Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 5.
1
N:o 5.
Ant. till Riksd. Kansli den 26 Jan. 1881, kl. 10 f. m.
Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Riksdagen, med förslag till
Förordning om tjuguårig häfd jemte andra, dermed, sam¬
manhängande författningar; Gifven Stockholms Slott den
17 Januari 1881.
Sedan uti underdånig skrifvelse den 21 Maj 1875 Riksdagen, enär nu gäl¬
lande lagbestämmelser i fråga om preskription för klander å jordafång icke kunde
anses motsvara dermed afsedda ändamål, anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes låta
utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till förändrad lagstiftning i ämnet,
samt berörda skrifvelse blifvit till Nya Lagberedningen för handläggning öfver-
lemnad, har Nya Lagberedningen den 27 December 1879 afgifvit förslag till för¬
ordningar i ofvauberörda ämne. Dessa förslag hafva derefter underkastats grund¬
lagsenlig behandling i Högsta Domstolen och sedermera blifvit öfversedda och i
några delar ändrade; och har Kongl. Maj:t funnit godt att de sålunda Öfversedda
förslagen till Riksdagens godkännande framlägga.
Med bifogande af Högsta Domstolens och Statsrådets i ämnet hållna pro¬
tokoll, vill Kongl. Maj:t fördenskull, jemlikt 87 § Regeringsformen, .till Riksdagens
antagande öfverlemna närlagda förslag till:
Do) Förordning om tjuguårig häfd;
2:o) Förordning om ändring i vissa delar af Förordningen den 16 Juni
1875 angående lagfart å fång till fäst egendom; samt
Bih, till Riksd. Prof. 1881. 1 Samt. 1 Afd. 3 Höft.
1
2
Kongl. Majits Nåd. Proposition No 5.
?>:o) Förordning om tillägg till 60 § i Förordningen den 16 Juni 1875 an¬
gående inteckning i fast egendom.
Kong], Maj:t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest städse
välbevågen.
O S C A R.
Nils von Steyern.
Förslag
till Förordning om tjugoårig häfd.
Med upphäfvande af Kongl. Förklaringen den It Maj 1805 angående lagens
råtta förstånd och tillämpning i mål, som röra klander å fast egendom, samt af
hvad 11 kap. 8 § Giftermålsbalken innehåller angående viss tid för talan om
återvinning af hustrus egendom, som utan hennes samtycke blifvit af mannen
såld, stadgas som följer:
1 §•
Har någon i god tro åtkommit fast egendom och den, efter vunnen lagfart,
såsom eg are besuttit utan afbrott under tjugu år, då må ej klander, som der¬
efter på grund af äldre rätt instämmes, emot hSiden gälla.
Hafva två eller flere, hvar efter annan, såsom agave haft fast egendom i
besittning utan afbrott under sammanlagdt tjugu år sedan lagfart å den förstes
fång meddelades, vare emot den häfd klander, som på grund af äldre rätt efter
nämnda tid instämmes, ej gällande, om den, som vid slutet åt samma tid inne¬
3
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 5.
hade egendomen, eller annan, till hvilken den sedermera före klandrets instäm¬
mande öfvergått, var i god tro när han egendomen åtkom. Ej må dock, innan
lagfart å senare innehafvares fång blifvit beviljad, denne, ändå att han är i god
tro, till sitt fredande från klander räkna sig häfd till godo utan så är att före¬
gående innehafvare!!, om lian suttit i egendomen qvar då klandret austäldes,
kunnat derifrån på grund af häfd enligt nu stadgade grunder sig välja.
3 §•
Väckes klander å fång, hvarå lagfart skett före den dag då denna för¬
ordning träder i kraft, må ej besittning, som före samma dag egt rum, räknas
innehafvare!! till godo; ej heller må, der lagfarten är afslutad tidigare än den 1
Januari 1876, besittningen tillgodoräknas för tid, som förflutit innan anteck¬
ning om fånget och fastan jemlikt 22 § i förordningen angående lagfart å fång
till fast egendom skett i lagfartsprotokollet.
d §•
Nu är egendom, när den genom klander återviimes, besvärad med inteck¬
ning, som tillkommit sedan egendomen blot* rätte egaren athäud; hade, då klandret
instämdes, egendomen varit ur hans hand under mer au tjugu år efter det annan
erhållit lagfart och i fall, som afses i 3 §, der utsatta tid för besittnings tillgodo¬
räknande inträda då kåfve den, som egendomen återvunnit, ingen talan å in¬
teckningen utan så är att den blifvit beviljad efter det klandret instämdes eller
ock inteckningshafvareu ej var i god tro när han inteckningen åtkom.
5 §.
Denna förordning träder i kraft den 1 Januari 1882. År last egendom
dessförinnan afhänd rätte egaren, skall hittills gällande lag tillämpas, om på
grund deraf frihet från klander vinnes tidigare än enligt nya lagen; ej må dock
genom denna lag upphäfdt stadgande om klandertid af natt och är ega tillämp¬
ning med mindre att jemväl det förhållande, hvarifrån nämnda klandertid räknas,
inträffat innan nya lagen trädde i kraft.
4
Katigt. Majds Nåd. Proposition N:o 5.
Förslag
till Förordning om ändring i vissa delar af Förordningen den 16 Juni 1875
angående lagfart å fång till fast egendom.
Härigenom stadgas att Förordningen den 16 Juni 1875 angående lagfart å fång
till fast egendom skall i nedannämnda delar erhålla följande förändrade lydelse:
7 §•
När lagfart sökes, skall förre ogareus laga åtkomst styrkas och i proto¬
kollet tecknas. Innan förre egarens åtkomst blifvit styrkt, må ej, utom i fall,
hvarom här nedan skils, den sökta lagfarten beviljas.
10 §.
Kan till följd af de i 6, 7, 8 och 9 §§ gona föreskrifter sökt lagfart ej
beviljas, eller finnes sökandens rätt vara tvistig, eller möter, enligt den i 18 §
nämnda bok eller eljest, mot bifall till ansökningen annat hinder, som icke är af
beskaffenhet att den jemlikt 5 § genast bör afslås, förklare Rätten ansökningen
hvilande i afbidan på hindrets undanrödjande. Tvist, som bör afdömmas innan
ansökningen slutligen pröfvas, skall, om den ej redan är vid domstol anhängig,
af Rätten förvisas till särskild! utförande i laga ordning.
Är lagfartsansökniug förklarad hvilande till följd af hinder, hvarom i 7 §
förmäles, skall kungörelse derom af Rätten utfärdas, om sökanden det äskar.
Varder ej, efter det genom sökandens försorg nämnda kungörelse tre gånger,
minst en månad mellan hvarje gång, blifvit så väl införd i allmänna tidningarna
som ock, när fråga är om egendom å landet, uppläst i tingslagets kyrkor, klander
å fånget instämdt samt i Rättens lagfartsprotokoll antecknadt inom tio är efter
sista kungörandet; och förekommer ej heller eljest anledning att annan egen
bättre rätt till egendomen; då må den omständighet att förre egarens åtkomst ej
styrkes icke vidare utgöra hinder för lagfartans beviljande, der det visas att
sökanden eller han och hans rättsinnehafvare oafbrutet under nämnda tio år
varit i mantals- och skattskrifningslängd upptagne såsom egare till fastigheten.
Innan i ty fäll ansökningen bifallas må, skall kronans ombudsman i orten der¬
öfver höras.
Kanyl- Majits Nåd. Proposition N:o 5.
o
22 §.
Der enligt lag eller författning något rättsförhållande är beroende deraf,
att uppbud skett, skall hvad sålunda om uppbud är stadgadt gälla om lagfart,
som enligt denna förordning beviljas.
Kommer någon, som å sitt fång erhållit fasta, och visar för Rätten upp sin
fångeshandling jemte bevis att fasta meddelad är, läte Rätten anteckning om
fånget och fastan göras i lagfartsprotokollet och i den bok, som omförmäles i 18 §,
Förslag
till Förordning om tillägg till 60 § i Förordningen den 16 Juni 18iö
angående inteckning i Fast egendom.
Härigenom stadgas att 60 § i Förordningen den 16 Juni 1875 angående
inteckning i fast egendom skall erhålla följande förändrade lydelse:
60 §.
Tiar i egendom, som genom klander från irmehafvaren vinnes, inteckning
skett, sedan egendomen kom ur rätte egarens baud; vare inteckningen ogild.
Huru i visst fall den, som egendomen återvunnit, ej må ega att å sådan inteckning
tala, derom är särskild! stadgadt.
6
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 5.
Utdrag af Protokollet öfver Justitiedepartementsärenden, hål¬
let inför Hans Maj:t Konungen i Statsrådet å Stockholms
Slött Tisdagen den 13 April 1880,
i närvaro af:
Hans Excellens Herr Statsministern Friherre De Geer,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Björnstjerna,
Statsråden: Almqvist,
Herr Thyselius,
Lovén,
Friherre von Utter,
Forssell,
Rosensvärd,
von Steyern.
Chefen för Justitiedepartementet, Statsrådet Almqvist, anmälde i under¬
dånighet :
l:o.
Nya Lagberedningens underdåniga skrifvelse den 27 December 1879, hvar¬
medelst öfverlemnats följande åt Beredningen utarbetade lagförslag:
l:o. Förordning angående tioårig och tjuguårig häfd;
2:o. Förordning om ändring i vissa delar af Förordningen den 16 Juni
1875 angående lagfart å fång till fäst egendom;
3:o. Förordning om tillägg till 60 § i Förordningen den 16 Juni 1875
angående inteckning i fäst egendom;
7
Konvoj. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 5.
jemte motiv dertill samt den skiljaktiga mening, som vid frågans behand¬
ling' inom Beredningen yppats.
Hans Maj:t Konungen förordade, i enlighet med Stats¬
rådets tillstyrkan, att öfver ifrågavarande lagförslag Högsta
Domstolens utlåtande skulle, för det ändamål § 87 Regerings¬
formen omförmäler, genom note ur protokollet infordras.
Ex protocollo
Carl Boheman.
Afskrift af Protokoll öfver Tjog ärenden, hållet v,ti Kong!,. Mafts
Högsta Domstol Tisdagen den 23 November 1880.
Andra rummet.
När var au de:
Justitieråden: Friherre Letjhusen,
Carlsson
Olivecrona,
Duss,
VON Seöebaden,
Hernmarck,
Vedberg .
Sedan, jemlikt Högsta Domstolens beslut den 22 nästlidne April, de till
Högsta domstolens utlåtande remitterade förslagen till förordningar:
Angående tioårig och tjuguårig häfd;
Om ändring i vissa delar af Förordningen den 1(5 Juni 1875 angående lag¬
fart å fång till fast egendom; samt
Om tillägg till 60 § i Förordningen den 16 Juni 1875 angående inteckning
i fast egendom,
cirkulerat emellan Högsta Domstolens ledamöter; så företogs nu detta ärende
till slutlig behandling; varande ett tryckt exemplar af förslagen detta protokoll
bilagdt.
8
Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition No 5.
I fråga om förslaget till förordning angående tioårig och tjuguårig häfd voro
Justitieråd en Friherre Leuhusen, Carleson, Olivecrom, Hnss, Hernmarck och Ved¬
bår q ense deruti, att för de i förslagets 1, 2 och 3 §§ nämnde olika fall borde
stadgas enahanda häfdetid, hvilken Justitieråden Friherre Leuhusen, Carleson,
Olivecrom, Hernmarck och Vedhcrg på de skäl, som i det särskilda yttrande,
hvilket vidfogats Nya Lagberedningens förslag i ämnet, blifvit anförda, samt Ju¬
stitieråden Friherre Leuhusen och Carleson jemväl med hänsyn till den omstän¬
digheten, att, innan fastighets- eller lagfartsböcker blifvit allestädes i riket in¬
förda, lagfarten saknade den offentlighet, som häfdetidens förkortande förutsatte,
ansågo böra bestämmas till tjugu år; i följd hvaraf författningens rubrik borde
enligt samma Justitieråds åsigt ändras; hvaremot Justierådet Huss, med afse¬
ende å de skäl, som af Nya Lagberedningen blifvit anförda till stöd för häfde¬
tidens förkortning, ansåg densamma numera kunna, utan åsidosättande af nödig
försigtighet, bestämmas för alla ifrågavarande fall till tio år, i öfverensstämmelse
hvarmed förordningens rubrik borde ändras.
Justitieråden Friherre Leuhusen, Carleson, Olivecrona och Huss voio äiven
— Justitierådet Buss dock under hänvisning till sin särskilda mening i afseende
å häfdetiden — ense deruti, att, på de i förenämnda särskilda yttrande anförda
skäl, 1 och 2 §§ i förslaget borde anordnas i hufvudsaklig öfverensstämmelse med
den i samma yttrande föreslagna ordalydelse, 3 § utgå samt de efterföljande pala-
grafernas nummerordning 4, 5 och 6 förändras till respektive 3, 4 och 5. Häruti
instämde jemväl Justitieråden Hernmarck och Vedberg med förbehåll, att sista
punkten i den af Nya Lagberedningens Ordförande föreslagna 2 § utginge och
med anmärkning af Justitierådet Vedberg, att, då i dessa paragrafer ordet “klan-
der“, ensamt för sig, ej utmärkte, att här endast vore fråga om klander a fång
till fast egendom, hvilket, om det än ai förslagets ingress gjoides antagligt, ej
heller framginge af förslagets rubrik och i öfrigt endast indirekt antyddes i de
om undantagsfall handlande 4 och 5 §§ enligt paragrafnummern i Nya Lagbered¬
ningens förslag, ett förtydligande i detta afseende kunde vala af nöden.
Justitierådet von Segebaden yttrade, att han, som på de af Nya Lagbered-
ningen i motiven till förslaget anförda skäl, ansäge sig kunna tillstyrka, att för
de fall, som omtalas i 1 och 2 §§, häfdetiden, på sätt af Nya Lagberedningen äi
vordet föreslaget, bestämmes till allenast tio år, lemnade förslaget utan anmärkning.
1 afseende å förslagets redaktion yttrade slutligen Justitierådet Olivecrona:
1 en lag är det säkerligen icke utan all vigt att ett konseqvent och exakt språk¬
bruk iakttages. En lag, som felar häremot, föranleder lätteligen tvifvelsmål om
lagstiftarens rätta mening med de af honom valda ordalag, när för samma ■•ak
icke samma uttryck användas, utan varieras, såsom då det i förslagets §§ 1 och 2
heter “utan afbrott men i § 3 “oafbrutet" och i § 1 -såsom egare besuttit*, men
i § 2 deremot "'såsom egare haft i besittning" eller blott ■•besuttit". Ludet a al
9
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 5.
dessa ordställningar bör begagnas för att utmärka den tanke, som lagstiftaren skall
uttrycka, men alla variationer undvikas. Den i § 1 begagnade frasen: “då må
ej klander emot häfden gälla", eller såsom det i § 3 säges: “vare emot den häfd
klander ej gällande“ torde svårligen kunna betraktas såsom med svenskt språk¬
bruk fullt öfverensstämmande. Ett klander gäller nemligen alltid hvad det kan
gälla; men då meningen här är, att ett klander, som afser (gäller) åtkomsten af
fast egendom, skall vara utan laga verkan, bör sådant också med tydliga ord
utsägas.
I fråga om förslaget till Förordning om ändring i vissa delar af Förord¬
ningen den 16 Juni 1875 angående lagfart å fång till fast egendom anmärktes vid
2 mom. af 10 § af Justitieråden Olivecrona och Huss, att redaktionen af nämnda
moment syntes böra i någon mån förändras, emedan den i sagda moment intagna
allmänna föreskriften, att den i anledning af gjord lagfartsansökning, hvaremot
hinder enligt 7 § mött, af rätten utfärdade kungörelse skall i tingslagets kyrkor
uppläsas, icke egde tillämpning i stad.
Justitieråden Olivecrona, Huss, Hernmarck och Vedberg ansågo det böra i
22 § uttryckas, att den här föreslagna anteckning skulle ega rum endast för det
fall, att den, som visade upp sin fångeshandling, tillika begärde, att sådan an¬
teckning skulle ske; hvarjemte bemälde Justitieråd anmärkte, att, då med försla¬
get afsåges att åt fånget bereda den offentlighet, som lagfart medförde, men vär¬
det af lagfart, såsom medel att få fånget allmänneligen kändt, väsentligen berodde
derpå att enligt 17 § i lagfartsförordningen lagfarten kungjordes i tryck och å
landet upplästes i kyrkorna, ett dylikt förfaringssätt äfven här borde föreskrifvas.
I öfrigt lemnades förslaget utan anmärkning.
Vid förslaget till Förordning om tillägg till 60 § i Förordningen den 16
Juni 1875 angående inteckning i fast egendom anmärkte Justitierådet Huss att, då
ordet “huruledes" torde vara liktydigt med orden “på hvad sätt", uttrycket “huru¬
ledes någon ej må ega att tala*' syntes vara något oegentligt.
I öfrigt lemnades förslaget utan anmärkning.
Enligt protokollet
E. Adlerstråhle.
Bill. till Riksd. Prof. 1881. 1 Sami. 1 Afd. 3 Höft.
2
10
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 5.
Utdrag af protokollet öfver Justitiedepartementsärenden, hållet in¬
för Hans Map.t Konungen i Statsrådet å Stockholms slott
Måndagen den 17 Januari 1881,
i närvaro af:
Hans Excellens Herr Statsministern Grefve Posse,
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Friherre Hochschild,
Stadsråden: Lovén,
von Steyern,
Friherre von Otter,
Taube,
Hederstierna,
Hammarskjöld,
Richert,
Themptander,
Justitieråden: Olivecrona,
Lindhagen.
Chefen för Justitiedepartementet Statsrådet von Steyern anmälde i under¬
dånighet:
l:o.
Nya Lagberedningens förslag till Förordningar;
angående tioårig och tjuguårig häfd;
om ändring i vissa delar af Förordningen den 10 Juni 1875 angående lag¬
fart å fång till fast egendom; samt
om tillägg till GO § i Förordningen den 10 Juni 1875 angående inteckning
i fast egendom;
öfver hvilka förslag Högsta Domstolens utlåtande blifvit för det ändamål
87 § Regeringsformen omförmäler infordradt.
Efter att hafva redogjort för innehållet af Nya Lagberedningens förslag
jemte dervid fogade särskilda mening af Beredningens ordförande, äfvensom för
de i Högsta Domstolen vid förslagets granskning afgifna yttranden, anförde De¬
partementschefen :
“I fråga om förslaget till förordning angående tioårig och tjuguårig häfd
hemställer jag, under åberopande af de af Nya Lagberedningens ordförande samt
af Högsta Domstolens fleste ledamöter anförda skäl, att häfdetiden måtte för alla
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 5.
11
förekommande fall bestämmas till tjugu år, samt §§1,2 och 3 i Beredningens
förslag utbytas mot de af Beredningens ordförande föreslagna §§ 1 och 2, i öf¬
verensstämmelse hvarmed förslagets rubrik då ock borde ändras.
I anledning af den af två ledamöter i Högsta Domstolen gjorda anmärk¬
ning vid hvad Lagberedningen föreslagit i fråga om förändrad lydelse af 10 § i
lagfartsförordningen, synes mig, då uppläsning i stadskyrkorna af der omförmälda
kungörelse icke torde vara af praktisk betydelse, paragrafens redaktion böra så
förändras, att deraf tydligare framgår — hvad ock utan tvifvel är förslagets
mening — att kungörelse bör uppläsas i kyrkan endast då fråga är om fastighet
å landet.
Det af åtskillige ledamöter i Högsta Domstolen föreslagna tillägg till 22 §
af samma förordning, afseende att der föreskrifna anteckning i lagfartsprotokoll
och fastighetsbok af fasta, som meddelats före år 1876, borde i tryck kungöras
och i kyrkorna uppläsas, på sätt i 17 § af lagfartsförordningen sägs, synes mindre
behörigt, enär offentliggörande af det antecknade fånget enligt förut gällande för¬
fattningar redan skett, då uppbud derå meddelades, samt det af Lagberedningen
uppgifna ändamål med stadgandet i denna paragraf synes vunnet utan ett sådant
förnyadt kungörande.
I öfverensstämmelse härmed, och då jag mot Lagberedningens förslag i
öfrigt icke funnit något att erinra, får jag hemställa att Eders Kongl. Maj:t täck¬
tes enligt 87 § Regeringsformen till Riksdagens antagande öfverlemna omförmälda
vid detta protokoll bilagda förslag till
Do. Förordning om tjuguårig häfd;
2:o. Förordning om ändring i vissa delar af Förordningen den 16 Juni
1875 angående lagfart å fång till fast egendom; samt
3:o. Förordning om tillägg till 60 § i Förordningen den 16 Juni 1875
angående inteckning i fast egendom11.
Justitierådet Olivecrona åberopade hvad han vid förslagens granskning i
Högsta Domstolen yttrat.
På tillstyrkan af Statsrådets öfrige ledamöter täcktes
Hans Maj:t Konungen bifalla föredragande Departementsche¬
fens hemställan; och skulle proposition i ämnet af det inne¬
håll bilagan litt. A till detta protokoll utvisar till Riksdagen
aflåtas.
Ex protocollo
C. P. Hagbergh.