Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 35.
1
N:o 35.
Uppläst och godkänd hos . Första Kammaren den 9 April 1881.
»B » 3> Andra Kammaren den 11 » »
Riksdagens underdåniga Skrifvelse, angående vilkoren för tillverkning
och försäljning af bränvin.
(Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 8.)
S. A. K.
Uti nu gällande förordning angående vilkoren för tillverkning af bränvin
hafva vid innevarande riksmöte icke några förändringar blifvit gjorda, hvaremot i
förordningen angående vilkoren för försäljning af bränvin och andra brända eller
destillerade spirituösa drycker Riksdagen vidtagit ändringar i följande hänseenden.
Genom nådig remiss den 11 sistlidne Februari har Eders Kongl. Maj:t till
Riksdagens Bevillnings-Utskott öfverlemnat trenne särskilda af åtskilliga vin- och
spirituosahandlande i Stockholm, Göteborg och Norrköping under den 3 Januari,
den 20 Februari och den 26 Oktober, allt 1880, till Eders Kongl. Maj:t ingifna
underdåniga ansökningar om vidtagande af lagstiftningsåtgärder i fråga om den
handel med spritvaror, som af utländingar här i landet idkades.
Vid pröfning af detta ärende, dertill anledning lemnats jemväl af en inom
Riksdagen derom gjord framställning, har Riksdagen erfarit, att ifrågavarande
handel i allmänhet tillginge på det sätt, att resande agenter för utländska han¬
delshus af ett stort antal personer upptoge order å smärre belopp spirituösa, hvar¬
efter dessa, hvart för sig, från utlandet tillsändes köparne.
Bih. till Riksd. Prot. 1881. 10 Samt. 1 Åfd. 1 Band. 10 Höft.
1
2
Bilisdagens underd. Skrifvelse, N:o 35.
Då denna rörelse måste anses stridande mot de principer, som ligga till
grund för gällande lagstiftning angående bränvinshandelns ordnande, samt den
dessutom länder till förfång för de inhemska spritvaruhandlandena, hvilka måste
vidkännas icke obetydliga afgifter för rättigheten att idka minuthandel med brän¬
vin, har Riksdagen ansett densamma böra genom lagstiftningen motverkas. Det i
4 § 1 mom. af gällande bränvinsförsäljningslag befintliga stadgande, att icke
någon finge tillhandagå allmänheten med anskaffande af bränvin i mindre belopp
än han sjelf egde försälja, har i detta afseende icke befunnits tillfyllestgörande,
enär, enligt rådande uppfattning, denna föreskrift icke kunnat anses öfverträdd,
med mindre säljaren, agenten eller ombudet verkligen fullgjort aftalet och låtit
aflemna varan till köparan. Det har derföre synts Riksdagen lämpligt att genom
ett förtydligande af nämnda lagrum göra ifrågavarande förbud tillämpligt jemväl
på de utländska handelsagenternas ofvan omförmälda tillvägagående vid spritvarors
föryttrande inom landet.
I öfverensstämmelse med hvad sålunda anförts har Riksdagen besluta,
att 4 § 1 mom. bränvinsförsäljningslagen skall erhålla följande förändrade
lydelse:
“Ej må någon till salu utbjuda eller tillhandagå allmänheten vid anskaf¬
fande af bränvin i mindre belopp än han sjelf eger försälja".
Genom Kongl. Förordningen den 26 Augusti 1873 angående vilkoren för
försäljning af bränvin har den vissa gästgifverier på landet tillerkända utskänk-
ningsrätt blifvit inskränkt derhän, att densamma får tillgodonjutas endast af då¬
varande egaren till sådant gästgifveri och hans hustru, så länge någondera af
dem lefver och gästgifverihållningen vid samma gästgifveri sjelf eller genom annan
behörig person besörjer.
Man har härigenom velat ernå, att ifrågavarande särskilda utskänknings-
rättigheter inom en icke allt för aflägsen framtid skola upphöra.
Det lärer emellertid, enligt hvad Riksdagen erfarit, förekomma, att kom¬
muner och andra menigheter äfvensom bolag ega dylika gästgifverier. Då dessa
rättssubjekt, i motsats emot fysiska personer, kunna ega en till tiden obegränsad
tillvaro, möter det svårighet att på dem tillämpa ofvan anförda föreskrift. Riks¬
dagen har derföre ansett det böra stadgas, att sådan utskänkningsrättighet får
af menighet eller bolag besittas under någon viss tid, hvilken enligt Riksdagens
åsigt, lämpligen kunnat bestämmas till tjugu år från den dag, då nådiga Förord¬
ningen den 26 Augusti 1873, angående vilkoren för försäljning af bränvin, blef till
efterlefnad gällande. Härigenom har Riksdagen dock icke velat medgifva någon
utsträckning af den rätt, som, i enlighet med bestämmelserna i 10 § 2 mom.
bränvinsförsäljningsförordningen, kan vara upplåten åt utskänkningsbolag, äfven
om sådant bolag undantagsvis kunde vara bildadt å landsbygden.
3
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 35.
I öfverensstämmelse härmed har Riksdagen besluta, att efter l:sta punk¬
ten af § 12 i gällande bränvinsförsäljningslag skall införas ett nytt moment af
följande lydelse:
“Eges sådant gästgifveri af kommun eller annan menighet eller af bolag,
å hvilket de i 10 § 2 mom. befintliga föreskrifter icke äro tillämpliga, då må
rättigheten till utskänkning af bränvin af samma kommun, menighet eller bolag
under förestående vilkor tillgodonjutas under loppet af tjugu år, räknade från
den dag, då nådiga förordningen den 26 Augusti 1873, angående vilkoren för
försäljning af bränvin, blef till efterlefnad gällande.
23 § 1 mom. af gällande bränvinsförsäljningslag afser att tillerkänna Eders
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande befogenhet att, vid sidan af den bränvinsutskänk-
ning, som under vanliga förhållanden kan anses erforderlig inom en kommun, och
hvilken fördenskull kan för en längre tiderymd ordnas genom Eders Kongl. Maj:ts
Befallningshafvandes och de kommunala myndigheternas samfälda beslut, med¬
gifva sådan försäljning af spirituösa drycker, som kan betingas af tillfälliga om¬
ständigheter och är af kortare varaktighet.
I syfte att klarare än hittills framhålla beskaffenheten af de förutsättningar
under hvilka denna befogenhet må utöfvas, har Riksdagen ansett ifrågavarande
lagrum böra något förtydligas, och förty heslutit, att 23 § 1 mom. bränvinsför-
säljningsförordningen skall erhålla följande förändrade lydelse:
“Vid läger, eller der trupp eljest är för flera dagar sammandragen, vid
helsobrunn eller badort, på passagerarefartyg, eller der värdshusrörelse af annan
anledning kan för någon del af året tillfälligtvis vara af omständigheterna påkallad,
må för kortare tid än år rättighet till bränvinsutskänkning meddelas af Vår Be¬
fallningshafvande, när, i förstnämnda fall, befälhafvande militärchef och, i öfriga
fall, andra vederbörande derom gjort anmälan."
Med anmälan af berörda af Riksdagen beslutna förändringar, får Riksdagen
i underdånighet anhålla att Eders Kongl. Maj:t, med godkännande af desamma,
täcktes låta dem till allmän efterrättelse kungöra.
Riksdagen framhärdar etc.
Stockholm den 11 April 1881.