14
Motioner i Första Kammaren, N:o 20.
N:o 20.
Af Herr Ekström: Om ändring i gällande föreskrifter rörande
den bevillning, som bör erläggas af utländske eller andre
bär i riket ej mantalsskrifne handlande och handelsexpediter.
Uti den vid 1840—1841 årens riksdag beslutade bevillningsförordning
stadgades en särskild bevillningsafgift för utländingar, som resa omkring i
landet och utbjuda eller sluta handel om utländska varor, hvilken afgift skulle
i gränsorten, der passet påtecknades eller nytt respass erhölles, erläggas med
50 riksdaler banko för en tid af tre månader och med enahanda belopp för
hvarje månad, som handeln fortsattes utöfver de första tre månaderna; och
borde ifrågavarande afgift vid ankomsten behörigen nedsättas för den tid den
resande uppgåfve sig vilja i riket qvarstanna, emot rättighet att af den ned¬
satta afgiften vid utresa återbekomma hvad efter stadgad beräkningsgrund
kunde vara för mycket erlagdt.
Vid 1851 års riksdag höjdes omförmälde afgift för de första tre må¬
naderna till 75 riksdaler banko, men nedsattes för hvarje följande månad
till 25 riksdaler banko.
Vid 1854 års riksdag beslöt borgareståndet, att afgiften skulle alldeles
upphöra; men detta beslut biträddes icke af de öfriga riksstånden, hvilka an-
sågo afgiften böra bibehållas; dock nedsattes densamma till 37 riksdaler 24
skilling banko för de första tre månaderna och till 12 riksdaler 24 skilling
banko för hvarje månad utöfver denna tid.
Vid riksdagen åren 1856—1858 jemkades afgiftens belopp till öfver¬
ensstämmelse med decimalsystemet och bestämdes att skola erläggas med 50
riksdaler riksmynt för de första tre månaderna samt 20 riksdaler för hvarje
månad derutöfver.
Vid riksdagen åren 1859—1860 beslöts, uppå Bevillnings-Utskottets
förslag, att ifrågavarande afgift skulle höjas till dubbla beloppet, »enär det
Motioner i Första Kammaren, N:o 20. 15
vore en känd sak att på detta sätt särdeles betydliga och vinstgifvande affärer
bedrefvos.»
Vid påföljande riksdag gjorde sig en helt annan åsigt gällande hos
Bevillnings-Utskottet, som, under åberopande deraf, att stadgandet, tillämpadt
på utländingar, hvilka ankomma hit till riket för inledande af handelsförbin¬
delser eller afsittande af redan påbörjade affärer, vore otillbörligt, såsom för¬
svårande den fria samfärdseln emellan nationerna samt för öfrig! till sin be¬
skaffenhet försåtligt och inqvisitoriskt sedan passförfattningarne dåniera blifvit
upphäfda, äfvensom att stadgandet förutsatte omständliga och invecklade kon¬
troller, utan att medföra någon egentlig inkomst för statsverket, tillstyrkte
att den särskilda kevillningen af utländske handlande och handelsexpediter
skulle upphöra att vidare utgå, samt hela § 16 från stadgan uteslutas. Vid
behandlingen af detta Utskottets förslag blef detsamma godkändt af Preste-
och Borgarestånden, men förkastadt af Adeln och Bondeståndet, hvarefter vid
omröstning emellan de olika meningarne beslöts, att afgiften skulle oförändrad
bibehållas med 100 kronor för tre månader och 40 kronor för hvarje månad,
som handeln utöfver nämnde tid utöfvas.
Enahanda stadgande återfinnes i nu gällande bevillningsförordning, dock
med utsträckning till i utlandet bosatte, här i riket icke mantals- och skatt-
skrifne . svenske undersåtar, hvilka resa omkring i landet och drifva sådan
handel, som i stadgandet omförmäles; hvarjemte, beträffande ansvar för den,
som utan att hafva föreskrifven afgift behörigen erlagt, beträdes med att
bjuda ut eller sluta handel om utländska varor, förordnats att förbrytelse
häremot skall umgäldas med böter från och med 100 till och med 500 kronor;
börande slika förbrytelser upptagas af poliskammare, der sådan finnes, men
eljest af allmän domstol.
Erfarenheten har emellertid ådagalagt, hurusom svårighet möter att göra
dessa bestämmelser gällande emot dem, som söka undandraga sig erläggandet
af berörde afgifter. Det har nemligen inträffat, att utländsk handelsresande,
som ankommit till stad för upptagande af order å viner eller konjak, blifvit
beträdd med att icke hafva erlagt stadgad afgift; och då i följd häraf stäm¬
ning till stadsdomstolen å honom uttagits, har denna stämning icke kunnat
delgifvas, emedan den stämde redan begifvit sig från orten. Sådana fall
förekomma icke sällan och synas påkalla åtgärder från lagstiftningens sida.
På sätt Bevillnings-Utskottet vid 1862—1863 årens riksdag anmärkte,
synes bibehållandet af ifrågavarande stadgande icke vidare vara lämpligt, se¬
dan passtvånget numera upphört och i följd deraf kontrollen å stadgandets
efterlefnad väsentligen försvårats; men då upphäfvandet af berörda stadgande
möjligen skulle leda dertill, att landet i ännu högre grad, än redan är för-
16 Motioner i Första Kammaren, N:o 20.
hållandet, öfversvämmas af utländske handelsresande, torde en sådan åtgärd
icke skäligen böra ifrågasättas.
För att likväl, åtminstone i någon mån, bereda ökad kraft åt omför-
mälda stadgande äfvensom förenkling i afseende å kontrollen å efterlefnaden
deraf, får jag härmed vördsamt föreslå,
att, i öfverensstämmelse med danska lagstiftningen i
ämnet, den afgift, som i egenskap af bevillning, bör af
utländske eller andre här i riket icke mantalsskrifne hand¬
lande och handelsexpediter erläggas, må bestämmas att
utgå med ett för helt år beräknadt belopp, att på en
gång vid ankomsten till riket erläggas, med exempelvis
150 kronor, dock att, der den resande besörjer uppdrag
för flera handelshus’ eller fabrikanters räkning, afgiften
skall utgå med hälften derutöfver för hvarje särskildt han¬
delshus eller fabrikant.
Stockholm den 25 Januari 1881.
C. Ekström.
Stockholm, Associations-Boktryckeriet, 1881.