Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 24.
1
■>i:o *4.
Ank. till Riksd. Kansli den 6 Febr. 1882, kl. 3 e. m.
Kongl. Majds nådiga proposition till Riksdagen, angående förhöjning
i tiälafgiften för bränvin och sprit, som införes i mindre
parti än 40 liter; Gifven Stockholms Slott den 30 Ja¬
nuari 1882.
I underdånig skrifvelse den 7 April nästlidet år, angående vilkoren
för tillverkning och försäljning af bränvin, anmälde Riksdagen bland annat,
att Riksdagen, för motverkande af den mot principerna i gällande brän-
vinslagstiftning stridande rörelse, som af resande agenter för utländska
handelshus här i riket idkades, i det de af ett stort antal personer upptoge
order å smärre belopp spirituösa, hvarefter dessa, hvart för sig, från ut¬
landet tillsändes köparne, utan att stadgad minuteringsafgift derför erla-
des, beslutit, att 4 § 1 mom. i bränvinsförsäljningslagen skulle erhålla
följande förändrade lydelse:
»Ej må någon till salu utbjuda eller tillhandagå allmänheten med
anskaffande af bränvin i mindre belopp än han sjelf eger försälja.»
På sätt af bilagde protokoll öfver finansärenden för denna dag när¬
mare inhemtas, har Kongl. Maj:t, vid föredragning af Riksdagens skrifvelse
i nämnda del, äfvensom i sammanhang dermed af en utaf komitén för
öfverseende af gällande bränvinslagstiftning i ämnet gjord framställning,
Bill. till Riksd. Prot. 1882. 1 Sami. 1 Afd. 16 Höft. 1
2 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24.
funnit sig icke kunna godkänna den af Riksdagen beslutade ändring af
4 § 1 mom. i gällande förordning angående vilkoren för försäljning af
bränvin och andra brända eller distillerade spirituösa drycker; men, med
föranledande af syftet i såväl Riksdagens nämnda beslut som bränvins-
lagstiftningskomiténs framställning, vill Kongl. Maj:t, med åberopande af
nyss omförmäld a protokoll och under förutsättning af de med Frankrike
afslutade nya handels- och sjöfartstraktaternas godkännande, härmed före¬
slå Riksdagen, att i den tulltaxa, som i följd af nämnda traktaters trä¬
dande i tillämpning måste utfärdas, varder intagen bestämmelse derom,
att, när bränvin eller sprit förtullas i mindre parti än 40 liter, den eljest
stadgade tullafgiften skall utgå med en förhöjning af 10 öre för liter.
~ De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
Utskott tillhandahållas, och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.
OSCAR,
O. R. Themptander.
Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 24.
3
Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i Statsrådet å Stockholms Slott den 30 Ja¬
nuari 1882.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Statsministern Grefve Posse,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre
Hochschild,
Statsråden: Loven,
von Steyern,
Friherre von Ottek,
Taube,
Hederstierna,
Hammarskjöld,
Richert och
Thempt ander.
Departementschefen Statsrådet Themptander anförde i underdånighet:
»Genom nådig remiss den 11 Februari nästlidet år öfverlemnade
Eders Kongl. Maj:t till Riksdagens Bevillnings-Utskott tre särskilda, af åt¬
skilliga vin- och spirituosahandlande i Stockholm, Göteborg och Norrkö¬
ping till Eders Kongl. Maj:t ingifna underdåniga ansökningar om vidta¬
gande af lagstiftningsåtgärder i fråga om den handel med spritvaror', som
af utländingar här i landet idkades.
I underdånig skrifvelse den 7 April samma år, angående vilkoren
för tillverkning och försäljning af bränvin, tillkännagaf Riksdagen — med
förmälan, att Riksdagen vid pröfning af nämnda ansökningar, äfvensom af
en inom Riksdagen i ämnet gjord framställning, erfarit, att ifrågavarande
handel i allmänhet tillginge på det sätt, att resande agenter för utländska
handelshus af ett stort antal personer upptoge order å smärre belopp
4
Koncjl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 24.
spirituösa, hvarefter dessa, hvart för sig, från utlandet tillsändes köparne
— att, då denna rörelse måste anses stridande mot de principer, som
låge till grund för gällande lagstiftning angående bränvinshandelns ord¬
nande, samt den dessutom lände till förfång för de inhemske spritvaru-
handlandena, hvilka måste vidkännas icke obetydliga afgifter för rättig¬
heten att idka minuthandel med bränvin, Riksdagen ansett nämnda rörelse
böra genom lagstiftningen motverkas och att, då det i 4 § 1 mom. af
gällande bränvinsförsäljningslag befintliga stadgande, att icke någon finge
tillhandagå allmänheten med anskaffande af bränvin i mindre belopp än
han sjelf egde försälja, i detta afseende icke befunnits tillfyllestgörande,
enär, enligt rådande uppfattning, denna föreskrift icke kunnat anses öfver-
trädd, med mindre säljaren, agenten eller ombudet verkligen fullgjort af-
talet och låtit aflemna varan till köparen, det synts Riksdagen lämpligt
att genom ett förtydligande af nämnda lagrum göra ifrågavarande förbud
tillämpligt jemväl på de utländska handelsagenternas ofvan omförmälda
tillvägagående vid spritvarors föryttrande inom landet; i hvilket afseende
Riksdagen beslutit, att 4 § 1 mom. i bränvinsförsäljningslagen skulle er¬
hålla följande förändrade lydelse:
»Ej må någon till salu utbjuda eller tillhandagå allmänheten med
anskaffande af bränvin i mindre belopp än han sjelf eger försälja.»
Efter det Kommerskollegium erhållit nådig befallning att yttra sig
öfver Riksdagens berörda förslag, har Kollegium den 7 Oktober sistlidet
år afgifvit underdånigt utlåtande i ämnet. Kollegium, som ansett för¬
slagets antagande vara hufvudsakligen beroende äf möjligheten att åstad¬
komma någon verksam kontroll å de föreslagna stadgandenas behöriga
efterlefnad och fördenskull anmodat Öfverståthållareeinbetet och samtliga
länsstyrelser att i ärendet sig yttra, har med sitt underdåniga utlåtande
öfverlemnat från bemälda myndigheter inkomna yttranden. Af dessa in-
hemtas, att flertalet af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, utan att
yttra sig om frågan ur polissynpunkt betraktad, dels tillstyrkt eller, ehuru
ändamålet ansetts icke med förslaget vinnas, ej afstyrkt och dels förmält
sig icke hafva något att erinra mot den föreslagna lagförändringen. Sju
länsstyrelser hafva deremot afstyrkt nämnda förändring, till stöd för hvilket
afstyrkande hufvudsakligen anförts, dels att kontroll å lagbudets efterlefnad
blefve nära nog omöjlig, då bevisning om varans utbjudande eller, i allt
fall, om dess utbjudande i mindre parti än 100 kannor, svårligen läte sig
åstadkommas, dels att det skydd för inhemska spritvaruhandlande, som
genom den ifrågavarande bestämmelsen skulle vinnas, vore såsom i viss
5
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24.
mån ledande till monopol för dessa, med allmänhetens fördel oförenligt
och jemväl för nämnde handlande obehöfligt, då enskildes reqvisitioner af
spirituösa icke vore af den beskaffenhet, att den stora handeln deraf kunde
anses lida någon anmärkningsvärd skada, och spirituösa, införd på butel¬
jer, redan droge betydligt högre tull än den, som infördes på fat.
För egen del har Kollegium anfört, att Kollegium, som lika med
Riksdagen funne det vara af rättvisans kraf och fosterlandets intresse på-
kalladt, att den inhemska spritvaruförsäljningen icke betungades med högre
afgifter än den, som genom kringresande agenter här i riket bedrefves
för utländske försäljares räkning, likväl, under antagande, att en sådan
ojemnhet i beskattningen för närvarande egde rum, icke kunde annat än
med Eders Kongl. Majtts nyssbemälde Befallningshafvande anse det af
Riksdagen framstälda förslag till afhjelpande af denna ojemnhet icke vara
för det åsyftade ändamålet tillfyllestgörande. De flesta af samma läns¬
styrelser mot förslaget gjorda anmärkningar sjmtes Kollegium äfven vara
befogade. Kollegium insåge nemligen icke, huru genom att det i 4 § 1
mom. af nådiga förordningen den 24 Augusti 1877, angående vilkoren för
försäljning af bränvin och andra brända eller distillerade spirituösa dryc¬
ker, intagna förbud för en hvar att tillhandagå allmänheten vid anskaf¬
fande af bränvin i mindre belopp, än han sjelf egde försälja, utsträcktes
till att gälla äfven den, som till salu utbjöde varan i sådant mindre be¬
lopp, skulle, så länge försäljningen af bränvin uppgående till 100 kannor
eller derutöfver vore fri jemväl för utländingar, som erlagt stadgad be¬
villning, och så länge en hvar vore tillåtet att från utrikes ort mot be¬
talande af föreskrifven tullafgift införa spritdrycker, kunna förekommas,
att sådana af utländska handelshus genom kringresande agenter utbjödes
till salu eller af här i riket boende personer från utlandet reqvirerades
och inköptes jemväl i mindre qvantitet än 100 kannor. Men funnes in¬
gen möjlighet att kontrollera det föreslagna stadgandets efterlefnad, hvil-
ket Kollegium för sin del hölle före och hvilket syntes vitsoi’dadt af be-
mälda länsstyrelsers yttranden, borde en sådan föreskrift icke lämpligen
utfärdas, ty följden deraf kunde med skäl befaras endast blifva, dels ett
nedsättande af lagens och den lagskipande maktens värdighet, dels en fre¬
stelse för den enskilde att trotsa eller kringgå lagens förbud, hvilket skulle
menligt inverka på den allmänna moralen. Och att, för beredande af
möjligheten till någon kontroll, antingen förklara, att berörda i 1 § af
bränvinsförsäljningsförordningen medgifna frihet att försälja belopp af 100
kannor och derutöfver icke tillkomme utländska handelsagenter, eller att
6
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24.
inskränka den enskildes frihet att införa mindre belopp, skulle, i förra
fallet, sannolikt framkalla repressalier och verka hämmande på vår egen
handel samt, i senare fallet, leda till monopol eller privilegium för sär¬
skilde spritvaruhandlare, hvilket icke kunde anses förenligt med nuvarande
näringslagstiftning.
Ville man, såsom Riksdagen åsyftat, motverka det förfång för inhem¬
ska spritvaruhandlare, som kunde uppstå deraf, att genom kringresande
agenters bemedling utländska spritvaror i mindre qvantiteter direkte in¬
fördes af härvarande konsumenter, vore, enligt Kollegii mening och på
sätt äfven blifvit antydt i ett af poliskammaren i Göteborg till dervarande
länsstyrelse afgifvet yttrande, den enda praktiska utvägen att uppnå detta
ändamål att för sådan införsel af spritvaror bestämma förhöjda tullafgif-
ter. Men, oafsedt att genom en dylik åtgärd den verklige varusäljaren,
från hvilken det öfverklagade förfånget skulle utgå, icke blefve träffad,
syntes åtgärden, så länge den med Frankrike år 1865 afslutade handels-
traktaten vore gällande, icke utan fördragsbrott kunna vidtagas, enär in-
förselsafgifterna för franskt drufbränvin vore i Art. 7 af sagda traktat noga
bestämda, och varan icke ensidigt kunde betungas med ytterligare um¬
gälder.
Men Kollegium funne det slutligen böra tillses, om den försäljning
af spritvaror, som egde rum genom utländske handelsresande på det sätt,
att desse upptoge order å smärre belopp och sedermera från utlandet di¬
rekte sända varorna till reqvirenterne eller köparne, verkligen kunde, så¬
som uppgifvits, lända de inhemska spritvaruhandlarne till så stort förfång
på den grund, att desse senare i olikhet med de förre måste vidkännas
minuteringsafgiften, hvilken enligt gällande förordning utgjorde 25 öre
för hvarje kanna. 1 detta hänseende förekomme, att, medan den största
delen af de spritvaror, som af inhemska spritvaruhandlare i handelsända-
mål infördes, inkomme på fat, de smärre partier, hvilka genom agenter-
nes förmedling direkte tillsändes konsumenterne, vanligen inkomme på
buteljer eller krus. Då nu gällande tullsats å bränvin, som infördes på
fastager, vore för hvarje liter af 50 % alkoholhalt i allmänhet 60 Öre
och för franskt drufbränvin af samma alkoholhalt endast 44 öre, men
för bränvin, som infördes på buteljer eller krus, alla slag, utan afseende
på alkoholhalten, 88 öre, så syntes nämnda minuteringsafgift, 25 öre för
kanna eller 9,6 öre för liter, tillräckligt motvägas af den högre tullaf-
giften för omförmälda smärre partier spirituösa, utom i de antagligen
ganska få fall, då äfven dessa inkomme på fastager. Det öfverklagade
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24. 7
förhållandet syntes Kollegium alltså icke vara af nå^on synnerlig bety¬
denhet, ° J ö J
Pa grund af hvad sålunda anförts ansåge Kollegium sig icke kunna
tillstyrka nådigt bifall till den af Riksdagen föreslagna ändring i 4 ^ 1
mom. af bränvinsförsäljningslagen.
Innan jag gar att yttra mig öfver det af Riksdagen framstälda för¬
slag till ändring i 4 § 1 mom. af bränvinsförsäljningslagen, torde det
tillåtas mig att påkalla Eders Kongl. Maj:ts uppmärksamhet för ett annat
till Eders Kongl. Maj:t inkommet ärende, som med det af mig nu före¬
dragna eger den närmaste gemenskap.
Samtidigt med. det den af Eders Kongl. Maj:t för öfverseende af gäl¬
lande bränvinslagstiftmng tillsatta komité afgaf underdånigt betänkande
med förslag till författningar angående tillverkning och försäljning af brän¬
vin förmälde nemligen komitén i särskild underdånig skrifvelse af den
20 December 1878, att komitén funnit anmärkningsvärdt, att, under det
bränvmslagstiftnmgen icke medgåfve någon att utan särskildt tillstånd sälja
bränvin i mindre myckenhet än 100 kannor, nuvarande tullförfattnino-ar
deremot icke. hide något hinder i vägen för en hvar att från utrikes ort
införa bränvin och andra starka drycker i huru ringa myckenhet som
helst, pa hvilket förhållande komitén ansett sig böra fästa Eders Koiml
Majds uppmärksamhet för den åtgärd, som i anledning deraf kunde anses
böra vidtagas.
Generaltullstyrelsen, hvars yttrande häröfver blifvit af Eders Kongl.
Majd lnfordradt, har i underdånigt utlåtande af den 10 sistlidne Novem¬
ber anfört, att, då. den nuvarande bränvinslagstiftningen, med alla de in¬
skränkande föreskrifter den innehölle i fråga om handel med spritdrycker
i syfte att såmedelst försvåra åtkomsten af dessa, uteslutande vände sig
emot säljaren af dylika, drycker, men deremot lemnade köparen fullkom¬
lig frihet att förse sig med den qvantitet af dessa drycker, som han
åstunda de, hvarhelst lian kunde och utan att han behöfde ingå i någon
undersökning om säljarens behörighet att dem afyttra, och detta ända
derhän, , att han icke vore straff underkastad ens i det fall, att han köpte
sitt spritbehof af den, som honom veterligen vore oberättio-ad till för¬
säljning deraf, så, vore det blott i full öfverensstämmelse härmed, som
tullagstiftningen tilläte den, som i utlandet tillhandlade sig spritvaror af
8
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24.
en säljare, hvilken icke kunde vara underkastad den svenska lagstiftnin¬
gens inskränkningar rörande försäljning af bränvin, att emot stadgade
införselsafgifter fritt förfoga öfver den vara, han sålunda pa fullt lagligt
sätt förvärfvat, utan hänsyn till den större eller mindre qvantitet, hvari
inköpet skett. Men om således någon motsägelse mellan bränvinslagstift¬
ningens och tullagstiftningens föreskrifter uti förevarande hänseende icke
förefunnes, kunde en annan fråga visserligen vara, huruvida denna rättig¬
het för en hvar att i huru ringa myckenhet som helst från ulrikes ort
införa bränvin, kunde anses motverka det ändamål, bränvinslagstiftningen
åsyftade, nemligen förekommandet af spritdryckers missbruk genom för¬
svårandet af tillgången till desamma, och huruvida af denna anledning
och i detta fall, der lagstiftningens mot säljaren rigtade inskränkningar
icke kunde göras verksamma, sådana inskränkningar, rigtade mot köparen,
kunde vara af behof påkallade och fördenskull böra avägabringas.
För bedömande häraf ansåge Generaltullstyrelsen följande omständig¬
heter böra tagas i betraktande, nemligen:
dels att införsel från utrikes ort af bränvin utaf säd eller potatis,
hvilken spritdryck dock företrädesvis vore den, som utgjorde föremal för
missbruk, icke i någon nämnvärd mån egde rum, en naturlig följd af
den surtaxe af 50 öre, hvarmed tullsatsen öfverstege den bestämda till-
verkningsafgiften för hvarje kanna bränvin, hvilken surtaxe utgjorde^dub-
belt så stort belopp som minuthandelsafgiften och under vissa förhållan¬
den mera än hela tillverkningskostnaden för en kanna bränvin, hvarför
det icke sällan inträffade, att tullsatsen å bränvin vore högre än det pris
svenskt bränvin vid försäljning i parti betingade, vid hvilka tillfällen sur¬
taxen följaktligen verkade fullkomligt såsom ett införselsförbud;
dels att genom införsel från utrikes ort af spritvaror i mindre qvan-
titeter än de till fri försäljning laggifna förbrukaren i sjelfva verket icke
beredde sig någon lättad tillgång till dessa drycker, enär införseln endast
finge ega rum till rikets stapelstäder, der en förbrukare i allt fall hos
den laglige försäljaren hade obehindradt tillfälle att förskaffa sig hvad
slags spritdrycker som helst i hvilken qvantitet han astundade;
dels ock att, likasom i allmänhet den internationella handeln egde
rum i större partier och icke i minut, äfven införseln af spritvaror från
utrikes ort i allmänhet skedde i större qvantiteter än dem, för försäljning
af hvilka lagstiftningen fordrade särskildt berättigande; dock hade från
denna allmänna regel på sista tiden undantag gjort sig gällande i fråga
om införsel af cognac från Frankrike, hvaraf till följd af öppnade di¬
9
Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 24.
rekta ångfartygsförbindelser med produktionsorterna i detta land och ge¬
nom franska handelsagenters åtgörande att direkte till förbrukare ut¬
bjuda varan och dera upptaga order, införsel numera stundom egde rum
i mindre partier än de för fri handel med spritvaror medgifna, utan att
likväl härigenom, till följd så väl af varans beskaffenhet och pris som af
hvad i fråga om dess införselsorter förut af Styrelsen anmärkts, något
ökadt missbruk af spritdrycker kunde anses hafva blifvit orsakadt.
Med afseende härå ville det synas Generaltullstyrelsen, som om det
sedliga mål bränvinslagstiftningen åsyftade lemnades fullkomligt oberördt
af den obehindrade införseln af spritdrycker utan afseende å den qvan¬
titet hvari den egde rum, och komitén hade icke ens antydt ett motsatt
förhållande. Betecknande i detta hänseende vore ock att, ehuru införsel
af spritdrycker utan inskränkning till qvantiteten egt rum under hela den
tid nuvarande bränvinslagstiftning varit gällande, bland alla do otaliga
klagomål, som förnummits öfver lagstiftningens otillräcklighet att före¬
bygga missbruket af starka drycker och öfver de nya utvägar att vid
sidan af lagen förskaffa sig sådana, som begäret efter dem vetat utfinna,
intet enda, Generaltullstyrelsen veterligt, varit rigtadt mot denna obe-
hindrade införsel.
Deremot hade klagomål af helt annan art försports öfver förut om-
förmälda införsel i mindre qvantiteter af fransk cognac, nemligen från de
lagberättigade försäljarnes sida, hvilka härvid förmenat sig lida intrång i
sin näring och komma i en ofördelaktig ställning vid försäljningen°af
denna vara derigenom, att de importerade småpartier, som sålunda ut-
ginge direkte till förbrukningen, icke vore underkastade de försäljnings-
afgifter, som för handel med sprit i dylika mindre qvantiteter inom
landet vore stadgade.
Generaltullstyrelsen ville väl icke förneka, att dessa klagomål kunde
vara i viss mån berättigade, men Styrelsen kunde dock icke finna annat,
än att afhjelpandet af det öfverklagade förhållandet genom förändring af
tullagstiftningen svårligen läte sig göra. Att förbjuda införsel af sprit i
mindre qvantiteter än 15 kannor för alla andra än dem, som inom landet
beredt sig laglig rätt till minuthandel med bränvin, eller att vid sådan
införsel af annan än lagberättigad bränvinsförsäljare bestämma särskilda
och andra tullsatser, än de för sådan införsel i allmänhet stadgade, och
således härvid taga hänsyn till importörens person, vore så stridande mot
den i tullagstiftningen antagna allmänna grundsats af lika berättigande
och lika tullbeskattning för alla, att, enligt Styrelsens mening, ingendera
Bih. till Biksd. Prof. 1882. 1 Sami. 1 Afd. 16 Höft. 2
10
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24.
af dessa utvägar borde ifrågasättas. Att deremot för spritinförsel i mindre
qvantitet än 15 kannor, af hvem den än skedde, stadga en särskild, för-
säljningsafgifterna motsvarande tilläggsafgift utöfver den i allmänhet för
sprit bestämda tullsatsen skulle visserligen utan väsentlig olägenhet för
tullverket låta sig göra, men härför lade för det närvarande den med
Frankrike ingångna handelstraktat hinder i vägen, och fullkomligt af-
hjelpt skulle den öfverklagade olägenheten härigenom icke blifva, enär
de lagberättigade spritförsäljarne äfven komme att få erlägga denna till-
läggsafgift vid införsel i mindre parti än 15 kannor, något som dock
blefve af föga praktisk betydenhet, enär import af så ringa qvantiteter
för dem väl endast högst sällan och undantagsvis ifrågakomme.
I fråga om behöfligheten af någon förändring i ifrågavarande syfte
och beskaffenheten af densamma har Styrelsen slutligen ansett hänsyn böra
tagas till den förändring bränvinslagstiftningen kunde komma att undergå,
emedan så väl bränvinslagstiftningskomiténs flertal som reservanterne inom
densamma ifrågasatt borttagande af de nuvarande försäljningsafgifterna.
Med afseende på hvad sålunda blifvit anfördt har Generaltullstyrelsen
i underdånighet hemstält, att för närvarande icke någon åtgärd måtte vid¬
tagas till förändring i afseende på införseln af bränvin och sprit i hvilka
qvantiteter som helst.
Den af sistlidne Riksdag beslutade ändring af 4 § 1 mom. i brän-
vinsförsäljningslagen synes mig, på sätt Kommerskollegium och åtskilliga
länsstyrelser erinrat, icke vara af beskaffenhet att på ett tillfredsställande
sätt lösa den uppgift, lagstiftaren i förevarande fall för sig uppstält.
Det kan icke nekas, både att svårigheterna för ett öfvervakande af be¬
stämmelsens efterlefnad skulle blifva ganska stora och äfven att åtskilliga
utvägar lätt erbjuda sig för kringgående af förbudet. Dertill kommer,
att då med förslaget måste afses, att för agenturverksamhet, som befattade
sig med utbjudande i mindre partier än 100 kannor af drycker, hvarom
i bränvinsförsäljningslagen stadgas, ovilkorligen skulle kräfvas här i landet
förvärfvad rätt till handel med bränvin i sådana mindre partier, men
denna rätt icke står en hvar öppet att för sig erhålla, utan tvärtom lag¬
stiftningen derför uppställer åtskilliga förutsättningar och kräfver med-
gifvanden såväl af kommunala som embets-myndigheter, det kan med säker¬
het antagas, att åtminstone utländska handelsresande endast i undantags¬
fall skulle vara i stånd att vinna behörighet till bedrifvande af den verk¬
samhet, hvarom här är fråga. Att i lag tillskapa sådana hinder för de
11
Koncjl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 24.
utländska agenter, hvilka egna sig åt utbjudandet af en viss artikel, sy¬
nes icke vara förenligt med de grundsatser, som finnas uttalade i de flera
af oss under senare tider afslutade handelstraktater med andra makter,
deri utan inskränkning medgifves deras handelsresande att upptaga beställ¬
ningar å varor. Att en sådan verksamhet beskattas och ej beredes någon
förmån framför den inhemska handelsrörelsen, är rättvist, men att den
skulle förhindras, är stridande mot både de förpligtelser, vi iklädt oss i
förhållande till andra makter, och de grundsatser, som allmänneligen göra
sig gällande vid ordnandet af den kommersiella samfärdseln emellan län¬
derna. Jag kan derföre icke tillstyrka Eders Kongl. Maj:t att godkänna
den af sis'tlidne Riksdag beslutade ändring i nyssnämnda paragraf af brän-
vinsför sälj rån gslagen.
Lika med Kommerskollegium och Generaltullstyrelsen finner jag
äfvenledes olämpligt att upphäfva eller inskränka den rätt, en hvar nu
eger att från utlandet införa bränvin och dermed likstälcla drycker i huru
ringa myckenhet som helst och att således tillskapa ett monopol för en
viss klass af handlande att från utlandet införskaffa de varor af detta
slag, som för den inhemska konsumtionen erfordras.
Deremot gillar jag fullkomligt det gemensamma syftet i såväl Riks¬
dagens beslut som bränvinskomiténs förslag, men föreställer mig att detta
syfte kan vinnas på en annan väg, hvarom antydan göres i både Kom-
merskollegii och Generaltullstyrelsens nu föredragna utlåtanden och för
hvars beträdande det hinder, som ansetts ligga i den nu gällande handels-
traktaten med Frankrike, icke kommer att förefinnas, så snart den trädt
ur kraft. Härmed åsyftar jag att låta vid införsel af sprit i mindre par¬
tier än 15 kannor tullen utgå med en tilläggsafgift utöfver den i all¬
mänhet bestämda tullsatsen, hvilken tilläggsafgift skulle motsvara den in¬
hemska minuthandelsafgiften. På önskvärdheten att åstadkomma en sådan
anordning fästes vid de nyligen afslutade traktatsförhandlingarne med
Frankrike särskild uppmärksamhet, och de franska ombuden medgåfvo,
att derigenom traktatens bestämmelser icke träddes för nära; och de för¬
behåll af våra fullmäktige, hvilka upprepas i den vid handelstraktaten
fogade deklaration, afse just åsättande af en dylik tilläggsafgift å de
smärre spritpartierna- vid deras införsel. Genom denna tilläggsafgift skulle
utjemnas det obestridliga missförhållande, som nu eger rum, att den,
hvilken direkt från utlandet inköper en mindre spritqvantitet, undgår att
få varan belagd med den minuthandelsafgift, hvilken han skulle få vid¬
kännas, om han inom landet köpte samma qvantitet. Detta innebär en
ojemnhet i beskattningen, hvilken så mycket hellre synes böra undan-
12
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 24.
rödjas, som den tillika kan i vissa fall lända till förfång för de inhem-
ske spritvaruhandlandena. v Generaltullstyrelsen har ock medgifvit, att
uppbärandet af en tilläggsafgift för de mindre spritqvantiteterna kan ske
utan väsentlig olägenhet för tullverket. Det lärer derföre icke kunna
möta något hinder att i tulltaxan inrymma en bestämmelse i sådan syft¬
ning, hvarvid jag dock torde böra särskildt framhålla, att gränsen för de
qvantiteter, som skola drabbas af tilläggsafgiften, ej kan sättas högre än
intill 15 kannor. Det är väl sant att först för qvantiteter af 100 kan¬
nor sprithandeln inom landet är fullkomligt fri, men märkas måste, att
för den så kallade mindre partihandeln väl gälla vissa reglementariska be¬
stämmelser, men att den ej är underkastad någon särskild på valman lagd
beskattning.
Då tulltaxan är uppstäld efter det metriska måttsystemet, fordras,
att den af mig föreslagna bestämmelsen i enlighet dermed affattas, och
tilläggsafgiften skulle derföre blifva 10 öre per liter samt utgå för qvan¬
titeter, understigande 40 liter, hvilka båda siffror närmast motsvara de
nuvarande bestämmelserna af 25 öre per kanna och 15 kannor.
På grund af hvad jag sålunda anfört hemställer jag i underdånighet:
dels att Eders Kongl. Maj:t må förklara Sig icke kunna godkänna
den af sistlidne Riksdag beslutade ändring af 4 § 1 mom. i gällande för¬
ordning angående vilkoren för försäljning af bränvin och andra brända
eller distillerade spirituösa drycker;
och dels att Eders Kongl. Maj:t, med föranledande af syftet i såväl
Riksdagens nämnda beslut som den framställning i ämnet, hvilken gjorts
af komitén lör öfverseende af gällande bränvinslagstiftning, må, under
förutsättning af de med Frankrike afslutade nya traktaternas godkännande,
föreslå Riksdagen att i den tulltaxa, som i följd af nämnda traktaters
trädande i tillämpning måste utfärdas, varder intagen bestämmelse derom,
att, när bränvin eller sprit förtullas i mindre parti än 40 liter, den eljest
stadgade tullafgiften skall utgå med en förhöjning af 10 öre för liter.
Denna af Statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen bifalla;
och skulle nådig proposition till Riksdagen aflåtas af
den lydelse bilagan litt. A vid detta protokoll utvisar.
Ex protocollo
A. L. Fris.