Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 12.
1
N:o 12.
Ank. till Riksd. Kansli den 4 April 1881, kl. 7 e. in.
Konstitutions- Utskottets Utlåtande, i anledning af motion om ändring
af § 71 Riksdagsordningen.
Från Första Kammaren bär Utskottet fått emottaga en af Herr Hans
Forssell väckt motion, N:o 45, deri anföres, att den i 1866 års Riksdags¬
ordning införda föreskrift om årliga val af samtlige fullmäktige i Riks¬
dagens verk ej stode i något oupplösligt samband med stadgandet om
årliga riksdagar och torde icke heller innebära någon väsentlig fördel
vare sig för Riksdagen eller för de verk, hvilkas förvaltning åt desse
fullmäktige anförtroddes. Tvärtom hade det visat sig, att en af de vig-
tigaste anmärkningar, som rigtats mot Riksdagens förvaltning af Riks¬
bank och Riksgäldskontor, hemtats från den omständigheten, att samt¬
lige fullmäktige i dessa verk kunde på en gång, hvarje år, ombytas, och
att ett sådant ombyte kunde åstadkommas genom den förseglade sedelns
utslag vid val, der politiska partistrider onekligen kunde öfva något in¬
flytande. Riksdagen borde låta sig angeläget vara att undanrödja anled¬
ningar till den för dessa verks anseende menliga föreställningen, att deras
styrelser saknade garantier för vederbörlig stadga och kontinuitet, och
Riksdagen kunde så mycket lättare erbjuda sådan garanti, som den, för
att vara förvissad om förvaltningens handhafvande i öfverensstämmelse
med sina önskningar, alldeles icke behöfde makten att årligen förändra
hela styrelsens personal. Det vore för detta ändamål fullt tillräckligt,
att Riksdagen hvarje år vore i tillfälle att ombyta en tredjedel af full¬
mäktige, då styrelsens stadga och kontinuitet åter bevarades derigenom,
Bih. till Riksd. Prot. 1881. 3 Sami. 12 Häft.
2
Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 12.
att alltid två tredjedelar af fullmäktige qvarstannade, hvarjemte ord¬
föranden, såsom representerande styrelsens enhet, torde böra utses åt¬
minstone för två år.
På grund häraf föreslår motionären, att § 71 Riksdagsordningen
måtte erhålla följande lydelse:
»Riksbanken och Riksgäldskontoret förvaltas af fullmäktige, till an¬
talet sju i hvartdera verket; bland dem eger ordföranden afgörande röst,
derest i frågor, som hos fullmäktige komma under omröstning, rösterna
för två skiljaktiga meningar utfalla lika. Desse fullmäktige utses genom
fyratioåtta valmän, af hvilka hvardera Kammaren inom sig utser tjugu-
fyra. Desse valmän, hvilkas omröstningar och val ske med slutna sedlar,
utse för hvartdera verket eu ordförande för en tid af två år. Af öfrige
fullmäktige i hvartdera verket skola hvarje år tvenne afgå, i den ord¬
ning Riksdagens valmän för hvarje gång bestämma, hvarefter val af
tvenne fullmäktige företages. Afgående fullmäktig kan återväljas. Full-
mäktige inom hvartdera verket utse sjelfve inom sig vice ordförande att
föra ordet, när hinder för ordföranden inträffar».
Med anledning af ifrågavarande förslag tillåter sig Utskottet erinra,
att vid såväl 1879 års som innevarande riksdag motionär inom Första
Kammaren, i sammanhang med förslag om båda statsmakternas delta¬
gande i styrelsen för Riksbanken, hemstält, bland annat, om sådan ändring
af § 71 Riksdagsordningen, att fullmäktige i Riksbanken skulle utses för
tre år, dock så, att hvardera Kammaren vid hvarje riksdag blott valde
en fullmäktig, såvida ej ansvarsfrihet för föregående årets förvaltning
blifvit fullmäktige vägrad, i hvilket fall nytt val af samtlige fullmäktige
skulle ske med bestämmande af den tid hvar och en af de valde skulle
befattningen innehafva, så att en af dem hvarje år afginge. Uti sitt
öfver berörda förslag vid 1879 års riksdag afgifna utlåtande, deri för-
slaget afstyrktes, anförde Utskottet i fråga om den utsträckta tiden för
fullmäktiges uppdrag, att ehuru Utskottet erkände det önskvärda deri,
att såvidt möjligt kontinuiteten inom bankstyrelsen kunde bibehållas,
Utskottet likväl, enär erfarenheten gifvit vid handen, att Riksdagen genom
upprepade omval visat sig till fullo uppskatta vigten häraf, ansåge nå¬
gon förändring i berörda hänseende ej med nödvändighet påkallad. Ut¬
skottets utlåtande blef ock af båda Kamrarne bifallet; och har med huf¬
vudsaklig anledning häraf Utskottet vid innevarande riksdag, på sätt af
Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 12.
3
dess utlåtande N:o 9 inherntas, likaledes afstyrkt bifall till berörda fram¬
ställning, dervid framhållande, att då det svårligen kunde antagas, att
meningarne i denna fråga inom Kamrarne skulle under den korta tid,
som förflutit efter det densamma senast behandlades, undergått någon
väsentligare förändring, Utskottet funnit sig sakna anledning att inlåta
sig på något bedömande om rigtigheten af de föreslagna grundlags-
ändringarne.
Men äfven oafsedt den omständighet, att enligt Utskottets åsigt hos
Riksdagen icke lärer förefinnas någon benägenhet att vidtaga en grund¬
lagsändring i den af motionären angifna rigtning, har Utskottet funnit
det föreliggande förslaget icke på ett tillfredsställande sätt lösa den upp¬
gift, som dermed varit afsedd. Frånsedt den stridighet, som förefinnes
emellan, å ena sidan, det ovilkorliga stadgandet, att, med undantag af
den för en tid af två år valde ordföranden, »af öfrige fullmäktige i hvart¬
dera verket skola hvarje år tvenne afgå», och, å andra sidan, medgif-
vandet, att »afgående fullmäktig kan återväljas», låter det nemligen tänka
sig, hvad åt erfarenheten också genom de ifrågavarande valens utgång
blifvit i allmänhet ådagalagdt, att valmännen äro benägne att bibehålla
samtlige fullmäktige i deras förtroendeuppdrag, men detta oaktadt skulle,
enligt förslaget, tvenne fullmäktige uteslutas för att möjligen omedelbart
derefter återväljas. Utskottet har icke heller förmått bilda sig någon
tydlig föreställning om huru det i den näst sista punkten af den före¬
slagna lagtexten förekommande uttrycket, att tvenne fullmäktige skola
hvarje år afgå, såsom orden lyda, »i den ordning Riksdagens valmän för
hvarje gång bestämma» rätteligen bör förstås. Otvifvelaktigt synes det
dock vara, att derest valmännen för att ställa sig eu grundlagsföreskrift
till efterrättelse måste vid hvarje valförrättning bestämma, att två af
då varande fullmäktige skola afgå, detta för de sålunda till afgång ut¬
sedde fullmäktige skulle, särdeles om detta bestämmande vid ett följande
valtillfälle träffade samma personer, innefatta en af valmännen under
ofvan angifna förutsättning icke i verkligheten åsyftad anmärkning mot
desse fullmäktige, hvars verkan likväl icke kunde alldeles undanrödjas
derigenom, att de blefve återvalde och sålunda komme i åtnjutande af
ett förnyadt uttryck af valmännens förtroende. Lägges härtill, att, äfven
om samtlige fullmäktige vägrades ansvarsfrihet för ett föregående års
förvaltning, valmännen skulle till åtlydnad af en grundlagsföreskrift än¬
dock sakna rättighet att utesluta dem alla eller flere än tvenne af dem,
torde Utskottet i nu anmärkta omständigheter ega grundad anledning
till den hemställan, b
4
Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 12.
att Herr Hans Forssells ifrågavarande motion icke
måtte föranleda någon Riksdagens åtgärd.
Stockholm den 4 April 1881.
På Utskottets vägnar:
MAGNUS HALLENBORG.
Stockholm, Ivar Hueggströms boktryckeri, 1881.