20
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 33.
N:o 33.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 9 April 1881.
— — — — Andra Kammaren den 11 — —
Riksdagens underdåniga Skrifvelse, angående revision af gällande
expeditionstaxa.
(Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande Nio 6 och
Första Kammarens Tilliälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.)
S. A. K.
Med åberopande deraf, att, sedan Kong! Förordningen angående
expeditionslösen den 30 November 1855 utfärdades, de flesta embets¬
verk och domstolar blifvit, hvad anginge embets- och tjenstemännens
aflöning och tjenstgöringsskyldighet, omorganiserade, samt att till följd
såväl häraf som af andra förhållanden, såsom att expeditionslösen blifvit
utsatt i annan, än nu gällande myntsort, förändring af nämnda förord¬
nings bestämmelser påkallades, särskildt vidkommande grunderna för
det angående lösen för gravationsbevis å fastighet i stad gifna stad¬
gande, hvilket ledde till det anmärkningsvärda resultat, att under det
ett gravationsbevis för en jordareal af tjugu tunnland, af huru ringa
värde den än vore, betingade en lösen af tjugu kronor, kunde deremot
ett dylikt bevis för en gård med tomt, den måtte vara huru stor och
värderik som helst, erhållas för endast tre kronor, äfven om till tomten
hörde flere hundra tunnland jord, som derifrån ej finge afsöndras, har
21
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 33.
hos Riksdagen blifvit föreslaget, att Riksdagen måtte i underdånig skrif¬
velse till Eders Kongl. Maj:t anhålla om revision af berörda nådiga
förordning.
Denna förordning har under den tid, som efter densammas utfär¬
dande förflutit, undergått många och genomgripande förändringar. Re¬
dan år 1856 blefvo genom särskilda nådiga skrivelser den 15 Januari
och den 20 Februari föreskrifter meddelade, angående tillämpningen af
10 och 11 paragraferna i författningen i fråga om vissa från Hofrätterna
och Kammarrätten utgående expeditioner, och genom nådiga kungörel¬
sen den 24 November 1857 erhöll nyssnämnde 11 paragraf en helt och
hållet förändrad lydelse, hvarigenom lösen för expedition, som af sva¬
rande eller förklarande begärdes blef till beloppet förhöjd. Med afvi¬
kelse från den i 10 paragrafen uttryckta regel, att endast klagande,
kärande eller sökande vore skyldig att mot lösen uttaga utslag, blef
genom nådig kungörelse den 9 Maj 1862 förklarad!, att der flere sock¬
nar hade del i mål, som anginge väg, skjutsnings- eller andra dylika
frågor, ett exemplar af utslaget skulle utskrifvas för hvarje socken, äf¬
ven om hon icke vore kärande, klagande eller sökande i målet. Genom
nådiga kungörelsen den 31 Januari 1868 förordnades, att utan hinder
af det i 12 paragrafen förekommande stadgande, att kronan eller den,
som förde kronans talan, vore befriad från erläggande af lösen, sådan
frihet från lösen icke borde ega rum i fråga om expeditioner, som till
styrelserna för statens jernvägsbyggnader och jernvägstrafik eller dem
underordnade tjenstemän utlemnades. Med ändring af hvad i 8, 14 och
15 paragraferna stadgades, angående expeditioners utskrifvande och
tillhandahållande, blefvo särskilda af nådiga förordningen den 17 Maj
1872 rörande häradsting föranledda föreskrifter i nämnda hänseende
meddelade den 27 September sistnämnda år, och såsom tillägg till stad¬
gandet i 16 paragrafen angående expedition af utslag, som rörde häktad
person, bestämdes genom kungörelse den 16 September 1873 viss tid,
inom hvilket sådant utslag borde till vederbörande aflemnas. Med an¬
ledning af den beslutade omregleringen af häradshöfdingarnes löneför¬
måner blef en stor del af de i 3 paragrafen af förordningen om expe¬
ditionslösen för häradsrätternas expeditioner stadgade sportelsatser genom
nådig kungörelse den 18 September 1874 till beloppet väsentligen ned¬
satt, och till följd af 1875 års lagfarts- och inteckningslagar meddelades
den 15 Oktober samma år nya bestämmelser, angående lösen för lag-
fartsbevis, utdrag af fastighetsbok samt bevis, som angående lagfart
tecknades å fångeshandling. I sammanhang med den för Hofrätterna
vidtagna lönereglering förordnades, genom nådig kungörelse den 22
22
Riksdagens underd. Skrifvelse. N:o 33.
September 1876, dels att tjensteman i Hofrätt finge åtnjuta lösen endast
för sådana expeditioner, som part på egen begäran erhölle och eljest
icke författningsenligt vore pligtig att lösa; dels ock, med ändring af
3, 4 och 21 paragraferna i förordningen om expeditionslösen, att vid
Hofrätterna lösen för förmyndarebevis skulle utgå med nedsatt belopp,
den till vaktbetjeningen tillförene utgående afgift för sigill upphöra,
samt den advokatfiskalen tillerkända andel i de efter nämnda förord¬
ning ådömda böter indragas och i stället tillfalla kronan. Angående
lösen för folkpass eller sjömansrulla, fribref eller helfrihetsbref samt
mätebref hafva de förut gällande bestämmelserna blifvit ändrade den
16 Mars 1877. Enligt Eders Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse den 31
Maj 1878, angående lönereglering för vissa af de till landsstaten hörande
fenster, skall för de i denna lönereglering inbegripna embets- och tjen¬
steman den dem förut tillkommande rätt till expeditionslösen upphöra,
utom i fråga om sådana expeditioner, som part eller annan begär, men
eljest ej är pligtig att lösa. Genom nådig kungörelse den 20 Juni 1879
är förklarad!., att lösen för betyg derom, att någon råder öfver sig sjelf
och sin egendom skall utgå med lika belopp, som för förmynderskaps-
betyg finnes stadgadt, och angående bevis om intecknings ansökning,
intecknings fastställelse eller dödande äfvensom för transsumt af lag-
fartsprotokoll jemte derå tecknadt utdrag af fastighetsbok hafva i fråga
om jernvägar vissa ändringar och tillägg i expeditionstaxans 3, 7 och
10 paragrafer skett genom nådig kungörelse den 19 November 1880;
hvarjemte Riksdagen inhemtat, att sedan vid lönereglering för Kammar¬
kollegium och Kammarrätten förordnats, att den till Statsverket ingå¬
ende expeditionslösen vid nämnda embetsverk äfvensom sigillpennin-
garne borde utbytas mot stämplad! papper, hafva embetsvetken härom
erhållit förständigande genom särskilda skrivelser, hvilka dock icke
blifvit i författningssamlingen införda.
De angående expeditonslösen gällande stadganden, hvilka sålunda
måste sökas i spridda, på olika tider utfärdade författningar, sakna följ¬
aktligen den öfver sk ärlighet, som särdeles i ett ämne af ifrågavarande
beskaffenhet måste anses af framstående vigt, på det de rättssökande
sjelfva, vid expeditioners utlösande, må kunna med lätthet kontrollera,
det dem påförda afgifter ej öfverstiga hvad som författningsenligt bör
utgöras. För underlättande af sådan kontroll innehåller också 22 § i
förordningen om expeditionslösen att ett exemplar af författningen skall
i de embetsverk, der lösen för expeditioner uppbäres, alla tider på året,
och vid häradsrätt under påstående ting finnas anslaget å dörren till
sessionsrummet, men detta stadgande har numera förlorat all betydelse,
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 33. 23
sedan, på sätt ofvan blifvit visadt, snart sagdt. alla de paragrafer i för¬
ordningen, som innehålla taxebestämmelser, blifvit genom senare författ¬
ningar dels upphäfda, dels i väsentlig mån förändrade. Innehållet af
de ännu qvarstående stadgandenä synes äfven gifva anledning till be¬
fogade anmärkningar. Att den-uti ofvanberörda förslag åberopade före¬
skriften, enligt hvilken lösen för gravationsbevis angående stadsjord är
till beloppet beroende af jordens areal och dertill denna beräknad efter
tunnland, som redan för längesedan uteslutits från det inom landet för
ytmått gällande system, icke numera kan anses lämplig eller tidsenlig,
torde nemligen ej böra förnekas, och dessutom har, enligt hvad Riks¬
dagen erfarit, Riksdagens Justitieombudsman i särskilda underdåniga
skrifvelser den 16 December 1879 och den 30 November 1880 i afseende
å nuvarande bestämmelser i förordningen om expeditionslösen erinrat,
att i 13 § saknades föreskrift huru den, som ej eger tillgång till betalning,
skall sin uppgifna medellöshet styrka, för att på grund deraf kunna,
såsom i nämnda paragraf medgifves, utan lösen utfå nödiga expeditio¬
ner, till följd hvaraf det stundom skulle hafva visat sig vara med svå¬
righeter för verkligt fattiga personer förenadt att af den dem sålunda
förunnade förmån komma i åtnjutande; att sista momentet i § 14, som
innehåller, att ingifna handlingar skola, då expedition utlemnas, i sam¬
manhang dermed återställas, gifvit anledning till den, enligt Justitieom¬
budsmannens åsigt, origtiga uttydning, att expeditionshafvanden vore
berättigad att såsom säkerhet qvarhålla ingifna handlingar, till dess lö¬
sen för expeditionen . erlades, och att, i fråga om revisionsutslags ut¬
färdande till annan, än sökanden, författningens föreskrifter skulle hafva
blifvit inom särskilda Hofrätter olika tillämpade; till följd af hvilka er¬
inringar Justitieombudsmannen hemstält om förändrade bestämmelser i
ofvan antydda och andra dermed sammanhang egande omständigheter.
Med afseende å hvad sålunda blifvit anfördt, finner Riksdagen det
vara önskvärdt att nuvarande stadgande!! om expeditionslösen må såväl
till form, som innehåll underkastas revision. För en sådan synes ock
den nuvarande tidpunkten vara särdeles lämplig, då icke allenast löne¬
reglering för de flesta embete- och tjenstemän nyligen blifvit i det när¬
maste genomförd, utan äfven förordningen om stämpladt papper, som
med expeditionstaxan eger nära samband, just nu lärer vara föremål
för granskning och omarbetning.
Ehuru såväl 1855 års förordning om expeditionslösen som de seder¬
mera i ämnet utfärdade författningar tillkommit på administrativ väg,
lärer dock numera, sedan vid flere af de på senare tiden skedda löne-
regleringarne upphörande af förut medgifven rätt till lösen eller minsk¬
24
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 33.
ning i dennas belopp utgjort vilkor för beviljade löneförmåner, någon
rubbning i dessa vilkor ej kunna utan Riksdagens medgifvande ifråga¬
komma. Då emellertid expeditionstaxan äfven innehåller åtskilliga stad-
ganden angående expeditioners form, tiden och sättet för deras tillhanda¬
hållande m. m., hvilka såsom af rent reglementarisk natur, fortfarande
torde böra anses tillhöra den administrativa lagstiftningens område, lä¬
rer frågan, om och i hvad män till en blifvande ny författning i ämnet
Riksdagens medverkan må erfordras, vara beroende af beskaffenheten
och omfattningen af de ändringar i nuvarande föreskrifter, som den
nya författningen kan komma att innehålla; och anhåller Riksdagen, i
anledning häraf, att samtliga dels i förordningen den 30 November
1855, dels i flera sedermera utfärdade kungörelser meddelade, nu gäl¬
lande stadganden angående expeditionslösen må underkastas revision
och med de ändringar eller tillagg, som kunna finnas nödiga blifva i
en författning sammanförda, samt att sålunda omarbetad fullständig
expeditionstaxa, sedan förslag dertill blifvit uppgjordt och, i den mån
ifrågasatta ändringar i nuvarande taxebestämmelser föranleda, Riksda¬
gens pröfning understäldt, måtte i behörig ordning varda till allmän
efterrättelse kungjord.
Riksdagen framhärdar etc.
Stockholm den 11 April 1881.