10
Motioner i Andra Kammaren, N:0 3.
N:0 3.
Af Herr S* Wieselgren: Om upphäfvande af Kongl. För¬
ordningen den 11 December 1868, angående särskilda sam¬
mankomster för andaktsöfning, jemte förslag till ny för¬
fattning i sådant afseende.
Då jag fortfarande anser olämpligt, att man medelst anlitande af bor¬
gerliga straff söker qväfva olika uppfattningar i andliga frågor, äfven der de
framträda såsom afvikelser från vår kyrkas bekännelse, tillåter jag mig, med
åberopande af de skäl, Indika anföras i min vid sistlidne riksdag i samma
ärende afgifva motion (n:o 70) samt Lag-Utskottets af Andra Kammaren god¬
kända betänkande n:o 49, vördsammast föreslå, att Riksdagen ville för sin
del besluta följande
Förordning angående särskilda sammankomster för
andaktsöfning.
Med upphäfvande af Förordningen angående sär¬
skilda sammankomster för andaktsöfning, den 11 Decem¬
ber 1868, stadgas som följer:
Medlemmar af Evangeliskt-Lutherska kyrkan vare
ej förment att sammankomma till gemensamma andakts-
öfningar utan vederbörande presterskaps omedelbara led¬
ning; dock må sådan sammankomst å tid, då allmän guds¬
tjenst i församlingen förrättas, ej ega rum så nära det ställe,
der gudstjensten hålles, att denna eller ordningen dervid
störes. Ej heller må vid religionsöfning, som ej är att
hänföra till enskild husandakt, tillträde vägras församlin¬
gens presterskap, medlem af dess kyrkoråd eller den of¬
fentliga myndigheten i orten, hvilken sistnämnda myndighet,
11
Motioner i Andra Kammaren, N:o 4.
i händelse af inträffad olaglighet eller oordning, eger att,
der så nödigt anses, sammankomsten upplösa.
Stockholm den 23 Januari 1882.
Sigfrid Wieselgren.
N:0 4.
Af Herr P. G. PetersSOll: Om ändring i Kongl. Förord¬
ningen angående stämning smän af den 10 Augusti 1877.
Genom Kongl. Maj:ts nådiga Förordning af den 10 Augusti 1877 är
förordnadt, “att Häradsrätt och i stad Rådstufvurätt förordnar vissa män, att,
då de derom anlitas, delgifva stämningar" m. m. “Dessa stämningsmän gånge
inför rätten ed, att de redligen och utan försumlighet skola de delgif-
ningsärenden uträtta, som dem uppdragna varda.1'
Denna förordning har tillämpats olika på så sätt, att vid åtskilliga
Häradsrätter har förordnats ett tillräckligt antal stämningsmän inom sina
härad, då i så fall förordningen i någon mån kan vara tillämplig; men vid an¬
dra Häradsrätter återigen förordnas blott tvenne stämningsmän inom hvarje
socken (vanligtvis kronofjerdingsmannen och en annan), oafsedt folkmängden
och socknens storlek; i öfrigt tillåtas icke ens för detta, utan blott tjenst¬
görande nämndemän verkställa kommuniseringar; häraf följer att de två till¬
satta stämningsmännen hafva oftast långa vägar att färdas med delgifningsären-
den, och i så fall med tillämpningen af Kongl. Förordningen den 12 Juli
1878 är icke ovant, att kostnaden för stämnings delgifvande till en enda
person inom socknen kan uppgå till 10 å 15 kronor och ännu mera, som
efter mitt förmenande är en både onödig och öfverflödig kostnad.
Men icke nog härmed, om en af de tillsatta stämningsmännen är jäf¬
vig, eller sjelf skall stämmas, så måste en stämningsmän från annan socken
tillitas och hvarför kostnaderna ej förminskas. Visserligen är i ofvannämnda