RIKSDAGENS PROTOKOLL.
1881. Andra Kammaren. N:o 33.
Onsdagen den 30 Mars.
Kl. 7 e. m.
Herr Statsrådet m. m. 0. F. Taube aflemnade följande Kongl.
Maj:ts propositioner till Riksdagen:
l:o) angående afsättande af räntebärande obligationer till norni-
nelt belopp af tre millioner kronor till eu garantifond för aktie¬
bolaget Sågverksegarnes garantiförening;
2:o) angående ändring i lagen om rikets mynt den 30 Maj 1873;
3:o) angående byte af mark emellan Kongl. Maj:t och kronan
samt Göteborgs stad.
Herr Talmannen mottog dessa nådiga propositioner med förkla¬
rande att Kammaren skulle egna dem grundlagsenlig behandling;
hvarefter samma propositioner bordlädes.
§ 2-
Herr Talmannen tillkännagaf att, enligt mellan Herrar Talmän
träffad öfverenskommelse, gemensamma omröstningar komme att an¬
ställas nästa onsdag den 6 instundande April.
§ 3.
Fortsattes föredragningen af Stats-Utskottets Utlåtande N:o 40,
i anledning af väckta förslag dels om jern vägsbyggnader för statens
räkning och dels om anvisande af statsbidrag till enskilda jernvägs-
anläggningar; hvarvid i ordningen förekom
Punkten III:
Utskottet hade i denna punkt utlåtit sig öfver de vid innevarande
riksmöte inom Kamrarne väckta motioner om anvisande af anslag till
anläggning för statens räkning af eu stambana genom Halland (leda¬
moten af Första Kammaren Herr A. Th. Garlheini-Gyllenslcölds motion
N:o 17, deruti Herrar Friherre C. I. O. A!strömer, P. von Möller
Om anslag till
en stambana
genom Hal¬
land.
Andra Kammarens Prof» 1881. N:o 33.
1
N:o 33. 2
Onsdagen den BO Mars, e. m.
Om anslag tilloch I. Wallberg instämt, samt ledamöterne af Andra Kammaren
en stambana Herrar (Jarl Ifvarssons, I. Lytthens', A. AI. Cultus, L. P. Anders-
9m°iand a' sonsi ('■ A. Jönssons, Joll. Bengtssons och Lars Börjessons motion
(Forts) N:o 24); och hade Utskottet hemstält,
att berörda motioner ej måtte af Riksdagen bifallas.
Herr vice Talmannen Ifvarsson, hvilken inom Utskottet reser¬
verade sig vid ifrågavarande punkt, yttrade: Herr Talman! Mine
Herrar! Jag har, innan jag begärde ordet, frågat mig sjelf, om jag
skulle tiga eller tala vid denna punkt; men då pligten bjuder mig
att tala, kan jag icke låta frågan alldeles med tystnad förbigås. Jag
vill likväl förutskicka det tillkännagifvande, att jag icke ämnar be¬
svära Kammaren med något yrkande i densamma; och det är således
icke med afseende på frågans utgång för närvarande, som jag ämnar
yttra mig. Det är fast mer med hänsyn till dess vigt för framti¬
den, som jag ber att ett ögonblick få taga Kammarens tid i anspråk.
Då frågan hvarken har för sig någon Kongl. Maj:ts proposition eller
vunnit understöd från Stats-Utskottets sida, så vore det förmätet att
vänta bifall till motionen, och att nu begära en äterremiss af frågan
torde vara ändamålslöst i det stadium densamma nu kommit. Det är
således endast med hänsyn till framtiden jag ber att få rekommendera
frågan till det bästa.
Jag vill i detta hänseende anhålla att få fästa Kammarens upp¬
märksamhet på åtskilliga med denna fråga förknippade omständigheter.
Den ifrågasatta vestkustbanan har intresse icke blott för Halland —
jag medgifver, att den har stort intresse för denna del af landet, och
detta har också länets landsting visat genom det bidrag, hvartill det
förbundit sig — utan den bör hafva ännu större intresse för det all¬
männa. Dit räknar jag såväl banans betydelse för en beqvämare post-
forsling som dess vigt i militäriskt hänseende; och då dessutom genom
densamma icke allenast förbindelsen med grannländerna Norge och
Danmark för en betydande del af landet skulle underlättas, utan äfven
en högre trafikinkomst för staten kunde påräknas, hvarförutom väsent¬
liga fördelar för det allmänna i öfrigt af denna bana kunde påräknas,
torde man icke sakna anledning att påstå, att banan har ett öfvervä¬
gande statsintresse. Beträffande länets åtgöranden i frågan behöfver
jag icke säga mycket, ty jag förmodar, att Herrarne hvar i sin stad
läst den skrifvelse, som från landstinget ingått till Kongl. Maj:t, och
som finnes bifogad den inom denna Kammare väckta motionen. I
denna skrifvelse är omförmäldt, hurusom frågan under ett tiotal af år
ständigt varit föremål för landstingets behandling, och huruledes lands¬
tinget bekostat förberedande undersökningar och utredningar i ämnet
samt förut i skrifvelser till Kcngl. Maj:t anhållit om proposition till
Riksdagen om erhållande af understöd för banan, enär det varit me¬
ningen att ett bolag skulle bildas för byggande af denna jernväg.
Att denna anhållan hos Kongl. Maj:t icke ledt till något resultat, det
känna vi alla. Det synes också, att landstinget förberedt sig på de
utgifter, som från länets sida skulle utgå för detta ändamål, ty man
har afsatt eu fond, för att i sinom tid användas dertill. Intresset
Onsdagen den 30 Mars, e. m.
•3 Nso 33.
men Sida således, ^ såsom jag nyss sade, varit stortå» anslag till
en de krafter, som vant att tillgå för fragans lösning, hafva variten stamhana
lor svaga i mera än ett hänseende. De hafva varit för svärm först 9enom Ilal~
och främst i det afseendet, att icke tillräckliga medel funnits att inom J"?.
trahkomradet tillgå för banans astadkommande på enskildes bekostnad (Port9-)
, ,ty ) a,I!.1jat IfH tror Jag n°g banan kommit till stånd, utan att
staten behofde komma emellan — och för det andra att de krafter som
inom JMsdagen intresserat sig för företaget, också varit för svaga;
oc} cla det sålunda icke hittills lyckats och icke heller vid detta till¬
fälle kan lyckas att vinna några nya krafter för det allmänna intresse
som fragan rorer återstår för närvarande ingenting annat än att så¬
som jag sagt, rekommendera frågan för framtiden. Jag är ock för¬
vissad derom att den kommer att åter och åter uppstå så ofta, till
dess banan kommit till stånd. Jag är förvissad derom af det skäl
att, såsom jag nämnde, det allmännas intresse är dermed förknippadt!
ag vill emellertid nu endast uttala den förhoppningen, att den tid
icke_ ma vara allt för aflägsen, då frågan vinner eu tillfredsställande
fösning, nyttig^ saval for det allmänna som ock för den ort jau- tillhör
Jag skall icke längre upptaga Kammarens tid. Jag slutar endast
med att uppmana de herrar, som i framtiden komma att deltaga i
Kammarens förhandlingar, att välvilligt tänka på denna betydelsefulla
truga, om den icke kommer till lösning så länge den, som nu talar
derför, bär stamma i denna församling. Att lösningen kommer, derom
ar jag dock, såsom jag redan sagt, förvissad, äfven om det icke sker
torr an talarens ben multnat i grafven.
. .. Hänföi instämde Herrar Carl Aron Jönsson och Olof Andersson
i Lyckorna.
Iierr Lyttkens: Då utgången af förmiddagens omröstning tyd¬
ligen visat, att Riksdagen icke ämnar upphöra med byggande af stam¬
banor för statens rakning, utan tänker dermed fortsätta, och då båda
Kamrarne hvar för sig visat majoritet för detsamma och det alltså
ai att förutse att stambanebyggandet länge skall komma att fortfara
sa synes det nng vara både rättvist, billigt och klokt, att äfven vestra
Sverige dervid kommer i atanke, så att dess behof af lättade kommu¬
nikationer också en gång måtte varda tillgodosedda
Halland är eu provins, som i alla tider varit utsatt för misshand-
1 nB. Under de torna krigstiderna var det gång på gång utsatt för
svenskarnes plundringar dess skogar och gårdar nedbrändes, dess fält
forimijades. Sedan det derefter blifvit förenadt med Sverige, upphörde
val haijnings- och brännmgstågen, och Halland har sedan dess fått i
tred och ro utveckla sig sä godt det med egna medel och egna krafter
kunnat, men provinsen har dock alltid, i jemförelse med det öfriga
Sverige, vant ringaktad, och det rikliga flöde af bidrag från det all-
mannas sida som kommit det öfriga landet till del, har aldrig förirrat
f, Halland har fatt deltaga med ej obetydliga bidrag till alla
ned statsunderstöd företagna storverk och till alla på statens bekostnad
byggda^ landsvagar, kanaler, jernväg:!!- och dylikt; men af lands¬
tiga!- aro högst fa inom provinsen byggda med statsunderstöd och
N:0 33. 4 Onsdagen den 30 Mars, e. m.
Om anslag titta,? kanaler och jernvägar alldeles inga. Hallands invånare kafva
en stambana jjkväl, oaktadt ringa understöd från statens ocli det allmännas sida
genom Hal- och oaktadt landets karga natur, genom dess invånares otroliga flit, arket-
raw ‘ samhet och sparsamhet dock uppodlat stora landsträckor, sa att denna
01 8 provins nu längs kusten kan i afseende å åkerbruk täfla med rikare
landskap i vårt land. Men oss felas nutidens snabba och lätta kom¬
munikationer för att till alla delar kunna tillgodogöra och begagna
de förmåner, provinsen har att erbjuda. Yi hafva länge väntat att
äfven till oss skulle regerings och Riksdags omtanke i detta hänseende
sträcka sig, men hitintills hafva vi förgäfves väntat. Länets landsting
har derför nu erbjudit en för våra förhållanden så stor summa som
en million såsom bidrag till jernväg genom länet, i fall staten vill bygga
en sådan, men hvarken regering eller Riksdag tyckes vilja fästa upp¬
märksamhet vid detta frikostiga anbud. Kanske det varit bättre och
för vår sak gynsammare, om vi kunnat tillställa nagra fest- och. triumf-
tåg för att skaffa oss vänner. Inom Riksdagen äro vi för fåtaliga att
imponera, och derför hafva också Hallands intressen alltid vant till¬
bakasätta. Men månne ej det nu kunde vara pa tiden, att äfven vestra
Sveriges billiga och rättvisa anspråk på kommunikationer blefvo till¬
godosedda, helst då vi vilja sjelfva bidraga med så mycket som det vi
nu erbjudit?
Jag vill nu icke framställa något yrkande, emedan jag vet, att
bifall dertill i detta nu är omöjligt och ej kan påräknas, men jag har
velat hafva dessa ord till protokollet antecknade och under förhopp¬
ning att regering och Riksdag förr eller senare fästa afseende a
Hallands behof lika väl om ej framför sådana orters och trakters som,
fastän de sjelfva ingenting vilja göra, dock fordra allt af staten.
Herrar Lars Börjesson och L. P. Andersson i Halmstad för¬
enade sig med Herr Lyttkens.
Härmed var öfverläggningen slutad. Utskottets hemställan bifölls.
Ang. anslag Pimsten IV:
lingar ro- Herr TF. A. Söderhjelm hade inom Första Kammaren (motion
rande lämpa- ^;o ocp Herr TV. ron Rehausen inom Andra Kammaren (motion
gaste sträck- ^:o gH föreslagit, att Riksdagen ville besluta en skrifvelse till Kongl.
stambanegre- Maj:t med underdånig anhållan, det Kongl. Maj:t täcktes luta genom
nav till Söder-vederbörande myndighet verkställa undersökningar rörande lämpligaste
hamn och ^“"sträckningen af en stambanegren till Söderhamns stad och förbereda
dtksvali. Uppgörelse mecl Söderhamns jernvägsaktiebolag om afträdande till sta¬
ten af bolagets jernväg samt med de förslag, som häraf kunde blifva
en följd, till 1882 års Riksdag inkomma; samt att Riksdagen ville
anslå för nämnda åtgärders vidtagande nödiga medel; hvarjemte be-
mälde motionärer, för den händelse att denna deras hemställan icke
komme att bifallas, föreslagit, ^ att Riksdagen för anläggande af en
normalspårig jernväg från Kilaforss station pa statsbanan till Bergviks
station på Söderhamns jernväg ville såsom lån anvisa ett belopp till
2/3 af anläggningskostnaden, 1,446,000 kronor, på de vilkor, som för
beviljande af lån till jern vägsanläggningar komme att bestämmas.
Onsdagen den BO Mars, e. in.
5 Nso 33.
Härjemte hade Herrar C. O. Widmarlc (motion inom Första Kam- Ang. anslag
maren N:o 16) och W. von JRehausen (motion inom Andra KammarentlU. nnders°k-
N:o 60) hemstält, att Riksdagen ville till Kongl. Maj:ts disposition ranTTiämpii-
ställa en summa af 5,000 kronor, dels för verkställande af förbere- gaste sträck-
dande undersökningar om lämpligaste sträckningen för en jernvägs- ningen för
anläggning för statens räkning från Hudiksvall till norra stambanan •tambanegre-
i Ljusdal och dels för träffande af öfverenskommelse med fludiksvallsJ^J'^0^’
jern vägsaktiebolag om öfverlåtelse till staten af dess jernväg; hvar- diksvaii.
jemte sistnämnde motionärer, för det fall att denna deras hemställan (Forts.)
ej bifölles, föreslagit, att Riksdagen behagade till det bolag, som kunde
komma att bildas för inköp af Hudiksvall—Näsvikens jernväg och
byggnad af normalspårig jernbana från Norra stambanan vid Ljusdal
till Hudiksvall, lemna ett statsunderstöd af 3,000,000 kronor, der¬
af 1,000,000 kronor såsom anslag utan återbetalningsskyldighet och
2,000,000 kronor såsom lån.
I anledning af nämnda motioner hade Utskottet, som förklarat
sig skola i punkten VI återkomma till samma motioner, i hvad de
afsåge statslåns erhållande, uti förevarande punkt gjort följande hem¬
ställan :
»att Herrar Söderhjelms, Widmarks och von Rehausens föreva¬
rande motioner, för så vidt de afse anställande af undersökningar rö¬
rande lämpligaste sträckningen af stambanegrenar till dels Söderhamn,
dels Hudiksvall samt uppgörelse med Söderhamns jernvägsaktiebolag
och Hudiksvalls jernvägsaktiebolag om öfverlåtelse till staten af dessa
bolags jernvägar, äfvensom Herrar Widmarks och von Rehausens ifråga¬
varande motion i hvad den afser beviljande af anslag utan återbetal-
ningsskyldighet till åstadkommande af jernvägsförbindelse mellan norra
stambanan och Hudiksvall må af Riksdagen lemnas utan afseende».
Herr von Rehausen anförde: Måhända kunna åtskilliga af
Kammarens ledamöter anse det förmätet och fruktlöst att påkalla
Kammarens uppmärksamhet för förevarande förslag om anläggande af
stambanegrenar emellan Söderhamn och Hudiksvall samt Norra stam¬
banan ; men jag vill dock bedja att få framhålla några af de skäl, som
ligga till grund för de motioner jag i ämnet afgifvit samt gendrifva
några af de skäl, som mot dem anförts.
Skälen till dessa kuststäders förening med stambanan genom ut-
greningar af densamma äro för begge städerna hufvudsakligen lika
samt i motionerna framhållna; och då kärnpunkterna af dessa skäl
derjemte äro med sanningens styrka anförda i Kongl. Jernvägstrafik-
styrelsens under den 16 December sistlidet år afgifna utlåtande, hvilket
utlåtande finnes intaget i de broschyrer rörande ifrågavarande jern¬
vägar, som vid innevarande riksdag utdelats till Kammarens ledamö¬
ter, så torde jag få åberopa några af dem. Der säger Trafikstyrelsen
bland annat: »första vilkoret att blifva delaktig af den förtjenst trä¬
varurörelsen i dessa trakter nödvändigtvis skulle bringa jernvägar, an¬
lagda i de rigtningar rörelsens natur fordrar, vore alltså att, såsom
ofvan antydts, anlägga utfartsvägar till Hudiksvall och Söderhamn,
N:o å3. 6
Onsdagen den 30 Mars, e. ni.
Ang. anslag
till undersök¬
ningar rö¬
rande lämpli¬
gaste sträck¬
ningen för
stamb aneg re¬
nar till Söder¬
hamn och Hu
diksvall.
(Forts.)
Sker detta genom statens försorg, så varder ett stort steg taget mot
det mål, att för transport å statens jernvägar vinna nästan allt det
virke, som skeppas från nämnda hamnar. Stambana och utfartsvägar
komplettera i detta afseende hvarandra.»
»För statens räkning anlagda utfartsvägar från stambanan till
Hudiksvall och Söderhamn skulle följaktligen icke blott såsom utfarts-
.vägar i allmänhet, enligt hvad nyss är visadt, gifva större inkomster
än nuvarande stambanedel från Storvik norr ut, utan derjemte, och
hvad vigtigare är, verka dertill att statens jernvägar trädde i tjenst
hos det omgifvande landets hufvudnäring, trävarurörelsen, och dyme¬
delst icke blott gagnade denna näring, utan derjemte höjde den svaga
trafik och de svaga inkomster, som hittills varit för handen å de norr¬
ländska statsbanorna.»
Detta är bland annat hvad Trafikstyrelsen yttrat och det vore för
vidlyftigt att upprepa alla de talande skäl och faktiska uppgifter, som
i öfrigt af styrelsen anförts, såsom att dessa redan nu befintliga jern-
vägsbitar vid Söderhamn och Hudiksvall, af hvilka Söderhamnsjern-
vägen endast sommartiden har en med flera omlastningar förenad och
föga tidsenlig förbindelse med stambanan och Hudiksvallsjernvägen
alldeles saknar en sådan förbindelse, uppvisa en trafik af respektive
41/2 och 21/., millioner centner-mil per banmil. Jag vill endast tillägga,
hurusom en högst betydlig tillökning i trafiken ä statens banor nöd¬
vändigt måste uppkomma, om emellan stambanan och dessa kustorter
beqväma förbindelser funnes — en tillökning icke allenast för gren¬
banorna hvar för sig, utan ock i väsentlig grad för stambanan, om
man tager i betraktande att trävaror, åtminstone sågadt virke, då
skulle kunna föras på stambanan norr och söderifrån till Kilaforss och
vidare till Söderhamn, samt till Ljusdal att vidare afgå till Hudiksvall
ända från Ramsjö i norr och delvis från Jerfsö i söder, oberäknad!
en stor mängd annat gods.
Jag ber äfven få påvisa, hvad Hudiksvalls banan särskild! beträffar,
att såväl trävarubolaget som Saltviks och Arnö sågverksbolag förklarat
sig finna en gifven fördel vid att föra sina trävaror på jernvägen i
stället för att flotta timret och att trä varumängden endast från dessa
bolag motsvarar omkring 3V2 millioner centner enligt den af Kongl.
Trafikstyrelsen vanligen beräknade vigt å timmer och sågadt virke,
hvartill kommer allt det trävirke, som tillföres från stambanan, och
allt öfrigt gods, som går till eller ifrån inre landet samt den mängd
träkol, som antagligen kommer att föras på stambanan söder ut, hvithet
allt säkerligen kan uppskattas till ytterligare nära eu million centner,
oberäknad! persontrafiken.
I motsats mot jernvägstrafikstyrelsen synes byggnadsstyrelsen,
ehuru den i öfrigt erkänner denna grenbanas stora vigt, icke tillmäta
densamma hela den betydelse, den förtjenar. Jag måste i detta fall
beklaga, att af denna senare styrelse skäl anförts emot denna gren¬
banas byggande af staten, som, enligt min åsigt, alldeles icke hålla
streck eller åtminstone behöfva högst betydligt modifieras. I Stats¬
utskottets utlåtande pag. 16 upptages nemligen jernvägsbyggnads-
styrelsens argumentation, »att den ifrågavarande jernvägens förmåga
att gifva ränta komrne att nästan uteslutande bero derpå, huru-
Onsdagen den 30 Mars, e. m.
7 N:o 33.
vida densamma kunde uthålla täflan med den redan befintliga flott- Ang. anslag
leden emellan Hybo och Hudiksvall, hvars egare alltid hade i sina tll\
händer ett kraftigt medel att nedtvinga transportafgifterna på banan randelåmpli-
och hvilken flottled alltså ej mindre än jernvägen Hudiksvall—Näs- gaste sträck¬
viken måste af staten inlösas sannolikt med betydliga kostnader.» ningen för
Men aldrig bär flottningsbolaget ifrågasatt någon inlimning af flott -^““■“söder¬
leden eller eu sådan kostnad för staten, som här lägges så tungt ihamn och Bu.
vågskålen, och hvad nu vidare beträffar den täflan, hvarigenom flott- diksvall.
ningsledens egare skulle nedtvinga transportafgifterna på jernvägen, (Forts.)
så hade varit önskligt, att en enkel beräkning gjorts, innan ett sådant
påstående yttrats. Det finner man lätt vid en jemförelse mellan hvad
transporten enligt gällande flottan ngstaxa å flottleden kostar och hvad
kostnaden för densamma skulle utgöra å den blifvande jernvägen.
Sålunda utgör flottnings- och transportkostnaden för en sågtimmerstock
från Hybo till Hudiksvall 82'/.2 öre per stock enligt den uppgift, som,
undertecknad af flottningsbolagets disponent, finnes intagen uti den
utdelade broschyren rörande jernvägen Hybo—Hudiksvall. Beräknas
nu till hvilket pris en sågtimmerstock kan föras på den 5 mil långa,
ifrågasatta jernvägen efter den taxa, som på statens jernvägar van¬
ligen tillämpas eller i 10:de klassen, så finnes att frakten utgör 20 öre
per 100 kilogram och 50 kilometer eller lika med 1,7 6 öre per cent¬
ner och mil, så att en timmerstock om 7 centrera vigt, fraktad 5 mils
väg, skulle kosta i rundt tal 62 öre. Det befinnes vid en jemförelse
mellan dessa sifferuppgifter, som ju voro 821/2 öre efter iiottleden och
62 öre efter jernvägen, att eu skilnad uppkommer af 2072 öre till
jernvägens favör, och någon täflan af sådan beskaffenhet att transport¬
afgifterna på jernvägen skulle kunna nedtvingas, synes sålunda icke
möjlig. Gent emot en så framkastad uppgift om eu farlig täflan kan
jag icke undertrycka min fidla öfvertygelse om det stora företrädet
uti Kongl. Trafikstyrelsens bevisföring för att dessa grenbanor skulle
byggas för statens räkning. Det synes mig att de fördelar äro all¬
deles för litet beaktade, som genom ifrågavarande grenbanor skulle
tillskyndas vidsträckta delar af landet, som hittills varit i saknad af
för deras framåtskridande och utveckling nödiga kommunikationer, och
hvilka genom grenbanorna skulle erhålla åtminstone betydligt lättad
förbindelse med deras naturliga utfartsorter, likasom ock den för skogs-
handteringen eftersträfvansvärda fördelen att mindre skogsegare skulle
kunna från anlagda sågar på lämpliga ställen utmed stambanan föra
de förädlade skogsprodukterna genaste vägen till utskeppningsorterna,
som för trakterna från Jerfsö ända norr om Ramsjö är Hudikssvall,
samt för södra och en del af vestra Helsingland Söderhamn.
Hvad jag begärt uti de motioner jag tagit mig friheten afgifva
och hvarom Utskottets utlåtande i denna punkt hufvudsakligen handlar,
afser endast anställande af undersökningar rörande lämpligaste sträck¬
ningen af stambanegrenar till Söderhamn och Hudiksvall samt upp¬
görelse med Söderhamns och Hudiksvalls jernvägsaktiebolag om öf¬
verlåtelse tilll staten af dessa bolags jernvägar — jag ber få lägga
märke till att det således endast är fråga om undersökningar och en
högst obetydlig kostnad. Och hvad beträffar öfverlåtelsen af de olika
bolagens jernvägar, så är jag öfvertygad att aktieegarne skola tillmötes-
/
N:o 33. 8
Onsdagen den 30 Mars, e. m.
Ang. anslag gå alla billiga fordringar. I sådant afseende har Hudiksvalls jern-
^hiTaröö-' vägsaktiebölag redan gjort erbjudande att öfverlåta jernvägen 'emot
rlnde lämpli- öfvertagandet af dess skulder och 50 kronor per aktie, ehuru derå in-
gaste sträck- betalts 80 kronor; och jag tror irrig kunna försäkra, att så väl staden
ningen för som jernvägsbolaget skola finnas villiga till de ytterligare uppoffringar,
stambanegre- som rimligen kunna fordras och sonr de kunna" uthärda.
"hamn ochHu- Mycket kunde vara att ytterligare tillägga; men jag skall icke
diksvall. längre upptaga Kammarens tid. Jag tillåter mig endast, på grund af
(Forts.) hvad jag anfört, vördsamt yrka återrenriss af den föredragna punkten
i Utskottets betänkande.
Herr Liss Olof Larsson: Jag skall taga mig friheten att, en¬
dast med åberopande af Utskottets motivering, yrka bifall till dess af-
gifna utlåtande.
Herr Hammarberg: Väl vetande, att ingenting står att vinna
med något längre anförande i denna fråga, skall jag inskränka mig
till att få till protokollet yttradt, att jag för min del hyser ganska
varma sympatier för det_ förslag här föreligger, och hade önskat, det
Stats-Utskottet kommit till annat resultat än hvad som nu föreligger.
Ty att dessa föreslagna bibanor skulle kunna lämpligen anläggas och
förbindas med stambanan anser jag vara väl ådagalagdt ej allenast af
motionerna i ämnet, utan äfven af den berättelse från Trafikstyrelsen,
som här utdelats.
Jag har blott önskat att få detta för min del anfördt och bekla¬
gar, att ingen utsigt nu finnes att kunna få saken genomförd. På grund
af de åsigter, jag här uttalat, skall jag emellertid förena mig i det af
Öfverste Rehausen framstälda yrkandet om återremiss.
Sedan öfverläggningen förklarats slutad och propositioner gifvits
enligt de gjorda yrkandena, biföll Kammaren Utskottets hemställan.
Om anslag till I punkten V hade Utskottet hemstält:
fullbordande
—Jönköpings »tt Riksdagen, med anledning af derom utaf Ivongl. Maj rf; fram-
jemväg. lagdt förslag, matte till fullbordande af Halmstad—Jönköpings j erm vägs¬
aktiebolags jernväg mellan Halmstad och Nässjö bevilja ett anslag
utan återbetalningsskyldighet till belopp af femhundra tusen kronor,
att, sedan hela jernvägen blifvit färdigbyggd och med allt hvad dertill
hörer afsynad och godkänd samt till allmän trafik upplåten, till utgå¬
ende med halfva beloppet tidigast år 1882 och återstoden å tid, Kongl.
Maj:t bestämmer, tilldelas ifrågavarande bolag, emot vilkor att bolaget
skulle vara skyldigt underkasta sig de bestämmelser, såväl i fråga om
samtrafik med statens jernvägar som i öfrigt, hvilka Kongl. Maj:t för
statsbidragets erhållande kunde finna lämpligt att i nåder föreskrifva.
Sedan föredragning skett af denna hemställan, mot hvilken dels
Herr L. M. Nordenfelt, dels Herr Liss Olof Larsson, dels ock Herr
Nils Petersson inom Utskottet reserverat sig, anförde
9 N:o 33.
Onsdagen den 30 Mars, e. in.
Herr Dick son: Herr Talman! Det är visserligen icke min af-Om anslag till
sigt att vid detta tillfälle begära afslag på den gjorda framställningen {f^^mstad
om understöd till ifrågavarande bana, men då jag verkligen i Utskot- —.Jönköpings
tets betänkande icke kan finna ringaste orsak, hvarför Utskottet i sitt jernväg.
tillstyrkande i väsentlig män afvikit från Kongl. Maj:ts förslag, så (Forts.)
skulle det vara för mig rätt angenämt att, innan jag lemnar min röst
för Utskottets förslag, få veta motiven till denna afvikelse. Kongl.
Maj:t hade begärt ett anslag på 500,000 kronor till fullbordande åt
jernvägen mellan Halmstad och Nässjö, under vilkor att dessa pennin¬
gar icke skulle utbetalas förr än jernvägen var fullt färdig och afsy-
nad och icke i något fall före år 1883. Nu är det mycket sannolikt
och ganska troligt, att denna jernväg icke i något fall kan blifva fär¬
dig före år 1883, och att således icke medlen kunna dessförinnan ut¬
betalas. Utskottet har likväl afvikit från Kongl. Maj:ts förslag, i det
Utskottet tillstyrkt beviljandet af anslaget å 500,000 kronor, men före¬
slagit, att hälften deraf eller 250,000 kronor skulle uppföras i 1882
års budget och det öfriga deremot utbetalas 1883. Något motiv för
denna Utskottets hemställan är det alldeles omöjligt att i betänkandet
finna, ty Utskottet säger helt enkelt: »Enligt Utskottets åsigt bör an¬
slaget å riksstaten anvisas, vid hvithet förhållande det lämpligen torde
böra på tvenne år fördelas; och föreslår Utskottet fördenskull, att hälf¬
ten deraf eller 250,000 kronor må i 1882 års riksstat uppföras». Här
finnes således ett tillstyrkande af Stats-Utskottet, att oaktadt det af
Kongl. Maj:t begärda anslaget af 500,000 kronor icke under något vil¬
kor borde utanordnas förr än 1883, hälften deraf likväl skulle uppfö¬
ras i 1882 års budget. Någon orsak till denna från Kongl. Maj:ts
proposition afvikande framställning kan jag icke finna. Men då jag
ser, att den ärade ordföranden i Stats-Utskottet är nu här närvarande
i Kammaren, så tager jag mig friheten att vända mig till honom för
att erhålla någon upplysning om det för mig fullkomligt okända mo¬
tivet till en sådan framställning. Det har verkligen förefallit mig
möjligt, att det spöke, som flera gånger framträdt under denna riks¬
dag, också spökat i Stats-Utskottet. Jag menar tilläggsbevillningen.
Genom att uppföra detta belopp i 1882 års budget, efter det man
slopat åtskilliga anslag, skulle man kanhända anse sig ändtligen hafva
erhållit ett sorts handtag för att kunna föreslå Riksdagen en tilläggs-
bevilluing för 1882. Derom känner jag ingenting. Men då Stats-
Utskottet framstält detta förslag utan den ringaste motivering, så får
jag för det närvarande inskränka mig till att begära afslag å Utskot¬
tets hemställan och bifall till Kongl. Maj:ts proposition i ämnet.
Herr Ola Andersson i Burlöf: Den föregående talaren har be¬
gärt upplysning om anledningen till, att Stats-Utskottet så till vida
afvikit från Kongl. Maj:ts proposition, att Utskottet tillstyrkt, att en
del af det ifrågavarande beloppet, 500,000 kronor, skulle kunna utgå
redan under år 1882, då deremot Kongl. Maj:t föreslagit, att ingen
utbetalning af det begärda anslaget skulle ske förr än efter utgången
af samma år. Jag skall be att få meddela upplysning i detta hän¬
seende, men jag ber på samma gång få försäkra den ärade talaren
att det spöke, hvarom han talat, icke framträdt inom Stats-Utskottet,
Tf so 33. 10
Onsdagen den 30 Marg, e. m.
Om ansiag till utan jag tror att, såvidfc jag kunnat se, det endast är till finnandes hos
|iera njed honom liktänkande.
—Jönhöpwgs ^iir Kongl. Maj:t framlade den ifrågavarande propositionen strax
jernväg, efter statsverkspropositionens aflemnande och innan ännu Riksdagen
(Forts.) gjort någon förändring vare sig i de beräknade inkomsterna eller i
truga om de begärda anslagen, sä kunde Kong], Maj fl- icke gerna —
föreställer jag mig —- göra någon ändring i det förslag till statsregle¬
ring, som Kongl. Maj:t nyss framlagt, och således icke heller begära,
att dessa 500,000 kronor skulle kunna utgå under 1882, emedan deri¬
genom den föreslagna statsregleringen skulle blifva af Kongl. Maj:t
sjelf rubbad, innan ännu Riksdagen hunnit att derom något besluta.
Nu har Kong], Maj:t icke föreslagit, huruvida det ifrågavarande an¬
slaget skall utgå af upplånade medel eller anvisas å riksstaten. De
anslag, som förut beviljats till Dalslandsbanan och Nässjö—Oskarshamns
jernväg, hafva utgått af statsmedel och anvisats å riksstaten. Utskot¬
tet har ansett det vara rigtigt att uttryckligen säga, att så äfven
skulle blifva förhållandet med nu ifrågavarande anslag, på det att eu
hvar, som ville vara med om att bevilja anslaget, skulle veta, att det
icke skulle komma att utgå af upplånade medel. Nu har, såvidt
Stats-Utskottet utrönt, något så beskaffadt anslag, då det bestämts
att utgå af skattemedel, icke anvisats att utgå längre fram i tiden,
utan har alltid åtminstone en del af anslaget anvisats å den riksstat,
som den pågående Riksdagen skulle uppgöra. Och när man nu vill anvisa
detta belopp af sadana statsmedel, hvilket jag anser vara rigtigt, så
skulle man, om man tillvägagått på annat sätt än Utskottet gjort,
hafva inslagit på eu mycket farlig väg, hvilket jag icke kan tillstyrka,
ty jag tror, att det är lättare att skänka bort medel, om man bestäm-
mer att de skola utgå längre fram, än om de intagas i den statsregle¬
ring, som man är sysselsatt med att uppgöra. Detta är skälet hvar¬
före Utskottets utlåtande har den form jag nu anfört. Det ligger för
öfrig! visst icke utom möjlighetens gräns, att ifrågavarande jernväg
kan blifva färdig år 1882, och att således någon del af anslaget kan
komma att utbetalas redan år 1882. Vägen att anvisa medel att utgå
längre fram anser jag i allt fall icke lycklig; och då jag för min del
icke vill vara med om att tillstyrka något sådant, anhåller jag om bi¬
fall till Utskottets förslag.
Herr Nils Petersson: Då jag har reserverat mig mot Utskot¬
tets hemställan i denna punkt, beder jag att med några få ord få
redogöra för skälen dertill.
Jag tycker för min del, att dessa nådegåfvor, hvarmed jag skulle
vilja benämna detta och dylika anslag, utdelas alltför mycket på slump.
Det finnes ingen princip för utdelande af dessa summor, utan den ena
jernvägen får det ena beloppet och den andra det andra, allt efter som
det faller sig. Hvad beträffar detta anslag på en half million, så är
detsamma både för litet och för stort. Är detta anslag beräknadt för
hela den ifrågavarande jernvägen, så är det för litet, och är det blott
beräknadt för den nu återstående våglängden af omkring 3 mil, sä är
det för stort. Då detta anslag således icke kan anses vara beräknadt
efter en gifven princip, kan jag icke vara med om att bifalla det-
Onsdagen den 30 Mars, e. m.
11 N:0 83.
samma. Derjemte vill jag att man gör rättvisa mellan de olika or- Om anslag till
terna, så att den ena icke får större fördelar än den andra. Jag
derföre trott den utväg skulle nu kunna begagnas, såsom förut, att
orten Unge det lån, som kunde anses lämpligt, ty derigenom kunde jernväg.
man kafva gjort lika mot deu ena orten som mot den andra. År det så, (Forts.)
att vi skola lemna detta anslag derföre, att den byggda delen af jern-
vägen icke kommer att bära sig, så borde man gifva anslag till alla
enskilda jernvägar, som icke bära sig, ock tyvärr finnes det i Sverige
många sådana. Det är icke konseqvent att handla på annat sätt; eu
princip bör alltid följas. För öfrigt lär det icke vara obekant att den
ort, hvarigenom denna jernväg af 18 mils längd skulle gå, har gjort
ganska litet för denna jernväg; och säkert är, att, om dessa orter upp¬
offrat lika mycket som andra orter fått göra i dylika fall, så skulle
man icke hafva begärt detta anslag. Detta är äfven ett vigtigt skäl
för afslag.
Jag tror äfven, att denna fråga bör tagas i öfvervägande jemväl
ur en annan synpunkt. Jag tror nemligen att det kan sägas, att det
är orätt att lemna ett sä stort anslag till utländingar. Man skulle
nemligen kunna tänka sig att en svensk kommer till det engelska
parlamentet och begär understöd, derföre att han gjort förlust på en
anläggning af jernväg. Jag är viss på, att parlamentet skulle i sådant
fall afslå hvarje framställning. Samma grund skall väl gälla, då det
är fråga om en engelsman, som byggt en jernväg i Sverige. Har
staten råd till att i allmänhet upphjelpa dåliga jernvägsaffärer, så fin¬
nes nog tillfälle dertill hos svenska medborgare, hvilket torde böra ske
i främsta rummet.
På detta och öfriga nu af mig anförda skäl får jag yrka afslag å
denna punkt.
Flen’ Diss Olof Larsson: Jag har begärt ordet icke för att
svara Herr Dickson på hans anmärkningar mot Utskottets betänkande,
utan för att yrka afslag å Utskottets förslag. Frågan föreligger nem¬
ligen nu, efter mitt sätt att se saken, i samma skick, som den före¬
kom vid sista riksdagen; endast den skilnad förefinnes, att den då kom
fram på grund af en enskild motion, men nu deremot framlagts ge¬
nom en Kongl. proposition. Någon vidare utredning af frågan har jag
icke heller i år kunnat finna. Motionen vid förra riksdagen afstyrktes
af Stats-Utskottet, och den motivering, Utskottet för sitt afstyrkande
anförde, blef äfven af Kamrarne godkänd, åtminstone antager jag det,
emedan Utskottets utlåtande bifölls; och bland skälen hvarföre motio¬
nen afstyrktes var, att man i Utskottet ansåg att den ort, der jern-
vägen skall gå fram, hade gjort för litet för densamma, hvartill kom
att man icke visste, hvilket inflytande jernvägen kunde hafva på sta¬
tens stambana, när den blefve färdig till Nässjö. Någon sådan utred¬
ning föreligger icke heller nu, och de af Utskottet förra året anförda
samt af Kammaren då godkända skälen qvarstå således ännu oför¬
ändrade.
För min del är jag icke emot att understödja denna jernväg, men
det förefaller mig, som om en half million vore för mycket att skänka
bort för en jernväg på blott 3 mil. Man säger visserligen, att jern-
Jf:o 33. 12
Onsdagen den 30 Mars, e. ni.
Om anslag till vägen är 18 mil lång, men härpå svarades redan i fjor, att femton mil
af^Hahnsttd re^an aro färdiga, och att till anläggande af eu liten banstump på
‘-—Jönicöpings ^ 2/io mil vid pass skänka bort en half million, derom vill jag icke
jernväg, vara med, så mycket mindre som, på sätt jag förut påpekat, mot ett
(Forts.) sådant beslut qvarstår det skälet, att denna ort gjort mindre för saken
än andra orter, hvilka erhållit understöd för jernvägsanläggningar.
Den har visserligen tecknat omkring en half million tillsammans på
det sätt hufvudsakligen, att den släppt till nödig jord och för den er¬
hållit aktier i företaget; men om jag minnes rätt, har staden Halm¬
stad släppt till det mesta och orten således för banans tillkomst gjort
nästan intet, hvadan man borde kunna vara berättigad att fordra, det
den nu ville göra något för banan, så att dessa återstående tre mil
kunde fullbordas med mindre understöd än en half million.
På dessa skäl och då frågan nu icke föreligger i annat skick än i
fjor, kan jag icke frångå den åsigt jag då hyste, utan förenar mig i
det af Herr Nils Petersson framstapla yrkandet.
Herr Dickson: Jag har begärt ordet egentligen för att besvara
den ärade talaren, som hade ordet näst efter mig.
Jag ingår helt och hållet på hans åsigt, att anslaget till Halmstad—
Nässjöbanan bör utgå icke af lånade medel utan af statsmedel, och att de
skattdragande böra bidraga dertill. Derom är jag med 'honom full¬
komligt ense. Men deremot kan jag icke medgifva, att de af honom
framdragna prejudikat, nemligen förhållandena vid beviljande af
understöd till Dalslandsbauan och Nässjö—Oskarshamnsbanan, gifva stöd
åt Utskottets förfarande i förevarande fall, tv, om han drager sig till
minnes, var förhållandet med anslagen till nämnda banor precis det¬
samma som vid nu ifrågavarande, nemligen ett löfte, att de skulle er¬
hålla understöden under vissa vilkor. Nu har ju också Kongl. Maj:t
föreslagit, att Halmstad—Nässjöbanan skulle erhålla en half million
under vissa vilkor; och innan dessa vilkor blifvit uppfylda, är det full¬
komligt oegentligt att i budgeten utföra och utdebitera en afgift, som
man ännu icke vet eller har visshet om, att den skall utgå. Så skedde
åtminstone icke — såvidt jag kan erinra mig — vid de två föregå¬
ende tillfällen hvarom här talats; och jag tror vid sådant förhållande
icke, att de af talaren åberopade prejudikaten här hafva tillämplighet.
Jag anser mig i frågan stå på formenlig grund; Kongl. Maj:t har
framstält sitt förslag på formenligt sätt; men Utskottet har gjort frå¬
gan formvidrig, då det tillstyrkt Riksdagen att utanordna medel un¬
der år 1882, utan att man har visshet om, att dessa medel någonsin
komma att utbetalas.
Det är på grund häraf som jag motsätter mig Utskottets förslag
och finner mig fortfarande böra yrka bifall till Kongl. Maj:ts i ämnet
afgifna proposition.
Herr Ola Andersson i Burlöf: Den siste talaren har icke cite¬
rat mitt yttrande rätt; ty jag åberopade Riksdagens beslut om bevil¬
jande af statsbidrag till Nässjö—Oskarshamnsjernvägen och Dalslands-
banan såsom stöd för att nu ifrågavarande anslag, om det beviljas,
skall utgå af statsmedel, d. v. s. ej af lånta medel. Det var endast i
13 N:o 33.
Onsdagen deri 30 Mars, e. m.
detta hänseende som jag åberopade de två föregående besluten. För Om anslag till
öfrigt tillgick det vid de föregående tillfällena något olika, såsom _ det
också låg i sakens natur, emedan då ifrågavarande jernvägar icke _jönlcöpings
kunde blifva så tidigt färdiga, som förhållandet skulle vara med denna, jernväg.
men bolagen behöfde löfte om statsunderstöd för att på grund af ett (Forts.)
sådant löfte kunna förskaffa sig penningar under byggnadstiden. Till
följd af detta förhållande bestämde Riksdagen icke samtidigt ined be¬
slutets fattande om anslagens beviljande någonting om, huruvida an¬
slagen skulle utgå af statsmedel eller upplånade medel; och af samma
skäl uppfördes anslagen icke i den budget, som samtidigt uppgjordes.
Emellertid, då dessa jernvägar först längre fram i tiden skulle full¬
bordas, i följd hvaraf ingenting om deras behof förekom i Kongl.
Maj :ts proposition, ingick likväl, vid en senare riksdag, sedan det blif-
vit kändt, att åtminstone den ena skulle blifva färdig under löpande
året, en skrifvelse från Civildepartementet till Stats-TJtskottet, i hvil¬
ken tillkännagafs, att den ena jernvägen under året blefve färdig, och
att således anslaget till densamma kunde utgå; och i följd deraf hem-
stälde då Utskottet, att anslaget skulle utgå af statsmedel och uppfö¬
ras i budgeten för det år, för hvilket man uppgjorde riksstaten. Pa
det sättet tillgick det då. Nu är frågan att besluta, det detta anslag
skulle utgå af statsmedel, och Utskottet har tillstyrkt det. Men bi-
falles denna hemställan, bör också åtminstone en del upptagas i denna
Riksdags budget; ty jag vidhåller mitt påstående, att man icke någon
gång hittills beviljat anslag af statsmedel och anvisat dem till utgå¬
ende längre fram i tiden, utan att man tagit åtminstone någon del
under det år, för hvilket man samtidigt uppgjort riksstaten. Så har
det för öfrigt tillgått med alla byggnadsanslag, som utgått icke under
ett utan under flera på hvarandra följande år; och i öfverensstämmelse
med denna praxis har Utskottets hemställan blifvit sådan den nu före-
ligger. 0
Beträffande yrkandet på afslag af Utskottets hemställan, sa vill
jag blott nämna, att jag undrar, om för den jernvägsfraga, som pa
förmiddagen afgjordes — det gälde der blott 13V2 mils jernväg
det föreslagits att bevilja en half million mot vilkor, att orten sjelf
skulle bygga jernvägen, Riksdagen icke med större skål skulle bifallit
ett sådant förslag i stället för att åtaga sig risken att bygga jernvä¬
gen för statens räkning. För mig är det emellertid likgiltigt, huru
detta jernvägsföretag kommit till stånd. Mera vigtigt år det för mig,
att en jernväg på 18 mil är lagd i landet, och staten kan icke skäli¬
gen komma ifrån att till dess fullbordande bevilja en half million en¬
ligt Utskottets förslag, hvartill jag alltså fortfarande yrkar bifall.
Häruti förenade sig Herr L. J. Larsson.
Grefve Sparre: Lika obenägen, som jag är, för att staten byg¬
ger jernvägar åt orter, som sjelfva icke vilja göra något för att fa en
jernväg till stånd, lika benägen år jag att med min röst bidraga till
att understöd lemnas en ort, hvilken i så hög grad som den ifråga¬
varande gjort uppoffringar för att åstadkomma en jernvägsanläggning.
Jag kan således icke instämma med den ärade talaren på dalabänken
N:o 33. 14
Ousdageu dcu 30 Mars, e. rn.
(Ports.)
fullbordande att J]a-r en/as* s^uHe vara fråga om eu tre mil lång jernväg,
af Halmstad efrers°m de ofriga femton milen redan äro färdigbyggda. För min del
—Jönköpings deremot fri oi jag, att fragan gäller att fullborda eu aderton mil lång
jernväg, jernväg, så att den blir sammanbunden med stambanan, och så att det
öfriga landet blifver satt i förbindelse med en ort, för hvilken staten
gjort så jemförelsevis litet som för Halland. Det vore således, efter
mitt föl-menande, i högsta matto orättvist, om Riksdagen icke bevil-
jade det nu begärda anslaget, och då man har all anledning att an-
taga, att den ännu icke afskräde jernvägen skulle blifva fullbordad med
tillhjelp af detta jemförelsevis lilla anslag, så synes det mig icke fin¬
nas någon orsak till tvekan om det bör beviljas eller ej, hvarför jao-
också anhåller om proposition på bifall till Utskottets förslag.
Herr Lyth instämde med Grefve Sparre.
i" Herr Herslow: Jag trodde ett ögonblick att jag hörde orätt,
da den siste talaren anförde såsom skäl för beviljande af detta an¬
slag, att denna ort tillhörde de trakter, som gjort ofantligt mycket för
sig sjelfva, och att den i det fallet utgjorde en motsats till Norrland.
Jag vet icke, om Stats-Utskottet, som till min stora förvåning i år ut¬
talar en mening alldeles motsatt den det hyste i fjor, och detta på
grunder, som Utskottet synes gorå sig all möda att för andra dödliga
.ia" vet _icke,^ säger jag, om Utskottet bland dessa hemliga
s^l älven har att inberäkna upplysningar, som i väsentlig grad skilja
sig från dem, vi alle fingo i fjor. Men i fjor tingo vi höra, att detta
b.?r§’ ,801,1 ^ S1g för att bygga en 18 mil lång jernväg, hade till
sitt förfogande den ståtliga summan af 531,000 kronor 69 öre, denna
dock ej, så vidt jag rätt minnes, i sin helhet kontant inbetald, utan
till en del, om jag så^ får såga,, levererad in natura, i det aktierna li-
cjviderats medelst afstående åt jord, hvilken dervid uppskattats, mossar
och utmaiker inberåknade, till e•_ i värde af 400 kronor per tunnland,
hvartill dock jemväl kommit förmånen af »fri stängsel», som det he¬
ter i betänkandet. Dock, jag vill ej återkomma till den ledsamma hi¬
storien om detta bolags tillkomst. Man bör kanske icke i frågans när¬
varande stadium gorå det; säkert är att man framför allt icke får göra
det, om man vill bifalla detta förslag. Ty till djerfvare spekulation
har staten aldrig gifvit anslag; eu mera svindlande Grundung, eller,
latom oss vara beskedliga och säga: eu raskare entreprise har säkert
aldrig erhållit premie ur statskassan; nog må det då anses förklarligt,
om en och annan finner prejudikatet betänkligt och derför skulle vilja
motsätta sig det. Men jag förmodar att det är gagnlöst, då Utskottet,
med sa fa reservanter, nu tillstyrkt detta anslag.
Blott ett par frågor kan jag emellertid ändock ej undertrycka.
Hvartill skall denna halfva million egentligen användasV Man sä*er
att den skall betrygga banans färdigbyggande. Skall den dä lenmas
till den engelske entreprenören som en uppmuntran att fullgöra sitt
kontrakt? Jag medger att bolaget är skyldigt göra hvad det kan för
mannen, dels derför att lian, åtminstone som det uppgifves, ruinerats
l?a ^ffären, dels derför att det minsann ej är alla pappersbolag, som
tor öfvertagaude af sina pappersfabrikat lyckas finna eu så der snäll
Onsdagen den 30 Mars, c. in. 13
och godtrogen entreprenör — godtrogen framför allt deruti, att lian
antog sig skola finna i sitt eget fädernesland en hel skara menniskor
ännu godtrognare än han sjelf. Men när nu den spekulationen miss¬
lyckas —■ för bolaget såväl som för entreprenören — är det verkligen
staten, som är skyldig att träda in och täcka bristen i de värda lier-
rarnes beräkningar?
En annan fråga! Hvarifrån har Trafikstyrelsen och hvarifrån har
Stats-Utskottet i år erhållit de ljusa framtidsutsigterna i fråga om
denna banas blifvande trafik? Hvar hafva de lyckats uppspåra de rika
»trafikanledningarna» — så lyder ju den lärda tekniska termen — i eu
trakt, som i fjor af båda betecknades skiftesvis såsom »fattig och mager»
och -»mager och fattig»? Dock, det der tillhör väl ofvan omnämnda
»hemliga upplysningar», och jag väntar mig derför intet svar derå.
En af mina ärade grannar på skånebänken antydde, att då vi förut
i dag, mot hvad klokhet och rättvisa kräfde, beviljat anslaget till Norr-
lands-banan, vore ej skäl att nu afstå detta anslag till Halmstad—Näs-
sjö-banan. Men, i Herrans namn, om man gjort en dårskap på för¬
middagen, är det då alldeles nödigt att göra minst en till på efter¬
middagen? Det slaget af logisk konseqvens kommer bestämdt att föra
oss alldeles för långt.
Dock — hvarför mycket öfverflödigt tal? Jag,begärde ordet, visst
icke i förväntan att kunna ändra beslutet, som tydligen redan är fattadt,
utan blott för att tillkännagifva att jag, som alldeles saknar det ärade
Stats-Utskottets lyckliga lätthet att skifta meningar med årsskiftena,
får finna mig i att i år hafva alldeles samma mening som i fjol, att i år
göra alldeles samma yrkande som i fjor — och i fjor yrkade jag afsteg.
Herr Ekenman: Jag skall icke upptaga till granskning den si¬
ste talarens i år som i fjor temligen starkt färglagda skildring af detta
bolags tillkomst och åtgöranden, utan är det ett par andra under de¬
batten fälda yttranden, som jag anser vara förtjenta af uppmärksamhet.
Eu talare sade, att man skulle akta sig att gifva nådegåfvor till
jernvägsföretag, som bära sig illa. Jag tror dock "icke, att denna be¬
nämning är lämplig på de understöd, som staten anser sig böra lemna
till enskilda jernvägsanläggningar, vare sig i form af lån eller såsom
anslag, emedan det ju naturligtvis sker för att lika mycket tillgodose
statens eget intresse. För öfrigt är här icke fråga om eu jernväg,
som icke bär sig, utan om en, som icke är fullbordad, men som skulle
bli det, i fall Riksdagen beviljade det här begärda anslaget.
En annan talare yttrade, att förhållandet med afseende å ifråga¬
varande jernväg vore detsamma i år som i fjor, och att han icke kunde
inse, hvilka de hemliga skäl vore, som förmått Stats-Utskottet att i år
föreslå Riksdagen något, som det ej ville tillstyrka i fjor. Dessa skäl
äro ingalunda hemliga, ty olikheten i år mot i fjor består deri, att nu
föreligger eu Kong!, proposition i ämnet, grundad på uttalanden af
såväl Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen som Trafikstyrelsen, och hade
den ärade talaren genomläst dessa utlåtanden, så tror jag icke att han
framkommit med sådana anmärkningar, som lian nu gjort.
Frågan gäller här icke att anlägga en ny bana, utan att samman¬
binda eu redan befintlig femton mil lång bana med stambanan. Cle-
2i:o 33.
Om anslag till
fullbordande
af Halmstad
—Jönköpings
jernväg.
(Forts.)
U:o 33. 16
Onsdagen den 30 Mars, e. m.
Om anslag till nom att bevilja anslag till fullbordande af den tre mil långa återsto-
fullbordande ,]en af banan, erhåller man sålunda eu af våra största enskilda jern-
—Jönköpings i direkt förbindelse med stambanan.
jernväg. För öfrigt och beträffande Utskottets betänkande, sådant det här
(Forts.) föreligger, så har detsamma blifvit på ett, såsom mig synes, synnerli¬
gen utmärkt sätt försvaradt af Herr Ola Andersson, och jag tar der¬
före förena mig med honom uti det yrkande, han framstält.
Herr Dickson: Då jag sista gången hade ordet, tog jag mig
friheten tillstyrka bifall till Kongl. Maj:ts proposition. Jag tillåter
mig nu göra en modifikation uti detta yrkande, i det jag föreslår, att
slutorden i Kongl. Maj:ts förslag utgå och i stället intagas de något
strängare vilkor, som Utskottets förslag innehåller, så att den senare
delen af Kongl. Maj:ts förslag skulle komma att erhålla följande ly¬
delse: »emot vilkor att bolaget skall vara skyldigt underkasta sig de
bestämmelser, såväl i fråga om samtrafik med statens jernvägar som i
öfrigt, hvilka Kongl. Maj:t för statsbidragets erhållande kan finna lämp¬
ligt att i nåder föreskrifva».
Jag anhåller hos Herr Talmannen om proposition på bifall till
detta mitt yrkande.
Herr Lytt k ens: Jag begärde ordet egentligen för att bemöta
den ärade talaren på venersborgsbänken, hvilken påstod, att det här
skulle vara fråga om ett uteslutande hallandsintresse. Den jernväg,
hvarom nu är fråga, berör visserligen en af Hallands förnämsta stä¬
der, men för öfrigt är det endast till en jemförelsevis ringa del, som
den berör Halland, utan största delen af jernvägen ligger redan nu
inom vestra Småland. Dessutom är det väl här icke mindre fråga om
ett statens intresse, ty nog måste det medgifvas, att, om en femton
mil lång bana från en hamn å vestkusten, som med endast tre mil är
skild från en af statens stambanor, blifver förenad med denna, och der¬
igenom en del af Halland och en ännu större del af vestra Småland
blifva satta i direkt förbindelse med det öfriga Sverige, detta är någon¬
ting, som måste ligga i det allmännas intresse.
Men äfven ur strategisk synpunkt bör det vara af vigt att denna
bana blifver fullbordad, så att i fall af behof trupptransporter kunna utan
afbrott ske till eller från dessa vidsträckta trakter, som icke på något
annat vis stå i jern vägsförbindelse med det öfriga landet; äfvenså bör
postbefordringen i icke ringa grad hafva fördel deraf. Man sluppe
nemligen på denna långa sträcka låta posten föras på så obeqvämt
sätt som på kärror, och äfven i fredstid är det vid trupptransporter
en fördel, om de båda banorna vore sammanbundna, i synnerhet som
mötesplatsen för Jönköpings regemente, Skillingaryd, är belägen invid
den redan trafikerade delen af banan; men så länge banan icke är
fullbordad, kan man ej med någon fördel begagna den i och för trup¬
pernas transporterande till eller från mötesplatsen. Jag anser derför
att de fördelar, som vunnes genom banans sammanbindande med stam¬
banan, skulle blifva så betydliga, att äfven staten skulle finna sig
hafva god ränta på de penningar, som den dertill användt, om Kong!.
Maj:ts proposition blifver bifallen.
Onsdagen den 30 Mars, e. m.
17 N:o 33.
Man har vidare sagt, att de orter, hvarigenom banan går fram,
icke gjort något för dess åstadkommande. Uessa orter äro icke rika
och kunna i bördighet icke jemföras allraminst med den rika malmö-
slätten; dess invånare äro i allmänhet fattiga och kunna derför ej till¬
skjuta stora summor. Dessutom skola vi ihågkomma, att denna trakt
af Sverige, som ligger vester om stambanan, icke fått något understöd
af staten, men måst i alla de år, som förflutit, deltaga i att betala
kostnaderna för öfriga statsbanorna, af livilka de haft ringa eller in¬
gen nytta. Sammanräknas dessa många års bidrag, torde de kanske
uppgå till mer än det nu begärda bidraget. Dessa orter äro i behof
af att komma i förbindelse med det öfriga Sverige, och då de sjelfva
icke äro i stånd att ensamma åstadkomma en sådan förbindelse, så är
det väl icke för mycket begärdt, att staten lemnar detta lilla under¬
stöd, då derigenom en 18 mils lång bana kan åstadkommas.
Hvad beträffar talet om, att det icke skulle vara någon skilnad
mellan i år och i fjor med afseende å förhållandet med denna jern¬
väg, så ber jag att få påpeka, att då frågan i fjor var före, den icke
var det ringaste utredd, ej heller underkastad någon granskning af
Kongl. Maj:t. I år deremot föreligger en Kongl. proposition, deri
Kongl. Maj:t, som pröfvat frågan, förklarat sig anse saken vara för¬
tjent af att understödjas af Riksdagen. Jag får derföre yrka bifall
till Kongl. Maj:ts proposition.
Herr L. P. Andersson i Halmstad instämde i Herr Lyttkens’ an¬
förande.
Herr C. A. Larsson: Jag uppkallades egentligen af Herr Dick-
sons anmärkning, att han i Stats-Utskottets föreliggande betänkande
spårade en tendens till en ny tilläggsbevillning; men det spöket, som
han trodde sig se, kom icke från det hållet, utan från ett helt annat
håll, nemligen från en stats-utskottsledamot, som anses vara den
klyftigaste att bedöma dylika saker. Han' ville icke bifalla något an¬
slag på en höft, som man säger, med mindre än att anslaget blefve
bestämdt och uppfördes i riksstaten. Ty eljest skulle det kunna in¬
träffa att anslaget icke blefve vid en följande statsreglering godkändt.
Herrarne böra komma i håg, att i fjor yttrade halländingarne att ba¬
nan i fråga icke skulle medföra någon egentlig nytta för Halland.
Detta var anledningen, hvarföre man då icke ville anslå medel för
banan. Nu deremot hafva de sjelfve understödt den Kongl. proposi¬
tionen och de erkänna, att banan skall lända deras ort till nytta. Om
vi nu få en bana på 18 mil för den jemförelsevis obetydliga uppoff¬
ringen från statens sida af 500,000 kronor, så anser jag att summan
icke är illa använd; tv samtrafiken af de nuvarande enskilda banorna
lemnar en inkomst af mera än 80,000 kronor om året. Lägger man
härtill den utvidgning af trafiken, som dessa enskilda banor tillföra
stambanan, så bör man kunna hysa den förhoppningen, att det all¬
männa icke skall förlora särdeles mycket på den uppoffring, hvarom
nu är fråga. Om deremot banan i sin helhet fortfarande blir stym¬
pad, så blifva halländingarne nödsakade att på betydliga omvägar me¬
delst skjuts skaffa sig och sitt gods fram till stambanan.
Andra Kammarens Prot. 1881. N:o 33. 2
Om anslag till
fullbordande
af Halmstad
—Jönköpings
jernväq.
(Forts.)
N:o 33. 18
Onsdagen den 30 Mars, e. m.
Om anslag till Det klokaste, som vi under sådana förhållanden, enligt min åsigt,.
fullbordande ]jU11(je gorå, vore således att bifalla Utskottets förslag.
af Halmstad & ’ °
'jernväg”S> Chefen för Kongl. Civildepartementet Herr Statsrådet Heder-
(Forts.) stierna: Det är med en viss förvåning, som jag hört så lifliga ut¬
talanden mot Kongl. Maj:ts förevarande förslag, hvilken jag tvärtom
trodde skulle röna sympatier och understöd. Här har icke blifvit af
Kongl. Maj:t äskadt annat, än att Riksdagen skulle anslå femhundra
tusen kronor för att en nästan färdig jernväg skulle blifva samman¬
knuten med stambanan och staten således sjelf kunna draga fördel af
en bana, som redan till största delen genom enskildes ansträngningar
blifvit fullbordad. Här är icke fråga om att understödja en entreprise,
om hvars beskaffenhet mera eller mindre ofördelaktiga omdömen här
blifvit fälda, utan endast föreslaget att, då banan blifvit färdigbyggd,
till bolaget lemna en half million, hvarigenom ju staten icke ingår i
någon sorts medverkan till företagets fullbordande. Icke heller är
meningen, att den entreprenör, hvilken åtagit sig banans fullbordande,
skulle komma i åtnjutande af ifrågavarande belopp. Tvärtom har bo¬
laget upplyst, att den tid, under hvilken han åtagit sig att fullborda
arbetet, lupit till ända, utan att han sökt eller erhållit förlängning
deraf. Hans pligt och rätt äro således undanskjutna. Det hvital* nu
på bolaget sjelf att bringa banan till fullbordan, och det anser sig
bolaget också kunna göra, om det får löfte om understöd från statens
sida.
Då det således är förenligt med statens fördel att lemna det ifråga¬
satta understödet, så hemställer jag, huruvida Kammaren må finna,
lämpligt att motsätta sig dess beviljande.
Herr Her slov/: Jag ber blott att få yttra två ord med anled¬
ning af Herr Civilministerns anförande.
Jag erkänner villigt, att ifrågavarande förslag kan från regerin¬
gens sida hafva hufvudsakligen tillkommit för att sammanknyta en i
det närmaste färdig enskild jernväg med stamhållenätet. Men då man
deraf drar den konklusionen, att man på detta vis skall tillföra våra
stambanor eu värdefull trafik, ber jag att emot detta få sätta de klart
uttalade förhoppningar bolaget sjelf gör sig att från statens banor kunna
draga en värdefull trafik; och såväl af gods som anländer uppifrån
som nedifrån kommer utan tvifvel att på denna bana föras till hafvet
åtskilligt, som eljest skulle hafva forslats på statens banor.
Jag vill vidare nämna, att, så vidt jag sett, det icke är utredt,.
huruvida ifrågavarande banas fullbordande verkligen och uteslutande
beror på beviljandet af detta anslag eller icke; och jag ber i samman¬
hang härmed få nämna, att i Stats-Utskottets betänkande i fjor an¬
gående denna fråga sades endast, att det »icke vore osannolikt», att
banan kunde utan statens mellankomst af bolaget fullbordas; i år he¬
ter det — med en grads större tillförsigt, men ännu långt ifrån med
visshet —• att det »synes vara osannolikt» att bolaget kan sjelf färdig*
bygga banan. Jag har en annan mening. Hvad som i mina ögon icke
är osannolikt, utan snarare går ett betydligt stycke väg närmare hvad
som är absolut säkert, det är ■—• och jag skulle i annat fall tvekat att
Onsdagen den 30 Mars, e. in.
19 3N:o 33.
yrka afslag — att egaren af en bana af 18 mils längd, hvaraf 15 mil Om anslag till
redan äro färdigbyggda och för hvars fullbordande i hela dess utsträck- fullbordande
ning endast erfordras 500.000 kronor, både han skaffa och äfven slcaffar
sig detta anspråkslösa belopp, äfven om han icke får det till skänks jernväg.
af staten, när det för honom gäller något så vigtigt som att sätta sin (Ports.)
jernväg i förbindelse med statens stambanesystem och såmedelst göra
det å jernvägen nedlagda kapitalet rentabelt.
Herr Key: Med anledning af den siste talarens yttrande ber jag
att få nämna några ord.
Om Herrarne betrakta de jernvägskartor, som i Kammaren blifvit
utdelade, skola Herrarne finna, att på hela vestra kusten, söder om
Göteborg intill Engelholm, med undantag af Varberg—Borås—Herr-
Ijunga-banan, icke finnes någon jern vägsförbindelse med stambanan.
Nu är fråga helt enkelt om eu bana, sammanbindande vestkusten med
stambanan vid Nässjö, som är i sin fullbordan ämnad att blifva 18
mil lång, af hvilken sträcka 15 mil redan äro mödosamt fullbordade.
Om bolagets uppkomst och om de svårigheter, hvarmed det haft
att kämpa, vill jag icke yttra mig, detta torde nemligen vara bekant
för litet hvar af Kammarens ledamöter. Att den utländske entrepre¬
nören blifvit duperad af det svenska bolaget, är också erkändt. Hå är
frågan: skall denna jernv.ägsförbindelse bomma till stånd eller skall
den tills vidare ligga ofullbordad, fastän man kan få en förbindelse
emellan Halmstad vid vestkusten och Nässjö vid stambanan för en
uppoffring af endast 500,000 kronor, att utbetalas sedan banan blifvit
fullbordad, afsynad och godkänd; månne icke detta är ett så allmänt
statsintresse, att man får anse det å statens sida för en god affär?
Jag tror det åtminstone för min del. Då så är och då man icke kan
förneka, att en så pass lång bana som denna skulle å ena sidan till¬
föra stambanan trafik och ä andra sidan vara af gagn för provinsen
Halland derigenom, att den mynnar ut vid hafvet, så anser jag för
min del, att detta anslag, om det beviljas, kan anses såsom väl an¬
vända penningar.
Denna åsigt ledde Stats-Utskottet vid dess tillstyrkan; och i af¬
seende å penningarnes utbetalande hyste man betänkligheter emot att
undanskjuta betalningen, emedan detta framdeles skulle kunna tjena
till prejudikat, som möjligen skulle blifva af betänklig beskaffenhet.
Derföre har Utskottet tillstyrkt, att halfva beloppet skulle utgå tidi¬
gast 1882 och återstoden ett kommande år.
Dessa skäl äro tillräckligt talande, men härtill kommer, att bola¬
get jemväl är skyldigt att underkasta sig de bestämmelser angående
samtrafiken, som Kongl. Maja kan finna för godt att föreskrifva.
Ofverläggningen var slutad. Enligt de meningar, som förekom¬
mit, gaf Herr Talmannen propositioner dels på bifall till Utskottets hem¬
ställan, dels på antagande af det förslag, Herr Dickson framstäf, dels
ock på afslag å såväl Utskottets hemställan som Kongl. Maj:ts propo¬
sition i ämnet; och fann Herr Talmannen den förstnämnda propositio¬
nen vara med öfvervägande ja besvarad. Yotering begärdes. I an¬
ledning häraf och för bestämmande af kontrapropositionen upptog Herr
N:o 33. 20
Onsdagen den 30 Mars, e. m.
Om anslag till Talmannen ånyo de öfriga yrkandena, af livilka det som afsåg afslag
fullbordande nu förklarades hafva flertalets mening för sig. Men äfven angående
_jönUpings kontrapropositionen äskades votering, hvadan en så lydande omröst-
jemväg. ningsproposition först uppsattes, justerades och anslogs:
(Forts.)
Den, som till kontraproposition i hufvudvoteringen antager yrkan¬
det på afslag å såväl Stats-Utskottets förevarande hemställan som Kongl.
Maj:ts i ämnet framlagda proposition,
röstar Ja;
Den, det ej vill,
röstar Nej;
Vinner Nej, har Kammaren till kontraproposition i nämnda vote¬
ring antagit yrkandet på bifall till Kongl. Maj:ts ifrågavarande fram¬
ställning, med den ändring, att slutorden deri erhålla följande lydelse:
emot vilkor att bolaget skall vara skyldigt underkasta sig de bestäm¬
melser, såväl i fråga om samtrafik med statens jernvägar som i öfrigt,
hvilka Kongl. Maj:t för statsbidragets erhållande kan finna lämpligt
att i nåder föreskrifva.
Den omröstning, som företogs enligt denna proposition, visade 110
ja mot 73 nej; och erhöll alltså propositionen för hufvudvoteringen föl¬
jande lydelse:
Den, som bifaller hvad Stats-Utskottet hemstält i punkten V af
Utlåtandet N:o 40,
röstar Ja;
Den, det ej vill,
röstar Nej;
Vinner Nej, har Kammaren afslagit såväl Utskottets omförmälda
hemställan, söm Kongl. Maj:ts i ämnet framlagda proposition.
Den senare voteringen utföll med 144 ja mot 45 nej, i följd hvaraf
Utskottets hemställan bifallits.
Om understöd Pliten VI.
föi* enskilda
jemvägs- Utskottet, som i denna punkt afgifvit utlåtande öfver samtliga vid
anläggningar, innevarande riksdag väckta motioner om understödjande af enskilda
jern vägsanläggningar, nemligen ledamöterne af Första Kammaren, Her¬
rar C. O. WidmarTes och W. A. Söderhjelms motioner N:is 16 och 18
samt ledamöterne af Andra Kammaren, Herrar Grefve E. Sparres,
TF. von Rehausens, C. J. Ödmans, TF. T. Lundgrens, Sven Erssons,
J. Orwalls, L. J. Larssons m. flis, P. Lindgrens, Liss Olof Larssons,
S. Johnsons, Nils Peterssons, Ola Månssons och S. Ljunggrens mo¬
tioner N:is 56, 60, 61, 80,_ 82, 97, 112, 127, 145, 146, 151, 152, 157
och 161, hade, med anledning af nämnda motioner, hemstält i
Onsdagen den 30 Mars, e. m.
21 N:o 33.
Mom. Cl) .* Om understöd
för enskilda
att Riksdagen måtte till låneunderstöd för enskilda jernvägar be- anläggningar.
vilja och ställa till Kongl. Maj:ts disposition ett extra anslag af 7,500,000 (Forts)
kronor, att utgå under fem år från och med år 1882 med 1,500,000
kronor årligen, dock så att belopp, som ej blifvit till utgående under
ett af dessa år anvisadt, finge för ett efterföljande år af samma fem¬
årsperiod disponeras, egande Kongl. Maj:t att å detta anslag, till un¬
derstödjande af nya, ännu ej påbörjade enskilda jernvägsanläggningar,
anvisa af Kongl. Maj:t beviljade understödsbelopp, att utgå i enlighet
med de vilkor och bestämmelser, som Utskottet i åtta särskilda, till
det förevarande momentet hörande punkter föreslagit.
Efter uppläsning af denna hemställan, mot hvilken Herrar F. von
Strokirch och låss Olof Larsson inom Utskottet reserverat sig, upp¬
stod öfverläggning, hvarunder anfördes af
Herr Hedlund: Oaktadt jag vet, att många skäl kunna tala för
rent afslag å denna hemställan, så har jag likväl icke kunnat förena,
mig med dem, som hylla eu sådan mening, utan, trogen samma grund¬
sats, som jag på förmiddagen uttalade i fråga om stambanebyggandet,
anser jag, att man äfven i detta fall bör gå varsamt och endast grad¬
vis till väga, hvarföre jag tager mig friheten att föreslå, att det af
Stats-Utskottet föreslagna belopp måtte nedsättas till fem millioner,
och att i konseqvens dermed den föreslagna summan af 11/2 million
om året måtte nedsättas till 1 million. För afslag kan visserligen
tala det ofta i Kammaren hörda argument, att ingen proposition från
Kongl. Maj:t i detta ämne föreligger. Vi veta, att detta argument
har i fråga om ganska små anslag anförts af Stats-Utskottet såsom
skäl för afstyrkande och af Kammaren såsom skäl för afslag. Man
kan visserligen säga, att anslagen till de enskilda jernvägarne falla
inom ett annat område, der sådana grundsatser icke kunna åberopas.
Jag kan dock icke gå in derpå. Jag föreställer mig, att om någon¬
sin en fråga erfordrar från regeringens sida en mångsidig, fullständig
och oveldig pröfning, så är det väl frågan om det belopp, som bör •
ställas till regeringens förfogande för understödjande af de enskilda
jernvägsanläggningarne.
Detta ämne sammanhänger för det närmaste med den vigtiga frå¬
gan om riksvägar och privata vägar. Jag har från denna plats för
några år sedan försökt utreda densamma, och jag sökte då göra gäl¬
lande den grundsatsen, att de stora hufvudvägarne genom landet, de
störa pulsådrorna, om jag så får säga, böra finnas i statens hand, vare
sig staten sjelf byggt dem eller tillöst sig dem, som redan blifvit af
enskilde byggda. Jag ber nu att få anföra blott ett af de skäl, jag
har för denna min åsigt, nemligen att befolkningen i åtskilliga andra
länder haft stora olägenheter deraf, att dessa vägar ligga i enskilda
personers händer, hvarigenom dessa på det betänkligaste sätt beskatta
stora provinser genom sina höga afgifter och andra band på den all¬
männa rörelsen. Särskild! i Frankrike har detta system att under¬
stödja jernvägar med statsmedel och gifva dem koncession ledt till
stora svårigheter och hvilat såsom en ond ande öfver hela landsdelar.
N:o 33. 22
Onsdagen den 30 Mars, e. m.
Om understöd Vi veta också, att mall i åtskilliga länder uttalat sig i en motsatt rigt-
för enskilda njng och ;itt man i England ifrågasatt, att jernvägarne borde vara en
a^iä^ii ar s^atens egendom, lika väl som post- och telegrafverken äro det. För
””(Forts)3 min ^el har sedan trettio år tillbaka intagit den ståndpunkten i
denna fråga, att det visserligen bör lemnas fritt utrymme åt den en¬
skilda företagsamheten i fråga om de lokala banorna eller, som jag
kallar dem, de naturliga tillflödena till de stora pulsådrorna. En ut¬
redning af detta förhållande, en begränsning af det ena och andra sy¬
stemet tillkommer dock närmast regeringen; och jag föreställer mig
således, att det är lika nödvändigt att få en Kongl. proposition i denna
fråga som i många andra, hvadan hos mig finnes en verklig och icke
endast en föregifven betänklighet att rösta för bifall till den nu före¬
dragna punkten, då ingen sådan proposition nu föreligger, äfven då
jag väl vet, att sådant förut skett. Då emellertid byggandet af en¬
skilda jern vägar under en följd af år fortgått i en stor skala och det
således vore betänkligt att göra ett alltför hastigt afbrott deri, före¬
ställer jag mig att beviljandet af en million kronor om året, hvarige¬
nom, om man beräknar dels ett motsvarande belopp af aktiebolagen
sjelfva, dels ock de två millioner, som i dag beviljats till fortsättande
af stambanan i Norrland, jernvägar fortfarande skulle byggas för 4 å
5 millioner kronor årligen. Detta vore ett moderat sätt att få denna
rörelse att så småningom afstanna, ehuru jag vill tillägga, att jag hop¬
pas att vårt land skall så utvecklas, att många af de orter, der be-
hofvet af jernvägar ännu icke börjat framträda, en gång måtte känna
ett sådant behof. Ty i de orter, der stora resurser finnas, der behöf-
ves också detta vigtiga kommunikationsmedel. Jag vill således icke
allt för hardt betona detta argument. Deremot kan jag icke under¬
låta att mot dem, som här ifra för enskilda jernvägar, och hvilka i dag
deremot icke varit med om att besluta stambanans fortsättande i Norr¬
land, vända deras egna vapen. De hafva, för att motverka detta fort¬
satta stambanebyggande, gjort upp ekonomiska kalkyler, hvilka jag
dock icke nu vill upptaga till vederläggning, då de flere gånger förut
blifvit vederladga och nu senast äfven i någon mån belysta af Hans
Excellens Herr Statsministern; men jag vill åtminstone vidröra något
deraf. Det har bland annat blifvit sagd!, att om vi vidare fortgå med
denna ruinerande skuldsättning, så lägga vi derigenom på våra efter¬
kommandes skuldror bördor, som blifva dem öfvermäktiga, och vi taga
icke tillräckligt deraf på oss sjelfva. På samma gång man säger detta,
visar man dock, att vi under de sistförflutna 20 å 30 åren tagit på
oss i räntor och af betalningar öfver 71 millioner kronor. Den nuva¬
rande generationen har således ändock tagit på sina egna skuldror
detta ganska betydliga belopp af 71 millioner, och ändå vill man här
påstå, att den närvarande tiden icke tagit tillräckligt med af dessä
bördor, och detta ehuruväl de fördelar, som med jernvägarne skola
vinnas, komma väsentligast framtiden till godo. År det för mycket
att fordra, att våra efterkommande, som just få skörda frukterna af
de nu ifrågavarande arbetena, också skola taga någon del af de der¬
med förenade bördorna på sina skuldror, då vi hjelpt dem till dessa
hjelpmedel på sådana vilkor. År det brist på samvetsgrannhet från
vår sida att lägga någon del af bördorna på våra efterkommande, då
Onsdagen den SO Mars, e. in.
23 >:o 33.
Ti derigenom skaffat dem störa förmåner? För min del tager jag detta Om understöd
lugnt på mitt samvete; och jag är väl öfvertygad om att, likasom jag förebilda,
anser oss stå i tacksamhetsskuld till de män, som för några och 20 anläggningar.
år sedan först åtogo sig den skuldsättning, hvaraf vi nu få skörda ^ports ^
frukterna, likaså skola våra efterkommande vara tacksamma för den
hörda, som vi nu pålagt dem till deras eget gagn.
Jag vill i förbigående säga, att hvad staten lemnar åt de enskilda
jernvägarne, tillhör en helt annan kategori än de medel, hvarför sta¬
ten sjelf bygger banor. Ty i förra fallet lånar staten upp medel och
lånar sedan ut dem igen, samt får således en fordran emot sin egen
skuld. Derom kan dock sägas åtskilligt. Staten har lemnat pennin¬
gar till enskilda låntagare med icke obetydliga eftergifter, och det är
icke sagdt, att staten alltid fått så synnerligt god säkerhet för de ut¬
lånade penningarne. Staten har i alla fall icke den fördel af enskilda
jernvägsföretag, som den har af sina egna banor, ty om dessas afkast¬
ning ökas, så ökas i samma mån statens inkomster, hvilket icke är
fallet, då det är fråga om de enskilda jernvägarne.
Men jag har några andra oah vigtigare erinringar att framställa
i fråga om det enskilda jernvägsbyggandet. Man har här talat om
penningeskulder, men det finnes en annan sorts skuld, som heter synda¬
skuld och som nära sammanhänger med hvad man kallar »syndapen¬
ningar». Det är detta kapitel, jag nu något vill vidröra, ehuru det
kanske icke kan vara så roligt att höra. Det har i afseende på Sve¬
riges af staten subventionerade jernvägsföretag insmugit sig åtskilliga
missbruk, hvilka i tid måste påvisas, på det icke den kräfta, som är
värre än hvarje annan kräfta, nemligen opålitligheten, måtte insmyga
sig hos vårt ärliga svenska folk. Här tecknas till exempel aktier i ett
bolag till ett visst belopp, för att sedan få understöd af statsmedel;
men undersöker man hvilka aktietecknarne äro, så finner man att de
äro insolventa. Sedan dessa personer sålunda inbetalt tio procent af
det tecknade beloppet, bry de sig icke om någon vidare inbetalning
och aktierna återgå då till bolaget enligt bolagsordningen. Här har
eu enskild person tecknat ett stort belopp och iklädt sig förbindelser
att utbetala detsamma, men då teckningen är slutad och Riksgälds-
kontoret utbetalat sista skillingen af det till bolaget anslagna låne¬
understödet, så beslutar bolaget att återbetala den enskilde de af ho¬
nom lemnade medlen — till exempel genom att inlösa den af honom
som inbetalning utfärdade skuldsedel — och således minskas bolags-
kapitalet med motsvarande belopp, hvaraf vållas, utom andra olägen¬
heter, uppskof med ränteliqviden till staten. Här kan inträffa, att fram¬
stående embetsman sitta i ett sådant bolags styrelse och uppbära arf-
voden derför, och detta äfven i sådana fall, der pröfningen af bolagets
angelägenheter kunde falla inom deras egen embetsförvaltning. Här
kan inträffa, att utländska leverantörer lemna lokomotiv eller materi-
alier till ett visst pris åt ett sådant bolag, utan att man får reda på
huru stor del af den kontraherade summan i form af provisioner går
till enskilda personer, som äro med om inköpen. Allt detta, hvartill
jag kunde lägga åtskilligt annat, kallar jag en samhällskräfta, och jag
anser, att i de samhällen der sådant kan ega rum, äfven med högsta
myndigheternas vetskap, der bör man tänka på att akta sig, på det
N:o 33. 2é
Onsdagen den 30 Mars, e. m.
Om understöd man icke må komma in på det mycket omtalade ryska systemet. Vi
för enskilda höra enligt min tanke vara rädda om vårt folks heder och ärlighet.
anläggningar. Men icke nog härmed. Man har vidare framlagt lysande prospek-
(Forts.) *er’ ®>r locka ntländingar in i våra stora företag, och så har man,
då detta lyckats, tagit emot dem med öppna armar; men sedermera,
när prospekten blifvit närmare undersökta, kommer man till korta och
utländingen står der ruinerad. Vårt svenska folk kommer derigenom
att stå inför utlandet såsom det der svekfullt lockat in främmande ka¬
pital, med den påföljd att dess egare blifvit ruinerade, och så kom¬
mer det svenska namnet att framstå för utlandet i en dålig dager,
hvarigenom vår kredit kan komma att rubbas just i de länder, der
det är af högsta vigt att bibehålla den. Allt detta, har jag svarat
mera än eu utländing, som tält med mig derom, får den enskilde
stå för, för så vidt det rör rent enskilda aftal; dermed har det all¬
männa icke något att skaffa. Men om det enskilda företaget under-
stödjes mera eller mindre af en offentlig embetsman, till exempel af
en landshöfding, som af nit och intresse för sitt län ställer sig i spet¬
sen för dylika prospekt, då får frågan en annan karakter och då
kan det främmande landets regering få skäl att tänka på »skyddandet
af sina undersåtars intressen». Detta är faror, förbundna med det en¬
skilda jernvägsbyggandet. »
Det lider intet tvifvel, att det icke kan ligga åtskilliga förmåner
äfven uti det enskilda jernvägsbyggandet. Jag är Stats-Utskottet syn¬
nerligen förbundet för de allvarliga vilkor Stats-Utskottet uppstält för
de enskilda banorna vid erhållande af låneunderstöd, och jag tror, att,
om dessa vilkor blifva iakttagna och regeringen deråt egnar sin sorg-
fälliga pröfning samt kontrollen och revisionen icke stanna blott på
papperet utan verkligen komma att utföras, saken kan komma in på
en bättre väg, än den förut på vissa håll börjat inslå. Trots de be¬
tänkligheter, jag sålunda uttalat, vill jag dock på dessa skäl vara med
om att tillstyrka bifall till Utskottets förevarande hemställan, som är
föranledd utaf en mängd enskilda motioner — dock med nedsättning
af anslaget från 71/, millioner till 5 millioner, att utgå med respektive
en million om året, hvarpå jag begär proposition.
Herr Helander: När det förra gången var fråga om att lemna
understöd åt enskilda jernvägsanläggningar, yttrade jag mig i det syfte,
att man borde upphöra att lemna vidare understöd åt dylika företag;
och mig synes det vara ännu mera skäl att vid denna tidpunkt så göra.
Det kan omöjligen blifva fallet annat än att, då man fortfar att an¬
lägga den ena enskilda jernvägen efter den andra, de slutligen skola
taga trafiken från hvarannan och deras inkomster derigenom slutligen
blifva så ringa, att det till sist leder derhän, att staten nödgas öfver¬
taga en eller flere af dem, som fått statsunderstöd. Men eu dylik
händelse vill jag, såvidt möjligt är-, söka förekomma. Jag medgifver
villigt, att en eller annan jernväg väl kan vara af beskaffenhet att
understöd åt densamma bör lemnas, och synnerligen torde detta kunna
blitva fallet i Norrland, men om så undantagsvis kan vara förhållan¬
det, hör man allenast för hvarje särskildt sådant fall bevilja under¬
stödet. Mig synes den nuvarande tidpunkten vara den allra tjenligaste
Onsdagen den 30 Mars, e. in.
25 N:o 33.
att ändra det gamla understödssystemet. Man finner af Utskottets he-Om understöd
tänkande, att under det att år 1874 användes icke mindre än emellan/0!' enskilda
44 och 45 millioner kronor på enskilda jern vägsanläggningar, så anläggningar
detta belopp nu nedgått, så att det år 1880 icke användes ens tre (j>orts)
millioner för samma ändamål. Endast på en enda jernväg nedlades
sistnämnda år något allvarligt dylikt arbete. Det synes mig sålunda,
att, i fall man ännu en gång lemnar anslag för sådana ändamål, detta
skall ytterligare uppmuntra nya jernvägsföretag och så skall det fortgå
alltjemt. Någon gång skall det dock taga slut, och jag ber derföre att
få yrka afslag på Utskottets hemställan i denna punkt jemte allt dess
bihang.
A
Häruti instämde Herr Fredricson.
Herr Wieselgren: Hade jag haft mig bekant, hvad den före¬
gående talaren åsyftade, när han begärde ordet, skulle jag icke hafva
anmält mig till erhållande deraf; ty han framstälde just det yrkande,
hvilket jag ämnat göra. Jag hade sannerligen knappt vågat tro, att
jag hade någon kamrat i Kammaren, så djerf att han skulle våga fram¬
komma dermed.
I dag likasom några gånger förut har jag känt, att det ligger en
viss sanning i den farhåga en person vid ett tillfälle uttalade, då han
sade, att likasom det engelska underhuset ibland kan upphöra att vara
underhus för att i stället konstituera sig till komité, det ock kunde
gå derhän i Sverige, att Riksdagen upphörde att vara Riksdag och i
stället förvandlar sig till — bolagsstämma. Jag tror det vara en farlig
väg, vi slå in på, när vi allt mera samla de lokala affärsintressena
liksom i en brännpunkt i våra Kamrar, och derigenom i allt högre
grad utsätta oss för äfventyret att de intressen, som vilja komma
fram, men icke kunna det utan hjelp af andra, med dessa bilda koa¬
litioner, som genom sin samlade makt under vissa omständigheter
kunna blifva af ödesdiger beskaffenhet.
Om jag betraktar det förslag, som med anledning af en del en¬
skilda motioner här af Utskottet framlagts, får jag säga, att, såvidt
min kunskap räcker till, jag icke kan finna att det, med undantag af
de två förstnämnda banorna, är någon, som kan göra anspråk på att
hafva ett allmännare intresse för landet; men båda de der två banorna
ligga inom en landsdel, som genom voteringen på förmiddagen i dag
blifvit så tillgodosedd, att jag anser oss icke behöfva särskildt taga
dess intresse i vidare beaktande. Utan att anses hjertlösa kunna vi
allt hänvisa den till de enskilda krafter, som icke torde saknas i den
landsändan, om den verkligen vill göra allvar af att realisera sina här
framlagda planer. De öfriga förslagen äro deremot af så lokalt in¬
tresse, att jag tror, det sjelfva de respektive motionärerna böra med¬
gifva, att deras realiserande icke kan vara så maktpåliggande, att staten
bör medverka dertill. Då nu emellertid Stats-Utskottet tillstyrkt be¬
viljandet af ett anslag på 7V2 millioner att ställas till Kong!. Maj:ts
disposition för att utdelas till understöd af de enskilda jernvägsanlägg-
niugar, som skulle kunna finnas så qvalificerade, att de böra af an¬
slaget få någon del, så är jag visserligen skyldig att erkänna, att Ut-
Nso 33. 26
Onsdagen den 30 Mars, e. m.
Om understöd skottet tillika faststält strängare vilkor än förr för medlens utlånande.
för enskilda jyjen Utskottet kade efter min tanke kunnat göra något ännu bättre;
anläggningar. Ekoren äro visserligen försvårade, men jag tror det både varit mest.
(Forts) betryggande, om Utskottet tillstyrkt — rent afslag.
I likhet med den förste talaren tror jag, att det ligger inkonse¬
qvens uti att, då enskilda motionärer kunna komma med förslag sådana
som t. ex. om byggnadsanslag till Karolinska institutet och Serafimer-
lasarettet eller andra ändamål, som Stats-Utskottet sjelf! anser be-
hjertansvärda och med afseende å hvilka anslag från regeringsbänken
förklaras, att Kong! Maj:t gerna skulle se att de beviljades, men till
hvilka Stats-Utskottets män likväl anse sig böra afstyrka bifall och
vidhålla sitt afstyrkande, »derför, att proposition i ämnet icke blifvit
af Kongl. Maj:t framlemnad», att, säger jag, Utskottet icke jemväl i
närvarande fall funnit sig af principiella skäl förhindradt tillstyrka ut-
anordnande af ett så stort belopp som 772 million på enskilda motio¬
närers framställningar.
Hvilka vilkor än kunna stipuleras för tillgodonjutande af dessa
medel, måste alltid inträffa, att endast sjelfva förhoppningen om, att
man kan få någon del deraf, skall verka stimulerande för spekula-
tionslusten och kanske mångenstädes väcka en annars tillbakahållen
jern vägsfantasi; och det torde icke kunna bestridas, att dylika fanta¬
sier, glömska af andras rätt bittra erfarenheter, åter börja dyka upp
i landet, med en spänstighet och till ett antal, som visa att någon
vidare stimulus icke behöfves. För min del tror jag, att svenska folket
behöfver lugn en tid. Yi hafva visserligen på förmiddagen fått höra
talas om det lysande tillståndet i landet, och att vi derför kafva jern-
vägarne att tacka, men jag skulle tro, att jemte jernvägarne står en
annan faktor, som möjligen också har någon del i det lysande till¬
ståndet, nemligen den stora upplåningen. Staten, kommunerna och de
enskilde äro i närvarande stund ganska betydligt skuldsatta; och det
har väl just icke varit någon konst att åstadkomma en ganska liflig
uppblomstring af rörelsen, då man dragit in hundradetals millioner
från utlandet i form af lån. Det är naturligt att våra yttre vilkor
deraf påverkats, ty penningarne skola användas, och vi hafva också,
tack vare den rika tillgången på lånta penningar, fått en ganska vacker
tafla att betrakta; men den har dock alltid en baksida, nemligen åter-
betalningsskyldigheten! Vi böra icke alldeles lemna den ur räkningen,
och vi torde särskild! böra beakta den, då det gäller att ånyo beträda
en väg, som under de närmaste åren väl åter skall föra oss in i en
måhända allt mera brusande jernvägssvindel, för att en vacker dag
återigen låta oss stå der såsom år 1879 med bekymradt mod och ganska
ruinerade finanser. Då skall Kammaren väl åter få mottaga den ena
motionen efter den andra om hjelp till eller inlösen af enskilda jern-
vägar; den skall åtminstone alltid på något sätt få betala hvad vi i
dag komma att förskylla. För min del vill jag icke vara med om att
bryta mot skyldig försigtighet i så vanskliga stycken, och derför yrkar
jag afslag å den föredragna punkten.
Herr Ola Månsson: Det förefaller, som om de föregående ta-
larne gjort en ganska hastig vändning, tv de motsatte sig icke, mig
27 N:o 33.
Onsdagen den 30 Mars, e. m.
veterligen, på förmiddagen beviljandet af de mångdubbelt flere millio-0»» understöd
ner, som skulle gå till banan i Norrland, utan all återbetalning. Det
gälde då, att staten sjelf skulle bygga för egen räkning. Nu har lik -anläggningar.
väl sparsamheten kommit dem så in på lifvet, att de icke ens vilja låna (Forts.).
ut statens penningar till dem, som sjelfva vilja kosta på sina banor.
Skada att icke något af detta förut uttalats, så att man egt någon
känning deraf i förmiddags. Då hade det kanske kunnat vara bättre
tillfälle än nu att uttala sådana fraser, som att vi skola akta oss för
svindelaffärer och så vidare.
Jag tror icke det är för mycket begärdt af de orter i landet, .
hvilka ännu icke fått vare sig stambanor eller jernvägslån, men likväl
på egen hand byggt sina 15 å 20 mil jernväg, att nu få statsunderstöd
att komplettera sina bansystem. Här och der erfordras tyvärr ännu
en eller annan anknytningspunkt för att tillfredsställa samfärdselns
behof; och det är för sådant ändamål ifrågavarande 7'.k millioner skulle
utlånas till enskilda jernvägsbolag mot en ränta, som mer än väl mot¬
svarar hvad penningarne kosta staten.
Ett sådant tillvägagående, som vissa talare ådagalagt, visar allt
annat än en stadig hållning; och jag tror att de borde akta sig för
sådana omkastningar. För min del kan jag icke annat än på det var¬
maste önska bifall till det förslag, som föreligger till afgörande, ty
säkert är, att med de försigtighetsmått, hvilka här äro föreslagna, in¬
gen förlust för staten bör ifrågakomma; och jag säger ännu en gång,
att det icke är för mycket att staten hjelper åtskilliga provinser med
lån mot säkerhet, då andra provinser erhållit betydliga belopp till
skänks.
I den provins, jag tillhör, är förhållandet likadant som det om¬
talas från hallandsbänken. Det är visserligen sant, att i orten finnes
en bana, nemligen Karlskrona—Vexiöbanan, till hvars byggande staten
lemnade en million i understöd, men under hvilka vilkor? Statens
intresse fordrade, att denna bana byggdes bredspårigy och det var af
strategiska skäl, för att trupper vid fredsbrott hastigt skulle kunna föras
till och från Karlskrona, som banan byggdes dyrare än den eljest behöft
blifva. Detta gjorde, att bolaget fick en million i understöd, men jag
försäkrar, att bolaget förlorade betydligt på den affären, så att i den
delen orten icke har mycket att tacka staten för.
Emellertid skall jag icke längre upptaga Kammarens tid och slutar
men en anhållan om bifall till Utskottets förslag.
Herr Diss Olof Larsson: Den bör vara klokare än jag, som
skall förstå de herrar, hvilka i förmiddags icke hade ett ord att yttra
mot fortsättandet af stambanebyggandet, men likväl nu uppträda mot
hvad Utskottet här föreslagit. Naturligtvis måste det finnas någon
tankegång derför; men man bör vara bra mycket klokare än jag för
att förstå den. Jag får också säga, att jag har litet svårt att fatta
tankegången hos t. ex. den ärade göteborgstalaren, hvilken för få år
sedan icke hade ett ord att säga emot ett regeringens förslag att staten
skulle köpa obligationer till 90 procent för att hjelpa en jernväg, som
slutar i Göteborg; nu, då frågan gäller eu utlåning, på hvilken staten
icke kan förlora ett öre, motsätter han sig statens inblandning i en-
Jf:o 33. 28
Onsdagen den 30 Mars, e. m.
Om Mndere*0(?skiMa jernvägsföretag, men han nämnde icke ett ord, då frågan gälde-
f°;eZtld-a rent bort millioner till ett enskildt jernvägsföretag med
anläggningar. Göteborg till slutpunkt. Herr Hedlund uppdrog en historik öfver jern-
(Forts.) vägarne, om hvilken man kan med Rydingen säga: det var hemskt.
Han nämnde dervid embetsman och särskildt en landshöfding; och om
förhållandet är sådant, han nämnde, då är det ytterst farligt att lefva
i Sverige; men det är väl ej så farligt, som han tycktes tro.
Hufvudargumentet hos den talare, som yrkade afslag, var den
omständigheten, att här icke föreligger någon Kongl. proposition i
ämnet. Nog förefaller denna invändning litet underlig, då förut 1871
års Riksdag stält till Kongl. Maj:ts förfogande 10 millioner och 1876
års Riksdag likaledes 10 millioner, på grund af enskilda motionärers
framställningar och utan att Kongl. propositioner i ämnet vid någon¬
dera tillfället förekommit. 1876 föreslog Utskottet till och med, att
Riksdagen skulle ställa till Kongl. Maj:ts förfogande 15 millioner, men
Riksdagen nedsatte summan till 10 millioner; och jag tillhörde dem,
som i denna Kammare röstade för det lägre beloppet. Således kar
man förut icke ansett, att Kongl. propositioner om sådana anslag vore
alldeles nödvändiga; och alldenstund Riksdagen har bifallit sådana
förslag två gånger förut, har Utskottet icke nu haft någon anledning
att säga, att, efter som Kongl. Maj:t icke nu begärt något, så kan
Utskottet icke tillstyrka något. Det förefaller mig också litet besyn¬
nerligt, att den ärade talaren här uppträdt och yrkat afslag, men icke
hade något att säga, när 4:de punkten föredrogs. Der förekommer dock
en hänvisning till hvad Utskottet hemstält i 6:te punkten; och man
skulle derför tro, att den, som ogillade hvad Utskottet föreslagit i 6:te
punkten, bort känna behof att säga något vid föredragningen af den
4:de punkten.
Nu torde det vara alldeles tydligt för den, som vill se saken så¬
dan den föreligger, att, om de af Utskottet uppstälda vilkor antagas,
staten under inga förhållanden kan komma att förlora något större
eller mindre belopp genom att med ifrågavarande 7V2 million under¬
stödja enskilda jernvägsbyggnader. Den enda uppoffring, staten skulle
gorå, blefve ränta på ränta på de 3 års ränteuppskof, som kunde be¬
viljas. Men denna förlust uppväges åtminstoné till en del af den vinst,
staten gör genom att penningarne icke kosta staten fullt 4’/2 procent.
Ett vigtigt faktum har sedan 1876 tillkommit, nemligen att man fått
en lag om inteckning i jernväg, och att staten således under alla för¬
hållanden kan betrygga sin fordringsrätt i de jernvägsföretag, som han
understöder. Då nu härtill kommer, att lånen skulle bestämmas till
högst hälften af anläggningskostnaden samt att minst hälften deraf
skulle utgöras af aktier, så torde någon synnerlig fara för äfventyrliga
företag icke vara för handen. Och när man uppställer sådana vilkor,
som Stats-Utskottet här föreslagit, så lära de orter, som vilja hafva
dylika låneunderstöd, nog se sig för innan de kasta sig in på oöfver-
lagda företag. Man brukar gifva stora anslag t. ex. till väganlägg-
ningar, hvilka man ju kan säga vara lika nödvändiga som jernvägar.
Men under det anslag till väganläggningar lemnas till 2/3 af beräk¬
nade anläggningskostnaden såsom ren skänk, så får staten af det pen-
ningebidrag, hvarmed han understöder enskilda jernvägar, igen hvart
Onsdagen den 30 Mars, e. m.
29 NJO a3.
«nda öre. Staten lemnar genom detta sitt understöd, så att säga, Motto»* understöd
ett förskott, låter endast de enskilda jernvägarne begagna hans bättre för. ens^ilda
kredit, hvarigenom på samma gång förekommes allt för vidsträckt upp- ani^^nar
trädande af den enskilde på lånemarknaden, hvilket i viss mån kan (Forts)
inverka på statens upplåning.
Besynnerligt skulle det verkligen förefalla, om Andra Kammaren,
sedan densamma åren 1871 och 1876 visat dåvarande regering för¬
troendet att lemna 10 millioner kronor till dess förfogande för under¬
stöd åt enskilda jernvägar, skulle hysa så litet förtroende till den nu¬
varande regeringen, att Kammaren icke vågade nu lemna dessa 71/»
millioner kronor, i synnerhet med så skärpta vilkor för låneuncler-*
stödens erhållande, som här äro föreslagna. För min del är jag fullt
öfvertygad om, att den nuvarande regeringen skall lika samvetsgrant
som de föregående fördela dessa medel. Af hvad jag nu yttrat fram¬
går, att jag icke kan finna någon anledning att frångå Utskottets för¬
slag, utan yrkar jag bifall till detsamma i oförändradt skick.
Herr Abr. Rundbäck: Jag skulle visserligen helst se, om stats¬
understöd icke alls behöfde lemnas enskilda jernvägar, men då dels
sådant måhända vore allt för radikalt och kanske äfven obilligt samt
dels —■ och detta är för mig det vigtigaste skälet — man bör så vidt
möjligt är söka hindra dessa jernvägsstriders återkommande vid hvarje
riksdag, så torde en dylik åtgärd, huru önsklig, jag upprepar det, den
än är, icke vara fullt öfverensstämmande med statens bästa. År 1871
■afklipptes all jernvägsstrid för åtminstone fem år genom att Riksdagen
stälde ett visst belopp till regeringens förfogande för att under nämnda
period användas till låneunderstöd för enskilda jernvägar; och år 1876
upprepades samma kloka beslut, och jag skulle anse det mindre väl¬
betänkt att i en tidpunkt som denna, då så stora politiska frågor stå
på dagordningen, låta dessa gamla jern vägsstrider åter blossa upp och
derigenom möjligen framkalla en förhatlig kompromiss mellan jern-
vägsintressen och politiska intressen.
Af dessa skäl kan jag icke vara med om ett obetingadt afslag å
hvad Stats-Utskottet här hemstält. Men å andra sidan måste jag be-
bekänna, att den förste talarens förslag om det nu ifrågavarande be¬
loppets nedsättande till 5 millioner kronor tilltalar mig mycket. En
sådan nedsättning kan vara så mycket mer befogad som de under se¬
nare åren för stambanors byggande beviljade anslagen nu blifvit ned-
prutade till % mot förut, och då synes konseqvensen bjuda att ansla¬
gen till enskilda banors understöd nedsättas till hälften af hvad de
förut varit. En sådan anslagets nedsättning till hälften af det förra
beloppet anser jag icke heller medföra någon våda i betraktande af
de vilkor, hvarunder understöd skulle lemnas och hvilka synas mig väl
egnade att förekomma sådana lättsinniga företag som förut uppstått,
exempelvis Motalabanan, sorglig i åminnelse. För dess anläggande
tillsläppte aktieegarne icke mer än V6 af derför beräknad anläggnings¬
kostnad, och då vid sådant förhållande kapitalisterna icke ville släppa
till penningar utan ytterligare säkerhet, hittade man på den nödfalls¬
utvägen att bestämma solidarisk ansvarighet för ränta och amortering
af de upptagna obligationslånen, hvaraf följden blef, att staten fick
Nso 33. 30
Onsdagen den 30 Mars, e. m.
Om understöd inlösa dessa obligationer. Men med de af Stats-Utskottet nu föreslagna
för enskilda yilkoren, för hvilka jag är Utskottet synnerligt tacksam, hoppas jag,
jernvägs- s|som sagdt, att dylika eller andra äfventyrligheter icke skola vidare
an aggnmgar. Upp]-omma_ Och då, hvad beloppet beträffar, jag anser att 5 millioner
or s' kronor böra vara fullt tillräckliga för ändamålet, så instämmer jag
med den förste talaren och yrkar bifall till hans förslag, nemligen om
summans nedsättande till 5 millioner kronor, att utgå under fem år
från och med år 1882 med 1 million kronor årligen.
Grefve Sparre: Man har under denna diskussion kunnat nog¬
samt märka, hvilka orter de särskilda talarne tillhöra. Alla de, som
här yttrat sig emot Utskottets förslag, tillhöra nemligen sådana orter,
som redan fått hvad de behöfva i denna väg, och derföre tycka att det
nu kan vara nog. Såsom medlem af ett statssamhälle, tillkomme det
likväl medborgaren att se litet grand längre än till sitt eget intresse,
att icke helt och hållet åsidosätta andras behof. Den som, mine Herrar,
har någon erfarenhet om huru ofantligt de orter stå tillbaka, huru de
i ordets egentligaste bemärkelse lida, hvilka icke hafva jernvägar, den
skulle i sanning icke fälla sådana yttranden som här förekommit.
Det är alldeles uppenbart, att så länge ett land i allmänhet icke
eger några jernvägar, går saken sin jemna gång, den ena orten är
icke bättre lottad än den andra. Endast de orter, som hafva naturliga
kommunikationer, njuta ett dem af naturen sjelf beredt företräde. Men
då jernvägar uppstå i den ena orten efter den andra, blir förhållandet
i de orter, som sakna kommunikationer, alldeles outhärdligt. Följden
blir, att de dugligaste, driftigaste och verksammaste män i dessa orter
flytta derifrån, ty de inse att de icke kunna bedrifva sina näringar
utan denna vigtiga häfstång för näringslifvet. De taga sina kapital
med sig, och den återstående delen af befolkningen befinner sig red¬
lös, arbetslös och så småningom utfattig. Man kan icke, mine Herrar,
förbise denna omständighet, man kan icke hjertlös! säga: nej, vi skola
icke hjelpa ens de orter, som anstränga sig sjelfva för att få detta
kommunikationsmedel, under det man vräker ut penningar till andra
orter, som icke vilja göra något. Jag frågar, mine Herrar, kan detta
vara rättvist, kan detta vara klokt i en stat, som vill följa med civili¬
sationens och industriens utveckling i allmänhet? Det kan icke vara
Herrarnes allvar att nu säga: vi skola icke mera gifva något understöd
åt jernvägar. Det är omöjligt. Jag tror, att det blott är ett löst ord,
som man framkastat för att för tillfället komma ifrån saken så lätt
som möjligt. Det har deremot biifvit sagdt här på förmiddagen och
detta med rätta, att jern vägsbyggandet i landet aldrig någonsin kom¬
mer att upphöra. Det kommer icke att sluta, förrän jernvägarne äro
nästan lika allmänna som större landsvägar. Jernvägarne skola så
småningom intaga åtminstone de större landsvägarnes plats. Det har
gått så långt, att mången större industriidkare anlagt jernväg på egen
bekostnad, ty han har icke kunnat drifva sin näring den förutan. Här¬
till kommer, då här är fråga om statslån till enskilda banor, att den
uppoffring, som staten gör för de enskilda jernvägsanläggningarne, all¬
deles icke är någon. Jag hörde i dag en talare uppdraga en längre
historik om jernvägarne, och han yttrade, att de skulle komma att blifva
Onsdagen den 30 Mars, e. m.
31 N:0 33.
en kräfta för landet. Han framkastade dervid, enligt ett visst slag af Om understöd.
författares vana, så många insinuationer, att jag tillstår att jag icke f°r ensfilda
kunde följa med hela ramsan. Säkert är likväl att, såvidt jag känner, Jernva9s~
staten icke förlorat ett enda öre på de enskilda jernvägar, till Indika, ,F^rts? '
staten utlemnat medel. Det är visserligen sant, att staten efterskänker
några års räntor. Men hviska förmåner har icke staten af dessa en¬
skilda jernvägar! Fråga Trafikstyrelsen, mine Herrar, huruvida stam¬
banorna skulle utan de enskilda banorna hafva den trafik, som de för
närvarande ega. Fråga Trafikstyrelsen, om icke eu så väsentlig tillök¬
ning i trafiken genom de enskilda jernvägarne tillföres stambanorna,
att trafiken å dem utan detta bidrag skulle vara jemförelsevis obetyd¬
lig. I den jernvägsstatistik, som jag en gång förut i dag citerat, finnas
uppgifter om antalet resande personer och centner gods, som tillförts
stambanorna genom de privata banorna. Af dessa uppgifter inhemta»,
att antalet resande, som tillförts statsbanorna, utgjort t. ex. från Lands¬
krona—Helsingborgsbanan 33,636 år 1878 och 32,542 år 1879, från
Gefle—Dalabanan 36,045 år 1878 och 32,027 år 1879, från Ystad—
Eslöfsbanan 32,004 år 1878 och 29,651 är 1879. Vidare inhemtas af
samma uppgifter, att antalet centner gods, som genom privatbanorna
tillflödat statsbanorna, utgjort: från Stockholm—Vesterås—Bergslagens
bana 631,000 år 1878 och 733,000 år 1879, från Frövi—-Ludvikabanan
458,000 år 1878 och 712,000 år 1879 o. s. v. Tager man i betrak¬
tande det centnertal gods, som förts på statsbanorna till de enskilda
jernvägarne, så befinnes det att detta utgjort t. ex. vid Gefle—Dala¬
banan 1,548,000 år 1878 och 1,508,000 år 1879.
När staten lemnat enskilda jernvägar låneunderstöd, får staten
först och främst ränta på sina penningar, med undantag af de år, för
hvilka räntefrihet beviljas. Staten erhåller, för det andra, den förmå¬
nen, att en så ofantlig trafik tillföres statsbanorna, att inkomsterna å
dem ökas högst betydligt, jag vill påstå till nära hälften. För det
tredje får staten den fördelen, att utgifterna för postverket högst be¬
tydligt minskas, ty enligt koncessionsvilkoren skola nemligen de enskilda
jernvägarne föra posten efter af staten bestämd taxa; och för det fjerde
har staten fördelen af trupptransporter, efter en viss lägre taxa. Med
alla dessa förmåner och då slutligen genom de enskilda jernvägarne
skapas för så väl samfärdseln i sin helhet som för de särskilda orterna
vigtiga kommunikationer, är det då icke allt skäl för staten att under¬
stödja dylika företag, allra helst då sådant kan ske och utan någon
uppoffring? Skulle verkligen representationen, sedan den förut i dag
voterat ansenliga summor åt jernvägar, som, enligt hvad jernvägstra-
fikstyrelsens egna utlåtanden tyckas utvisa, icke komma att inbringa
något, stå till svars för att nu vägra understöd till jernvägar, som,
långt ifrån att kosta staten något, i stället skola bereda densamma
högst betydliga inkomster? Skulle detta vara konseqvent handladt?
Man har här ordat om de svårigheter, för hvilka vissa jernvägs-
bolag varit utsatta, och i detta afseende särskildt nämnt Motala—
Mjölbybanan. Jag kan nämna flera andra exempel, såsom Halmstad—
Nässjöbanan, Nässjö—Oskarshamnsbanan samt Oxelösund—Flensbanan.
Men, mine Herrar, man må komma ihåg, att dessa jernvägsbolag icke
haft något understöd af staten, hvilket dock kunnat gifvas dem utan
N:o 33. 32
Onsdagen den 30 Mars, e. m.
Om understöd fan ringaste uppoffring, endast genom att staten lemnat dem sin kre-
för enskilda ^et gr just derföre att bolagen måst vånda sig åt annat håll
jernväg»- £gr a^. förskaffa sig de nödiga medlen, som de råkat i olycka. Rege-
; ringen har icke gerna kunnat neka dem koncession, da vederbörande
01 S' orter sjelfva velat förskaffa sig jernvägar. Herrarne skola finna, att de
olyckor, för hvilka åtskilliga jernvägsbolag varit utsatta, endast inträffat
med sådana bolag, som icke fått hjelp af staten, under det att intet
enda bolag, som käft statsunderstöd, ramlat, utan tvärtom alla betalt
sina räntor. Kan det under sådana förhållanden verkligen vara rätt
och klokt att säga: nu är det stopp! Kan man verkligen vilja neka
anslag åt jernvägar, hvarigenom statssamhället icke allenast har den
indirekta fördelen af lättad tillförsel och utvidgad rörelse i orterna,
utan äfven den direkta fördelen af de inkomster, privatjernvägarne in¬
bringa åt stambanorna?
Man har talat om jernvägsfantasier och brusande jernvägssvindel.
Icke tycker jag just, att del kan betraktas såsom någon »brusande
jernvägssvindel», om en eller annan ort begär statsunderstöd för att
tillfredsställa ett behof, som blir så mycket mera känbart i samma mån
som andra orter genom statens försorg blifvit hjelpta i detta hänse¬
ende. Men jag tror att det skulle leda till förekommande af svindel,
om möjlighet funnes att få understöd af staten och att regeringen
sattes i tillfälle att pröfva soliditeten och hållbarheten hos de bolag,
som begära dylika understöd. Just derigenom är det som jernvägsfanta-
.sier och »brusande svindel» kunna förekommas.
Hvad angår den gjorda invändningen att icke någon Kongl. pro¬
position här föreligger, är jag förekommen af talaren på dalabänken.
Skulle Herrarne verkligen vilja att regeringen begärde det förtroende-
votum af Riksdagen att få ett belopp af vare sig 71/» eller 10 millioner
kronor till sitt förfogande att efter godtfinnande använda till jern-
vägsbyggnader ? Regeringen har förut, åren 1871 och 1876, af grann¬
lagenhet hållit sig tillbaka i detta afseende och skall sannolikt äfven
göra det hädanefter. Ett sådant förtroendevotum måste komma sjelf¬
mant från representationen; af regeringen sjelf kan det omöjligen be¬
gäras. Riksdagen har nu, sedan erfarenheten visat huru demoralise¬
rande, huru allt upplösande dessa jernvägsstrider äro, påfunnit denna
utväg att ställa ett visst belopp till regeringens förfogande för ända¬
målet, och jag får säga, att, efter den erfarenhet vi hittills gjort, re¬
presentationen har all anledning att vara belåten med detta beslut.
Hvarföre Stats-Utskottet nu föreslagit det här ifrågavarande be¬
loppets nedsättande från 10 millioner till 71/2 millioner kronor, kan jag
icke begripa.
Det förekommer mig som om den massa af motioner, som till
denna Riksdag blifvit anmälda och af hvilka företrädesvis de två jern-
vägarne till Hudiksvall och Söderhamn blifvit förordade af Styrelsen
för statens jernvägstrafik, skulle hafva foranledt Utskottet att föreslå
eu högre summa. Dessa två bolag skulle ju komma att behöfva en
stor del af det föreslagna beloppet, om det blifver beviljadt. Jag kan
derföre icke fatta, hvarför summan blifvit nedsatt. Jag upprepar hvad
jag sade på förmiddagen, att lika bestämdt som jag då motsatte mig
ett fortsatt byggande af stambanor i Norrland, lika litet betänklighet
Onsdagen den SO Mars, e. m.
33 N:0 33.
bär jag att bifalla de nu framstälda förslagen till understödjande af Om understöd
de enskilda bibanor, som af trafikstyrelsen blifvit tillstyrkta. Och då, fB? ensUlda
såsom jag nämnde, dessa två banor skulle på en gång taga eu be-
tydlig andel af ifrågavarande anslag samt derefter allenast 3 millioner""
skulle komma att återstå, så skulle sistnämnda summa blifva allt för
ringa för hela det öfriga landet. Jag har icke kunnat se att i de
orter, till hvilka anslag lemnats, dessa anslag varit annat än högst be-
höfiiga, och regeringen har mycket väl fördelat dem. Då man har för
afsigt att minska stambanebyggandet, så är det väl icke skäl att söka
åstadkomma en inskränkning i jemväl det privata jernvägsbyggandet.
Jag anhåller fördenskull om den ändring i Utskottets förslag, att be¬
loppet bestämmes såsom motionärerna föreslagit det, eller till 10
millioner, och anhåller hos Herr Talmannen om proposition å detta
yrkande.
Herr Wieselgren: En föregående talare, den på blekingsbän-
ken, har emot mig rigtat den anmärkning att jag i jernvägsfrågan
icke skulle hafva visat »någon stadig hållning». Det vore mycket led¬
samt, om jag skulle hafva gifvit skäl för eu sådan anklagelse, men jag
frågar honom dock: huru vet han det? Huru vet han att jag icke
visat en »stadig hållning»? Jag skall anhålla få meddela honom, att
jag tvärtom tror mig hafva iakttagit den betviflade hållningen, då jag
nemligen hörde till minoriteten i förmiddags, och det tvifvelsutan är
på den saken han syftar.
Derjemte har samme talare — och eu annan har dervid supplerat
honom — uttalat sitt ogillande deraf att »man» icke »talade» under
förmiddagens öfverläggning. Hvarenda ledamot af Kammaren skulle
dock kunna svara att det talades så förtvifladt, att vi sannolikt voro
ganska många som kände oss frestade att rent af gå vår väg. Man
hade kunnat vänta sig en diskussion i en så vigtig fråga som den då
föreliggande; men i stället fick man höra långa och lärda föredrag,
som icke kunde förlikas vid annat än akademiska föreläsningar. Jag
frågar: hvilken skulle väl under sådana förhållanden vilja begära or¬
det? Två talare yttrade sig under sammanlagdt 2l/t timme, "och jag
tror att Kammaren hade nog af dem. Långt ifrån att 'anklaga mig
eller någon annan derföre att icke äfven vi talade, borde anmärkare!!
hafva varit oss tacksam derföre att vi visste tiga.
En talare på dalabänken har ansett det vara högst besynnerligt
af eu göteborgare att kunna framställa ett sådant yrkande, som jag
gjort, emedan man då kunde tro att jag glömt Kongl. Maj:ts propo¬
sition om inköpande af Stora Bergslagsbanans obligationer. Jag svarar
derpå, att jag icke glömt den saken, och det är just derför att jag
icke glömt den, som jag framstält mitt yrkande i denna punkt. Jag-
liar nemligen^ från sagda lid lärt mig att om man har sagt a, så må¬
ste man också i jern vägsfrågor i sinom tid underkasta sig att säga b;
och det, ehuru man kanske icke ens varit med om att säga det förra.
Jag var icke med om sakens början, men jag böjde mig för den nöd¬
vändighet, som fick sitt uttryck i antydda propositionen, och detta gjorde
jag, emedan jag såg mig tvungen dertill. Det är emellertid för att
Andra Kammarens Prot. 1881. N:o 33.
3
N:g 33. 34
Onsdagen den BO Mars, e. m.
Om tmtfors/öiiförGlvoniTTicL det Helsot dylikt nici hända 6n gång till, som jag nu, mc-
för enskilda t|an jj,n är tid, framstält mitt afslagsyrkande.
jernväg»- Samme talare nämnde, att vid 1871 och 187(5 årens riksdagar in-
antaggvnigar. Kongl. proposition förelåg, och ändock ansåg Stats-Utskottet sig då
(*°rt9.) kunna framiägga förslag till Riksdagen att 10 millioner skulle ställas
till Kongl. Maj:ts disposition. Det är sant, men jag ber likväl att
få påminna derom, att Stats-Utskottet dä ännu icke hade proklamerat
den princip, hvilken Utskottet vid denna riksdag med synnerligt efter¬
tryck betonat, den, att det icke bör tillkomma Stats-Utskottet tillstyrka
bifall till en utgift, hvilken icke blifvit af Kongl. Maj:t föreslagen.
Det är så nyligen Utskottet uppstält denna grundsats, att jag ansåg
mig ovilkorligen hafva rätt att anmärka den bristande konseqvensen i
Stats-Utskottets nu skedda tillstyrkande, fullkomligt oberoende af
nämnda princip.
Jag ber att från talarens på vexiöbänken yttrande få hemta, ett
stöd för hvad jag nyss vågade antyda. Han uttalade såsom en sanning,
hvilken icke torde af någon kunna jäfvas, att derest man nu vägrade
bifall till millionförslaget, skulle deraf vållas verkliga faror för de vän¬
tade stora frågornas behandling under nästföljande riksdag. År icke
härmed styrkt, att man rent utaf i följd af fruktan för den demorali¬
serande inverkan jernvägsfrågorna vid riksdagen visat sig ega, upp¬
manar representationen att köpa sig fri med en tribut till fridstörarne af
5 till 10 millioner hvart femte år? Jag tror, att med detta obestridda
yttrande nog är sagdt.
En talare på elfsborgsbänken sade, att han såg i mitt yrkande eu
antydan om att vi i Göteborg fått nog af jern vägar. Nej, det hafva
vi icke; jag är tvärtom öfvertygad, att Göteborg har behof af ytter¬
ligare sådana och att det ligger i vår stads stora intresse, att t.^ex.
den af Herr vice Talmannen förordade jernvägen kommer till stånd.
Men jag tror, att man bör göra göteborgarne den rättvisa, att de -
åtminstone någon gång! — första att underordna de lokala intressena
under de allmänna, och detta var det sannolikt som gjorde, att ingen
göteborgsrepresentant ansåg sig böra förorda sistberörda förslag, om än
derigenom »göteborgsintresset» skulle tillgodosetts i ej ringa man.
Vidare ber jag få påpeka, att det icke varit min mening att på¬
stå, att från denna stund något enskild! jernvägsbyggande icke bör i
vårt land ifrågakomma. Något så orimligt har jag icke uttalat,^ och
jag tror icke heller att någon tänkande man kan hysa, eu sådan åsigt.
Men detta är en sak. En annan är den, huruvida staten just nu bör rent
af uppmuntra till fortsatt byggande af enskilda jernvägar och fortsatt
fastläsande af ledigt kapital. Jag vill med afseende härå endast erinra
om hvad som allmänt omtalas såsom grundadt på officiella siffror, nem¬
ligen att i denna stund eu summa af icke mindre än 108,000,000
kronor ligger fastläst i enskilda jernvägsbyggnader utan att lemna
någon ränta. Så har åtminstone för mig uppgifvits, och jag har intet
skäl att betvifla beräkningens vigtighet. Under sådana förhållanden
anser jag vara klokt att vi taga oss en liten väntetid, och jag tror
jemväl att vi böra det, såvida vi icke vilja allt fortfarande gifva skäl
för det gamla tillmålet att vi äro ett trögt folk, men ändå ett folk
»fullt af hetsigheter».
Onsdagen den 30 Mars e. m. 35 Jf:0 33
, Pehrsson i Törneryd: För min del kommer jag understad
yrka arslag a denna punkt. Jag gör clet på den grund, att ett bifall /tfr enskilda
till Utskottets förslag skulle nödga oss att låna upp ytterligare medel ^rnvä9s~
tiU j er n vägsanläggningar och således öka vår skuldsättning. °Litet hvar anla^nl^r.
hafva ^vi oss bekant i hvilken brydsam ställning Riksdagen befann siö- 01 s‘'
ar fans da ej andra medel till statsbristens betäckande än
upplåning eller tilläggsbevillning. Den senare utvägen tillgreps och
den qvarstar ännu. Ått under sådana förhållanden nu ytterligare öka
statens skuld anser jag icke välbetänkt, och yrkar jag derföre afsked
å Utskottets hemställan i denna punkt.
Herr Hedlund: .lag begärde ordet egentligen för att yttra några
ord om de tern. millionerna, som staten en gång gaf såsom lån åt Bergs¬
lagernas jernväg, men jag har häruti blifvit förekommen af Herr
Wieselgren, som mycket lägligt påpekade, att sannolikt ganska mån^a
göteborgare skulle vara glade, om aldrig dessa fem millioner kommit
denna jernväg till del, emedan i sådant fall sannolikt hade besparats
Klänga millioner för Göteborg äfvensom många bekymmer, hvilka med
dessa millioner ådragits vårt samhälle. Jag tror för öfrigt, att det
finnes äfven andra orter, som laborera med jernvägar, hvilka hafva
dålig trafik och icke gifva någon afkastning att tala om, och att detta
aldrig skulle hafva inträffat, om icke de genom statsbidrag blifvit loc-
kade att bygga dessa jernvägar. Härom är emellertid förut så till¬
räckligt taladt, att jag icke vidare behöfver orda derom.
Jag ber nuo att få vända mig till den ärade representanten för
Venersborg och Åmål. Jag var nemligen nog olycklig, då jag förra
gången hade ordet, att tala en »så läng ramsa», att han icke° kunde
följa med hvad jag yttrade. Jag beklagar att lian icke kunde det, ty
i fråga om åtskilligt af hvad jag anförde gäller det: »de te tabula
narratur», Grefve Sparre. Jag skall nu, för bättre minnes skull, sam¬
manfatta mina betänkligheter mot det enskilda jernvägsbyggandet, som
jag då uttalade, uti fyra punkter, på hvilka jag ber att fa fästa hans
uppmärksamhet. De skola icke bilda någon »lång ramsa» och äro föl¬
jande.' missledande prospekter, opålitliga aktieteckningar, icke legi¬
tima provisioner och obehöriga direktionsarfvoden.
Herr. A k lin : Det lärer ej kunna nekas, att vid ett eller annat
jernvägsföretag tillräckligt noggranna beräkningar icke på förhand
blifvit uppgjorda, hvarför ock bolag och kommuner dyrt fått plikta.
Å andra sidan skulle nog kommuner, i synnerhet städer, som fä vid-
käunas de största uppoffringar för sina jernvägar, i allmänhet ej vilja
blifva af med desamma, om sadant skulle kunna komma i fråga; och
vidare kan det ej påstås, att sa manga jernvägar redan blifvit byggda,
att ej ännu flere äro behöfliga. Man må härvid exempelvis fästa upp¬
märksamheten vid bibanorna till Söderhamn och Hudiksvall. Vid så¬
dant förhållande torde ej vara redligt att nu slå in på något stryp¬
system eller vilja tillegna sig något förmynderskap öfver den enskilda
företagsamheten. Det starkaste skälet emot anslåendet af det begärda
beloppet har af en talare anförts, nemligen utländsk skuldsättning.
Men denna olägenhet lär nog icke genom afslag kunna undvikas, då
N:o 33. 36 Onsdagen den 30 Mars, e. in.
Om understöd det är att antaga, att bolagen, om län ej erhallas af staten, sjelfva
för enskilda ]-omiml att förskaffa sig penningar i utlandet. Dessutom äro de af
jernväg,- . utsköttet föreslagna vilkor så stränga, att man ej behöfver befara, att
a’‘ län lemnas för företag, som ej kunna anses i allo önskvärda och fotade
or s' på fasta grunder; äfvensom full garanti derigenom gifves, att staten
icke kan komma att göra någon förlust.
På grund häraf och då det föreslagna beloppet icke kan anses
vara för högt tilltaget, vill jag tillstyrka bifall till Utskottets förslag.
Herr Lundgren: Då de åsigter, jag hyser i denna fråga, blifvit
väsentligen framhållna af talaren på dalabänken, sa kan jag fatta
mig kort. Jag anser mig likväl skyldig att i min egenskap af motio¬
när för en af de banor, om hvilka blifvit yttradt att de icke skulle
komma att medföra någon direkt fördel för de orter, de ^ komma att
beröra, för Kammaren påpeka, att det torde vara svart för de utom
en viss ort boende att kunna med säkerhet bedöma denna orts behof
af en jernbana, likasom ock att bedöma hvilka ansträngningar som
denna ort måste underkasta sig för att anskaffa det för ifrågavarande
ändamål erforderliga stora penningebelopp.
Vid sådant förhållande och då genom den utredning, som astau-
kommits, behofvet af denna bana väl torde få anses vara lika mycket
ådagalagd!, som det är allmänt erkändt, så vill jag, med jemväl fäst
afseende på den långt framskridna timmen, icke upptaga Kammarens
tid, utan förenar mig med dem, som yrkat bifall till Utskottets hem¬
ställan.
Herr Sven Kilsson: Stats-Utskottet har af ett par talare klan¬
drats derföre, att Utskottet denna gång tillstyrkt ett förslag på en¬
skild motionärs framställning. Detta klander har visserligen redan
blifvit af ett par andra talare bemött, men jag ber dock att fa hän¬
visa till hvad som inträffade vid behandlingen för kort tid sedan af
Åttonde hufvudtiteln. Stats-Utskottet hade äfven der gjort eu fram¬
ställning om anslag på enskild motionärs förslag, hvilket ock af Kam¬
maren bifölls. Det är således icke någonting nytt livad som nu före¬
kommit. Det bär äfven inträffat, vid två föregående riksdagar i den
särskilda fråga, hvarmed vi nu sysselsätta oss. Jag_ tror således att
från denna synpunkt Stats-Utskottet haft tillräckliga skäl för sin
framställning. .
En ärad talare på göteborgsbänken, Herr Hedlund, har gjort åt¬
skilliga erinringar mot förslaget. Han framlade mot de enskilda jern-
vägarne fyra särskilda skäl, som jag dock ej hann med att anteckna
eller kunnat behålla i minnet, hvarför jag icke heller kan återgifva
dem. Och en annan ärad talare, äfven från Göteborg, Herr Wiesel-
gren, anmärkte, att han, med Bergslagernas jernvägsaktiebolag för
ögonen och med det sätt samt under de vilkor detta bolag af staten
erhållit låneunderstöd, fann ett ytterligare skäl att rösta för afslag på
det föreliggande förslaget. Men jag hemställer till dessa båda ärade
talare, huruvida icke, derest de vilkor, som Stats-Utskottet nu föreslagit,
funnits då, när Bergslagsbanan fick sina 6 millioner, eller när an¬
dra jernvägsbolag erhållit lån al staten, de ledsamma följder, som dessa
Onsdagen den 30 Mars, e. m.
37 N:o 33.
talare framhållit, med all säkerhet skulle uteblifvit. För min del är Om understöd
jag åtminstone öfvertygad derom. Eller tro verkligen de ärade talarne, ior enshlda
att Bergslagernas jernvägsbolag skulle kunnat erhålla lån af staten, anläggningar.
om de nu föreslagna vilkoren för ett sådant låns erhållande då varit (Forts ^
bestämda ?
Stats-Utskottet har föreslagit att bolag, som önska få statslån,
skall teckna halfva beloppet af anläggningskostnaden i aktier, innan
låneunderstödet lemnas, och icke nog dermed, utan det tecknade kapi¬
talet skall äfven vara inbetaldt i samma proportion som lånet erhålles
och innan lånet får uppbäras, och således torde såväl Herr Hedlunds
som Herr Wieselgrens uttalade farhågor vara utan betydelse, ty om
de nu föreslagna vilkoren funnits förut, skulle de säkerligen ej haft
skäl till några klagomål öfver inträffade missförhållanden vid enskilda
jernvägsbolag.
Jag hade således för min del trott att icke några anmärkningar i
omförmälda hänseende skulle kunnat framställas mot Utskottets förslag,
då det väl rimligtvis ej kan anses innebära den ringaste fara för staten
att låna ut penningar på sådana vilkor som Utskottet föreslagit. För
min del anser jag dem så betryggande, att jag omöjligen kan se deri
någon våda för statsverket.
Deremot lider det intet tvifvel att åtskilliga landsdelar behöfva
ännu mera utsträckta jernvägsförbindelser än som nu finnas, och tro
Herrarne att de gifva sig, förr än de få dessa behof af jernvägar fylda?
Visst icke; få de ej penningar af staten, så tvingas de att kasta sig i
armarne på enskilda kapitalister och banker, och detta sätt att afhjelpa
behofvet blir bestämdt icke det bästa. Vilja Herrarne se ruinerade
jernvägsbolag, så vägra dem låneunderstöd af staten, och jag är all¬
deles öfvertygad att det då skall gå den vägen; men det är hvad jag
icke vill. Ingen kan väl annat än erkänna, att de enskilda jernvägarne
gjort icke blott de särskilda orterna, utan äfven staten stor nytta dels
såsom ett billigt och beqvämt fortskaffningsmedel och dels derigenom
att de tillföra statens jernvägar resande och gods och således ökade
inkomster, och jag tror alltså, att staten har en skyldighet att till¬
godose de enskilda jernvägsintressena i sådant fall som detta, då det
kan ske utan risk. Nu har Stats-Utskottet föreslagit lånefondens belopp
till 7,500,000 i stället för af motionärerna begärda 10 millioner kronor,
eller minskat det belopp, som Riksdagen hittills bestämt för sådant
ändamål, med 2,500,000 kronor. Skälet härtill ligger nära till hands.
Man ansåg nemligen att med de stränga vilkor, Utskottet uppstält,
anspråken ii statsbidrag icke skulle blifva så många eller stora som
förut, då det troligen skall blifva ganska svårt för många bolag att
få upp aktieteckningen till halfva anläggningskostnaden. Men å andra
sidan kan ej nekas att om, som jag, tror, de nyare jernvägssystem, som
redan användas i främmande länder, hvilka icke allenast betinga en billig
anläggningskostnad, utan framför allt betinga en högst billig trafik¬
kostnad, komma att allmännare än som redan egt rum bana sig väg
äfven till vårt land, icke så ringa anspråk på understöd af statsmedel
komma att göras, som mången föreställer sig, och att det således skulle
vara mindre välbetänkt att nedsätta summan mer än Utskottet före¬
slagit.
N:0 33. 38
Onsdagen den 30 Mars, e. m.
Om understöd På grund af hvad jag anfört, anhåller jag att få förorda bifall
för enskilda Stats-Utskottets förslag sådant det här föreligger.
jernvags- °
anläggningar.
(Forts.) Herr Aug. Peterson: I likhet med föregående talare anser
jag att man icke kan komma till annat resultat, än det hvartill Ut¬
skottet kommit. Men jag vill fästa deras uppmärksamhet, som yrkat
afslag å punkten, derå, att någon fara icke föreligger vid att antaga
Utskottets hemställan; ty genom de af Utskottet uppstäda föreskrifter
och genom de skärpta vilkoren för understöds erhållande anser jag-
statens säkerhet vederbörligen skyddad. Jag hörde också inom Ut¬
skottet eu framstående ledamot af Första Kammaren yttra, att som han
icke ville vara med om att bevilja understöd åt enskilda jernvägar,
han ansåge att de i detta betänkande uppstälda vilkor vore fullkomligt
i sin ordning, emedan de voro af den beskaffenhet att de sannolikt
icke skulle fresta någon att begagna sig af det erbjudna understödet.
Jag har endast velat nämna detta, och har icke något yrkande att
framställa.
Grefve Sparre: Det är endast med anledning af den värde ta¬
larens på göteborgsbänken senaste yttrande, som jag begärde ordet.
Han bad mig visserligen höra på hvad han fann lämpligt att slunga
ut, men, trogen min och de fleste kammarledamöternes vana, att aldrig
höra på hvad den talaren har att säga, gjorde jag det icke heller nu.
Jag hemställer emellertid till Kammaren, huruvida det kan anses lämp¬
ligt och parlamentariskt att — ty så mycket hörde jag dock — slunga
ut sådana invektiv, som den värde talaren behagade begagna, och
som man visserligen kan få läsa i en och annan känd skandaltidning!
Herr Ekenman: Jag ber få försäkra Kammaren att jag af
grannlagenhet för dess önskan att på denna sena timme snart få frå¬
gan afgjord, skall yttra mig i största möjliga korthet.
Eu föregående talare yttrade, att affärskrisen för ett par år sedan
väsentligen varit förorsakad af öfverdrifvet jernvägsbyggande, hvar¬
igenom allt för stora kapital blifvit undandragna allmänna rörelsen
och att man derföre borde akta sig att genom fortsatt jernvägsbyggande
förnya detta fel. Jag tror väl att han rigtigt angifvit orsaken till
förberörda kris; men om man tilltror sig kunna genom ett afslag å
Utskottets föreliggande betänkande inskränka spekulationen i afseende
på jernvägsbyggandet, så begår man helt visst ett misstag. Tv enda
följden blefve helt naturligt den, att frågan om statsanslag för en¬
skilda jern vägsföretag fortfarande hölles öppen, och derom vill jag icke
vara med.
Man talade på förmiddagen från statsrådsbänken derom, att man
vid nästa riksdag hade att förvänta de stora frågorna, skattereglerings-
och försvarsfrågorna, och att man derföre borde akta sig att hålla öppen
frågan om bjrggande af jernväg i Norrland, enär man lätteligen kunde
göra den till en politisk fråga och derigenom menligt inverka på lös¬
ningen af de frågor, hvilka verkligen voro af politisk natur. Jag
tror att samma skäl föreligger här vid frågan om anslag till enskilda
jernvägar. Den kan ju äfven genom ett undanskjutande nu förvandlas
39 N:o 33.
Onsdagen den 30 Mars, e. in.
till eu politisk fråga. Man kan dessutom genom afslag å Utskottets»™ ^understöd
betänkande till en annan riksdag framkalla ett sådant sammanknip- ■r°jJ™älgs_a
pande af de olika ortintressena, att man derigenom skulle kunna ådraga anläggningar.
staten vida större kostnader än de, om hvilka bär är fråga. Jag kan (Forts.)
således icke annat än biträda Utskottets betänkande och ber särskild!
för min enskilda del få uttala min tacksamhet mot Utskottet för de
i allmänhet synnerligen välbetänkta reglementariska föreskrifter, som
Utskottet har framlagt; och då man sålunda finner att sakens slutliga
afgörande är öfverlemnad till Kongl. Maj:t, som eger tillämpa för¬
berörda föreskrifter vid anslagens lemnande, så synes mig, som om
man borde vara belåten med Utskottets förslag; och anhåller jag hos
Herr Talmannen om proposition på bifall till detsamma.
Herr Ivey: Då man af detta Stats-Utskottets betänkande ser,
att hopsummeringen af alla de vid denna riksdag begärda lan och an¬
slag till enskilda jernvägsanläggningar visar ett belopp af 17,838,073
kronor 33 öre, och man i afton hört talas om anslag till låneunder¬
stöd åt dessa jernvägar af dels 10 och dels 5 millioner, så lärer man
väl få medgifva, att Stats-Utskottet sökt tillämpa det gamla ordspråket
att »ställa kyrkan midt i byn». Mellan 10 millioner och 5 millioner
ligger 7V2 millioner, hvilket i allt fall är betydligt mindre än det be¬
lopp, hvartill de i samtliga motionerna begärda anslagen uppgå eller,
som jag nyss nämnde, öfver 17 millioner.
År 1871 beviljades på grund af enskild motion i låneunderstöd
till de enskilda jernvägarne 10 millioner för fem ars tid. ^ Man ville
nemligen köpa sig en frist från de ständigt återkommande påträngande
önskningarne om understöd till de enskilda jernvägarne, och man gjorde
det på det sätt, att man anslog en rund summa af 10 millioner, som
stäldes till regeringens förfogande att utdelas under loppet af fem ar.
Detta vapenstillestånd utföll så väl, att ar 1876 förnyades saken och
åter stäldes till regeringens förfogande 10 millioner, att utdelas under
ytterligare 5 år. Nu är samma fråga å nyo å bane för en ny 5-års-
period; men man har föreslagit att nedsätta beloppet till llj2 rnimo-
ner, som, äfven de, skulle ställas till den nuvarande regeringens för-
fogande att utdelas under 5 år. o
Nedsätter man beloppet till 5 millioner, så,. med afseende.pa de
behof af ökade kommunikationer, som öfver allt inom orterna gorå, sig
gällande, fruktar jag verkligen, att man mahända mindre än förut
skall respektera den nya tidsperioden af 5 ar och icke låta den för¬
flyta, innan nya ansträngningar göras; sättes summan deremot till 7/2
millioner, som Utskottet föreslagit, kan Riksdagen mera hoppas att
under loppet af 5 år få "vara i fred för sadana anspråk. Pa samma
gång man tillgodoser orternas behof, är det således äfven statsklokt
handladt, om man genom ett anslag till sistnämnda belopp söker få
denna tidsperiod af 5 år verkligen faststäld och respekterad. .. .
Den siste ärade talaren påpekade dessutom en annan omständighet,
som också för mig är af vigt. Äfven jag vill, framför allt, att jern-
vägsfrågorna skola vara alldeles undangjorda till nästa riksdag, vid
hvilken det blir ytterst angeläget att få vara i fred för alla sådana
enskilda påtryckningar och — förryckningar af ärendena, som af dy-
Iso 33. 40
Onsdagen den SO Mars, e. m.
Om undersmYika, frågor lätteligen föranledas. Den, som då är här, torde minsann
jernvägT f tll,räcklig. sysselsättning med de stora reformfrågor, som då skola
anläggningar, förekomma till behandling och afgörande.
(Forts.) JaS anhåller om bifall till Utskottets förslag.
Herr J. E. Johansson instämde med Herr Key.
i Herr Hedlund: Jag ber få nämna, att, då jag talat om de olä¬
genheter, som kunna vara förbundna med det enskilda jern vägsbyggan¬
det, och stält detsamma såsom motsats till statens jernvägsbyggande,
har jag hufvudsakligen velat tala om de olika systemen.
Jag vänder mig nu åter, om också med ledsnad, mot den värde
talaren på veuersborgsbänkeii. Han förklarade, att han icke hörde
hvad jag yttrade, men ändå påstod lian, att jag utkastat invektiv,
sadana man endast finner i skandaltidningar. Jag vill upplysa om,
att af hvad jag omtalat star en god del att läsa i jernvägsbolags protokoll.
Härmed var öfverläggningen slutad. Herr Talmannen gaf propo¬
sitioner, i öfverensstämmelse med de gjorda yrkandena, dels på bifall
till Utskottets hemställan, dels på antagande af de särskilda ändrings¬
förslag, som blifvit framstälda af Herrar Hedlund och Grefve Sparre,
dels ock slutligen på afslag å Utskottets hemställan; och fann Herr
Talmannen svaren hafva utfallit med öfvervägande ja för den först¬
nämnda meningen. _ Som votering likväl begärdes, upptog Herr Tal¬
mannen — för bestämmande af kontrapropositionen — ånyo de öfrio-a
yrkandena, af hvilka det pa afslag nu förklarades hafva flertalets röster
för sig. Men jemväl rörande kontrapropositionen äskades votering, i
följd hvaraf, och sedan till kontraproposition i denna votering antagits
yrkandet på bifall till Herr Hedlunds ändringsförslag, en så lydande
omröstningsproposition först uppsattes, justerades och anslogs:
Den,^ som till kontraproposition i hufvud voteringen antager yr¬
kandet på afslag å Stats-Utskottets förevarande hemställan,
Den, det ej vill,
röstar Ja;
röstar Nej;
Vinner Nej, har Kammaren till kontraproposition i nämnda vote¬
ring antagit yrkandet, att Utskottets hemställan må bifallas med den
förändring, att ifrågavarande extra anslag bestämmes till belopp af 5
millioner kronor att utgå under fem år från och med år 1882 med 1
million kronor årligen.
Den votering, som anstäldes enligt denna proposition, utföll med
86 ja mot 93 nej, hvadan propositionen för hufvudvoteringen erhöll
denna lydelse:
Den, som bifaller i oförändrad! skick hvad Stats-Utskottet hem-
Onsdagen den 30 Mars, e. m.
41 N:<s 33.
stält uti inledningen under punkten Yl a) af Utskottets Utlåtande»™ understöd
N:0 40 får emkilda
’ , T . jernvägs-
lOStai Ja; anläggningar.
Den, det ej vill, (Forts.)
röstar Nej;
Vinner Nej, har Kammaren bifallit Utskottets hemställan med den
förändring att ifrågavarande extra anslag bestämmes till ett belopp af
5 millioner kronor, att utgå under fem år från och med år 1882 med
i million kronor årligen.
1 den senare voteringen röstade 86 ledamöter ja och 92 leda¬
möter nej; varande således beslut fattadt i enlighet med nej-proposi-
tionen.
Derefter föredrogos punktvis de vid förevarande moment fogade
vilkor och bestämmelser:
Punkterna 1—4.
Biföllos.
Punkten 5 imiehöll följande bestämmelse:
»att jernvägsanläggningen med alla dertill hörande byggnader och
materiel, äfvensom all bolagets öfriga egendom, skall utgöra säkerhet
för den af staten lemnade försträckning, och staten till säkerhet för
sin fordrans utbekommande erhålla inteckning med förmånsrätt fram¬
för hvarje annan fordran i den jernväg, för hvars anläggning den
ifrågavarande försträckningen beviljats; börande ej mindre, såsom vil¬
kor för statslåns erhållande och tillgodonjutande, i bolagsordningen
intagas stadgande om bolagets skyldighet att till säkerhet för statens
fordran inteckna bolagets jernväg med förmånsrätt för samma fordran
framför hvarje annan fordran hos bolaget, än ock en tredjedel af det
beviljade statslånet innestå till dess inteckning med ofvan stadgad för¬
månsrätt i bolagets jernväg meddelats för förut lyftade andelar af lå¬
net; hvarjemte ofvanberörda sista tredjedel ej må utbekommas förr än
inteckning för dess belopp med förmånsrätt framför hvarje annan for¬
dran än statens blifvit i bolagets jernväg behörigen meddelad.»
Beträffande denna punkt anförde
Herr Liss Olof Larsson: Jag har låtit anteckna mig såsom
reservant emot Utskottets betänkande i detta moment, ehuru min reser¬
vation egentligen gäller det 7:de momentet. Jag har nemligen för
min del icke kunnat biträda Utskottets förslag för så vidt det afser
att en tredjedel af statslånet skall innestå till dess inteckning med¬
delats etc. Jag är visserligen för min del lika angelägen som någon
annan, att statens rätt icke må äfventyras, men jag anser äfven att
man icke bör betunga de lånesökande mera än som erfordras för ett
N:o 33. 42
Onsdagen den SO Mars, e. in.
Om understöd fullständigt betryggande af statens rätt och sålunda icke gifva be-
for enskilda stämmelser, som kunna lända till onödigt hinder för de lånesökande.
anläggningar. kan k ex- lätt kända, att en inteckning i en jernväg icke hinner
(Ports.) beviljas till dess jernvägen blir färdig, och i sådant fall skulle ändock
en tredjedel af det erhållna lånet innestå. Jernvägsboiagets styrelse
har måhända vidtagit alla åtgärder, som på densamma ankommer, för
att vinna inteckning, men på grund af omständigheter, som det icke
stått i bolagets makt att afhjelpa, såsom t. ex. om rättegång uppstått,
hvilken, med det i vårt land rådande rättegångssättet, kan draga länge
ut på tiden, torde det lätt kunna hända, att jernvägen ganska länge
kan hafva varit för trafik upplåten, innan inteckningen hinner med¬
delas, och det oaktadt skall fortfarande en tredjedel af låneunderstödet
innestå. Härom vore nu intet att säga, om denna bestämmelse verk¬
ligen vore för statens säkerhet behöflig. Men i 5 momentet föreskrif-
ves tillika att, »såsom vilkor för statslåns erhållande och tillgodonju¬
tande, i bolagsordningen bör intagas stadgande om bolagets skyldighet
att till säkerhet för statens fordran inteckna bolagets jernväg med
förmånsrätt för samma fordran framför hvarje annan fordran hos bo¬
laget».
När man sålunda fordrar, att sådana bestämmelser skola finnas i
bolagsordningen, att någon annan fordringsegare icke får finnas med
förmånsrätt framför staten, och jag föreställer mig, att en fordran, der¬
för bolaget må hafva medgifvit förmånsrätt framför statens fordringar,
icke i strid mot bolagsordningen kan göras gällande med förmånsrätt,
synes mig statens rätt vara derigenom fullständigt tryggad. Jag har
derför trott, att, på det jernvägsbolaget emellertid må göra allt hvad
på det ankommer för att få inteckningen så fort ske kan meddelad,
det skulle vara tillräckligt om det bestämdes att V^idel af låneunder¬
stödet skulle innestå, till dess inteckningen blefve beviljad. Alltså
yrkar jag för min del den förändring i mom. 5, att på de två ställen,
hvarest det nämnes »en tredjedel» detta måtte ändras till en tiondedel.
Enär, såsom jag redan nämnt, jag icke kan finna att denna strängare
föreskrift gagnar staten, utan deremot jernvägsbolagen på sådant sätt
skulle kunna åsamkas förluster, utan någon motsvarande vinst för
staten, tror jag att ändring härutinnan bör ske, och tager mig så¬
lunda friheten att anhålla om proposition på detta mitt ändringsförslag.
Herr Ola Andersson i Burlöf: I min tanke kan det lätteligen
inträffa, att staten skulle förlora, om man blott fäste en så ytterst
lindrig föreskrift för lånets utbekommande, som Herr lass Olof Larsson
föreslagit. Det kan nemligen hända, att ett jernvägsbolag blir insol¬
vent, innan inteckningen hinner meddelas. Har bolagek då utfärdat
obligationer, veta vi alla, att dessa ega samma rätt i konkursen som
statens fordringar, hvilka ännu ej vunnit inteckning, och derför har
man velat meddela denna föreskrift, att eu tredjedel af låneunderstödet
skall innestå till dess inteckningen blifvit beviljad.
Jag anhåller om bifall till Utskottets förslag.
Herr Liss Olof Larsson: Jag vill endast inlägga en liten gen¬
saga emot det som yttrades af den siste ärade talaren. Han sade nem-
Onsdagen den 30 Mars, e. m.
43 N:o 33.
ligen, att om bolaget utfärdar obligationer, så skulle dessa löpa med Om understöd
samma rätt som statens fordran. Deremot ber jag dock få erinra att, f°? enslalda
så vidt jag vet, bolaget icke får utfärda obligationer utan Kongl. Maj:ts anläggningar.
tillstånd, och om en sådan anhållan göres hos Kongl. Maj:t, så lärer (Forts.)
väl icke Kongl. Maj:t underlåta att se till, att obligationerna icke ut-'
färdas, innan staten fått inteckning med förmånsrätt framför hvarje
annan fordran i jernvägen.
Jag vidhåller således mitt förra yrkande.
Herr Ola Andersson i Burlöf: Om också bolaget, såsom den
siste talaren nämnde, icke kan utfärda obligationer utan Kongl. Maj:ts
tillstånd och sådant ej skulle hafva erhållits, så kan dock bolaget, utan
att höra Kongl. Maj:t, utfärda en mängd andra skuldförbindelser, hvilka
då naturligtvis löpa med samma rätt som statens ännu ej intecknade
fordran, så att jag tror i alla fall att mitt förra påstående var rigtigt,
och derför fortsätter jag också mitt yrkande.
Sedan öfverläggningen förklarats slutad och Herr Talmannen gif-
vit propositioner i enlighet med de gjorda yrkandena, biföll Kammaren
Utskottets förslag oförändrad!.
Punkten 6:
Bifölls.
Uti punkten 7 hade Utskottet föreslagit en så lydande bestäm¬
melse :
»att hvarje jernvägsbolag, som erhållit statsunderstöd, skall vara
skyldigt underkasta sig så väl de bestämmelser i fråga om samtrafik,
hvilka Kong]. Maj:t kan finna godt för bolaget bestämma, som ock i
öfrigt alla de vilkor och kontroller, som af Kongl. Maj:t pröfvas lämp¬
liga och nödiga».
I afseende på detta förslag yttrade
Herr Kiss Olof Larsson: Äfven i afseende på denna punkt ,
har jag varit af skiljaktig åsigt mot Utskottet. Jag kan nemligen
icke finna annat än att, om Utskottets förslag bifalles, blir det så att
säga tårta på tårta. Utskottet säger nemligen, »att bolaget skall vara
skyldigt underkasta sig så väl de bestämmelser i fråga om samtrafik,
hvilka Kongl. Maj:t kan finna godt för bolaget bestämma, som ock i
öfrigt alla de vilkor och kontroller, som af Kongl. Maj:t pröfvas lämp¬
liga och nödiga». Denna bestämmelse har förut motsvarats af hvad
1876 års Riksdag föreskref i samma sak, eller »att hvarje jernvägs¬
bolag, som erhållit statsunderstöd, i öfrigt skall underkastas alla de
vilkor och kontroller, som af Kongl. Maj:t pröfvas lämpliga och nödiga.
Kongl. Maj:t har också för sådana bolag förbehållit sig rätt att fast¬
ställa alla taxor för trafiken. Då nu Kong!. Maj:t redan har denna
N:o 33. 44
Onsdagen den 30 Mars, e. m.
Om Mrcdersf»^rättighet, kan jag icke förstå hvarför man i förevarande punkt skall
för enskilda faia särskildt om samtrafik eu. Kongl. Maj:t lärer nog ändå, när Eongl.
anläggningar. ^aj sa finner lämpligt eller behöflig!, vid taxornas pröfning ställa så
(Forts.) mii aH desamma öfverensstämma med vilkoren för samtrafik. Om det
nu är meningen att vi skola utöfva ett tryck på den nuvarande rege¬
ringen, hvilket vi icke förut i dylika frågor gjort, derigenom att vi
uppdraga åt regeringen att bestämma att taxorna skola vara lika höga
för alla enskilda jernvägar och att dessa taxor icke få vara högre än
de för statens jernvägar gällande, så tror jag att deri skulle ligga
en stor obillighet. Det kan nemligen icke vara annat än obilligt att
de enskilda jernvägsbolagen måste hafva samma taxa för sina banor
som staten har för sina.
Det är den skilnaden mellan staten såsom jernvägsbyggare och
de enskilda jernvägsbolagen, att statens jernvägstrafikstyrelse icke be-
• höfver bekymra sig om att fä inkomster för att betala räntan på skuld¬
beloppet. Räntan på statens jernvägslån betalas nemligen med stats¬
medel, men för de enskilda jernvägsbolagen gäller det i första rummet
att betala ränta och amortering på jernvägens skuld. Att under så¬
dana omständigheter påtvinga enskilda jernvägar eu taxa, som stål' i
full öfverensstämmelse med statens, utan afseende på huruvida de kunna
fullgöra sina förbindelser till staten och de enskilde, kan jag för min
del ej anse ändamålsenligt. Jag vet derför ej hvad det skall tjena till
att göra ett sådant tillägg utöfver de bestämmelser, hvarmed man
förut varit nöjd. Jag yrkar således den förändring i det föredragna
momentet att den del, som börjar med orden »så väl de bestämmelser»
etc. och slutar med orden »som ock i öfrigt» måtte uteslutas, hvar¬
igenom momentet får samma lydelse som motsvarande del af bestäm¬
melserna för 1871 och 1876 årens lånesummor.
Herr Ola Andersson i Burlöf: Äfven i denna del tillåter jag
mig vidhålla Utskottets förslag. Om det vore så, att redan i orden
»alla de vilkor och kontroller» etc. skulle kunna innefattas jemväl hvad
Utskottet föreslagit om samtrafik uti den del af momentet, hvilken
reservanten vill stryka, då är det ju icke heller farligt att låta denna
del af bestämmelserna stå qvar, ty den innefattar alldeles icke att
Kongl. Maj: skall bestämma samma trafiktaxa för enskilda jernvägar,
som är gällande för statens stambanor. Ingenting hindrar att taxorna
för enskilda banor sättas högre än för statsbanorna. Med samtrafik-
taxa afses endast transitogods. För närvarande är det så bedröfligt
stäldt, att eu afsändare icke kan beräkna fraktkostnaden på förhand,
emedan godset skall föras på flera olika banor med olika taxor, andra
olägenheter att förtiga. Det är endast för att möjliggöra ett ordnande
af detta förhållande som Riksdagen bland bestämmelserna skulle sär¬
skild! intaga ifrågavarande stadgande om samtrafik. En ordnad tran-
sitotrafik lärer väl ej kunna föranleda förlust för de enskilda jernvägs-
holagen, då ju för mången jernväg skulle inträffa att der komme att
föras gods, som icke skulle tillföras banan, i händelse någon samtrafik
ej vore ordnad. För min del håller jag särdeles på att det blir ord¬
ning och reda med frakterna, så att fraktkostnaden icke är olika på
olika bitar af den väg, godset har att passera.
Onsdagen den 30 Mars, e. m.
45 N:0 33.
Jag anhåller om bifall till det föredragna momentet af Utskottets0»» understöd
förslag. f5r en3kilda
° jernvägs-
anläggningar.
Grefve Sparre: För min del ber jag att få instämma med Herr (Forts.)
låss Olof Larsson. Stadgarne om samtrafik äro just för närvarande
under behandling i ett sammanträde mellan jernvägstrafikstyr elsen och
åtskilliga stambanechefer, men någon öfverenskommelse lärer icke ännu
rörande denna sak hafva kommit till stånd.
Jag tycker det är bra hardt att Riksdagen skall vid beviljandet
af ett sådant lån, som numera endast utgår med halfva anläggnings-
beloppet, foga sådana bestämmelser, hvarigenom det kan blifva allde¬
les omöjligt för bolagen att fullgöra sina förbindelser. Kongl. Maj:t
lärer icke underlåta att taga sådant i betraktande, men Riksdagen
behöfver icke på förhand bestämma, hvilka särskilda vilkor skola fästas
vid meddelandet af koncession. Kommer samtrafik i fråga, då är tiden
inne för Kongl. Maj:t att bestämma vilkoren, men intill dess förefaller
det mig onödigt.
Lika med Herr Liss Olof Larsson yrkar jag således att de ifråga¬
varande orden måtte utgå ur Utskottets förslag.
Herr Wieselgren: Jag ber att få påpeka för den siste ärade
talaren att i punkten a), som redan blifvit af Kammaren bifallen,
slutorden lyda: »att utgå i enlighet med följande vilkor och bestäm¬
melser». Således har man, så att säga, redan gifvit på hand att man
skall komma att godkänna dessa »följande» bestämmelser. Jag vill
också erinra om att de personer, som röstat för bifall till punkten a),
sannolikt gjort det under förutsättning af att alla de vilkor, som vid
densamma fästats, jemväl bifallas, och jag anser derför icke vara grann¬
laga att bringa denna sak till votering.
Eller skulle verkligen ett sådant sätt att tillvägagå vara lämpligt?
Öfverläggningen förklarades slutad. Kammaren biföll Utskottets
hemställan i oförändradt skick.
Punlcten 8:
Bifölls.
Den vidare föredragningen af Stats-Utskottets föreliggande Utlå¬
tande uppsköts till nästa sammanträde.
§ 4.
Till bordläggning anmäldes följande inkomna ärenden:
Konstitutions-Utskottets utlåtanden:
N:o 9, i anledning af motion om ändring af § 72 Regeringsfor¬
men och § 71 Riksdagsordningen; och
N:0 33. 46
Onsdagen den 30 Mars, e, m.
N:o 10, i anledning af motion om ändring af § 69 Regeringsfor¬
men och § 65 Riksdagsordningen;
Stats-Utskottets Utlåtanden och Memorial:
N:o 41, i anledning af Kong! Majrts nådiga proposition angående
beviljande af vissa förmåner för enskilda jern vägsanläggningar;
N:o 42, med förslag till voteringspropositioner i anledning af
Kamrarnes skiljaktiga beslut i frågor rörande anslag under riksstatens
Åttonde hufvudtitel;
N:o 43, i anledning af nådig remiss med öfverlemnande af upp¬
gift å de under år 1880 inträffade förändringar i statsverkets inkomster
af för dess räkning utarrenderade kronoegendomar;
N:o 44, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition angående
afsöndring af jord från indragna militiebostället Hilleshög N:is 3 och
10 i Malmöhus län för uppförande af eu småskola för Hilleshögs by;
N:o 45, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition angående
försäljning af två Axevalla mötesfålt tillhörande skogslotter;
N:o 46, i anledning af väckt motion i fråga om sättet för fram¬
tida utarrenderandet af statens domäner;
N:o 47, angående föreslagna statsbidrag till vägars anläggning
och förbättring, hamn- och brobyggnader samt vattenkommunikationer
äfvensom sjösänkningar och andra vattenaftappningsföretag; och
N:o 48, i anledning af väckt motion om förhöjning i det till
Riksdagsbibliotekarien utgående arfvode;
Sammansatta Stats- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1, med
anledning af väckt motion om ändring af 4 § 2 mom. i Kongl. Kun¬
görelsen den 30 December 1863, angående kostnadsersättning till mi¬
litäre, civile och ecklesiastike tjenstemän för en del resor inom tjenst-
göringsdistrikten;
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 8, angående vilkoren för
tillverkning och försäljning af bränvin;
Sammansatta B.evillnings- och Lag-Utskottets Betänkande N:o 1,
rörande ändring i Kongl. Kungörelsen den 5 December 1873 angående
bevillningsafgift för spelkort samt kortstämplingens verkställande; samt
Lag-Utskottets Utlåtanden:
N:o 43, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition angående
författning om kyrkofullmäktige och kyrkonämnd i Göteborg;
N:o 44, i anledning af väckt motion om upphäfvande af förord¬
ningen den 16 November 1863 angående allmänt kyrkomöte;
Ousdagen den 30 Mars, e. m.
47
N:o 45, i anledning af väckt motion om åläggande för utvandrare
att ställa borgen för underhållet af deras vid utvandringen qvarlem-
nade familjer;
N :o 46, i anledning af väckt motion om tillägg till 50 § Konkurs¬
lagen; och
N:o 47, i anledning af väckt motion med förslag till förändrade
bestämmelser rörande klockares aflöning.
Dessa ärenden skulle uppföras främst å den föredragningslista,
som för nästa sammanträde komme att upprättas.
Kammarens ledamöter åtskildes kl. 7212 på natten.
In fidem
H. A. Kolmodin.