3
Motioner i Andra Kammaren, N:o 110.
betungande än förut för kommunerna och detta torde i sin ordning ej
hafva någon god inverkan på folkskolan i sin helhet.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 29 Januari 1882.
A. P. Lind.
Häruti instämma:
J. Andersson
i Knarrevik.
J. Marcuson.
X:o 110.
Af Herr A. Y. ÅbergSSOn: Om skrifvelse till Kongl. Maj:t
angående lagbestämmelser om delning af stadsfastighet m. in.
De inom hufvudstaden, på senare tiden i allt mera tillväxande antal,
bildade bostadsföreningarna hafva utvecklat en verksamhet, som icke kun¬
nat undgå att ådraga sig hvarje tänkande samhällsmedlems intresse och
uppmärksamhet. De flerestädes mycket stora hus, som redan äro upp¬
förda, tillsammans med dem, hvartill grunden blifvit lagd, komma att
inom kort representera ett värde af flera millioner kronor. Den från
arbetare och med dem i förmögenhetsvilkor likstälde utgångna tanken
på möjligheten att sålunda kunna för sig och arfvingar förvärfva en
fast bostad och derigenom göra sig oberoende af tidtals inträffande ona¬
turlig stegring i hyrorna, en stegring, som alltid hårdast drabbar inne¬
hafva^ af små boningslägenlieter, vinner, sedan den nu visat sig prak¬
tiskt ut.förbar, alltmera spridning. Detta synes , också vara en helt na¬
turlig sak. Hos den, som har sinne för ordning och sparsamhet, före-
4
Motioner i Andra Kammaren, N:o 110.
linnés såsom eu naturdrift bågen att förvärfva fast egendom. Något
förståndigare mål för sparsambeten kan jag icke tänka mig, liksom ej
heller något förståndigare sätt för den mindre bemedlade att placera sparade
tillgångar. Hittills varande föreningar hafva tagit till uppgift att bygga
hus med lägenheter om ett, två, tre rum och kök. Det skall icke dröja
länge förr än föreningar bildas i ändamål att uppföra hus med vånin¬
gar om fyra och fem rum med kök.
Att en sådan företeelse, som denna, är förtjent af lagstiftarens
uppmärksamhet torde icke kunna förnekas. Redan vid förra Riksdagen
väcktes motion, åsyftande lagstiftningens utveckling med hänsyn till
bostadsföreningarnas verksamhet, och jag yttrade då vid ärendets be¬
handling i Kammaren, att jag ansåg saken vara af synnerlig vigt icke
blott för redan existerande företag utan äfven med hänsyn dertill att,
om samegendom af ifrågavarande slag blefve på ett förståndigt sätt
genom lag reglerad, en sådan lag skulle innebära uppmuntran till nya
företag i enahanda retning. Åberopande hvad jag i öfrigt vid samma
tillfälle anförde, anhåller jag att nu få närmare utveckla de grunder,
på hvilka eu lagstiftning i ämnet efter min tanke borde hvila.
Den verksammaste driffjedern till folkets sammanslutning i så
kallade bostadsföreningar är, såsom jag redan antydt, hvarje medicus
hopp att kunna på denna väg förvärfva en bostad, hvartill han icke
blott egde tryggad rätt under sin lifstid, utan äfven kunde öfverlemna
besittningen såsom ett arf åt enka och barn. Lagstiftarens förnämsta
uppgift måste derför blifva att tillse, huruvida nu gällande lagbestäm¬
melser bereda delegare i bostadsförening någon garanti i detta afseende,
någon framtida trygghet i besittningen af den bostad, han sålunda för-
värfvar. Af det svar 1881 års Lag-Utskott på detta spörsmål afgaf,
framgår, att enligt Utskottets åsigt den nuvarande lagstiftningen endast
i viss mån, icke till fullo, erbjuder en sådan trygghet, och i detta om¬
döme instämme?-jag fullkomligt. Den af såväl Utskottet, som en talare
i Kammaren anvisade utvägen för delegare i bostadsförening att vinna
tryggad besittningsrätt till viss lägenhet genom bestämmelser i bolags-
kontraktet innebär efter min tanke endast en utsigt för honom att, så
länge bolaget eger huset och bolagsordningen förblifver oförändrad, få
åtnjuta de fördelar, som derigenom honom tillförsäkrats. Bolaget, d. v. s.
dess pluralitet, kan mot hans vilja eller i hans ofrivilliga frånvaro be¬
sluta husets försäljning eller förändringar i bolagsordningen, hvilka se¬
dermera kunna föranleda husets afyttrande, eller dess upplåtande exem¬
pelvis till hotell för resande, eller ock inskränkning i delegarnes nytt¬
janderätt. Förslag i nämda syfte kunna vid bolagsstämma framställas
Motioner i Andra Kammaren, N:o 110. 5
och' af styrelsen, understödd af majoriteten, förordas, och den enskilde
delegaren nödgas i anseende till den osäkra position, han gent emot bo¬
laget intager, ovilligt biträda förslaget, hvilket han skulle hafva förka¬
stat, derest han på grund af eganderätt till sin särskilda del känt sig
i en säkrare ställning. Härtill kommer, att ifrågavarande föreningar
hafva icke ens karakteren af bolag, utan äro mera jemförliga med säll¬
skap. Deras reglementen äro icke, så vidt jag känner, af samma kon-
traktsenliga natur, som afhandlingar, ingångna mellan personer, hvilka
bilda bolag. Ej heller finnes någon lagstadgad form för reglementets
inregistrerande, än mindre dess pröfning hos offentlig myndighet Högst
för en tidrymd af tio år kan delegaren för sin besittningsrätt vinna in-
teckningssäkerhet. Jag påstår icke, att rubbningar i besittningen skola
snart inträffa, ty jag har anledning tro att föreningarnes. angelägenhe¬
ter för närvarande äro i goda händer, men det är framtiden lagstifta-
, ren bör hafva för ögonen, och, med hänsyn till hvad då kan komma,
synes det vara af vigt, att saken i tid ledes in på rätta spår.
För att nu på ett betryggande sätt realisera den tanke, som lig¬
ger till grund för bostadsföreningsväsendet, finnes, så vidt jag kan se,
ingen annan utväg än att bereda den enskilde föreningsmedlemmen
eganderätt till den bostad, hvaraf han, i den ordning föreningens regle¬
mente bestämmer, kommit i besittning. Så snart föreningen fått ett hus
färdigt, och i behörig ordning blifvit bestämdt, hvilka föreningsmedlem¬
mar skola öfvertaga huset och hvilka lägenheter desse skola hvar för
sig innehafva, borde en delningsakt upprättas af vederbörande myndig¬
het (stadsingeniör eller, der sådan icke finnes, magistratsledamot) deri
upptagas och till läget noga beskrifvas först de delar af fastigheten,
som skola förblifva delegarnes gemensamma egendom, (såsom tomter,
yttermurar, trappor, förstugor, tak, tvättstuga, mangelbod, torkvind in. m.)
och derefter de särskilda boningslägenheterna med tillhörande uthus,
dervid lägenheterna numreras, möjligen äfven på enkla planritningar öf¬
ver de särskilda våningarna utmärkas, samt i samråd med delegarne
uppskattas till en viss någorlunda jemn bråkdel af hela egendomen,
hvilken uppskattning, derest delegare icke dermed åtnöjes, pröfvas af
magistraten. Sedan detta skett, sökes på grund af föreningens upplå¬
telsehandling och berörda delningsakt lagfart och meddelas sådan å
hvarje lott för dess innehafvare, hvarefter anteckningar i fastighetsboken
ega rum på sådant sätt, att hvarje lott för sig afskiljes, men egendoms-
komplexen i dess helhet äfven på ett åskådligt sätt angifves. Att en
sådan delningsakt kunde, beträffande en arffallen stadsfastighet, upprät-
6 Motioner i Andra Kammaren, N:o 110.
tas i sammanhang med arfskifte, derest sterbhusdelegare sådant önskade,
synes antagligt.
De rättsliga verkningarna häraf skulle blifva att den enskilde lä-
genhetsinnehafvaren eller lottegaren hade eganderätt till eu viss bråk¬
del af fastigheten, men att denna bråkdel vore för all framtid fixerad i
en viss lägenhet jemte icke utbruten andel i tomten och öfriga sam-
fälligheter. Genom delningsakten upphäfdes icke bolagsförhållandet och
egendomsgemensamheten, så vidt afsåge egendomen i dess helhet och
den i inskränktaste bemärkelse fasta delen deraf, eller tomten, endast
bestämdes att hvarje delegares ideella andel i det hela vore delvis, eller
såvidt anginge boningslägenheterna utbruten i vissa reella egendom sföre¬
mål. Delegaren vore i samma ställning, som en egare af hemmanslott
i skiftad by, hvilken ju eger en viss bråkdel af byn, fixerad i de till
hans hemmanslott skiftade egor, jemte andel i byns samfälligheter.
Skilnaden vore endast den, att egaren af en boningslägenhet i stads¬
fastighet vore i sin dispositionsrätt öfver lägenheten inskränkt i så måtto,
att han icke finge med densamma vidtaga några åtgärder eller förän¬
dringar till skada för huset i dess helhet eller begagna densamma på
ett för de öfrige lottegarne störande sätt. Fördelarne vore: för all fram¬
tid betryggad besittning af den förvärfvade bostaden, lätthet att vid
behof afyttra fastighetslotten, möjlighet att genom densammas inteck¬
nande bereda sig erforderligt lån, med ett ord största möjliga obero¬
ende, inskränkt allenast af de förhållanden, som vid dylik samegendom
alltid måste blifva oundvikliga.
Den här ofvan omförmälda uppskattning af lotternas valör i för¬
hållande till egendomen i dess helhet, har jag tänkt mig såsom bestäm¬
mande för fördelningen af utskylder och underhållskostnader samt af
ansvaret för gemensam inteckning. Det är med hänsyn till vigten af
en rättvis fördelning härutinnan samt en noggrann och fullständig be¬
skrifning af de särskilda lotterna som jag anser delningen böra verk¬
ställas af offentlig myndighet. Till förtydligande af min mening med
delningsakten ber jag få fästa uppmärksamheten derpå, att förrättnin¬
gen icke skulle afse att bestämma, hvilka lägenheter borde tilldelas de
särskilda delegarna, utan antager jag detta såsom på förhand, enligt
föreningens reglemente och delegarnes överenskommelser, uppgjordt af
dem sjelfva, hvaremot delningsaktens uppgift skulle vara att särskilja,
beskrifva och uppskatta lotterna.
Jag öfvergår nu till frågan om ordnande af boställsföreningarnas
bolagsförhållande. I afseende härå vill jag lemna föreningarna full fri¬
het att sjelfva öfverenskomma om de stadgar och ordningsregler, som
Motioner i Ändra Kammaren, Är:o Hd. 7
skola blifva för dem gällande, allenast med den inskränkning i deras
sjelfbestämningsrätt, som är nödvändig, på det att föreningarna måtte
komma i ett sundt rättsligt förhållande till tredje man.
Till de ämnen, hvarom föreningarna sålunda böra sjelfva stifta
sina lagar, höra följande frågor: hvem som skall handhafva vården om
föreningens gemensamma angelägenheter och vaka öfver ordningen samt
å föreningens vägnar tala och svara, huru styrelsen skall utses, om för¬
eningens bolagsstämma och dess kungörande, om röstpluralitet, om upp¬
tagande af gemensamt lån, om reparation af gemensam del af fastig¬
heten, om de inskränkningar i delegarnes rätt att begagna boningslä-
genheterna, som må anses nödiga för befrämjande af den allmänna tref-
naden och ordningen inom huset, om beslut angående delegares till¬
skott för gemensamma utgifter och för amortering af gemensam inteck¬
ning, huru sådant beslut delgifves tredskande delegare och mot honom
vinner laga kraft, med mera.
I dessa afseenden kunde det visserligen vara af intresse att er¬
hålla utredning derom, huruvida det må anses lämpligt att lagstadgan-
den införas, dels för bestämmande, huruledes för husets bestånd verk¬
ligen nödvändiga reparationer må kunna, jemväl utan pluralitetens bifall,
åstadkommas och kostnaden derför indrifvas, dels angående hvilka repa¬
rations- och byggnadsarbeten, som, derest reglementet derom ingenting
stadgar, böra anses såsom ett gemensamt åliggande, dels om rätt för
föreningen att, der delegare försummar att göra tillskott till gemen¬
samma utgifter eller amortering af gemensam inteckning, jemväl utan
hans medgifvande vinna inteckning för det uttaxerade beloppet i hans
fastighetslott, hvarigenom i vissa fall omedelbar utmätning af fastighets¬
lotten kunde undvikas, dels att, der föreningens reglemente ej innehål¬
ler andra stadgande^ boningslägenheterna ej må begagnas för annat
ändamål än till boningsrum och att särskild lägenhet ej heller må om¬
byggas eller förändras på ett sätt, som kan inverka på husets bestånd
eller utseende eller föranleda skada å den gemensamma egendomen
eller å någon af de öfriga lägenheterna, dels angående tilläfventyrs
nödiga modifikationer i lagens bestämmelser om särskilda fastighetslot-
ternas ansvar för gemensam inteckning, så att, utan förnärmande af
fordringsegarens rätt, hvarje lottegare ställes i minsta möjliga beroende
af.de öfriges förmåga att uppfylla sina förbindelser; men då, enligt min
åsigt, klokast är att låta förhållandena fritt utveckla sig och att, åtmin¬
stone tills vidare, öfverlemna åt föreningarna att i dessa delar vidtaga
de åtgärder och bestämmelser, som de sjelfva finna lämpligast, vill jag
för närvarande härom icke påyrka någon undersökning.
8
Motioner i Andra Kammaren, N:o 116.
Deremot anser jag nödigt påkalla sådana lagstadganden, som
lända dertill, att föreningarne må kunna uppträda såsom af lagen er¬
kända och på ett lagligt sätt representerade juridiska personer, hvilket
är ett oundgängligt vilkor för att systemet skall vinna fasthet och för¬
troende och hvarje förening kunna påräkna den kredit, som tillkommer
hvarje annan solid fastighetsegare.
För detta ändamål erfordras lagstadganden derom, att föreningen
skall hafva ett af delegarne antaget reglemente, att detta reglemente
skall innehålla bestämmelser i vissa af lagen närmare angifna ämnen,
förnämligast om formerna för åstadkommande af bindande beslut och
om föreningens representant eller den, som eger att å föreningens väg¬
nar tala och svara, att detta reglemente skall i Rådstufvurättens proto¬
koll intagas med hänvisning dertill i fastighetsboken, att lagfart ej må
beviljas förening eller dess delegare förr än föreningen ingifvit sitt reg¬
lemente och Rådstufvurätten funnit detsamma innehålla de i lagen före-
skrifna bestämmelser, att förändringar i reglementet icke blifva gäl¬
lande med mindre de varda af Rådstufvurätten faststälda samt att hos
Rådstufvurätten skall anmälas, hvilken eller hvilka blifvit utsedde att å
föreningens vägnar tala och svara, likasom hvarje ombyte af represen¬
tant, vid bötesansvar för denne och vid äfventyr att den, som vill söka
föreningen, må vända sin talan mot hvilken som helst af delegarne.
Sedan jag sålunda redogjort för de grunder, jag tänkt mig för
en, efter min åsigt, af behofvet påkallad lagstiftning i detta ämne, tager
jag mig friheten föreslå, att Riksdagen måtte hos Kongl. Maj:t i under¬
dånighet anhålla,
att "Kongl. Maj:t täcktes låta utreda, huruvida på nu
angifna grunder lagbestämmelser må kunna meddelas
beträffande ofvanberörda rättsförhållanden, samt der¬
efter till Riksdagen öfverlemna det lagförslag i ämnet,
hvartill omständigheterna må föranleda.
Stockholm den 28 Januari 1882.
o
A. V. Abergsson.