Motioner i Första Kammaren, N:o 18.
3
N:o 18.
Af Herr Söderhjelin: Om anslag antingen till förler edande åt¬
gärder för åstadkommande af en statens jernväg mellan
norra stambanan och Söderhamn eller till lån för en enskild
jernväg sanläggning i nämnda rigtning.
Under derå år liar tanken varit rigtad på anläggande af jernväg för
att åstadkomma förbindelse emellan kusten vid Söderhamn, inre delarne af
provinsen Helsingland och den derigenom gående statsbanan. Redan innan
statsbanan var byggd eller till sin rigtning fullt bestämd fans sådan tanke,
och denna hade väl ock kommit till utförande, om icke en större brand under
år 1876 lagt eu stor del af Söderhamns stad i aska och tagit stadens krafter
och tillgångar i anspråk för att ordna och återuppbygga den nya staden. Sedan
statsbanan genom Helsingland numera blifvit byggd och till största delen för
trafik öppnad, framträder mera än förr behofvet af en jernvägsförbindelse
emellan statsbanan med dess omnejd och Söderhamns stad med dess omgif-
vande landsbygd. Statsbanan bereder nemligen hvarken sig sjelf trafik eller
omgifvande orter den nytta, som genom densamma afses, såvida icke på lämp¬
liga trakter af statsbanan utfartsvägar anordnas till kusten och dess hamnar
för att genom dessa aflemna eller mottaga det skrymmande och tunga gods,
hvars försäljningsvärde icke tål vid den längre jern vägsfrakten. Efter det
norra stambanan lemnat Storvik och den förbindelse den genom Gefle—Dala
jernväg eger med kusten, finnes på den långa sträckan emellan Storvik och
Ange ingen annan station än Kilafors, hvarest trafik kan genom direkt ång¬
båts- eller jernvägsförbindelse upptagas eller aflemnas till kusten. Xäinrida
station Kilafors är nemligen under den del af året, då sjön Bergviken är
segelbar, genom ångbåt från Kilafors till Bergviks station på Söderhamns
jernväg och vidare genom denna jernväg, satt i samtrafik med Söderhamns
stad och dess hamn. Denna trafikled är dock långt ifrån tidsenlig och till¬
4
Motioner i Första Kammaren, N:o 18.
fredsställande för den stora myckenhet af gods, som har sin in- och utfarts-
väg i nu angifna rigtning. En stor del trafik uteblir och en annan söker
sig andra vägar för undvikande af de tidsödande, kostsamma och godset för¬
sämrande omla stinn ga rne vid de båda stationerna Kilafors och Bergvik. I
öfrig! är under vintermånaderna staden och orten helt och hållet afstängd
från statsbanan — och statsbanan jemväl förhindrad från att upptaga den
trafik kustlandet kan hafva att lemna.
För att tillfredsställa behofvet af samfärdsel emellan kustens hamnar
och statsbanan — för att tillgodogöra Söderhamns stad med omgifvande
orter fördelarne utaf norra stambanan — och för att sätta det inre af pro¬
vinsen Helsingland i direkt förbindelse med staden och dess utskeppnings-
platser är under bildande Söderhamn—Kilafors jernvägsaktiebolag med ända¬
mål att anlägga jernväg från Bergviks station på Söderhamns jernväg till
Kilafors station på norra statsbanan, och har för denna jern vägsanläggning
Herr Majoren och Kommendören C. Adelsköld verkstält undersökning samt
upprättat plan- och profilritningar med kostnadsförslag.
Dessa handlingar jemte förslag till ordning för bolaget äro inlemnade
till Kong! Maj:t med underdånig anhållan det Kong!. Maj:t täcktes medgifva
bolaget rättighet att i öfverensstämmelse med uppgjorda ritningar anlägga
och trafikera en jernväg emellan förut angifna stationer Bergvik och Kila¬
fors; och under förmodan att dessa förslag från Kongl. Maj:t kunna komma
Riksdagen till banda, får jag med vördsam anhållan att till Riksdagen få
inkomma med de vidare upplysningar i ämnet, som möjligen kunna ifråga
komma, hänvisa till ritningarne med åtföljande handlingar. Från dessa har
jag dock ansett mig böra meddela: att jern vägen är afsedd att utgå från
förut nämnda Bergviks station i Söderala socken, genomgå delar af Söderala,
Segersta och Hanebo socknar samt sluta vid Kilafors station och jernverk i
sist nämnda socken; att jernvägen vid Bergvik berör sjön Bergviken samt i
Segersta öfvergår Ljusne eif; att jernvägen beräknats med 4y:i fots spårvidd,
längd af 1 mil 20,500 fot och brantaste lutning af en fot på etthundra; att,
förutom ändstationer vid Bergvik och Kilafors, en mindre station är ämnad
att anläggas i Segersta socken; att kostnaderna för banans anläggning jemte
rullande materiel beräknats till 1,446,000 kronor, deraf för rullande materiel
200,000 kronor; och att bolaget har för afsigt att med fäst afseende å
banans ringa längd och deraf följande kostsamma trafik med egen materiel
hos Kongl. Maj:t göra underdånig hemställan, det i fråga varande bana måtte
genom Kongl. trafikstyrelsens försorg trafikeras.
Efter det frågan om en jernvägsförbindelse emellan Kilafors station på
statsbanan af 4,83 fots spårvidd och Bergviks station på Söderhamns jernväg,
som har en spårvidd af 4,i fot, kommit i detta skede, hafva till Kongl. Maj:t
Motioner i Första Kammaren, N:o 18.
5
öfverlemnats utlåtanden från dels Styrelsen för Allmänna väg- och vatten¬
byggnader med anledning af förut nämnda underdåniga ansökan om konces¬
sion för jern vägsanläggningen emellan Bergvik och Kilafors, dels Styrelsen
för statens järnvägstrafik angående trafiken på norra stambanan. Som dessa
båda utlåtanden på i fråga varande sak ega ingripande betydelse, har jag
ansett mig icke böra lemna dem oanmärkta.
Kongl. väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har i sitt utlåtande den 8
Januari 1881 kommit till följande slutomdöme:
»Den ifrågasatta jern vägen skulle alltså komma att utgöra en förbin¬
delselänk mellan statens jern vägar och den med en mindre spårvidd af 4,i
fot byggda, l,t mil långa jernvägen Söderhamn—Bergvik, som eges och tra¬
fikeras af Söderhamns jernvägsaktiebolag, hvilket antagligen icke består af
samma personel', som nu i underdånighet sökt koncession, och hvilket bolag
ej heller till erhållande af sådan förmån sig i underdånighet anmält, och
skulle, i fall Eders Kongl. Maj:t täckes i nåder lemna bifall till den nu
sökta koncessionen, trafiken på den korta sträckan från Kilafors till Söder¬
hamn, utgörande endast cirka 3 mil, blifva beroende af två särskilda bolag,
utom det att det nu befintliga hindret för eu ändamålsenligt ordnad trafik
ä den blifvande banan, som består uti nödvändigheten af varuomlastning vid
Bergvik, icke heller försvunne, utan, åtminstone tillsvidare, komme att fort¬
farande ega rum.»
»Utan att styrelsen i afseende å den uppgjorda planen i och för sig
har någon särskild anmärkning att göra, finner sig styrelsen likväl föranlåten,
pa grund af nyss anförda skäl, i underdånighet hemställa, huruvida Eders
Kongl. Maj:t kan nådigst pröfva skäligt att, i det skick frågan för närva¬
rande befinnes, lemna bifall till den gjorda underdåniga ansökningen, enär
styrelsen för sin del vågar anse, att koncessionen till jern vägsanläggningen
Kilafors—Bergvik icke borde beviljas annat än i samband med förslag att,
till bredspårig bana förändra Söderhamn—Bergviks jernväg, hvarföre sådana
förberedande åtgärder torde af sökandena böra vidtagas, att rättigheten att,
anlägga förenämnda handel och att trafikera en hel blifvande bredspårig bana
från Kilafors till Söderhamn kunde öfverlåtas åt ett gemensamt för ända¬
målet bildad! bolag.»
Sanningen af hvad här sagts, eller att trafiken på den jemförelsevis
korta jern vägsförbindelsen emellan Kilafors och Söderhamn skulle blifva bero¬
ende af två särskilda bolag, äfvensom att eu varuomlastning måste ske vid
Bergvik kan icke emotsägas, men obestridligt är dock att den ifrågasatta
jern vägsförbindelsen emellan Kilafors och Bergvik är ett steg fram emot det
mål, hvartill man sträfvar eller eu normalspårig jernväg emellan Kilafors och
Söderhamns stadslastplatser vid kusten. På sätt jag förr anfört utgöres för
6
Motioner i Första Kammaren, N:o 18.
närvarande samfärdseln emellan statsbanan och Söderhamn förmedelst jernväg
och ångbåtar, samt detta endast den tid af året då sjön Bergviken är segel¬
bar. Fördelande utaf den tillämnade jernvägsförbindelsen äro lätta att inse,
då man tager i betraktande dels de olägenheter för orten, som äro en följd
deraf att trafiken 5 å 6 månader utaf året är genom ishinder stängd, dels att
omlastning från jernvägsvagn till jernvägsvagn icke är förenad med den
tidsförlust, kostnad och varuskada, som omlastning från jernväg till pråm och
åter från pråm till jernväg. — Det bolag, som nu sökt koncession på i fråga
varande jernväg, önskade ingenting högre än att med redan varande Söder¬
hamns jernvägsbolag, egare till jernvägsdelen i Söderhamn—Bergvik, göra
gemensam sak: ombygga sistnämnda jernbana och utsträcka densamma till
statsbanan, men för närvarande låter sig detta icke göra, och jag bifogar
afskrift utaf ett bolagsstämmoprotokoll, som ådagalägger att bolagsstämman
med stor röstöfvervigt afslagit härom gjordt förslag. Orsaken till detta ut¬
slag är att söka deri att jern vägen Söderhamn—Bergvik tillkommit med
hufvudsakligt ändamål att ombesörja forsling till Söderhamns utskeppnings-
platser af de vid Bergviks och Manna sågverk förädlade trävaror, äfvensom
vid Kilafors bruk tillverkade jern- och trävaror samt på initiativ utaf egarne
till dessa verk. Största delegare i jernvägen, förutom Söderhamns stad,
som eger ungefär en tredjedel, äro förut nämnda verksegare, hvilka hafva
jernvägen icke såsom en anläggning för beredande af direkt vinst utan såsom
eu uti deras affär ingående del med uppgift att göra utgifterna för rörelsens
bedrifvande så ringa som möjligt. Under sådana förhållanden hysa dessa
verksegare, hvilkas röster vid bolagsstämman äro tillräckliga för att motsätta
sig jernvägens förändring, betänkligheter emot att göra hvilken som helst
ombyggnad af jernvägen eller försäljning af densamma till annat bolag, enär
en förhöjd taxa och i öfrig! försvårade trafikförhållanden härigenom skulle
kunna blifva eu följd. Af hvad jag nu anfört torde framgå svårigheten, för
att icke säga omöjligheten, för det nya j em vägsbolaget att fullgöra de vilkor
Kong!, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen uppstält för koncession på bandelen
Kilafors—Bergvik, och skulle under sådana förhållanden en så vigtig jern-
vägsförbindelse mellan statsbanan och lastplatserna vid Söderhamn helt och
hållet uteblifva.
Det andra utaf de båda här ofvan omnämnda memorialen, eller det
utaf Kong], styrelsen för statens jern vägstrafik den 16 December 1880 af¬
gift) a, innehåller sakrika upplysningar om trafiken på norra stambanan, sådan
den är och sådan den borde vara, omtalar de hinder, som för densammas ut¬
veckling förefinnas, och de medel, hvarigenom trafikinkomsterna skulle ökas
och jernvägen bättre tillgodose landets indirekta intressen. Trafikstyrelsen
omförmäler hurusom Norrlands hufvudnäring, trävarurörelsen, som varit af-
Motioner i Första Kammaren, N:o 18. 7
sedd att lemna norra stambanan de förnämsta trafikinkomster, visat sig lemna
ett högst ringa tillskott af trafik och att orsaken härtill är att söka i den
omständigheten att stambanan saknar för trävarurörelsen tillfredsställande och
på lämpliga trakter anlagda ntfartsvägar till skeppningsorterna. Nu befint¬
liga kommunikationsleden från Kilafors till Söderhamn med omlastningar till
och från pråmar på sjön Bergviken samt smalspåriga jernvägsförbindelsen
emellan Torpshammar—Sundsvall anser trafikstyrelsen långt ifrån tillfreds¬
ställa behofvet af utfartsvägar för de ofantliga skogstillgångar, som finnas å
linien emellan Bollnäs—Ange, och påvisar derföre såsom enda medlet att af¬
hjelpa dessa olägenheter och för att skapa stambanan trafik: beqväma ut¬
fartsvägar till utskeppningsorterna vid Hudiksvall och Söderhamn. Sedan sty¬
relsen vidare angifvit, hurusom inkomsten per banmil är i ständigt stigande
emot utskeppningsorten och livilka ovanligt höga trafikinkomster, som lemnats
af de enskilda jernvägarne i Helsingland och hvilka inkomster till hufvud-
sakligaste del härflyta från trävarutrafiken, yttrar styrelsen: »Första vil-
koret att blifva delaktig af den förtjenst trävarurörelsen i dessa trakter
nödvändigtvis skulle bringa jernvägar, anlagda i de rigtningar rörelsens natur
fordrar, vore alltså att, såsom ofvan antydts, anlägga utfartsvägar från stam¬
banan till Hudiksvall och Söderhamn. Sker detta genom statens försorg, så
varder ett stolt steg taget mot det målet att för transport å statens jern¬
vägar vinna nästan allt det virke, som skeppas från nämnda hamnar. Stam¬
bana och utfartsvägar komplettera i detta afseende hvarandra. För statens
räkning anlagda utfartsvägar från stambanan till Hudiksvall och Söderhamn
skulle följaktligen icke blott såsom utfartsvägar i allmänhet, enligt hvad nyss
är visadt, gifva större inkomster än nuvarande stambandel från Storvik norrut,
utan derjemte och hvad vigtigare är verka dertill, att statens jernvägar trädde
i tjenst hos det omgifvande landets hufvudnäring, trävarurörelsen, och dyme¬
delst icke blott gagnade denna näring utan derjemte höjde den svaga trafik
och de svaga inkomster som hittills varit för handen å de norrländska stam¬
banorna. Styrelsen har icke förbisett möjligheten deraf, att den enskilda in¬
dustrien förr eller senare kan komma att anlägga de utfartsvägar, sty¬
relsen här ofvan antagit böra staten förbehållas, men styrelsen vågar i dju¬
paste underdånighet föreställa sig, att af det ofvan anförda skall framgå, att
staten icke bör ställa sig i beroende af nämnda industri, med hänsyn hvarken
till anläggning eller trafik, då fråga är att åt statsjernvägarne bereda den
ställning, som allena förmår framkalla inkomster, motsvarande de kostnader
staten nedlagt å dessa jernvägar, och styrelsen vågar i lika underdånighet ut¬
tala den mening, att, då staten bekostat en flera hundra kilometer lång stats¬
bana genom Norrland, hvilken bana, med undantag endast för Sköfde—Carls-
borgsbanan, visar sig såsom den bland alla statsbanor minst inbringande, det
8
Motioner i Första Kammaren, N:o 18.
vore för mycket begärdt att staten dertill skulle åt den enskilda industrien
öfverlåta sin rätt att anlägga de vigtiga kompletteringslinier, hvilka utan tvif¬
vel blifva mera inbringande än någon af stamlinierna, och derigenom betaga
sig den enda möjlighet, som förefinnes att komma till ett bättre ekonomiskt
resultat i afseende å statsbanorna i Norrland.»
Styrelsen angifver derefter att eu jernväg från Kilafors till Söderhamn
icke fordrade längre anläggning än omkring 30 kilometer, att staten genom vänlig
öfverenskommelse med Söderhamnsbolaget skulle öfvertaga dess jernväg från
Bergvik, hvilken från smalspårig kunde förändras till normalspårig samt att
denna jernvägssträcka, ehuru i förhållande till redan anlagda eller under ar¬
bete varande statsbanor i Norrland ganska kort, dock utgjorde eu af nyck-
larne till det problem, staten har att lösa vid fullföljande af stambaneförsla-
get i dessa trakter.
Till slut meddelar styrelsen bland annat att, i händelse Kong!. Maj: t
täcktes uppmärksamma hvad styrelsen i underdånighet anfört, undersökningar
rörande lämpligaste sträckningen af nu i fråga satta stambanegren till Söder¬
hamn och eventuel! förberedande uppgörelse med Söderhamns jern vägsbolag'
om afträdande till staten af bolagets jernväg utan tvifvel kunde medhinnas
under år 1881 så tidigt, att, derest Kong! Maj:t skulle komma att nådigst
gilla det förslag, som häraf blefve eu följd, nådig proposition i frågan kunde
föreläggas 1882 års Riksdag.
För min del kan jag icke annat än till alla delar inse rigtigheten utaf
detta Kong!, trafikstyrelsens memorial, som på ett tydligt och anslående sätt
angifver de medel som förefinnas att komplettera norra stambanan med be-
liöfliga utfartsvägar eller, inom området för denna min motion, med utfarts-
väg till Söderhamn.
Gent emot hvad jag här ofvan anfört angående öfvertagande af Söder-
hamnsbolagets jernväg emellan Bergvik och Söderhamn samt de svårigheter,
som föreligga i rubbandet af detta bolags mäktigaste intressen, anser jag mig
böra påpeka den större lätthet staten har att, med i värsta fall expropriation,
gorå sig till egare utaf i fråga varande handel, än ett enskildt bolag, hvars
tillgångar icke sträcka sig längre än till åstadkommande af den kortare för¬
bindelsen emellan Bergvik—Kilafors.
I öfrig! synes vara antagligt att några kraftåtgärder från statens sida
för att åtkomma mera nämnda handel icke erfordras, ty bolagets förnämsta
aktieegare, eller verksegarne, böra mera än väl inse de stora fördelar, som
tillskyndas deras trafik, om staten med sina större lastvagnar och 25 å 30
procent billigare taxa ombesörjer forslingen af deras trävaror, malm och jern.
Staten kan härutinnan med lätthet åstadkomma hvad som här ofvan visats
vara för närvarande omöjligt för ett enskildt bolag — och som Väg- och
Motioner i Första Kammaren, N:o 18. 9
vattenbyggnadsstyrelsen uppstält som vilkor för en jern vägs byggande från
Kilafors till Bergvik.
Vidkommande än en gång det enskilda bolag, som sökt koncession på
sist nämnda bana och som möjligen, trots Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
afstyrkande utlåtande, kan erhålla Kongl. Maj:ts nådiga tillstånd till anlägg¬
ningen, vill jag upplysa, att dess tillgångar icke medgifva banans byggande,
med mindre än att bolaget beviljas låneunderstöd af statsmedel. Fråga be-
höfver ej uppstå om banans förmåga att bära sig, ty härför talar ej mindre
den redan varande leden Söderhamn—Bergvik, som lemnar ända till 18 pro¬
cent nettovinst, än äfven Trafikstyrelsens här förut omordade memorial, men
ortens kapitaltillgångar äro redan bundna i en mängd mer eller mindre lö¬
nande industriella anläggningar, stadens inbyggare hafva ännu känningar
utaf den stora branden år 1876 och, äfven med bästa utsigter om stor
trafik och med den stora inkomsten, hyser allmänheten misstroende emot jern-
vägsföretag, då erfarenheten från andra orter visat dem vara allt annat än
vinstgifvande.
Således då svårigheter möta för det enskilda bolag, som önskar åvä¬
gabringa jernvägsförbindelse emellan Kilafors och Söderhamns jernväg för kon¬
cessions erhållande; då Trafikstyrelsen eller den myndighet, som bäst och säk¬
rast kan bedöma nu varande och blifvande trafikförhållanden, icke blott
framhållit nödvändigheten utaf norra stambanans kompletterande med, bland
annat, utfartsväg till utskeppningsplatsen i Söderhamn, utan äfven velat för¬
behålla åt staten rättigheten att anlägga ifrågavarande vigtiga komplette-
ringsbana, då fråga här icke är om en bibana för att enbart tillfredsställa
enskilda intressen utan om en utfartsväg för att göra stambanenätet fullstän¬
digt och sätta dess trafik i oberoende af enskildes för statsbanan mer eller
mindre hinderliga trafikleder, och då den enskilda industrien utan statens
mellankommande hjelp genom lån eller bidrag under annan form icke kan
åstadkomma en förening med normal spårvidd emellan stambanan vid Kilafors
och kusten vid Söderhamn, vågar jag vördsammast föreslå,
att Riksdagen ville besluta en skrifvelse till Kongl. Maj:t
med underdånig anhållan, det Kongl. Maj:t täcktes låta
genom vederbörande myndighet verkställa undersökningar
rörande lämpligaste sträckningen af en stambanegren till
Söderhamns stad och förbereda uppgörelse med Söderhamns
jern vägsaktiebolag om afträdande till staten af bolagets
jernväg samt med de förslag, som häraf kunna blifva en
följd, till 1882 års Riksdag inkomma; samt
Bill. till Riksd. Prot. 1881. 1 Sami. 2 Afd. 1 Band. 6 Haft.
2
10
Motioner i Första Kammaren, N:o 18.
att Riksdagen ville anslå för nämnda åtgärders vidta¬
gande nödiga medel.
Skalle denna min hemställan icke kanna bifallas, tillåter jag mig föreslå,
att Riksdagen, för anläggande af eu normalspårig jern¬
väg från Kilafors station på statsbanan till Bergviks sta¬
tion på Söderhamns jernväg, ville såsom lån anvisa ett be¬
lopp till % af anläggningskostnaden 1,446,000 kronor på
de vilkor, som för beviljande af lån till jernvägsanlägg-
ningar bestämmas.
Stockholm den 28 Januari 1881.
Wilh. Ang. Söderhjelm.
Utdrag af protokoll, hållet vid behörigen pålyst extra bolagsstämma
med Söderhamns jernväg s-aktiebolag i Eådstufmrättens
sessionsrum i Söderhamn den 25 Maj 1877.
§ 2.
I enlighet med den om stämman utfärdade kungörelse företogs till hand¬
läggning det från bolagsstämman den 12 Juni 1876 hvilande förslag om nu¬
varande jernvägens ombyggnad till bredspårig och banans utsträckning med
samma spårvidd till norra stambanan i Hanebo, och föredrog ordföranden
härvid dels protokoll för nämnda bolagsstämma, i hvad det angick förevarande
fråga, dels styrelsens förut afgifna utlåtande, dels ock herrar stadsfullmäk¬
tiges ’ härstädes protokoll för den 28 sistlidne Mars, jemlikt hvilket fullmäk¬
tige efter derom af vice konsuln Adolf Hillman gjord framställning beslutat
att genom utdrag af protokollet gifva styrelsen del af väckt förfrågan, huru¬
Motioner i Första Kammaren, N:o 18.
11
vida bolaget gemensamt, med staden ville taga initiativet till åvägabringande
af en jernvägsförbindelse mellan staden och norra stambanan.
Stadens ombud upplyste under diskussionen om det föreliggande före¬
slaget, att herrar, stadsfullmäktige å sammanträde den 22 dennes beslutat
att rösta bifall till förslaget, men att fullmäktige icke velat yttra sig om det
belopp, för hvilket staden skulle i företaget ingå, förr än hufvudsaken blifvit
afgjord eller frågan, huruvida jernvägs-aktiebolaget inginge i banans om¬
läggning till bredspårig och utsträckning till Hanebo.
Ordföranden förmälde sig anse förslaget med nej besvaradt, i anledning
hvaraf herr Fougt begärde votering, som, efter det åtskillige delegare ned¬
lagt sina röster, utföll så att 2,262 röster afgåfvos för ja och 2,254 röster
för nej.
Och enär således den jemlikt 39 § af bolagsordningen för bifall till
den föreslagna förändringen erforderliga röstöfvervigt af 5/6: delar af afgifna
röstantalet icke blifvit uppnådd, förklarades förslaget förkastadt.
In fidem
Osw. Wikström.
Justeradt:
J. F. Schöning. E. G: Östberg.
Rätteligen utdraget intyga:
P. Lmfvenius. Ej. Ljungh.
Från afskriften rätt afskrifvet betyga:
Frans Berglöf. P. Elof Berglöf.