om någon förbättring i sina alldeles otillräckliga lönevilkor
blifvit i väsentlig mån svikna. Mig synes för öfrigt, att denna åtgärd
är af en mycket egendomlig konstitutionel beskaffenhet, men derom
torde jag få tillfälle att närmare yttra mig en annan gång.
Det är icke utan ledsnad jag finner, att Herr Statsrådet och
Chefen för Civildepartementet har ansett sig böra ytterligare undan¬
skjuta den så länge och så otåligt önskade öfvertiyttningen af vår
handels- och näringsstatistik från Kommerskollegium till Statistiska
Centralbyrån. Såsom skäl derför anföres i statsrådsprotokollet, att denna
öfverflyttning skulle nödvändiggöra en betydlig tillökning i Statistiska
Centralbyråns stat. Får jag tro det, efter hvad jag förmodar, tillför¬
litliga ryktet om beloppet af denna tillökning, vågar jag hysa den
mening, att den “betydliga" tillökningen icke förtjenar detta namn.
Derom kunna meningarne möjligen vara delade, så länge man endast
håller sig till det ökade beloppet i och för sig, men de kunna icke
vara det, när man tager i betraktande berörda belopp i dess förhål¬
lande till det ändamål, som genom förändringen skulle ernås. Nu är
det ett faktum, som ingen kan bestrida, att handels- och näringssta-
tistiken i sitt närvarande traditionella skick är helt enkelt oduglig.
Det synes mig vara dyrare att gifva ut en relativt mindre penninge-
summa för ett dåligt resultat än att gifva ut ett större belopp, när
man derigenom kan åstadkomma något dugligt och godt; jag bekla¬
gar, att Chefen för Civildepartementet hyser en annan uppfattning.
Remiss af
statsregle-
ringsproposi -
tionen.
(Forts.)
N:o 4.
6
Onsdagen den 25 Januari.
Remiss af
statsregle-
ringsproposi-
tionen.
(Forts.)
Jag har vid genomgåendet af sjunde hufvudtiteln med synnerlig
tillfredsställelse antecknat, attj Herr Finansministern tagit initiativet
till en af rättvisa och billighet högeligen påkallad rättelse i Statskon¬
torets stat. Med icke mindre nöje har jag och, såsom jag tror, fler¬
talet sett Herr Finansministerns initiativ för att söka åstadkomma
en ordnad förbindelse vintertiden mellan fastlandet och Öland.
För öfrigt skall jag blott be att få göra en liten erinran vid den
framställning, som här förekommer rörande de Kongl. teatrarne.
Af Kongl. Maj:ts berättelse till Riksdagen om hvad i rikets sty¬
relse sedan sista Riksdags sammanträde sig tilldragit ser man, att Kongl.
Maj:t besluta öfverflytta Kongl. teatrarnes angelägenheter från hof-
förvaltningen till Finansdepartementet. Jag vill icke nu föregripa Kon-
stitutions-Utskottets omdöme angående den konstitutionella beskaffen¬
heten i allmänhet och befogenheten isynnerhet af denna åtgärd,
så mycket mindre som jag förmodar, att man från denna politiskt
skarpsynta, insigtsfulla och erfarna auktoritet kan emotse någon ut¬
redning af den vigtiga frågan, hvad detta Kongl. Maj:ts beslut egent¬
ligen innebär, huruvida åtgärden har något verkligt eller absolut intet
innehåll.
Kongl. Maj:t har begärt ett extra anslag för de Kongl. teatrarne.
Det finnes emellertid, Herr Talman, eu teaterfråga, som synes mig
vara vigtigare än den om komplettering af de Kongl. teatrarnes ma¬
teriel. Den frågan lyder i korthet så: Huru länge skall för represen¬
tationer få, i sitt närvarande skick, användas de Kongl. teatrarne och
i synnerhet den dramatiska teatern? Om derstädes, vid en represen¬
tation, under något ogynsamma omständigheter en eldsvåda utbryter,
är det sannolikt nog att kanske ej 20 eller 30 personer komma med
lifvet derifrån. Man bereder sig, säges det, att i år fira Kongl. stora
teaterns etthundraåriga jubileum. Jag fruktar att vi synda på nåden
och att vi i stället för lusteldarne kunna komma att få se en teater¬
brand och i stället för jubelropen få höra de döendes jemmerrop.
Yarningarne från Nizza och Wien borde komma vederbörande att
betänka hvad dessa arma enskildes frid tillhör, hvilka naturligtvis al¬
drig låta varna sig, sjelfve aldrig lära någonting, men lätt glömma all¬
ting. Jag skall för öfrigt göra ett försök att i en annan form bringa
denna teaterfråga under Riksdagens eller åtminstone denna Kam¬
mares pröfning och skall derför nu icke längre uppehålla mig dervid.
Jag ber vidare att få påpeka, att i åttonde hufvudtiteln frågan
om en nybyggnad för Riksarkivet “lyser genom sin frånvaro'1, likasom
Bruti och Cassii bilder vid Junias begrafning.
Redan för 20 år sedan visste man, att den lokal, som Riksarki¬
vet nu har, skulle inom kort blifva alldeles otillräcklig, och 1862—1863
års Riksdag beviljade derför för tillbyggnad ett anslag af 100,000 kro¬
nor. Men sedan tillbyggandet först af någon tillfällig anledning för¬
dröjts, beslöt Kongl. Maj:t år 1866, att med denna fråga skulle tills¬
vidare anstå; och så har den fått anstå i femton år. Auslaget har,
vill jag minnas, sedermera blifvit af Riksdagen återtaget eller indraget.
Jag har under detta år haft mer än riklig anledning att öfver¬
tyga mig om det alldeles förskräckliga tillstånd, i hvilket Riksarkivet
Onsdagen den 25 Januari.
7
N:o 4.
befinner sig; huru dyrbara och oersättliga handlingar der förderfvas;
huru tjenstemännen ådraga sig ohelsa och huru arbetet störes af en
trängsel, som icke kan afhjelpas, derigenom att tjenstemännen med
en outtröttlig välvilja tillmötesgå de besökande och åt dem upplåta
de bästa platserna, under det att de sjelfva tränga sig in i obeqväma
hörn. Till lokalens otillräcklighet, erkänd redan för 20 år sedan,
och dess usla beskaffenhet i öfrigt kommer dessutom eldfaran. Här
finnes sålunda eu kombination af motiv, mer än tillräckliga för de
framställningar, som Riksarkivarien sin pligt likmätigt gjort och för¬
nyat, men hittills utan framgång.
Yi underrättas af den Kongl. propositionen, att vi hafva att mot¬
se eu lönereglering för elementariärarne. Men då man här icke in-
hemtar något annat än det belopp, som anses erforderligt för regle¬
ringens genomförande, är det för tidigt att yttra något vidare i denna
fråga. . Endast en antydan i detta ämne har jag lagt märke till i tron¬
talet vid Riksdagens öppnande. Enligt densamma skall nemligen löne¬
regleringen vara så inrättad, att den icke lägger hinder i vägen för
en reorganisation af de allmänna läroverken. Jag vet icke, om jag
får fatta dessa ord såsom en antydan om ett löfte, ty de äro mycket
sväfvande. Men finge jag det, vore jag tacksam, helst som man ser
att smärre ändringar, för hvilka hvarken lönereglering eller något an¬
nat lägger hinder i vägen, hafva så svårt att komma i gång. Jag
läste för några dagar sedan ett tillkännagifvande i tidningarne om
ett ledigt lektorat i teologi och — hebreiska. Som bekant uteslöt
den så kallade stora läroverkskomitén, ehuru den var en konservativ,
ja, i vissa fäll till och med reaktionär komité, hebreiska språket helt
och hållet från elementarläroverkens läsordning, men icke desto min¬
dre har man tagit upp det utom läsplanen, trots allt hvad som eljest
från den konservativa sidan plägar anföras mot så kallade valfria
ämnen i den nya läroverksstadgan af år 1878. Der föreskrifves,
att undervisningen i hebreiska skall meddelas af läraren i teologi.
Det kan nu blifva tvist om, huru man skall gå till väga vid de läroverk,
der det icke finnes någon lärare i teologi. Af statskalendern har jag
nemligen funnit att detta är fallet med en del elementarläroverk, der
då i stället finnes en lärare i kristendom, hvilket, som man vet, är
icke alldeles detsamma. Ett skäl, hvarför man bibehåller hebreiskan,
skulle jag möjligen kunna gissa, detta skäl nemligen att man sålunda
söker ett skenbart stöd för upprätthållande af lektor splats i teologi,
hvilket synes mig icke vara någon god ekonomi i ett ögonblick, då
indragningar och besparingar vid läroverken äro synnerligen påkallade.
Slutligen skall jag göra en erinran vid förslaget angående ett an¬
slag af 20,000 kronor till tjenstgöringspenningar för en del provinsial¬
läkare. Chefen för Ecklesiastikdepartementet har i bilagan till stats¬
rådsprotokollet erinrat derom, att så nyligen som 1878 en löneförbätt¬
ring beviljats åt provinsialläkarne. Då denna obetydlighet befunnits
förtjena plats i yttrandet inför Kongl. Maj:t, så får jag i min ordning
påminna derom, att lönförebättringen bestod för 27 provinsialläkare
i 100 och för de öfriga i 200 kronor. Vidare finner jag icke utan
förundran, att Chefen för Ecklesiastikdepartementet synes vilja sam¬
Hemiss af
statsregle-
ringsproposi-
tionen.
(Forts.)
N:o 4.
8
Onsdagen den 25 Januari
Remiss af
statsregle-
ringsproposi-
tionen.
(Forts.)
manbinda afgörandet af frågan om löneförbättring för provinsialläkarne
med det nu föreliggande förslaget till ny instruktion för samma tjen-
stemannacorps. Efter att för några månader sedan hafva så noggrant
jag förmått studerat instruktionsförslaget och jemfört det med nu
gällande instruktion, har jag i följd af Herr Statsrådets yttrande i den
citerade bilagan under de sista dagarne med all den uppmärksamhet,
hvaraf jag är mäktig, åter genomstuderat samma instruktionsförslag.
Herr Statsrådet yttrar nemligen, att detta instruktionsförslag, om
det blir till lag upphöjd!, skulle på ett klarare och bestämdare sätt
än hittills skett definiera provinsialläkarnes såväl rättigheter som skyl¬
digheter. Jag får för min del förklara, att det är för mig omöjligt
att finna ens eu enda rad i detta instruktionsförslag, som kan en så¬
dan verkan åstadkomma. De föreskrifter, som för närvarande finnas
beträffande provinsialläkarnes åligganden, äro fullkomligt otvetydiga
och skulle också den nu gällande instruktionen i något fäll lemna
läsaren i tvifvelsmål om hvad den afser, så har ju Kongl. Medicinal¬
styrelsen, på sätt jag förut påpekat, dragit försorg om en tolkning af
densamma, som icke lemnar något tvifvel om, att dessa skyldigheter
äro fullkomligt obegränsade. Hvad åter provinsialläkarnes rättigheter
angår, så finnes, som sagdt, icke en enda rad i det nya instruktions¬
förslaget, som bättre garanterar dem än den gamla instruktionen re¬
dan gör. Jag är således för min del öfvertygad om att denna pro¬
dukt af svensk kollegial visdom är ett ohjelpligen dödfödt foster och
att pröfningen af detta förslag icke rimligtvis kan hafva något slags
inflytande på omdömet om behofvet af en verklig löneförbättring för
provinsialläkarne.
Emellertid har Kongl. Maj:t nu begärt ett tjenstgöringspenninge-
anslag af 20,000 kronor. Jag vågar säga, att efter mitt förmenande
gör Riksdagen rigtigast i att afslå detta onödiga och onyttiga anslag,
emedan man dermed icke kommer ett steg framåt till frågans lösning.
Huru skulle anslaget utdelas? Man kan tänka sig tvenne sätt.
Antingen så, att man för hvarje år inginge i pröfning om, hvilka
distriktsinnehafvare bäst behöfde lönetillägg från detta anslag, —
men det lärer väl ligga i öppen dag att åtminstone icke den i Stock¬
holm residerande Kongl. Medicinalstyrelsen kan gå Kongl. Maj:t till¬
handa med nödiga materialier för en sådan pröfning. Eller också
skulle man för en längre tid fästa ett visst anslag vid vissa distrikt.
Dervid kan dock, i följd af omständigheter, som det ligger helt och
hållet utom distriktsinnehafvarens vilja eller makt att förekomma, in¬
träffa, att distriktet undergår en sådan förändring i afseende på till¬
fälle till enskild praktik och deraf beroende inkomster, att dessa, utan
hans förvållande, nedgå till hälften eller en tredjedel af hvad de förut
uppgingo till. Jag känner sådana fall och skall nämna ett exempel
bland flere. En jernvägsanläggning först i södra och sedan en ny
jernvägsanläggning i östra delen af en provinsialläkares distrikt hafva
så kringskurit rayonen för hans mer eller mindre inbringande prak¬
tik, att hans inkomster bragts ned till hälften mot förut; han, som
annars haft för afsigt att stanna på denna plats till döddagar och
som inom sin ort utöfvat en nitisk och nyttig verksamhet både som
Onsdagen den 25 Januari.
9
N:o 4.
läkare och kommunalman, finner sig nu nödsakad att lemna en be¬
fattning, af hvilken han ej längre lian förvärfva sin utkomst.
Vidare må man icke föreställa sig att löneförbättring blott be-
höfves i stora och glest befolkade eller fattiga distrikt. I ett mindre
och tättbefolkadt samt efter allmänna föreställningen förmöget distrikt
kunna de egentliga tjenstegöromålen för provinsialläkaren blifva så tal¬
rika och tidsödande, att de i det närmaste afskära möjligheten till
enskild praktik och dermed förenade inkomster. — Antagligen skulle
det väl hädanefter komma att gå så till, att man använde dessa pen¬
ningar såsom reserv för den händelse, att det efter längre tids förlopp
skulle visa sig ^omöjligt att få sökande till ett eller annat dåligt
distrikt; tjenstgöringspenningar skulle då blifva lockbete för någon nyss
utexaminerad läkare, hvilken derigenom kunde förmås att äfventyra
befattningen i ett sådant distrikt såsom exspektanstjenst.
Då således härmed icke minsta steg tagits till lösningen af ifråga¬
varande angelägenhet, håller jag, såsom sagdt, före att Riksdagen
gör bäst i att helt och hållet afslå hvad Kongl. Maj:t i detta fall
föreslagit.
Härmed förklarades öfverläggningen slutad; hvarefter den nu före¬
dragna Kongl. propositionen hänvisades till Stats-Utskottet, dit Herr
Hedins i anledning af densamma afgifna yttrande jemväl skulle öfver-
lemnas.
§ 4.
Efter föredragning dernäst af Kongl. Maj:ts proposition till Riks¬
dagen angående med Frankrike afslutade nya handels- och sjöfarts-
traktater, anförde
Chefen för Kongl. Finansdepartementet Herr Statsrådet Themp-
tander: Då Kammaren nu går att för vidare granskning till veder¬
börande Utskott hänvisa Kongl. Maj:ts proposition angående med
Frankrike afslutade nya handels- och sjöfartstraktater, så torde det
för Kammaren vara af intresse att erfara, hvad regeringen efter den
Kongl. propositionens aflåtande kunnat inhemta i fråga om den tid
som vi utan olägenhet kunna använda till frågans vidare behandling.
Såsom herrarne finna, har franska regeringen saknat bemyndigande
att utsträcka de hittills gällande traktaternas tillämpning utöfver den
8 nästkommande Februari. I de nya traktaterna förekomma derföre
också bestämmelser om deras trädande i kraft påföljande dag eller
den 9 Februari. Kongl. Maj:t har emellertid i den ahåtna proposi¬
tionen uttalat sin fasta tillförsigt, att ytterligare rådrum skall kunna
Riksdagen beredas för den pröfning af frågan, som tillhör densamma,
och Chefens för Utrikesdepartementet yttrande till statsrådsprotokollet
angifver ord för ord det uttalande af franske handelsministern, hvarpå
den af Kongl. Maj:t sålunda yttrade uppfattningen grundar sig.
Det har dock varit af vigt att lära närmare känna, huru långt
det utlofvade rådrummet kunde komma att sträcka sig, och Kongl.
Remiss af
statsregle-
ringsproposi-
tionen.
(Forts.)
N:o 4.
10
Onsdagen den 25 Januari.
Maj:ts minister i Paris erhöll derför i uppdrag att af vederbörande
medlem af franska regeringen söka förskaffa sig närmare besked i sa¬
ken. Franske handelsministern har till svar på de till honom i detta
afseende stälda frågor förklarat, att vi tryggt kunna påräkna en ytter¬
ligare prolongation af de gamla traktaterna under åtminstone en må¬
nad. Vid sådant förhållande skulle tillämpningen af de nya trakta¬
terna, derest de varda ratificerade, inträda först den 9 nästkommande
Mars. Kammaren torde likväl finna, att de åtgärder, som stå i sam¬
band med traktaternas slutliga ratificerande och ratifikationernas ut¬
vexling, kräfva några dagar, och för att traktaterna skola kunna träda
i tillämpning den 9 Mars, torde det erfordras, att Riksdagens beslut
i ämnet vkrder Kongl. Maj:t meddeladt senast den 6 i nämnda månad.
Då jag nu har ordet, ber jag att få fästa uppmärksamheten derpå,
att någon förlängning af de gamla traktaterna endast för Sveriges
och Norges del icke kan af Frankrike medgifvas. Genom ett sådant
medgifvande skulle nemligen Frankrike försättas i nödvändigheten att
äfven förlänga samtliga gamla traktater med alla de öfriga länder,
hvilka äro tillförsäkrade förmånen af den mest gynnade nations be¬
handling och derföre egä anspråk att icke komma i sämre ställning
än Sverige och Norge. Det är ju lätt att inse, att Frankrike svårli¬
gen kan finna för sig påkalladt att sålunda förlänga samtliga gamla
handelstraktater utöfver den bestämda tiden endast derföre att det
påfordras af de förenade rikena. Huruvida åter sådana omständigheter
kunna förekomma, att Frankrike kan af för detsamma gällande skäl
finna sig manadt att medgifva en förlängning utöfver en månad af
de gamla traktaterna i allmänhet, beror på utgången af de ännu icke
afslutade förhandlingarne mellan Frankrike och en annan makt.
Det torde också vara skäl att vid detta tillfälle erinra, att åt¬
skilliga olägenheter måste vara förbundna med att, såsom man eljest
möjligen kunde ifrågasätta, låta de nuvarande traktaterna träda ur
tillämpning och, i afvaktan på de nya traktaternas pröfning och slut¬
behandling, underkasta sig tillämpning af den i Frankrike gällande
allmänna tulltariff. Detta måste för trafiken medföra åtskilliga för¬
vecklingar och en viss osäkerhet för affärsrörelsen, hvilket det synes
vara angeläget att undvika, derest man öfverhufvud anser att handels-
och sjöfärtsförhållandena mellan Sverige och Frankrike böra för fram¬
tiden regleras medelst särskildt afslutade handels- och sjöfartstraktater.
Under förutsättning således att Riksdagen önskar slutbehandla
frågan före den tid, som jag nyss angifvit, torde — derom är jag
förvissad att Revillnings-Utskottet snart skall kunna öfvertyga sig —
den tid, som kommer att lemnas Utskottet för frågans behandling,
blifva mer än tillräcklig för att åt ärendet må kunna egnas den om¬
sorgsfulla utredning hvaraf det tvifvelsutan är förtjent. Dimensio¬
nerna af denna fråga äro nemligen nu, i jemförelse med hvad de
voro år 1865, så ofantligt små, att det hufvudsakligen torde vara
minnena från den tiden och den omständigheten att man under de
få dagar, denna Kongl. proposition varit tillgänglig, icke hunnit taga
någon fullständig kännedom om den nya tulltariffens omfattning och
beskaffenhet, som gifvit anledning till den farhåga, hvilken från ett
Onsdagen den 25 Januari.
11
N:0 4.
och annat håll försports, att tillräckligt rådrum icke skulle blifva
Riksdagen tillmätt för behandlingen af denna fråga.
Vidare yttrades ej. Den ifrågavarande nådiga propositionen hän¬
visades till Bevillnings-Utskottet, dit Herr Statsrådet Themptanders
nu afgifna yttrande skulle medfölja.
§ 5.
Föredrogos de i Kammarens senaste sammanträde af Herr S.
Wieselgren anmälda motioner; och hänvisades motionen N:o 1 till
Lag-Utskottet, motionen N:o 2 till Tillfälligt Utskott och motionen
N;o 3 till Lag-Utskottet.
§ 6.
Föredrogs och lades till handlingarne den till Kammaren inkomna
berättelse om hvad i rikets styrelse sedan sista Riksdags sammanträde
sig tilldragit.
§ 7.
Föredrogos och hänvisades till Stats-Utskottet Riksdagens år 1881
församlade revisorers berättelser:
l:o) angående verkstäld granskning af statsverkets samt andra
af allmänna medel bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltning
under år 1879, jemte de i anledning af samma berättelse infordrade
och till Kong!. Maj:t afgifna underdåniga utlåtanden; och
2:o) angående granskning af Riksgäldskontor^ tillstånd och för¬
valtning.
Äfvenledes föredrogs samt hänvisades till Banko-Utskottet samma
revisorers berättelse angående Riksbanken.
§ 8.
Följande motioner afgåfvos, nemligen af:
Herr P. G. Petersson:
N:o 4, om ändring i Kongl. förordningen angående stämningsmän
af den 10 Augusti 1877; och
N:o 5, om underdånig skrifvelse angående ändring af eller ut¬
färdande af nådig förklaring öfver de i Kongl. förordningen angående
hushållningen med de allmänna skogarne i riket den 29 Juni 1866
intagna bestämmelser rörande prestboställens skogar;
Herr Folke Andersson, N:o 6, angående ändringar i gällande
skiftesstadga;
Herr Erik Olsson:
N:o 7, med förslag till tillägg i 3 § 1 kap. samt 1 § 8 kap. af
gällande skiftesstadga; och
N:o 4.
12
Onsdagen den 25 Januari.
N:o 8, angående pension åt f. d. förrådsvaktmästaren vid Kong!.
Nerikes regemente P. Lindberg;
Herr Ch. Dickson, N:o 9, angående ändring af 8 § i gällande
Bevillningsstadga;
Herr Anders Bengtsson:
N:o 10, med förslag till förändrad lydelse af 21 § i Kongl. för¬
ordningen om landsting den 21 Mars 1862; och
N:o 11, angående förändring i bestämmelserna om tiden för upp¬
börd af kronoutskylder samt desammas redovisning;
Herr J. A. Öberg, N:o 12, om ändring i 14 § Riksdagsordnin¬
gen; samt
Herr G. Ekdahl, N:o 13, med förslag angående reglering af So-
dertelje kanalaktiebolags skuld till Riksbanken.
Alla dessa motioner bordlädes.
§ 9.
Till bordläggning anmäldes:
Justitieombudsmannens vid innevarande års riksdag afgifna em¬
betsberättelse samt Tryckfrihetskomiténs berättelse; och
Riksdagens Kanslideputerades Memorial N:o 1, angående antagan¬
de af tjensteman i Riksdagens kansli.
§ io.
Justerades protokollsutdrag för detta sammanträde.
§ 11-
Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades:
Herr Carl Johansson under 5 dagar från och med den 31 Jan.
och Herr S. Axéll „ 14 „ „ „ „ „ 1 Febr.
Kammarens ledamöter åtskildes kl. '/4 1 e. m.
In fidem
H. A. Kolmodin.
Torsdagen den 26 Januari.
13
N:o 4.
Torsdagen den 26 Januari.
Kl. V2 2 e. m.
§ I-
Justerades protokollet för den 19 innevarande månad.
§ 2.
Föredrogos och hänvisades till Lag-Utskottet nedannämnda på
Kammarens bord hvilande Kong! propositioner, nemligen:
l:o) med förslag till förordning angående böter för svarande parts
uteblifvande från underrätt;
2:o) med förslag till förordning angående upphörande af skyldig¬
het för den, som emot hofrätts dom vill Konungen söka, att i visst
fall träda i fängelse till sakens slut;
3:o) med förslag till förordning angående tillämpning å frälsemän
af förordningen den 8 November 1872 om ändring i Jagens stadganden
angående giftomannarätt; och
4:o) angående förändrad lydelse af §§ 59 och 64 i förordningen
om kommunalstyrelse på landet.
Vidare blefvo följande Kongl. propositioner hänvisade till behand¬
ling af Stats-Utskottet, nemligen:
l:o) angående öfverlåtelse till Stockholms stad af vissa 'dels kro¬
nan, dels Riksgäldskontoret tillhöriga tomtdelar utmed Riddarholms-
kanalen mot vederlag till kronan af annan för sammanbindningsba-
nan genom Stockholm använd, staden tillhörig mark;
2:o) angående afsöndring af jord från kungsgården Noret i Kop¬
parbergs län till begrafningsplats för Christine församling i Falun;
3:o) angående upplåtelse till Vesterås stad utaf delar af krono-
lägenheterna Stallhagen och Munkängen;
4:o) angående gratifikationer till ingeniörer och öfrige vid statens
jernvägsbyggnader anstälde tjenstemän, som till följd af inskränkning
i dessa byggnader blifvit eller blifva uppsagde från sina befattnin¬
gar; och
5:o) angående beviljande af vissa förmåner för enskilda jernvägs-
anläggningar.
Efter föredragning dernäst af Kongl. Maj:ts proposition angående
åtgärder till förekommande af öfverdrifven utverkning af ungskog inom
Vesterbottens län m. m., blef denna nådiga proposition hänvisad till
Lag-Utskottet.
Till Stats-Utskottet hänvisades Kongl. Maj:ts proposition angående
förvaltningen af kronans jordbruksdomäner samt inrättande af en för
dessa egendomar och statens skogar gemensam domänstyrelse.
N:o 4.
14
Torsdagen den 26 Januari.
Slutligen föredrogs och hänvisades till Bevillnings-Utskottet Kongl.
Maj:ts proposition angående förhöjning i befordringsafgiften för lo-
kalbref.
§ 3.
Föredrogos och lades till handlingarne Kongl. Maj:ts nådiga skrif-
velser:
l:o) i anledning af två vid sistförflutne riksdag beslutade lag¬
förändringar; samt
2:o med tillkännagifvande att Kongl. Maj:t förordnat Statsrådet
m. m. Johan Henrik Lovén att under innevarande riksdag utöfva den
befattning med riksdagsärenden som, enligt 46 § af Riksdagsordningen,
tillkommer en ledamot af Statsrådet;
och skulle underrättelse om sistnämnda nådiga skrifvelses innehåll
meddelas vederbörande Utskott samt de ledamöter, som hafva inseende
öfver Riksdagens kansli.
§ 4.
Skedde föredragning af de i gårdagens sammanträde bordlagda
motioner; och hänvisades
Herr P. G. Peterssons motioner, Nås 4 och 5, till Lag-Utskottet;
Herr Folke Anderssons motion, N:o 6, till Lag-Utskottet;
Herr Erik Olssons motioner, N:o 7 till Lag-Utskottet och N:o 8
till Stats-Utskottet;
Herr Ch. Dicksons motion, N:o 9, till Bevillnings-Utskottet;
Herr Anders Bengtssons motioner, N:o 10, till Lag-Utskottet och
N:o 11 till Stats-Utskottet;
Herr J. A. Öbergs motion, N:o 12, till Konstitutions-Utskottet; samt
Herr G. Ekdahls motion, N:o 13, till Banko-Utskottet.
§ 5.
Till Lag-Utskottet hänvisades Justitieombudsmannens vid inne¬
varande års riksdag afgifna embetsberättelse samt Tryckfrihetskomi-
téns berättelse.
§ 6.
Föredrogs och bifölls Riksdagens Kanslideputerades Memorial
N:o 1, angående antagande af tjensteman i Riksdagens kansli.
§ 7.
Följande nya motioner anmäldes, nemligen af:
Herr P. Hammarberg, N:o 14, om underdånig skrifvelse angående
nedsättning af en komité för uppgörande af förslag till ny sjölag;
Fredagen den 27 Januari.
15
N:o 4.
Herr Johannes Jonson, N:o 15, angående im’ättande af ett Riks¬
bankens afdelningskontor i Sköfde;
Herr Olaus Olofsson, N:o 16, om kungörande af tiden för all¬
männa tingssammanträden;
Herr Carl August Andersson, N:o 17, angående ändring af 13 §
i reglementet för folkskolelärarnes pensionsinrättning;
Herr Johan Anderson i Tenhult;
N:o 18, om upphäfvande af vatten- och brödstraffet; och
N:o 19, angående försäljning af kronans egendom i Konstan-
tinopel.
Herr A. Tli. Wallenius, N:o 20, om löneförhöjning för folkskole¬
lärare och lärarinnor; samt
Herr A, Hedin, N:o 21, om skrifvelse till Kong!. Maj:t angående
lagbestämmelser om eganderätt eller ständig nyttjanderätt till bostads¬
lägenhet i stadsfastighet.
Dessa motioner bordlädes.
§ 8.
Justerades protokollsutdrag; hvarefter Kammarens ledamöter åt¬
skildes kl. 2 e. m.
In fidem
IL A. Kolmodin.
Fredagen den 27 Januari.
Kl. 1 e. m.
§ 1.
Justerades protokollet för den 20 i denna månad.
§ 2.
Föredrogos de på Kammarens bord hvilande motioner; och hän¬
visades
Herr P. Hammarbergs motion, N:o 14, till Lag-Utskottet;
Herr Johannes Jonsons motion, N:o 15, till Banko-Utskottet;
Herr Olaus Olofssons motion, N:o 16, till Lag-Utskottet;
Herr Carl Aug. Anderssons motion, N:o 17, till Stats-Utskottet;
Herr Johan Andersons motioner, N:o 18 till Lag-Utskottet och
N:o 19 till Stats-Utskottet;
N:o 4.
16
Fredagen den 27 Januari.
Herr A. Tli. Wallenius’ motion, N:o 20, till Stats-Utskottet; samt
Herr A. Hedins motion, N:o 21, till Lag-Utskottet.
§ 3.
Följande nya motioner anmäldes, nemligen af:
Herr Folke Andersson, N:o 22, angående förlängning af arrende¬
kontrakt om kronojord invid sjöarne Hjelmaren och Qvismaren samt
anvisande ' af ett förslagsanslag i syfte att kronan må, utan afstående
af mark, i kostnaden för nämnda sjöars sänkning deltaga:
Herr Jonas Sandwall, N:o 23, angående inrättande af ett Riks¬
bankens afdelningskontor i Lidköping;
Herr K. P. Arnoldson:
N:o 24, om ändring af §§ 1, 3 och 14 i Kongl. förordningen
den 31 Oktober 1873, angående främmande trosbekännare och deras
religionsöfning;
N:o 25, om ändring af § 15 i samma Kongl. förordning; och
N:o 26, om ändring af 28 § 1 mom. Regeringsformen;
Herr F. Th. Borg, N:o 27, angående anvisande af extra anslag
för ordnande af undervisningsväsendet i Sveriges allmänna läroverk
och pedagogier m. m.;
Herrar Carl Johansson, Anders Hansson och Stormats Mathias
Olsson, N:o 28, om inrättande af ett Riksbankens afdelningskontor
i Falun;
Herr Johan Fredrik Carlsson, N:o 29, med förslag till ändring
i gällande stadgande om val af ledamot i egodelningsrätt;
Herr S. A. Hedlund, N:o 30, angående ändring i 9 § 1 mom.
samt 15, 26 och 27 §§ i Kongl. förordningen den 21 Mars 1862 om
kommunalstyrelse i stad;
Herrar P. Felirsson i Törneryd, August Petersson och A. Svens¬
son i Lösen, N:o 31, om tillägg till 3 § i Kongl. förordningen den 18
Juni 1864 angående utvidgad näringsfrihet;
Herr Samuel Johnson, N:o 82, om eftergift af kronans rätt till
danaarf efter Ulrika och Hedvig Tillman;
Herr Jöns Persson, N:o 33, om förhöjning i anslaget till lån för
utdikningar och aftappningar af sänka trakter;
Herr P. Persson i Isie, N:o 34, om införande af öppen omröst¬
ning i Riksdagens båda Kamrar; samt
Herr Nils Johan Boström, N:o 35, angående ändring af 21 §
Kongl. förordningen om prestval den 1 April 1843.
Samtliga här ofvan omförmälda motioner bordlädes.
§ 4-
Till bordläggning anmäldes Stats-Utskottets Memorial N:o 1, med
den till innevarande Riksdag af fullmäktige i Riksgäldskontoret af-
gifna berättelse.
Lördagen den 28 Januari.
17
N:o 4.
§ 5.
Justerades protokollsutdrag; och åtskildes derefter Kammarens
ledamöter kl. 1/2 2 e. m.
In fidem
H. A. Kolmodin.
Lördagen den 28 Januari.
Kl. l e. m.
§ I-
Herr Statsrådet m. m. C. G. Hammarskjöld ademnade Kongl. Maj:ts
proposition till Riksdagen, angående löneförbättring åt lärare vid de
allmänna läroverken och vissa pedagogier, högre lärarinneseminariet
samt folkskolelärareseminarierna m. m.
Herr Talmannen mottog denna nådiga proposition med förklarande
att Kammaren skulle deråt lemna grundlagsenlig behandling; hvar¬
efter samma proposition bordlädes.
§ 2.
Herr vice Talmannen Ifvarsson begärde ordet och yttrade:
Enär den till Andra Kammaren nu ademnade Kongl. Majt:s nådiga
proposition angående löneförbättring åt lärare vid de allmänna läro¬
verken och vissa pedagogier, högre lärarinneseminariet samt skollärare-
seminarierna m. in. synes mig vara af den vigt och omfattning att jag
befarar, det densamma af Stats-Utskottet, i den händelse den nådiga
propositionen dit hänvisas, icke utan en allt för lång tidsutdrägt kan
nog omsorgsfullt behandlas, tager jag mig härmed friheten framställa,
att denna Kammare må för sin del besluta:
Att ett särskildt Utskott för behandling af ofvanberörda Kongl.
proposition skall tillsättas samt att detsamma skall bestå af sju leda¬
möter och tre suppleanter från hvardera Kammaren.
Det förslag Herr vice Talmannen sålunda framstält blef på be¬
gäran bordlagdt.
Andra Kammarens Prot. 1882. N:o 4.
2
N:o 4.
18
Lördagen den 28 Januari.
§ 3-
Skedde föredragning af de i gårdagssammanträdet väckta motio¬
ner; och hänvisades:
Herr Folke Anderssons motion, N:o 22, till Stats-Utskottet;
Herr Jonas Sandwatts motion, N:o 23, till Banko-Utskottet; och
Herr K. P. Arnoldsons motioner N:o 24 och 25 till Lag-Utskot-
tet samt N:o 26 till Konstitutions-Utskottet.
Herr F. Th. Borgs motion, N:o 27, angående anvisande af extra
anslag för ordnandet af undervisningsväsendet i Sveriges allmänna
läroverk och pedagogier m. m., beslöt Kammaren hänvisa till Stats-
Utskottet, dock under förbehåll att, derest Herr vice Talmannens i § 2
härofvan omförmälda förslag om tillsättande åt ett Särskildt Utskott
för behandling af Kongl. Maj:ts denna dag till Kammaren afiemnade
nådiga proposition angående löneförbättring åt lärare vid de allmänna
läroverken m. in. blefve af Riksdagens båda Kamrar antaget, samma
motion då skulle till detta Särskilda Utskott öfverlemnas.
Vidare hänvisades:
Herrar Carl Johanssons, Anders Hanssons och Stormats Mathias
Olssons motion, N:o 28, till Banko-Utskottet;
Herr J. Fr. Carlssons motion, N:o 29, till Lag-Utskottet;
Herr S. A. Hedlunds motion, N:o 30, till Lag-Utskottet;
Herr P. Pehrssons i Törneryd, August Peterssons och A■ Svens¬
sons i Lösen motion, N:o 31, till Lag-Utskottet;
Herr Sant. Johnsons motion, N:o 32, till Stats-Utskottet;
Herr Jöns Perssons motion, Nio 33, till Stats-Utskottet;
Herr P. Perssons i Isie motion, N:o 84, till Konstitutions-Utskottet;
Herr N. J. Boströms motion, N:o 35, till Lag-Utskottet; samt
klen- I. Lyttkens’ motion, N:o 36, till Banko-Utskottet.
§ 4.
Föredrogs och lades till handlingarne Stats-Utskottets Memorial
N:o 1, med den till innevarande Riksdag af Fullmäktige i Riksgälds-
kontoret afgifna berättelse.
§ 5.
Följande motioner afgåfvos, nemligen af:
Herr W. Farup, N:o 37, angående anvisande af medel för under¬
sökning om behofvet och lämpligaste sträckningen af en jernvägsför-
bindelse mellan Hudiksvall och norra stambanan;
Herr Lasse Jönsson, N:o 38, med förslag angående beskattning
af hvitbetssockertillverkningen;
Lördagen den 28 Januari.
19
N:0 4.
Herr Olof Andersson, N:o 39, om tillägg till 25 § i Kongl. för¬
ordningen den 9 Juni 1871 angående fattigvården;
Herr E. Thomasson:
N:o 40, angående rätt för lärare och lärarinnnor vid vissa små-
skolelärareseminarier till delaktighet i folkskolelärarnes pensionsinrätt-
ning m. na.;
N:o 41, angående förhöjning i årsanslaget till botaniska institu¬
tionen vid Lunds universitet; och
N:o 42, angående höjd pension åt Hofkamreraren, förre Härads-
skrifvaren Lars Peter Regnell;
Herr II. Johnsson, Broby, X:o 43, om utfärdande af bestämmelser,
hvarigenom torparne å statens jordegendomar icke vidare betungas
med oskäligt hårda kontraktsvilkor;
Herr A. Svenson i Bossgården, N:o 44, om ändring af 99 § kon¬
kurslagen ;
Herr G. Sälling:
N:o 45, om tillägg till 50 § konkurslagen; och
N:o 46, med förslag till förändrad lydelse af 30 § konkurslagen;
Herr A. F. Petersson i Sibbarp, N:o 47, med förslag till förän¬
drad lydelse af Kongl. förordningen den 14 April 1866 angående arfs¬
rätt för oäkta barn;
Herr J. M. Svensson, N:o 48, om ändring i grunderna för röst¬
rätt vid prestval å landet;
Herr A. P. Danielson:
N:o 49, om tillägg till 9 § 3 mom. Bevillningsstadgan; och
N:o 50, om tillägg till 57 § i Kongl. förordningen om kommunal¬
stämma å landet den 21 Mars 1862;
Herrar A. P. Danielson, Gustaf Jonsson, Nils Petersson, Johan
Fredrik Carlsson och J. Jonasson i Gullaboås, N:o 51, om inrättande
af ett Riksbankens afdelningskontor i Kalmar;
Herr Friherre A. E. Nordenskiöld, N:o 52, om underdånig skrif¬
velse angående utredande, i hvad mån åtgärder kunde vidtagas för
att inskränka den tid, under hvilken sjöfarten på Sveriges hamnar är
stängd af is;
Herr J. A. Sjö, N:o 53, angående tillägg till 4 kap. 55 § utsök-
ningslagen;
Herr A. W. Ljungman, N:o 54, angående anvisande af medel för
utredning af kostnadena för inlösandet till staten af Uddevalla—Veners-
borg—Herr ljunga-banan och anläggande af jernväg dels från Udde¬
valla till Grebbestad—Krossekärr, dels från lämplig punkt å denna
linie till närmast Uddevalla belägen tjenlig uthamn;
Herr J. P. Nilsson, N:o 55, angående ändring af 11 § i Kongl.
** förordningen den 21 Mars 1862 om kommunalstyrelse å landet;
Herr S. Johnson, N:o 56, om ändring af 6 § i Kongl. kungörel¬
sen om stämpelpappersafgiften m. m. den 22 Oktober 1880;
Herr E. P, Jonsson, N:o 57, angående ändring af 30 kap. 1 §
Rättegångsbalken;
Herr A. Hedin, N:o 58, om pension för förre tryckaren vid Riks¬
bankens sedeltryckeri A. Frölund;
N:o 4.
20
Lördagen den 28 Januari.
Herr Anders Bengtsson, N:o 59, om anslag för meddelande af
undervisning i sättet att uppföra ändamålsenliga och vedbesparande
eldstäder;
Herr G. W. Lönegren, N:o 60, om anslag för upprättande af ett
matematiskt seminarium vid Upsala universitet; samt
Herr C. A. Larsson, N:o 61, angående indrifning af Riksbankens
fordran hos Södertelje kanalaktiebolag samt sättet för samma fordrans
liqviderande.
Alla dessa motioner blefvo, hvarefter annan, bordlagda.
§ 6.
Justerades protokollsutdrag.
Kammarens ledamöter åtskildes kl. 1/2 2 e. m.
In fidem
H. A. Kolmodin.
Stockholm, Isaac Maroiis’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1882.