Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 19.
1
N:0 19.
Au k. till Riksd. Kansli den 6 Febr. 1882, kl. 3 e. m.
Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående för¬
säljning af åtskilliga kronans egendomar; Gifven Stock¬
holms Slott den 23 December 1881.
På derom af Kongl. Maj:t gjord framställning, medgaf 1874 års
Riksdag, att sådana kronan tillhöriga, under Kammarkollegii förvaltning
stälda och för statsverkets räkning utarrenderade hemman och lägen¬
heter, för hvilka årliga arrendeafgiften icke öfversteg 200 kronor, och
hvilkas bibehållande åt kronan icke på grund af befintlig skogstillgång
eller af annan särskild anledning påkallades, skulle i den mån gäl¬
lande arrendekontrakter efter uppsägning eller eljest närmade sig sitt
slut, få, under iakttagande af de föreskrifter, Kongl. Maj: t kunde finna
lämpligt meddela, på offentlig auktion till den högstbjudande försäljas
under vilkor: att köpare, som sådant åstundade, skulle eg a att, efter
derom vid auktionen gjord anmälan, inbetala köpeskillingen under
loppet af sex år med 1 0 årligen, såvida han, för fullgörandet deraf, vid
auktionstillfället stälde säkerhet; att högsta anbudets antaglighet komme
att underställas Kongl. Maj:ts pröfning; att försäljningen skulle ega
rum utan förbehåll af någon kronotionde eller sådan grundränta, som
utginge endast af kronoskatteegendomar; samt att, sedan köpebref ut¬
färdats, de sålda hemmanen och lägenheterna skulle komma att i jorde-
boken upptagas under titel “utsockne eller allmänt frälse” och för be¬
tecknande af denna deras natur påföras ränta till kronan i likhet med
andra frälsehemman i orten.
Till de egendomar, hvilkas försäljning sålunda medgafs, hafva,
enligt Riksdagens i underdånig skrifvelse den 20 Maj 1879 anmälda,
af Kongl. Maj:t den 6 Juni samma år godkända beslut, blifvit hänförda
äfven de egendomar af enahanda beskaffenhet, hvilka, efter det be-
Bih. till Rilcsd. Prot. 1882. 1 Sami. 1 Afä. 12 Käft. 1
2
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 19.
slutet år 1874 fattades, kommit under Kammarkollegii förvaltning; och
är, i afseende på dispositionen af de genom försäljningen inflytande
medlen genom Riksdagens år 1877 meddelade, af Kongl. Maj:t lika¬
ledes gillade beslut, stadgadt, att desamma må, i den mån tillfällen
dertill sig yppa, användas till sådana inköp af skogbärande eller till
skogsodling tjenlig mark, hvilka af Kongl. Maj:t pröfvas vara fördel¬
aktiga och hvartill medel icke kunna beredas från det till skogsväsen¬
det anvisade reservationsanslag.
Af skäl, som i bilagda protokoll öfver finansärenden för denna
dag finnas angifna, liar Kongl. Maj: t funnit försäljning af ytterligare
en del kronoegendomar önsklig; och vill, med åberopande af samma
protokoll, härmed föreslå Riksdagen att, utan rubbning i förut fattade
beslut rörande försäljning af hemman och lägenheter, hvilkas årliga
arrende icke öfverstiger 200 kronor, medgifva:
att vid inträffande arrendeledighet af sådana kronan tillhöriga,
under Kammarkollegii förvaltning nu befintliga och för statsverkets
räkning utarrenderade egendomar, för hvilka årliga arrendeafgiften är
högre än 200 kronor, men icke öfverstiger 500 kronor, det må bero
af Kongl. Maj:t att, efter pröfning af omständigheterna i hvarje sär-
skildt fall, förordna, huruvida egendomen fortfarande bör för kronan
bibehållas eller till större eller mindre del försäljas;
att på enahanda sätt må förfaras äfven i afseende å dylika, i de
norrländska länen belägna egendomar, för hvilka årliga arrendet öfver¬
stiger 500 kronor;
att, der Kongl. Maj:t pröfvar försäljning böra ega rum, densamma
må ske i den ordning och under de vilkor, som nu gälla för försälj¬
ningen af mindre hemman och lägenheter, med iakttagande derjemte
af de särskilda bestämmelser Kongl. Maj:t kan finna lämpligt att, vare
sig i allmänhet eller i vissa fall, för försäljningen meddela;
samt att de genom den nu förslagna försäljningen inflytande
medlen må, intilldess annorlunda kan af Kongl. Maj:t och Riksdagen
beslutas, öfverlemnas till Riksgäldskontoret, för att genom uppköp af
obligationer eller på annat sätt användas till afbetalning å statens för
jernvägsbyggnader upptagna lån.
De handlingar, som röra detta ärende, skola hållas Riksdagens
vederbörande Utskott till handa; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen
med all Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.
OSCAR.
O. R. Themptander.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 19.
3
Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans
Mafit Konungen i Statsrådet å Stockholms Slott den 23
December 1881.
Närvarande:
Hans Excellens Herr Statsministern Grefve Posse,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre
Hochschild,
Statsråden: Lovén,
Taube,
Friherre von Otter,
Hederstierna,
Hammarskjöld,
Richert,
Themptander.
2:o.
Föredragande Departementschefen, Statsrådet Themptander yttrade:
“I det under sistlidet år inom Finansdepartementet utarbetade för¬
slag angående domänförvaltningen, hvilket jag nyss inför Eders Kongl.
Maj:t föredragit, ifrågasattes äfven, huruvida det icke kunde anses vara
till kronans fördel att i de orter, der de utarrenderade kronoegendo-
marne äro jemförelsevis få till antalet och af mindre betydenhet samt
lemna ringa afkomst, afyttra desamma och i deras ställe förvärfva
andra för jordbrukets bedrifvande och för förvaltningen lämpligare be¬
lägna jordegendomar. Närmast och hufvudsakligast åsyftades härvid
4
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 19.
kronoegendomarne i de norrländska länen, i afseende å hvilka anfördes:
att dessa egendomars hufvudsakliga värde utgjordes af de stora skogs¬
vidder, som vid skattläggningar och afvittringar blifvit dem tilldelade,
och att, i den mån vid ny utarrendering skogsmarken till större eller
mindre del undantoges, för att ställas under. skogsstatens förvaltning,
och arrendatorns dispositionsrätt öfver skogen med dess betesmarker
sålunda inskränktes, svårighet, efter hvad erfarenheten redan visat, upp-
stode för den återstående egendomens utarrendering till skälig afgift;
att den arrendeafkomst, de ifrågavarande egendomarne nu lemnade,
jemförd med egendomarnes taxeringsvärde, vore betydligt lägre, än
den efter samma grund beräknade arrendeinkomsten af kronans egen¬
domar- i det öfriga riket, i det att inom de norra länen arrendeafgif-
terna i medeltal utgjorde endast 3,15, men i det öfriga landet 4,60 pro¬
cent af taxeringsvärdet, hvilket missförhållande antogs, i mån af sko-
garnes afskiljande, komma att framträda än skarpare; samt att, på
samma gång af nu anförda omständigheter kunde dragas den slutsats,
att ett utbyte af de norrländska egendomarne mot andra i mellersta
och södra Sverige skulle bereda kronan en högre inkomst, förvaltnings¬
kostnaderna borde genom en dylik åtgärd minskas.
Genom nådig skrifvelse den 6 Maj 1881 anbefalde Eders Kongl.
Maj:t Kammarkollegium att, efter inhemtande af yttranden från Eders
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i de norrländska länen och fullstän¬
dig utredning af de omständigheter, som kunde inverka på den sålunda
väckta frågan angående försäljning af domänerna i de nämnda länen,
inkomma med underdånigt utlåtande och i sammanhang dermed, efter
vederbörandes hörande, jemväl taga under öfvervägande, huruvida äfven
inom rikets öfriga län försäljning af utarrenderade kronoegendomar,
utöfver hvad genom nådiga brefven den 29 Maj 1874 och den 6 Juni
1879 blifvit förordnadt, kunde anses af omständigheterna påkallad.
Efter att hafva i anledning häraf inhemtat yttrande från Eders
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i rikets samtliga län, har Kammar¬
kollegium i skrifvelse den 25 November 1881 afgifvit underdånigt ut¬
låtande i detta ärende, och torde Eders Kongl. Maj:t nu tillåta mig
att redogöra för den af kollegium åvägabragta utredning i frågan och
de af myndigheterna deruti uttalade åsigter.“
Sedan Departementschefen derefter föredragit så väl länsstyrel¬
sernas yttranden som Ivammarkollegii utlåtande med dervid fogade
bilagor, hvilket senare utlåtande skulle detta protokoll bifogas, yttrade
Departementschefen vidare:
“Det vill synas mig att, huru delade tankarne än må vara om
lämpligheten eller olämpligheten för kronan att i stort drifva ett arrende¬
5
Kongl. Mcij.is Nåd. Proposition A’:o 19.
väsen, åsigterna borde kunna enas derom, att det i alla händelser icke
kan vara till kronans fördel, att föremålet för dess arrendeförvaltande
verksamhet till en betydande del utgöres af smärre fastigheter. Ut¬
gående från en sådan uppfattning var det ock, som Riksdagen ej min¬
dre år 1874, efter derom af Eders Kongl. Maj:t gjord framställning,
beslöt, att de för statsverkets räkning då utarrenderade fastigheter, för
hvilka årliga arrendeafgiften icke öfversteg 200 kronor, och hvilkas
bibehållande åt kronan icke af befintlig skogstillgång eller annan sär¬
skild anledning påkallades, skulle i mån af inträffande arrendeledig-
heter försäljas, än ock år 1879 utsträckte tillämpningen af detta beslut
jemväl till de af staten dåmera öfvertagna militie- och hospitalsegen-
domarne.
Om resultatet af denna försäljning föreligga i Kammarkollegii nu
föredragna utlåtande upplysningar, af hvilka framgår, att för de hittills
sålda kronoegendomarne erhållits en köpeskilling, som med 150 pro¬
cent öfverstiger egendomarnes taxeringsvärde, och å hvilken räntan,
beräknad efter fyra procent, är nära tre gånger större, än den förut
uppburna arrendeafgiften. Härvid bör visserligen icke förbises, att,
såsom Kammarkollegium erinrat, det vid tiden för egendomarnes för¬
säljning för dem utgående arrende, hvilket blifvit till sitt dåvarande
beiopp bestämdt tjugu eller trettio år förut, icke kan anses utvisa det
arrendevärde, egendomarne vid försäljningen i verkligheten egt eller
skulle betingat, om de upplåtits på nytt arrende i stället att säljas;
men om man antager, att vid ny utarrendering det gamla arrendet
skulle ökats i samma proportion som arrendeafgiften stegrats för de åt
kronan bibehållna egendomar, hvilka under senare åren blifvit på nya
arrenden upplåtna — och någon anledning att förutsätta en större ök¬
ning i arrendet för de sålda egendomarne torde ej förefinnas — skulle,
enligt hvad kollegii utredning gifver vid handen, den nya arrende¬
summan i allt fall icke hafva stält sig i fördelaktigare förhållande till
den för egendomarne erhållna köpeskilling, än att den representerat en
ränta derå af 2,-i till 2,2 procent. Häraf synes mig otvetydigt framgå,
att den beslutade och till en del verkstälda försäljningen varit en
finansielt rigtig åtgärd, och detta så mycket mer, som derigenom eu
icke oväsentlig besparing uppstår i utgifter för arrendeuppskattningar,
syner och besigtningar m. m., hvilka utgifter drabba de smärre fastig¬
heterna vida tyngre än de större.
Men, utom den omedelbara ekonomiska vinsten genom ökad ka¬
pitaltillgång och afkomst samt minskade omkostnader, medför försälj¬
ningen . af de smärre fastigheterna en annan och, efter min uppfatt¬
ning, än mer betydande fördel derutinnan, att de myndigheter, åt
6 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 19.
hvilka domänernas administration är eller kan varda öfverlemnad, fri¬
gjorda från de tyngande förvaltningsbestyren för de mindre egendo-
marne, blifva i tillfälle att med samlad kraft egna sig åt vården om
och tillsynen öfver de genom sitt högre värde för kronan långt vig-
tigare större egendomarne och derigenom med mera framgång verka
för dessas tidsenliga förkofran.
Hufvudsakligen ur dessa synpunkter och då jag för min del är
öfvertygad, att, om de nu bestämda gränserna för försäljningen något
vidgas, ett gynsamt ekonomiskt resultat af forsäljningarne fortfarande
kan förväntas, anser jag mig böra, lika med Kammarkollegium och de
flera länsstyrelser, som yttrat sig i sådan rigtning, tillstyrka en ut¬
sträckning af den nu pågående försäljningen.
I fråga om det omfång, som kan böra gifvas åt en sålunda ut¬
sträckt försäljning, är jag visserligen med Kammarkollegium ense der¬
om, att i alla händelser de egendomar icke böra afyttras, som, till
följd af i orten pågående eller förestående utdiknings- och vattenafled-
ningsföretag eller andra omständigheter, såsom exempelvis belägenhet
i den omedelbara närheten till en stad eller uppväxande handelsplats,
kunna förväntas inom en närmare framtid erhålla ett ökadt värde, och
jag anser äfven, att försäljning icke heller bör ifrågakomma af egen¬
dom, som lämpar sig att sammanslås med annan angränsande kronan
tillhörig jordbruksfastighet, eller kan för något särskildt statsändamål
anses behöflig, likasom att från försäljning bör undantagas mark, som
egnar sig för skogsbörd och är så belägen, att den med fördel kan
till förvaltning af skogsstaten öfvertagas. Det synes mig följaktligen
och med fästadt afseende jemväl å önskligheten deraf att, vid in¬
träffande sämre konjunkturer försäljningsåtgärder må kunna inställas,
lämpligt att, på sätt Kammarkollegium tillstyrkt, det beslut, som kan
fattas om en utsträckt försäljning, icke må göras ovilkorligt, utan att
åt Eders Kongl. Maj:t må öfverlemnas att, inom de gränser för för¬
säljningen Riksdagen kan, på Eders Kongl. Maj:ts framställning, ut¬
staka, efter pröfning af omständigheterna i hvarje särskildt fall af¬
göra, huruvida vid inträffande arrendeledighet en egendom bör försäl¬
jas eller icke.
Deremot anser jag mig icke böra biträda det förslag, Kammar¬
kollegium framstält i afseende på gränserna för försäljningen. Såsom
jag förut, vid föredragningen af kollegii utlåtande, haft tillfälle nämna,
går kollegii hemställan i denna del ut derpå, att försäljningen skulle
göras beroende, icke af det för egendomarne utgående arrende, utan
af det arrendevärde, egendom vid företagen arrendeuppskattning an-
såges ega, samt att, med tillämpning häraf jemväl å den försäljning,
7
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 19.
som enligt fattade beslut redan nu pågår, försäljningen skulle komma
att omfatta de egendomar, för bvilka vid arrendeuppskattning icke
fastställes högre maximiarrende än 500 kronor. Om, med ledning af
de upplysningar, kollegium lemnat rörande de under de senare åren
verkstälda utarrenderingar, det får förutsättas, att arrendevärdet vid nu
förestående nya arrendeuppskattningar kommer att stiga med i medel¬
tal omkring 50 procent, är det uppenbart, att, med antagande af detta
kollegii förslag och med de ytterligare inskränkningar i afseende å
försäljningen, jag nyss angifvit såsom efter min åsigt erforderliga, den
åsyftade utsträckningen i försäljningen skulle blifva snart sagdt ingen
eller åtminstone ytterst obetydlig.
För min del vågar jag föreställa mig, att, derest det ändamål,
hvartill försäljningsåtgärderna efter min tanke böra företrädesvis syfta,
eller beredande af tillfälle för de förvaltande myndigheterna att mera
odeladt egna sig åt de större och värderikare egendomarnes förkofran,
skall i någon afsevärd mån kunna vinnas, försäljningen bör, i enlighet
med hvad flere Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande tillstyrkt, ut¬
sträckas till de fastigheter, för hvilka det hittills utgående arrendet
icke öfverstiger 500 kronor. Ett förslag i denna syftning synes mig
äfven i det hänseendet ega företräde framför Kammarkollegii förslag,
att det lemnar tillfälle att med säkerhet bedöma, hvilken omfattning
försäljningen högst skulle kunna erhålla, under det att man för sitt
omdöme härutinnan, enligt kollegii förslag, blir hänvisad endast till
mer eller mindre ovissa antaganden.
De nya fastigheter, hvilka, i händelse gränsen för försäljningen
bestämdes i öfverensstämmelse med den af mig nu uttryckta åsigt,
skulle ifrågakomma att afyttras, utgöra, enligt hvad Kammarkollegium
upplyst, tillsammans 951 med ett taxeringsvärde af 8,324,740 kronor;
men af dessa fastigheter skulle utan tvifvel en icke ringa del komma
att från försäljning undantagas, om de öfriga grunder vid försäljningen
följdes, som jag ofvan förordat. Då vid de många tillfällen, när fråga
om en utsträckt försäljning af kronans utarrenderade egendomar varit
å bane inom Riksdagen, såsom skäl deremot, bland annat, anförts, att
ett samtidigt utbjudande af ett större antal kronoegendomar skulle
verka till nedtryckning i fastighetsvärdet, anser jag mig böra i detta
sammanhang erinra, att, då försäljningen af kronoegendomarne komme
att ske i mån af inträffande arrendeledighet, medeltalet af de årligen
för hela riket till försäljning ifrågakommande egendomarne, med in¬
beräknande jemväl af osålda lägenheter med arrende icke öfverstigande
200 kronor, icke komme att uppgå till högre antal än 79, samt att,
enligt i Kammarkollegium upprättade tabeller, förutom under året 1891,
8
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 19.
då till försäljning skulle kunna ifrågakomma 157 fastigheter, deribland
dock 50 såsom särskilda egendomar upptagna lotter i Upsala hofstall-
äng, högsta antalet egendomar, som något år skulle kunna utbjudas,
komme att utgöra 111. Ehuru i och för sig betydande, synes mig
denna siffra, om densamma fördelas på de 18 län, inom hvilka egen-
domarne äro belägna, och vidare det antal fastigheter afräknas, som^
kan antagas komma att från försäljning undantagas, icke vara egnad
att ingifva några allvarliga farhågor för fastighetsvärdets nedgång,
särdeles om afseende tillika fästes vid de ifrågavarande egendomarnes
jemförelsevis ringa betydenhet och värde.
Hvad särskildt angår kronoegendomarne i de norrländska länen,
upplyses af Kammarkollegii utlåtande, att derest försäljning blefve med-
gifven af alla egendomar, som lemna en arrendeafgift, icke öfversti¬
gande 500 kronor, endast 24 egendomar skulle på grund af högre
arrendebelopp blifva af försäljningsbeslutet oberörda, deraf
13 i Jemtlands län med årligt arrende af 15,523 kronor 84 öre ock taxeringsvärde af235,500 kronor.
8 i Gefleborgs ,, „
|
d:o
|
„ 6,185
|
„ 40 „ „
|
d:o
|
„ 162,900 „
|
1 i Vesterbottens „ „
|
(1:0
|
„ 668
|
?> 8o ,, f.
|
d:o
|
25,000 „
|
ocb 2 i Norrbottens „ „
|
d:o
|
„ 2,706
|
o
|
d:o
|
„ 46,400 „
|
Då, enligt hvad kollegium vitsordat, det nuvarande arrendet för
flera bland dessa egendomar är hufvudsakligen beroende af tillydande
stora skogar, hvilka vid ny utarrendering torde komma att från egen-
domarne skiljas, för att utläggas till kronoparker, synes det antagligt,
att arrendet för en del af dessa egendomar framdeles kommer att ned¬
gå under det belopp af 500 kronor, som nu blifvit ifrågasatt såsom
gräns för försäljningen. Vid detta förhållande, och då bibehållandet
inom de vidsträckta norrländska länen af endast en eller annan jord-
bruksdomän i hvarje län icke kan anses med en klok administration
förenligt, finner jag det önskligt, att de berörda 24 egendomarne, ehuru
nu lemnande högre arrende än 500 kronor, kunde varda inbegripne
bland dem, om hvilkas försäljning Eders Kongl. Maj:t skulle ega att
förordna, derest icke särskilda förhållanden påkallade deras fortfarande
användning för kronans räkning.
De allmänna vilkor, hvarunder försäljningen af kronoegendomar
nu eger rum, i afseende å så väl sättet för egendomarnes utbjudande
och köpeskillingens erläggande, som de sålda hemmanens skattskyldig¬
het, synas mig vara af den beskaffenhet att böra tillämpas äfven vid
den utsträckta försäljning, hvarom beslut kan blifva fattadt; men i den
mån värdet å de till försäljning ifrågakommande fastigheterna ökas,
blir det ock af större vigt, att till ledning vid pröfningen af köpe-
9
Kong1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 19.
anbuden noggrannare upplysningar om egendomarne må vara att till¬
gå, än dem, på hvilka köpeanbudens godkännande eller förkastande
nu i allmänhet grundas, eller uppgifter om senast erlagda arrenden
och taxeringsvärden jemte myndigheternas allmänna omdöme om ain
budets antaglighet. Jag finner det derföre ock, ehuru jag, såsom
redan är nämndt, icke anser en arrendeuppskattning erforderlig för
det ändamål, Kammarkollegium förutsatt, nödigt att innan pröfning
eger rum af köpeanbud å egendomar, hvilkas försäljning nu kan varda
medgifven, en undersökning, enligt de närmare föreskrifter Eders Kongl.
Maj:t torde få meddela, företages å egendomarne till utrönande af deras
såväl arrende- som saluvärde.
De medel, hvilka inflyta vid den nu pågående försäljningen af
kronoegendomar, eger Eders Kong!. Maj:t, enligt Riksdagens dertill
lemnade medgifvande, att, i den mån tillfällen yppas, använda till in¬
köp af skogbärande eller till skogsodling tjenlig mark. Att utsträcka
detta medgifvande äfven till köpeskillingen för de egendomar, hvilkas
försäljning nu skulle komma att föreslås, saknar jag anledning ifråga¬
sätta, då de till Eders Kongl. Majrts förfogande sålunda redan stälda
försäljningsmedlen tillika med de belopp, som kunna disponeras af
reservationsanslaget till skogsväsendet, torde blifva tillräckliga för de
skogsköp, hvartill lägliga tillfällen kunna erbjuda sig inom orter, der
förvärfvaudet af skog för kronans räkning synes böra eftersträfvas.
Icke heller kan det, efter min åsigt, anses lämpligt att, om kronan af-
händer sig en del af sina jordbruksfastigheter i det särskilda syftet
att begränsa området för denna förvaltningsgren, inköpa andra dylika
egendomar i de såldas ställe, och om i ett eller, annat fall för arrende-
ring af några smärre domäner eller af annan anledning förvärfvandet
af någon jordbruksfastighet skulle finnas önskligt, torde särskild fram¬
ställning kunna derom till Riksdagen aflåtas.
Att tillstyrka en disposition af de inflytande försäljningsmedlen,
som innebure den realiserade kapitaltillgångens förvandling till lös
egendom, finner jag dock betänkligt, och förhandlingarne inom Riks¬
dagen vid de tillfällen, då fråga der förevarit om försäljning af kro¬
nans egendomar, synes mig tillräckligt utvisa, att, derest en sådan
användning af försäljningsmedlen ifrågasattes, Riksdagens bifall till en
utsträckt försäljning svårligen skulle kunna förväntas. Fasthåller man
vid önskan att för den tillgång, som här är i fråga, fortfarande bibe¬
hålla karakteren af fast egendom, men af skäl, som jag nyss antydt,
anser det icke böra ifrågakomma att för de inflytande försäljningsmed¬
len inköpa vare sig andra jordbruksegendomar eller skogsmark, synes
Bill, till RiJcsd. Prof. 1882. 1 Sami. 1 Afä, 12 Käft. 2
10
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 19.
det ligga nära till hands att, såsom motionärer inom Riksdagen vid
flera tillfällen föreslagit, använda försäljningsmedlen för afbetalning å
statens för jern vägsbyggnader upptagna lån. Då den sålunda tillkomna
skulden i sjelfva verket är att betrakta såsom en ogulden del af de
utgifter, med hvilka jernvägarnes åstadkommande varit förenadt, och
jernvägarne följaktligen först i den mån berörda skuld infrias kunna
anses vara en statens ograverade egendom, måste det erkännas, att
genom de ifrågavarande försäljningsmedlens användning på nu angif-
vet sätt staten, i stället för de fastigheter den afhänder sig, förvärfvar
en annan fast egendom, som med hänsyn till förändrade tidsförhållan¬
den måste anses i värde och betydelse åtminstone fullt jemförlig med
den sålda. På samma gång således de, hvilka strängt påyrka att
kronans fasta egendom må bibehållas oförminskad, borde med en så¬
dan disposition af medlen finna sig tillfredsstälde, skulle derigenom
äfven vinnas den synnerligen beaktansvärda fördelen af en hastigare
minskning i den utländska statsskulden.
Då jag följaktligen finner mig böra tillstyrka Eders Kongl. Maj:t
att hos Riksdagen föreslå de inflytande försäljningsmedlens användning
för minskande af statens skuld för dess jernvägsbyggnader, hvilket
naturligtvis icke utesluter tillfället att framdeles på annat sätt dispo¬
nera dessa medel, derest Eders Kongl. Maj:t och Riksdagen skulle finna
sådant af dåmera inträdda förhållanden påkalladt, torde jag slutligen,
ehuru sådant redan framgår af det förut anförda, få betona, att med
det nu af mig framstälda förslaget icke afses någon ändring i gällande
bestämmelser om dispositionen af köpeskillingarne för de egendomar,
hvilkas försäljning redan är beslutad.
Jag hemställer alltså, att Eders Kongl. Maj:t måtte föreslå Riks¬
dagen att, utan rubbning i förut fattade beslut rörande försäljning af
hemman och lägenheter, hvilkas årliga arrende icke öfverstiger 200
kronor, medgifva:
att vid inträffande arrendeledighet af sådana kronan tillhöriga,
under Kammarkollegii förvaltning nu befintliga och för statsverkets
räkning utarrenderade egendomar, för hvilka årliga arrendeafgiften är
högre än 200 kronor, men ej öfverstiger 500 kronor, det må bero af
Eders Kongl. Maj:t att, efter pröfning af omständigheterna i hvarje
särskildt fall, förordna, huruvida egendomen fortfarande bör för kronan
bibehållas eller till större eller mindre del försäljas;
att på enahanda sätt må förfäras äfven i afseende å dylika, i de
norrländska länen belägna egendomar, för hvilka årliga arrendet öfver¬
stiger 500 kronor;
att, der Eders Kongl. Maj: t pröfvar försäljning böra ega rum.
11
Kongi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 19.
densamma må ske i den ordning och under de vilkor, som nu gälla
för försäljningen af mindre hemman och lägenheter, med iakttagande
derjemte af de särskilda bestämmelser, Eders Kongi. Maj:t kan finna
lämpligt att, vare sig i allmänhet eller i vissa fall, för försäljningen
meddela;
samt att de genom den nu föreslagna försäljningen inflytande
medlen må, intill dess annorlunda kan af Eders Kongi. Maj:t och Riks¬
dagen beslutas, öfverlemnas till Riksgäldskontoret, för att genom upp¬
köp af obligationer eller på annat sätt användas till afbetalning å sta¬
tens för jernvägsbyggnader upptagna lån.
Hvad föredragande Departementschefen sålunda anfört och hem¬
stält, deri Statsrådets öfrige ledamöter instämde, behagade Hans Maj:t
Konungen i nåder gilla och bifalla, samt befalde, att i enlighet dermed
proposition, så lydande som bilagan C till detta protokoll utvisar,
skulle till Riksdagen aflåtas.
Ex protocollo
A. L. Fris.
Stormäktigste Allernådigste Konung!
Då vid infordrande af Kammarkollegii underdåniga utlåtande öf¬
ver det under nästlidet år inom Finansdepartementet af särskilda komi-
terade uppgjorda förslag till domänförvaltningens ordnande yttranden
icke äskats öfver den af komiterade i sammanhang med berörda för¬
slag väckta fråga om försäljning af kronans egendomar i de norrländ¬
ska länen, har Eders Kongi. Maj:t, enligt Herr Statsrådets och Chefens
för Finansdepartementet skrifvelse den 6 sistlidne Maj, i nåder anbe-
falt Kammarkollegium att, efter inhemtande af yttranden från Eders
Kongi. Majrts Befallningshafvande i de norrländska länen och fullstän¬
dig utredning af de omständigheter, som kunde inverka på berörda af
komiterade väckta fråga, deröfver afgifva underdånigt utlåtande och i
sammanhang dermed, efter vederbörandes hörande, jemväl taga under
12
Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 19.
öfvervägande, huruvida inom öfriga rikets län försäljning af kronoegen¬
domar, utöfver hvad genom nådiga brefven den 29 Maj 1874 och den
6 Juni 1879 blifvit förordnadt, kunde anses med kronans fördel fören¬
lig eller eljest af omständigheterna påkallad.
Af innehållet i de underdåniga utlåtanden, hvilka kollegium till
underdånig åtlydnad häraf från länsstyrelserna infordrat, tillåter sig
Kollegium underdånigst anföra följande:
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Norrbottens län har, med
uppgift att inom länet funnes tio kronoegendomar, af hvilka tvenne så¬
som gifvande under 200 kronor i årligt arrende antagligen komme att
på grund af förut gifna bestämmelser vid nuvarande arrendeperiods ut¬
gång försäljas, beträffande de öfriga hufvudsakligen anfört att, ehuru
väl antagas måste, att dessa egendomar, af hvilka de flesta hade goda
odlingslägenheter, skulle genom öfvergång i enskildes eg o komma i
bättre häfd och följaktligen gifva högre afkastning än hvad vid utar¬
rendering vore fallet, det dock vore betänkligt, att staten afyttrade all
jordegendom i denna aflägsna del af fäderneslandet, och dessutom tvif¬
velaktigt, huruvida berörda egendomar, hvilka, med undantag af mili-
tiebostället Tureholm, vore belägna vid kusten nära allmänna landsvä¬
gen och i allmänhet väl bebyggda samt såsom lämpliga bostadslägen¬
heter gåfve ett jemförelsevis högt arrende, vid en blifvande försäljning
skulle betinga en köpeskilling, hvarå räntan komme att motsvara nu¬
varande arrendebeloppet. På grund häraf har Eders Kongl. Majrts
Befallningshafvande i underdånighet föreslagit, att bostället Tureholm,
såsom liggande inuti landet, måtte försäljas samt de öfrige sju egen-
domarne vid arrendetidens utgång alternativt utbjudas på arrende el¬
ler till försäljning, men endast i det fall afhändas statsverket, att deri¬
genom erhölles en större statsinkomst, än om de utarrenderades.
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Vesterbottens län anser
ej mindre en del särskildt uppräknade kronoegendomar inom länet,
hvilkas nuvarande arrende understiger 200 kronor och om hvilka sär¬
skild nådig föreskrift om försäljning ännu ej gifvits, än äfven öfriga
kronans egendomar i länet böra fortfarande’ för Eders Kongl. Maj:ts
och kronans räkning bibehållas, enär dels förvaltningskostnaden för
desamma vore ringa, dels desse egendomar, deraf de, som antingen va¬
rit bostadsboställen eller stått under boställsdirektionens tillsjm, före den
nuvarande arrendetiden varit mindre väl brukade, otvifvelaktigt på grund
af jordbrukets pågående utveckling och, derest de komme att utarren¬
deras med större frihet för arrendatorerne, men med noggrannare kon¬
troll i afseende å arrendatorernes skyldigheter än hvad hittills varit fal¬
let, inom kort komme att erhålla ett vida högre värde än de nu ega.
13
[ Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 19.
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Jemtlands län funne vis¬
serligen ej osannolikt, att flere af kronoegendomarne i länet, livilka, om
den del af skogsmarken som för dem icke erfordrades frånskildes, vore
af jemförelsevis ringa betydenhet, skulle betinga ett köpeskillings-
belopp-, som med beräkning af den i allmänhet nu påräkneliga penninge-
ränta skulle lemna större behållen inkomst, än genom egendomarnes
nuvarande arrenden erhölles, men ansåge försäljning af egendomarne
för närvarande ej vara' med statsverkets fördel förenlig, då nuvarande
låga arrenden antagligen skulle, i den mån skogsrörelsen inskränktes
och be/olkningen nödgades nedlägga sitt hufvudsakliga arbete på jord¬
bruket samt kommunikationerna underlättades, komma att betydligt
stegras, samt Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande hyste den för¬
väntan att, efter till äfventyrs skedd omgestaltning af domänförvaltnin¬
gen, framför allt den lokala, jordbruket å kronans jordegendomar
skulle kunna med den omsorg öfvervakas och ledas, att det komme
att framställa ett efter omständigheterna tillfredsställande och mön-
stergildt föredöme för ortens jordbrukande befolkning, hvarjemte Eders
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande hölle för en stor statsekonomi
fördel att genom ett inom alla deler af landet väl ordnadt och högt
utveckladt arrendeväsen söka bereda ett växande antal mindre bemed¬
lade jordbruksidkare, som sakna utväg till förvärfvande af egen fastig¬
het, ett godt tillfälle att använda sin arbetsflit och duglighet på bruk-
ningen af andras, en fördel som syntes Eders Kongl. Maj:ts Befallnings¬
hafvande vida uppväga den förvaltningskostnad, som för egendomarnes
bibehållande vore oundgänglig. För den händelse likväl en utsträckt
försäljning af kronoegendomarne beslötes, hemstälde Eders Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande i underdånighet, att såsom vilkor för för¬
säljningen uppstäldes, att från egendomarne först afskildes den del af
skogsmarken, som ej till husbehofvet erfordrades och som lämpade sig
att såsom kronopark ställas under skogsstatens vård och förvaltning
eller att mot särskildt skogsarrende upplåtas; att noggrann uppskatt¬
ning af återstående skogsmark och andra egor, som till försäljning ut-
bjödes, derförinnan skedde, eller andra betryggande föreskrifter mot
egendoms försäljning under dess verkliga värde meddelades, samt att
de för egendomarne inflytande medel användes till inköp af andra för
statsverket fördelaktigare fastigheter.
Landshöfdingeembetet i Vesternorrlands län har ansett kronans
domäner i länet, hvilka utgjordes af en hospitalslägenhet och ett fiske,
kunna utan förlust för statsverket försäljas, då anledning ej förefunnes
antaga, hvarken att desamma på grund af sin belägenhet kunde kom¬
ma att för Eders Kong]. Maj:ts och kronans räkning behöfvas eller
14 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 19.
att de i en framtid skulle kunna betinga högre arrendeafgift eller
salupris.
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Gefleborgs län har, med
hänsyn till de af kronoegendomarne i länet i förhållande till taxerings¬
värdet utgående låga arrenden, egendomarnes ringa ytvidd och den i
händelse af skogsmarkens afskiljande troligen uppkommande svårig¬
het att få desamma utarrenderade åtminstone mot högre arrende än de
nu betinga, i underdånighet uttalat den åsigt, att det syntes vara med
statsverkets fördel mest förenligt, att de af Eders Kongl. Maj:ts Be¬
fallningshafvande uppgifna egendomar, hvilkas nuvarande arrende-under¬
steg 500 kronor, försåldes.
Beträffande frågan, huruvida inom rikets öfriga län försäljning af
kronoegendomar, utöfver hvad genom nådiga brefven den 29 Maj 1874
och den 6 Juni 1879 blifvit förordnadt, kan anses med kronans fördel
förenlig eller eljest af omständigheterna påkallad, hafva Eders Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande i Jönköpings, Kronobergs, Blekinge, Hal¬
lands, Elfsborgs, Vestraanlands, Östergötlands och Skaraborgs län samt
Landshöfdingeembetet i Göteborgs och Bohus län yttrat sig mot en
sådan försäljning;
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Jönköpings län, under an¬
förande att arrendena af egendomarne inom länet motsvara 5,4 procent
af taxeringsvärdena, hvarvid jemväl vore att märka, att för det vida
öfvervägande antalet egendomar arrendebeloppen utgå på grund af
äldre kontrakt och att en väsentligen förhöjd arrendeinkomst kan vid
förnyad utarrendering påräknas, hvarföre Eders Kongl. Maj:ts Befall¬
ningshafvande, med erinran derjemte att 1879 och 1880 årens Riks¬
dagar afslagit väckta motioner om utsträckt försäljning af kronoegen¬
domar utöfver hvad redan vore stadgadt, ansett någon ytterligare för¬
säljning icke bereda kronan fördel, helst jordens värde fortgår i jemnt
stigande under det penningens värde sjunker, hvarjemte Eders Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande ansett en något mera ökad erfarenhet om
de förhållanden, hvilka vid frågans bedömande borde komma under
öfvervägande, vara önskvärd, innan någon åtgärd vidtages ledande till
en utsträckt försäljning af kronans egendomar, hvilka under en på
kloka och ändamålsenliga grunder ordnad lagstiftning rörande desam¬
mas förvaltning otvifvelaktigt skulle åt statsverket inbringa en fullt
nöjaktig afkastning.
Eders Kongl. Majäs Befallningshafvande i Kronobergs län, allden¬
stund jordvärdet i länet vore i stigande äfven i följd af ständigt på¬
gående utdikningsföretag samt många af kronoegendomarne inom länet
hade stora och värderika odlingslägenheter, hvilka först efter mera om¬
15
Kongl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 19.
fattande utdikningar kunde tillgodogöras, hvarföre Eders Kongl. Majrts
Befallningshafvande ansett med kronans fördel förenligt att fortfarande
i statsverkets ego bibehålla sådana egendomar, af hvilka för framtiden
kan påräknas större afkomst än den som för närvarande deraf utgår,
synnerligast som förvaltningskostnaderna icke kunde i nämnvärd mån
genom utsträckt försäljning minskas;
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Blekinge län, emedan an¬
talet af kronoegendomar inom länet vore ringa och det för kronan vore
fördelaktigt att inom hvarje län bibehålla åtminstone ett mindre antal
att i händelse af behof kunna till ett eller annat statsändamål användas.
Eders Kongl. Maj-.ts Befallningshafvande i Hallands och Vesiman-
lands län, enär en dylik försäljning icke syntes vara med kronans för¬
del förenlig eller eljest af omständigheterna påkallad;
Eders Kongl. Maj-.ts Befallningshafvande i Elfsborgs län, under an¬
förande hufvudsakligen, att efterfrågan efter arrenden på längre tid i
allmänhet vore så stor att, särdeles der odlingstillfällen funnes, en be¬
tydlig tillökning i arrendebeloppen kunde påräknas, liksom öppnandet
af nya kommunikationsleder och förbättrad jordkultur i väsentlig mån
komme att bidraga till stegring i arrendena samt det dessutom vore
olämpligt att för närvarande besluta om försäljning, då fullständig
kännedom om egendomarnes areal, odlingstillfällen och jordens beskaf¬
fenhet ännu ej kunnat vinnas; samt
Landshöjdingeembetet i Göteborgs och Bohus län, under förklarande
att Landshöfdingeembetet icke hade sig bekant några särskilda om¬
ständigheter, som för närvarande borde till försäljning föranleda. Der¬
emot har
Landshöfdingeembetet i Östergötlands län ansett större behållen
inkomst kunna beredas statsverket genom försäljning än bibehållande
af en mängd inom länet befintliga mindre kronolägenheter, hvilkas
vård och tillsyn medförde dryga kostnader, men likväl underdånigst
afstyrkt en sådan försäljning intill dess beslut i laga ordning tillkom¬
mit, att försäljningsmedlen skulle samlas till en ständig räntegifvande
domänfond, som ej finge utan Eders Kongl. Maj:ts och Riksdagens ge¬
mensamma medgifvande för något statens tillfälliga behof anlitas.
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Skaradorgs län har äfven
uttalat sig mot försäljning af kronoegendomar utöfver hvad redan vore
förordnadt, dervid framhållande vigten för hvarje stat såväl ur national¬
ekonomisk som politisk synpunkt att vara egare till viss del af den
inom dess område belägna jord, enär äfven om arrendeafkomsten af
de egendomar, som icke omedelbart användes för något statsändamål,
någon gång skulle finnas understiga räntan å den köpesskilling, som
16
Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 19.
kunde betingas för samma fastigheter, deras egande likväl i längden
vore att föredraga framför förvärfvandet af ett räntebärande kapital,
hvars bibehållande vid oförminskad afkastningsförmåga kunde vara
ovisst och alltid blifver med svårigheter förenadt. De skäl, som enligt
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes förmenande kunna påkalla
försäljning af kronans egendomar i allmänhet, eller deras för stora
mängd eller område eller förvaltningskostnadens storlek i förhållande
till kronans inkomst af egendomarne, vore ej för handen i det Eders
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande anförtrodda län, icke heller hade
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande sig bekant något för staten
eller länet vigtigt ändamål, som genom viss kronoegendoms afyttrande
kunde beredas. Derest dock beslut om en mera utsträckt försäljning-
skulle fattas, ville Eders Kong]. Maj:ts Befallningshafvande i underdå¬
nighet föreslå, att densamma måtte ega rum endast med sådana mindre
kronoegendomar, hvilka efter undersökning i den ordning, som för ar¬
rendeuppskattning vore eller blefve stadgad, funnes vara af beskaffen¬
het att böra under enskild eganderätt upplåtas, samt derjemte i under¬
dånighet hemställa, att försäljningssumman måtte användas till inköp
af lämplig jordbruksfastighet eller skogsmark.
Eclers Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Gotlands län har be¬
träffande de inom länet befintliga kronoegendomarne på landet i un¬
derdånighet uttalat den åsigt, att desamma, med undantag dels af
trenne, om hvilkas användande till länsmansboställen underdånig fram¬
ställning vore gjord, dels af åtskilliga andra särskildt uppgifna hem¬
man, som antingen lämpade sig att med annan kronoegendom samman¬
slås eller hade betydligare skogsmark, borde försäljas samt jemväl med
hänseende till de inom Visby stads område belägna kronolägenheter,
af hvilka en del vore anordnad för vissa ändamål, andra sedan lång
tid tillbaka innehafda af enskilde som ansågo sig till densamma hafva
ett slags ständig besittningsrätt, samt en del i framtiden torde blifva
för stadens eller det allmännas behof nödvändig, i underdånighet före¬
slagit, att desamma med några få undantag måtte försäljas.
Af öfriga länstyrelsers underdåniga utlåtanden torde Eders Kongl.
Maj:t i nåder inhemta:
att Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Stockholms län an¬
sett sig ej böra för närvarande, då jorden vore i ständigt stigande, för¬
orda en utsträckt försäljning af kronoegendomar i annat fall, än att
köpeskillingen användes till inköp af annan jord, försedd med skog
eller tjenlig till skogsmark, men under sådan förutsättning i underdå¬
nighet tillstyrkt försäljning af egendomar, hvilkas nuvarande arrenden
ej öfverstege' 500 kronor;
17
Kongl. Maf.ts Nåd. Proposition N-o 19.
att Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Södermanlands län
visserligen ansett kronans egendomar, såvidt möjligt, böra bibehållas,
men, i betraktande af de dryga kostnader för förvaltningen af mindre
kronoegendomar, aflägse från annan kronoegendom eller från jernväg
eller ångbåtsled, i underdånighet tillstyrkt försäljning af sådana krono¬
egendomar, som för närvarande ej lemnade eller vid förnyad arrende-
uppskattning ansåges kunna lemna 300 kronor i årligt arrende, dock
med undantag för egendomar med betydligare skogstillgång och så¬
dana, som antingen till följd af sitt läge lämpligen kunde med annan
kronoegendom under ett bruk utarrenderas eller genom utdikning kunde
erhålla ett väsentligen ökadt eller förbättradt egoområde;
att Eders Kongl. Maf.ts Befallningshafvande i Vermlands län, som
jemväl ansett en utsträckt försäljning af kronans egendomar, då, som
för närvarande vore fallet, jorden alltjemt stege i värde, ej vara till
statsverkets fördel, dock ej såge ett bibehållande åt kronan af alltför
små jordegendomar vara af någon afsevärd förmån och derföre lika med
Eders Kongl Maj:ts Befallningshafvande i Södermanlands län, i under¬
dånighet hemstält om försäljning af kronoegendomar, hvilkas arrenden
ej öfverstege 300 kronor, derest särskild anledning för deras bibehållande
ej förefunnes;
att Eders Kongl. Maf.ts Befallningshafvande i Örebro län hänvisat
till sitt öfver särskilde komiterades förslag till domänförvaltningens
ordnande afgifna underdåniga yttrande, deri Eders Kongl. Maj:ts Be¬
fallningshafvande bland annat anfört, att, äfven om svenska staten
komme att uppehålla det för förverkligande af statens allmänna och
väsentliga ändamål främmande systemet af privatdomäner, det likväl
skulle lända både statsverket och enskilde till fördel, om minskning i
statsdomänernas antal åstadkommes genom försäljning af de mindre
inkomstgifvande och att de egendomar, hvilkas arrenden ej uppginge
till 500 kronor, af sådan anledning borde försäljas, hvarigenom före¬
målen såväl för den centrala som lokala förvaltningen skulle betydligt
minskas, och bättre tillsyn kunna egnas åt de kronan behållna större
egendomarne, äfvensom att en lycklig följd af försäljningen läge deruti,
att köpare af dessa egendomar komma i en mera tryggad ställning än
arrendatorer af desamma innehade, och tillfällen till öfverspekulation
på arrenden af de så begärliga små egendomarne minskades;
att Eders Kongl. Maf.ts Befallningshafvande i Kopparbergs län i
underdånighet föreslagit, att kronoegendomar, som lemnade under 500
kronor i arrende och ej vore högre taxerade än till 10,000 kronor, måtte
försäljas, alldenstund staten med sannoliket kunde påräkna en köpe-
Bih. till Bilcsd. Prof. 1882. 1 Sami. 1 A fä. 12 Höft. 3
18
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 19.
skilling, hvarå räntan skulle uppgå till högre belopp än arrendet, be¬
sparing i förvaltningskostnaden skulle uppkomma, större uppoffringar
på jordens förbättring nedläggas och i öfrigt fördelen af en ökad hem-
mansegarebefolkning dymedelst blifva tillgodosedd;
att Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Kalmar län och
Landshöfdingeembetet i Upsala län, vid betraktande af kostnaden för
förvaltningen af statens mindre egendomar, i underdånighet tillstyrkt
försäljning i respektive länen af de egendomar, som lemnade under 500
kronors arrenden; Landshöfdingeembetet i Upsala län under hem¬
ställan, att försäljningsmedlen användes till inköp af annan fast egen¬
dom, som vore bättre egnad att af staten innehafvas;
att Eders Kongl. Maf.ts Befallningshafvande i Malmöhus län på
enahanda skäl, som af länsstyrelserna i Kalmar och Upsala anförts,
i underdånighet föreslagit, att mindre kronoegendomar, dit Eders Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande hänförde dem, som kunde skötas af bruka¬
ren och hans familj utan främmande biträde, hvilka vid nästa utarren¬
dering ej lemnade i årligt arrende öfver 600 kronor, måtte, der de ej
kunde med annan egendom lämpligen sammanslås, försäljas, samt dess¬
utom ansett, att äfven större egendomar, som antingen genom sitt af¬
lägsna läge fördyrade förvaltningskostnaden, eller genom sitt styckade
läge försvårade brukningen, eller i följd af särskilda omständigheter
kunde betinga en hög köpeskilling, borde efter särskild undersökning
af förhållandena säljas, likasom till större egendomar hörande aflägse
liggande utjordar lämpligen kunde afyttras, då stamhemmanets afkast-
ningsförmåga ej i motsvarande mån derigenom skulle minskas; samt att
Landshöfdingeemhetet i Kristianstads län ansett försäljning lämp¬
lig, då egendomen vore belägen i flera från hvarandra långt aflägse
skiften eller vore lämplig att sönderdela till byggnadstomter, eller der
andra på försäljningspriset inverkande omständigheter förefunnes, och
i underdånighet hemstält, huruvida icke i de fall, der skäl tydligen
vore för handen, att försäljning skulle blifva fördelaktigare än ut¬
arrendering, det måtte ankomma på Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröf¬
ning i hvarje särskildt fall, huruvida försäljning borde ega rum.
Efter att sålunda i korthet hafva anfört de åsigter, som af läns¬
styrelserna blifvit i underdånighet uttalade, tillåter sig Kollegium fram¬
hålla, att Kollegium till ledning för bedömandet af de frågor, hvaröfver
Eders Kongl. Maj:t behagat infordra Kollegii yttrande, låtit ur tillgäng¬
liga handlingar upprätta här bifogade tabellariska öfversigt öfver antal,
taxeringsvärden och arrendeafgifter af de för statsverkets räkning ut¬
arrenderade egendomar, hvilkas arrendeafgift icke öfverstigit 1,000
kronor. (Litt. A och B.)
19
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 19. ■
Af dessa tabeller behagade Eders Kongl. Maj:t finna:
att de egendomar, för hvilka i arrende erläggas öfver 200 intill
500 kronor, utgöra ett antal af ..................... 951,
hafva ett taxeringsvärde af....................................... kronor 8,324,740: —
och inbringa ett arrendebelopp af ........................ ,, 326,385: 96;
att de egendomar, för hvilka i arrende erläggas öfver 500 intill
1,000 kronor, utgöra ett antal af .................. 921,
hafva ett taxeringsvärde af .................................... kronor 14,865,805: —
och inbringa ett arrendebelopp af ................... ,, 667,570: 87.
Förhållandet mellan arrendebelopp och taxeringsvärde å de ut¬
arrenderade egendomarne inom nyss anförda tvenne grupper framgår
af bifogade tab. Litt. C, hvilken utvisar, att af taxeringsvärdet utgör
arrende beloppet i medeltal:
för egendomar, hvilkas arrenden utgöra mellan 200 och 300 kr. 3,5 proc.
11
|
11
|
11
|
11
|
11
|
11
|
300
|
11
|
400
|
11
|
4,0
|
11
|
11
|
. 11
|
11
|
11
|
11
|
11
|
400
|
M
|
500
|
V
|
4,3
|
11
|
11
|
11
|
11
|
11
|
V
|
11
|
500
|
11
|
600
|
11
|
4,1
|
11
|
11
|
11
|
11
|
11
|
V
|
11
|
600
|
11
|
700
|
11
|
4,4
|
11
|
11
|
11
|
11
|
11
|
11
|
11
|
700
|
11
|
800
|
11
|
4,6
|
11
|
11
|
11
|
V
|
11
|
11
|
11
|
800
|
11
|
900
|
11
|
4,7
|
11
|
11
|
V
|
11
|
11
|
11 .
|
11
|
900
|
11
|
1,000
|
11
|
. 4,8
|
11
|
Hvad särskildt de fem norrländska länen beträffar, utvisa de upp¬
rättade tabellerna:
att egendomar, som gifva från 200 till 500 kronor i arrendeafgift,
utgöra ett antal af .................................................. 53
och eg a ett taxeringsvärde af...................................... kronor 622,700: —
samt erlägga en arrendeafgift af................................ „ 16,476: 34;
att egendomar, som gifva från 500 till 1,000 kronor i arrende¬
afgift, utgöra ett antal af ...................................... 14
och ega ett taxeringsvärde af .................................... kronor 261,600: —
samt erlägga en arrendeafgift af .............................. ,, 9,644: 14;
att egendomar, som gifva öfver 1,000 kronor i arrendeafgift, ut¬
göra ett antal af......................................................... 10
och ega ett taxeringsvärde af...................................... kronor 208,200: —
samt erlägga en arrendeafgift af ............................. „ 15,440: 05.
De försäljningar af kronoegendomar, som hittills egt rum, hafva
utvisat följande resultat med afseende å förhållandet mellan de försålda
egendomarnes köpeskilling, taxeringsvärde och förutvarande arrende¬
afgift :
20
. Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 19.
Från 1875 till den 19 Oktober 1881 hafva försålts 95 egendomar,
hvilkas taxeringsvärde sammanlagdt uppgick till 243,984 kronor och
af hvilka under senast tilländalupna arrendeperiod hade erlagts ett
arrende af tillsammans 8,792 kronor 14 öre eller 3,6 proc. af taxering-s¬
värdet.
För samtliga dessa egendomar har erhållits en köpeskilling af
600,280 kronor 15 öre eller 363,296 kronor 15 öre mera än taxerings¬
värdet, och räntan efter 4 proc. å denna köpeskilling (omkring 24,000
kronor) är sålunda nära tre gånger större än den arrendesumma de
förut betingat.
Vid dessa summariska siffror, som utvisa en särdeles stor skilnad
mellan taxeringsvärde och köpeskilling likasom mellan köpeskillingens
ränta och den hittills erlagda arrendeafgiften, torde emellertid böra
iakttagas, att det för 20 eller 30 år sedan bestämda arrendebeloppet
icke får anses utvisa det arrendevärde, som egendomarne verkligen egde
vid försäljningen eller som de skulle hafva betingat, om de uttarren-
derats i stället för att försäljas. För att utröna i hvad mån en steg¬
ring i arrendevärdet från en arrendeperiod till annan kan påräknas,
har Kollegium efter de för Kollegium tillgängliga handlingar låtit upp¬
rätta en jemförande öfversigt af de arrendebelopp, som erhållits vid
utarrendering efter 1878 af de före denna tid till statsverket indragna
egendomar, och af de arrendebelopp, som under föregående arrende¬
period varit för samma egendomar bestämda; och torde Eders Kongl.
Maj:t af denna tabell Litt. D inhemta, att då summan af de för dessa
egendomar under föregående arrendeperiod utgående arrenden utgjorde
112,454 kronor 75 öre, hafva de vid senaste utarrendering erhållna
arrenden för samma egendomar uppgått till 160,338 kronor 26 öre,
hvilket utvisar en tillökning af 42,6 proc. Skulle man tillämpa denna
medeltalssiffra på förut anförda, nyligen försålda egendomar, skulle det
visa sig, att om de, i stället för att försäljas, blifvit utarrenderade,
borde deras arrendeafgift hafva uppgått till omkring 12,500 kronor,
hvilken summa visserligen utgör 5, i proc. af taxeringsvärdet för samma
egendomar, men allenast 2,i proc. å den för dem influtna köpeskilling.
Såvidt Kollegium kan finna, är dock den sålunda vunna erfarenhet
alldeles icke tillräckligt omfattande för att deraf skulle kunna dragas
den slutsatsen, att försäljningen af samtliga kronoegendomar måste
medföra samma eller liknande fördel. Det är mycket naturligt, att de
små egendomar, hvilka hittills pa särdeles fördelaktiga köpevilkor ut-
bjudits till försäljning, skolat locka en stor mängd spekulanter. Utsig-
ten att förvärfva egen jord har här erbjudits åt de månge, som kunnat
till de första liqviderna disponera några få tusen kronor, och vid för¬
21
Kongl. Mnj:ts Nåd. Proposition N:o 19.
säljningen af dessa små lägenheter hafva dessutom åtskilliga köpares
af beräkning på afkastning oberoende önskningar lätteligen kunnat till
köpeskillingens höjande medverka. Men i samma mån de utbjudna
egendomarnes storlek växer, i samma mån minskas ock antalet af spe¬
kulanter, som kunna både fullgöra de drygare köpevilkoren och anskaffa
det för egendomarnes skötande erforderliga större driftkapitalet, hvar¬
jemte vid inköp af större egendomar beräkningen å omedelbar afkast¬
ning alltid måste utgöra köparens främsta omtanke. Kollegium kan
derför icke af de upplysningar, som nu stått detsamma till buds, finna
sig föranlåtet att väcka fråga om försäljning af all kronans jordegen¬
dom, och har sig icke heller några andra omständigheter bekanta,
hvilka nu skulle påkalla en så väsentlig rubbning af statsverkets
finansförvaltning.
Deremot anser sig Kollegium böra, i öfverensstämmelse med sin
uti underdåniga utlåtandet af den 26 Oktober 1876 yttrade mening, för
Eders Kongl. Maj:t framhålla, att det ändamålsenliga ordnandet och
handhafvandet af den stora domänförvaltning, som nu åligger kronan,
skulle i någon mån underlättas, och förhållandet mellan domänernas
afkastning och förvaltningskostnad antagligen ställa sig något gyn-
sammare, om afyttrandet af mindre kronoegendomar finge uttsträckas
något utöfver den gräns, som efter Riksdagens medgifvande af Eders
Kongl. Maj:t faststälts genom nådiga brefvet af den 29 Maj 1874.
Kollegium, som i åberopade underdåniga utlåtande tillät sig för¬
orda försäljning af sådana hemman och lägenheter, för hvilka det år¬
liga arrendet, ej öfversteg 500 kronor, anser fortfarande, att de egen¬
domar, af hvilka kronan ej har att påräkna högre arrendeafgift än 500
kronor, i de flesta fall kunna med omedelbar fördel för statsverket för¬
säljas, och att deras afyttrande skulle möjliggöra en bättre vård af
återstående kronodomäner.
De uppgifter, som nu kommit Kollegium till handa i fråga om
förhållandet mellan de i senare tid utarrenderade egendomars förra
och nuvarande arrenden, hafva emellertid gifvit Kollegium anledning
att fästa Eders Kongl. Maj:ts uppmärksamhet på ett förhållande, som
vid Kollegii förra utlåtande lemnades utan särskildt afseende.
Om de bestämmelser, som genom nådiga brefvet af den 29 Maj
1874 blifvit meddelade rörande försäljning af kronoegendomar, hvilkas
arrendeafgift ej öfverstiger 200 kronor, skulle utan förändring tilläm¬
pas på alla de kronoegendomar, hvilkas arrendeafgift uppgår till 500
kronor, så skulle alla de egendomar, hvilkas för 20 eller 30 år sedan
bestämda arrende icke öfverstiger detta belopp, komma att försäljas, så
vida de ej för något särskildt statsändamål funnes beliöfliga. Den af
22 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 19.
Kollegium under Litt. D meddelade tabellariskt öfversigt utvisar emel¬
lertid, att, såsom Kollegium redan varit i tillfälle omnämna, arrende¬
anbuden vid i senare tid hållna auktioner högst betydligt öfverstigit
de af egendomarne näst förut utgående arrenden, och denna stegring
framträder äfven vid sådana medelstora egendomar, hvarom nu när¬
mast är fråga. Det finnes åtskilliga af dem, för hvilka vid senaste
utarrendering erhållits arrenden, uppgående till 75 å 100 proc. af för¬
ut erlagda arrendeafgifter; i medeltal utgör för egendomar, hvilkas
förra arrende understeg 500 kronor, förhöjningen 50,4 proc. Så länge
det var fråga om försäljning af allenast de allra minsta egendomarne,
kunde det i sjelfva verket vara af föga vigt, om gränsen för försälj¬
ningen bestämdes efter senaste arrendeafgift eller efter det arrende-
värde, som vid tiden för försäljningen kunde egendomen tillkomma;
men i fråga om de medelstora egendomarne vill det synas Kollegium,
som om, före afgörandet af frågan om deras försäljning, uppskattning
i vanlig ordning af deras arrendevärde borde ega rum, och endast de
egendomar till försäljning ifrågakomma, för hvilka det dervid åsätta
maximiarrendet ej uppgår till 500 kronor.
Derjemte tillåter sig Kollegium, i öfverensstämmelse med hvad
jemväl Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Kronobergs län an¬
fört, fästa Eders Kongl. Maj:ts uppmärksamhet derå, att i .åtskilliga
trakter af vårt land för närvarande pågå och framgent torde ifråga¬
komma utdiknings- och vattenafledningsföretag, genom hvilka inom
icke aflägsen framtid åtskilliga egendomar kunna förväntas erhålla en
förökning i värde så stor, att kronan icke skäligen bör till förmån för
enskilde afhända sig desamma, äfven om för ögonblicket kunde påräk¬
nas en köpeskilling, hvars ränteafkomst öfverstege det nuvarande arren¬
det, hvarför den nuvarande bestämmelsen, som kan anses innebäi-a, att
egendom af visst arrende värde i hvarje fall bör till försäljning ut¬
bjudas, synes böra utbytas mot ett medgifvande att efter pröfning af
alla för handen varande omständigheter besluta om egendomens för¬
nyade utarrendering eller försäljning.
Kollegium tillåter sig derföre i underdånighet tillstyrka Eders
Kongl. Maj:t att i nådig proposition föreslå Riksdagen att, der vid före¬
tagen arrendeuppskattning till utarrendering af kronoegendom det af
vederbörande myndigheter faststälda maximiarrendebelopp icke öfver-
stiger 500 kronor, Eders Kongl. Maj:t må vara berättigad att afgöra,
huruvida egendomen bör ånyo utarrenderas eller till försäljning utbjudas.
Såvida Eders Kongl. Maj:t skulle behaga gilla Koilegii nu fram-
stälda förslag, föreställer sig Kollegium, att någon särskild framställning
till Riksdagen rörande försäljning af alla kronoegendomar i de norr-
23
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 19.
ländska länen knappast torde för närvarande vara af behof påkallad.
De i de norrländska länen befintliga kronoegendomar, af hvilka för
närvarande utgår ett arrende öfverstigande 500 kronor, äro nemligen
till antalet icke flera än 24, deraf
i Jemtlands län 13 st. med årligt arrende af ........ kronor 15,523: 84;
och taxeringsvärde ............................................................ „ 235,500: —
i Gefleborgs län 8 st. med årligt arrende af ............ „ 6,185: 40;
och taxeringsvärde................................................................ ,, 162,900: —
i Vesterbottens län 1 med årligt arrende af ............ „ 668: 85;
och taxeringsvärde ............................................................ „ 25,000: —
i Norrbottens län 2 st. med årligt arrende af ......... „ 2,706: 10;
och taxeringsvärde ............................................................ „ 46,400: —.
Vid det förhållande, att å flere af dessa egendomar arrendevärdet
hufvudsakligen bestämmes af tillydande stora skogstillgångar, hvilka
enligt nuvarande bestämmelser antagligen komme att vid ny utarren¬
dering hemmanen frånskiljas för att till kronoparker utläggas, hvar¬
igenom återstående egendomens arrendevärde måste högst betydligt
nedgå, synes det vara antagligt nog, att endast genom en tillämpning
af de bestämmelser, som enligt Kollegii tanke borde gälla för hela
riket, kronodomänerna i de norrländska länen skulle till allra största
delen blifva att hänföra till dem, om hvilkas försäljning Eders Kongl.
Maj:t komme att efter sig företeende omständigheter besluta. Särskilda
bestämmelser, genom hvilka en ovilkorlig försäljning af de norrländ¬
ska kronoegendomarne skulle föreskrifvas, synas Kollegium så mycket
mindre påkallade, som möjligen omständigheter kunna förekomma,
hvilka göra det önskligt att äfven i dessa län bibehålla en eller annan
domän under kronans förvaltning alldeles oberoende af hänsyn till dess
nuvarande arrendeafkastning.
Stormäktigste Allernådigste Konung!
FR. BERGSTRÖM.
J. M. AHLMARK.
J. K. M. MARTIN.
Stockholm den 25
Eders Kongl. Maj:ts
FR. M. SIVARD.
C. A. HERMELIN,
Föredragande.
November 1881.
underdånigste, tropligtigste
tjenare och undersåtar
HANS FORSELL.
TH. S. LUNDBERG.
J. LÖFDAHL.
F. W. Hoffstedt.
-24
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 19.
Utdrag af Kongl. Maj:ts och Rikets Kammarkollegii protokoll,
hållet i Stockholm den 25 November 1881.
N ärvarande:
Herr Presidenten och kommendören
Herrar Kammarråden och riddarne
Herr Kammarrådet
Herrar t. f. Kammarråden och riddarne
Friherre
Adjungerade ledamöterne:
Arkivarien
Notarien
Forssell;
Bergström ;
Sivard;
Lundberg;
Ahlmark ;
Hermelin;
Löfdaiil ;
Martin ;
S. D. Fortsattes och afslutades öfverläggningen af det den 28
och 31 sistlidne Oktober samt den 18 innevarande November hand¬
lagda ärendet angående försäljning af kronoegendomar; och beslöts
underdånigt utlåtande på sätt registraturet närmare utvisar.
Från beslutet var t. f. Kammarrådet Ahlmark i viss mån skilj¬
aktig och yttrade:
På de i komiterades förslag till domänförvaltningens ordnande
anförda skäl anser jag försäljning af alla kronans för statsverkets räk¬
ning utarrenderadei jordegendomar i de norrländska länen i den mån
nuvarande arrendeperioder tilländagå böra ske, oberoende af frågan
om utsträckt försäljning af egendomarne i allmänhet, hvarvid likväl
såsom sjelfklart torde följa, att de i Kongl. brefvet den 29 Maj 1874
antagna bestämmelser om undantag i vissa fall från allmänna stad¬
gandet om försäljningar bör' tillämpas jemväl å egendomar i norrländ¬
ska länen.
Som ofvan.
In fidem
F. W. Hoffstedt.
STOCKHOLM, ISAAC MARCTJS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOL4 G, 1882.