Motioner i Andra Kammaren, N:o 169.
1
l$:o 169.
Af Herr A. Hedin: Angående examen och betyg i gymnastik och
vapenför ing vid maturitetspröfningen.
»Vid alla offentliga uppfostringsanstalter måste hä¬
danefter Militaire-Elementerne läras; äfvensom Militaire-
Academien genom hushållning och vigtig inrättning i
möjligaste måtto utvidgas. På detta sätt kan armén
ej sakna öfver- och underbefäl».
(Ur Öfversten Friherre B. von Plåtens till
Konstitutions-Utskottets protokoll den 15 Maj
1809 aflemnade förslag till »Konstitutionspunk-
ter» rörande en »allmän nationalarmering.»)
Frågan om ungdomens militära uppfostran, om krigsundervisning i
skolorna är lika gammal med det statsskick, som grundlädes af 1809 års
män. Väl föll det förslag till en allmän nationalarmering, som von Plåten
ville införlifva med sjelfva Regeringsformen, men den tanke, som den store
fosterlandsvännen uttryckt i de ofvan anförda orden, trädde snart fram
igen. När Rikets Ständer, i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 8 Juli 1812,
anmälde vissa önskningsmål angående beväringsinrättningen, anhöllo de,
»enär denna allmänna beväring i en framtid skall kraftigt verka på na-
tionallynnets förädling», att »vid våra allmänna uppfostringsverk sådana
anstalter måtte vidtagas, att öfning och skicklighet till denna nya all¬
männa medborgerliga bestämmelse redan der måtte kunna grundläggas».
Bill. till Iiiksd. Prot. 1881. 1 Sami. 2 Åfd. 2 Band. 22 Höft. 1
2 Motioner i Andra Kammaren, N:o 169.
Dessa ord »ro anmärkningsvärda, De visa, att Rikets Ständer på denna
tid, vid minnet af fäderneslandets olyckor och under intrycket af den
atervunna fria författningens lifgifvande ande, ej stodo så långt ifrån den
tanke, som å 1823 års riksdag uttalades af J. J. Rutberg, när han yt¬
trade att den »krigiska bildningen utgör fulländningen af en medborgares
uppfostran.»
Från den nya synpunkt, hvartill folkmeningen sålunda förts fram af
den friskare vind, som börjat blåsa vid regementsförändringen, rycktes den
emellertid snart tillbaka. I tänkesättet, ej mindre Riksdagens än den stora
allmänhetens, inträdde en reaktion, underhjelpt af flere omständigheter,
bland hvilka den, som det tycktes och troddes, efter Napoleons fall be-
tryggade allmänna treden väl ej var den minst betydande. Likasom
Kongl. Maj:t glömde sin i statsverkspropositionen den 1 Mars 1815 yt¬
trade åsigt, att »beväringsinrättningen bör efterhand bringas till den full¬
ständighet, som en så väsentlig del af försvarsverket förtjena!*», så glömde
ock Rikets Ständer sitt uttalande från 1812, att de af beväringsinrättnin¬
gen förutsågo »en nyttig verkan för framtiden på den svenska national-
karakteren», och att derför denna inrättning borde förberedas och grund-
läggas redan i skolorna. För årtionden undansköts den 1812 uttalade
tanken. Uppfostringskomitén, i sitt betänkande af den 8 April 1817 med
förslag till ny skolordning, yttrar sig om militäröfningarnas förberedelse
— gymnastiken — i följande, temligen likgiltiga ordalag:
»Då tillgång ännu saknas på lärare i gymnastik, och man derjemte
icke är fullt ense om sättet att vid läroverken införa de dit hörande öf-
ningar, har man i skollagen icke för dem kunnat föreslå några fullstän¬
diga föreskrifter.»
Så långt fördes dock ej den 1812 uttalade tanken bort af motiga
vindar, att den, såsom man stundom hör antagas, ända inemot vår tid
vardt förgäten: mer än en gång träder den fram under förra hälften af
varf århundrade, och det i mera bestämd form än 1812. Å 1823 års
riksdag väckte Gustaf Montgommerie en med mitt ämne nära befryndad
motion (ridderskapets och adelns protokoll, andra bandet, sidan 168), att
vid hvartdera universitetet skulle anställas en militärprofessor, på det att
den särskilda militära uppfostran måtte komma att gå i bredd med den
allmänna, hvarigenom alla ståndsintressen skulle sammansmälta till ett ge¬
mensamt och odeladt mal. Motionären höll före, att Karlberg åstadkomme
en skramässig uppfostran. Han motsades af Mich. Hohenhausen, som sökte
afvinna ämnet »en ljusare sida», men likväl medgaf, att undervisningen
3
Motioner i Andra Kammaren, N:o 169.
vid nämnda läroanstalt borde »inskränkas till de tvenne högre klasserna.»
Här — det må i förbigående anmärkas — är tillfälle att mäta. tidsaf-
ståndet mellan en ny tankes första framträdande och dess förverkligande,
mellan sådd och skörd å samhällslifvets mark. — A samma riksdag mo¬
tionerade P. Cronhjelm om en militärlärares anställning vid Upsala uni¬
versitet, såsom ett år förut hade skett vid universitetet i Lund. Detta för¬
slag afböjdes på den grund, att Kongl. Maj:t, om så funnes nödigt, nog
sjelfmant vidtoge den ifrågasatta åtgärden. Emellertid stannade 1823 års
Riksdag ej, i dessa angelägenheter, blott vid förslag och diskussioner utan
positiva resultat. Dess skrivelser Nås 124 och 212 äro väl värda att
dragas fram ur glömskans damgömmor.
I den förra anhålla Rikets Ständer — som säga sig hafva inhemtat,
att vid några af statens läroverk gymnastik öfvas, men att »flere sakna
både lärare och inrättningar för utöfningen af denna konst» — att Kongl.
Maj:t ville infordra vederbörandes såväl yttranden, »om och hvilka medel
till anställande af gymnastiska öfningar kunna vid läroverken förefinnas»,
som förslag, huru dessa medel borde användas, samt att Kongl. Maj:t
täcktes till verkställighet befordra förslagen, om de funnes lämpliga. I
den senare skrivelsen (om militärundervisningsverket) begära Ständerna
bland annat utredning rörande lämpligheten af militärlärares anställning
vid universitetet, »som i sin idé och sitt namn innebär åliggandet att öppna
alla bildningstillfällen». På tal om Karlbergsfrågan yttra sig Ständerna
om vigten af en sådan gemensamhet i uppfostran, i grundläggande stu¬
dier före öfvergången till det militära yrkesstudiet, som förebygger »en¬
sidighet» och »för ett gemensamt högre syfte upphäfver alla det yttre
lifvets tillfälliga skilnader». Tankegången, ordalagen visa, huru man då
fattade militärbildningen såsom — för alla — ett moment uti, såsom
för yrkesmannen — en specialisering, en utveckling af den allmänt med¬
borgerliga. I våra dagars sträfvan för den allmänna värnpligten komma
således rätt gamla sanningar till heders.
Vid nyssnämnda tidpunkt hade gymnastiken börjat få något rum vid
elementarläroverken. Skolrevisionen, som i sitt betänkande af den 24 Sep¬
tember 1824 lifligt förordar gymnastiska öfningar, ^upplyser på samma
gång, att dessa öfningar dittills, »af brist pa tillgångar och utrymme,
blott vid ett och annat läroverk ännu kunnat införas, och det ändå gan¬
ska ofullkomligt samt under täta afbrott.» Det meddelas ock, att det i
öfrigt väl betänkta stadgandet i Kongl. brefvet den 14 November 1822,
som gjorde examen vid centralinstitutet till vilkor för kompetens till
Motioner i Andra Kammaren, No 169.
gymnastiklärarebefattningar, verkat hämmande på bemödandena att införa
gymnastik vid läroverken.
Af Kongl. Maj:ts berättelse till 1828 års Riksdag inhemtas, att det
var Rikets. Ständers nyssnämnda hemställan i skrifvelsen N:o 212 vid
1823 ars riksmöte, som föranledde tillsättandet af deri bekanta stora Un-
dervisningskomitén, emedan Kongl. Maj:t ansåg den väckta frågan om
militärundervisningen kunna bäst utredas derigenom, att undersökningen
utsträcktes »i ett sammanhang till rikets undervisningsverk i allmänhet».
A 1828 års riksdag väcktes frågan om allmän medborgerlig krigs-
bildning af tvenne motionärer a riddarhuset. G. Montgominerie yrkade,
att den s. k. krigsakademien å Karlberg borde upphöra såsom elementar-
läroanstalt (men en verklig krigsakademi bildas genom förening af Karl¬
berg och Marieberg), samt att tva militärprofessorer måtte anställas vid
hvardera universitetet. Ekonomi-Utskottet (N:o 90) fann planen »i så
matto val grundad, att krigsakademien framdeles kan såsom elementar¬
skola upphöra och bildas till applikationsläroanstalt; men då, i sakens
nuvarande skick, de ynglingar, som vilja ingå på den militära banan,
sakna tillfälle att vid de allmänna elementarläroverken inhemta vissa, för
inträde vid krigsakademien, såsom militär applikationsläroanstalt betrak¬
tad, erforderliga kunskaper», så afstyrktes motionen. — Långt mera vidt¬
utseende var det memorial angående beväringsinrättningens utveckling,
som C. H. Ankarsvärd den 1 Mars 1828 uppläste. Motionären utgick
tran det yrkandet, att »soldatbildningen förenas med den allmänna folk¬
bildningen», så att bildningen till militärisk tjenstbarhet skulle ino-å i folk¬
undervisningen till och med sextonde året, derefter till och med "tjugonde
aret främjas medelst söndagsexerciser, hvarefter från tjuguförsta året’»den
till krigstjenst aktiva beväringsskyldigheten» borde vidtaga och fortfara
till och med det tjugufemte. För genomförandet af sin plan att förena
militärisk uppfostran med den allmänna folkbildningen samt sålunda be¬
reda en grundval åt de egentliga beväringsöfningarna, yrkade motionären,
att regeln hvarje socken skulle ega en folkskola, hvilken minst tre da¬
gar i veckan borde besökas af alla gossar från 12 till 16 år; att vid
hvarje skola en korporal eller soldat skulle anställas såsom exercitie¬
mästare, för att hvarje skoldag minst 2 timmar öfva ungdomen; att en
»militärkatekes» borde ingå i skolkursen; att någon lämplig person i orten
borde förordnas tiH inspektör för eu eller flere skolor; vidare att ålders¬
klasserna 16—20 år borde exerceras hvarje helgdag om sommaren af
befäl från armén, samt flere socknars ungdom af nämnda ålder samlas
Motioner i Andra Kammaren, N:o 169,
5
till öfningar i större trupp, hvarjemte målskjutningar borde införas såsom
folklek och genom statspremier uppmuntras.
Ankarsvärds memorial framkallade i bondeståndet storm och oväder,
som väl dock mest föranleddes af vissa andra bestämmelser, än de redan
anförda, t. ex. att den manliga befolkningen från 25 till BO ar skulle en
gång årligen mönstras och vid behof kunna uppbadas för att användas
ej blott till fästningsgarnisoner, utan ock som förstärkning åt den aktiva
armén, hvarförutom den från 35 till 40 års ålder skulle vara pligtig att
delta o-a i provinsförsvaret. I nämnda stånd förutsade Anders Hakanson
jordbrukets och andra näringars samt sedlighetens och religionens förfall,
hvarjemte han påminte om hvad i forna tider bondedrängar skola hafva
uträttat utan kännedom om exercisreglementet — och häri instämde »med
högljudt bifall» de fleste af ståndet. Nils Strindlund skulle hafva ursäktat
Friherre Ankarsvärd, om han kunnat tro, att denne handlat af oförstånd,
men — sade talaren — »då jag nu måste öfvertyga mig, att häri mot
bättre vetande gjort det, kan jag aldrig förlåta honom, att han sökt åstad¬
komma ondt i stället för godt». En annan talare förutsäg, att »hela lan¬
det ginge förloradt», och en man från Vermland fann sig »befogad att
tro», att motionen vore »rigtad åt fäderneslandets undergång». Bland
yttrandena å riddarhuset påpekar jag G. Montgommeries, att militärlärare
borde anställas vid alla offentliga, högre och lägre skolor. Afstyrkt af
sammansatta Stats- och Ekonomi-Utskottet, ledde motionen ej till något
resultat. Anmärkningsvärdt är emellertid Utskottets yttrande, att be-
väringsinrättningen, för att blifva hvad den borde vara, tarfvade »en
större militärisk tjenstbarhet och, till vinnande deraf, en längre fortsatt
vapenöfning».
Den stora undervisningskomitén, i sitt den 20 December 1828 af-
gifna betänkande, inlät sig ej i vidare man pa fragan om militärunder¬
visning i de allmänna läroverken, än att den förordade gymnastiköfningar
i skolorna. Hvad folkskolorna angår, yttrar den (sid. 16), att till den
öfver minimum — d. ä. innanläsning och religionskunskap utsträckta
folkundervisning, som icke borde åläggas menigheterna, men väl upp¬
muntras, skulle höra gymnastik, der sådan kunde ordnas, och undervis¬
ning i simmande. Och om elementarläroverken säger komitén (sid. 66),
att, på det undervisningen i gymnastik må från gymnasierna spridas till
skolorna och de mindre läroverken inom stiften, det vore önskvärdt att
vid hvarje gymnasium måtte anställas en vid centralinstitutet i Stockholm
bildad lärare i gymnastik, med rättighet att sjelf bilda lärare och gifva
6
Motioner i Andra Kammaren, N:o 169.
dem laggiltigt vitsord om den till gymnastiska läraresysslor erforderliga
skicklighet.
Också Skolrevisionen 1832 förordade gymnastik vid gymnasier och
andra elementarläroverk. Det förtjenar kanske anmärkas, att Revisionen,
som angående läroämnena förklarade sig anse studiet af dem ej kunna
blifva »rätt fruktbringande, om de ej i studentexamen ovilkorligen foräras
af alla», från studentexamen uttryckligen ville utesluta pröfning i gym¬
nastik och andra öfningsämnen — en ännu i skollagstiftningen bestående
sjelfmotsägelse, som denna motion just har till syfte att påpeka.
Ett par ar senare, a 1834 års riksdag, bragte G. Montgommerie åter
sin militärbildningsplan under Riksdagens pröfning. Han föreslog, att mi¬
litärprofessorer måtte anställas vid universiteten, en militärlektor vid hvarje
gymnasium samt en, i svenska krigshistorien hemmastadd, exercitiemästare
vid hvarje trivial- och apologistskola, hvaremot den elementära militär¬
uppfostran vid Karlberg skulle upphöra. Ekonomi-Utskottet, åberopande
samma Utskotts yttrande i samma ämne vid föregående riksdag, afstyrkte
väl motionen, men instämde dock i undervisningskomiténs åsigt, att de
tre lägre klasserna vid krigsakademien kunde indragas. En reservation af
grefve Horn, med hvilken flere ledamöter förenade sig, visar att Mont-
gommeries yrkande var något mer än blott en ropandes röst i öknen.
Medan sålunda framsynte män ifrade för militärbildningens första grun¬
ders införlifvande med undervisningen i de allmänna läroverken, gick det
emellertid mycket långsamt att fa blott gymnastikundervisningen vid dem
ordnad. I Kongl. Maj:ts förut nämnda riksdagsberättelse år 1828 förmäles,
att Kongl. Maj:t »i förekommande särskilda frågor», så vidt lokala för¬
hållanden och befintliga tillgångar det medgifvit, förordnat om gymnasti¬
ska öfningar vid skolorna. Femton år senare uppgifver 1843 års skolre-
vision, att »från ett och annat gymnasium anmälts, att, ehuru både gym¬
nastikinrättningar finnas och anslag till gymnastiklärare blifvit beviljadt,
brist på kompetente sökande försports».
Det är väl, under sådana förhållanden, förklarligt nog, att en å 1844
ars riksdag väckt motion om militäröfningar i skolorna ej rönte bättre öde
än dess föregångare. Ekonomi-Utskottet vid nämnda riksdag (N:o 107)
afstyrkte ett af Herr C. G. Gustafsson väckt förslag att vid alla under¬
visningsverk och folkskolor, i städerna och på landet, undervisning måtte
meddelas icke allenast uti gymnastik och fäktning, utan ock uti dermed
sammanhang egande dagliga vapenöfningar, samt att för detta ändamål
exercitiemästare vid alla sådana skolor borde anställas och af staten lönas.
7
Motioner i Andra Kammaren, N:o 169.
Närmare halfannat årtionde efter sistnämnda tidpunkt yttrade den
komité, som 1858 förordnades att utarbeta förslag till ordnande af den
gymnastiska undervisningen, i sitt den 14 Oktober 1859 afgifna utlåtande, att,
»ehuru Rikets Ständer vid sistförflutne riksdag anvisat löner för gym¬
nastiklärare vid samtliga elementarläroverken, saknar omkring hälften af
dessa läroverk likväl både gymnastiklokal och lärare».
Riksdagen hade året förut genom skrifvelsen af den 20 Februari 18o8
(N:o 222, sid. 34) anvisat nödiga medel för ordnande af gymnastikunder¬
visningen, hvarå Rikets Ständer ansågo »synnerlig vigt böra läggas», så
vid de lägre som vid de högre elementarläroverken.
Nyssnämnda komité föreslog:
vid de lägre elementarläroverken och motsvarande klasser af de högre:
pedagogisk gymnastik med och utan redskap samt, för de äldre lärjun-
garne, enklare infanterirörelser, gevärsexercis och bajonettfäktning med trä¬
gevär;
vid de högre elementarläroverken: pedagogisk gymnastik med och
utan redskap, infanterirörelser, gevärsexercis och bajonettfäktning med van¬
liga gevär, värjföring, sabelföring och — för de äldsta klasserna > mål¬
skjutning;
vid seminarierna: pedagogisk gymnastik med och utan redskap, in¬
fanterirörelser, gevärsexercis och bajonettfäktning;
vid folkskolorna: pedagogisk gymnastik, marschöfningar och enklare
infanterirörelser samt, för de äldre gossarne, gevärsexercis och de första
grunderna af bajonettfäktning med trägevär.
Kort derefter uttalade sig omsider Rikets Ständer å 1859—60 års
riksdag (skrifvelsen N:o 145), i samband med antagandet af den nya be-
väringslagen, för militäröfningar i skolorna. A nämnda riksdag förekommo
jemte flera motioner dels om beväringsexercisens inskränkande till ett ars öf-
ningar, dels om dess upphörande — äfven förslag om undervisning i vapenkonst
i de allmänna skolorna (jfr Sammansatta Stats-, Lag- och Ekonomi-Utskottets
Utlåtande N:o 7, sid. 14). Resultatet häraf blef, att Rikets Ständer i nyss
åberopade skrifvelse angående beväringsförfattningen förklarade sig »hafva
trott tillfället vara inne att bereda laglighet åt en grundsats, hvars til¬
lämpning af allmänna meningen ansetts ännu säkrare än beväringsinrätt-
ningen leda till ett verkligen nationelt försvar, nemligen ungdomens tidiga
öfvande i militäriska sysselsättningar; och, ehuru lång tid torde åtgå, in¬
nan häraf äro att vinna sådana resultat, som kunna verka till lindring i
beväringsskyldiglieten, hafva Rikets Ständer likväl funnit sjelfva principen
8 Motioner i Andra Kammaren, N:o 169.
desto hellre förtjena uppmärksamhet, som öfningar i marscher, gymnastik
och vapenkonst i sig sjelfva ega en i fysiskt hänseende för det uppväxande
slägtet högst välgörande inflytelse, hvilket erfarenheten redan ådagalagt
vid de skolor, der sådana öfningar blifvit införda. Det är äfven af så¬
dan anledning, som Rikets Ständer ansett sig höra uti det stadgande i
förslaget till beväringslagen, hvilket handlar om användandet af de ifrå¬
gavarande afgifterna för vapenöfningsfrihet, inrymma föreskrift om den
genom . dessa medel uppkommande beväringsfondens användning till be-
väringsinrättningens ytterligare utbildande.»
Detta Rikets Ständers yttrande, i förening med så väl den 1S61 för¬
ordnade, först 1865 upplösta landtförsvarskomiténs utlåtande (jfr. den af¬
delning af komitens betänkande, som handlar om »den allmänna medbor¬
gerliga krigsbildningen»), som ock förslag från den till utarbetande af nytt
reglemente för Gymnastiska centralinstitutet förordnade komité, föranledde
det Kongl. cirkuläret af den 9 Januari 1863 angående undervisningen i
gymnastik och militäröfningar vid elementarläroverken, folkskolelärare¬
seminarierna och folkskolorna, sedermera fullständigadt genom cirkuläret af
den 19 Juni 1866.* Hvilka hinder till en början mötte gymnastik- och
militäröfningar vid folkskolorna, och huru man bemödade sig att dem af¬
hjelpa, derom hänvisar jag till statsverkspropositionen 1865, bilagan N:o 7, sid.
47. Sålunda var då omsider den aldrig helt och hållet bortkomna ledtrå¬
den från 1812 åter upptagen. Efter nära femtio års förlopp hade den fem-
tonde Riksdagen under det nya statsskicket gjort till sin den tanke, som
uttalats redan af den tredje i ordningen. Den historik, jag meddelat, ut¬
visar väl en långsam växtlighet för nya idéer, men ock att marken var
för dem gynsammare inom Riksdagen än inom Regeringen, ty den senare
har ej äran af något initiativ.
Det olyckliga förslag till landtförsvarets organisation, som framlades
för och förkastades af sista ståndsriksdagen, utgick från synpunkter, så
fjerran skilda från den allmänt medborgerliga krigsbildningens tanke, att
det i. denna öfversigt endast nämnes af den negativa anledningen, att det
stod i så öppen strid med ett sträfvande, som under ett hälft århundrade
arbetat i sinnena, nemligen den allmänna värnpligtens idé. Chefen för
Landtförsvarsdepartementet nämnde visserligen i sitt anförande till stats¬
rådsprotokollet (bilagan N:o 3 a till statsverkspropositionen af den 27
För innehållet af dessa cirkulär och flere i det följande åberopade föreskrifter anser
jag ej nödigt att i denna historik redogöra, då de äro lätt tillgängliga dels i Svensk för¬
fattningssamling, dels i särskilda skolförfattningssamlingar.
9
Motioner i Andra Kammaren, N:o 169.
Oktober 1865, sid. 30) Landtförsvarskomiténs förslag rörande den »all¬
männa medborgerliga krigsbildningen», men »bestämmelserna för under¬
visningen i gymnastik, dess tillämpning och sammanbindning med mili-
täröfningar vid undervisningsverk» lemnade han för öfrig! å sido, emedan
dessa frågor »tillhöra annat departements föredragning.» o
Redan å första riksdagen efter representationsreformen träder anyo
frågan om ungdomens militära uppfostran fram i förgrunden. Riksdagen,
i sfn skrifvelse den 13 Maj 1867 om landtförsvarets organisation, yttrade
bland annat: , ,, ,
Kitt sådana åtgärder böra vidtagas, hvarigenom icke _ blott_ undervis¬
ning i gymnastik och militäröfningar varder, så vidt möjligt, i skolorna
meddelad, utan äfven att, efter skoltidens slut och till dess bevärmgs-
åldern inträder, den manliga ungdomen må, på det sätt och pa de tider
Kon ad. Maj:t, med hänsyn till lokala förhållanden kan finna skäligt be¬
stämma, samlas inom mindre områden, för att af dertill förordnade in¬
struktörer i dessa öfningar ytterligare utbildas.»
Det förslag till landtförsvarets organisation, som den 31 December
1868 af chefen för Landtförsvarsdepartementet inför ° Kongl. Maj:t före¬
drogs (bilagan till Kongl. Maj:ts proposition N:o 11 år 1869), uppstälde
val, såsom oundgängligt vilkor för beväringsöfningarnes inskränkning till
sammanlagd! 60 dagar, »att ungdomens militära uppfostran genom mili¬
tär- och gymnastik öfningar i skolorna redan under en tidigare ålder blil-
vit påbegynd och grundlagd, samt att förberedande öfningar i hemorten
under de beväringsåldern närmast föregående år egt rum» (sid. 231), men
planen för denna »militära uppfostran» och dessa »förberedande öfningar»
var mera till sina grunder antydd, än i detalj fullt formulerad (jfr sida.
0 och 116—118). Kongl. Maj:t lät för öfrigt frågan härom »anstå», med¬
delade den till Riksdagens kännedom, men inrymde den icke i sitt förslag
(propositionen N:o 11, sid. 17.)
Om resultatet af Kongl. propositionen behöfver jag ej erinra, frukt¬
lösa blefvo emellertid ej denna Riksdags förhandlingar för ungdomens
»krio-sbildning», tack vare den numera hädangångne, oförgätlige fosterlands¬
vän,0 hvilkens motion (N:o 4 i Andra Kammaren) föranledde Riksdagens
beslut att dels till Kongl. Maj:ts förfogande ställa ett extra anslag a 20,000
kronor »för utsträckning: af krigsbildningen i rikets offentliga skolor och
undervisningsverk», dels” anhålla om förslag till följande riksdag om de
anslao-sbelopp, som för samma ändamål kunde anses framgent erforder¬
liga. Samma år sändes en regementsofficer till Schweiz i ändamål att m-
jBill. till Riksd. Prot. 1881. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band, 22 Haft.
10 Motioner i Andra Kammaren, Ko 169.
hemta kännedom om, huru krigsundervisningen ordnats i detta lands un¬
dervisningsverk.
Härefter följde det Kongl. cirkuläret af den 23 Mars 1870 angående
militäröfningarne vid elementarläroverken och seminarierna (direktionen för
gymnastiska centralinstitutet, hvilken yttrande infordrats, hade äfven ytt¬
rat sig angående folkskolorna och de tekniska skolorna). I statsverkspro¬
positionen samma år äskade Kongl. Maj:t nyssnämnda belopp (afsedt äf¬
ven för de tekniska elementarskolorna samt för inspektion öfver de gym¬
nastiska och militäröfningarna), hvilket ock af Riksdagen beviljades (deraf
på extra stat 4000 för inspektionen).
I det förslag till landtförsvarets ordnande, som framlades för 1871
års Riksdag, hade krigsministern frångått tanken på »förberedande öfnin-
gar» i hemorten före värnpligtsåldern, »i anseende till de med anordnan¬
det af sådana förberedande öfningar förknippade praktiska svårigheter».
Hvad militäröfningarna i skolorna angår, må ihågkommas, att förslagets
upphofsman å dem både en viss vigt med hänsyn särskildt till reserv-
befälsinstitutionen.
En motionär vid samma riksdag (Andra Kammaren, N:o 22) vidhöll
emellertid tanken på »förberedande öfningar» i ett förslag af följande
lydelse:
Datt krigsvetenskap för subalternbefälsgrad inrymmes bland obliga¬
toriska undervisningsämnen vid statens allmänna läroverk, hvarefter alla
tjenstesökande skola förete godkännande vitsord i sådan vetenskap;
att inom hvarje kommun inrättas krigsskola för rekryt- och under¬
befälselever, der lämplig sådan undervisning meddelas åt alla ynglingar
om 16—20 år af kommunens skollärare, klockare och presterskap samt
ortens kompanichef, en timme näst före gudstjensten och en timme näst
etter dess slut, de trenne första söndagarne i hvardera af April—Septem¬
ber månader;
att dessa elever, jemte undervisningen och på samma dagar, äfven
öfvas i exercis, manöver och målskjutning med af kronan erhållna gevär
och ammunition, under ledning af kompanichefen, biträdd af nyssnämnde
kommuntjenstemän: skjutningen, med 5 skott per man, före skoltimmen
och gudstjensten, exercis och manöver 2 å 8 timmar på eftermiddagen;
att alla gossar om 11 —15 år, äfven om de dessförinnan lemnat sko¬
lan, öfvas i manöver och exercis, med af skolstyrelsen anskaffade trägevär,
2 å 8 timmar hvarje onsdags- och lördagseftermiddag den tjenliga års-
Motioner i Andra Kammaren, N:o 169.
tiden af skolans samvaro, under ledning ai skollärare, klockare och
presterskap.)) . „
T en annan vid samma riksdag väckt motion (N:o 1 oO x Andra kam¬
maren) föreslogs, dels att i folk- och elementarskolorna undervisning skulle
meddelas i de enklaste grunderna för rörelser i sluten och spridd ordning
jemte handgevärsexercis, dels att »under åren mellan folkskolan och be¬
väringsåldern frivilliga öfningar i målskjutning» skulle ega ruin, och att
en viss under dessa öfningar uppnådd träffsäkerhet skulle lända till be¬
frielse från 14 dygn af första rekrytmötet.
Särskilda Utskottet ingick ej i någon verklig pröfning ai förslagen
rörande krigsundervisning i skolorna och förberedande öfningar, men ansåg
sig, i och med förslaget till svar å Kongl. Maj:ts proposition, jemväl
hafva yttrat sig om de enskilde motionärernas framställningar äfven i
punkter, som saknade all motsvarighet i den Kongl. propositionen (jfr
Utlåtandet N:o 1, sid. 47).
Ä näst följande riksdag väcktes i Andra Kammaren tvenne motioner
(N:is 21 och 171) dels om förberedande öfningar mellan konfirmations-
och beväringsåldern, dels om införande af vapenöfningar i alla offentliga
skolor. Väl tillstyrkte, hvad den förra frågan vidkommer, Kammarens
Första Tillfälliga Utskott (Utlåtande N:o 11; jfr Lag-Utskottets Utlå¬
tande N:o 22) en skrifvelse med anhållan, att Kongl. Maj:t ville taga i
öfvervägande, »i hvad mån öfningar i målskjutning inom kommunerna må
kunna anordnas» och derom till Riksdagen aflåta förslag, och blef detta
förslag af Kammaren utan diskussion bifallet (Prot. 1, sid. 362). Otver-
lemnadt till Första Kammaren, blef det af denna Kammares Första lul-
fällio-a Utskott (Utlåtande N:o 5) utvidgadt till en hemställan om skrif¬
velse till Kongl. Maj:t med begäran, att Kongl.. Maj:t ville taga i öfver-
väo-ande, »dels i hvad mån öfningar i målskjutning inom kominunerne ma
kunna anordnas, dels i hvad mån och på hvad sätt en obligatorisk under¬
visning i rekrytbildningens första grunder skulle kunna utsträckas till alla
af staten eller kommunerna understödda undervisningsverk, samt huruvida
icke jemväl en högre grad af militärisk bildning för dylika läroverk ej
bevistande ynglingar, ifrån det de fyIt 15 år till dess de inträda i be¬
väringsåldern, skulle kunna inom kommunerna meddelas». Första Kam¬
maren fann tyvärr för godt att låta hela frågan falla (Prot. 3, sid.^288 t )•
Hvad förberedande vapenöfningar före beväringsåldern angår, inne¬
höll 1875 års förslag till lag om allmänna värnpligten (§§ 42—43), att
för de värnpligtige, som icke uppnått den för utskrifning stadgade ålder
12 Motioner i Andra Kammaren, N:o 169.
och sålunda tillhöra någon af landstormens tre yngsta årsklasser, »frivil¬
lig1 o malskjutningsöfningar» skulle anordnas inom landtvärnskompaniernas
områden, således för ynglingar om 18—20 år (jfr §§ 1 och 4 mom. e).
Mot denna »frivillighetsprincip» uttalade sig eu motionär i Andra Kamma¬
ren, hvilken framlade ett förslag (motion N:o 165) om »lagtvungen för¬
beredande rekrytbildning lör gosse- och ungdomsåren», i hvithet man åter¬
finner grunddragen af samme motionärs vid 1871 års riksdag väckta mo¬
tion i samma ämne. Särskilda Utskottet ansåg sig ej kunna förorda »nå¬
gon vidare utsträckning» af de militäriska öfningarna i skolorna, men fö¬
reslog en anhållan hos Kongl. Maj:t, att årlig inspektion af dessa öfningar
i elementarläroverk och folkskollärareseminarier måtte verkställas af dertill
kommenderade regementsofficerare, och aflat Riksdagen i enlighet med
detta förslag skrifvelse (N:o 66) till Kongl. Maj:t.
Det 1877 af Kongl. Maj:t framlagda förslag angående allmänna värn-
pligten innehöll enahanda bestämmelse om »frivilliga målskjutningsöfningar»
för landstormens yngsta årsklasser som den förutnämnda i 1875 års för¬
slag. Ett af motionär i Andra Kammaren (N:o 114) år 1877 framstäldt
förslag om anhållan, det Kongl. Maj:t ville framlägga förslag till ord¬
nande särskild! af militärundervisningen i folkskolorna, afstyrktes af veder¬
börande Utskott pa den grund att, om militärundervisningen i folksko¬
lorna ej. är nöjaktig, anledningen dertill »ej kan vara att söka i gällande
lagstiftning»; motionen ledde ej till någon åtgärd. — Det af flere motio¬
närer i Andra Kammaren 1878 väckta förslag om landtförsvarets om¬
bildning, liksom det af Kongl. Maj:t 1880 framlagda om allmänna värn-
pligten, hafva ingen direkt betydelse för frågorna om krigsundervisning
i skolorna och om förberedande öfningar före bevärinesåldern.
o O
Den härmed afslutade historiska återblicken på en ej ovigtig detalj
af den stora fragan om försvarets ordnande lemnar en bild af det van¬
liga förloppet af nya idéers förverkligande i samfundslifvet. Först utta¬
las en allmän grundsats, hvilken såsom sådan lätt nog vinner anhängare.
När man sa gar till ett försök att tillämpa den, då komma för långt
drifna anspråk i strid med bestående förhållanden. Mot ena partens
entusiasm och benägenhet att förbise verkliga svårigheter resa sig, å andra
sidan, de betänksammes betänkligheter och de obotfärdiges förhinder.
Motioner i Andra Kammaren, N:o 169.
13
Efter hand gifver man efter å ömse sidor och enar sig om smärre åtgär¬
der. Visserligen hafva de stora, vidtutseende planernas förfäktare ej fått
på långt när allt hvad de önskat, men å andra sidan hafva ock de, som
från början gåfvo ut alla svårigheter för ingenting mindre än rena omöj¬
ligheter, dragit sig tillbaka från det absoluta till det mer eller mindre
suspensiva vetots ståndpunkt. Och en vacker dag finnas, nästan utan att
man märkt huru det gått till, de hvar för sig så små stegen framåt hop¬
summerade utgöra ett ganska betydande resultat.
Så mycket synes mig kunna sägas om de åtgärder för krigsunder-
visningen i skolorna, som hittills egt ruin. Resultatet förekommer mig
vara rätt betydande, ej i den mening, att det i och för sig redan nu
skulle vara af nämnvärd vigt för landets försvarskraft, utan såsom ett
bevis, att man, utan någon farhåga att hämma skolans verksamhet för
hennes öfriga uppgifter, kan förtröstansfullt gå vidare och derigenom nå
ett resultat af ännu större, direkt praktisk vigt.
Hvad den egentliga folkskolan vidkommer, torde de välbekanta hin¬
der, som hittills åberopats mot allehanda förslag, att der skulle undan¬
göras en större del af rekrytbildningen, ännu länge komma att ega full giltig¬
het. Men det vill synas, som skulle man med fog på den högre folkskolan
och på den s. k. fortsättningsskolan kunna ställa andra anspråk. De högre
folkskolornas lärjungesiffra, i medeltal, under åren 1875—1879 är 385.
Ehuru fortsättningsskolorna äro en helt ny inrättning (Kongl. Kung. 11 Sept.
1877), har år 1880 statsunderstöd meddelats åt ej mindre än 399 sådana
skolor, hvilkas lärjungar väl få antagas hafva uppgått till ej få. tusental.
Visserligen är minimum af fortsättningsskolornas undervisningstid ganska
kort, men dels torde äfven inom dess gränser något kunna göras för mi¬
litära öfningar, dels torde en förlängning deraf vara att motse. När den
förutnämnda motionen år 1877 angående militäröfningar i folkskolorna
behandlades i Andra Kammaren, yttrade (Prot. II, N:o 21, s. 37) Kam¬
marens i alla folkundervisningsangelägenheter mest sakkunnige och för¬
fara ledamot: »Hade man fortsättningsskolor, som vidtoge, när barnen
lemnade folkskolan vid 14 eller 15 års ålder, och om der under ledning
af militärbefäl meddelades militärundervisning, och kunde öfningarna
fortsättas äfven efter barnens konfirmation, då skulle man kunna uträtta
något i detta hänseende; men icke må man tro, att under närvarande
förhållanden man skall kunna i afseende å militärundervisningen åstad¬
komma något med 10, 11 å 12, möjligen 13 års barn, så utrustade dess¬
utom som de komma till skolan.»
14
Motioner i Andra Kammaren, N:o 169.
Jag skall här blott påpeka, att detta märkliga yttrande från kompe¬
tent håll innebär eu fruktbar anvisning, som en ej aflägsen framtid torde
komma att äfven göra fruktbärande.
Också blott i förbigående påpekar jag, att af de tekniska skolorna
något mer än hittills bör kunna uträttas för ungdomens rnilitäriska upp¬
fostran.
Mitt egentliga syftemål är nemligen nu endast att framhålla önsk¬
värdheten af ett tillägg till de redan gällande bestämmelserna om vapen-
öfningar i de »allmänna läroverkens» öfre klasser. Deras lärjungars va-
penöfningar kunna uppenbarligen lemna ett resultat af vida större, direkt
praktisk betydelse, än de flere år yngre gossarnes i förutnämnda skolor.
Och då antalet af dem, som efter godkänd mogenhetsexamen lemnat all¬
männa läroverket, i medeltal under femårsperioden 1876—1880 varit icke
mindre än 591, d. ä. öfver åtta gånger flere än de år 1880 från krigs¬
skolan utexaminerade elevernas antal (71), så torde äfven från den syn¬
punkten frågan om deras militärbildning förtjena ökad uppmärksamhet.
Emellertid äro militäröfningarna i de allmänna läroverken ännu blott
ett »på nåder» insläppt ämne, som der utan tvifvel ofta får »maka åt sig»
på grund af åtskilliga omständigheter. Vigtigast bland dessa omständig¬
heter är den, att för af gångsexa men, för detta första stora steg ut i lif-
vet, dessa öfningar icke ega någon i minsta mån bestämmande vigt. Det
är obestridligt, att ett sådant förhållande skadligt återverkar på undervis¬
ningen, återverkar både på lärjungens intresse för och på vederbörandes
omvårdnad om dessa öfningar. Begäre man ej, att färdigheten att sköta
geväret skall i ynglingens ögon blifva lika vigtig, som de främmande
glosor, han behöfver för sina skrifprof, när för det eftersträfvade målets
vinnande den förre är alldeles likgiltig, men de senare salighetens vilkor.
Man må ej invända, att färdigheten i öfriga »öfningsämnen», lika väl
som vapenfärdigheten borde pröfvas och genom betyg uppskattas i af-
gångsexamen. Det är alls icke nödigt, att alla ynglingar lära sig att
sjunga eller rita, men soldatbildningens element eger man fordra att hvarje
vapenför svensk yngling inhemtar i bredd med öfriga elementarkunskaper.
Nekom för öfrigt ej den yngling, som har ringa glädje och heder af sin
vandring på latinska grammatikans törnbeströdda stig, rättigheten att till
motvigt mot ett med knapp nöd vunnet »godkänd» för sina bemödanden å
latinets »själsgymnastik» kunna uppvisa ett »berömlig» för sin duglighet i
gymnastik och vapenöfning. Den rättigheten kan komma att åt honom före-
Motioner i Andra Kammaren, Ko 169.
15
teckna eu framgångsrik lefnadsbana, medan eljest den daliga latinkunska¬
pen skulle utgöra ett omen för en mer eller mindre förfelad.
Då en väsentlig reform af de allmänna läroverken, i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med Andra Kammarens förlidet ar fattade beslut, nu
är inom riksdagen föreslagen, har jag ansett rätta tidpunkten vara inne
att verkställa min längesedan fattade afsigt att söka bringa under Riks¬
dagens afgörande den frågan, huruvida ej pröfning i gymnastik och vapen-
föring bör få ett rum i maturitetsexamen.
Jag tillåter mig derför att hemställa,
att Andra Kammaren för sin del besluter, att Riks¬
dagen i skrifvelse till Kong! Maj:t anhåller, att Kongl.
Maj:t täcktes taga i öfvervägande, om ej pröfning i
gymnastik och vapenföring bör ingå i afgångsexamen
vid rikets högre allmänna läroverk och vitsord öfver
lärjungarnes färdighet i nämnda öfningsämne meddelas
i afgångsexamensbetyget.
Stockholm den 9 Mars 1881.
A. HEDIN.