4
Motioner i Andra Kammaren, N:o 17,
N:0 17.
Af Herr J. Mörtscll: Angående underdånig skrifvelse om än¬
dringar i stadgan om folkundervisningen i riket af den
18 Juni 1842.
Om man ock måste erkänna, att folkundervisningen vunnit eu
ganska stor och lofvärd utveckling, då nu mera inom landet finnas ej
blott fästa och flyttbara folkskolor, utan ock mindre skolor och små¬
skolor, förutom en och annan folkhögskola, så kan man dock ej för¬
neka, det ju ännu åtskilligt återstår att önska, för att folkundervisnin¬
gens välsignelse måtte vinna en ännu större framgång. Och betänker
man, att flyttbara folkskolor, till hvilka staten för hvar och eu upp¬
offrar högst 400 kronor årligen, i många fall ej kunna åstadkomma lika
stor nytta, som mindre skolor eller småskolor, till hvilka staten för
hvar och en uppoffrar högst blott 150 kronor, så måste man otvunget
komma till den slutsats, att några flyttbara folkskolor nu mera ej borde
finnas. Häremot kan väl invändas, att man genom alla flyttbara folk¬
skolors förvandling till antingen fasta folkskolor eller flyttbara mindre
skolor och småskolor skulle i glest bebyggda orter stänga de aflägs-
nare boende barnen från folkskolan, men, om man betänker, att hvarje
barn, som förlorar den flyttbara folkskolan, hvilken enligt Kongl. kun¬
görelsen den 11 December 1863 icke befattar sig med barnen förr än
de kunna läsa lijelpligt innantill och ej heller i allmänhet hinner fort¬
sätta undervisningen längre, än till dess barnen inhemtat den så kal¬
lade minimikunskapen, får i stället uti mindre skola eller småskola in¬
hemta ej blott de särdeles vigtiga första grunderna för innanläsning,
utan ock derjemte allt som vidare hörer till folkskolans minimikunskap,
så synes klart, att undervisningen skulle vinna mera än den förlorar
genom den antydda förändringen. Utom den vigtiga grundläggningen
af rigtig innanläsning, hvilken en mindre skola eller småskola medde¬
Motioner i Andra Kammaren, N:o 17.
5
lar mer än deri flyttbara folkskolan, skulle ock af de medel, som åtgå
för hvarje flyttande folkskola, i många fall tvenne mindre eller
småskolor kunna iordningställas, hvilket måste vara en stor vinst för
undervisningen. Och sedan barnen genomgått de flyttande eller fasta
mindre och småskolorna finge de än vidare fortsätta studierna uti
de fasta folkskolorna, hvilka, genom att vara fasta och derföre kunna
behålla samma lärjungar minst 8 månader om året, onekligen skulle
hinna mycket längre i undervisningens alla grenar, än om endast fyra
månaders undervisning skulle åt hvarje lärjunge meddelas. Endast så¬
som fast kan folkskolan vinna det med henne afsedda målet; såsom
fast käft den uppfostra män, som bland annat veta att uppskatta folk¬
undervisningens sanna värde. Att denna sanning år för år vunnit allt
mer och mer erkännande inom landet synes ock deraf, att då vid slu¬
tet af år 1875 inom hela riket funnos 1,134 flyttande folkskolor, så
funnos fyra år derefter eller vid slutet af år 1879 endast 931 sådana.
Yore alla dessa flyttande folkskolor på det sätt ordnade, att ingen af
dem flyttade på flera än två stationer, så vore väl möjligt, att deras
undervisning kunde, väl ej från grunden, men i fortsättningen gå nå¬
got längre än en mindre skolas, men då rättigheten att hafva flytt¬
bara folkskolor på flera ställen sä tillämpas, att folkskolan i verklig¬
heten ej lemnar mer än en eller två månaders undervisning åt hvarje
barn årligen, ja, ibland blott eu half månads undervisning, synes staten,
för att förebygga denna origtiga tillämpning, böra kunna fordra, att
den folkskola, som af staten erhåller 400 kronors understöd, ock bör
meddela åtta månaders årlig undervisning åt hvarje sin elev. Ty folk¬
undervisningen kan ej befordras genom att gifva större lön och större
statsbidrag åt den skola, som i verkligheten gifver inskränktare under¬
visning än småskolan.
På grund af hvad jag sålunda anfört för jag vördsammast föreslå:
att Riksdagen behagade för sin del besluta att
i underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det
Kongl. Maj:t täcktes påbjuda följande förändrade ly¬
delse af 1 § 1 mom. i Stadgan om folkundervisnin¬
gen i riket den 18 Juni 1842:
“I hvarje stads församling och hvarje socken
på landet bör finnas minst en fast folkskola med
vederbörligen vid ett seminarium godkänd lärare; så¬
som undantag härifrån må dock tvenne eller flere till
samma pastorat hörande stadsförsamlingar eller sock¬
nar på landet kunna sig om en skola förena, der en
6
Motioner i Andra Kammaren, N:o 18.
ringare folkmängd och öfriga förhållanden en sådan
förening påkalla44,
samt föreskrifva att
2 mom. i samma § och samma folkskolestadga
måtte följaktligen upphöra att vara gällande.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 25 Januari 1881.
J. Jlortsell.
N:o 18.
Af Herr A. K. GflSSlander: Angående tillägg i 3 § Tryckfri-
h etsfö r ordning en.
Vid 1880 års riksdag väcktes inom denna Kammare motion, N:o
65, angående tillägg i 3 § Tryckfrihetsförordningen, för att derigenom
undanrödja de lockelser till deltagande i lotterier, hvilka i form af in¬
bjudningar, lotteriannonser och vinstlistor genom pressen offentliggöras
och bland allmänheten kringspridas. Konstitutions-Utskottet, som vil¬
ligt erkände, att motionärens syftemål var beaktansvärdt, hemstälde
likväl genom utlåtande N:o 8, att motionen icke måtte vinna Riksdagens
bifall, väsentligen till följd af åtskilliga, utaf Utskottet framstälda an¬
märkningar mot det föreslagna tilläggets ordalydelse. Vid omröst¬
ningar i Första Kammaren emellan Utskottets utlåtande och yrkande
om ärendets återförvisning och i Andra Kammaren emellan utlåtandet
och motionärens framställning segrade det förra genom obetydlig röst-