6
Lag-Utslcottets Utlåtande Ko 41.
N:o 41.
Ank. till Riksd. Kansli den 19 Mars 1881, kl. 5 e. m.
Lag-Utslcottets Utlåtande, i anledningr af väckt motion om upphäfvande
för vissa orter af Förordningen den 29 Juni 1866, angå¬
ende dispositionsrätten öfver skogen å sådana skattehemman,
som uppkomma af nyhyggen, hviska hädanefter från kro¬
nan upplåtas, m. m.
Enligt förordningen den 29 Juni 1866 egen å skattehemman, som
uppkommit vare sig af nybygge, hvilket efter nämnda tid från kronan upp¬
låtits, eller af redan upplåtet nybygge, för hvilket föreskrifna byggnads- och
odlingsskyldigheter icke blifvit inom behörig tid fullgjorda, hemmansinnehaf-
varen ej annan rätt öfver hemmanets skog, än att han derifrån må, dels
utan utsyning, till husbehof hemta nödigt virke och bränsle och dels, efter
utsyning och stämpling af vederbörande skogstjenstemän, fritt taga eller för¬
sälja hvad derutöfver kan, med bevarande för framtiden af skogens bestånd,
ai ligen afvel kas, och annorledes ma ej heller för uppodling' till åker och äng
skog å hemmanet fällas, med mindre särskilt tillstånd dertill erhållits af
Konungens Befallningshafvande (§§ 1, 2). Vill egare af sådant skattehem¬
man, hvarom ofvan sägs, för skogsmarks uppodling till åker eller äng, å
hemmanet, utöfver husbehofvet och det utsynade årshygget, fälla skog, skall
han derom gorå ansökning hos Konungens Befallningshafvande med bifogande
af två trovärdige mäns intyg om odlingsmarkens läge, storlek, beskaffenhet,
tjenlighet för odling samt om den tid, som för odlingens fullbordande erfor-
dias, och eg er Konungens Befallningshafvande, der ytterligare besigtning
Lag-Utskottets Utlåtande iV.r> 41. 1
anses nödig', låta sådan på sökandens bekostnad af vederbörande kronobetjent
verkställas. Finner Konungens Befallningshafvande skäl att ansökningen bi¬
falla, skall Konungens Befallningshafvande vid lämpligt vite förelägga sökan¬
den viss tid för odlingens fullbordande, och må derefter den å marken växande
skog, sedan den blifvit vederbörligen utstämpla*!, af hemmansegaren fritt fäl¬
las och användas (§ 5).
Enahanda bestämmelser skola ock enligt Kong!, skrifvelsen till Kam¬
markollegium af samma dag gälla för enskild egare af sådan öfverloppsmark
i. Stora Kopparbergs och de norrländska länen, hvilken antingen blifvit med
vissa hemman förenad utan skatteköpeskilling, men med tillökning i hemma¬
nens mantal och ränta, eller ock belagd med skogsränta och åt den högst¬
bjudande under eganderätt försåld.
Fråga om upphäfvande af eller ändring i dessa bestämmelser har-re¬
dan vid två föregående riksdagar (1878 och 1880) förevarit; men hafva ut¬
skottets afstyrkande utlåtanden blifvit af Första Kammaren bifallna utan vo-
terig samt af Andra Kammaren 1878 med 89 röster mot 30 och 1880 utan
öfverläggning eller votering.
Vid innevarande riksdag påyrkas nu förordningens upphäfvande uti
två lika lydande inom hvardera Kammaren afgifna motioner, den ena af Herrar
C. O. Bergman och Wilhelm Boos (I, K:o 37), samt den andra af Herr II.
A. Widmark jemte 8 andra ledamöter af Andra Kammaren (II, K:o 154).
Motionärerne säga, att skogsbrist numera icke kunde tänkas komma
att uppstå i de inre, från kusten på tre mil och derutöfver belägna
delarne af Norrland. Det vore derinom, som de skattehemman läge,
Indika vore underkastade de bestämmelser, som innehölles i förordningen
den 29 Juni 1866. Dessa hemman vore i en undantagsställning, som
enligt motionärernes förmenande hvarken vore nödvändig eller nyttig
vare sig för det allmänna eller för hemmanens innehafvare. Från dem kunde
icke afmattas annat än fullmogen skog, och ett tillgodogörande af sådan kunde
icke få namn af skogssköfling, utan kunde snarare kallas rätt skogshushåll¬
ning. Hemmansinnehafvarena ålåge tyngre bördor, än de, som hvilade å egare
till vanliga skattehemman, genom de ofta nog ganska känbara utgifterna till
skogstjenstemännen, hvilka utgifter under vanliga konjunkturer ej obetydligt
reducerade den behållning, som försäljningen af skogseffekter lemnade, hvarjemte,
och detta vore det förnämsta, bestämmelserna i afseende på uppodling af
skogsmark vore sådana, att de antingen icke efterföljdes, eller, efterföljda,
föi oisakade sa diyga kostnader, att de kunde sägas göra sådan uppodling
omöjlig. Med anledning häraf, och under åberopande i öfrigt af de skäl, som
funnes angifna uti en föregående motion i ämnet — bland hvilka voro, att, hvad
anginge de delar af Norrbottens län, soin icke hörde till Lappmarken, den
8
Lag- Utskottets Utlåtande N:o 41.
s. k. Norrbottenslagen af den 29 September 1874 fullkomligt skyddade
från all utödning af ungskogen till afsalu, samt att förordningen innebure
inskränkning i den fria dispositionsrätten till en egendom, som man skulle he¬
tas ega — hemställes uti motionerna, »att Riksdagen ville för sin del
besluta och hos Kong! Maj:t i underdånighet anhålla, att Kongl. Majt:s
nådiga förordning af den 29 Juni 1866 rörande dispositionsrätt till skogen
å vissa skattehemman må, öfverallt der afvittringarne äro afslutade, upphöra
att vara gällande.»
Utskottet anser sig här böra angående tillkomsten af den förordning,
hvars upphäfvande nu påyrkas, meddela följande:
I underdånig skrifvelse den 30 November 1863 yttrade Rikets Ständer
med afseende å medlen att förekomma den öfverklagade förödelsen af skogarne
i riket, bland annat, att Rikets Ständer icke önskade något reglementerande
för hushållningen med de enskilda skogarne, men, hvad särskild! anginge ri¬
kets norra landskap, der faran af skogarnes förödelse vore störst och, enligt
gällande författningar, betydliga delar af kronans skogar nästan dagligen
öfverginge på enskildes hände]' för att, efter hvad erfarenheten gafve vid
handen, i de flesta fall jemnas med jorden, dock ansåge, att kronan icke
längre borde sålunda släppa ifrån sig denna för staten nödvändiga egendom,
utan att kraftiga åtgärder ofördröjligen borde vidtagas till densammas beva¬
rande för det allmänna, hvarföre Rikets Ständer i underdånighet hemstälde
om åtskilliga åtgärder i sådant syfte. Med anledning af denna Rikets Stän¬
ders skrifvelse afläts till 1865—1866 års Riksdag eu Kong! proposition af
innehåll, bland annat, att Kongl. Maj:t, med afseende å de af Rikets Ständer
anmärkta förhållanden, ansett nödigt, att kronan på något sätt förbehölle sig
rättigheten att deltaga i vården om den växande skogen i rikets vidsträckta
nordliga trakter, hvarvid dock icke kunnat ifrågakomma någon inskränkning
i den dispositionsrätt, som enligt gällande författningar tillkomme vare sig
egare af redan befintliga skattehemman i afseende å dertill hörande skog
eller innehafvare af redan lagligen anlagda nybyggen, i afseende å den skog,
som genom framdeles skeende afvittring kunde dem tillfalla. Men deremot
hade Kongl. Maj:t icke funnit någon betänklighet möta för att i fråga om
nybyggen, hvilkas anläggande ännu icke blifvit af vederbörande myndighet
medgifvet, eller sådana äldre nybyggen, för hvilka iöreskrifna odlings- och
9
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 41.
byggnadsskyldigheter icke inom behörig tid blifvit i enlighet med gällande
författningar verkstälda, och öfver hvilka kronans dispositionsrätt i följd häraf
måste anses vara återstäld, bestämmelser meddelades, hvarigenom innehafvare
af dylika nybyggen, äfven sedan desamma efter fullgjorda odlings- och bygg¬
nadsskyldigheter i öfrig! iklädt sig natur af skattehemman, underkastades den
inskränkning i rättigheten till skogens begagnande, som med hänsigt till det
allmännas intresse kunde anses erforderlig. Då emellertid^ genom berörda be¬
stämmelser, hvarmed Kong!. Maj:t icke asyftat att pa något sätt förhindra
sådana nybyggesanläggningar, som hade till verkligt ändamål, icke skogens
utverkande, utan landets varaktiga uppodling, skulle föranledas uppkomsten
af ett nytt slag skattehemman med särskilda förpligtelse’ och skyldigheter,
hade Kong! Maj! ansett sig icke böra utan Rikets Ständers hörande i detta ämne
förordna, hvarföre Kongl. Maj! föreslog Rikets Ständers antagande af de bestäm¬
melser, som, af Rikets Ständer gillade, sedermera genom ofvan omförmälda förord¬
ning och Kongl. skrifvelse den 29 Juni 1866 blifvit till efterrättelse kungjorda.
Utskottet kan för sin del icke finna hvad motionärerne andraga för¬
minska den fortfarande giltigheten af de skäl, som sålunda föranledt förord¬
ningens antagande.
Den sedermera utfärdade s. k. Norrbottenslagen, hvilken dessutom, så¬
som namnet antyder, endast gäller för Norrbottens län, hindrar endast export
af icke fullmogen skog, men uti ingen måtto försäljning inom orten af hvilka
skogseffekter som helst.
Att 1866 års förordnings bestämmelser skulle alldeles förhindra landets
uppodling, kan Utskottet icke erkänna. Da ifrågavarande skattehemmans
innehafvare få utan särskildt tillstånd eller utstämpling å sina egor fritt af¬
verka den skog, som till deras husbehof erfordras, synes det som, genom en
förståndig och omtänksam anordning af den sålunda tillåtna årliga afverkning,
äfven skulle utan omgång kunna vinnas den mark, som för årets nyodling
kunde behöfvas; och, om äfven, beträffande utsyning genom skogstjenstemän
af skog, som är hinderlig för nyodling, de härmed förenade kostnader skulle
i vissa fall kunna blifva nog dryga, torde sådant kunna afhjelpas genom på
helt och hållet administrativ väg förändrade bestämmelser.
Icke heller kan genom förordningen någon orätt anses ske de hemmans-
egare, för hvilka den gäller. Desse hafva nemligen antingen icke inom be¬
hörig tid fullgjort föreskrifna odlings- och byggnadsskyldigheter, och torde
då endast hafva sig sjelfve att skylla för inskränkningen uti dispositions¬
rätten öfver skogen, eller ock hafva de erhållit skatterätten till hemmanen
efter antagandet af 1866 års förordning, och da finnes uti de skattebref, som
för hemmanen utfärdats, tydligen utsatt, att egarne endast hafva inskränkt
Bill. till liiksd. Prot. 1881. 7 Sami. 19 Höft. 2
lo
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 42.
dispositionsrätt öfver skogen, hvadan icke kan förebäras någon okunnighet
vid förvärfvandet af eganderätten om det vilkor, hvarunder detta förvärfvande
skedde.
På nu anförda skäl får Utskottet
afstyrka bifall till motionerna.
Stockholm den 19 Mars 1881.
På Lag-Utskottets vägnar:
Gr. LAGERSTRÅLE.
Reservation:
af Herr IL A. Widmark.
X:o 42.
Ank. till Riksd. Kansli den 19 Mars 1881, kl. 5 e. m.
Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om underdånig
skrifvelse angående framläggande för adel smöte af förslag
till upphäfvande af vissa bestämmelser i de adliga privi¬
legierna.
Från Andra Kammaren har Lag-Utskottet till handläggning fått emot¬
taga eu utaf Herr A. P. Lind afgifven motion, A:o 30, hvari hemställes,
»att en skrifvelse till Kong!. Maj:t aflåtes med framställning, att Kong!.