Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 6.
1
N:o 6.
Ank. till Riksd. Kansli den 8 Mars 1880, kl. 12 midd.
Första Kammarens Andra Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 3,
i anledning af väckt förslag om förändrad lydelse af §
48 mom. 1 i Kongl. förordningen om fattigvården.
Uti en inom Första Kammaren väckt och till Utskottet öfverlem-
nad motion, N:o 29, har Herr Ekström anfört: att Kongl. Förordningen
den 9 Juni 1871 angående fattigvården väl, enligt 29 § mom. 1 be¬
rättigade fattigvårdssamhälle, som emot dylikt samhälle i annat län ville
föra talan om ersättning för lemnad fattigvård, att göra sin talan an¬
hängig hos Konungens Befallningshafvande i det län sökanden tillhör,
hvarefter denna embetsmyndighet har att öfversända ärendet till hand¬
läggning af Konungens Befallningshafvande i det andra länet; men att
den lättnad, som sålunda blifvit sökanden beredd, icke, efter den tolkning,
som gifvits åt förordningen, kommer sökanden till godo, i händelse han
vill anföra besvär emot det beslut länsstyrelsen inom annat län i ären¬
det meddelat. Förordningen stadgar nemligen i 48 § mom. 1 att den
missnöjde med Konungens Befallningshafvandes beslut i ärende af före¬
varande beskaffenhet må deröfver hos Kammarrätten anföra besvär, hvilka
inom föreskrifven tid skola aflemnas till Konungens Befallningshafvande,
som infordrar vederbörandes förklaring och insänder handlingarne till
Kammarrätten; och då författningen icke innehåller medgifvande att be¬
svären må till länsstyrelsen i hemorten aflemnas, har häraf hemtats stöd
för den tolkning, att besvären skola aflemnas omedelbart till den Konun¬
gens Befallningshafvande, hvars beslut utgör föremål för klagan, hvilket
åter haft den följd att besvär i fattigvårdsmål, som berört fattigvårds-
samhällen inom två särskilda län, ehvad besvären inom fatalietidens ut-
Bih. till Riksd. Prot. 1880. 8 Sand. 2 Afd. 1 Band. 3 Häft.
2
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 6.
gång aflernnats till länsstyrelsen i hemorten och sedermera derifrån öfver-
lemnats till länsstyrelsen i det andra länet, likväl förklarats icke kunna
komma under pröfning.
Motionären anser för sin del billigheten fordra, att fattigvårds-
samhälle, äfven då fråga är om anförande af besvär i nyss omförmälda
fall, må kunna hafva sin talan bevarad, om besvären inom behörig tid
aflemnas hos Konungens Befallningshafvande i hemorten, och tror att ett
dylikt medgifvande, hvarigenom fattigvårdssamhälle jemväl skulle vinna
befrielse från eljest oundvikliga kostnader för målets fullföljd, innefattar
en följdrigtig tillämpning af den grundsats, hvarpå den bestämmelse hvilar
att sjelfva ersättningsanspråket må kunna, der detsamma afser fattigvårds¬
samhälle i annat län, med laga verkan anmälas hos Konungens Befall¬
ningshafvande i hemorten; och har motionären i följd häraf föreslagit,
det Riksdagen må uti underdånig skrifvelse hos Kongl. Maj:t anhålla
att åt § 48 mom. 1 i fattigvårdsförordningen må gifvas följande för¬
ändrade lydelse:
»Den som är missnöjd med Konungens Befallningshafvandes beslut
i tvist emellan fattigvårdssamhällen, rotar eller enskilde i fråga om viss
persons fattigvård eller hemortsrätt eller om ersättning för kostnad, som
af hans fattigvård, hemsändande eller begrafning förorsakats, må deröfver
hos Kammarrätten anföra besvär, hvilka innan klockan tolf å trettionde
dagen efter den, då klaganden af beslutet erhållit del, den dagen likväl
oräknad, skola aflemnas till Konungens Befallningshafvande, som öfver
besvären infordrar vederbörandes förklaring, och, sedan den inkommit,
till Kammarrätten insändes samtliga till målet hörande handlingar jemte
eget utlåtande; dock att fångvårdsstyrelse, som vill söka ändring i af
Konungens Befallningshafvande i annat län meddeladt beslut, må ega att
besvären till Konungens Befallningshafvande i hemorten aflemna, genom
hvars försorg besvären, försedde med anteckning om dagen, då de in¬
kommit, böra till Konungens vederbörande Befallningshafvande för hand¬
läggning öfverlemnas. Lag samma gäller för fullföljd af klagan öfver
åtgärd, som, på sätt i § 46 mom. 4 sägs, Konungens Befallningshaf¬
vande funnit nödigt besluta; dock skall sådant beslut genast befordras
till verkställighet, utan afvaktan af besvärstidens utgång eller anförda be¬
svärs pröfning.»
Utskottet finner, lika med motionären, det vara billigt och önsk-
värdt att, i händelse fångvårdsstyrelse vill anföra klagan öfver ett af
3
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 6.
Konungens Befallningshafvande i annat län, än der fattigvårdssamhället
är beläget, meddeladt beslut i fattigvårdsärende, besvären må få ingifvas
hos Konungens Befallningshafvande i hemorten, hvilken myndighet seder¬
mera har att öfversända handlingarne till den Konungens Befallningshaf¬
vande, hvilkens beslut öfverklagas. En annan fråga är likväl huruvida
besvären, för att komma under pröfning, böra hafva tillhandakommit sist¬
nämnda embetsmyndighet före fatalietidens utgång; men då den tid, sjelfva
anspråket på ersättning för lemnad fattigvård lagligen får omfatta, bestäm¬
mes efter den dag ansökningen är gjord hos Konungens Befallningshaf¬
vande i hemorten; och då fatalietid till klagan öfver Konungens Befall-
ningshafvandes beslut i mål af förevarande beskaffenhet beräknas efter
den dag part erhållit del af beslutet, synes den klagande böra hafva
förvarat sin rätt, om besvären före fatalietidens utgång ingifvas till
Konungens Befallningshafvande i hemorten.
Utskottet hemställer förty att Riksdagen behagade uti underdånig
skrifvelse hos Kongl. Maj:t anhålla,
att 48 § 1 mom. fattigvårdsförordningen måtte för¬
ändras i det syfte motionären föreslagit.
Stockholm den 2 Mars 1880.
På Utskottets vägnar:
W. STRÅLE.
Reservationer:
af Herrar Wennerberg och O. H. Forssell.