Motioner i Andra Kammaren, N:o 135.
19
N:o 135.
Af Ilerr H. Halldin: Om skrifvelse till Kongl. Maj:t om fram¬
läggande af förslag till författning angående ordnande af
pantlånerörelsen i riket.
En rörelse, som på senare tid inom vårt land fatt en icke ringa ut¬
bredning, är pantlånerörelsen; denna, val ordnad, kunde vara till mycket
gagn, men, lemnad åt sig sjelf, vållar den mycken skada; i senare hänseende
har det samhälle, jag har äran representera, gjort en sorglig erfarenhet.
Pantlånerörelsen har i hufvudsak, för att icke säga uteslutande, funnit
ett beqvämt sätt att taga sin rika näring bland städernas minst lyckligt
lottade samhällsmedlemmar, Indika mången gång i nödens stund, kanske för
att afhjelpa ett gråtande barns hunger, eller till afhjelpande af annan dylik
nöd, måst beröfva sin fattiga hydda det mest oundgängliga boting, mot
hvilket den fattige, dels i förhållande till botingets eller varans oundgängliga
behof och dels i förhållande till varans rätta värde, hos en samvetslös pant¬
lånare gemenligen erhåller en obetydlig penning, mot ränta af ända till 10
procent i månaden. Men ej nog med dylika känsloskakande skuggor! Denna
rörelse har tilldragit sig en annan sorglig uppmärksamhet, nemligen: den
fattige husfadern, som fallit offer för dryckenskapslasten, beröfvar sin lidande
maka och barn deras nödtorftiga artiklar, för att genom pantlånarens be¬
nägna medverkan bereda ytterligare näring åt sin lidelse. Brottslingar och
minderårige hafva i pantbanken lättare än annorstädes att på en olofligen
åtkommen vara genast erhålla penningar, utan att låntagarens namn, yrke
eller hemvist behöfver uppgifvas eller antecknas, hvadan och hvarigenom den
brottslige ej behöfver befara att blifva upptäckt.
Rättegångar hafva af allmän åklagare och enskild person blifvit förda
emot en viss pantbanks synliga redskap, för innehafvande af orättfånget gods
och för förskingring af pant, hvilka i underdomstol ledt till ansvar och re¬
‘20 Motioner i Andra Kammaren, N:o 135.
dovisning för den åtalade, men, fullföljda i öfverdomstol, utfallit till förmån
för den åtalade.
Utan att fälla något som helst omdöme öfver domstolarnes olika upp¬
fattning, tillåter jag mig dock, såväl med anledning af denna olika uppfattning,
som ock med särskild hänsyn dertill, att lagstiftningen väl näppeligen i sin
utveckling, efter behof, hunnit följa pantlånerörelsen i dess utveckling, be¬
tvifla fullständigheten af hvad i nu gällande lag om pant finnes stadgadt.
Utan att i ringaste män vilja gifva vare sig den på min lägre stånd¬
punkt i lagkunnighet likstälde någon fingervisning om hvad i ämnet stad¬
gas hör, ej heller andra mera upplysta och kunniga personer, tillåter jag mig,
att antydningsvis nämna en del bestämmelser, Indika enligt min åsigt torde
till någon del, bland andra bestämmelser, genom allmän författning vara till-
lämpliga och hvarigenom pantlånerörelsen i riket hlefve bättre ordnad, till
exempel:
att pantlåneinrättning (så kallad pantbank) samt den eller de
personer, som äro ansvariga för densamma, hos myndigheten i orten
behörigen anmälas;
att namn, yrke och hemvist å de personer, som mot pant er¬
hålla lån, i en liggare antecknas;
att lån mot pant ej må afslutas med minderårig;
att räntan för lån mot pant ej må öfverstiga ett visst maximum.
Med anledning af hvad jag nu haft äran andraga, vågar jag vörd¬
samt föreslå,
att Riksdagen må hos Kong!. Maj:t i underdånig skrif¬
velse anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och
för Riksdagen framlägga förslag till allmän författning,
hvarigenom pantlånerörelsen i riket lämpligen ordnas.
Om remiss till Lag-Utskott anhålles.
Stockholm den 28 Januari 1881.
H. Halldin,