12
Motioner i Andra Kammaren, N:o 28,
N:o 28.
Af Herr Johan Anderson: Om rätt att, intill dess ny härordning
och värnpligtslag antagits, erlägga vakansafgift för nu be¬
fintliga eller framdeles uppkommande ledigheter bland man¬
skapet vid indelta infanteri- och kavalleriregementena.
Sedan Kongl. Maj:t sistlidet år tillsatt en komité af 25 personer för
att bland annat afgifva betänkande och förslag till eu ny värnpligtslag, och
antagligt är, att komiténs arbeten ej under nu pågående riksdag kunna
afslutas, och jemväl antagligt är, ehvad komiterades förslag blir antagligt
eller ej, den tid ej kan vara aflägsen, då en omorganisation rörande landets
försvar måste komma till stånd, och att, då förändring deraf skall ske, de
för rusthåll och rotar antagna krigsmän icke kunna genast afskedas, utan
dessa i mer eller mindre mån blifva hinderliga för genomförande af nya
reformer och i alla händelser för staten så väl som den enskilde förorsaka
särskilda kostnader och besvär, så torde anledning ej saknas att redan nu
söka åtminstone i någon mån förekomma, att ej större olägenheter och
kostnader uppkomma, än som äro högst nödiga.
Då jag antager, att en för rusthåll eller rote tillsatt karl ej kan, om
han i tjensten sig väl skickar, emot sin vilja afskedas, förrän han uppnått
pensionsåldern, så torde vara bäst att tills vidare upphöra med rekrytering
och ställa ledigblifvande rust- och roteliåll på vakans och låta dessa utgifva
en mot deras skyldigheter svarande årlig vakansafgift.
Då torpen till så väl rust- som rotehållen äro, hvad storlek och god¬
het beträffar, mycket olika, ity att soldattorp flnnas, hvarå årligen kunna
underhållas 5, 6, ja, till och med 7 boskapskreatur, då deremot andra torp
äro af den beskaffenhet, att endast ett boskapskreatur kan uppfödas, samt
såväl de förre som de senare i alla fall äro större, än hvad genom konung
Carl XI: s knektekontrakt är bestämdt, och således torpens nuvarande storlek
och beskaffenhet ej utgöra rätta grunden för den vakansafgift, som bör er¬
läggas, måste annan grund nödvändigt sökas, hvarefter vakansafgiften ut¬
räknas bör.
Motioner i Andra Kammaren, N:o 28.
13
Jag kan icke tänka mig rättvisare grund att följa, än den skyldighet,
som vederbörande jordegare åtogo sig, då indelningsverket tillkom, hvilken
skyldighet icke i någon mån, så vidt jag kunnat finna, af Konung och Riksdag
är utvidgad eller förstorad; utan tvärtom är genom sedermera utkomna Kong!
påbud och förordningar anbefaldt, att de ursprungliga aftalen emellan Kongl.
Maj:t och Kronan å ena och de rust- och roteringsskyldiga å andra sidan
skola respekteras och hållas i helgd, så att rust- och rotehållarne ej i någon
mån betungas utöfver det, som ursprungligen var bestämdt, hvilket jag här
nedan vill bevisa.
De skyldigheter, som åligga den indelta jorden, äro nästan lika för
alla län, nemligen ett hälft tunnland öppen åker, en kåltäppa och äng till
två sommarlass hö samt kontant 25 daler kopparmynt (se 1 och 2 punkterna
af Kalmar regementes kontrakter).
För dessa skyldigheter och inga andra anser jag vakanser böra gifvas,
beräknadt efter den behållna inkomst, sådan jord anses lemna, och de 25
daler kopparmynt efter den förvandling, som i öfrigt från gamla mynt¬
benämningar skett.
Hvad värde årliga afkastningen å dylika torp hade, finner man deraf,
att då strörote utgjorde 1 '2 mantal, skulle denne till 1 mantal stam utgifva
värdet för 10% kappar säd, hälften råg och hälften korn; följaktligen blir
genom dylik bestämmelse torpets årliga behållna afkastning lika med eu
tunna kronotionde, hälften råg och hälften korn, hvilket ock kan ligga till
grund för vakansafgifternas beräknande.
Att torpen till krigsmanskapet i äldre tider af idoge krigsmän god¬
tyckligt utvidgades, synes af Kongl. Resolutionen den 3 Juni 1747 och Rikets
Ständers memorial påföljande år, hvaraf följde eu Kong], skrifvelse till lands-
höfdingen i Yermland, att Kongl. Maj:ts nådiga vilja och befallning var,
att det ursprungliga knektetorpets storlek ej fick öfverskridas, hvarjemte
Kongl. Brefvet den 20 December 1803 stadgar, att, om under soldattorpet
vore större egor än 1688 års kontrakt medgifver, och soldaten å det öfver-
skjutande jordområdet ej hade särskild förskrifning, var roten berättigad
af soldatens hemkall innehålla motsvarande afdrag eller få sådana större
egor åter.
För att betrygga rotehållarne från skyldighet att utgifva större för¬
måner, än som vid roteringens början var beräknadt, stadgas i Kongl. Resolu¬
tionen den 18 November 1688, att så väl soldaten som roten skulle erlägga
böter, om mera aflöning till soldaten utlofvades och af honom emottogs.
Äf Kongl. Resolutionen den 18 April 1698 synes, att soldaten skulle
afstå och utlägga till roten, hvad han utöfver den från början bestämda
jorden kunde innehafva.
14
Motioner i Andra Kammaren, N:o 28.
Grenom Kong! Stadfästelse]! den 20 September 1783, punkt 3, rörande
Bohusläns regemente, åligger det så val Konungens Befallningshafvande som
Regementschefen att hafva noga inseende samt »vidtaga eftertryckeliga an-
»stalter, att legornas uppstegrande till rotehållarnes allt för dryga känning
»må i görligaste måtto förekommas.»
Genom Kong!. Brefvet den 15 Januari 1798 med anledning af under¬
dånig klagan af riksdagsfnllmäktige från Bohuslän, för det de genom tryckta
formulär till legokontrakt med soldaten Unge större skyldigheter till soldaten,
än som vederborde, stadgas: »Kong!. Maj:ts nådiga vilja är, att förenämnde
»tryckte lego-kontrakt, såsom i de anförda omständigheterne med knekte-
»kontraktet icke öfverensstämmande, böra afskaffas, och på rotehållare få
»ankomma att skriftliga kontrakt med sine legde karlar upprätta.»
Vid 1810 års riksdag klagade åtskilliga riksdagsmän, att officerare
obehörigen inblandade sig uti legoaftalen emellan rotebonde’ och rekryter.
Med anledning af Rikets Ständers underdåniga skrifvelse den 6 Februari
1841, att olagliga, förhöjda prestationer skola inom liera delar af riket ega
rum vid roteringens utgörande, förklarades, att då legoaftal med rekryt är
en frivillig handling och således på rust- och rotehållare sj elfva ankomma att
bevilja eller afslå de anspråk, som göras, lemnades skrivelsen utan vidare
afseende.
Uti 8 § af 1734 års landshöfdingeinstruktion stadgas, att lands-
höfdingen skall tillse, att soldaten »får sitt ut» efter det för orten upprättade
allmänna knektekontrakt, och att roten icke med någon utgift »derutöfver
betungades» (se Kong], Brefvet den 6 Oktober 1841).
Med anledning af klagomål från Gestrikland (se sistnämnda Kong!,
bref) heter det: »På det indelningsverket ej skall blifva till sitt framtida
»bestånd hotadt, hafva Vi under denna dag till Vår Befallningshafvande i
»Gefleborgs län samt Chefen för Helsinge Regemente låtit nådiga skrivelser
»afgå med befallning att i allt hvad på dem beror samt med soldatens tjenst-
»barhet och skäliga utkomst är förenligt, uppmärksamt tillse och bevaka, att
»vid afslutandet hädanefter af kontrakt emellan rotehållare och rekryter vil¬
skor varda, så vidt ske kan, återförda till hvad genom 1683 och 1687 årens
»nådiga Förordning, rörande knektehållet inom Gefleborgs län, är föreskrivet.»
Utaf hvad nu anfördt blifvit och öfriga under mina trägna forskningar
erhållna upplysningar har jag blifvit öfvertygad om, att den roterade jorden
ej i fråga om roteringen har andra eller större skyldigheter, än som vid
roteringens tillkomst bestämdes, och att således, i fråga om vakansafgifters
bestämmande, dessa böra beräknas antingen efter den egovidd, soldattorpen
enligt de ursprungliga bestämmelserna skola hafva, eller efter den beräkning,
Motioner i Ändra Kammaren, Ko 29. 15
som följdes, då planpenningarne bestämdes till 102/a kappar spanmål för
hvarje hälft mantal.
Sedan jag sålunda bjudit stöd och skäl för mina antaganden, får jag-
vördsamt föreslå,
att Riksdagen för sin del ville besluta, att de ledig-
heter vid rust- och rotehåll, som nu finnas och hädanefter
inträffa vid indelta regementen och corpser, intill dess ny
härordning och värnpligtslag blifva antagne, förblifva
obesatte, och att rust- och rotehållare årligen erlägga till
statsverket en efter behörig uträkning bestämd vakans-
afgift.
Om remiss till Stats-Utskottet anhålles.
Stockholm den 24 Januari 1881.
J. Anderson,
från Tenhult.
N:o 29.
Af Herr Lars Andersson: Med förslag till ändring af nu gäl¬
lande bestämmelser, rörande skyldigheten att deltaga i kost¬
naden för byggnad och underhåll af tingshus och härads-
fmgelse.
En fråga, som under flera föregående riksdagar varit hänskjuta till
Riksdagens pröfning är den om deltagande i kostnader för byggande och
underhåll af tingshus och häradsfängelse, utan att någon ändring blifvit gjord
i de gamla och i vår tid så orättvisa och olämpliga bestämmelserna derom.