RIKSDAGENS PROTOKOLL
1881. Andra Kammaren. N:o 17.
Fredagen den 4 Mars.
Kl. *|j 3 e. m.
Herr vice Talmannen ledde i detta sammanträde Kammarens för¬
handlingar.
§ 1-
Upplästes och lades till handlingarne ett så lydande protokoll:
Protokoll hållet inför Herr Statsrådet och t. f. Chefen för
Kongl. Justitiedepartementet den 4 Mars 1881.
Landtbrukaren Mårten Dahn i Östra Grefvie hade aflemnat full¬
makt, utvisande att han vid riksdagsmannaval, som den 26 Februari
innevarande år hållits i Oxie och Skytts härads domsaga blifvit ut¬
sedd till ledamot af Riksdagens Andra Kammare för tiden till den 1
Januari 1882; och sedan berörda fullmakt funnits vara i föreskrifven
form utfärdad samt vidare granskats af vederbörande fullmäktige i
Riksbanken och Riksgäldskontoret utan att desse emot fullmakten
framstält någon anmärkning, beslöts att densamma skulle till Landt¬
brukaren Dahn återställas; hvarjemte protokoll öfver hvad sålunda
förekommit skulle Andra Kammaren meddelas.
In fidem
L. Annerstedt.
I sammanhang härmed tillkännagaf Herr vice Talmannen, att
Herr Dahn denna dag intagit sin plats bland Kammarens ledamöter.
§ 2.
Föredrogos och bordlädes för andra gången:
Stats-Utskottets Memorial N:is 18, 19, 20 och 21 samt Utlåtande
N:o 22; och
Lag-Utskottets Utlåtanden N:is 10 och 11.
Andra Kammarens Frot. 1881. N:o 17.
1
N:c 17.
2
Fredagen den i Mars.
§ 3.
Till bordläggning anmäldes följande inkomna ärenden:
Stats-Utskottets Memorial och Utlåtanden:
N:o 23, om anvisande af de i Regeringsformens 63 § föreskrifna
kreditivsummor;
N:o 24, i anledning af väckt motion om eftergift och lindring i
fråga om återbetalningen af oguldna återstoden af det till sänkning
utaf sjöarne Kalfven och Fegen beviljade statslån;
jST:o 25, i anledning af Stats-Utskottets underdåniga berättelse an¬
gående undsättningsfonden;
N:o 26, i anledning af Ivongl. Maj:ts proposition, angående upp¬
låtelse till Malmö stad af ett landsstatsembetshuset derstädes såsom
gårdsjord anslaget jordområde;
N:o 27, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition, angående af¬
söndring af jord från indragna militiebostället Styrestad N:o 1 i Öster¬
götlands län samt Alnarps kungsgård och indragna militiebostället
Husie N:is 3 och 4 i Malmöhus län;
N:o 28, i anledning af väckt motion om ersättning åt förre landt-
brukaren Sven Johan Bladh för hos honom anstäldt olaga beslag; och
hT:o 29, med förslag till voteringsproposition i anledning af Kam-
rarnes skiljaktiga beslut rörande en punkt af Stats-Utskottets Ut¬
låtande angående riksstatens Nionde hufvudtitel;
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 4, angående tullbevillningen;
Banko-Utskottets Memorial N:o 6, i fråga om uppgörelse med
Södertelje kanal- och slussverksbolag af dess skuld till Riksbanken;
Samma Utskotts Utlåtande N:o 7, i anledning af väckt motion
om företrädesrätt till lån i Riksbanken mot säkerhet af svenska sta¬
tens och allmänna hypoteksbankens obligationer;
Lag-Utskottets Utlåtanden och Memorial:
N:o 12, i anledning af väckt motion om förändrad lydelse af § 7
mom. 1 i förordningen om landsting den 21 Mars 1862;
N:o 13, i anledning af väckt motion om förslag till författning
angående ordnande af pantlånerörelsen i riket;
N:o 14, i anledning af väckt motion med förslag till förordning
angående handelsregister, firma och prokura;
N:o 15, i anledning af återremiss af viss del utaf Utskottets Ut¬
låtande N:o 3, öfver Kongl. Maj:ts nådiga proposition med förslag till
förordning om tjuguårig häfd jemte andra dermed sammanhängande
författningar; och
N:o 16, i anledning af väckt motion angående omorganisation af
underrätterna; samt
Andra Kammarens Andra Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 4
(i samlingen N:o 16), angående väckt förslag om utarbetande af årliga
fullständiga uppgifter på de inom riket till Första Kammaren valbare
personer.
Dessa ärenden skulle sättas främst på den föredragningslista, som
för nästa sammanträde komme att upprättas.
Lördagen den 5 Mars.
3
N:o 17,
§ 4.
Föredrogs och godkändes Stats-Utskottets förslag till Riksdagens
skrifvelse, N:o 5, till Fullmäktige i Riksgäldskontoret angående Riks-
gäldskontorets förvaltning under den tid, som förflutit sedan börian
af 1880 års riksdag.
§ 5.
Herr C. F. Toll erhöll ledighet från riksdagsgöromålen under 4
dagar från och méd morgondagen.
Kammarens ledamöter åtskildes kl. 3j4 3 e. m.
In fidem
H. A. Kolmodin.
Lördagen den 5 Mars.
Kl. 12 på dagen.
§ 1.
Justerades de i Kammarens sammanträde den 26 nästlidne Febru¬
ari förda protokoll.
§ 2.
Upplästes ett af Herr Wieselgren insändt så lydande sjukbetyg:
Att Ledamoten af Riksdagens Andra Kammare vice Häradshöf-
dingen Herr Sigfrid Wieselgren lider af halsinflammation och deri¬
genom är förhindrad tillsvidare att deltaga i Kammarens förhandlingar
intygas härmed edligen.
Stockholm den 4 Mars 1881.
B. Bruselius.
Med. Professor.
N:o 17.
4
Lördagen den 5 Mara.
§ 3.
Föredrogos och bordlädes för andra gången Stats-Utskottets Me¬
morial N:o 23, Utlåtande N:o 24, Memorial N:o 25 samt Utlåtanden
Nös 26, 27 och 28.
§ 4.
Efter föredragning dernäst af Stats-Utskottets Memorial N:o 29,
i anledning af Kamrarnes skiljaktiga beslut rörande en punkt af Stats-
Utskottets Utlåtande angående riksstatens Nionde hufvudtitel, blef
Utskottets i detta Memorial framlagda förslag till voteringsproposition
af Kammaren godkändt.
§ 5.
Föredrogos, men blefvo ånyo bordlagda:
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 4;
Banko-Utskottets Memorial N:o 6 och Utlåtande N:o 7;
Lag-Utskottets Utlåtanden Nös 12, 18 och 14, Memorial N:o 15
och Utlåtande N:o 16; samt
Andra Kammarens Andra Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 4
(i samlingen N:o 16).
§ 6.
Föredrogs och lades till handlingarne Konstitutions-Utskottets
Memorial N:o 2, angående fullbordad granskning af de i Statsrådet
förda protokoll.
§ 7.
Om ändring Till afgörande förekom Andra Kammarens Tredje Tillfälliga Ut-
i Kongl. skotts Utlåtande N:o 6 (i samlingen N:o 14) i anledning af väckta
Förordnin- motioner angående ändring i och tillägg till Kongl. Förordningen den
9Zurenföre 18 September 1874 rörande vildren för försäljning af maltdrycker jemte
försäljning vin m. m. till förtäring på stället.
af vin och
maltdrycker. jjerr Arvid Jönsson hade i sin motion N:o 66, föreslagit, att
Riksdagen för sin del måtte besluta följande tillägg till 10 § af Kongl.
Förordningen den 18 September 1874 rörande vilkoren för försälj¬
ning af vin- och maltdrycker:
10.
“Vin må ej till mindre belopp än femton kannor säljas af an¬
nan än den som enligt 2 och 3 §§ dertill berättigad är.“
Lördagen den 5 Mara.
5
N:o 17.
Vidare var ad Herr J. A. Sjö i motionen N:o 86 föreslaget, att Om ändring
Riksdagen ville för sin del besluta den ändring i samma Kongl. för- jj, K°nfA:
ordning, “att ingen må ega rättighet sälja vin och maltdrycker å lan- genomgående
det, vare sig till afhemtning eller till förtäring på stället, utan att der- yvilkor en för
till hafva erhållit kommunalnämnds, kommunalstämmas och Konungens försäljning
Befallningshafvandes tillstånd, vid samma laga påföljd, som för oloflig af vjn ,
försäljning af bränvin är stadgad
Beträffande nämnda motioner hade Utskottet hemstält, att de¬
samma icke måtte till någon åtgärd föranleda.
Enligt anteckning å Utlåtandet, hade Herr J. Anderson i Ten-
hult inom Utskottet reserverat sig mot berörda hemställan, anseende
Utskottet hafva bort tillstyrka,
att Andra Kammaren för sin del ville besluta, att Riksdagen
skulle anhålla hos Kongl. Maj:t om sådan förändring af ifrågavarande
Kongl. förordning, att 5 § 1 mom. erhölle följande lydelse:
“Vill någon i socken på landet väcka fråga, att sådan utskänk-
ning af vin eller maltdrycker, som i 3 § sägs, eller försäljning till
afhemtning i mindre parti än i 10 § sägs, må inom socknen idkas,
eller att utöfver redan tillåtna utskänknings- eller afhemtning s-ställen
af omförmälda beskaffenhet — —• — ■—■ — det år utskänkningen
eller försäljningen till afhemtning skall börja11 — — —---—
och 10 § blefve så lydande:
“Den, som idkar handel i öppen bod •—■ — — — — till för¬
täring på stället, icke heller försäljas till afhemtning i mindre parti
än 15 kannor.“
Sedan Utskottets hemställan blifvit uppläst, anförde
Herr J. Anderson i Tenhult: Jag har, såsom Herrarne af Ut¬
skottets betänkande kunna se, reserverat mig emot dess beslut. I
likhet med motionärerna har äfven jag ansett att en förändring i
Kongl. förordningen den 18 September 1874, rörande vilkoren för
försäljning af maltdrycker jemte vin m. m. till förtäring på stället,
vore af behofvet påkallad; och vi lära väl icke vara de enda, som anse
en sådan förändring nödvändig. Detta framgår bland annat af Konun¬
gens Befallningshafvandes i Jönköpings län sista 5-års-berättelse, der det
heter på sid. 6: “Inom kommunerna visar sig allmänt ett sträfvande
att söka inskränka antalet af dessa utskänkningsställen och den under
perioden utkomna Kongl. förordningen af den 18 September 1874 an¬
visar ock vägen för detta måls ernående. Så länge dock det står en
landthandlande fritt att utan särskilt sökt tillstånd sälja halfbuteljer
Öl och halfflaskor vin, eller det mått af dessa varor, som närmar sig
till, om icke helt och hållet svarar emot de mått, som för den så kal¬
lade utskänkningen användas, synas några frukter af dessa kommuner¬
nas ansträngningar icke vara att vänta. Vilkoret att ifrågavarande
drycker icke få i handelsboden eller dess närmaste omgifning förtäras
N:o 17.
6
Lördagen den 5 Mars.
Om ändring
i Kongl.
Förordnin¬
gen angående
villcoren för
försäljning
af vin och
maltdrycker.
(Forts.)
är nemligen ingalunda kraftigt nog att förekomma missbruk af denna
handelsrätt, ty några halfbuteljer Öl eller vin tagas lätt med och lands¬
vägen eller torgplatsen blir det ställe, der varorna beqvämligt nog vid
lassen förtäras. Ett förbud för landthandlande att utan särskild! till¬
stånd, vunnet i den ordning, som om Öl- och vinutskänkning nu är
stadgadt, sälja mindre än half ankare af Öl eller vin synes Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande af behofvet påkalladt, så vida åberopade
författningens syfte skall kunna uppnås.“
Härmed har jag velat visa att, såsom jag förut nämnt, motionä¬
rerna och jag icke varit de ende, som ansett att en förändring i ifråga¬
varande Kongl. förordning borde göras. Jag har i min reservation
framstält ett förslag om huru jag önskade att denna förändring skulle
blifva. Då jag likväl sedermera insett att jag i nämnda förslag gått
bredvid motionärernas yrkanden, tager jag mig friheten att nu yrka
afslag å Utskottets förslag samt att detsamma måtte varda återför¬
visad! till Utskottet.
Herr Petter Persson i Stora Isie: Att reservantens förslag är
välment medgifver jag gerna. Men det förekommer väl högst, sällan
att någon konsument behöfver reqvirera så stort parti maltdrycker
som 15 kannor, hvilket motsvarar 120 stycken halfbuteljer. Hvad
vinet beträffar, torde reservantens förslag kanske hafva något skäl
för sig, ehuru det vin, som nu vanligen konsumeras, rätteligen torde
böra hänföras under samma kategori som punsch och likörer, då de
innehålla fullkomligt lika mycket sprit som dessa artiklar, utan att tala
om alla andra skadliga ämnen, som deri ingå, såsom t. ex. svafvelsyra
och andra dylika tillsatser, hvilka ingalunda kunna vara helsosamma.
Att maltdrycker icke i och för sig kunna betraktas såsom i något
hänseende skadliga eller rusgifvande, med mindre man icke strax förut
eller samtidigt förtärt vin eller spritvaror, måste medgifvas.
Ett litet formfel i reservantens förslag vill jag ock påpeka. Det
talas der nemligen om “försäljning till afhemtning i mindre parti än i
10 § sägs“. I 10 § hänvisas till åtskilliga andra paragrafer, deribland
äfven till den 8. Denna paragraf innehåller äfven andra föreskrifter,
nemligen om försäljning af kafle, thé och chokolad. Då reservanten
icke gjort något undantag för dessa drycker i sitt förslag, skulle såle¬
des äfven de icke få säljas i mindre qvantiteter än 15 kannor, om
hans förslag vunne framgång.
Utom det skäl, Utskottet anfört för afslag å motionerna, ber jag
särskildt få påminna om 14 § i samma Kongl. förordning, som lyder
sålunda: “Finnes landthandlande, som till afhemtning håller vin- eller
maltdrycker till salu, utöfva dylik försäljning på sådant sätt, att deri¬
genom oloflig utskänkning främjas eller oordningar eljest föranledas,
eger kommunalnämnden att förbjuda fortsatt försäljning af nämnda
drycker11 etc. Jag yrkar bifall till Utskottets utlåtande.
Herr Sjö: Såsom Herrarne finna af betänkandet, har Utskottet
såsom skäl för sitt afstyrkande af min motion anfört den omständig¬
heten att Kongl. Maj:t uppdragit åt en komité att inkomma med för-
Lördagen den 5 Mars. 7
slag rörande beskattning å maltdrycker. Då jag i min motion icke
föreslagit någon viss beskattning å maltdrycker eller andra drycker,
utan blott en förändring i Kongl. förordningen den 18 September 1874
om försäljning af vin och maltdrycker, så har det förekommit mig be¬
synnerligt att Utskottet kunnat framkomma med ett sådant skäl. Men
saken är den, att om man icke vill framgång åt en fråga, så kan man
framlägga hvilka skäl som helst emot densamma. Visserligen säger
Utskottet, att komitén icke lärer underlåta att inkomma med förslag
till författning angående försäljning af vin och maltdrycker, men man
kan med skäl fråga: huru vet Utskottet detta, då det icke till stöd
för sin mening kunnat anföra andra skäl än dem man läser i betän¬
kandet?
Då, såsom hvar och en torde hafva sig bekant, att genom för¬
säljning och förtäring af vin och maltdrycker många olägenheter och
ledsamheter uppkomma inom de samhällen der sådana drycker försäljas
att förtäras, såväl för den enskilde som för samhället, så synes det
mig mycket besynnerligt att Utskottet ej velat göra något vid denna
sak. Mig synes nemligen att den, som vill handla med dylika drycker
såväl till afhemtning som till förtäring på stället, borde hafva sådant
tillstånd, som jag vågat föreslå, helst som det finnes personer, som an¬
mäla sig för idkande af handel, då deras handelsrörelse i de flesta fall
består hufvudsakligast af ifrågavarande drycker och deras vin af färgadt
bränvin och deras Öl äfven deraf är upphlandadt. Jag har derföre ansett
att hvar och eu, som vill sälja vin och maltdrycker vare sig till afhemt¬
ning eller till förtäring på stället, bör hafva både kommunalnämndens,
kommunalstämmans och Konungens Befallningshafvandes tillåtelse der¬
till. Om Riksdagen fattade ett beslut i den rigtningen, skulle säker¬
ligen vederbörande göra sig underrättade om den person, soin ingått
med ansökning om rätt till sådan försäljning. Då skulle någon sådan
rättighet icke komma att beviljas förrän vederbörande fått tillfreds¬
ställande upplysningar om sökandens person.
Då jag icke gerna kan biträda reservantens förslag, skulle jag,
på grund af hvad jag nu anfört, helst vilja yrka bifall till min motion,
men då jag. icke vill besvära Kammaren med att begära proposition
derå, afstår jag från att göra något yrkande, helst jag förmodar rege¬
ringen skall vidtaga mått och steg för afhjelpande af det af mig i
min motion påpekade.
Herr Lindgren: Såsom skäl för afslag å motionen har Utskottet
anfört, “att Kongl. Maj:t anbefalt den för öfverseende af gällande
bränvinslagstiftning m. m. tillsatta komité att uppgöra och till Kongl.
Maj:t inkomma med förslag till författning angående beskattning af
maltdrycker". I ett annat betänkande, som redan blifvit af Kamma¬
ren godkändt, nemligen betänkandet N:o 2, i anledning af väckt för¬
slag om skatt å maltdrycker, anmäler Bevillnings-Utskottet, att “den
af Kongl.. Maj:t under den 24 Augusti 1877 tillsatta komité för öfver¬
seende. af gällande författningar angående tillverkning och försäljning
åt bränvin hade nemligen genom Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse den
22 Mars 1878 erhållit bemyndigande att derjemte inkomma med för-
N:o 17.
Om ändring
i Kongl.
Förordnin¬
gen angående
vilkoren för
försäljning
af vin och
maltdrycker.
(Forts.)
N:o 17.
8
Lördagen den 5 Mars.
Om ändring
i Kongl.
Förordnin¬
gen angående
vildren för
försäljning
af vin och
maltdrycker.
(Forta.)
Om nyttiga
uppfinnin¬
gars under¬
stödjande.
slag ej mindre till ändringar i gällande författningar angående för¬
säljning af vin och maltdrycker, än äfven till de särskilda bestämmelser i
afseende på maltdrycker, som af en sådan förändrad lagstiftning kunde
anses påkallade.“ Derjemte uppgifver Utskottet längre ned i samma
betänkande “att Kongl. Maj:t under den 11 innevarande Februari i
nåder anbefalt komitén för öfverseende af gällande bränvinslagstiftning
m. m. att uppgöra och senast före nästinstundande Juni månads utgång
inkomma med förslag till författning angående beskattning af malt¬
drycker." Att lagstiftningen beträffande försäljningen af maltdrycker
kommer att i betydlig mån förändras, derest skatt åsättes sådana
dryckers tillverkning, är otvifvelaktigt likasom att i sådant fall lagstad-
gandena angående försäljning af vin komma att i sammanhang der¬
med i betydlig mån undergå förändring, medförande inskränkning i
rättigheten att försälja vin i handelsbod. Jag tror derföre att för
närvarande lämpligast är att se tiden an och afvakta det utlåtande,
omförmälda komité kommer att afgifva, helst detsamma icke torde
låta länge vänta på sig, innan man vidtager enstaka förändringar uti
ifrågavarande lagstiftning; och anhåller jag på denna grund om bifall
till Utskottets betänkande.
Öfverläggningen förklarades slutad. Efter det propositioner gif-
vits enligt de gjorda yrkandena, biföll Kammaren Utskottets hem¬
ställan.
§ 8.
Skedde föredragning af Andra Kammarens Fjerde tillfälliga Ut¬
skotts Utlåtande N:o 4 (i samlingen N:o 15), i anledning af väckt för¬
slag om skrifvelse till Kongl. Maj:t angående beredande af medel för
nyttiga uppfinningars understödjande.
Uti Grefve E. Sparres motion, N:o 58, var ett så lydande förslag
framstäldt:
“att Riksdagen till Kongl. Maj:t aflåter skrifvelse med anhållan,
att Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande frågan om nyttiga upp¬
finningars understödjande genom ett till Vetenskapsakademiens förfo¬
gande stäldt anslag, samt derom till en kommande riksdag göra den.
framställning, hvartill frågans närmare utredning kan föranleda."
Utskottet hade tillstyrkt, att ifrågavarande motion ej för när¬
varande måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Grefve Sparre anförde: Man har icke mycken “chance“, då man
i denna Kammare talar för industrien. Om man förordar näringar-
nes skyddande genom tullar, kallas man genast för protektionist, hvil-
ket i mångas ögon, för att använda en slagordsbenämning, hvarom vi
hörde talas häromdagen, betyder detsamma som “dumbom". Om man
i den fria handelns intresse förordar upplysning och begär understöd
för spridande af insigter, så mötes man genast med ett bleklagdt nej.
Lördagen den 5 Mars. 9
Om man väcker motion om inrättande af en särskild minister för jord¬
bruket och näringarne, så svarar Konstitutions-Utskottet, att det till¬
hör regeringen att göra framställning härom; och om man vänder sig
till regeringen om saken, så får man till svar, att hon redan fram¬
lagt tvenne särskilda propositioner i frågan, hvilka blifvit af Riksdagen
afslagna, och att det icke går an att så snart framkomma med nytt
förslag i ämnet. Om man förordar slöjdundervisning i skolorna, så
svaras att det icke finnes lärare. Om man för afhjelpande af denna
brist tillstyrker införande af slöjdundervisning i folkskoleläraresemina¬
rierna, om till och med regeringen väcker förslag härom samt nyttan
och ändamålsenligheten af en sådan undervisning vitsordas af perso¬
ner, som hafva med dessa seminarier att skaffa, så blifver resultatet i
alla fall ett afslag. Jag vet i sanning icke, huru man skall bära sig
åt för att vinna något understöd åt industrien i vårt land; cch lik¬
väl är denna industri, efter min uppfattning, af den omätliga vigt,
att jag djerfves påstå, att frågan om dess befrämjande är för oss af
vida större betydelse än till och med frågan om både grundskatter
och indelningsverk.
Jag har icke funnit, att något land utvecklat sig till välstånd
utan genom industrien. Om vi se på det rikaste land i verlden, Eng¬
land, hvarigenom har väl det kommit till sin nuvarande ståndpunkt
af rikedom och välmåga? Jo, genom sin industri. Gå vi öfver kana¬
len till Frankrike och fråga oss, hvarigenom detta land kommit till
den rikedom, hvaröfver vi alla förvåna oss, så blir svaret äfven här:
genom sin industri. Det lilla landet der bredvid, Belgien, har endast
och allenast genom sin industriella utveckling blifvit så rikt, så mäk¬
tigt och så Starkt, att vi knappt kunna göra oss någon föreställning
härom. Jag har nyss från sistnämnda land erhållit ett bref, dateradt
den 24 sistlidne Februari, der det heter, ibland annat: “Jag vet icke,
om ni känner de resurser, som vårt land erbjuder. Man har i all¬
mänhet i utlandet intet begrepp om de enorma finansiella och indu¬
striella tillgångar, som Belgien eger.“
Den store statsman, som leder Tysklands öden, har i detta ögon¬
blick, sedan han genom lyckliga krig betryggat gränserna för sitt
land, sin uppmärksamhet förnämligast fäst uppå att genom skyd¬
dande af de inhemska näringarne få landets industri att blomstra.
Han har i dessa dagar skapat en särskild statsinstitution för närin¬
garna. Han kallar arbetarne till sig, bjuder dem till sitt bord, råd-
plägar med dem om deras angelägenheter och sätter sig in i deras
ställning. Med ett ord, ban anser, att för Tyskland finnes ingen fram¬
tid, utan att dess industri blomstrar. Med ännu mera skäl gäller detta
om vårt lilla land, som i följd af sitt nordliga läge under en stor del
af året är otillgängligt för jordbruket och som genom sina råvaror,
jern och trä, och genom de krafter, som erbjudas i dess vattenfall,
är, jag vågar påstå det, af naturen ämnadt till ett industriidkande
land. Det är ock, efter min tanke, endast till följd af ledsamma och
tillfälliga omständigheter, som vi underlåtit att hittills begagna oss af
dessa naturliga förvärfskällor på ett sätt, som kunde komma vår egen
industri att utveckla sig. Först försökte vi en lång tid att spela stor-
K:o 17.
Om nyttiga,
uppfinnin¬
gars under¬
stödjande.
(Forts.)
N:o 17.
10
Lördagen den 5 Mars.
Om nyttiga makt, och under de krig, hvari vi då oupphörligt voro invecklade,
W^unåe industrien nästan alldeles nere. När denna period blef bruten och
^stödjande.' hlifvit hänvisade åt oss sjelfva, uppstod en man, som uppbjöd allt för
(Forts.) att upplifva industrien inom Sverige — jag behöfver icke nämna Ahl-
strömers namn. Men de då pågående partistriderna gjorde, att hvad
Mössorna uträttade, omintetgjordes af Hattarne, och glädjen varade
således icke länge. Kom så envåldsperioden med nya krig och nya
olyckor för landet. Först efter år 1809 eller rättare efter år 1814
fingo vi det lugn, som sedan dess tillåtit oss att ostördt egna oss åt!
industriens utveckling. Denna utveckling har också nu börjat. Men
vi äro så utan all jemförelse efter andra nationer, att vi borde an¬
stränga alla krafter för att, om också blott på afstånd, följa dem.
Vill man än icke gifva industrien det skydd, som den så väl behöf¬
ver, så borde man åtminstone söka att på allt möjligt sätt uppmun¬
tra den, och det är detta jag afsett med motionen; men der till finner
jag — jag tillstår det upprigtigt — Riksdagen föga benägen.
Jag har i dag genomgått katalogen öfver Kammarens ledamöter
för att efterse, huru många bundsförvandter jag skulle kunna påräkna
i denna fråga. Men jag har icke funnit flera än tre fabriksidkare.
Detta är också temligen naturligt, derföre att fabriksindustrien inom
vårt land befinner sig i allmänhet uti en så klen ställning, att den
icke gerna kan begära att hafva flera representanter ibland oss. Men
så mycket mera skäl synes det mig vara för Riksdagen att beakta
den fråga, som jag här bragt på tal, emedan den — jag upprepar
det — efter min öfvertygelse är den vigtigaste, vi kunna få att be¬
handla. År då icke industrien, mine Herrar, förtjent af att under¬
stödjas af statsmakterna? Man säger att Sverige är ett fattigt land;
men det är det just derföre att det saknar industri.
Man beklagar och talar med vemod om den brist på kapital, som
är för vårt land utmärkande; men det är industrien som bildar för¬
mögenhet, jordbruket ej. Man beklagar den olyckliga emigrationen,
som decimerar oss, och den är sannerligen ytterst bekymmersam. Vi
hafva nyligen fått emottaga Statistiska centralbyråns berättelse an¬
gående folkmängdsförkållandena år 1879, och deraf framgår, att denna
emigration under de senare tiderna vuxit på ett oroväckande sätt.
Den har under de sista 29 åren beröfvat vårt land icke mindre än
247,507 personer; och denna siffra, säger Statistiska centralbyrån, är
så mycket mera beaktansvärd, om man härmed för jemförelses skull
sammanställer den omständigheten, att endast sju af rikets alla län
hafva hvartdera högre folktal än denna summa; och vidare, att eini-
grationsströmmen efter att under en följd af år hafva stått på unge¬
fär samma ståndpunkt, nu åter stegrats till en sådan höjd, att årot
1879 står endast efter de i detta hänseende föga berömliga åren
1868, 1869 och 1870. Och ändock, mine Herrar, har året 1880 i
detta afseende visat sig vara ännu mera bekymmersamt än år 1879.
Emigrantsiffran var år 1879 17,687, men uppgår för år 1880, enligt
hvad vi varit i tillfälle att se af tidningarnes redogörelser, till mera
än 42,000. Nu skulle måhända någon vilja fråga, hvad har väl emi¬
grationen att skaffa med den fråga, som här föreligger? Jo, mine Her-
Lördagen den S Mars.
11
rar, dessa frågor stå verkligen i ganska nära sammanhang den ena
med den andra. Jag har sökt att med uppmärksamhet följa emigra¬
tionen äfven i andra af Europas länder, och då man ser att t. ex.
från Irland emigrationen är alldeles ofantlig, under det att i England
den är snart sagdt ingen, och att i Tyskland den är störst i de trak¬
ter, der industrien är minst utvecklad, exempelvis Mecklenburg, så
kan man lätt finna sanningen af mitt påstående. I vår tid mera än
någonsin eger den gamla satsen tillämpning: “ubi bene ibi patria",
der jag befinner mig väl, der är mitt fädernesland. Och den arbetare,
som icke i sitt eget fädernesland finner tillfälle till förkofran och ut¬
bildning, han söker sig lätt till ett annat, der han ser sig kunna ar¬
beta under gynsammare förhållanden. Nu är det egentligen i de in-
dustriidkande länderna, der den medellöse har någon utsigt att bringa
sig upp till välstånd, ty på jordbruket blir man, som vi litet hvar
veta, icke rik, särdeles om man arbetar med små resurser; men för¬
hoppningen att komina till välstånd omfattas deremot, som nyss an¬
tyddes, alltid med ifver af industriidkaren, och det är ju på hoppet,
som menniskan lefver. Det är just derföre som jag tillåtit mig denna
lida afvikelse från det egentliga ämnet, att jag anser allt hvad af
statsmakterna åtgöres för att stödja, framhjelpa och uppmuntra indu¬
striidkaren vara ett det kraftigaste medel att motverka emigrationen,
som tager bort våra bästa krafter.
Jag återkommer nu till sjelfva hufvudsaken och ber att ytterli¬
gare få något dervid uppehålla mig. Vi hafva härvid åtskilliga till¬
fällen talat om vigten af utbredande af slöjdundervisningen; men
gemenligen har man med ett bleklagdt nej mött de förslag, som i så¬
dant syfte blifvit framstälda. Och ändock har den slöjdundervisning,
vi hafva, så obetydlig den är, väckt en sådan uppmärksamhet i ut¬
landet, att den store statsman i Tyskland, om hvilken jag nyss talade,
förlidet år hitsände eu kommission särskilt för att taga reda på,
huru denna undervisning i våra skolor var anordnad. Helt nyligen
har jag också från Tyskland fått emottaga en tysk öfversättning af ett
svenskt arbete om arbetsskolor och folkskolor. Med sådan uppmärksam¬
het följer man der allt hvad som kan vara egnadt att bidraga till den
arbetande klassens utveckling och förkofran, och detta fastän der
redan förut i sådant afseende är gjordt vida mera än vi i vårt lilla
land mäkta åstadkomma. Politiken hade i forna tider egentligen icke
någon annan bestämmelse än att, jemte skötandet af de yttre ange¬
lägenheterna, söka bereda skydd åt person och egendom. För sådant
ändamål meddelades hvarjehanda reglementariska föreskrifter, som i
tillämpningen befunnos helt bakvända. Men i senare tider har man
sett, hurusom i alla länder och i synnerhet i de smärre, som kunna
och höra egna större uppmärksamhet åt denna högst vigtiga gren af
sin utveckling, statsmakterna allt mer och mer börjat so till, hvad som
kan vara att göra för arbetsklassens utveckling och förkofran. Jag till¬
hör sjelf ett industriidkande län och har derföre varit i tillfälle att iakt¬
taga dessa förhållanden. Så hade jag i går besök af en utländing, som
förklarade sig ämna i Elfsborgs län anlägga en fabrik och begärde
upplysning om hvad han dervid hade att iakttaga. Jag frågade ho-
N:o 17.
Om nyttiga
uppfinnin¬
gars under¬
stödjande.
(Forts.)
N:o 17.
12
Lördagen den 5 Mars.
Om nyttiga nom då, hvad som föranledt honom att för sin anläggning välja just
uppfinna,- vårt land. Jo, det är af tre skäl, svarade han. För det första hafven
9Zödkmäe~ 1 tul1 Pä garn ocl1 redan detta 8ör> att ja8 finner uträkning uti att
(Forts.) anlägga min fabrik här i landet; för det andra äro arbetslönerna
lägre och för det tredje är edert folk, åtminstone i denna ort, ovanligt
intelligent; jag kan icke neka till att det i den vägen finnes ingen¬
ting motsvarande i Tyskland. Att arbetslönerna äro låga anser jag
vara för vårt land en olycka, ty det kommer sig deraf, att industrien
icke mäktar sysselsätta våra armar. Att folket är intelligent vore
deremot en stor lycka, om statsmakterna bekymrade sig om och för¬
sökte hjelpa upp denna intelligens, men det göra de icke.
Jag bäfvar för att blifva för mångordig, ty rörande detta ämne,
som är mitt älsklingstema, skulle jag kunna trötta Eder, mine Her¬
rar, med prat i oändlighet, men det vill jag icke; ty jag vill icke att
tlerrarne skola blifva ledsna vid mig. Men jag vill dock bedja Herrarne
fästa någon uppmärksamhet vid frågan. Jag säger icke för mycket,
då jag påstår, att det icke går någon vecka förbi utan att jag får
emottaga besök af menniskor, som komma och begära litet understöd
för något företag, som de vilja utföra, för någon uppfinning, de äro
på god väg att göra. En af mina länskamrater talade i går om för
mig att i hans hemort funnes en karl, som sysselsatte sig med att
förfärdiga en sjelfverkande motor. Herrarne tro mig kanske icke,
då jag säger att tusentals kronor utgått ur min egen kassa till dylika
understöd, men så är dock förhållandet. Den enskilda hjelpsamheten
förslår emellertid icke långt. Staten måste gripa in. Men om jag
nu ser mig om hvart jag skall vända mig, så finner jag ingen institu¬
tion, ingen anstalt, till hvilken jag kan hänvisa dessa understöds-
sökande.
För tre år sedan väcktes af mig i denna Kammare och uti För¬
sta Kammaren af en dess ledamot motioner rörande alldeles^samma
fråga som den förevarande. Motionerna tillstyrktes af båda Kamrar-
nes Tillfälliga Utskott. För att icke trötta Herrarne med mina egna
ord, ber jag få läsa upp något af hvad denna Kammares Fjerde Till¬
fälliga Utskott vid 1878 års riksdag yttrar i sin motivering: “Indu¬
striens historia intygar, huru “misstron mot allt nytt och oförsökt1*,
huru fasthållandet vid gamla vanor och inrotade fördomar, huru af-
unden mot uppfinnaresnillet och auktoritetstron på det fäderneärfdas
och allmänt antagnas ofelbarhet stält sig gäckande och hindrande i
vägen för mången, som först sökte bryta en af de vägar, på hvilka
dock sedan menskligheten gått framåt från en odlingens seger till en
annan. Hon vittnar, att mången uppfinnare af sin samtid skördat
intet annat än otack och nödgats åt en kommande tid och slumpens
gunst lemna förverkligandet af den sanning, han upptäckt. Hon lär
oss att, om ock en sådan uppfinnares minne fått upprättelse i efter-
verldens beundran, denna försenade rättvisa ej godtgjort den förlust,
som tillfogats generationer derigenom, att hans tanke qväfdes af den
likgiltighet, som mötte den, då den ville träda ut i lifvet. Och be¬
rättelsen om de af motionären angifna svårigheter, uppfinnare haft
att bekämpa och ofta nog ej lyckats öfvervinna, skulle äfven kunna
Lördagen den 5 Mars.
13
N:o 17.
illustreras med mer än ett svenskt namn vid sidan af de utländska,
som motionären exempelvis anfört."
Om Herrarne kände alla svårigheter, alla lidanden, som den af
sin tanke, sin idé lifvade uppfinnaren har att strida emot, om Her¬
rarne kände alla hans ekonomiska svårigheter, så skulle Herrarne helt
säkert visa ett medlidsamt hjerta emot dessa civilisationens förkäm¬
par; ty det äro de! Medgifvom att mången, ganska mången af dessa
uppfinnare, ja, jag vill nästan säga de fleste, duga till intet; men,
om ock blott en enda af 100 uppfinningar är duglig, så innebär denna
enda dock en seger för civilisationen, en seger för det land, inom
hvilket den sett dagen.
Utskottet, som nu afstyrker motionen, gör mig den artigheten att
gifva mig en liten kompliment. Jag är emellertid för gammal och
för mycket realistisk för att låta mig nöja med sådant. Jag vill
saken. Utskottet säger, att några institutioner så beskaffade att de
äro för det af mig afsedda ändamålet lämpliga icke finnas. Jag har
i motionen hänvisat på att den s. k. Wallmarkska fonden, som är till
för samma ändamål, står under Vetenskapsakademiens disposition;
men dertill svarar Utskottet, att den företrädesvis användes till att
befrämja rent vetenskapliga ändamål. Detta synes mig utgöra en
ytterligare anledning att anvisa medel för understöd af nyttiga upp¬
finningar på industriens område för de ohemedlade arbetarne, som
försöka sig på uppfinningarnes stråt! Vi inrätta tekniska skolor, vi
bevilja betydliga anslag till en högskola för industrien, till den tek¬
niska högskolan; men huru många af de fattiga klasserna hafva råd
att bevista dessa skolor. Då deras eget inneboende snille bjuder dem
att göra ett försök, finnes ingen, som räcker dem en hjelpsam hand:
de motas alltid med ett bleklagdt nej, ett kallt afslag.
Jag hade förestält mig att en sådan fond skulle kunna ställas
till Vetenskapsakademiens förfogande; jag hade trott att akademien
skulle utan motvilja mottaga ett dylikt uppdrag. Utskottet tviflan
emellertid derpå. Men om Utskottet varit intresseradt af frågan, hade
denna omständighet allena icke föranledt dess afstyrkande, enär mitt
förslag afsåg en underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t, som nog fun¬
nit en lämplig myndighet, t. ex. styrelsen för Tekniska högskolan.
För tre år sedan, då frågan var å bane, svarades under diskussionen
såväl här, som i Första Kammaren: “vi hålla på att utarbeta en ny
patentlag; när den blir färdig, så kan det vara tid att taga saken i
betraktande". Detta var år 1878. Men jag har sedan dess hvarken
fått se någon ny patentlag, eller hört att något blifvit gjordt som
skulle kunna leda till ändamålets vinnande. Emellertid gå åren; och
jag föreställer mig att behofvet nu icke är mindre än då. Om icke
någon institution finnes, som kan vara lämplig att bedöma hithörande
frågor, så är detta sorgligt nog; men jag kan icke föreställa mig att
Kongl. Maj:t icke skulle finna någon sådan och medlen kunde ju för
ändamålet ställas till Kongl. Maj:ts disposition.
För att nu återgå till Tyskland, så se vi i dessa dagar, hurule¬
des den store statsman, om hvilken jag nyss talade, der inför en
ny institution för de ekonomiska förhållandena och näringarne. Här
Om nyttiga
uppfinnin¬
gars under¬
stödjande.
(Forts.)
N:o 17.
14
Lördagen den 5 Mars.
Om nyttiga
uppfinning
pärs under¬
stödjande.
(Forts.)
hafva vi visserligen äfven en sådan institution uti Kommerskollegium;
men den instutionén döma vi ut. Då för några år sedan Kongl. Maj:t
ville ersätta den med en annan institution, alldeles liknande den, jag
nyss omnämnde för Tyskland, så afslogs den Kongl. propositionen i
frågan. Industrien har icke många försvarare här; men jag tror att det
skulle lända Riksdagen till prydnad om den ville något mera, än som
sker, uppmuntra henne genom att åtminstone visa, att den ville för¬
söka att uppmuntra dessa anlag, hvilka obestridligen i rikt mått yppa
sig bland de lägre klasserna och detta till en så förvånande grad, att
man häpnar deråt.
Jag har redan alltför länge upptagit Kammarens tid. Om jag med
det sagda lyckats öfvertyga åtminstone någon af Herrarne derom, att
frågan är af den vigt, att den förtjenar att blifva föremål för stats¬
makternas uppmärksamhet, så skulle jag önska, att frågan blefve åter¬
förvisad till Utskottet, på det Utskottet måtte komma i tillfälle att
taga densamma under nytt öfvervägande; och det är derföre, som jag
nu hos Herr Talmannen vördsamt anhåller om proposition på åter-
remiss af betänkandet.
Friherre Nordenskiöld: Jag ber först och främst att få tacka
talaren på elfsborgsbänken för det intresse, med hvilket han omfattar
frågor, som afse industriens förkofran i vårt land och vidare för det
allmänna syftet med hans motion. Dock tror jag i alla fall att mo¬
tionärens förslag icke bör bifallas, utan att det rigtigaste är att på
de grunder som Utskottet framstält, afstå motionen, dock med utta¬
lande af den önskan, att frågan måtte vid en kommande riksdag åter
framträda i en ny och annan form.
Vetenskapsakademien är numera icke något lämpligt forum för
bedömande af tekniska uppfinningar. När denna akademi för snart
150 år sedan stiftades, voro vetenskapsmannens och teknikerns banor
icke så skilda, som de nu äro. Akademien omfattade då de olika
grenarne af de tillämpade vetenskaperna såväl landtbruket, som indu¬
strien och läkarevetenskapen och så vidare. Sedan dess hafva alla
dessa olika brancher af menskligt vetande utvecklat sig till den grad,
att de numera svårligen kunna sammanföras uti en enda institution,
åtminstone ej en så inrättad, som vår nuvarande berömda Vetenskaps¬
akademi. De rent vetenskapliga frågor, de vetenskapliga undersök¬
ningar, som skola föregå teknikerns upptäckter, tillhöra den akademi¬
ska vetenskapsmannen, men sjelfva tillämpningen är icke hans sak
och han är också oftast dertill oförmögen. Hvar och en, som upp¬
märksamt läst vetenskapernas historia, vet detta ganska väl och ofta
nog får man höra vetenskapsmannen klandras för brist på sinne för
den praktiska tillämpningen; men detta är lika orimligt, som att klan¬
dra en god prosaist derföre, att han icke skrifver i bunden stil, eller
en god författare på svenska språket för det han icke äfven skrifver
god latin. Två helt olika rigtningar föreligga här, hvilka sällan
eller aldrig en och samma menniska kan bemästra. Det är dess¬
utom alldeles nödvändigt för den vidare utveckling af nittonde år¬
hundradets vetenskap, hvilken utgör dess störta stolthet, att veten-
Lördagen den 5 Mars. J5
skapsmannen arbetar utan afseende på den praktiska tillämpningen
eller den praktiska nyttan. Och just dessa blott för sanningens
utrönande verkstälda arbeten utgöra ett nödvändigt vilkor för den
jetteutveckling af industrien, som vårt århundade bevittnat. Huru
ofta hafva ej undersökningar i de mest oansenliga och obetydliga sa¬
ker, i afseende å hvilka ingen, och minst forskaren sjelf, väntat att de
kunnat leda till något praktiskt resultat, vant de, hvilka framkallat tekni-
Hgtigaste upptäckter? På grund häraf vore det alldeles orätt att
vilja åt Vetenskapsakademien gifva uppdraget att blifva en teknisk
auktoritet. Om staten lemnade ett anslag i det syfte, som motionä¬
ren begärt, är det icke Vetenskapsakademien, utan en teknisk myn¬
dighet, helst, som Utskottet säger, den blifvande patentbyrån, som
bör disponera och förvalta detta anslag.
o Men det finnes äfven en annan sida i förslaget, som behöfver
„ SOt modifieras, för att det må kunna praktiskt tillämpas, och det
a,r frågan om lämpligheten att belöna uppfinningar. Att på ett gagne¬
ligt sätt utdela, dylika belöningar är en ganska svår sak. En uppfin¬
ning är någonting färdigt, något som redan kan i det praktiska lifvet
användas, och den belöning, som här kan komma i fråga på några
tusentals eller låt mig säga några tio-tusentals kronor, är i de allra
ilesta fall for en sådan .uppfinning af allt för försvinnande storlek. För
att realisera en uppfinning behöfva ej sällan hundratusentals, ja, millio¬
ner kronor uppoffras, och öfver dylika summor kunna blott finansmän-
nen disponera i hopp att på uppfinningen skörda en motsvarande
vinst* sätt, på hvilket staten kan belöna uppfinnare, är
stiftande af en god patentlag, som låter honom göra sina upptäckter
gällande till det värde, de verkligen hafva, och såvidt möjligt är skyddar
hans eganderätt som upptäckare. Att genom penningeanslag nå målet,
maktar ej ens den rikaste stat. Men det finnes något annat,
som af staten kan understödjas, och det är icke sjelfva uppfinningen,
utan de undersökningar, som föregå denna. Dessa äro ofta mycket
kostsamma och dyra att anställa; men om de äro fotade på vetenskap-
§ grund, så blifva de alltid värderika, äfven om den uppfinning, som
åsyftades med undersökningarne, aldrig kan praktiskt användas.
Högeligen önskvärdt vore derför, att i vårt land en duglig teknisk
auktoritet, t. ex. en väl inrättad patentbyrå, finge till sin disposition
medel for tekniska undersökningars understödjande, och jag tror att
den summa, som för dylikt ändamål erfordras, icke behöfde vara så
synnerligen stor.
Med anledning af hvad jag sålunda anfört vill jag ännu en gång
upprepa, att jag hyser stora sympatier för syftet i motionärens fram-
stallmug men att jag anser att för denna gång det rigtigaste är att
bifalla Utskottets förslag.
^err Hedlund: I likhet med den siste talaren tror jag att det
satt, hvarpå den ärade motionären vill ordna denna sak, icke är
praktiskt, men. jag ber äfven att i likhet med den siste talaren få
uttala en upprigtig sympati , för motionen. Det är verkligen förhållan¬
det, hvad motionären vältaligt framhållit, att personer, som vilja egna
N:o 17.
Om nyttiga
uppfinnin¬
gars under-
t stödjande.
(Forts.)
N:o 17.
IG
Om nyttiga
uppfinnin¬
gars under¬
stödjande.
(Forts.)
Lördagen den 5 Härs.
sig åt uppfinningar och livilka i vårt land äro ganska inånga, hafva
störa svårigheter att öfvervinna. Det är också sant att en massa
hugskott framkommer ur den ena eller andra hjernau; men äfven
sådana synas mig mången gång värda mera deltagande än man vanli¬
gen egnar dem. Man har sagt att en af anledningarna hvarföre
Amerika gått så mycket framåt särskildt på uppfinningarnes bana,
ligger icke minst deri, att, om en man i detta land kommer fram med
en omogen uppfinning, man visserligen förkastar densamma, men på
samma gång säger: “det är en karl, som har tankar.11 Som motsats
härtill anföres, huru det går till i vårt eget land, hvilket likväl
fostrat så många uppfinnare; om någon här misslyckats, så förkastar
man icke blott hans uppfinning, utan hånar honom dertill och der¬
igenom icke blott försvårar, utan rent af omöjliggör för honom vidare
arbete. Detta är den grymma lott, som hos oss drabbat många perso¬
ner, hvilka egnat sig åt att utfinna medel för att minska de döda
krafternas motstånd. Man har äfven på mer än ett håll behjertat
dessa svårigheter. I den stad, för hvilken jag har äran vara repiesen-
tant, har man sedan någon tid tillbaka varit betänkt på att bilda en
förening för att understödja uppfinnare. Jag föreställer mig att
föreningar borde vara byggda på samma grundvalar som till exempel
det Franklinska institutet i Filadelfia, hvilket är grundadt af en fri¬
villig förening, som eger en stor lokal för exponerande af uppfinnin¬
gar. Uppfinnaren får der kostnadsfritt sätta in sina maskiner, er¬
håller fri ånga, ifall ångkraft är erforderlig, samt underkastas en
noggrann examinering, hvarjemte rapporter öfver uppfinningarne publi¬
ceras. Detta är ett utmärkt godt sätt dels att tillbakavisa uppfinnin¬
gar, som icke ega något värde, dels att uppmuntra sådana, som hafva
det. Vill man verka något på detta område, tror jag att det skulle
vara genom att bilda ungefärligen någonting sådant, som jag bär
omnämnt. Man kunde då äfven påräkna, att den ärade motionären
med den energi, för hvilken han är känd och med den hans vana
att göra uppoffringar, som vi nyss hört honom omtala, skulle under¬
stödja en förening i detta syfte. Han vore rätte mannen att hos en
kommande Riksdag begära de bidrag för en sådan sak, som kunde
finnas lämpliga; och det funnes då äfven eu lämplig hand att lagga
dessa bidrag i.
Det har talats om uppfinnarens svårigheter, och sjelfva hafva vi
i denna Kammare upplefvat ett skådespel af ganska märklig beskaffen-
het, nemligen i fråga om den Wedelinska kontrollapparaten. . Den
underkastades först vetenskapsmäns ompröfning och erhöll dervid ett
godt vitsord. Hade uppfinningen då i stället förkastats, hade dermed
varit slut med saken och uppfinnaren hade icke vidare behött derå
använda dyrbara omkostnader i och för experiment. Men nu upp¬
muntrades förslaget och godkändes i princip; och så kom hela denna
långa serie af underliga historier, som vi alla minnas, från fjorårets
riksdag. Hvad behöfver emellertid en uppfinnare? Jo i nio fall af tio
till eu början understöd till förfärdigande af maskiner till.experiment,
m. m. och sedan hvad engelsmännen kalla en “ fair examination", det
vill säga en oveldig välvillig pröfning. Detta är första vilkoret för
Lördagen den 5 Mars.
17
honom att komma vidare. Jag skulle kunna anföra exempel från
andra områden i vår förvaltning, då eu uppfinnare oegennyttigt fram¬
lagt sina med mycken möda uppgjorda ritningar, men blifvit ganska
obesväradt tillbakavisad, utan att man ens egnat en gärd af tacksamhet
åt den, som oegennyttigt framlagt något sådant. Men icke blott offi¬
ciella myndigheter hafva sådant på sitt samvete, utan äfven iudustri-
idkarne sjelfva. Om till exempel en uppfinnare af eu ny mekanisk
drifkraft vänder sig till en industriidkare i den branch, för hvilken
drifkraften skulle finna särskild användning, kan det hända, att denne,
som etablerat sin anläggning på basis af vissa andra maskiner, möter
uppfinnaren med motstånd i stället för understöd. Så kan äfven på
många andra områden inträffa, att en ujrpfmnare af fabrikanter, som
ordnat sina fabriker efter gamla förutsättningar, hvilka genom den
nya uppfinningen skulle rubbas, mötes med motstånd. Det behöfves
lång tid för att öfvervinna denna vis inertie, som uppfinnaren så ofta
möter på sin väg, och just derför behöfver han dervid understöd.
Jag nämnde det Franklinska institutet i Filadelfia. Den ärade
motionären omtalade i sin framställning Furst Bismarcks nitälskan om
flen tyska industrien. Jag vet icke om han gjort något för upp¬
finnare — i allmänhet är han icke vän af det nya — men kanske in¬
går denna nitälskan såsom en länk i hans nitälskan om industrien,
med hvilken uppfinnarens intresse otvifvelaktigt står i starkaste sam¬
band. Man vet, hurusom i Frankrike på Napoleon III:s tid inrättades
eu byrå under något departement — inrikes- eller handelsdepartementet —
som egnade sig uteslutande åt granskning af uppfinningar. Men byrån
— jag bör äfven nämna det — blef så öfverlupen af projekt i den
ena och andra ngtningen, att det för föreståndaren blef eu rigtig
fasa, när han mötte en “inventeur“, en uppfinnare, och jag finner
detta, ganska förklarligt. Jag kän för öfrigt i sådant hänseende nämna,
och jag tror icke det är för mycket, om jag säger, att 5 eller 6 per¬
soner, som sagt sig hafva uppfunnit ett perpetuum mobile, visat mo¬
dellerna härtill för mig, som likväl icke har något officielt uppdrag
att granska dem.
o Ilär är nämndt, att det redan finnes något gjordt för understöd
åt uppfinnare, nemligen genom Wallmarkska fonden, hvilken dock, såsom
om talad t är, mest är afsedd för rent vetenskapliga upptäckter. Men
vi hafva en annan understödsfond, som vi icke böra förgäta _ L. J.
Hieitas. Vi böra icke förgäta den derför, att den redan lemnat be¬
tydliga bidrag till uppfinnare. Vägen synes mid sålunda redan bruten,
och när nu motionären, med den energi han visat sig besitta, icke
lärer släppa sitt. förslag, äfven om det i dess nuvarande form icke
kan antagas, vill jag för min del uttala den förhoppning, i likhet med
den siste talaren, att en kommande Riksdag må finna saken i det
läge och så utredd, att åt densamma må kunna egnas understöd i
det omfång, som för tillfället kan finnas nödigt.
Herr Casparsson: Det är mycket vanligt, att en motionär, som
får sm motion afstyrkt af ett Utskott, icke är belåten med Utskottets
utlåtande, och jag undrar icke derpå; jag skulle kanske sjelf icke
Andra Kammarens Prot. 1881. N:o 17. 2
N:o 17.
Om nyttiga
uppfinnin¬
gars under¬
stödjande.
(Forts.)
N:o 17.
Om nyttiga
uppfinnin¬
gars under¬
stödjande.
(Forts.)
18
Lördagen den 5 Mars.
hafva själsstyrka nog att vara nöjd, om en min motion blefve af ett
Utskott afstyrkt. Motionären i denna fråga ar icke ens nojd, dä Ut¬
skottet för honom strött erkännandets blommor, ty han sager sig vara
för gammal för blommor. . s
Hvad sjelfva saken beträffar, funnos derom inom Utskottet två
något olika åsigter. Den ena var deras, som ville afstyrka hela an¬
slaget sans phrase; den andre, till hvilken jag bekände mig, ansåg
förslaget under vissa förutsättningar förtjena afseende, och jag lyckades
äfven att i Utskottets betänkande få in den strof, som sagei, att
förslaget är “ur flere synpunkter beaktansvardt." Men derom voro
alla meningar ense, att man borde hafva en lämplig myndighet att
förvalta ifrågavarande anslag, men att en sådan icke for närvarande
^“utskottet har på anförda skäl icke ansett Vetenskapsakademien
härtill lämplig, och eu af akademiens egna ledamöter bär har uttalat
samma åsigt. Nu säger motionären: “Utskottet WeÄÄjt
nå någon annan myndighet." Men det ar icke så lätt att hitta pa ,
när motionären sjelf icke har kunnat det, hvilken uppfinningsförmåga
” täS.toaÄ de varme ord, hvarmed det Tillfälliga
Utskottet 1878 tillstyrkte hans motion. Ja, orden voio visserligen
varna och behjertadvärda, men på denna Kammare gjorde de ic
icke ansåg Vetenskapsakademien lämplig dertill. . p., ,nnnti
icke ansa®• V utskottet, som opinionen inom Riksdagen
icke vore rigtigt mogen för denna sak. Och då frågan om hvilken
myndighet, sonT skulle vara lämplig att bedöma uppfinmngarne .
förvalta anslaget, ännu är oafgjord, tror jag i^fstarkÄ
skäl för att afvakta tiden och for närvarande afstyrka motionen,
min del anhåller jag om bifall till Utskottets förslag.
Herr Granlund: Ja, nog har man erfarit huru litet sympati
frågor rörande vår industri haft inom Riksdagen; och den siste arade
ShSi? iå“ Ä
19 000 kronor nemligen 8,000 på ordinarie stat och , P
stat men då 'statsveåets finansiella tillstånd för några år sedan var
mindre godt och besparingar således måste genus, togmansig de f
anledning att minska det bila anslaget med eu tredjedel. Detta
är också ett bevis på ett mindre intresse för industrien. Hvar och
Lördagen den 5 Mars.
19
N:o K7.
en, som med uppmärksamhet genomläst Grefve Sparres motion, måste
dock erkänna, att den är i hög grad beaktansvärd; och den, som un¬
der någon längre tid idkat industriel verksamhet, har mången gång
varit i tillfälle att bekräfta de sanningar, förslaget innehåller. Hur
mången fattig yngling har icke haft goda och lyckliga anlag och
idéer, fastän han af brist på medel och uppmuntran icke kunnat för¬
verkliga dem! Han har hänvisats till de tekniska läroverken för att
der utbilda sig, men medellöshet har hindrat honom tillegna sig de
kunskaper dessa meddela, hvarför den obemedlade ynglingen med grä¬
melse fått afstå från den bana, ditåt hans håg legat, och följden har
ofta blifvit den, att han, som så många andra, emigrerat från sitt
fosterland.
Jag kan dock icke alldeles instämma i klämmen af motionen.
Motionären talar der om “nyttiga uppfinningars understödjande**,
man kan således taga det i mycket vidsträckt bemärkelse, men näm¬
ner ingenting om att dermed afses uppfinningar inom industrien, hvil-
ket väl ändå varit hans mening. Jag skulle derför hafva önskat, att
orden hade lydt sålunda: ‘'nyttiga uppfinningars understödjande inom
industriens område11. Icke heller kan jag inse, att Vetenskapsakade¬
mien vore lämplig att bedöma uppfinningar inom den praktiska indu¬
strien. Men vi äro väl icke så illa deran, att vi icke ega någon stats¬
institution, åt hvilken Kongl. Maj:t skulle kunna anförtro de medel,
som sålunda skulle användas för understödjande af dessa uppfinnin¬
gar. Kommerskollegium ligger visserligen, som man påstår, i själ¬
tåget, men detta embetsverks åligganden skola väl i alla fäll öfver-
flyttas till någon annan institution, åt hvilken uppdraget kunde lem-
nas. Jag kan icke förstå Utskottets motiv för sitt afslag. Motionä¬
ren föreslår ju endast, “att Riksdagen till Kongl. Maj :t aflåter skrifvelse,
med anhållan, att Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande frågan
om nyttiga uppfinningars understödjande genom ett till Vetenskaps¬
akademiens förfogande stäldt anslag, samt derom till en kommande
Riksdag göra den framställning, hvartill frågans närmare utredning
kan föranleda**. Motionären vill således öfverlemna åt Kongl. Maj:t
att för Riksdagen framlägga förslag i ämnet; och detta måste väl vara
rätta sättet för frågans utredning och framgång. Utskottet anför såsom
det vigtigaste skälet för afslag å motionen, att Vetenskapsakademien
icke vore lämplig såsom den bedömande och förvaltande myndigheten.
Men icke kan väl detta vara något skäl att afslå hela motionen; ty
Kongl. Maj:t kan ju, om motionen bifalles, beträffande den blifvande
myndigheten för medlens förvaltande, göra den framställning han för
godt finner. Vidare säger Utskottet, att man först borde erfara hvad
skydd och uppmuntran, som genom den nya patentlagen kan komma
att tillerkännas uppfinnare, innan Riksdagen uttalar sig för att genom
statsanslag understödja dem. Men hur förträfflig denna nya lag än
må blifva, icke kan den stadga, att den eller den uppfinnaren skall
understödjas, utan endast att de skola understödjas på det sätt och
under do vilkor, lagen föreskrifver, i afseende på utöfningen af sin
uppfinning och skydd emot intrång deruti, men icke kan den minska
behofvet för en medellös uppfinnare att erhålla understöd i och för
Om nyttiga
uppfinnin¬
gars under¬
stödjande.
(Forts.)
N:o 17.
Om nyttiga
uppfinnin¬
gars under¬
stödjande.
(Forts.)
20 Lördagen den 5 Mars.
tillämpning och utförande af sin uppfinning, ty dertill fordras väl
särskilda anslag. Nu eger en obemedlad, om än aldrig så begåfvad
nybörjare inom industriens område föga hopp från det allmännas
sida att vinna understöd eller ens tillfälle att göra. sig mer bemärkt.
Yi hafva för åtskilliga år sedan här i hufvudstaden, likasom på flera
ställen, haft konst- och industrilotteri — något som på den tiden
var tillåtet, under det att numera endast utländska lotterier florera.
På dessa konst- och industrilotterier kunde mången fattig yngling få
tillfälle att utställa sitt första arbete, derigenom att bestyrelsen för
lotteriet inköpte detsamma. Dessa utställningar voro en sorts offent¬
liga expositioner, som af allmänheten ganska mycket besöktes; man
gick der och såg på de utstälda föremålen och, om man märkte några
större anlag hos någon af tillverkarne, så blef man lätt i tillfälle att
uppmuntra honom genom beställningar eller på annat sätt. Men äf¬
ven detta tillfälle för nybörjarne att få något understöd för att ut¬
bilda sin konstskicklighet är numera genom dessa konst- och industri¬
lotteriers förbjudande honom fråntaget.
Jag hade önskat, att denna nu föreliggande fråga blifvit mera
behjertad af Utskottet än som skett. Här är ju icke fråga om att
bevilja några medel, utan endast att genom en skrifvelse göra Kongl.
Maj:t uppmärksam på behofvet af det understöd för nya uppfinningar,
som motionären afser. Ingen af Eder, mine Herrar, lär väl kunna för¬
neka, att icke ett sådant understödjande är nyttigt och skulle verka
särdeles välgörande.
Jag förenar mig med Grefve Sparre i hans yrkande om åter-
remiss af Utskottets betänkande.
Herr Sven Andreasson: Grefve Sparre omnämnde, att en af hans
länskamrater nyligen fått ett bref från en af sina grannar med be¬
gäran om, att han skulle skaffa honom understöd till bestridande af
kostnaden för de uppfinningar, hvarmed han vore sysselsatt. Brefvet
var adresseradt till mig. Brefskrifvaren är eu person, som gjort flera
nyttiga uppfinningar. Bland annat har han konstruerat ett sinnrikt
gevär och ett tröskverk med hackelsemaskin samt håller nu på med
en sjelfverkande maskin, lämplig till att använda vid jernvägsstationer
för att uppfordra vatten till lokomotiven, hvartill hittills begagnats ånga
och kol. Han hade fått höra, att L. J. Hjerta donerat en fond till
understödjande af nyttiga uppfinningar. Han vände sig derföre till
mig för att få veta, om han icke från nämnda fond möjligen skulle
kunna erhålla något understöd. Han eger visserligen ett åttondedel
hemman i samma trakt, hvarifrån jag är, men han saknar medel att
bestrida kostnaderna för sina arbeten och att utbilda sina mekaniska
anlag. Såsom bevis på att han verkligen besitter dylika anlag, kan
bland annat nämnas, att då han för några år sedan besökte Köpenhamn,
ville man der engagera honom vid en mekanisk verkstad; men han
kunde icke skilja sig från sitt kära hem och sin familj. Af brist på
medel kan han, som sagdt, icke fullfölja sina idéer. Många nyttiga
uppfinningar skulle utan tvifvel se dagen, blott man hade tillfälle att
lemna personer, sådana som denne, något understöd. Jag förenar mig
Lördagen den 5 Mars.
21
med Grefve Sparre i hans yrkande om återremiss, i hopp att derige¬
nom något må kunna göras för saken.
Grefve Sparre: De ledamöter af Kammaren, som yttrat sig mot
min motion, hafva visserligen betygat mig sina sympatier för sjelfva
saken; men de hafva anmärkt, att de icke visste, hvilken myndighet
so™, skulle förvalta de medel, som möjligen kunde beredas för upp¬
finningarnas understödjande. Med anledning af den ärade talarens på
stockholmsbänken yttrande skall jag nemligen bedja få erinra, att
jag icke talat om nyttiga uppfinningars belönande, utan om deras
understödjande. Det är, såsom talaren på göteborgsbänken yttrade,
just under det uppfinningen pågår, som understödet bäst behöfves.
^ Hufvudfelet i motionen skulle emellertid hafva varit, att jag icke
träffat den rätta myndigheten att administrera fonden. Men om detta
är sant, så kunde man ju, då det blott är fråga om en skrif¬
velse till Kongl. Maj:t, utesluta Vetenskapsakademien och låta
Kongl. Maj:t utse annan lämplig myndighet. Anledningen hvarför jag
föreslog Vetenskapsakademien var den, att det Tillfälliga Utskott, som
vid 1878 års riksdag behandlade min då väckta motion i frågan, fun¬
nit _ denna akademi lämplig dertill. Talaren från Göteborg har emel¬
lertid nyss uppgifvit en annan myndighet såsom lämpligare, nemligen
deri patentbyrå, som kunde komina att inrättas i sammanhang med
antagandet af den nya patentlagen. Vore det väl då så oklokt, att
Riksdagen nu skrefve till Kongl. Maj:t och begärde en utredning om
och under hvilka förhållanden den ifrågasatta fonden skulle kunna
åvägabringas. Ty i allmänhet begär man väl icke af en motionär, att
han skall skapa en institution? Vore jag bosatt i Göteborg, såsom
talaren på göteborgsbänken, skulle jag möjligen i den staden med dess
stola resurser kunna åstadkomma något i den vägen; men, som Her-
rarne veta, o representerar jag endast sådana små städer som Veners-
borg och Amål, der det icke finnes resurser att jemföra med dem
i Göteborg. Det må derföre förlåtas mig, att jag icke kan åstadkomma
något sådant.
Jag tror således icke, att, för det Utskottet ansett den af mig
föreslagna myndighet mindre lämplig för ifrågavarande medels förval¬
tande, detta bör vara ett hinder för att aflåta eu skrifvelse till
Kongl. Maj:t i det sylte jag föreslagit. Just med hänsyn dertill, att
vi snart skola få en ny patentlag, anser jag en sådan skrifvelse
lämplig.
i,He,rr halldin: Det är icke på grund af någon slags vacker
skyldighet såsom industriidkare, som jag ber att få med min röst
understödja den förevarande motionens syftemål, utan detta är för
mig fast mer ett verkligt behof, grundadt på öfvertygelse och den
erfarenhet, jag på det industriella området i någon mån besitter.
Jag skall således anhålla om frågans återremitterande till Utskottet.
Industrien är, enligt min åsigt, af så stor betydelse för en stats
välgång och äfven för vår, att hvarje, äfven den minsta, del af den¬
sammas främjande icke är att förkasta, utan väl tål att tänka på. Man
N:o 17.
Om nyttiga
uppfinnin¬
gars under¬
stödjande.
(Forts.)
N:o 17.
22
Lördagen den 5 Mars.
Om nyttiga
uppfinnin¬
gars under¬
stödjande.
(Forts.)
bör derföre icke heller förkasta denna fråga derföre, att hon kan sy¬
nas vara icke nöjaktigt utredd. För min del skulle jag nog hafva
orsak att utslå hvarje åtgärd i den rigtning, motionären föreslagit,
emedan jag icke är så synnerligt belåten med det resultat, på hvilket
de af Riksdagen för samma ändamål redan beviljade anslag blifvit
använda. Herr Granlund har nyss talat om ett af dessa anslag, som
visserligen är bland de mindre, nemligen det på 8,000 kronor, och
ehuru jag icke är fullt nöjd med detta anslags nyttiga användande, skulle
jag dock för den stora roll, en god industri utöfvar, och den öfver¬
vägande nytta, som detta anslag åstadkommit, vilja att dessa 8,000
kronor blefve mångdubblade för samma ändamål. Det ligger dock i
sjelfva verket mycken vigt deruppå, att den myndighet, som förvaltar
dylika medel, är med det industriella lifvet någorlunda förtrogen. Så¬
som vi veta, har Kommerskollegium hittills, på grund af inkomna an¬
sökningar, utdelat dessa medel. Jag vill visst icke kasta någon skugga
på Kommerskollegium; men det kan vara berättigad^, att Kammaren
får veta, att en del af dessa penningar icke kommit industrien till
godo, och det är sannerligen ledsamt att så skett. Penningar lära
hafva anslagits till stipendier åt . personer för studier utomlands,
hvilka icke ens hafva kommit utom våra landamäre!], äfvensom att
fall inträffat, då resa väl företagits till Hamburg eller Lubeck, men
de derifrån återvändt hem efter några få dagar. Det med stipendierna
afsedda ändamålet har således icke alltid blifvit uppfyldt. jDetta
missförhållande skulle jag önska blefve afhulpet. Det är också med
kännedom härom som handtverksföreningarne i städerna, enligt hvad
jag erfarit, mycket diskuterat denna fråga och uttalat sig i den rigt¬
ning, att till förekommande af dylika missbruk vitsord al vederbö¬
rande handtverksförening borde lemnas för att få understöd från detta
anslag.
Det finnes äfven ett annat anslag, som staten i mycket större
skala beviljat till befrämjande af vår industri, nemligen anslaget till
de tekniska skolorna. Man måste erkänna att staten gjort ganska
stora uppoffringar på detta område, antagligen äfven med tanke derpå,
att handtverksindustrien genom dessa skolor skulle få^ en välbehörig
lyftning. Men hvilken misslyckad rigtning hafva i så fall dessa skoloi
icke tagit! Förhållandet är, som hvar och en vet, att endast ett lå-
tal af deras elever efter slutade studier egnat sig åt industrien. Man
är här i Sverige ännu allt för ovan och, enligt mitt förmenande,
okunnig om industriens rätta begrepp och betydelse för en stat, och
i synnerhet tyckes handtverksindustrien och det direkta arbetet stå
så lågt i anseende hos oss, att hvar och eu må noga pröfva sig sjelf,
huru lian står till industrien och arbetet i allmänhet, innan han sä¬
ger sig vara en verklig vän af desamma. Mången yngling, som från
början tänkt egna sitt lif åt industrien, har, sedan han genomgått en
teknisk skola, slagit in på en helt annan väg. Om man t. ex. skulle
djerfvas fråga sådana ynglingars föräldrar, om deras son ock skall
fortsätta på den praktiska industriens bana, så skulle man nog få
månget svar af ungefär följande innehåll: Åh, Gud bevare oss, liur
kulle sådant ens kunna ifrågasättas, sedan han läst så mycket,
Lördagen den 5 Mars.
23
N:o 17
orkats så långt med honom, skall snart taga examen, etc. etc. Den för Om nyttiga
industrien lämplige ynglingen skall naturligtvis blifva någon slags uPPfinnin-
herreman, om än af tvetydigaste beskaffenhet. Under sådana förhål- 9<^s under-
landen kan man frestas att uttala: bort med tekniska skolorna, de (Forte!)
kunna och vilja icke gagna det för dem förnämligast afsedda ända¬
målet, i stället för att man snarare, i förhållande till vår industri
jemförd med andra stater, skulle saga: tekniska skolorna äro allt för
iå. Om jag endast dels till följd af så beskaffade missbruk med
statens bidrag, som varit afsedda till industriens fördel, och dels
till följd deråt att jag ej kan tro på den ifrågasatta myndighetens kom¬
petens för ett rätt bedömande af de industriella uppfinningarnas
värde, skulle se på denna mörkare sidan af saken, så skulle jag
deraf hafva tillräcklig anledning yrka afsteg å motionen. Men med
den föi hoppning att man hädanefter skall med mera intresse än hit¬
tills omfatta en så vigtig sak som industrien och att man skall lyckas
till bedömande myndighet få personer, som ega verklig kännedom om
densamma, samt till följd af den nytta, som genom statens bidra**
onekligen kommit industrien till del, vill jag för min del icke omöjlig¬
göra motionens syftemål genom att nu bifalla Utskottets förslag, utan
skall jag på det allvarligaste instämma med motionären i hans yrkande
om återremiss, på det Utskottet och Kammaren måtte komma i till¬
fälle att taga frågan i förnyadt öfvervägande. Jag hoppas Kammaren
lyssnar till denna vår anhållan, trots de uttalanden, som Utskottets
arade ordförande anfört; ty alltid bör det väl finnas någon sida af
frågan, som är värd att närmare beakta och som således kunde
föranleda till att Utskottet kunde komma till något annat resultat än
nu skett.
Herr Herslow: Den föregående talaren har nämnt, att industrien
är en stor sak, och jag ser i detta förhållande förklaringen, hvarföre
denna fråga föranledt en så pass långvarig diskussion. Så vidt jag
kunnat fatta, hafva de fleste talare, som här haft ordet, yttrat sig
om industrien, om industriens behof, om tekniska skolors omorganisa¬
tion, om anslag till utrikes resor, om besök i utlandet, om bref ut¬
ifrån, om politikens uppgift förr och nu, med ett ord om allt möjligt
— men icke om den föreliggande frågan.
Eu del talare, som yttrat sig 'i frågan, har funnit hela detta
anslag opraktiskt och antager, att det äfven för framtiden så skulle
komma att förblifva, under det andra, med uttalande af sin sympati
för industrien, förklarat sig vilja rösta för detsamma. Jag vill fråga,
om det väl i denna Kammare finnes någon, som icke, trots alla an¬
klagelser om ovilja emot industrien, har ganska mycket varmt intresse
för densamma, äfven om han icke tillhör dess s. k. officiella vänner.
Men eu helt annan fråga blir, om man vet, hvad som verkligen för¬
stås med en praktisk uppfinning, en uppfinning som är effektiv till
industriens befrämjande. Med tanke just på denna omständighet har
jag intagit min ställning till frågan. Både här i Kammaren och i
Utskottet har jag varit af den åsigten, att ett sådant anslag, som det
hål föreslagna, icke blott för tillfället är otidsenligt, utan att det eu
N:o 17.
24
Lördagen den 5 Mars.
Om nyttiga
uppfinnin¬
gars under¬
stödjande.
(Forts.)
gång för alla icke är tidsenligt. Jag tror icke industrien vara eu
sådan obetydlighet, att den kan upphjelpas genom en dylik plåstring.
Icke på det viset kunna de svårigheter, hvilka industrien har att be¬
kämpa, utjemnas eller det eftersträfvade resultatet uppnås.
Hvad inom Utskottet emot anslagets beviljande hufvudsakligen
anmärktes, var, utom det skäl som Utskottets ärade ordförande nyss
anfört, att vi ansågo, att någon kompetent myndighet, som kunde
taga anslaget om hand, icke funnes. De personer, som skulle taga
detta anslag om hand, borde vara med industrien väl förtrogne; icke
vetenskapsmän, icke något Kommerskollegium. Vi både tänkt oss,
att, när en gång en ny patentlag komme att utfärdas, denna lag skulle
tillämpas af personer, som vore med det praktiska lifvet förtrogne, åt
med industriella uppfinningar förfarne män, som kunde pröfva, hvad
som vore att räkna för en verkligen nyttig uppfinning. Ty det är
väl de nyttiga och icke de onyttiga uppönningarne, motionären med
det föreslagna anslaget åsyftar att understödja. Men om detta anslag
redan nu komme att utgå, vore mycket att befara, att detsamma
blefve ett premium för onyttiga uppfinningar — åt pojkar, som hittat
på något, såsom en talare behagat uttrycka sig.
Man tror kanske, att man genom att uti en utsedd komité in¬
sätta industriens alla ifrigaste vänner skall kunna åstadkomma eu
myndighet, som skall kunna opartiskt fördela detta anslag. En sådan
föreställning grundar sig likvisst på förutsättningar, för hvilkas riktig¬
het historien ingalunda lemuat någon den ringaste garanti. Säkert
är, att alla uppfinnare hafva rönt det starkaste motståndet Just hos
de specielt sakkunnige, och bildar man eu byrå af sakkunnige fack¬
män, tror jag att man derigenom kommer att tillskapa en auktoritet,
genom hvilkens granskning ganska få uppfinningar skola lyckligt pas¬
sera. En verkligt gagnelig uppfinning på det industriella området skall
för visso af dem, som kunna göra sig uppfinningen till godo och deraf
bilda sig ett kapital, understödjas på ett långt verksammare sätt än
genom några små premie- eller statsfönder. Denna sida af saken
har af den ärade talaren på stockholmsbänken blifvit fullständigt fram¬
hållen. Industrien har på senare tiden antagit så gigantiska förmer
och kräfver så stora summor, att en dylik liten premie, som nu är
ifrågasatt, skulle spela rakt ingen roll i industriens tjenst. Låtom ciss
blott få eu korrekt patentlag, hvarefter uppfinningar^ få pröfvas efter
sitt värde; derigenom skulle otvifvelaktigt åt industrien gifvas det ståt¬
ligaste understöd, Riksdagen kan gifva till nyttiga uppfinningar. Vi
skulle dessutom genom ett dylikt anslag, hvarom här är fråga, äfven¬
tyra att få oss på halsen en hel del “privilegierade Kongl. svenska
statsuppfnnare“. Vi hafva förr haft en och annan sådan, som gjoit
många uppfinningar, men icke en, som, mig veterligen, lemnat något
praktiskt resultat.
På den grund sålunda, att jag anser hela det ifrågasatta anslaget
helt och hållet opraktiskt, anhåller jag om bifall till Utskottets förslag.
Herr Sjöberg: Jag plägar visserligen icke gorå mig skyldig till
att tala utom det ämne, som utgör föremål för Kammarens öfver-
Lördagen den 5 Mars.
25
N:o 17.
itf S de? U?eTara?,e fallwanSer Jag suart sagdt, pligtig Om nyttiga
raelrLh? L r da^ en ta are’ Herr Granlund, utlåtit sig om otill- uppfmnin-
iackh0heten, enligt lians förmenande, af det anslag, som bestås af gars under-
staten for att bereda arbetare i de särskilda näringsyrkena tillfälle att stffia'lde-
i främmande länder förvärfva sig ökade msigter och skicklighet har ( °
en annan talare, Herr Halldin, funnit för godt förklara att'kela an
ändamål ^ °ch alideles lcke motsvarar det dermed afseddä
andamålet, och för att styrka denna fras har han ytterligare förkla-
om tf ’ ett]!r han ■ hade Slg bekant’ ifrågavarande anslag skulle —
Tu J Jt 'de6 °ratt « 1 de d6Sta faI1 blifvit användt på det
satt, att de personer, som fått sig någon del deraf tillagd antingen
stannat mom rikets gränser eller, i bästa och lyckligaste’ faU £
mnmt langie an till Hamburg. Jag lemnar nu derhän, huruvida det
L?LPerT 1 HT H,ai dlnS ställninS må vara tillständigt att fram-
omma med eu sådan beskyllning mot unga arbetare i allmänhet eller
s “ r?6 i deS? suarne hade b°rt kunna 1 honom vänta si§ en för-
SrP M n? } iUPP? t,g)°rtS af nägcm annan ledamot i denna
föranlåten f dä m°jif,gen Icke näS°n aanan i Kammaren finner sig
oranlåten att taga arbetarnes parti härutinnan, vill jag söka göra det
och är i sådant afseende å min sida förklara berördfuppgitt sakna
sateen Tk * T näg? fStaka bevis skuile kunna anföras för mot-
Sn i Mt “ag0a at de Persouer> som af Kommerskollegium hos
Kon0l. Maj:t oreslus till erhållande af understöd för nyss angifna
ändamål, undfår sådant förord utan de mest fullständiga betyg; och
betygen aro afgifna af framstående industriidkare, hvar i sin ort, eller
tekmska kroanstaher eller lärare vid dessa, eller af handtverks-
och fabriksföreningar; längre är väl då icke gerna möjligt att gä i
låga om sattet att utleta dem, som äro mest förtjenta af det sikta
understödet Sjelfva den kungörelse i tidningar^, hvarigenom veder!
tv!rnd r- er?ra! °m tlden lor lno1i'vancle åt ansökningar, innehåller
ydlig föreskrift om, att den sökande bör förete betyg, dels att han
agakgt flit samt ordentlighet och stadga i uppförandet, dels ock
att han innehar nodig underbyggnad och arbetsskicklighet. Uti så-
bMe ÄÄ häVa li8ga ?g<?n b0rge“ för att en sökande har
både vilja och förmåga att i utlandet utbilda sina anlag och sin yrkes-
sökÄJt!» °? det T? mig t61'10™ temllgeu orättvist att utan bevis
söka kasta skugga på dessa arbetare.
Jag anser mig tillika böra erinra derom, att eu fjerdedel af
understödet innehålles och utbekommes först sedan understödstagaren
?es?n0mmid 11 ,fade™esland.et ock afgifvit berättelse om sina under
berättpfJ df lak tage ser ^.vidare, att i ganska många fäll är vid
de? it t0Si J,etE at mdustrddkare i de främmande länder,
jZ vit aT i® , 1 SådaUt Uaderstöd’ batt arbete eller anställning
en i I åt?’ eftersom Herr Halldin begärt ordet ännu
iae- fr, h o t fanua skallgt att något mildra det yttrande, som
jag for mm dei hnner vara oförtjent,
i afseende lelaVa-naken be“r’ sä är derom tillräckligt taladt, och
i afseende derå vill jag endast instämma i Utskottets hemställan.
Andra Kammarens Prot. 1881. N:o 17.
3
N:o 17.
26
Om nyttiga
uppfinnin¬
gars under¬
stödjande.
(Ports.)
lördagen den 5 Mars.
Herr Halldin: Jag ber att få med några ord besvara den
siste ärade talaren, som påstod, att jag sagt, att hela anslaget
varit utan ändamål. Jag vågar bestrida detta påstående. Jag hem¬
ställer ock till Kammaren i dess helhet, huruvida jag i mitt form
anförande uttalade de orden; men om jag icke fast mera endast
framhöll en del skuggsidor af saken, hvilka jag på grund af er aren¬
het hade mig bekanta och hvilka jag ansåg mig både pligtig och be¬
rättigad att meddela Kammaren. Vid hvad jag i det afseende! säde
står jag fortfarande fast; men jag har dermed ej velat kasta någon
sku<«4i på vare sig arbetare i allmänhet eller på Kommerskollegium,
helst det finnes snart sagd! ingenting, som ej kan missbrukas. För
dem deremot, som rätt brukat de beviljade statsunderstöden ansåg
jag att ifrågavarande anslag verkat mycket godt. Jag har sjelf vant
tillsammansmed personer, hvilka haft sådana statsunderstöd, och skulle
kunna anföra många intressanta fall, der staten på det industriella
området vunnit lysande fördelar, som tillräckligt uppväga skuggsidorna
just derigenom att staten på detta sätt lemnat sitt understöd. Kommers-
kollegium eller hvilken annan myndighet som helst kan omöjligen
följa med för att se efter att medlen rätt användas till reseunderstod,
och än mindre se in i deras sinnes redbarhet och intresse for indu¬
strien. Jag har derföre mina betänkligheter vid att stalla anslaget
till disposition af en styrelse, som naturligtvis ej kan ega den prak¬
tiska förmåga, som i detta fall är så önskvärd. Jag skall taga mig
friheten nämna den institution, som jag deremot anser ega förmåga
att taga saken om hand, ifall Riksdagen bifaller anslaget, och det
vore tekniska högskolans lärarekollegium.
Ja" förmodar att talaren på stockholmsbänken antingen icke
rigtigt liörde mitt första anförande eller ock icke ratt fattade det.
Herr Granlund: Då jag haft tillfredsställelsen att på mina
motioner få detta anslag betydligt förhöjdt emot hvad det var 1870,
så får jag nämna att jag med uppmärksamhet foljt detsamma?
utdelande och tagit del af de inkomna ansökningarne och enligt mm
uppfattning, har utdelandet, måhända med något enda undantag, vant
tillfredsställande. •
Med afseende å vilkoren för åtnjutande af dylikt understöd vill ja0
nämna, att hvarje stipendiat vid återkomsten till hemlandet och innan
sista beloppet af stipendiet, nemligen ‘ j.erhålles, skall afgifva skriftlig be¬
rättelse om sina iakttagelser under resan. Dessa berättelser aro till¬
gängliga i tekniska högskolan för dem, som önska se dem, och man
kan deribland finna berättelser af den beskaffenhet att utarbetandet
deraf synes i vissa fall vara värdt en god del af det erhållna stipen¬
diet 4 å 500 kronor. Det är således min uppfattning att, om någon
stipendiat missbrukat förtroendet, ändamålsenligheten, nyttan och e-
hofvet af detta anslag i hög grad qvarstår. Jag beklagar emellertid
att en industriidkare haft anledning här uppträda med klander an¬
gående det sätt, hvarpå anslaget handhatts och af stipendiater blifvit
användt.
Lördagen den 5 Mars.
27
N:0 17.
Härmed var öfverläggningen slutad. Herr Talmannen gaf propo¬
sitioner såväl på. bifall till Utskottets hemställan som ock på åter-
remiss samt förklarade sig hafva funnit den förra propositionen vara
med öfvervägande ja besvarad. Som votering likväl begärdes, blefen
omröstningsproposition af följande lydelse uppsatt, justerad och an¬
slagen :
Den,, som bifaller hvad Kammarens Fjerde Tillfälliga Utskott
hemstält i dess Utlåtande N:o 4 (i samlingen N:o 15), röstar
J35
Den, det ej vill, röstar
Nej.
Vinner Nej, har Kammaren till Utskottet återförvisat förevarande
utlåtande.
Omröstningen företogs och utföll med 120 Ja mot 42 Nej, hvadan
Utskottets hemställan bifallits.
§ 9.
Vid föredragning af Stats-Utskottets Memorial:
N:o 18, i anledning af Kamrarnes skiljaktiga beslut rörande be¬
räkningen af statsverkets inkomster; och
N:o. 19, med anledning af Kamrarnes skiljaktiga beslut i tvenne
frågor rörande anslagen under riksstatens Fjerde hufvudtitel;
blefvo de af Utskottet i dessa memorial föreslagna voteringspro-
positioner af Kammaren godkända.
§ 10.
Föredrogs Stats-Utskottets Memorial N:o 20, i anledning af
Kamrarnes skiljaktiga beslut rörande tvenne punkter af Stats-Utskot¬
tets Utlåtande angående riksstatens Femte hufvudtitel.
Punkten 1:
Det i denna punkt framstälda sammanjemkningsförslag bifölls.
Punkten 2:
Utskottets förslag till voteringsproposition godkändes.
§ 11-
Föredrogs Stats-Utskottets Memorial N:o 21, i anledning af Ivam-
Om nyttiga
uppfinnin¬
gars under¬
stödjande.
(Forts.)
N:o 17.
28
Lördagen den 5 Mara.
Om nyttiga
uppfinnin¬
gars under¬
stödjande.
(B' orta.)
Om ytterli¬
gare ränte-
frihet å ett
lån till sta¬
den Ström¬
stad.
rarnes skiljaktiga beslut rörande en punkt af Stats-Utskottets utlå¬
tande angående riksstatens Sjette hufvudtitel; och godkände Kamma¬
ren dervid den af Utskottet i detta memorial föreslagna voterings¬
proposition.
§ 12.
Till behandling förekom Stats-Utskottets Utlåtande N:o 22, i an¬
ledning af Kongl. Maj:ts proposition angående ytterligare räntefrihet
å ett staden Strömstad beviljadt lån.
Utskottet hade, med anledning af Kongl. Maj:ts framställning
derom att nämnda stad måtte under ytterligare tio år fnkallas från
skyldigheten att erlägga ränta och kapitalafbetalning å ett staden
beviljadt tomtregleringslån, gjort följande hemställan:
»att Kongl. Maj:ts förevarande nådiga proposition må på det
sätt bifallas, att Riksdagen medgifver, att det vid 1877 års riksdag
staden Strömstad beviljade tomtregleringslån å 50,000 kronor må utan
ränta och kapitalafbetalning innehafvas under ytterligare fem år eller
till 1886 års slut, med skyldighet för staden att efter nämnda tid
iakttaga de bestämmelser, som i afseende å erläggande af ränta å lå¬
net och dess återbetalning redan äro meddelade."
Efter uppläsning af denna hemställan yttrade
Herr Lundgren: Förutom de skäl, som i stadsfullmäktiges under¬
dåniga framställning till Kongl. Maj:t blifvit åberopade, finnas åtskilliga
dels då okända, dels ock obeaktade eller i ansökningen endast antyd-
ningsvis nämnda omständigheter, å hvilka jag ber att få fästa Kamma¬
rens uppmärksamhet.
Den komité, som blifvit utsedd att med vederbörande tomtegare
träffa aftal om inköp eller utbyte af tomter, har icke kunnat utföra
detta uppdrag på sådana vilkor, som blifvit förutsatta vid kostnads-
förslagets uppgörande. De anspråk, som blifvit åt tomtegare fram-
stälda, öfverstiga betydligt de till grund för kostnadsförslaget använda
taxeringsbeloppen, medan deremot återförsäljning af nya tomter icke
kan lemna någon deremot svarande ersättning. Under sådana för¬
hållanden måste regleringskostnaderna komma att ställa sig betydligt
högre, än hvad förut blifvit beräknadt, såvida en reglering skall kunna
genomföras, synnerligast som staden för de nya gatornas anläggning
behöfver delar af alla de afbrunna tomterna. Exempelvis kan an¬
föras att för eu till 1,000 kronor taxerad tomt fordrats 5,000 kronor.
Liknande förhållanden äro i öfrigt icke sällsynta vid expropriationer.
Om den Kongl. propositionen blifver af Riksdagen bifallen, måste
staden ju ändå upplåna medel för regleringens genomförande, och om
förräntande och återbetalning af detta lån skulle ske under de år, dä
räntefrihet åtnjutes för det af staten till förra regleringen lemnade lån,
skulle stadens årliga utgift härför, beräknad endast på grund af det
N:o 17.
Lördagen den 5 Mars.
29
ingifva kostnadsförslaget, under 9 år utgöra omkring kronor 5 000: _
eu nära förestående omreglering af borgmästarens
och rådmannens löner ökar stadens budget
med minst ................ .......... 4 4qq. _
en ny årlig utgift för nya navigationsskolan från
hösten 1881 .......................... I qqq.
nuvarande kommunalskatten utgör .............. ” 9 69l" _
alltså tillsammans kronor 20,091: —T
motsvarande 6>/4 gånger■ bevillning*® efter II Art, eller mera än dubbelt
emot förut, utom landstings- och prestskatt och andra nödiga, ehuru
nu icke till siffran kanda utgifter.
1 •' .a .Sna^lället’som icke förmår att utgöra så svåra
bördor, haft talande skäl för sin underdåniga ansökan.
Jag har ansett mig höra lemna dessa upplysningar, men då jag i
egenskap af stadsfullmäktiges ordförande undertecknat den underdåniga
ansökningen anser jag mig icke kunna eller böra framställa något
yr ande, utan vill endast uttrycka den önskan, att Kammaren ville
behjerta stadens ådagalagda behof af understöd.
Vidare anfördes ej. Kammaren biföll Utskottets förslag.
13 §
Föredrogos och biföllos Lag-Utskottets Utlåtanden:
, ,.:0 °> 1 anbidning af väckt motion om ändring uti nu gällande
formulär for fyrktalslängd; ocli s
fn J1’i- an,led/linS af vackt motion om ändring af eller tillägg
till gällande föreskrifter om bröstare °°
14 §.
Till bordläggning anmäldes:
,T Eevillnings-IItskottets Memorial N:o 5, i anledning af Kamrarnes
skijakt^a beslut rörande 2:dra punkten af Bevillnings-Utskottets
Betänkande bl:o 1, angående allmänna bevillningen; och
Banko-Utskottets Memorial N:o 8 med förslag till omröstnings-
W.Jon * a“11ed“11^, Kamrarnes skiljaktiga beslut i fråga om
lorh oj dt understöd åt enkefru Louise Wigström, född von Schwerin.
Kammaren beslöt, att dessa ärenden skulle uppföras främst å
föredragningslistan för nästa sammanträde. U
§ 15.
Herrar O.O. Otterborg och A. L. Sonett, livilka erhållit ledighet
fiån riksdagsgoronnden den forre under 14 och den senare under
8 daga! från och med denna dag, både — under förmälan att de
icke amnade begagna sig af den dem beviljade ledigheten förr änden
10 dennes — anhållit, att samma ledighet finge sistnämnde dag taga
11 början och fortfara, för Herr Otterborg under 13 och för Herr
Senell under 8 dagar; hvilket bifölls.
Andra Kammarens Prof. 1881. N:o 17.
Om ytterli¬
gare ränte-
frihet å ett
lån titt sta¬
den Ström¬
stad.
(Forts.)
4
N.o 17.
30
Lördagen den 5 Mars.
Äfvenledes beviljades Herr J. Andersson i Jönvik ledighet från
riksdagsgöromålen under 8 dagar från och med den 10 innevarande
månad.
§ 16-
Justerades protokollsutdrag för detta sammanträde.
Kammarens ledamöter åtskildes kl. lj4S e. m.
In fidem
II. A. Kohnodin.
Stockholm, Isaac Marous’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1881.
1