Lag- Utskottets Utlåtande N:o 41.
1
N:o 41.
Anb. till Riksd. Kansli den 22 April 1880, kl. 1 e. ra.
Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om an¬
tagande af en lag om afveckling medelst administration.
Uti en inom Första Kammaren afgifven och till Lag-Utskottet
remitterad motion, N:o 33, hemställer Herr A. O. Wallenberg »det Riks¬
dagen för sin del behagade besluta om Lag om afveckling medelst admi¬
nistration af följande lydelse:
§ I-
Vill köpman, som instält sina betalningar, men om hvilkens för¬
sättande i konkurstillstånd yrkande ännu ej blifvit väckt, öfverlemna sitt
bo till afveckling medelst administration, och har han fört sådana böcker,
som i ICongl. förordningen den 4 Maj 1855 om handelsböcker omför-
mälas, då må trenne eller flera af hans borgenärer genom kungörelse i
allmänna tidningarne kalla samtlige borgenärer att å tionde dagen från
kungörelsens införande sammanträda för att öfverlägga och besluta om
afveckling medelst administration; och skola alla kände borgenärer under¬
rättas om sammanträdet genom särskilda kallelsebref, hvilka böra till
dem med posten ofördröjligen afsändas.
§ 2.
Då sådan kungörelse utfärdats och intill dess beslut i anledning
af frågan om afveckling medelst administration blifvit fattadt eller der
Bih. till Liksd. Prat. 1880. 7 Sarnl. 25 Höft. 1
2
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 41.
afveckling beslutats, så länge den fortgår, ege borgenär för fordran, som
före betalningsinställelsen tillkommit, icke rätt att i annan ordning, än
här nedan föreskrifves, söka det gäldenärs egendom till konkurs afträdas
skall, eller att samma fordran i laga ordning utsöka.
§ 3.
Vid sammanträdet anmäler hvarje borgenär beloppet af sin fordran,
dock att det belopp, hvarför borgenär vid sammanträdet må rösta, i
händelse det öfverstiger hvad gäldenärens bok utvisar, skall medelst före¬
teende af ostridigt fordringsbevis styrkas.
Förslag till afveckling medelst administration skall såsom antaget
anses, derest antingen alla tillstädesvarande borgenärer sig derom förenat,
eller ock fyra femtedelar af de vid sammanträdet närvarande borgenä-
rerne bifallit förslaget, och desse borgenärer jemväl representera fyra
femtedelar af de ostridiga fordringarne.
§ 4. '
Varder beslut om gäldbundna boets afveckling medelst administration
i behörig ordning fattadt, ege borgenärerne i den ordning, som för val
af gode män i konkurs är föreskrifvet, utvälja administratörer, två eller
flere, att boet om händer taga och afveckla. Vid samma tillfälle utfärda
borgenärerne instruktion och bemyndigande för administratorerne.
Anse administratorerne, efter tagen närmare kännedom om gäld¬
bundna boets ställning, afveckling utan konkurs overkställbar, göre hos
Rätten ansökan om boets försättande i konkurs, men ansvare för boets
tillgångar, till dess de af konkursförvaltarne omhändertagas.
§ 5.
Har afveckling medelst administration blifvit beslutad och kommit
till stånd, må den under ingen förevändning fortgå längre tid än tolf
månader, räknadt från den dag beslut om afveckling fattades.»
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 41.
3
Då det af Herr Wallenberg nu framlagda lagförslag är ordagrant
lika lydande med det vid sistlidne riksdag af llerr G. H. Stråle inom
Första Kammaren uti motionen N:o 16 framstälda, af Lag-Utskottet i
dess Utlåtande N:o 34 afstyrkta och af båda Kamrarne utan votering
afslagna, får Utskottet, under hänvisning beträffande utländsk lagstift¬
ning till hvad uti nämnda utlåtande finnes anfördt samt med upplysning,
att det uti samma utlåtande omförmälda, uti England af regeringen för
parlamentet framlagda lagförslag icke, efter antagandet i Öfverhuset,
hann att uti Underhuset fullständigt behandlas, innan parlamentet proro-
gerades, hvadan detsamma för den gången förföll, nu i öfrigt åberopa
hvad Utskottet så väl vid sistlidne riksdag, som vid den närmast före¬
gående, andragit såsom skäl för afstyrkande af liknande förslag.
Sedan Utskottet anfört, hurusom af den lemnade redogörelsen för
den utländska lagstiftningen i ämnet framginge, att hvarken i Tyska ri¬
ket, Frankrike eller Österrike något rättsinstitut förekomme, som mot¬
svarar den ifrågasatta »afvecklingen»; och att, då vidare det i nämnda re¬
dogörelse närmare omförmälda nordamerikanska förfarandet endast kunde
inträda under pågående konkurs, det egentligen endast vore till England,
man med något skäl kunde hänvisa, då man i främmande lagstiftning
sökte stöd för att i vårt land införa lagstadgad »afveckling under admi¬
nistration», men hurusom härvid den anmärkning läge nära, att hvarken
våra affärsförhållanden vore jemförliga med Englands eller rättsliga åt¬
gärder i allmänhet här i landet förenade med de dryga kostnader och,
i många fall vidlyftigheter, som der gjorde så önskvärdt att undvika
deras anlitande, yttrade sig Utskottet vidare på följande sätt.
Mot hela anordningen möta derjemte, enligt Utskottets tanke, ur
principiel synpunkt störa betänkligheter. Hvarje lagstiftning i föreva¬
rande afseende måste — derest den skall hafva något ändamål — leda
till ett genom andras beslut för enskilde fordringsegare stadgadt hinder
att medelst anlitande af vanliga exekutiva åtgärder göra sin rätt gäl¬
lande och till ett mot dem öfvadt rättsligt tvång att deltaga uti en af
andra beslutad »afveckling», eller med ett ord: det är här fråga om ett
slags rättsligt förfarande, som, utan att heta konkurs och utan att i för¬
hållande till gäldenären så verka, dock, hvad fordringsegarne beträffar,
skulle medföra alla följder af en konkurs. I alla händelser borde väl
denna »afveckling» med alla sina i en mängd rättsförhållanden så ingri¬
pande följder icke kunna inträda förr, än efter domstols pröfning af och
bekräftelse å borgenärernes beslut. Men härför erfordras ett rättsligt
fastställande af fordringarne och fordringsegarnes å dem grundade röst¬
4
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 41.
rätt, hvilket åter till följd af den omgång och tidsutdrägt, deraf skulle
förorsakas, komme att i hög grad förminska värdet af hela förfarandet.
Tvångsackordet har visserligen åberopats såsom exempel på, att
den ena fordringsegarens rätt gjorts beroende af de andres beslut, men
härvid har förbisetts, att i fråga om antagande af ackord förefinnas flera
garantier och den domstolens medverkan, hvilka det föreslagna admini-
strat-ionsförfarandet skulle komma att sakna. Så sker pröfning af ackords-
anbud icke förr än efter inställelsedagen, hvadan ock rättens ombuds¬
man kan vara förpligtad att dervid tillhandahålla »skriftlig förteckning
å alla röstberättigade borgenärer jemte det belopp af deras fordringar,
som vid ackordet i betraktande komma må»; så får den, hvars anmälda
fordran är bestridd, visserligen i omröstningen öfver ackordsanbudet,
deltaga, men, om hans röst kan på utgången inverka, dömes först öfver
jäfvet och bestämmes sedan definitivt utgången af omröstningen, och så
är det vidare i fråga om ackord Rätten, som, ändå att ackord ej bestridt
är, under lagbundna förutsättningar och former pröfvar det erbjudna
ackordet.
Hvad det föreliggande förslagets detaljer beträffar, så torde den
till tio dagar från kungörelsens införande i allmänna tidningarne bestämda
inställelsetid för beslut om administration icke i vårt land kunna anses
så tillräckligt tilltagen, att ingen borgenär derigenom kan beröfvas sin
obestridliga rätt att under vanliga omständigheter hinna att sig vid
sammanträdet infinna. Visserligen skulle, såsom Utskottet, då denna
fråga sistlidne riksdag förelåg, erinrade, vid större fallissementer, som
väcka mera allmänt uppseende, borgenärerne, derigenom uppmärksam-
gjorda på saken, komma i tillfälle att vid det utlysta sammanträdet
temligen allmänt bevaka sin rätt; men vid mindre sådana skulle möjli¬
gen ett fåtal af borgenärerne efter samråd med gäldenären kunna åstad¬
komma ett moratorium på ett år, som för öfrige borgenärer kunde vara
ofördelaktigt och för den allmänna krediten skadligt; och i allmänhet
synes, då ett hufvudvilkor för att en »afveckling» skall kunna med för¬
del åvägabringas, är, att densamma kan komma till stånd utan all för
lång tidsutdrägt, mot en sådan »afvecklings» lagstadgande den härvid
erforderliga kallelsetidens längd utgöra ett väsentligt hinder.
Vidare skulle, derest anmärkningar gjordes mot någon eller några
fordringar, hvarpå borgenär vid sammanträdet ville grunda sin talan,
stora svårigheter möta att bestämma, huru förfaras skulle för att få en
sådan anmärkning pröfvad. Lika litet som fullt vitsord i detta hänse¬
ende kan tillerkännas gäldenärens böcker, lika olämpligt vore att åt öf¬
rige borgenärer uppdraga en sådan pröfningsrätt, och att hänskjuta tvi¬
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 41.
5
sten till domstols bedömande, kan, till följd af den tidsförlust, detta
skulle förorsaka, icke ifrågasättas. Med rättvisa torde ej heller vara
förenligt att, såsom .. enligt förslaget skulle blifva förhållandet, äfven de
borgenärer, som för sin fordran egde panträtt, skulle kanske genom
oprioriterade borgenärers beslut blifva under möjligen ända till ett års
tid förhindrade att ur panten utfå sin fordran.
På de sålunda af Utskottet förut anförda grunder kan Utskottet
lika litet nu som tillförene, finna den föreslagna lagstiftningsåtgärden vara
lämplig; och då dessutom erfarenheten visat, att, der skäliga anledningar
till utredning af ett gäldbundet bo utan konkurs förefunnits, en sådan
utredning i de flesta fall kunnat på den enskilda öfverenskommelsens
väg åstadkommas, hemställer Utskottet,
att Herr Wallenbergs förevarande motion icke måtte
vinna Riksdagens bifall.
Stockholm den 22 April 1880.
På Lag-Utskottets vägnar:
G. LAGERSTRÅLE.
Reservation:
af Herr Lindgren, som ansett Utskottet hafva bort tillstyrka Riksdagen
att i underdånig skrifvelse begära, det Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta
och Riksdagen förelägga förslag till lagstiftning i ämnet.
Herr Asplund har begärt få här antecknadt, att han icke inom
Utskottet deltagit i ärendets behandling.