Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 3.
1
N:o 3.
Ank. till Riksd. Kansli den 4 Mars 1881, kl. 7 e. m.
Konstitutions-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om
ändring i § 6 Begering sfor men.
Uti en inom Andra Kammaren vackt, till Utskottet hänvisad motion,
H:o 57, har Herr Grefve E. Sparre återupptagit sitt vid nästlidna års
riksdag framlagda förslag:
»att Riksdagen för sin del måtte besluta den ändring i § 6 Regerings¬
formen, att vid uppräknandet af clieferne för statsdepartementen måtte tilläggas:
en chef för departementet för landtbruket och öfriga näringar, samt att an¬
talet af de så kallade konsultativa statsråden måtte inskränkas till två.»
Uti motionärens vid nästlidne riksdag gjorda framställning i ämnet an¬
fördes hufvudsakligen, att under det vårt land egde särskilda ministérer med
sina byråer för justitieväsendet, utrikes ärendena, landtförsvaret, sjöförsvaret,
civilförvaltningen, finanserna, religionen och allmänna undervisningen samt
dessutom styrelseverk för en mängd olika grenar af administrationen, saknade
jordbruket och öfriga näringar särskilda målsmän inom förvaltningen; att af
de institut, Landtbruksakademien och Kommerskollegium, som för närvarande
skulle representera näringarnes intresse, Landtbruksakademien hade karakteren
af en vetenskaplig inrättning och vore såsom sådan af stor betydelse, men
saknade i sin nuvarande form administrativ förmåga; att, äfven med erkän¬
nande af den omsorg, som egnades landtbruket och slöjderna, det dock ej
kunde förnekas, att ett rent vetenskapligt institut eller en inom detsamma
utvald förvaltningskomité, bestående af personer, hvilka endast undantagsvis
kunde deråt egna några ögonblick af sin åt andra förrättningar vända upp¬
märksamhet, vore en föga lämplig öfverstyrelse för de många, till landthus-
Bih. till Riksd. Pr oi. 1881. 3 Sami. 3 Saft.
2
Konstitutions-Utskottets Utlåtande JSl':o 3.
hållningens främjande anordnade institutioner, hvarförutan den kollegiala
formen vore hinderlig för Landtbruksakademiens funktion såsom styrelseverk;
samt att sistnämnda bristfällighet äfven vidlådde det verk, som skulle hafva
närmaste vården om de öfriga näringarna, nemligen Kommerskollegium, hvilket
verk just på grund af sin kollegiala form vore utdömdt.
Den öfvertygelse, motionären vid sistlidne riksdag sålunda uttalade an¬
gående nödvändigheten för Sverige att ega en institution, ett embete, hvars
innehafvare uteslutande åt jordbruket och näringarna egnade sin omtanke,
kraft och förmåga och som för Konung och Riksdag ej blott framlade förslag
om hvad som borde göras för näringames förkofran, utan jemväl öfvervakade
verkställigheten af hvad som blifvit beslutet, denna öfvertygelse förmäler motio¬
nären i sitt nu framlagda förslag hafva genom hvad som sedermera inträffat
vunnit i styrka. Den massa af ärenden tillhörande jordbruket och näringarna,
som af Kongl. Maj:t afgjordes på föredragning af cheferne för Civil- och
Finansdepartementen, tillväxte dagligen så väl i antal som i vigt och bety¬
delse för samhällskroppen, i hvilken näringame bildade det pulserande blod¬
omloppet. Vid det nästlidna år hållna gemensamma landtbruksmötet för
vestra Sverige uttalades enhälligt denna åsigt; och en vid mötet närvarande
utländsk vetenskapsman, som länge vistats i Sverige, förfäktade den med
ifver, tilläggande, att den för ej längesedan inrättade jordbruksministéren för
Preussen redan intagit det mest framstående rum inom detta lands konselj.
Jordbrukets och de öfriga näringarnes utveckling och förkofran vore inom
det moderna samhället af den omätliga vigt, att de måste inom regeringen
hafva sin målsman. Jordbruksvetenskapens framsteg och utveckling i hela
den civiliserade verlden vore så jättelika, att det land, som icke med den
yttersta ifver sökte hålla jemna steg med de öfriga, stannade ohjelpligt efter,
inen de försök, som i detta afseende gjordes af enskilda eller lokala korpora¬
tioner, blefve vanmäktiga, om de ej genomginges af en ledande tråd, hållen
af en stark hand.
Af dessa skäl och då det af motionären framhållna behof inom nästan
alla delar af riket kändes och erkändes vid de sträfvanden, som der och
hvar gjordes för att tillgodogöra de fördelar, som vårt land, vårt läge och
våra klimatiska förhållanden medgåfve i jemförelse med lyckligare lottade
länder, med hvilka vi hade att täfla, anser motionären en åtgärd i den före¬
slagna rigtningen vara af behofvet högeligen påkallad.
Då Utskottet vid sistlidne riksdag afgaf utlåtande öfver motionärens
ifrågavarande framställning och i sammanhang dermed öfver ett likaledes inom
Andra Kammaren väckt förslag i enahanda syfte, men med den olikhet, att
i detsamma återupptogs den vid 1868 och 1874 arens riksdagar uttalade
åsigten om lämpligheten eller möjligheten af de båda krigsdepartementens
Konstitutions-UtsJcottets Utlåtande N:o 3.
8
sammanförande under en chef, redogjorde Utskottet i allmänna drag för de
olika skeden, den nu föreliggande frågan genomgått, alltsedan det redan vid
förhandlingarna om de nuvarande statsdepartementens inrättande ifrågasattes,
att dessa skulle förökas utöfver det antal, som vid 1840 års riksdag slutligen
bestämdes, till dess frågan vid riksdagen år 1874 senast var föremål för be¬
handling. Utskottet torde vid sådant förhållande nu böra inskränka sig till
att allenast till nämnda redogörelse hänvisa.
Motionärens förslag vann icke sistlidne Riksdags Konstitutions-Utskotts
tillstyrkan. Utskottet erkände väl förslaget vara förtjent af uppmärksamhet,
men förestälde sig, att i en fråga sådan som denna, hvilken på det närmaste
berörde arbetsfördelningen emellan de särskilda departementen, borde öfver-
lemnas åt Kong! Maj:t att pröfva, huru behofvet af minskning i det arbete,
hvarmed vissa departement vore betungade, måtte kunna afhjelpas, och fram¬
lägga en organisationsplan, som endast af Jvongl. Maj:t skulle kunna, efter
öfvervägande af alla på saken inverkande omständigheter, med nödig sak¬
kännedom uppgöras.
Mot motionärens med anledning' häraf gjorda anmärkning, att, då frå¬
gan redan vid två särskilda riksdagar, nemligen 1857 och 1868, blifvit af
Kong! Maj:t väckt och jemväl vunnit afseende inom representationen, ehuru
dess olika afdelningar icke kunnat enas angående lämpligaste sättet för frå¬
gans lösning, det nu tillkomme Riksdagen att genom ärendets upptagande
tillkännagifva sin åsigt rörande det ifrågavarande behofvet, anser sig Ut¬
skottet böra erinra, att den af Kong!. Maj:t den 6 Oktober 1857 till Rikets
Ständer aflåtna proposition afsåg inrättande af ett nytt departement för all¬
männa arbeten och kommunikationsanstalter, och ehuru det är antagligt, att
genom öfverflyttande på det nya departementet af åtskilliga på Civildeparte¬
mentets föredragning nu beroende ärenden och deraf följande minskning i
göromålens antal inom det senare departementet någon förökad uppmärksamhet
kunnat egnas åt jordbruket och öfriga näringar, hade dock dessa icke genom
den då föreslagna åtgärden erhållit en målsman, som inom regeringen ute¬
slutande fört deras talan.
Vid den behandling', Utskottet egnat nu förevarande fråga, har Ut¬
skottet ej funnit anledning' att frångå den uppfattning', Utskottet vid sistlidne
riksdag' uttalade beträffande den ordning, i hvilken samma fråga bör lösas.
Visserligen är det otvifvelaktigt, att inrättandet af ytterligare ett civilt stats¬
departement skulle medföra en minskning af det arbete, hvarmed en och annan
af cheferne för de nuvarande statsdepartementen är betungad; men å andra
sidan torde kunna antagas, att en sådan lättnad skulle kunna åstadkommas
genom en efter nuvarande förhållanden mera afpassad fördelning af göro¬
mål en emellan vissa af departementen. Under öfverläggningarna om tillförene
4
Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 3.
väckta förslag i enahanda syftning som det förevarande har också, på sätt
Utskottet uti sitt vid nästlidne riksdag afgifna utlåtande i ämnet framhållit,
den ifrågasatta reformen ansetts lättast kunna genomföras medelst Landtför-
svars- och Sjöförsvarsdepartementens förenande till ett Krigsdepartement, men
för vidtagandet af en sådan ganska genomgripande förändring, äfven om den
i öfrigt må finnas höra ega rum, lärer den nuvarande tidpunkten, då ord¬
nandet af vårt försvarsväsende i dess helhet kan sägas utgöra förnämsta före¬
målet för Konungens och Riksdagens , uppmärksamhet och omsorger, icke vara
väl lämpad. Utskottet har icke heller kunnat förbise, att det antagligen snart
förestående afgörandet af frågan om lämpligaste formen af en öfverstyrelse
för rikets handel och industriella näringar kan utöfva väsentligt inflytande
på uppfattningen om behofvet af att inrätta ett nytt statsdepartement, hvit¬
het likväl under hvarje förutsättning synes, såsom redan blifvit antydt, höra
i främsta rummet ankomma på jyongl. Maj:ts nådiga pröfning.
På grund af hvad nu blifvit anfördt och med erinran, att Utskottet
med sin här ofvan uttalade uppfattning af frågans formella sida ej ansett sig
böra ingå i pröfning af lämpligheten af den utväg, motionären för ernående
af sitt syftemål förordat, får Utskottet vördsamt hemställa,
att ifrågavarande motion ej må till någon Riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 4 Mars 1881.
På Utskottets vägnar:
MAGNUS HALLENBORG.
Stockholm, Associations-Boktryckeriet, 1881.