Motioner i Andra Kammaren, N:o 22.
1
N:0 22.
Af Herr Folke Andersson: Angående förlängning af arrende¬
kontrakt om kronojord invid sjöarne Hjelmaren och
Qvismaren samt anvisande af ett förslagsanslag i syfte
att kronan må, utan afstående af mark, i kostnaden
för nämnda sjöars sänkning deltaga.
Till 1880 års Riksdag ingaf undertecknad en motion, hvaruti föreslogs
att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse anhålla, att Kongl. Maj:t ville
låta utreda och till då nästinstundande Riksdag inkomma med förslag, huru¬
vida och på hvad vilkor staten för dess egendomar må deltaga i kostnaderna
för jordförbättringar genom sjösänkning eller annan vattenafledning utan att
derför afstå mark. Andra Kammarens Tillfälliga Utskott, till hvilket denna
motion remitterades, ansåg sig likväl böra hemställa, att hvad jag sålunda be¬
gärt icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda, hvilket äfven blef
Riksdagens beslut.
Men då Utskottet i sitt betänkande särskilt framhållit den nu pågående
sänkningen af sjöarne Hjelmaren och Qvismaren samt uttalat sin öfvertygelse
att vederbörande, åt hvilka uppsigten och vården af våra statsdomäner är
anförtrodd, och i sista hand Regeringen nog skulle tillse att det allmännas
rätt och bästa dervid väl bevakades, har jag af hvad sedermera i just be¬
rörda sänkningsfråga förekommit ansett mig skyldig att ännu en gång här¬
till återkomma. Det har nemligen lika litet undgått mig som många andra,
hvilka af omständigheterna tvungits att närmare tänka häröfver, att den om¬
sorgsfulla vård af statens egendomar, som afsetts, och — jag är öfvertygad
derom — äfven vunnits genom redan vidtagna rigtiga anordningar i detta
fall, måste förutsätta, att de myndigheter, som skola handhafva denna vård,
äfven sättas i tillfälle att utöfva den så, att de icke af till äfventyrs hinder¬
liga stadganden och brist på nödiga medel tvingas att låta kronojorden för¬
minskas och tillfällen att öka dess värde gå sig ur händerna.
Bill. till Itiksd. Prot. 1882. 1 Sand. 2 Afd. 2 Band. 1 Höft.
1
2
Motioner i Andra Kammaren, N:o 22.
Att detta måste blifva händelsen med större delen af kronans jord vid
Hjelmarens och Qvismarens stränder i följd af dessa sjöars sänkning, eller
just det företag, som år 1880 af Utskottet särskildt framhållits såsom det,
hvaraf statsverket efter all anledning borde för sin jord vinna beaktansvärda
fördelar, är såsom mig synes alldeles ostridigt.
Inom det vidsträckta område, som af detta sänkningsföretag beröres,
eger Kongl. Maj:t och kronan, den ecklesiastika jorden oberäknad, enligt bi¬
fogade från sjösänkningsbolaget lemnade tablå, domäner och landsstatsbostäl-
len med en areal vattenskadad mark — utom blifvande landvinningar ur
sjöarne — af 1,398 tunnland 26,4 kappland eller 7,833 qvadratref 40 qva-
dratstänger med en jordförbättring, uppskattad i första klassens jord till 1884
qvadratref 93 qvadratstänger 25 qvadratfot. Andelen i sjösänkningskostna-
den för denna jord, förutsatt att samma kostnad, som beräknats till 2,500,000
kronor, af alla i företaget intresserade gäldas med penningar, uppgår till
123,367 kronor 86 öre, hvaraf dock 98,695 kronor 10 öre är statslån, hvil-
ket skall å hemmanen omföras såsom ett å dem hvilande onus intill dess
lånet blifvit till fullo betaldt, och måste denna fördelning lika drabba såväl
kronans jord som enskild egendom. Återstår således 24,672 kronor 76 öre
eller den på kronojorden belöpande andelen uti det af bolaget upptagna extra
lånet 500,000 kronor.
Af denna jord är genom laga dom i afseende på kronofisket till f. d.
landshöfdingebostället Alnängarne all möjlighet att för denna lägenhet aktivt
deltaga i sjösänkningsföretaget utskuren, och då jorden dessutom tillhör en
särskild fond eller landshöfdingelöneregleringsfonden, kan något skäl att söka
ändring af hvad härom redan är bestämdt icke förefinnas. För en del af
den öfriga jorden eller landsstatsboställena Att er sta, Arla och Vähla hafva
boställsinnehafvarne oingått i företaget, samt arrendatorerne af f. d. militie-
boställena Wia och Akesberg genom kontrakt förbundits att sjelfve svara för
den på dessa hemman under arrendetiden belöpande sjösänkningskostnaden.
Om nu den till dessa hemman hörande arealen afdrages, så återstår dock en
areal af 755 tunnland 1,8 kappland vattenskadad mark, hvarå förbättringen,
uppskattad i fullgradig jord, utgör 1,038 qvadratref, 29 qvadratstänger, 53
qvadratfot, och är andelen i beräknade sänkningskostnaden 67,955 kronor
43 öre, hvaraf, dock 54,365 kronor 15 öre är andel i statslånet.
Förlagskostnaden för att bibehålla denna jord åt staten kan således
blifva: andelen i extra lånet 13,590 kronor samt, derest icke hela räntan å
sjösänkningskostnaden skulle kunna genast arrendatorerne åläggas, någon del
af denna under de första åren. Till hvilket belopp denna andel kan stiga
är icke möjligt att exakt uppgifva, då detta måste bero på de uppgörelser,
som i detta fall kunna träffas emellan kronan och dess arrendatorer.
Af dels de direkta fördelar, som ett deltagande i sjösänkningsföretaget
3
Motioner i Andra Kammaren, N:o 22.
för denna jord måste medföra, dels de ändlösa obehag och intrång samt deraf
förorsakade tvister, som uppkomsten af en mängd sjelfständiga jordlotter inom
kronojordens utmål hafva till följd, tillstyrkte — såsom af bilagde handling
synes — såväl Kongl. Kammarkollegium som ock i förnyadt utlåtande Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande i Örebro län, hvarinom all den ifrågavarande jor¬
den är belägen, att Kongl. Maj: t måtte för samma jord deltaga i sjösänk-
ningsföretaget; men Kongl. Maj:t har likväl icke funnit skäl att fästa af¬
seende vid dessa tillstyrkanden.
Vid sådant förhållande måste denna fråga anses definitivt afgjord och
det synas obefogadt att här inför Riksdagen i motionsväg bringa den åter på
tal, men detta oaktadt är jag öfvertygad att de skäl, jag till hvad af ofvan-
nämnde myndigheter redan anförts skall hafva äran tillägga, äro af den be¬
skaffenhet att de förtjena att af Riksdagen tagas i öfvervägande samt möjligen
kunna föranleda ett beslut i den rigtning, jag ansett nödig.
Enär Kong!. Maj:ts emot de underordnade myndigheternas enstämmiga
tillstyrkande fattade beslut icke kan anses innebära ett underkännande af de
skäl för deltagande i sjösänkningsföretaget, som af dem anförts; så ligger
det nära till hands att söka anledningen till afslaget dels i svårigheten att,
utan öfverskridande af hvad beträffande kronojordens utarrendering redan är
af Kongl. Maj:t och Riksdagen gemensamt stadgadt, träffa de för deltagande
i sänkningen nödiga uppgörelser med arrendatorerne, och dels i saknaden af
härtill erforderliga penningar. På samma gång jag villigt medgifver att dessa
hinder fullt motivera afslaget, hade jag dock förestält mig, att vid ett så en¬
hälligt tillstyrkande Regeringen skulle hafva funnit skäl att genom Riksda¬
gens mellankomst få dessa hinder undanrödja.
Hvad beträffar en uppgörelse med arrendatorerne af kronojorden, så,
då enskilde jordegare beträffande sänkningskostnaden lyckats åstadkomma
sådana och funnit det för sig mera förmånligt än att afstå vinstjorden, bör
sådan uppgörelse äfven för kronan erbjuda samma fördelar. Men att arren¬
datorerne vid ett så stort och så omfattande företag som detta, der stora
penningebelopp af jordegarne eller jordinnehafvarne till betäckande af den
med fem för hundrade! från lyftningsdagen utgående räntan å statslånet
måste erläggas flera år innan jordförbättringen fullt inträder, skola ikläda sig
dessa kostnader, torde ingen rimligtvis kunna begära, såvida ingen säkerhet
att återfå de förskjutna penningarne dem tillförsäkras. Dessutom är för fler¬
talet den återstående arrendetiden allt för kort. Om de skola finnas villige
att under sådana förhållanden deltaga i sjösänkningen, måste några mot¬
svarande förmåner dem tillförsäkras. Rättigheten att under den återstående
arrendetiden åtnjuta den uppkommande vinsten är i detta fall ej tillräcklig
äfven med tillägg af de öfriga förmåner, Kongl. förordningen den 6 Juli
4
Motioner i Andra Kammaren, N:o 22.
1849 tillförsäkrar dera. Deremot är jag fullt förvissad, att om dem tillför¬
säkrades 20 års förlängning å deras nu gällande kontrakt från den tid
då amorteringen af sjösänkningsbolagets på denna tid stälda statslån tager
sin början, eller från midfasta!! 1888, de icke skola göra några svårigheter
att ikläda sig sänkningskostnaden, ehuru denna med ungefär 500,000 kronor
kommer att öfverstiga statslånet. Skulle dock någon arrendator finnas mot¬
villig, hvithet jag knappast anser antagligt, så står det ju alltid öppet för
Kongl. Maj:t och kronan att antingen behålla vinstjorden och låta frånskilja
den som en särskild lägenhet, hvilken kan försäljas eller särskild t utarren¬
deras, eller ock att för detta hemman afsåga sig båtnaden. Någon sådan
framställning till arrendatorerne, hvilka visserligen blifvit i frågan hörde men,
utan något tillmötesgående från kronans sida, måste afstå anbudet att ensamt
på Kongl. förordningen den 6 Juli 1849 ikläda sig sjösänkningskostnaden,
har icke kunnat göras, då gällande bestämmelser rörande kronojordens ut¬
arrendering hindrat alla uppgörelser.
Att åstadkomma sådana bör vara vida lättare för kronan än för en¬
skilde jordegare, då kronans arrendatorer i sin besittningsrätt äro mera tryg¬
gade, och hvad detta företag särskilt angår, anser jag kraftiga skäl före¬
finnas att kronan icke för sin del drager sig tillbaka. Uti tid efter annan
utgångna nådiga resolutioner har nemligen Kongl. Maj:t förklarat Hjelma-
rens och Qvismarens sänkning vara det största och mest omfattande företag
af denna art inom vårt land samt erbjuda såväl det allmänna som syn¬
nerligast jordegarne beaktansvärda fördelar, och derföre vara väl förtjent
att från det allmännas sida understödjas. Det synes mig derföre oegent¬
ligt att Kongl. Maj:t och kronan, en af de störste jordégarne inom sjösänk-
ningsområdet, skall efter sådana förklaringar undandraga sig delaktighet i
dessa fördelar. Detta har hos många, hvilkas intressen af företaget beröras,
framkallat en misstro till detsamma, som synes mig temligen oförtjent,
helst Kongl. Maj:t i sin sista nådiga resolution af den 25 November 1881
särskildt omnämnt det af Kongl. Styrelsen för allmänna väg- och vatten¬
byggnader vitsordade omtänksamma sätt, hvarpå sänkningen utföres. På
grund häraf, och då Kongl. Maj:ts afsägelse beror af hinder, dem Riksdagen
kan undanrödja, har jag ansett det vara min pligt att, i hvad på mig kan
ankomma, söka genom Riksdagen bereda Kong]. Maj:t tillfälle att bevara
kronans jord vid Hjelmaren och i Qvismaredalen oförminskad, och på samma
gång lemna ett moraliskt understöd åt det vidtomfattande och under förut
ej sporda hårda förpligtelser arbetande sjösänkningsföretaget, som, då det för
sitt statslån betalar 5 procent ränta från hvarje lyftningsdag, icke betungat
statsverket med någon utgift.
Jag får derföre vördsamt föreslå,
5
Motioner i Andra Kammaren, N:o 22.
att Riksdagen — under förklaring att den för sin del
medgifver att de arrendatorer af kronans jord vid Hjelma-
maren och Qvismaren, som ikläda sig sänkningskostnaden
för de hemman och lägenheter som af dem innehafvas,
må erhålla sina närvarande arrendekontrakt förlängda
till år 1908, då sjösänkningsbolagets statslån skall vara
slutbetaldt — ställer till Kongl. Majt:s förfogande ett
förslagsanslag af 25,000 kronor, samt med anmälan
härom i underdånighet anhåller, det Kongl. Maj:t täck¬
tes taga frågan rörande omförmälda kronojord under
förnyad ompröfning och med arrendatorerne träffa sådana
uppgörelser, att, genom kronans deltagande i Hjelmarens
och Qvismarens sänkning, kronans jord må så vidt möj¬
ligt oförminskad bibehållas.
Om remiss till Stats-Utskottet anhålles.
Stockholm den 26 Januari 1882.
Folke Andersson.
tnl*
-in
q
/II I!