9
Motioner i Andra Kammaren, N:o 17.
dagar å hvarje ting, då de allmänna tingssammanträ-
dena taga sin början, samt särskildt i häradets kyrkor
låta kungöra de dagar, då hvarje ting afslutas och
expeditionslösen hålles.
Stockholm den 25 Januari 1882.
Olaus Olofsson.
Från Östergötland.
9
N:o 17.
Af Herr Carl Allg. Andersson: Om ändring af 13 § i Regle¬
mentet för folkskol elär ar nes pensionsinrättning.
Oaktadt på senare tider mycket gjorts för att förbättra våra folk¬
skollärares ekonomiska ställning, återstår dock, om man vill vara rättvis,
åtskilligt mera att gorå, för att de berättigade anspråk desse hafva i någon
mån må kunna bli tillfredsstälda. Det är icke allenast under helsans
och mannakraftens dagar de ofta ha att kämpa med bekymmer, utan de
nödgas äfven på äldre dagar nöja sig med en inkomst som är lägre än
den någon befattningshafvande i allmänhet erhåller, äfven om denne inne¬
haft den allra lägsta anställning.
I § 13 i reglementet för folkskollärarnes pensionsinrättning stad¬
gas, att
■»Hel pension bestämmes med hänseende till den tjenst en åtföljande
lön, för hvilken skolområde eller skoldistrikt vunnit delaktighet i pensions-
inrättningen, och utgar med tre fjerdedelar eller 7 5 procent af denna lön
(såvida densamma icke öfverstiger 1,000 kronor.» Se § 2 i nämnda
reglemente.)
Hvar och en inser lätt att en inkomst, uppgående till högst 750
kronor om året, är otillräcklig till en familjs underhåll, då i åtskilliga
Bill. till Riksd. Prat. 1882. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 3 Raft. 2
10
Motioner i Andra Kammaren, N:o 17.
städer husrum, vedbrand och skatter uppgå till nära hälften af denna
summa. Dertill kommer äfven, att de flesta lärare efter 25 a 30 ars
ansträngande verksamhet inom folkskolan äro oförmögne att anskaffa sig
någon annan lämplig sysselsättning.
Jemföres folkskollärarnes pensionsinrättning med andra verks eller
corpsers, så finnes väl ingen sådan inrättning, der icke embets- och tjenste-
männen ega rättighet att ingå för hela kontanta lönen, ja till och med
inqyarteringspenningar, såsom vissa jernvägstjenstemän, eller för tjenstgö-
ringspenningar, såsom telegraftjenstemännen. Tjenstemännen vid tullverket
erhålla hela kontanta lönen i pension. Sistnämnda förmån åtnjuta äfven
underofficerarne, såvida icke lönen öfverstiger 1,000 kronor. Underoffice-
rarne ega dessutom rätt att ingå i pensionsinrättningen för 20—50 %
af deras beklädnadspenningar.
Civilstatens tjensteman äro icke allenast berättigade att ingå i pen¬
sionsinrättningen för hela lönen, utan i många fall ställas de äfven på
indragningsstat. _ ....
Många flera, jemförelser kunde göras för att visa, huru illa vi sörjt
för våra folkskollärares framtida utkomst, i förhållande till hvad vi gjort
för andra tjensteman, men det sagda torde vara nog.
Att den förändringen i pensionsreglementet, jag här nedan vill föreslå,
kan ega rum utan förhöjning af statsanslaget, är väl temligen antagligt,
då pensionsfonden för närvarande uppgår till cirka 3 millioner kronor
och kapitaltillväxten under förra året utgjort omkring 300,000 kronor.
Jag hoppas jag icke vädjar förgäfves till 1882 ars representation, da
det gäller en så vigtig sak som denna. Vi kunna hafva hopp om att få
behålla våra goda lärare vid folkskolan och äfven få rekrytera denna i
i allmänhet aktningsvärda corps med goda och lämpliga förmågor, då vi
så mycket som möjligt söka tillmötesgå deras billiga anspråk. Må vi be¬
tänka, att desse män erhållit en stor uppgift här i lifvet, nemligen att
dana svenska folkets barn till goda och nyttiga medborgare.
På grund af hvad jag sålunda anfört, vågar jag vördsamt föreslå att
Riksdagen ville för sin del besluta om följande förändring af § 13 i regle¬
mentet för folkskollärarnes pensionsinrättning:
Hel pension bestämmes med hänseende till den
tjensten åtföljande lön, för hvilken vederbörande skol¬
område eller skoldistrikt vunnit delaktighet i pensions¬
inrättningen, och utgår med hela denna lön, dock icke
högre än 1,000 kronor.
Motioner i Andra Kammaren, N:o 18.
11
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles, och torde Utskottet före¬
taga de förändringar i ordställningen, det kan finna behofvet påkalla,
för att vinna det med framställningen afsedda ändamålet.
Stockholm den 26 Januari 1882.
(Jarl Aug. Andersson.
JT:o 18.
Af Herr Johan AMerSOn i Tenhult: Om upphäfvande af vatten-
och brödstraffet.
I forna tider gälde den grundsatsen, att det på en lagöfverträdelse
följande straffet blott gick ut på att straffa, d. v. s. tillfoga brottslingen
ett lidande, som var svårare, ju större brottet var. Denna straffprincip,
likasom den så kallade afskräckningsprincipen, enligt hvilken straffet är
till blott för att afskräcka från lagöfverträdelse, utmärkte sig genom hårda
och oinenskliga straffbestämmelser. Att denna grundsats blott långsamt
förde samhällsinrättningarne framåt, bevisas af de många sekler under
hvilka råhet och barbarism herskade under barbariska lagar, äfvensom af
det förhållandet, att de land, hvilkas lagar äro strängast, ha att uppvisa
de flesta brotten. Senare har en ädlare uppfattning af straffet, förbätt-
ringsprincipen, gjort sig gällande, och antagligen äro brotten minskade,
sedan straffen ändrats i den rigtningen, att de hufvudsakligen afse brotts¬
lingens förbättring och återförande till besinning.
Bland ännu qvarstående straffbestämmelser, som afse ej så mycket
den felandes förbättring som hans lidande, är vatten- oeh brödstraffet sä¬
kerligen för vår tid mest nedsättande. Det utgör ett lifsfarligt experi¬
ment, i många fall värre än det djuren få undergå i »vetenskapens tortyr-