7
Motioner i Första Kammaren. N:o 42.
På grund af hvad jag anfört, tillåter jag mig vördsamt föreslå:
att Riksdagen behagade för sin del besluta sådan ändring
i § 109 Regeringsformen och § 5 Riksdagsordningen, att ti¬
den för lagtima Riksdags sammanvaro bestämmes till tre må¬
nader i stället för nu stadgade fyra månader; samt att § 23
Riksdagsordningen underkastas den granskning, som af den
föreslagna förändringen påkallas.
Om remiss till Konstitutions-Utskottet för grundlagsenlig behandling an-
hålles.
Stockholm den 8 Mars 1881.
A. O. Wallmberg.
No 42.
Af Herr Wallenberg: Om ändring af 48, 60, 65 och 75 §§ Biks-
dagsordningen.
Vid 1873 års riksdag föreslog jag ändring i §§ 60 och 65 Riksdagsord¬
ningen i syfte att få införd öppen omröstning; och min öfvertygelse har under de
sedan dess förflutna åtta åren ytterligare stadgats derom, att denna förändring är
både nyttig och behöflig.
Riksdagsmannakallet är det mest maktpåliggande uppdrag, enskild man kan
erhålla genom sina valmäns förtroende. Men då detta förtroendeuppdrags karak¬
ter är offentlighet, är det af vigt, att valmännen erhålla kännedom om den vigt-
8
Motioner i Första Kammaren, N:o 42.
ning, i hvilken deras representant inverkar på riksdagsfrågornas afgörande. Det
var den sjélfskrifne riksdagsledamotens rätt att förtegadt hålla, huru han röstade
vid förekommande fall i Riksdagen, men den valde representanten är icke berät¬
tigad att undanhålla sina komitenter kännedom om, huru han begagnat förtro¬
endeuppdraget. De väljande hafva ingen annan utväg att lära känna och med
säkerhet bedöma sin representants tillvägagående, än genom den öppna omröst¬
ningen. Riksdagsordningen bestämmer viss tid för hvarje riksdagsmans mandat;
och afsigten dermed, att riksdagsmän ej väljas på lifstid utan äro efter flera eller
färre år underkastade omval, är tydligen den, att valmännen må sättas i tillfälle
ånyo bedöma, huruvida de vilja åter förnya en riksdagsmans mandat. Men för
att med någon säkerhet kunna afgöra detta, erfordras den öppna omröstningens
införande.
Den öppna omröstningen är ingen nyhet i vårt land, ty den är föreskrifven
för stads- och landskommunernas beslutande församlingar. Såsom medlem under
aderton år af stadsfullmäktige i Stockholm kan jag försäkra att, ehuru der under¬
stundom förekommit heta strider, jag aldrig hört någon beklaga sig öfver eller
uttala tvekan om lämpligheten af den öppna omröstningen. Genom denna öppna
omröstning hafva samtlige Stockholms valmän alltid kunnat inhemta, huruledes
deras representanter afgifvit sina röster. Vid sådant förhållande torde étt omval
få anses såsom ett verkligt förtroende-votum. Skulle deremot sluten omröstning
i dessa angelägenheter begagnas, så kunde den alstra dolskhet och misstro emellan
dem, som böra gemensamt sträfva till att fullgöra det vigtiga uppdraget, en kom¬
munalstyrelse fått sig ålagdt.
Uti några bland Riksdagens Utskott, särdeles Stats-Utskottet, begagnas den
öppna omröstningen, och der röstar fördenskull enhvar i full öfverensstämmelse
med sin uttalade mening. Motsatsen lian inträffa, så länge det är tillåtet begagna
den slutna röstsedeln; och den riksdagsman, som icke vågar öppet uttala sin me¬
ning, gjorde bäst, både för sin egen och landets skull, om han behagade stanna
hemma. Det nya statsskicket har gifvit Riksdagen en fastare ställning gentemot
den främsta statsmakten. När öppen omröstning blifver införd, så tillägges derige¬
nom Riksdagen en värdigare hållning, ty makten behöfver ju icke, medelst den
slutna voteringssedeln, smyga fram sina beslut. Man talar om det parlamentariska
styrelsesättet såsom varande i annalkande; derom vill jag nu icke yttra mig, men
så mycket torde det tillåtas mig säga, med anledning af dylikt föreställningssätt,
att en parlamentarism med slutna valsedlar kunde blifva en riksolycka. Att eu
majoritet eller ett parti, som grundar sig på gemensamhet i åsigter, beslutat sig
för att underlätta regeringsbördan, så länge man hyser förtroende till Konungens
rådgifvare och gillar deras sträfvan, detta är väl något, för hvilket man icke be¬
höfver blygas. Det utgör nemligen ett af de vigtigaste vilkoren för möjligheten
af ett sundt representativt statsskick, att de begge statsmakterna skola samverka,
Motioner i Första Kammaren, N:o 42.
9
och lika obestridligt är, att denna samverkan, om den skulle vara lojal, bättre
betryggas genom den öppna omröstningen, än genom mer eller mindre pålitliga
aftal.
Uti England, Frankrike, Tyskland, Belgien, Norge och Danmark begagnar
man öppen omröstning och finner sig väl deraf. Om verkställigheten sker på olika
sätt, antingen att, såsom i engelska underhuset, de som äro af olika meningar
begifva sig till olika rum, eller såsom i engelska öfverhuset och amerikanska
kongressen den ena meningens anhängare lemna samlingssalen, under det att den
andres qvarstanna, eller såsom i den franska, tyska, belgiska, norska och dan¬
ska riksdagen de olika meningarne skiljas derigenom, att den enas anhängare
resa sig från sina platser, under det att den andras qvarsitta, eller genom namn¬
upprop, som slutligen måste anlitas, då talmannen finner de olika meningaime
temligen jemnstarka, eller då någon, för att erhålla full visshet, äskar omröstning
efter namnupprop; dessa olikheter i formen äro likgiltiga. Saken är eu och den
samma: öppen omröstning.
Användandet af förseglade sedlar är ett oting eller en nödfallsutväg; lyck¬
ligtvis behöfver den icke anlitas, när öppen omröstning blifvit införd, ty man kan
bestämma att, då ingendera af de omtvistade förslagen tillvunnit sig ett flertal
röster vid afgörandet, så må det få anses vara afslaget. I Danmarks Riksförsam¬
ling gäller att »vid lika röster frågan förefaller». I Norge och England tillkom¬
mer vid lika röster talmannen att afgifva utsiagsrösten. Vanligt är dock i en¬
gelska parlamentet, att talmannen icke begagnar sin röst annorlunda än för att
instämma med dem, som röstat för afslag. Jag anser, att i detta hänseende man
hör bestämma, att om afslag ingått såsom den ena af de propositioner, hvarom
voterats, så skall, i händelse af paria nota, frågan anses hafva förfallit. Deremot
tillåter jag mig hemställa, att vid sådana voteringar, der afslag icke i omröstnings-
propositionen ingått, det må öfverlemnas till talmannen att afgifva utsiagsrösten,
äfvensom att den förmånen, som nu vid gemensamma omröstningar tillkommer
Första Kammaren, må bibehållas derigenom att, om paria vota, dess talman er¬
håller utsiagsrösten.
Från Konstitutions-Utskottets afstyrkande betänkande vid 1873 års riksdag,
hvilket dock var försedt med flera reservationer, vill jag endast till besvarande
upptaga Utskottets farhåga, att den öppna omröstningen skulle bereda rum för
»sådana inflytanden på representantens sjelfbestämmelse, som vid den slutna om¬
röstningen äro i det närmaste gagnlösa». Jag tror raka motsatsen, ty obehöriga
inflytelser på en representants sjelf!)estämningsrätt kunna säkrare och lättare göra
sig gällande, så länge den slutna röstsedeln får användas, ty då kan man göra
en vän eller bekant till viljes, äfven om detta afsåge att blott tillfredsställa egen¬
nyttan på det allmännas bekostnad.
Deremot behagade Konstitutions-Utskottet tillerkänna den öppna omröstnin-
Bih. till Riksd. Prof. 1881. 1 Samt. 2 Afd. 1 Band. 12 Höft. 2
10
Motioner i Första Kammaren, N:o 42.
gen följande vitsord: »det är fullkomligt sant, att den öppna omröstningen har
den manliga frimodighetens karakter.» Ja, det är sant, liksom att hvarje åtgärd
hör anses gagnande, som kan bidraga att lifva den manliga frimodigheten hos
dem, som erhållit det hedrande uppdraget att vara hela svenska nationens repre¬
sentanter i Riksförsamlingen.
På grund af hvad jag nu haft äran anföra, tillåter jag mig vördsamt föreslå:
att i stället för sista stycket i § 60 Riksdagsordningen må införas:
Omröstning skall ske öppet efter namnupprop. Befinnas
rösterna lika delade, anses frågan förfallen, derest proposition
om afslag af den väckta frågan ingått i samma omröstning,
eljest afgöre talmannen.
att i sammanhang dermed § 75 Riksdagsordningen erhåller följande
lydelse:
Vid alla val, hvilka alltid skola ske med slutna sedlar,
iakttages, etc. etc. likasom förut;
samt att § 65 senare delen, »för att vid sådan omröstning---
genast förstöras—» må ändras och erhålla följande lydelse:
Om vid sammanräkning af de afgifna rösterna dessa be¬
finnas lika delade, afgöre talmannen i Första Kammaren.
Likaledes bör äfven § 48 Riksdagsordningen ändras så, att den öppna om¬
röstningen äfven blir regel i Utskotten. Den torde böra erhålla följande lydelser
Då inom Utskott omröstning företages, hvilket alltid bör
ske öppet, och meningarne dervid blifva lika delade, så af¬
göre ordföranden.
Slutligen hemställes att, derest Konstitutions-Utskottet skulle i någon annan
§ af Riksdagsordningen finna någon jemkning erforderlig, Utskottet behagade
derom göra förslag, så att ingenting må hindra den öppna omröstningens infö¬
rande såsom grundsats.
Om remiss till Konstitutions-Utskottet anhålles vördsamt.
Stockholm den 8 Mars 1881.
A. O. Wallenberg.