Motioner i Andra Kammaren, N:o 35.
11
N:o 35.
Af Herr Sven Andersson: Om indragning af tjenstebefattningar
vid tullbevakningen i Skåne.
För ett tiotal af år tillbaka egde en betydlig oloflig varuinförsel rum
från Danmark till Sverige. För att hämma densamma tillsattes en talrik
kustbevakningspersonal att bevaka den skånska kusten, men denna personal
förmådde emellertid knappast uträtta något väsendtligt, ehuru den till antalet
var, jemförelsevis, mycket större än i de andra tulldistrikten i riket.
Men efter det en deklaration den 22 September 1871 afslutats mellan
Sverige och Danmark, angående särskilda bestämmelser till befrämjande af
handels- och sjöfartsförbindelsen samt till hämmande af smuggleriet emellan
kusterna,^ på båda sidor af Öresund, har, enligt hvad allmänt erkännes,
numera all oloflig införsel till Skåne af tullpligtiga varor upphört. Detta
lyckliga förhållande har naturligtvis haft till följd, att den i sagda provins
befintliga kustbevakningscorpsen, hvilken utgöres af omkring 223 personer och
kostar staten flera hundra tusen kronor, nu under flera års tid i det när¬
maste saknat all sysselsättning eller åtminstone icke haft arbete, som i någon
mån svarat mot de dryga kostnader, staten fått vidkännas.
Under sådana omständigheter hade man med skäl kunnat vänta, att
vederbörande tullstyrelse skulle hafva indragit alla eller åtminstone en stor
del af dessa öfverflödiga tjenstebefattningar, enär det icke öfverensstämmer
med statens fördel att det finnes en mängd sådana tjenstemän, hvilkas hufvud-
sakliga eller enda arbete består i att utqvittera sina löner.
Visserligen hafva under de senare åren åtskilliga tjenstebefattningar
vid den »inre» tullbevakningen blifvit indragna; men då vederbörande i stället
för dessa indragna fenster inrättat nya sådana vid den »yttre» bevakningen
eller bevakningen till sjös, hvilka nya tjenster synas mig icke hafva varit
af något verkligt behof påkallade, så har härigenom icke uppstått någon
besparing.
12
Motioner i Andra Kammaren, N:o 35.
Uti Generaltullstyrelsens rundskrifvelse af den 25 Januari 1876 säges,
att sedan Kongl. Maj:t bifallit Generaltullstyrelsens hemställan, att, för den
händelse förhållandena skulle visa sig medgifva minskning af kustbevaknings-
personalen, styrelsen skulle ega att, när sådana tjenstår blefve lediga, hvilka
ansåges kunna utan olägenhet lemnas obesatta, derom tills vidare förordna,
hav styrelsen velat anmoda vederbörande att, då bland den underlydande
kustbevakningspersonalen ledighet inträffar samt någon förändring i afseende
å den ledigblifna tjensten anses kunna och böra vidtagas, hos styrelsen derom
göra anmälan samt, till dess styrelsens beslut derom meddelats, låta anstå
med utfärdandet af anslag till återbesättande af samma tjenst. Häraf synes
att styrelsen icke saknar rättighet att låta onödiga tulltjenstebefattningar
förblifva obesatta.
I första rummet anser jag att befälhafvareplatsen vid kustbevakningen
i Skåne och de tre kustchefsbefattningarne vid sagda bevakning kunna och
böra indragas, hvarigenom för statsverket välbehöfliga och icke obetydliga
besparingar måste uppstå till lättnad för det af skatter hårdt betungade
svenska folket. Genom dessa tjensters indragande kommer kustbevakningen
ej att i någon mån försämras; ty de obetydliga göromål, som nu äro förenade
med nämde tjenster, kunna utan svårighet öfverlemnas åt vederbörande tull¬
förvaltare.
Enligt den för nämde befälhafvare gällande instruktion af den 11 No¬
vember 1870 åligger det honom endast att inspektera kustbevakningen samt
om dessa inspektioner afgifva berättelse till tullstyrelsen, samt att till samma
styrelse insända berättelser af likartad beskaffenhet från de tre kustcheferna.
Detta arbete är af så enkel beskaffenhet att det mycket väl kan öfverlemnas
åt vederbörande tullförvaltare att inom sitt tullkammaredistrikt verkställa
nämda inspektion, på sätt det äfven tillgår inom såväl vestra som sydöstra
tulldistrikten. Befälhafvaren åtnjuter nu i lön 4,000 kronor, i tjenst-
göringspenningar 1,500 kronor och i ålderstillägg 1,000 kronor. Derjemte
beräknar han för sina tjensteresor inom »Södra distriktet» dagtraktamente
och ersättning enligt gällande resereglemente; och torde det belopp, som sta¬
ten för befälhafvare^ resor årligen nödgas utbetala, uppgå till omkring hela
lönebeloppet.
Enhvar af de tre kustcheferna har nu, sedan lurendrejeriet fullkomligt
upphört, nästan ingenting annat att göra än att en gång hvarje månad göra
en resa inom sitt distrikt för att aflöna kustbevakningsmanskapet. Detta
arbete kan med lätthet verkställas af kustsergeanterna, enhvar inom sitt om¬
råde, utan hinder för sistnämde tjenstemäns öfriga göromål; ty likaväl som
de nu anförtros inkasseringar, inklareringar och tulluppbörd in. m., kunna de
Motioner i Andra Kammaren, N:o 35.
13
anförtros manskapets aflöning. Kustsergeanterna stå nemligen redan nu under
kontroll af vederbörande tullförvaltare i tullkammardistriktet.
De tre kustcheferna åtnjuta sammanlagdt i lön 6,000 kronor, i tjenst-
göringspenningar 1,500 kronor, i ålderstillägg 3,000 kronor och i reseersätt¬
ning 2,500 kronor.
I sammanhang med indragningen af befälhafvare- och kustchefsbefatt-
ningarne, hvilka äro fullkomligt öfverflödiga, kunde kustbevakningsmanskapets
antal betydligt minskas och de hästar, som kustsergeanterna vid inre bevak¬
ningen nu måste hålla, indragas samt de föga användbara tulljakterna af-
skaffas och ersättas med tullbåtar eller roddsnipor, genom hvilka åtgärder ej
blott staten skulle inbespara mycket penningar utan äfven folket skulle slippa
att förargas öfver att deras med svett och möda förvärfvade penningar bort¬
kastas på onödiga saker. Såsom exempel på det stora antalet tulltjensteman
beder jag få nämna, att ensamt vid tullkammaren i Malmö äro anstälde 40
tjensteman och betjente!' på stat, samt att i Skåne äro omkring 333 ordinarie
tullbetjenter.
Någon skulle måhända emot ofvanstående framställning vilja göra den
invändning att tullbeskattningen kan komma att i sådan måtto förhöjas, att
lurendrejeriet ännu en gång kommer att uppblomstra, samt att, ifall en sådan
möjlighet skulle inträffa, det kan vara till gagn att ega qvar ifrågavarande
befälhafvare och kustchefer m. in. Men häremot vill jag anmärka att, ifall
smuggleriet skulle taga fart igen, det sannolikt icke skall möta någon svårig¬
het att få sökande till sagde tjenster; ty man ser ju ständigt huru äfven då
den obetydligaste tjenst skall tillsättas, sökande anmäla sig i massa. Derför
tror jag att man handlar klokt i att afskaffa tjenster, som äro obehöfliga,
och först när de behöfvas inrättar sådana.
Till dem, som möjligen skulle vilja tyda denna motion derhän att den
skulle hafva sitt upphof i afvoghet mot tjenstemannacorpsen, får jag på det
bestämdaste förklara att så ingalunda är fallet, utan att mitt förslag har
ensamt sin grund deri, att jag anser öfverflödiga tjenster ej böra finnas, samt
att man bör iakttaga afl den sparsamhet med statens medel, som är möjlig
att åstadkomma.
Med anledning af hvad jag sålunda haft äran anföra, får jag vörd¬
samt föreslå,
att Riksdagen ville besluta en underdånig skrifvelse till
Kongl. Maj:t, hvari anhålles det Kong! Maj:t täcktes så
fort sig göra låter och helst före utgången af år 1882
anbefalla indragandet af såväl befälhafvare- som kustchefs-
befattningarne vid tullbevakningen i Skåne, samt i öfrigt
14
Motioner i Andra Kammaren, N:o 36.
vidtaga de tjensteindragningar, Indika till följd deraf att
smuggleriet numera upphört, kunna utan skada för kust¬
bevakningens och tullgöromålens vederbörliga skötande
verkställas.
Stockholm den 27 Januari 1881.
Sven Andersson,
Norra Luggude.
N:o 36.
Af Herr J. N. Biesert: Om bestridande i visst fall genom amor¬
teringslån af kostnaden för folkskoleväsendet inom kommun.
Genom Kongl. Kungörelsen den 30 November 1876, angående förän¬
drad lydelse af § 3 samt § 4 mom. 5 i Kongl. Stadgan angående folkunder¬
visningen i riket den 18 Juli 1842 är stadgadt i 4 § att, om icke de sär¬
skilda afgifter för folkskoleväsendets upprätthållande, som i §:n särskild!, nämnas,
för ändamålet förslå, hvad som brister skall af församlingen sammanskjutas
efter de grunder, som gälla för kommunalutskylders utgörande, det vill säga
att bristen skall utgöras i förhållande till särskilda de skattskyldige inom
kommunen, efter derom i kommunalförfattningen stadgade grunder, påförda
fyrktal.
Tillämpningen af detta stadgande har emellertid, efter hvad erfaren¬
heten redan visat, i många fall ledt till betänkliga oegentligheter, hvilkas
upprepande för framtiden det torde vara af stor vigt att förekomma. Detta
är isynnerhet fallet, då fråga är om utgörande af någon betydligare kost¬
nad för skolväsendet, till exempel uppförande inom socknen af skolhusbygg¬
nader, som alltid måste betinga rätt betydliga utgifter. Inträffar nu ett
sådant fall inom en socken, der till följd af åtskilliga förhållanden flere
tjenstemän samt handlande och industriidkare äfvensom enskilda löntagare