Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 7.
1
N:o 7.
Ank. till Riksd. Kansli den 13 April 1880, kl. 12 nödd.
Konstitutions-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion
om ändring af 87 § 2 mom. Regeringsformen.
Uti en inom Andra Kammaren väckt och till Konstitutions-Utskottet
öfverlemnad motion (N:o 155) har Herr J. Rundbäck anfört, att, då,
jemlikt 87 § 2 mom. Regeringsformen, för stiftande, ändring eller upp¬
häfvande af kyrkolag fordrades, utom Konungs och Riksdags samman¬
stämmande beslut, jemväl samtycke af allmänt kyrkomöte, samt af
Riksdagen framstäldt eller antaget kyrkolagsförslag måste före början
af nästföljande riksdag af Kongl. Maj:t såsom lag genom allmän kun¬
görelse utfärdas, så framt det icke skall såsom förfallet anses, men
allmänt kyrkomöte allenast hvart femte år sammanträdde, följden blefve
den att lagstiftningsarbetet på det kyrkliga området i sjelfva verket
inskränktes till 2 år inom hvarje femårsperid, nemligen till det år, då
allmänt kyrkomöte vore samladt, jemte det näst derpå följande; att
Kongl. Maj:t visserligen egde att, i händelse begge statsmakterna enats
om något kyrkolagsförslag, men tiden för kyrkomötets ordinarie sam¬
manträde ej infölle före nästa riksdag, dessförinnan sammankalla kyrko¬
mötet för att inhemta dess samtycke till förslaget, men att en dylik
utväg, äfven om hänsyn toges allenast till de dermed förenade kost¬
nader, skäligen icke borde eller kunde ifrågakomma i andra fall, än
då kyrkolagsförslag af mera genomgripande vigt vore å bane: samt
att sålunda lätteligen kunde inträffa, att Konung och Riksdag vore
eniga om en både nödig och nyttig reform inom den kyrkliga lagstift-
Bih till Riksd. Prof. 1880. •? Samt. 5 Höft.
2
Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 7.
ningen, men funne sig nödsakade att uppskjuta dess genomförande
kanske flera år, blott för att undvika sammankallande af kyrkomöte
till extra sammanträde.
I betraktande deraf bär motionären föreslagit att Riksdagen ville
för sin del i grundlagsenlig ordning besluta följande förändrade lydelse
af 87 § 2 mom. Regeringsformen:
Har ej förslag, hvarom nu fråga är, der allmänt kyrkomötes sam¬
tycke icke redan inhemtats, före början af den riksdag, hvilken, efter det
allmänt kyrkomöte varit samladt, infaller näst efter den, som framstält
eller antagit förslaget, blifvit •— — — — — — — — — antagande.
Derjemte bär motionären hemstält att Konstitutions-Utskottet,
derest ofvanstående formulering i något afseende skulle befinnas otill¬
fredsställande, sjelf vill utarbeta annat förslag i det angifna syftet.
Visserligen torde icke, såsom motionären synes hafva förestält sig,
en grundlagsförändring i den af honom antydda rigtning möjliggöra
eu ökad skyndsamhet i det kyrkliga lagstiftningsarbetet. Ty, då det
ej ifrågasatts att allmänna kyrkomötets ordinarie sammanträden hädan¬
efter skulle blifva tätare än hittills, lärer väl det kyrkliga lagstiftnings¬
arbetet fortfarande komma att röra sig inom femårsperioder.
Deremot skulle en grundlagsförändring i det af motionären an¬
gifna syfte åstadkomma att ett af Riksdagen framstäldt eller, på Kongl.
Maj:ts framställning, antaget kyrkolagsförslag kunde, så att säga, hvila,
till dess kyrkomötet, äfven om dess nästa ordinarie sammanträde först
efter flera års förlopp infölle, hunnit blifva deröfver hördt. Och redan
häri ligger, enligt Utskottets åsigt, en fördel, hvars vigt ej bör under¬
skattas. Då nemligen, på sätt motionären anmärker, sammankallande
af kyrkomöte till särskild! sammanträde tydligen bör vara en för syn¬
nerligen vigtiga fall sparad undantagsåtgärd, följer deraf att, enligt nu
gällande bestämmelser, i allmänhet endast hvar femte Riksdag lämpli¬
gen kan sysselsätta sig med kyrkligt lagstiftningsarbete. Det kan följ¬
aktligen med skäl antagas att på denna riksdag komma att hopas kyrk¬
liga lagstiftningsärenden från hela femårsperioden — ett förhållande,
som ingalunda kan anses vara för ärendenas sorgfälliga utredning och
mogna pröfning gynsamt. Rigtigare synes vara att dessa frågor, i den
mån de af något särskild! behof eller annan omständighet — t. ex.
afslutandet af ett förberedande lagstiftningsarbete — framkallas, varda
underkastade Riksdagens pröfning. På detta sätt blifver äfven hvarje
särskild Riksdags rätt till initiativ jemväl i kyrkliga ämnen vederbörli¬
gen tillgodosedd, under det att med nu gällande grundlagsbestämmel¬
ser denna del af lagstiftningen i sjellva verket skjutes undan ej blott
Konst i t uthus- Utskottets Utlåtande N:o 7.
3
från vissa enstaka Riksdagar, utan — hvad betänkligare är — från hela,
af omval till Andra Kammaren begränsade riksdagsperioder.
Om i betraktande häraf motionärens syfte måste erkännas vara
befogadt, så kan Utskottet deremot icke tillstyrka antagande i oför¬
ändrad form af hans redaktionsförslag, hvilket synes lemna rum för
en och annan anmärkning.
I sådant afseende vill Utskottet framför allt påpeka att om, på
sätt motionären, utom sitt egentliga syfte, såvidt detta kan af motive¬
ringen utrönas, föreslagit, uti 87 § 2 mom. Regeringsformen efter or¬
den: »Har ej förslag, hvarom nu fråga är» inskjutes satsen: »der all¬
mänt kyrkomötes samtycke icke redan inhemtats», härigenom skulle gifvas
grundlagshelgd åt en form för kyrkolagstiftning, hvilken, om den ock
någon gång i praxis förekommit, dock, långt ifrån att vinna obetin¬
gadt godkännande, fast hellre, såsom bekant, inom Riksdagen mött
gensägelser. Då emellertid denna fråga i öfrigt icke i motionen vid¬
rörts och alltså någon ändring eller förklaring af gällande grundlags¬
bestämmelser i detta hänseende för närvarande icke påkallats, har
Utskottet ansett ifrågakomna sats, såsom öfverflödig och i allt fall för
motionärens syftemål främmande, böra ur förslaget utgå.
Vidare har Utskottet trott sig finna en oegentlighet eller åtmin¬
stone en otydlighet i uttrycket: »den riksdag, som — — — infaller
näst efter den (nemligen riksdag), som fram stält eller antagit förslaget.»
Uppenbart är nemligen, att de begge Riksdagar, hvarom här är fråga,
kunna vara skilda från hvarandra genom en eller flere mellanliggande.
Då motionären utan tvifvel afsett den Riksdag, som infaller näst efter
det allmänt kyrkomöte varit samladt, hafva ordalagen ändrats på ett
sätt, som tydligt återger denna mening.
På grund af hvad nu blifvit anfördt, får Utskottet vördsamt hem¬
ställa,
att Riksdagen, med anledning af Herr Rund¬
bäcks motion, ville antaga att hvila till vidare grund¬
lagsenlig behandling följande förändrade lydelse af
87 § 2 mom. Regeringsformen:
4
Konstitutions- Utskottets Utlåtande N:o 7.
Regeringsformen.
87 §
(Nuvarande lydelse):
Riksdagen ege ock gemensamt
med Konungen stifta, förändra eller
upphäfva kyrkolag; dock att dervid
erfordras samtycke jemväl af all¬
mänt kyrkomöte. Öfver förslag an¬
gående dylik lag skola, på sätt i
mom. 1 sägs, Statsrådets och Hög¬
sta domstolens tankar inhemtas och
jemte Konungens proposition, då så¬
dan göres, Riksdagen meddelas.
Har ej förslag, hvarom nu fråga är,
före början af riksdagen näst efter
den, som framstält eller antagit för¬
slaget, blifvit såsom lag genom all¬
män kungörelse utfärdadt, vare det
förfallet, och Konungen underrätte
då Riksdagen om de skäl, som hin¬
drat förslagets antagande.
Stockholm den 13 April 188
2:o.
(Föreslagen lydelse):
Riksdagen ege ock gemensamt
med Konungen stifta, förändra eller
upphäfva kyrkolag; dock att dervid
erfordras samtycke jemväl af all¬
mänt kyrkomöte. Öfver förslag an¬
gående dylik lag skola, på sätt i
mom. 1 sägs, Statsrådets och Hög¬
sta domstolens tankar inhemtas och
jemte Konungens proposition, då så¬
dan göres, Riksdagen meddelas.
Har förslag, hvarom nu fråga är,
blifvit af Riksdagen framstäldt eller
antaget; och varder det ej såsom lag
genom allmän kungörelse utfärdadt
före början af den riksdag, som sam¬
manträder näst efter det allmänt kyrko¬
möte varit samladt, vare det förfallet,
och Konungen underrätte då Riks¬
dagen om de skäl, som hindrat för¬
slagets antagande.
På Utskottets vägnar:
MAGNUS HALLENBORG.
Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 7.
5
Reservationer:
af Herrar Burenstam, de Maré, Hammar hjelm, Odelberg ocli Robson.
af Herr von Ehrenheim, med hvilken Herr von Möller instämt:
“Stadgandet i 87 § 1 och 2 mom. Regeringsformen att af Riks¬
dagen framstäldt lagförslag, som icke före början af riksdagen näst
efter den, som framställt förslaget, blifvit såsom lag genom allmän
kungörelse utfärdadt, skall vara förfallet, afser, efter min uppfattning, icke
blott att bestämma en viss tid, hvarinom sådana frågor skola vara af-
gjorda, utan äfven att bestämma denna tid så, att hvarje sammman-
trädande Riksdag skall hafva full frihet att besluta inom det Riksda¬
gen tillkommande lagstiftningsområde utan att vara bunden af en före¬
gående Riksdags beslut. Om åter vissa lagförslag kunna under tre
eller flere riksdagar förblifva hvilande hos Konungen, så kan Riks¬
dagen under denna tid icke återkalla sitt beslut i en sådan fråga, utan
blifver förslaget, äfven om Riksdagen skulle fatta ett annat beslut i
ämnet, beroende af andra myndigheter än Riksdagen. På detta, som
mig synes, oegentliga förhållande, som blifver en följd af bifall till
Utskottets ofvan framstälda förslag, har jag velat fästa Riksdagens
uppmärksamhet.
I anledning af Utskottets i motiveringen uttalade betänklighet
vid att gifva grundlagshelgd åt den form för kyrkolagstiftning, som
i praxis förekommit, att kyrkomötets samtycke inhemtats före Riks¬
dagens, anser jag mig böra yttra, att denna form efter min tanke är
med gällande grundlagsbestämmelser fulkomligt öfverensstämmande
och således icke beliöfver någon ytterligare grundlagshelgd.“