Lag-Utskottets Utlåtande N:o 15.
1
N:o 15.
Ånk. till Eiksd. Kansli den 9 Mars 1880, kl. 1 e. m.
Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckta förslag om ändring i
54 § Utsökningslagen.
. , ®n!Igt#ö4,§ Utsökningslagen skall fordringsegare, som för fordran, grundad
pa skuldebref eller annat skriftligt fordringsbevis, vill erhålla utmätning hos gälde-
iDSifva’iemle ö,vere“tatMS «-w*-** faw
nt ,nt,y,tl,detta stadgande P%rkas ändring i tvenne af Andra Kammaren till Lag-
U skottet hanvisade motioner, vackta den ena, N:o 33, af Herr Er. Gast. Boström
och den andra, N:o 119, af Herr A. P. Danielsson.
Hierr. boström utvecklar mera utförligt de olägenheter och vådor, nuvarande
stadgande i hans tanke medför, och Herr Danielssons motivering synes om ock
kunde mL ’ drf ÖfverenSStäm“a- Ifrågavarande stadgande, hvilket icke
unde tolkas annorlunda an att fordringsbeviset skulle till utmätningsmannen af-
h 1 S »nC • °iS lonom förbllUa, till dess utsökningsärendet blifvit bragt till slut
^ V,f f-t6 nDga, beky“mer hos ^rdringsegare. Mot skuldebrefvets förstö-
erlnöde vedl° v0mmrU ! geDOm elds°lycka’ förskingring, tjufnad eller vårdslöshet
j de vedeiborande utmätningsmans bostad icke något särskildt skydd. Skulle
. åsom ju tankas kunde utmätningsmannen genom vårdslöshet eller brottsligt för¬
farande förskingra handlingen, hade fordringsegaren icke någon rätt att föf hvad
s honom kunde brista, undfå ersättning af statsverket. Äfven handlingens försän-
nde med allmanna posten till och från utmätningsmannen innebure för fordrings-
egaien ett äfventyr, i basta fall uppehåll med ersättnings utfående. Under utmät-
ningsarendets behandling kunde tiden för skuldebrefs förnyande af inteckning komma
Bih. till Bilcsd. Prot. 1880. 7 Sand. 9 Häft.
2
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 15.
att utså, och utmätningsmannen hade icke något åliggande att vidtaga åtgärder
för inteckningens bibehållande vid gällande kraft. För landet, hypoteksförening»,
allmänna hypoteksbanken och andra större penmngeforvaltande verk hvarifrån lån
utlemnades mot återbetalning genom annuitets erläggande till lika belopp hv J
år medförde föreskriften, utom alla de för enskild fordnngsegare papekade afyen-
t’ störa svårigheter i anseende till det större antal lagsökningar, som ofta ifraga-
komme svårigheter, så mycket mera beaktansvärda, som, beträffande dylika in¬
rättningar då utsökning afsåge endast årlig annuitet, liqviden val anmärktes i t ex.
en beräkning, men icke antecknades å skuldebref och detsamma icke skulle
till låntagaren*återlemna^. Nu påpekade olägenheter och vador traffade derjemte
uteslutande fordringsegaren, men icke gäldenären, den egentligen forsumhge^ Men
äfven gäldenären undginge icke att få vidkännas följder af det bristfälliga stad
gandet I ersättningsväg finge han ofta gälda icke ringa kostnader, *f
dess tillämpning. Af dessa skäl föreslå motionärerna: Herr Bostroin, »att Lag-
mittet matte6 taga areadet i öfvervägande och deri för.slä d<: dnd= e,1 er
tillägg, hvarigenom dessa olägenheter kunna uudanrodjas», samt Herr Dam®lss01’
!att Riksdagen ville för sin del besluta den förändring i 54 § af nu gällande Ut-
sökningslag, att fordringsbeviset i hufvudsknft icke ovilkorligen ör a or rmgs
egaren till utmätningsmannen aflemnas, förr än valuta derför erhalles och att ut¬
mätningsman är skyldig till gäldenären, der så önskas, stalla godkänd boi gen foi
de medel gäldenär inbetalar till följd af skedd utmätning eller anmodan derom,
hvilken borgen skall gälla intill dess gäldenären fordringsbeviset i hufvudsknft be¬
visligen återfått».
De sålunda andragna olägenheter, livilka »remande .töande i 54 §
Utsökningslagen hufvudsakligen för den endast sin lagliga ratt påfordrande bo
genären medför, synas Utskottet behjertansvärda. Genom stadgandet i o7 §
sökningslagen, att, då för utmätnings vinnande fordnngsbevis till utmätningsman¬
nen aflemnas, han derom skall å handlingen göra anteckning, hvilken anteckning
skall enligt Kongl. kungörelsen den 12 Juli 1878, § 9, upptaga dagen da fordrings¬
beviset till utmätningsmannen aflemnas, jemte sökandens namn samt med utmät¬
ningsmannens underskrift bestyrkas, har man visserligen sökt bereda förtog-
egaren trygghet, att handlingen ej i händelse af utmätningsmannens Malle eller
obestånd ^må med hans enskilda tillgångar förvexlas, eller af en mahanda oied-
lig utmätningsman kunna sättas i omlopp, åtminstone icke sa, att innehavaren
kan anses* vara i god tro; men föreskriften om dylik anteckning synes emellertid
icke fullt betryggande, och några särskilda bestämmelser angående sattet foi emot-
tagna tjenstehandlingars förvarande och afskiljande från andra handlingai m. .,
3
Lag-Utslcottets Utlåtande N:o 15.
hvilka enligt Lagberedningens motiv till dess förslag till ny utsökningslag ansågos
erforderliga, men hvilka, såsom af reglementarisk natur, icke ansågos böra hafva
sin plats i lagen, äro icke Utskottet veterligen meddelade.
Utskottet kan dock icke förbise, att en lagändring i motionernas syfte
skulle vålla, att gäldenären, om han vare sig före eller vid utmätningstillfället eller
eljest före utmätningsauktionen ville gälda sin skuld, icke skulle kunna omedel¬
bart återbekomma fordringsbeviset; och då, hvad Herr Boströms motion angår,
densamma i fråga om sättet för afhjelpande af de deruti påpekade olägen¬
heter är allt för obestämd och sväfvande, samt, beträffande Herr Danielssons mo¬
tion, hvars senare del angående utmätningsmans skyldighet att till gäldenär
ställa borgen för hvad han från denne uppbär icke synes förtjena afseende, en
förändring uti förevarande lagstadgande i den rigtning, denna motion i sin förra
del innefattar, icke i Utskottets tanke bör ifrågakomma, innan genom en något
längre tids tillämpning af nya Utsökningslagen större erfarenhet vunnits, om och
i så fall på hvad sätt de i motionerna anförda och äfven af Utskottet erkända
olägenheterna må kunna afhjelpas, hemställer Utskottet,
att motionerna icke måtte till någon Riksdagens åtgärd
föranleda.
Stockholm den 9 Mars 1880.
På Lag-Utskottets vägnar:
G. Lagerstråle.
Reservationer:
af Herrar Samnélius och C. 0. Widmark, i afseende å den af Utskottet be¬
gagnade motivering;
af Herrar Torpadie och Hammarskjöld, hvilka ansett, att betänkandet efter
reciten bort erhålla följande lydelse:
»Utskottet erkänner till fullo, att, såsom motionärerna anfört, den nuvarande
lagstiftningen i ämnet är förenad med olägenheter för fordringsegaren, men då
4
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 15.
den ene motionären icke framstält något förslag till deras afhjelpande och det
enligt grundlag väl tillkommer Utskottet att meddela utlåtande öfver från Kam-
rarne dit hänvisade förslag till stiftande, ändring, förklaring eller upphäfvande af
allmän civil-, kriminal- och kyrkolag, men ej att sjelf uppgöra förslag för att
afhjelpa uppgifna missförhållanden; och då det af den andre motionären fram-
stälda förslag skulle leda till den orimliga följd, att sökt utmätning skulle ute¬
blifva, när helst utmätningsman ej kunde eller ville ställa äskad borgen för me¬
del, som skulle utsökas; samt då slutligen Utskottet ej ansett sig böra föreslå
Riksdagen att på förhållandet fästa Kongl. Majrts uppmärksamhet, då Utskottet
ej kunnat antyda på hvad sätt de uppgifna olägenheterna skulle afhjelpas, får Ut¬
skottet till de framstälda motionerna afstyrka bifall»;
af Herrar Anders Persson, Johannes Jonsson och Smedberg, hvilka ansett
Utskottet med anledning af förra delen utaf Herr Danielssons hemställan hafva
bort framlägga förslag till den ändring i Utsökningslagen, som för vinnande af
deri innefattade syfte kunde finnas erforderlig.
Herrar Thomasson, Asplund och Magnus Jonsson hafva begärt få här an
tecknadt, att de icke inom Utskottet deltagit i ärendets behandling.