Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.
1
N:o 31.
Ank. till Riksd. Kansli den 13 Febr. 1882, kl. 3 e. m.
Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Riksdagen, angående medde¬
lande af bestämmelser om vården och förvaltningen af
Stockholms stads allmänna begrafningsplatser; Gifven
Stockholms Slott den 9 Februari 1882.
Kong]. Maj:t vill, på grund af hvad till protokollet öfver ecklesia¬
stikärenden för denna dag blifvit anfördt i anledning af ett utaf stads¬
fullmäktige i Stockholm medelst underdånig skrifvelse den 4 Juni 1880
Kongl. Maj:ts pröfning understäldt förslag till instruktion för en kyrko¬
gårdsnämnd, härmed föreslå, det Riksdagen måtte medgifva, att med vår¬
den och förvaltningen af Stockholms stads allmänna begrafningsplatser
eller den del deraf, som kan varda af Kongl. Maj:t bestämd, må, utan
hinder af hvad 2 § i den för Stockholm gällande kyrkostämmoförord-
ning i detta afseende innehåller, förfaras på sätt Kongl. Maj:t kan finna
skäligt att i hufvudsaklig öfverensstämmelse med stadsfullmäktiges ofvan-
berörda förslag föreskrifva.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
Utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.
OSCAR.
C. G. Hammarskjöld.
Bih. till Riksd. Prot. 1882. I Sami. 1 Afd. It) Haft.
1
2
Kongl. Maj:ts> Nåd. Proposition N:o 31.
Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, kallet
inför Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms
Slott den 9 Februari 1882.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Statsministern Grefve Posse,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre
Hochschild,
Statsråden: Loven,
von Steyern,
Friherre von Otter,
Taube,
Hederstierna,
Hammarskjöld,
Richert och
Themptander.
Departementschefen Statsrådet Hammarskjöld föredrog härefter
Öfverståthållareembetets underdåniga skrifvelse den 8 Oktober 1880,
hvarmed öfverlemnats en af stadsfullmäktige i Stockholm gjord under¬
dånig framställning om fastställande af nya bestämmelser rörande för¬
valtningen af hufvudstadens norra begrafningsplats m. m.; med anled¬
ning hvaraf stadens territoriella församlingar blifvit hörda och sig yttrat
samt Stockholms stads konsistorium afgifvit infordradt underdånigt ut¬
låtande; hvarefter stadsfullmäktiges beredningsutskott med en skrift i
ärendet inkommit; och yttrade härvid Departementschefen:
»Den fråga, som härmed framlägges till Eders Kongl. Maj:ts pröf¬
ning, har påkallat en utredning ej mindre angående tillkomsten af den
så kallade nya kyrkogarden och de åtgärder för dess utvidgande, som
tid efter annan vidtagits, än ock beträffande denna kyrkogårds förvalt¬
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31. 3
ning, huruledes den uppkommit och på hvad sätt den erhållit sin nuva¬
rande organisation.
Denna utredning, nu åberopad af stadsfullmäktige och i väsentliga
delar grundad på upplysningar, hvilka blifvit samlade och framlagda uti
ett år 1875 af ombud för hufvudstadens territoriella församlingar utar-
betadt betänkande i ämnet, visar, hvad angår den äldre eller ursprung¬
liga begrafningsplatsen utanför norr tull, hurusom, jemlikt nådig skrif¬
velse till Öfverståthållaren den 18 Oktober 1815 i anledning af dennes
framställning rörande de inom staden belägna kyrkogårdarnes otillräck¬
lighet och behofvet af en allmän begrafningsplats för Stockholms för¬
samlingar, Kongl. Maj:t bifallit, att ett af Öfverståthållaren föreslaget
område, utgörande 17 till 18 geometriska tunnland, af den till Karlbergs
slotts egor hörande mark finge för nämnda ändamål upplåtas. Arbetet
med den sålunda erhållna platsens ordnande, hvartill medel anskaffades
genom frivilliga sammanskott i enlighet med en af Öfverståthållaren der¬
om utfärdad kungörelse, besörjdes af Stockholms stads drätselkommis¬
sion, som år 1823 anmälde, att platsen då vore så färdig, att den kunde
till begrafningar upplåtas; hvarefter Kongl. Maj:t den 12 Maj 1824 med-
gaf, att denna begrafningsplats för Stockholms stad finge invigas och
användas, med föreskrift tillika om platsens afstångande från landsvägen
medelst vallar och planterade alléer m. m. Sedan emellertid drätsel¬
kommissionen år 1826 hos Öfverståthållaren anmält, att, i anseende till
brist på medel att utföra arbetet till slut, kommissionen ansåge sin be¬
fattning dermed hafva upphört; men Storkyrkoförsamlingens kyrkoråd i
underdånig skrifvelse samma år, å församlingens vägnar, anhållit, att
kyrkogården måtte med det snaraste få till sitt af församlingens behof
högt påkallade bruk invigas och begagnas, följde härpå Kongl. Maj:ts i
skrifvelse till Öfverståthållaren den 4 Maj 1827 meddelade beslut, inne¬
fattande bifall dertill att den till begrafningsplats för hufvudstadens för¬
samlingar upplåtna jordrymd, ehuru ännu icke till alla delar försatt i
anbefaldt skick, finge för ändamålet invigas och af Storkyrkoförsamlin-
gen, så snart ske kunde, begagnas; hvarförutom Kongl. Maj:t, på kyrko¬
rådets äfven gjorda begäran, tillät, att till bestridande af kostnaderna
för platsens försättande i påbjudet skick medel finge insamlas genom år¬
liga kollekter i hufvudstadens kyrkor, intill dess behofvet i detta hän¬
seende blefve uppfyldt. Invigningen egde rum den 9 Juni 1827, hvar¬
vid den nya kyrkogården hade en vidd af 111/, tunnland. Sedermera
hafva ock de öfriga territoriella församlingarna, i den mån deras enskilda
kyrkogårdar befunnits otillräckliga, erhållit Kongl. Maj:ts medgifvande
att för sina aflidne begagna den nya kyrkogården mot vilkor att deltaga
4
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.
i kostnaderna för dess underhåll och förskönande. Beslut härom äro
meddelade först för Klara församling år 1835 och senast för Katarina
församling år 1873. Under samma tid har ock kyrkogården efter hand
utvidgats, för hvilket ändamål jemlikt särskilda Kongl. bref af den 20
December 1836, den 29 September 1854, den 20 Juli 1866 och den 3
Maj 1867 ytterligare områden till en areal af omkring 11 tunnland blif-
vit från Karlbergs kungsgård dels mot, dels utan årlig afgäld upplåtna
och till kyrkogården utlagda.
Vidare och efter det Kongl. Maj:t redan den 15 Oktober 1858, med
gillande af en utaf Öfverståthållareembetet gjord framställning om vid¬
tagande af nödiga åtgärder på det att liks nedläggande i de inom Stock¬
holms stad belägna kyrkogårdar måtte så snart ske kunde upphöra,
anbefalt bemäld a embete, bland annat, att gå i författning om upprät¬
tande af förslag till anskaffande af tillräckliga begrafningsplatser och
dermed till Kongl. Maj:t inkomma, samt förslag i sådant hänseende äfven
afgifvits, hafva stadsfullmäktige, der frågan på grund af särskildt väckta
förslag jemväl till behandling förekommit, den 12 April 1867 beslutit
att, för anskaffande af erforderlig mark i ändamål att bereda en för hela
hufvudstaden gemensam begrafningsplats medelst utvidgning enligt upp¬
gjord plan af nya kyrkogården utanför norr tull, dels inköpa omkring
48 tunnland jord från egendomen Öfra Frösunda och dels hos Kongl.
Maj:t göra framställning derom, att den för begrafningsplatsens utvidg¬
ning i öfrigt jemte tillhörande vägar erforderliga mark, i hvad den till¬
hörde Karlbergs och Haga kungsgårdar samt Solna kyrkoherde- och
komministersboställen, måtte till Stockholms stad upplåtas. Efter veder-
börandes hörande i anledning af berörda från stadsfullmäktige inkomna
framställning, och sedan stadens territoriella församlingar förklarat sig ej
hafva något att erinra deremot att, såsom föreslaget blifvit, för hufvud-
stadens alla församlingar anordnades en gemensam begrafningsplats utanför
stadens norra tull, har Eders Kongl. Maj:t ej allenast medelst beslut den
9 December 1870 på anförda grunder pröfvat skäligt stadsfullmäktiges
framställning på det sätt bifalla, att för utvidgning af nya kyrkogården
och i sammanhang dermed omläggning af den från dervarande kyrko-
gårdsförvaltareboställe förbi Solna kyrka till Bromma församling ledande
väg skulle, på de vilkor och i den ordning nådiga förordningen den 14
April 1866 angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof
stadgade, eller eljest kunde öfverenskommas, till Stockholms kommun
för alltid upplåtas inom vissa beskrifna gränser belägna jordområden
dels från Solna församlings kyrkoherde- och komministersboställen och
dels från Solna församling; utan ock till Riksdagen 1871 aflåtit nådig
5
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.
proposition derom att den mark, som, tillhörande Karlbergs och Haga
kungsgårdars egor, inom ett bestämdt område erfordrades för den nya
kyrkogårdens utvidgande och verkställande af de i sammanhang dermed
ifrågakomna vägomläggningar, finge för all framtid från kungsgårdarne
afsöndras och till Stockholms kommun för omforma,Ida ändamål upplåtas
mot årlig afgäld och andra vilkor. Denna proposition blef af Riksdagen
bifallen. Expropriation och afsöndring af förenämnda särskilda jordom¬
råden egde derefter i stadgad ordning rum, hvarvid ersättningen i an¬
ledning af expropriationen blef genom nämndens beslut den 5 Juni 1872
bestämd till 73,178 kronor, samt den årliga afgälden för jordafsöndrin-
garna från kungsgårdarne af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande medelst
utslag den 14 Juni 1873 faststäldes till 13 kubikfot. 8 kannor spanmål
till Karlbergs och 17 kubikfot 3 kannor spanmål till Haga kungsgård,
att utgå medelst lösen i penningar efter länets markegångspris. Köpet
af mark från Öfra Frösunda hade redan 1867 blifvit afslutadt mot en
betingad köpeskilling af 48,000 kronor.
Ytterligare har genom nådig resolution den 31 December 1877 med-
gifvits, att för fullbordande af en väg invid begrafningsplatsen mark
finge från Solna kyrkoherde- och komministersboställen afsöndras och till
Stockholms stad upplåtas mot skyldighet att till boställenas innehafvare
erlägga en årlig afgäld af 60 centner hårdvallshö för hvarje tunnland
med lösen efter markegångspris.
Sedan genom drätselnämndens försorg en plan blifvit uppgjord till
ordnande af den för begrafningsplatsens utvidgning sålunda förvärfvade
mark, har denna plan blifvit af stadsfullmäktige godkänd genom beslut
deri 28 Juni 1875, som vunnit Öfverståthållareembetets fastställelse,
hvarefter arbetena med planens utförande, hvari ingått anordnande af
en anhaltstation vid norra stambanan, alltjemt fortgått och numera lära
blifvit bragta nära sitt slut.
Af nyssberörda mark hafva tid efter annan inom de sista tio åren
särskilda områden blifvit af drätselnämnden till kyrkogårdsförvaltningen
på dennas framställningar upplåtna för att med den äldre begrafnings¬
platsen förenas.
Förestående redogörelse utvisar alltså, att all den mark, staden för
ofvanberörda ändamål förvärfvat, öfvertagits och — i den in ån densamma
ej redan blifvit till kyrkogård ordnad och utlagd — fortfarande omhän-
derhafves af stadens drätselnämnd, hvilken jemväl förvaltar en, jemlikt
Kongl. Majrts bref till Öfverståthållaren den 17 November 1808, till be-
grafningsställe för aflidne arrestanter eller så kallade politilik afsedd
6
Kongl. Maj:t.s Nåd. Proposition N:o 31.
plats utanför Skanstull, som enligt kontrakt med egaren till Enskede
blifvit för sådant ändamål upplåten.
Hvad åter beträffar förvaltningen af den till kyrkogård använda
platsen utanför Norrtull, så inhemtas af den i detta hänseende lemnade
utredning, hurusom år 1827 vid ett inför Stockholms magistrat hållet
sammanträde med dem af hufvudstadens invånare, som enligt utfärdade
subskriptionslistor sammanskjutit medel till den allmänna begrafnings-
platsens inredning, revisorer för granskning af drätselkommissionens re¬
dovisning för dessa medel blifvit utsedde med uppdrag tillika att utlåta
sig dels i fråga derom, huruledes öfverskottet finge för subskribenternas
räkning från stadskassan mottagas, och dels angående tjenligaste utvä¬
gen att skaffa ytterligare behöfliga medel för inredningens fullbordande
samt åt hvilken denna inrednings slutliga verkställande kunde varda
uppdragen. Revisorernas samma år afgifna yttrande innehöll, i afseende
å Segrafningsplatsens styrelse, förslag derom att subskribenterna skulle
utse en direktion af 4 eller 6 ledamöter, så framt ej kyrkoråden inom
de församlingar, som komme att begagna begrafningsplatsen, ville öfver¬
taga detta bestyr. Vid nytt sammanträde beslöto subskribenterna att
med gillande af revisorernas plan för platsens ordnande öfverlemna hand¬
lingarna i ärendet till Storkyrkoförsamlingens kyrkoråd med anmodan
att gå i författning om utarbetande af förslag till erforderliga reglemcn-
tariska föreskrifter i afseende å nya kyrkogårdens ekonomiska förvaltning,
vård och underhåll, med det syftemål att omsorgen härom komme att,
under ordförande af pastor primarius, öfvertagas af nämnda församlings
kyrkoråd jemte ledamöter af kyrkoråden inom öfriga församlingar, som
deltogo i nya kyrkogårdens begagnande, samt att, efter det förslag till
förvaltningsreglemente sålunda, blifvit uppgjordt, delgifva detsamma med
de andra församlingarna och tillika erbjuda dessa att begagna begraf¬
ningsplatsen mot uppfyllande af dermed förenade skyldigheter. Vid pro¬
tokollets justering å ett följande sammanträde tillädes den uttalade me¬
ning, att det blifvande reglementsförslaget jemväl borde meddelas sub¬
skribenterna till granskning och yttrandens afgifvande. Storkyrkoförsam¬
lingens kyrkoråd beslöt i anledning häraf den 23 Juni 1827 att, intill
dess andra församlingar komme att i begrafningsplatsens begagnande
deltaga, uppdraga förvaltningen deraf åt en komité af 8 personer, bland
dem pastor primarius och en kyrkovärd såsom ständiga ledamöter; hvar¬
efter ett reglemente blef af kyrkorådet och komitén faststäldt att tills
vidare tjena till efterrättelse. Sedan Klara församling med år 1836 fått
delaktighet i kyrkogården, tillkommo medlemmar af denna församling
jemte dess kyrkoherde såsom ledamöter i komitén, och sedan år 1840
7
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.
har komitén bestått af pastor primarius såsom ordförande samt fem för
obestämd tid å sockenstämma valde ledamöter från hvardera af de
nämnda två församlingarna. Komitén bär sedan år 1861 namn af »För¬
valtningen för hufvudstadens norra begrafningsplats».
Revisorer för årlig granskning af kyrkogårdskassans förvaltning äro
numera två, en från hvardera af nyssbemälda församlingar; men revi¬
sionsberättelsen meddelas samtliga territoriella församlingar, af hvilka
dock blott Storkyrkoförsamlingen och Klara församling utlåta sig i fråga
om décharge för förvaltningen.
Denna förvaltning omfattar för närvarande ej allenast hela det till
liks jordande upplåtna området med derå befintliga byggnader och in¬
ventarier, utan äfven en under årens lopp, förnämligast genom försäljning
af grafplatser, samlad fond, hvilken för närvarande lärer uppgå till om¬
kring 400,000 kronor.
Till upplysning angående nuvarande förhållanden, som stå i sam¬
band med den föreliggande frågan, tjenar vidare ett af öfverståthållare-
embetet den 21 Maj 1874 meddeladt beslut af anledning att förenämnda
förvaltning för hufvudstadens norra begrafningsplats — med afseende
å det olämpliga deri att det åt staden nyförvärfvade vidsträckta begraf-
ningsområdet icke på en gång i dess helhet ordnades, utan endast
styckevis tillädes den äldre begrafningsplatsen, äfvensom och ej minst
deri att särskilda af hvarandra oberoende styrelser förvaltade hvar sin
del af denna stadens gemensamma egendom —- hemstält att, på det för¬
valtningens ställning till kommunalstyrelsen måtte blifva fullt klar, så
att tvekan icke vidare egde rum, huruvida den ena eller den andra af
dessa myndigheter hade att i afseende å den gemensamma begrafnings¬
platsen förordna, Öfverståthållareembetet måtte vidtaga de på embetet
beroende åtgärder, genom hvilka dessa frågor kunde vinna en tillfreds¬
ställande lösning. Uti sitt berörda beslut har Öfverståthållareembetet,
efter drätselnämndens hörande, anfört: att ifrågavarande för utvidgning af
hufvudstadens begrafningsplats utanför Norrtull afsedda jordområden
blifvit med kommunens till drätselnämndens disposition stälda medel
inköpta eller eljest i första hand till nämnden öfverlemnade; att drätsel¬
nämnden, hvilken af stadens berörda tillgångar dittills bestridt de kost¬
nader, som för dessa jordområdens ordnande till begrafningsplats erfor¬
drades, desto hellre måste med detta bestyr fortfara, som särskilda
medel för ändamålet icke blifvit af hufvudstadens församlingar omedel¬
bart anvisade; samt att följaktligen, innan jordområdena hunnit för sitt
ändamål så fullständigt ordnas, att de kunde med gamla kyrkogården
till gemensam begrafningsplats förenas, någon förändring i den nuvarande
8
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.
förvaltningen af den äldre kyrkogården och af de till utvidgning af den¬
samma afsedda, men af drätselnämnden ännu icke till begrafningsplats
öfverlemnade delar af de nya jordstyckena icke kunde lämpligen ega
rum, utan styrelsen deraf syntes böra, intill dess utvidgningen fullstän¬
digt blifvit tillvägabragt samt beslut fattats om förvaltningen af det hela,
fortgå på sätt för närvarande skedde, eller så att den af församlingarna
tillsatta kyrkogårdsförvaltningen hade styrelsen ej mindre öfver den ur¬
sprungliga och äldre kyrkogården, än ock, under de vilkor och förbehåll,
drätselnämnden vid upplåtelsen fästat, öfver de delar af förberörda nya
jordområden, som nämnden till kyrkogårdsförvaltningens disposition redan
aflemnat eller under tiden ytterligare kunde komma att upplåta, men
deremot drätselnämnden ensam hade bestyret med de nya jordområden,
som nämnden icke till gamla kyrkogårdens utvidgande upplåtit; och hade
i betraktande häraf öfverståthållareembetet funnit förvaltningens i ämnet
gjorda framställning icke kunna föranleda till någon annan embetets åt¬
gärd, än att drätselnämnden anmodats icke allenast att, så mycket möj¬
ligt vore, påskynda de arbeten och anordningar, som vore orforderliga
för de nya jordområdenas försättande i det skick, att genom deras för¬
enande med den gamla kyrkogården det länge insedda behofvet af en
tillräckligt rymlig och för öfrigt på ändamålsenligt sätt ordnad gemen¬
sam begrafningsplats kunde för bufvudstaden blifva att tillgå, utan äfven
att, sedan det på nämndens åtgärd beroende arbetet sålunda vore af-
slutadt, afgifva och till vederbörandes fastställelse öfverlemna förslag
rörande sammansättningen af den styrelse, som med förvaltningen af det
hela borde taga befattning.
Sedan vidare Stockholms stads konsistorium, på hemställan af kyrko¬
gårdsförvaltningen, till stadens territoriella församlingar bänskjutit frågan
om en efter nu mera inträdda förhållanden lämpad förändring i styrelsen
för den norra begrafningsplatsen, och församlingarna i anledning häraf
hvar för sig utsett ombud, hvilka efter ärendets utredande, på sätt re¬
dan är nämndt, afgifvit utlåtande och förslag, hvaröfver församlingarna
å kyrkostämmor blifvit hörda; så blef, i anledning deraf att samtliga
församlingar i vissa delar ej stannat i lika beslut, ärendets vidare be¬
handling °öfverlemnad till kyrkofullmäktige, hvilka efter omröstning den
19 Oktober 1875 förklarade sig anse, att den styrelse, som skulle hafva
att vårda och förvalta stadens gemensamma, till jordande af dess aflidne
bestämda fastigheter jemte dertill hörande byggnader och öfrig egen¬
dom, borde bestå af nio ledamöter, utsedde åtta af kyrkofullmäktige och
en af konsistorium, äfvensom att för granskning af styrelsens räkenskaper
och förvaltning årligen borde af hvarje församling utses en revisor,
9
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.
hvarefter frågan om ansvarsfrihet för förvaltningen skulle till försam¬
lingarnas pröfning öfverlemnas; och antogo kyrkofullmäktige i enlighet
med dessa grunder uppgjorda förslag dels till instruktion för »Förvalt¬
ningen af Stockholms stads begrafningsplatser» och dels till ändring i
Kongl. förordningen den 20 November 1863 om kyrkostämma samt
kyrkoråd och skolråd i Stockholm. Dessa förslag jemte kyrkofullmäktiges
till Eders Kongl. Maj:t stälda ansökning om fastställelse derå blefvo af
konsistorium med underdånig skrifvelse den 30 November 1875 till
Eders Kongl. Maj:t öfverlemnade; hvaremot stadsfullmäktige i samman¬
hang med häröfver infordradt yttrande för sin del till Eders Kongl.
Maj:ts pröfning och med anhållan om nådig stadfästelse öfverlemnade
en af dem antagen instruktion för »kyrkogårdsnämnden», enligt hvilken
denna nämnd, som skulle ega att vårda och förvalta de Stockholms
kommun tillhöriga kyrkogårdar och allt hvad dertill hörde äfvensom de
grafkapell, som korame att i närheten af jernbanorna af kommunen upp¬
föras, borde bestå af sju ledamöter, deraf stadsfullmäktige hade att välja
fem samt konsistorium och helsovårdsnämnden inom sig hvar sin leda¬
mot, äfvensom på stadsfullmäktige skulle ankomma att, efter det nämn¬
dens förvaltning och räkenskaper blifvit granskade af årligen utaf dem
utsedde revisorer, afgöra, huruvida ansvarsfrihet för förvaltningen borde
meddelas eller icke; och hemstälde stadsfullmäktige tillika, att vården
och förvaltningen af den äldre utanför Norrtull belägna kyrkogården
äfven måtte få af kyrkogårdsnämnden öfvertagas.
I det sålunda till Eders Kongl. Maj:ts pröfning hänskjutna ärendet,
deri äfven yttranden inhemtades af Öfverståthållareembetet, af »Förvalt¬
ningen af hufvudstadens norra begrafningsplats» och af församlingarna,
gafs den 28 November. 1879 nådigt beslut, hvarigenom Eders Kongl.
Maj:t förklarade: att, enär enligt 2 § i ofvanberörda förordning den 20
November 1863 förvaltningen af det till begrafningsplats för hufvud¬
stadens invånare använda område vore en församlingarnas angelägenhet,
som dem tillkomme att å kyrkostämma i enlighet med de i samma för¬
ordning meddelade bestämmelser handlägga, kunde stadsfullmäktiges
endast af en församling biträdda hemställan, att berörda förvaltning
måtte uppdragas åt en hufvudsakligen af stadsfullmäktige utsedd sty¬
relse, icke bifallas; och då, beträffande kyrkofullmäktiges förslag till
organisation af begrafningsplatsens förvaltning, detta förslag afsåge en
ändring i ofvannämnda förordning, hvartill Eders Kongl. Maj:t, i be¬
traktande af den väsentliga skiljaktighet i meningar, som vid ärendets
behandling gjort sig gällande, ej mindre hos församlingarna än ock hos
de myndigheter, hvilka i öfrigt egt att dermed taga befattning, ansåge
Bill. till. Itiksd. Prot. 1882. 1 Sami. 1 Af cl. 1,9 Haft. 2
10
Kongl. Maj:ts Nåd.-Proposition N:o 31.
tillräcklig anledning icke förekomma, funne Eders Kongl. Maj:t jemväl
kyrkofullmäktiges framställning icke böra föranleda någon vidare åtgärd.
Efter hvad sålunda förekommit hafva stadsfullmäktige å nyo före-
haft frågan derom, huru den af staden till utvidgning af norra begraf-
ningsplatsen förvärfvade mark borde framdeles förvaltas, samt i detta
hänseende den 4 Juni 1880 antagit ett nytt förslag till »instruktion för
kyrkogårdsnämnden», hvilken instruktion, nu öfverlemnad till Eders
Kongl. Maj:ts pröfning, är af följande innehåll:
»§ 1. Kyrkogårdsnämnden vårdar och förvaltar de Stockholms kom¬
mun tillhöriga kyrkogårdar och allt hvad dertill hörer äfvensom de graf-
kapell, som i närheten af jernbanorna af kommunen uppföras.
§ 2. Kyrkogårdsnämnden utgöres af fyra af stadsfullmäktige samt
fyra genom kyrkostämmorna i hufvudstadens territoriella församlingar
för två år i sänder valde ledamöter. För ledamöterne utses jemväl
suppleanter, nemligen fyra af stadsfullmäktige och fyra genom kyrko¬
stämmorna.
§ 3. Hvar och en af hufvudstadens territoriella församlingar väljer
å kyrkostämman två församlingens medlemmar att utse nämndens leda¬
möter och suppleanter. Dessa sålunda valda sexton personer samman¬
träda på Öfverståthållarens kallelser, och utse fyra ledamöter i nämnden
och lika många suppleanter. De utsedde suppleanterna inträda i den
ordning, de enligt röstetalet hafva.
§ 4. I nämnden föres ordet af Öfverståthållaren, när han tillstädes
är, med rätt för honom att i öfverläggningarna, men ej i besluten del¬
taga. Genom val utser nämnden inom sig en vice ordförande för två
år i sänder. Aro både Öfverståthållaren och vice ordföranden hindrade
att bevista sammanträdet, utses ordförande för tillfället.
§ 5. Nämnden sammanträder på ordförandens kallelse så ofta om¬
ständigheterna dertill föranleda och minst en gång i månaden. Kallelse
till sammanträde skall ock utfärdas, då Öfverståthållareembetet sådant
äskar, äfvensom då minst tre ledamöter med uppgift om anledningen
derom hos ordföranden anhålla. Ärende må icke företagas till afgörande,
derest icke minst fyra ledamöter äro tillstädes.
§ 6. Vid val inom nämnden sker omröstningen med slutna sedlar,
och lotten skiljer emellan dem, som erhållit lika antal röster. I öfrigt
verkställes omröstning Öppet; och blifver den mening gällande, hvarom
de fleste sig förena. Åro rösterna på hvardera sidan lika, verkställes
ny omröstning och med slutna sedlar, dervid före dessas öppnande en
sedel aflägges för att, der rösterna ännu blifva lika, bestämma beslutet.
§ 7. Vid nämndens sammanträden föres protokoll, hvars rigtighet
11
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.
granskas senast vid nästa sammankomst; egande nämnden att i ärenden,
som fordra skyndsamhet, uppdraga åt en eller flere af sina ledamöter
att verkställa denna granskning.
§ 8. Från stadens byggnadskontor och stadsingeniörskontor har
nämnden att påräkna biträde i allt det, som till dessa kontors göromål
hörer. Hvilka tjenstebiträden nämnden i öfrigt skall hafva till sitt för¬
fogande, bestämmes af stadsfullmäktige på nämndens förslag. Nämnden
antager genom förordnande tills vidare eller på viss tid samt entledigar
dessa senare tjenstebiträden.
§ 9. Frågor om tjenstebiträdens löneförmåner och om öfriga för
bestridande af nämndens utgifter erforderliga medel pröfvas af stads¬
fullmäktige. För sådant ändamål skall nämnden hvarje år till stadsfull¬
mäktige inkomma med utgifts- och inkomstförslag för det följande året.
§ 10. Plan för ordnande af kyrkogård eller del deraf pröfvas af
stadsfullmäktige. De pris och öfriga vilkor, som skola ligga till grund
för upplåtelse af grafställen åt enskilda, skola jemväl af stadsfullmäktige
bestämmas.
§ 11. Nämndens förvaltning och räkenskaper granskas för hvarje år
af tre utaf stadsfullmäktige utsedde revisorer; skolande räkenskaperna
för hvarje år vara färdiga att till revisorerne aflemnas inom utgången af
Februari månad det följande året. Förekommer hos revisorerne anled¬
ning till anmärkning mot förvaltning eller räkenskaper, bör nämnden efter
erhållen del af anmärkningen skyndsamligen till revisorerne afgifva ut¬
låtande deröfver. Finnes det anmärkta förfarandet vara nöjaktigt för-
klaradt, förfaller anmärkningen; i annat fall ega revisorerne upptaga den
i sin berättelse till stadsfullmäktige. På revisorernes hemställan afgöra
stadsfullmäktige huruvida ansvarsfrihet för förvaltningen skall meddelas
eller ej.»
Uti sin förevarande underdåniga framställning hafva stadsfullmäktige
till en början anfört och åberopat sina tillförene i ämnet yttrade åsigter
och gjorda förklaranden, hvilka kortligen sammanfattade innebära: att
frågan om en efter nutidens fordringar inrättad för hufvudstadens invå¬
nare gemensam begrafningsplats, i afseende hvarå de regler borde
tillämpas, som vetenskapen och erfarenheten ur den allmänna helsovårdens
synpunkt uppstält, hufvudsakligen vore den verldsliga kommunens ange¬
lägenhet, hvilken således ej borde bedömas ur uteslutande statskyrklig
synpunkt; att det emot en sådan uppfattning åberopade stadgandet i 2 §
af Kongl. förordningen den 20 November 1863, enligt stadsfullmäktiges
förmenande, ej kunde anses gifva kyrkostämma rätt att råda öfver andra
begrafningsplatser än sådana, hvilka vore kyrkan, d. v. s. församlingen
12
Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 31.
tillhöriga; att deremot, då Kongl. Maj:t medgifvit, att en för alla klasser
af stadens befolkning afsedd begrafningsplats bereddes genom utvidgning
af kyrkogården utanför Norrtull, samt lemnat Stockholms af stadsfull¬
mäktige representerade kommun tillåtelse att i vederbörlig ordning ex¬
propriera en del af den derför behöfliga marken äfvensom med Riks¬
dagens begifvande upplåtit en annan del från kronans mark, och samma
kommun genom köp förvärfvat den återstående delen, måste kommunens
sålunda förvärfvade egendom, så vida icke, på sätt kommunalförordnin¬
gen för Stockholm anvisade, annorlunda blefve bestämdt, förvaltas af
drätselnämnden, som följaktligen, derest ej särskild, i enlighet med kom¬
munalförordningens 37 § tillkommen nämnd skulle, såsom nu blifvit
ifrågasatt, öfvertaga denna förvaltning, borde fortfarande hafva bestyret
dermed, lika väl som nämnden förvaltade kommunens utanför Skanstull
belägna begrafningsplats; samt att stadsfullmäktige icke kunde medgifva,
att förvaltningen af den för Stockholms kommuns räkning förvärfvade
kyrkogården utanför Norrtull Överflyttades till någon annan eller annor¬
lunda sammansatt nämnd än den, för hvilken stadsfullmäktige uppgjort
och understält Eders Kongl. Maj:t förslag till instruktion.
Vidare hafva stadsfullmäktige andragit, bland annat: att de nu, med
ledning af Eders Kongl. Maj:ts beslut den 28 November 1879, sökt uppnå
en sådan lösning af frågan, att den kunde hafva utsigt att vinna nådig
fastställelse; att till stöd för fullmäktiges anhållan härom förekomme,
hurusom — efter det stadsfullmäktige i Göteborg år 1863 för sin del
beslutit att å stadens invånai-es vägnar öfvertaga vården och förvaltnin¬
gen af de för stadens församlingar gemensamma begrafningsplatserna
derstädes med deraf följande rättigheter och förbindelser, i hvilket afse¬
ende tillförene uppkomna frågor handlagts å allmän rådstuga — Kongl.
Maj:t genom beslut den 4 December 1863, enär den nya, för samtliga
församlingarna gemensamma, kyrkogården blifvit inköpt af Göteborgs
stad, som för densamma ännu häftade i skuld, för hvars gäldande sta¬
dens invånare ikläd t sig ansvarighet, godkänt stadsfullmäktiges beslut i
afseende å vården och förvaltningen af stadens begrafningsplats; samt
att den nu öfverlemnade instruktionen för en kyrkogårdsnämnd i Stock¬
holm utgjorde ett förmedlingsförslag, som inrymde kyrkostämmorna rätt
att genom medelbara val insätta fyra ledamöter och fyra suppleanter i
nämnden och derigenom förlänade dessa stämmor så stort inflytande,
som äfven från kyrklig sida borde befinnas tillfredsställande, på samma
gång förslaget häfdade den verldsliga kommunens rätt att genom sina
delegerade i nämnden och genom Öfverståthållaren, som deri skulle
såsom ordförande deltaga, utöfva ett väsentligt inflytande på för-
Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 31. 13
valtningen af kommunens till alla dess medlemmars gagn förvärfvade
egendom.
Jemte det stadsfullmäktige sålunda, med åberopande af 37 § i Stock¬
holms kommunalförordning, understält Eders Kongl. Maj:ts pröfning ifråga¬
varande instruktion, hafva fullmäktige tillika, då det icke kunde vara
ändamålsenligt, att den äldre och den senare tillkomna begrafningsplatsen
stode under olika förvaltningar, äfven nu hemstält, huruvida ej Eders
Kongl. Maj:t skulle finna skäligt tillåta, att vården och förvaltningen af
den äldre utanför Norrtull befintliga kyrkogården, som funnits innan
stadsfullmäktige förvärfvade mark till begrafningsplats för hufvudstaden,
finge öfvertagas af kyrkogårdsnämnden.
Denna framställning är af Öfverståthållareembetet så i ena som i
andra afseendet biträdd och förordad, såsom grundad på giltiga skäl och
åsyftande en ändamålsenlig anordning, hvarigenom äfven besparing i kost¬
naderna för kyrkogårdsförvaltningen kunde ernås.
Efter härå erhållen nådig remiss har Stockholms stads konsistorium
infordrat och till Eders Kongl. Maj: t insändt yttranden af Stockholms
territoriella församlingar, hvilka blifvit på kyrkostämmor den 21 Januari
1881 i ämnet hörda. Af dessa yttranden inhemtas, att endast två för¬
samlingar, nemligen Nikolai och Klara, efter omröstning vägrat att i alla
delar godkänna den föreslagna instruktionen för en kyrkogårdsnämnd.
Nikolai församling har nemligen, med bifall till stadsfullmäktiges
förslag och hemställan i öfrigt, såsom sin åsigt uttalat, dels att i in¬
struktionens 1 § orden »de Stockholms kommun tillhöriga kyrkogårdar»
borde utbytas mot »de för Stockholms stad gemensamma kyrkogårdar»,
samt att i slutet af samma § orden »af kommunen» borde utgå, dels
ock att af de tre revisorer, som omförmälas i 11 §, en borde utses af
de 16 församlingsmedlemmar, hvilka, enligt 3 §, af kyrkostämmorna i
stadens territoriella församlingar erhållit uppdrag att å deras vägnar
invälja fyra ledamöter i kyrkogårdsnämnden, äfvensom att revisorernas
berättelse borde föredragas icke blott hos stadsfullmäktige, utan äfven
hos nämnde af kyrkostämmorna utsedde församlingsmedlemmar, hvilka
det lika med stadsfullmäktige skulle tillkomma att meddela eller vägra
ansvarsfrihet för nämndens förvaltning och i det senare fallet öfverlemna
frågan till församlingarnas pröfning.
Klara församling har väl för sin del velat medgifva, att vården och
förvaltningen af ifrågavarande begrafningsplatser, och således äfven af
den äldre kj^rkogården, i öfverensstämmelse med §§ 1—7 i stadsfull¬
mäktiges förslag, uppdroges åt en kyrkogårdsnämnd, så sammansatt som
der sägs, men tillika förklarat sig såsom vilkor för detta medgifvande
14
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.
förutsätta, att öfriga paragrafer i förslaget ej vunne nådigt godkännande,
utan i deras ställe stadganden meddelades af hufvudsakligen det inne¬
håll: att afgifter och öfriga vilkor för upplåtelse af grafställen åt enskilde
må bestämmas af nämnden, som med dessa afgifter samt derå redan
uppkomna eller framdeles uppstående behållningar, äfvensom hvad för¬
samlingarna derutöfver kunna för ändamålet anslå, skulle hafva att be¬
strida de utgifter, som för nämndens verksamhet, antagna tjenstebiträ-
dens aflönande samt begrafningsplatsernas behöriga ordnande och vård
äro erforderliga; att nämnden i öfrigt skulle hafva att ställa sig till
efterrättelse den instruktion, Kongl. Maj:t, på nämndens förslag och efter
stadsfullmäktiges och församlingarnas hörande, kunde finna godt fast¬
ställa; att nämndens förvaltning och räkenskaper skulle för hvarje år
granskas af fem revisorer, af hvilka två utsåges a.f stadsfullmäktige, två
af församlingarna i enahanda ordning, _ som i 3 § angående ledamöter i
nämnden stadgas, och den femte af Öfverståthållaren; samt att reviso¬
rerna efter fullbordad granskning borde derom afgifva berättelse till så
väl stadsfullmäktige som församlingarna, hvilka hvar för sig skulle ega
att i den genom kommunallagarna föreskrifna ordning pröfva, huruvida
ansvarsfrihet för förvaltningen borde meddelas eller ej.
Samtliga öfriga församlingar hafva så väl till alla delar godkänt
den ifrågavarande instruktionen för en kyrkogårdsnämnd som ock biträdt
stadsfullmäktiges hemställan angående den äldre utanför Norrtull be¬
lägna kyrkogårdens öfverlemnande till samma nämnds vård och förvalt¬
ning, hvarvid dock af Jakobs och Johannis församling tillagts det för¬
behåll, att något beslut härom icke finge anses fattadt i fråga om de
penningemedel, som tillhöra sistnämnda kyrkogård.
I eget utlåtande har konsistorium, med vidhållande af sina förut i
detta ämne yttrade åsigter, dels anmärkt, att stadsfullmäktiges förslag,
äfven det nu framstälda, stode i strid så väl med gällande kyrkostämino-
förordnings uttryckliga föreskrift, enligt hvilken kyrkogårds vård och
förvaltning vore en kyrklig församlingsangelägenhet, som ock med den
grundsats, hvilken genomginge vårt lands borgerliga och kyrkliga lag¬
stiftning, att nemligen det borgerliga och kyrkliga samfundet skola hafva
hvartdera sina begränsade områden, som ej böra öfverskridas, till följd
hvaraf konsistorium, som äfven ur andra synpunkter hade åtskilliga be¬
tänkligheter mot förslaget, förklarat sig icke kunna tillstyrka dess fast¬
ställande i närvarande skick; dels ock anhållit, att samma förslag åtmin¬
stone ej måtte varda stadfästadt utan deri vidtagna ändringar i åtskilliga
hänseenden, och att sålunda ej allenast rättighet för konsistorium att
inom sig utse en ledamot i kyrkogårdsnämnden måtte uti instruktionen
15
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.
inrymmas, utan ock de af Klara församling framstälda yrkanden vinna
nådigt afseende; och har konsistorium uppgjort förslag till sådan ändrad
lydelse af vissa delar utaf instruktionen, som enligt konsistorii sistberörda
anhållan vore erforderliga i afseende å nämndens sammansättning och
befogenhet, räkenskapernas granskning m. m.
I den fråga om ordnandet af förvaltningen och vården af hufvud-
stadens gemensamma begrafningsplatser, hvilken sålunda för andra gån¬
gen, ehuruväl i ett icke oväsentligen förändradt skick, blifvit Eders
Kongl. Maj:ts pröfning understäld, är jag visserligen af den mening, att
äfven det nu af stadsfullmäktige framstälda förslaget, hvarmed åsyftas
att dela inflytandet å berörda vård och förvaltning mellan stadens kom¬
munalstyrelse å ena sidan och kyrkoförsamlingarna å den andra, icke
står i öfverensstämmelse hvarken med 2 § af Kongl. förordningen om
kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd i Stockholm den 20 November
1863, eller med den i den allmänna kyrkostämmoförordningen uttryckta
grundsats, enligt hvilken detta ämne, på sätt Eders Kongl. Maj:t den
28 November 1879 förklarat, är att, så vidt det rörer det till begraf¬
ningsplatser använda område, betrakta såsom en församlingarnas ange¬
lägenhet, som dem tillkommer att i öfverensstämmelse med kyrkostämmo-
förordningens stadganden handlägga. Det sätt, hvarpå frågan om ut¬
vidgning af den för Stockholm gemensamma begrafningsplatsen å norr
under en lång följd af år blifvit behandlad, har emellertid gifvit ett
visst stöd åt det af Stockholms stadsfullmäktige framstälda anspråk att
få deltaga uti förvaltningen af det område, som genom dem blifvit till
utvidgning af begrafningsplatsen förvärfvadt. Förhållandet med den nu
varande kyrkogården är åtminstone till en del ett annat. I hvad mån
hinder må möta att utan församlingarnas medgifvande undandraga den
nuvarande kyrkogården församlingarnas uteslutande vård, derom är jag
ej beredd att nu yttra mig. Det ligger emellertid i sakens natur och
är af alla, som i ämnet yttrat sig, erkändt, att det är högst önskvärdt
det en och samma myndighet har närmaste vården öfver hela det till
begrafningsplats använda område. Om det nu å ena sidan icke finnes
den ringaste anledning att antaga, att en af Stockholms stads församlin¬
gar utsedd styrelse skulle med förbiseende af gällande lagbestämmelser
fullgöra sin uppgift i någon trångbröstad anda, hvarföre från denna
synpunkt intet stöd kan hemtas för den föreslagna afvikelsen från gäl¬
lande lag, så lemnar å den andra sidan äfven den af stadsfullmäktige
föreslagna ordningen efter min uppfattning all önskvärd garanti för en
16
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 31.
tillfredsställande förvaltning. Då härtill kommer, att till följd af nu¬
varande lagstiftnings beskaffenhet en Stockholms stads församlingars för¬
valtning af begrafningsplatserna skulle blifva ganska svår att anordna,
samt att alla i ärendet hörda församlingar, härutinnan ense, instämt uti
stadsfullmäktiges önskan, att de gemensamma begrafningsplatserna måtte
vårdas af en kyrkogårdsnämnd, så sammansatt, som stadsfullmäktige
senast föreslagit, anser jag de betänkligheter, som förekommit mot för¬
slaget att i detta fall afvika från en i lagstiftningen eljest häfdad grund¬
sats, böra träda tillbaka för angelägenheten att bereda den länge om¬
tvistade frågan en efter befintliga förhållanden lämpad lösning. Då
emellertid den sålunda ifrågakommande afvikelsen från kommunallags-
bestämmelser numera ej, emot 57 § Regeringsformen, må ega rum utan
Riksdagens samtycke, hemställer jag i underdånighet, det Eders Kongl.
Maj:t täcktes hos Riksdagen göra framställning om dess medgifvande
dertill, att med vården och förvaltningen af Stockholms stads allmänna
begrafningsplatser eller den del deraf, som kan varda af Eders Kongl.
Maj:t bestämd, må, utan hinder af hvad 2 § i den för Stockholm gäl¬
lande kyrkostämmoförordning i detta afseende innehåller, förfaras på
sätt Eders Kongl. Maj:t kan finna skäligt att i hufvudsaklig öfverens¬
stämmelse med det ai' stadsfullmäktige senast uppgjorda förslag före¬
skrifva.»
På tillstyrkan af Statsrådets öfrige ledamöter be¬
hagade Hans Maj:t Konungen härtill lemna nådigt bi¬
fall samt förordna, att i enlighet med ett af föredra¬
gande Departementschefen nu uppläst förslag nådig
proposition i ämnet af den lydelse, bilagan vid detta
protokoll utvisar, skulle till Riksdagen afiåtas.
Ex protocollo
C. A. Th. Ädelgren.
Stockholm, Ivar Hceggströms boktryckeri, 1882.