RIKSDAGENS PROTOKOLL.
1880. Första Kammaren. Pi:o 9.
Fredagen den 27 Februari.
Kammaren sammanträdde kl. Va3 e. m.
Justerades fyra protokollsutdrag för den 25 Februari.
Föredrogos, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet
följande, den 25 Februari bordlagda ärenden, nemligen Stats-Ut-
skottets Utlåtanden N:is 8 och 16, Bevillnings-Utskottets Betän-
kanden N:is 8 och 9 samt Memorial N:o 10, Banko-Utskottets
Utlåtanden N:is 4 och 5 samt Lag-Utskottets Utlåtanden N:is
9, 10 och 11.
Föredrogs å nyo och bifölls Lag-Utskottets den 21 och 25
Februari bordlagda Utlåtande N:o 8, i anledning af väckt motion
om ändring i 11 kap. 2 § Jordabalken.
Anmäldes och bordlädes Konstitutions-Utskottets Memorial:
N:o 1, med bestämmande, till hvilket Utskott väckt motion
om underdånig skrifvelse angående ändring i fråga om tillsättning
af presterliga tjenster bör hänvisas; och
N:o 2, i anledning af meningsskiljaktighet mellan Kamrarne,
till hvilket Utskott en motion om tillägg till 35 § i gällande för¬
ordning om fattigvården bör hänvisas; samt Stats-Utskottets Ut¬
låtande N:o 10, angående regleringen af utgifterna under riks-
statens Sjette hufvudtitel;
hvarefter Kammaren, uppå Herr Talmannens hemställan, be¬
slöt, att dessa mål skulle uppföras främst på föredragningslistan
för nästa sammanträde.
Kammaren åtskildes.
In fidem
_ O. Brakel.
Första Kammarens Prot. 1880. N:o 9. 1
N:o 9.
2
Lördagen den 28 Februari.
Lördagen den 28 Februari.
Kammaren sammanträdde kl. 11 f. m.
Justerades ett protokollsutdrag för den 25 och protokollet för
den 21 Februari.
Föredrogos, men begärdes af flere ledamöter å nyo på bordet
följande, den 27 Februari bordlagda ärenden, nemligen Konstitu-
tions-Utskottets Memorial N:is 1 och 2 samt Stats-Utskottets Ut¬
låtande N:o 10; hvarefter beslöts, att dessa ärenden skulle upp¬
föras nederst å föredragningslistan till nästa sammanträde.
Föredrogs å nyo Stats-Utskottets den 25 och 27 Februari
bordlagda Utlåtande N:o 8, angående regleringen af utgifterna
under riksstatens Fjerde hufvudtitel.
Härvid anmälde sig och yttrade
Grefve Beck-Friis: Såsom Herrarne behagade finna, är det
beslut, som kommer att fattas vid 5:te punkten, beroende på hvad
Kammaren kommer att besluta i 9:de punkten. Det är nemligen
i den 9:de punkten föreslaget, att en indragning skall ske af åt¬
skilliga befälsplatser vid Wermlands fältjägarecorps; och, om
detta bifalles, skulle de sålunda besparade medlen användas till
aflöning för några nya befälsplatser vid indelta armén. Jag före¬
slår derföre, att den 5:te och den 9:de punkten måtte föredragas i
ett sammanhang och att beslut om den 5:te punkten fattas först
efter det den 9:de punkten blifvit afgjord.
Sedan öfverläggningen angående sättet för Utlåtandets före¬
dragning förklarats slutad, yttrade Herr Talmannen, att Grefve
Beck-Friis hade föreslagit, att den 5:te punkten skulle föredragas
i sammanhang med den 9:de, men beslut öfver den förra punkten
fattas först efter det den senare blifvit afgjord; hvarefter propo¬
sition på detta förslag gjordes och besvarades med ja.
Lördagen den 28 Februari. 3
heta punkten.
Bifölls.
2:dra punkten.
Herr Törnebladh: Då jag vågar höja min röst vid denna
punkt, sker det icke för att ogilla det slut, hvartill Utskottet kom¬
mit, eller för att söka rubba detsamma, hvilket, som jag väl vet,
vore lönlös möda, utan blott för att i denna fråga, som ligger
många fäder, icke minst i denna Kammare, ömt om hjertat, få
frambära några erinringar, hvilka en under flera år vunnen erfa¬
renhet lagt på mina läppar.
Utskottet har sagt att någon tvekan kan förefinn as, huruvida
icke, till befordrande af armébefälets krigsduglighet, de i afseende
å detta befäls utbildning meddelade bestämmelser lämpligen borde
omarbetas, och förändras, men tillägger att, då de gällande anord¬
ningars i detta hänseende blifvit så nyligen vidtagna, “någon
tillförlitlig erfarenhet^ om deras verkningar knappast ännu kunnat
vinnas". ^ Det är en åsigt, hvilken jag för min del gerna vill bi¬
träda, så vidt den rörer verkningarne inom sjelfva armén, men
hvad beträffar de verkningar, som försports inom läroverken, så
hafva de senare åren tillräckligt visat, att bestämmelserna icke i
sm nu varande form äro fullt ändamålsenliga. Då krigsskolan
ombildades och i sammanhang dermed maturitetsexamen sattes så¬
som vilkor för inträde vid krigsskolan, så var detta otvifvelaktigt
en ganska befogad åtgärd så till vida som den var egnad att be¬
främja grundliga insigter hos de i armén inträdande. Men det
hände den gången, som det någon gång händer, att hvad som sat¬
tes på papperet icke i tillämpningen tog sig ut så som man hop¬
pats, emedan det mött praktiska svårigheter, hvilka kanske icke
förutsetts. Jag. talar nu icke om de olägenheter, hvilka motionä¬
ren har anfört i fråga om disciplinen, tv jag anser dem vara un¬
derordnade och snart kunna försvinna genom regementschefernas
visade tillmötesgående mot läroverken, utan om sjelfva bildnings-
frågan och om den bildning, som på detta sätt vinnes, är en verk¬
ligt tillfyllestgörande grund för den vidare utbildningen inom kri¬
gareyrket. Man har å ena sidan fordrat maturitetsexamens ge¬
nomgående, men å andra sidan gjort det omöjligt eller åtminstone
mycket svårt att genomgå denna examen på ett ordentligt sätt.
Det är icke i alla landsbygder det lyckliga förhållande inträffar,
att mötena eller skolorna för den militära utbildningen kunna ega
rum på sådana tider om året, att någon försummelse från skolan
icke behof ver ifrågakomma, utan i många fall och bland annat vid
kavalleriregementena inom mellersta och norra Sverige måste
tjenstgöringen såsom officersaspirant menligt inverka på studierna
inom skolan. Jag vet visserligen, att lärarne låta sig vara ange¬
läget att i hvad på dem ankommer befordra möjligheten för offi-
cersaspiranterna att utan alltför mycken tids uppoffring taga sin
examen och på samma gång fullgöra vilkoren för inträde i krigs-
Jho 9.
N:o 9.
4 Lördagen den 28 Februari.
tjensten. Men detta tillmötesgående kan icke sträcka sig utöfver
hvad rättvisan kräfver, och det torde icke höra betraktas såsom
något för framtiden önskligt att de, som skola ingå i krigstjenst,
blott med möda skola kunna genomgå sin studentexamen och en¬
dast genom öfverseende och välvilja kunna uppfylla ett af de
vigtigaste vilkoren för deras vidare utbildning. Huru denna sak
skall kunna hjelpas, är icke så lätt att säga, men i ett afseende
torde något kunna göras och det beträffar i sjelfva verket egent¬
ligen anordningen af maturitetsexamen för så vidt den rörer pri-
vatister. Det är nemligen kändt att för att vinna tid många af
lärjungarne i de högre klasserna lemna läroverken i förtid och
söka att på privat väg taga examen. Det går för de flesta slut¬
ligen, men i många, om ej största antalet fall först efter stora
uppoffringar af tid och penningar; det misslyckas vanligen först
ett par gånger; och huru det sedermera går, derom vittnar just
den omständigheten att det icke går första gången; huruvida allt
detta kan vara egnadt att befordra sjelfkänsla och aktning för
studierna, lemnar jag derhän. Jag tror dock att om afgångs-
examen för privatister på något ändamålsenligare sätt än nu är
fallet anordnades, så skulle en del af de nu varande olägenheterna
kunna åtminstone i någon mån minskas och, utan att framställa
något yrkande allraminst i den frågan, vill jag till protokollet få
anteckna de bekymmer, som från läroverkens sida uti i fråga
varande hänseende hysas och uttala den förhoppning att veder¬
börande icke skola lemna denna vigtiga fråga utan närmare ut¬
redning och, för så vidt på dem ankommer, bringa den till en till¬
fredsställande och lycklig lösning.
Öfverläggningen förklarades slutad och punkten bifölls.
3:dje och 4:de punkterna.
Biföllos.
6:te punkten.
Löneförhöj¬
ning för rege-
mentsinten-
denterna.
mom. a.
Herr Statsrådet Rosensvärd: Det skäl, som Utskottet an¬
fört för afstyrkande af Kongl. Maj:ts proposition i detta fall, att
nemligen regementsintendenternas lönevilkor timligen nyligen
blifvit ordnade, tror jag icke är fullt talande. Vid 1875 års löne¬
reglering indrogos regementsskrifvarne, och man föreslog då en
embetsman under benämning af _ regementsintendent, sorn skulle
öfvertaga regementsskrifvarnes åligganden tillika med de då under
indragning satta mönsterskrifvarnes. Man förutsåg redan vid denna
lönereglering att icke regementsintendenterna kunde åtnöjas med
den lön af 1,800 kronor, som då ifrågasattes, men man påräknade
medel, som utgingo till de nuvarande regementskommissarierna.
Hufvudfrågan var då att åstadkomma en lönereglering för armén
Lördagen den 28 Februari.
5
>':o 9.
i dess helhet och icke särskild! för regementsintendenterna. Vid LänefSrhöj-
1877 års riksdag hade tillämpningen af den med 1876 års ingång
inträdda löneregleringen börjat och man fann då redan, ehuru de terna'
flesta regementsskrifvarne ännu qvarstodo, att tillämpningen icke (Forts.)
kunde ske på det sätt man förestält sig, att det blef nödvändigt
att hafva särskilda förrådsförvaltare i stället för regementskom¬
missarierna och att de medel, som påräknats för regementsinten¬
denterna och icke voro i stat uppförda, icke dertill kunde på¬
räknas. Man begärde ersättning af statsmedel för detta ändamål.
Det beviljades. Den gamla förvaltningen vid indelta armén bestod,
som man vet, af boställsdirektion, aflöningsdirektion, beklädnads¬
direktion, beväringsbeklädnadsdirektion och provianteringsdirek-
tion, hvarjemte tillkom en omedelbar förvaltning af regements¬
chefen med biträde ömsom af regementsskrifvaren och ömsom af
regementskommissarien. Att detta system måste, till följd af
löneregleringen och i den mån de gamla redogörarne skulle afgå,
helt och hållet omarbetas, det var naturligt. Men det var också
ganska invecklade förhållanden, som borde ordnas och icke endast
så att de gamla arbetena kunde fullgöras, utan så att man på
samma gång vann ett större mål, nemligen enklare och mera
fältmessiga arrangementer, d. v. s. rigtade på de behof, som äfven
under andra förhållanden än de vanliga fredsförhållandena borde
tillgodoses. I den mån man tog ihop med detta arbete, visade
det sig vara allt nödvändigare att dessa regementsintendenter
blefve verkliga intendenturtjenstemän, att något måste göras för
att anskaffa hvad som inom svenska armén helt och hållet sak¬
nades, nemligen en intendentur, och att få en kärna för en sådan,
då armén sattes på fältfot. Derigenom har det visat sig, att, för
så vidt man skall kunna till dessa tjänster, med de fordringar,
som på dess innehafvare måste ställas, få personer som deråt
mera uteslutande egna sig och som tillika vilja underkasta sig
de förarbeten, som äro nödvändiga för att kunna uppfylla de er¬
forderliga vilkoren, så måste de blifva någorlunda väl betalta.
Det är ju en allmän, genomgående regel att uppbördsman och
kassörer böra vara fria från ekonomiska bekymmer — så vidt de
vilja lefva på ett klokt sätt — och att de icke böra för sin eko¬
nomiska utkomst vara tvungna att kasta sig in i affärsrörelse
eller skaffa sig biförtjenster — med ett ord tvingas att i sin eko¬
nomiska förvaltning inblanda främmande medel. Detta har Armé¬
förvaltningen fästat uppmärksamheten på redan före nästlidna
riksdag, men frågan var då icke så långt framskriden, att det var
skäl för Kongl. Maj:t att hos Riksdagen göra framställning om
beviljande af anslag för ändamålet. Helt annat är förhållandet
nu. Förslag till reglemente för den ekonomiska förvaltningen vid
armén ligger sedan någon tid på Kongl. Maj:ts bord och är färdigt
till afgörande; men så väl de åtgöranden, som skola blifva dessa
förvaltningsdirektioner anförtrodda, som ock den ställning rege¬
mentsintendenterna skola intaga till denna förvaltning äro i vä¬
sentlig grad beroende på de lönevilkor, som kunna blifva dessa
regementsintendenter tillerkända. Bland de föreslagna bestäm-
N:o 9.
6
Lördagen den 28 Februari.
Löneförhöj¬
ning för re ge
mentsinten-
denterna.
(Forts.)
melserna är äfven den att regementsintendent icke får med denna
■befattning förena annan, allmän eller enskild tjenst. Arméförvalt-
ningen vill till och med hafva föreskrifvet, att han icke skulle få
utöfva affärsverksamhet. Det är nu ganska svårt att säga, hvari
affärsverksamhet består, men säkert är att denna sak bör så ord¬
nas, att om det befinnes att regementsintendentens verksamhet
utanför tjensten är hinderlig för densamma, så måste han dermed
upphöra och han blir då reducerad till hvad han kan få af staten.
Detta gör att hans ställning blir betydligt förändrad mot hvad
förhållandet varit förut med de tjenstemän regementsintendenter
skola efterträda. Det är på denna grund som jag har trott mig
böra inför Kongl. Maj:t anmäla denna fråga, men på samma gång
— och då Arméförvaltningen föreslagit att i regementsintenden-
ternas löner skulle ske en ganska stor förhöjning — har Kongl.
Maj:t ansett någon afprutning af hvad Arméförvaltningen ifråga¬
satt kunna göras och det är detta modifierade förslag som blifvit
af Kongl. Maj:t för Riksdagen framlagdt. Jag tror, att man kan
såsom en allmän regel antaga, att det är en dålig hushållning att
njuggt aflöna de personer, som hafva statens medel och förvalt¬
ningen deraf om hand, och på denna grund får jag anhålla om
bifall till hvad Kongl. Maj:t i ena och andra hänseendet föreslagit
åt regementsintendenterna.
Grefve Beck-Friis: Äfven jag får yrka bifall till Kong].
Maj:ts förslag i denna del och afslag å Utskottets hemställan.
Jag kan icke godkänna det skäl Utskottet anfört för sitt afstyr¬
kande, att nemligen aflöningen för regementsintendenterne blifvit
så nyligen bestämd. När detta skedde, visste hvarken Kongl.
Maj:t eller Riksdagen hvad dessa befattningar skulle innebära.
Det synes bäst deraf, att något reglemente icke kunnat af Kongl.
Maj:t fastställas för den ekonomiska förvaltningen; och först nästa
år komma boställena att helt och hållet försvinna, så att erfaren¬
heten har omöjligen kunnat säga, hurudan deras ställning och af¬
löning borde vara. Dertill kommer, att, när den nuvarande af¬
löningen bestämdes, så var det föreslaget, att utom dessa befatt¬
ningar skulle inom intendenturen finnas några högre platser, sex
för hela riket; och det var då gifvet, att regementsintendenterna
skulle hafva kommit i en mera underordnad ställning. Numera
blifver också all befordran till högre grad för dem afstängd. Då
man betänker det vigtiga kall de hafva att utöfva — de äro nem¬
ligen ett slags verkställande direktörer för hela krigsmaterielen —
och att deras göromål åtminstone vid den värfvade armén äro så
ansträngande att, såsom erfarenheten visat, det med den nuvarande
aflöningen är ytterst svårt att få dugliga personer att qvarstå vid
dessa befattningar, så tror jag att goda skäl tala för bifall till
Kongl. Maj:ts förslag, och får jag vördsamt anhålla derom.
Herr Hederstjerna: För Riksdagen att sjelf bestämma de
lönebelopp, som skola olika tjenstemän tillerkännas, är visserligen
icke lämpligt, utan i det fallet bör Riksdagen hafva det förtroen-
Lördagen den 28 Februari, 7 N:0 -9,
det till regeringen, att livad hon föreslår varder af Riksdagen Loneforhöj-
godkändt. Men i afseende å nu ifrågavarande befattningar före-
kommer det förhållande, att regeringen uttalat olika meningar vid ”lanterna.
olika tillfällen angående löneförmånerna för innehafvarne af dessa (Forts.)
tjenster, och jag ber att i Kammarens minne få återkalla, att,
då armébefälets löner år 1875 reglerades, denna reglering om¬
fattade äfven regementsintendenterna. Dåvarande Chefen för Landt¬
försvarsdepartementet yttrade då, att vid indelta armén regements-
skrifvarnes hufvudsakliga åligganden utgjorts af uppbörden och
förvaltningen af de indelta lönetillgångarne, men att vid dessa
tillgångars öfverlemnande till statsverket göromålen komme att
så betydligt förminskas, att sådane tjenstemäns uppförande å rege¬
mentenas stater till åtnjutande af liknande inkomster med deras
dåvarande icke af behofvet påkallades, hvarefter Departements¬
chefen tillägger, att han vid sådant förhållande skulle kunnat in¬
skränka sig dertill att föreslå ringare aflöning åt de regements-
skrifvare, som hädanefter antoges. Då emellertid Departements¬
chefen i förslagsstaterna uppfört regeraentsintendenter äfven för
indelta armén, hade detta skett i betraktande af de militära fördelar
införandet af en ordnad regementsintendentur komme att medföra:
och tillägger Departementschefen, att då regementsintendenterna
komme att med sig förena äfven de regementskommissarierna ålig¬
gande göromål, desses aflöning blefve till fyllnad i regementsinten-
denternes aflöning tillgänglig. Vid sådant förhållande föreslog De¬
partementschefen icke högre aflöning än 1,800 kronor, då fyllnaden
intill 2,800 kronor kunde af de till regementskommissarierne då ut¬
gående medel bestridas. 2,800 kronor har således varit det löne¬
belopp, som Departementschefen ansett vara tillräckligt för de till-
ämnade nya befattningarne, hvilket belopp också af Kongl. Maj:t
föreslogs och af Riksdagen antogs. Sedermera har Kongl. Maj:t af
Riksdagen äskat, att 1,000 kronor för hvarje regementsintendent
skulle uppföras på regementets stat, då de medel, som voro afsedda
för regementskommissariernes aflöning, behöfdes för förrådet. Detta
förslag godkändes af 1877 års Riksdag. Men icke heller då talades
om någon ytterligare förhöjning i regementsintendenternes vid in¬
delta armén aflöning och något försök att för de då begärda och
beviljade belopp erhålla tjensteman till dessa befattningar har
knappast blifvit gjordt. Under sådana förhållanden synes det
väl icke vara origtigt, om Riksdagen svarar, att, då förslag så
nyligen framlagts och af Riksdagen godkänts samt några nya för¬
hållanden, påkallande en förhöjning i lönerna, icke inträda Riks¬
dagen anser sig icke kunna biträda Kongl. Maj:ts förslag. Detta
har också Utskottet gjort, till hvars förslag, i hvad det afser det
begärda lönetillägget, jag anhåller om bifall.
Friherre Klinckowström: Efter hvad den senare talaren
yttrat, är det icke behöfligt att tillägga många ord i denna fråga.
Att jag är af samma åsigt som Stats-Utskottet i afseende å dess
hemställan om afslag å Kongl. Maj:ts proposition om höjning af
lönen för regementsintendenterna vid indelta armén, har jag redan
K:o 9.
8
Lördagen den 28 Februari.
Löneförhöj¬
ning för rege■
mentsinten
denterna.
(Forts.)
gifvit tillkänna vid remissen af den Kongl. Statsverkspropositio¬
nen. Jag anser att, när desse regementsintendenter så nyligen
som 1875 fått sig beviljad den af Kongl. Maj:t då begärda löne¬
regleringen och då ytterligare Riksdagen år 1877 beviljade dem
ett lönetillägg, det är lindrigast sagdt öfverflödigt att nu till dessa
personers förmån återkomma med begäran om ett ytterligare så
högt lönetillägg som ungefär 1080 kronor på deras redan innehaf¬
vande löneförmåner. År det då verkligen kändt, huruvida de nya
intendenterna icke äro belåtna med sina löner? Och kan man
icke få några personer, som vilja inträda på den nya staten, efter
man nu återkommer med begäran om ökade löner? Det skulle
vara intressant att få veta af de sakkunnige, huru många nya in¬
tendenter verkligen äro funktionerande med lön på den nya sta¬
ten. _ Dessutom tror jag, att det är en genomgående mening, så¬
väl inom Riksdagen som i landet, att, långt ifrån att hädanefter
öka lönerna, man måhända bör vara betänkt på att göra rättvisa
och billiga indragningar på desamma, på det att rikets stat skall
kunna bekostas af de inkomster, som landet eger, och på det vi
må kunna undvika att för löpande utgifter upptaga lån i främ¬
mande länder. Jag får på dessa skäl anhålla om bifall till mom.
a i denna punkt af Utskottets utlåtande.
Grefve Lagerberg: Jag tror, att denna fråga är för vigtig
för att Kammaren skulle kunna tillåta sig att afspisa den ge¬
nom att fästa sig endast vid de skäl, som blifvit anförda af
Utskottet och sedermera här upptagna af en utskotts-ledamot.
Man har nemligen för afslag anfört det principiella skälet, att en
lönereglering så nyligen egt rum och att det således icke skulle
vara rigtigt att nu höja lönerna. Men det har redan förut blif¬
vit nämndt, att då regementsintendentsbefattningarne inrättades,
ingen instruktion för dem fans utfärdad, och att man icke var
på det klara med allt hvad regementsintendenterna skulle få att
göra. Nu är emellertid förhållandet, att alla de vid regemen¬
tena förut varande direktionerna blifvit sammanslagna till en, i
hvilken regementsintendenten tjenstgör. I denna direktion är han
ständig ledamot och, om jag så får säga, ett verkställande om¬
bud. Han är äfven uppbördsman för alla penningemedel, som
tillhöra regementet, äfvensom kontrollant öfver persedelförrådet.
Han upprättar äfven och ansvarar för alla regementets redogörelser.
Han skall ständigt stå till regementschefens förfogande och får
icke med sin befattning förena annan tjenst samt kan icke avan¬
cera. Jag frågar Eder, mine Herrar, om med afseende å tjenste¬
man med så vidt omfattande göromål, åt hvilka de skola egna
hela sin tid, de anförda skälen för afslag å en lönetillökning ega
någon giltighet? Då härtill kommer, att Arméförvaltningen, som
i vissa hänseenden har att göra med desse regementsintendenter,
flerfaldig^ gånger hos Kongl. Maj:t anmält behofvet af en för¬
bättring i deras ställning samt under förklarande, att det vore
svårt att med den nu varande lönen erhålla dugliga och iämp-
liga personer, föreslagit en aflöning lika med den för majorer be-
Lördagen den 28 Februari.
9
N:o 9.
stämda, men att Kongl. Haj:t nedsatt beloppet lika med en förste LSneförMj-
kaptens aflöning, synes det mig, att fullt giltiga skäl blifvit an-
förda för den af Kongl. Maj:t begärda lönetillökningen. Man skall "laterna.
komma i håg, att de skola utgöra en intendenturstam och äro (Forts.)
uppbördsman, på hvilkas redbarhet mycket beror, och att till så¬
dana platser erhålla slarfviga eller mindre dugliga personer, kan
blifva kronan dyrare.
Herr von Krsemer: Jag tillåter mig att såsom utgångspunkt
för mitt yttrande i största korthet påpeka de skäl, som af en an¬
nan ledamot af Utskottet här redan blifvit anförda, nemligen att
då 1875 års Riksdag bestämde lönen till 1,800 kronor och 1877
års Riksdag uppförde på fast stat ett lönetillägg af 1,000 kronor,
det måste förefalla underligt att, efter en så nyligen skedd löne¬
reglering, redan nu vilja göra ändringar. Men jag erkänner vil¬
ligt vigten af de skäl, som af Chefen för Landtförsvarsdeparte¬
mentet blifvit anförda, nemligen att man t. o. m. så sent som år
1877 ännu icke kände, hvilka göromål som vore förenade med
dessa befattningar, eller vigten och värdet af dessa göromål. Men
jag undrar om jag icke skulle kunna våga gå ändå ett steg längre
och säga, att man måhända ännu icke är på det klara med af¬
seende å de göromål, som slutligen skola tillkomma desse rege-
mentsintendenter, och om icke genom en fortsättning af det utaf
Chefen för Landtförsvarsdepartementet påbörjade resonnement
skulle kunna motiveras det slut, hvartill jag vill komma, nemli¬
gen att en sådan ändrad lönereglering behöfver göras, men icke
nu. Må det tillåtas mig att härvid utkasta det fula ordet stats¬
brist eller nödvändigheten att göra besparingar. I den Kongl. pro¬
positionen hafva redan på denna hufvudtitel så noga kringskurits
alla fordringar och anspråk, att icke mycket varit derom att säga;
men Ståts-Utskottet har dock nödgats hafva i åtanke sin grund-
lagsenliga instruktion att tillse bebofven, sedan nödiga indragnin¬
gar och besparingar blifvit iakttagna. Ehuru jag således icke
skulle hafva något emot och icke heller har haft något emot, om
dessa löner nu hade kunnat förhöjas, finner jag likväl det slut,
hvartill Utskottet kommit, fullt hållbart ur synpunkten af att
göromålen ännu icke äro fullt bestämda, och ur synpunkten af
att dock några indragningar och besparingar måste göras, äfven
på denna hufvudtitel, för att få inkomster och utgifter att gå i
hop. Jag anser derföre, att, då ett afslag å denna punkt äfven
medför indragning af den begärda förhöjningen å lönerna för in-
tendenterne vid de värfvade regementena, dessa belopp, som göra
tillsammans 32,000 kronor, mycket väl kunna för denna stats¬
reglering besparas, på samma gång jag vill uttala den åsigt, att
beviljandet af dessa medel blott är en tidsfråga. Jag anser mig
således skyldig att rösta för Utskottets förslag i denna punkt.
Herr Abelin: De skäl, jag skulle vilja anföra för den äskade
löneförhöjningen, finnas alla intagna i Chefens för Landtförsvars¬
departementet anförande till Statsrådsprotokollet och hafva se-
N:o 9.
10
Lördagen den 28 Februari.
Löneförhöj¬
ning för rege
me r f r i n f e o -
denterna.
(Forts.)
dermera blifvit här utvecklade. Då jag emellertid antager, att
'Kammarens ledamöter tagit närmare kännedom om dessa skäl,
vill jag icke besvära med en ytterligare utveckling af desamma.
Dessa skäl hafva likväl icke. såsom det synes, varit öfvertygande
för flertalet af Utskottets ledamöter, och den helt naturliga följ¬
den deraf har varit, att man afslagit den äskade förhöjningen i
den för ej länge sedan beviljade staten för regementsintendenterna.
Men huru detta kunnat vara ett skäl att äfven vilja afslå fram¬
ställningen om tillsättandet af en intendent vid Smålands grena-
dierbataljon, har jag; svårt att inse vid det förhållande nemligen
att man ansett af vigt att dylika tjensteman blifvit tillsatta vid
samtliga öfriga corpser för att bringa nödig reda i en vigtig och
omfattande förvaltning. Utskottet anför visserligen, att icke nå¬
gra förhållanden inträffat, som borde verka ändring i 1875 års
löneförslag, der Kongl. Maj:t ansåg en regementsintendent kunna
bestrida denna befattning tillhörande göromål både vid Smålands
husarregemente och Smålands grenadierbataljon, men jag tillåter
mig fästa Utskottets Herrar ledamöters uppmärksamhet derpå, att
före och vid tiden för löneregleringens bestämmande fans det
något som hette förberedelser till den nya härordningen, hvilket lade
grunden till många dels endast föreslagna dels ock vidtagna för¬
ändringar liksom till en och annan uraktlåtenhet. Denna “förbe-
redelse“ visade sina verkningar äfven sedan det nya härordnings-
förslaget var ohjelpligt fallet, och Smålands grenadierbataljon,
som afsågs i det nya förslaget att indragas, har deraf blifvit allt¬
igenom lidande, hvarpå endast såsom ett exempel må anföras, att
ingen intendent blifvit ifrågasatt att tillsättas vid denna corps.
Då nu emellertid förverkligandet af det nya kärordningsförslaget
icke torde vara att emotse, torde det vara skäl att lyfta Små¬
lands grenadierbataljon till likställighet med öfriga regementen och
corpser, med hvilka bataljonen tvifvelsutan kommer att dela
samma lifslängd. Jag yrkar bifall till Kongl. Maj:ts förslag i
mom. a liksom äfven i mom. b.
Herr Wijkander: Den ledamot af Stats-fjtskottet, som sist
hade ordet, sade, att vi icke ännu känna desse regementsinten-
denters skyldigheter och åligganden. Ja, det är så, men Chefen
för Landtförsvarsdepartementet har nyss talat om, att förslag
till ordnande af dessa förhållanden ligger på Kongl. Maj:ts bord.
En annan ledamot af Stats-Utskottet talade äfven om formella
betänkligheter med afseende derå att desse tjenstemäns löner blif¬
vit så nyligen bestämda. Nej! mine Herrar! Det är fråga om nå¬
got mycket vigtigare än sådana konstgjorda skäl, som här äro
föregifna. Här är fråga om en så vigtig sak som den att få ord¬
ning och reda i en hel förvaltning; att skapa i fredstid en inten-
denturpersonal, som kunde i krig användas. Detta är en stor
fråga, och det kan icke nog allvarligt betonas hvad Chefen för
Landtförsvarsdepartementet sade, att, huru det än blir vid regle¬
ringen af dessa befattningar, så är det nödvändigt, att deras in¬
nehafvare egna sig åt sitt kall och att de duga och äro utbildade
Lördagen den 28 Februari.
11
Jf:o 9.
för den verksamhet de komma att få. Och hvilken denna verk- LSaef&rhsj-
samhet är, det kan åtminstone icke för militärer vara främmande. nin9 för ,re'
Det är förvaltningen både i fred och krig. Det är af yttersta tendenterna,
vigt att besinna, att det är en förvaltning äfven i fred, och de (Forts.)
som vilja mycket spara, böra se till, att förvaltningen verkligen
är sparsam; men detta kan den icke blifva utan regementsinten-
denter. Tillfälliga direktioner, som sammansättas efter chefens
godtycke, kunna icke åstadkomma den sparsamhet och följdrig-
tighet i förvaltningen, som man med rätta bör fordra och på hvil¬
ken endast man kan göra verkliga besparingar. Jag tror, att Riks¬
dagen handlar illa, om den icke beviljar dessa medel och ordnar
förvaltningen så, att den motsvarar sitt ändamål. Nekar Riks¬
dagen på förhand nödiga medel, är det detsamma som att omöj¬
liggöra reformen i förvaltningen. Det är ett slags misstroende¬
votum emot Chefen för Landtförsvarsdepartementet, hvartill Riks¬
dagen icke har någon berättigad anledning. Ett vilkor för hvarje
förvaltning är, att man får dugligt och sjelfständigt folk, och för
att få det måste de erhålla tillräcklig, emot ansvar och tjenste-
åligganden svarande, aflöning. Jag instämmer med Chefen för
Landtförsvarsdepartementet och yrkar bifall till Kongl. Maj:ts
proposition och afslag å Utskottets hemställan.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats slutad och Herr Tal¬
mannen upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall till
det förevarande momentet, dels ock afslag derå samt bifall till
Kongl. Maj:ts ifrågavarande nådiga framställning, gjordes först
proposition på bifall till momentet, hvarvid svarades många ja
och nej i blandning, samt sedermera proposition på afslag å det¬
samma och bifall till Kongl. Maj:ts framställning, då svaren lika¬
ledes utföllo med många såväl ja som nej; och förklarade Herr
Talmannen sig nu hafva funnit ja öfvervägande.
Flere ledamöter begärde votering.
Uppsattes, justerades och anslogs följande voteringsproposition:
Den, som bifaller mom. a i 6:e punkten af Stats-Utskottets
Utlåtande N:o 8, röstar
Den, det ej vill, röstar
Ja;
Nej;
Vinner Nej, afslår Kammaren momentet och bifaller Kongl.
Maj:ts ifrågavarande nådiga framställning.
Omröstningen företogs och vid dess slut befunnos rösterna
hafva utfallit sålunda:
Ja — 54.
N:o 9.
12
Lördagen den 28 Februari.
Lön för eu
regemente
intendent vid
Smålands
grenadier-
bataljon.
Mom. b.
Herr Statsrådet .Rosensvärd: Sedan nu Kammaren beslutit,
att icke någon tillökning i inkomst skall lemnas regementsinten-
denterna vid indelta armén, torde dock icke deraf böra följa, att
icke en intendent må tillsättas vid Smålands grenadierbataljon,
der för närvarande ingen sådan finnes. I detta afseende ber jag
att få förena mig med Herrar reservanter äfvensom med en talare
på östgötabänken, som nyss yttrat sig; men naturligtvis fordrar
konseqvensen att, derest lön beviljas för en regementsintendent
vid Smålands grenadierbataljon, icke den lön, som Kongl. Maj:t
begärt för en sådan intendent, uppföres, utan samma lön, som de
öfriga regementsintendenterna hafva, nemligen 2,800 kronor.
Herr Hederstjerna: Om jag också biträdt Utskottets majo¬
ritet vid föregående punkt, har jag, såsom min reservation angif-
ver, icke kunnat göra det vid denna. Såsom det mig synes, har
i bilagorna till Kongl. Maj:ts proposition blifvit tydligen ådaga-
lagdt, hvad som också för en hvar bör vara klart, nemligen att det
är omöjligt för en person att fullgöra eu regementsintendents
åligganden vid två särskilda corpser. Jag får derföre nu, i öfver¬
ensstämmelse med hvad Chefen för Landtförsvarsdepartementet
yttrat, hemställa, att Kammaren behagade, med afslag å Utskot¬
tets framställning, besluta, att å Smålands grenadierbataljons stat
må till lön för en regementsintendent uppföras 2,800 kronor samt
att anslaget till indelta arméns befälsaflöning må med detta be¬
lopp förhöjas.
Grefve Lagerberg: Äfven jag ber att få yrka bifall till det
förslag, som af Chefen för Landtförsvarsdepartementet blifvit fram-
stäldt, och jag tillåter mig böra i afseende å den vigtiga inten-
denturfrågan framhålla, att en stor del af de olyckor, som i
forna dagar drabbat svenska armén, lika ofta berott på dålig
intendentur som af andra orsaker.
Friherre Klinckowström: Med anledning af den siste tala¬
rens yttrande rörande svenska arméns olyckor i krig under olika
tider, kan jag försäkra honom, att de oftare varit beroende af en
dålig och oefterrättlig ledning än af en dålig intendentur.
Hvad beträffar nu förevarande punkt, vidhåller jag mitt
yttrande derom vid remissdebatten, nemligen att jag under nu¬
varande omständigheter anser upprättandet af en regementsinten-
dentsplats vid Smålands grenadierbataljon onödig, emedan Små¬
lands husarregemente och nämnda bataljon ligga på samma mö¬
tesplats och fortfarande kunna hafva gemensam, intendent. Husar¬
regementet och grenadierbataljonen utgöra icke tillsammans till
antalet mer än ett vanligt regemente, och de hafva i många år
fått nöja sig med en intendent. Inom en stor del af Riksdagen
har den åsigt gjort sig gällande, att man icke vid indelta armén
bör göra någon förändring med tillsättande af befäl eller annan
Lördagen den 28 Februari.
13
9.
personal, förrän den stora organisationsfrågan om indelta armén Un för eu
och indelningsverkets börda blifvit löst, och det är derföre fåfängt
för det parti, som vill drifva igenom Kongl; Maj:ts framställning 'smålands
vid denna punkt, att få densamma igenom vid gemensam votering, grenadier-
Jan yrkar derför bifall till Utskottets framställning. hatal jon
° J (Forte.)
Herr Mannerskantz: Den siste talaren började sitt anfö¬
rande med att försäkra den näst föregående talaren, att svenska
arméns olyckor icke berott på felaktig förvaltning af de ekonomi¬
ska angelägenheterna, utan på felaktig ledning af arméns krigs-
rörelser. Jag vet just icke, hvarföre talaren kunde anse sig be¬
rättigad att till den honom näst föregående, utan tvifvel lika sak¬
kunnige talaren uttala en sådan kategorisk försäkran. Men det
var egentligen icke vid detta jag ville fästa mig, utan vid den
siste talarens antydan att, hvad vi än här besluta blir utgången
dock densamma vid det slutliga afgörandet. Jag vet icke heller,
huru talaren kan veta detta, ty utgången beror på de skäl, som
framställas från den ena eller andra sidan på de olika rum, der
öfver 1 äggningarne hållas, och jag för min del anser mig icke be¬
höfva kasta min blick åt något annat håll än det, der afgörandet
skall ske, och det är nu här.
Hvad sjelfva saken inom denna Kammare beträffar, tror jag,
att goda skäl äro anförda för att bevilja anslag till en regements-
intendent vid Smålands grenadierbataljon, när sådan tjensteman
icke finnes der förut. Jag kan icke begripa, huru man med en
sund uppfattning — jag vågar nyttja den termen — om huru en
äfven för användning i krig afsedd militärisk organisation bör
vara beskaffad, kan tänka sig, att en sammanblandning af den
ekonomiska förvaltningen för två så skiida corpser, som infanteri
och kavalleri, skall kunna bestå. Att så hittills varit, har endast
varit en nödfallsåtgärd. men då vi olyckligtvis icke kunna förutse
någon mera omfattande förändring af vår armés nuvarande orga¬
nisation förrän i en aflägsen framtid, så anser jag mig hafva fullt
skäl att tillstyrka åtminstone den rättelse af en uppenbar min¬
dre bristfällighet, som Kongl. Maj:t, efter hvad Chefen för Landt¬
försvarsdepartementet motiverat, funnit sig nu böra föreslå.
Herr Statsrådet Rosensvärd: 1 afseende på sjelfva frågan
ber jag blott få upplysa, att den omständigheten att Smålands hu¬
sarregemente och Smålands grenadierbataljon haft en gemensam
regementsskrifvare icke utgör skäl, hvarför de skulle hafva ge¬
mensam regementsintendent. Hvardera corpsen har haft sin re¬
gementskommissarie och för den ärade talare, som anförde detta,
är det icke obekant, att de förutvarande regementsskrifvarnes funk¬
tioner voro någonting helt annat än intendenturgöromål. Re-
gementsskrifvarne omhänderhade nemligen det indelta afiönings-
verket. Smålands husarregemente och grenadierbataljonen voro
ursprungligen ett regemente med samma indelningsverk, och det
var detta den gemensamma regementsskrifvaren skötte. Huruvida
det var lyckligt att, då corpsen delades, aflöningsverken icke skil-
N:o 9. 14 Lördagen flen 28 Februari.
'nvrlr ^es’ ■'emnar lag derhän, men emellertid hade husarregementet och
tZd<mtU'cZi grenadierbataljonen fortfarande samma regementsskrifvare, men
Smålands en stor del af de ekonomiska göromålen sköttes af regementskom-
grenaäierha- missarierna. Regementsintendenten skall nu ersätta både rege-
™\ mentsskrifvaren och regementskommissarien och dessutom få andra
or s'; göromål, som hittills icke eller blott ofullständigt blifvit skötta
vid regementena. Olämpligheten af att husarerna och grenadie-
rerna hafva samma regementsintendent framgår äfven af Kongl.
Ma.j:ts nådiga tjenstgöringsreglemente för armén, deri såsom en
allmänt erkänd och genomgående sats förekommer, att regements¬
cheferna äro Kongl. Maj:t ansvariga för regementenas tjenstbar¬
het såväl i ena som andra hänseendet. Såsom deras biträden i
hela den ekonomiska förvaltningen stå regementsintendenterna,
kontrollerade och öfvervakade af förvaltningsdirektionerna. Kan
det vara lämpligt att två regementschefer, två förvaltningsdirek-
tioner befalla samma regementsintendent? Hvem skall han lyda?
Det har blifvit yttradt, att det vore en genomgående grund¬
sats hos en stor del af representationen att man icke borde göra
något för förbättring af de nuvarande förhållandena i förhoppning
att nya skola inträda. Att målet skall vinnas, nemligen att vi få
en bättre försvarsorganisation, än den vi nu hafva, derför kan
ingen vara lifligare intresserad än jag, men jag är fullt öfverty-
gad att hvar och en, som vill egna någon uppmärksamhet åt
frågan, skall få den åsigt att den nya organisationen måste upp¬
fostras af den gamla, och låter man denna förfalla, så kan den
icke uppfostra den nya, så att den blir ett stöd och försvar för
fäderneslandet.
Herr Wijkander: Eu ärad talare på elfsborgsbänken och
ledamot af Stats-Utskottet har uttalat den åsigt, att en stor del af
svenska arméns olyckor på senare tider kommit deraf att för-
valtningsväsendet, trängväsendet, icke varit väl ordnadt. En an¬
nan talare på samma bänk har försäkrat, att den föregående
talaren hade orätt och att olyckorna kommit af något helt
annat. Jag har icke kunnat höra detta utan att för min del för¬
säkra, att jag delar den förre talarens åsigt, och jag tror att den
kan bestyrkas med historiska fakta, men att här utkämpa striden
derom torde vara mindre lämpligt.
Hvad nu speciel angår att Smålands husarregemente och gre-
nadierbataljonen hafva gemensam regementsintendent, så må man
icke till försvar derför anföra de gamla förhållandena. Chefen
för Landtförsvarsdepartementet har redan påpekat, att de begge
corpserna både gemensamt indelningsverk och gemensam boställs-
vård, hvilka saker voro helt och hållet kamerala, men om man,
såsom jag, anser regementsintendenternas vigt hufvudsakligen lig¬
ga. deruti, att genom dem trängväsendet utbildas under fredstid
för kriget, så är det af vigt att intendenterna utbildas med afse¬
ende å det vapen deras regementen tillhöra. Det är t. ex. en
stor skilnad mellan att upphandla hö eller bröd. Orimligt är det
att en regementsintendent skall samtidigt besörja hästars skoning
Lördagen den 28 Februari.
15
X: o 5).
och furagering vid ett kavalleriregemente och anskaffande af ett Lön för en
infanteriregementes vanliga förnödenheter. För olika verksamhet regementsin-
fordras olika utbildning, men denna måste ske under fredstid, så tende7f vi(l
framt den skall stå profvet under krigstid. Chefen för Landtför- grmildierba-
svarsdepartementet har påkekat en annan orimlighet, som ligger’ taljon.
deruti att husarregementet och grenadierbataljonen hafva gemen- (Forts.)
sam regementsintendent, nemligen att intendenten skall samtidigt
lyda två regementschefer. Det hufvudsakligaste skälet är dock
efter min uppfattning, att intendenterna böra utbildas under freds¬
tid för sittyrke, och det kan näppeligen eu intendent, som skall
samtidigt tjenstgöra vid både kavalleri och infanteri och således
vara ett slags amfibie. Jag förenar mig i yrkandet om bifall
till Kongl. Maj:ts förslag, sådant detsamma blifvit här något mo¬
difierade
Sedan öfverläggningen härefter förklarats slutad och Herr Tal¬
mannen yttrat, att under densamma hade yrkats dels bifall till före¬
varande moment, dels afslag derå och bifall till Kongl. Maj:ts
ifrågavarande framställning på det sätt, att 2,800 kronor bevil¬
jades till lön åt en regementsintendent vid Smålands grenadierba-
taljon; framstälde Herr Talmannen först proposition på bifall till mo¬
mentet, hvarvid svarades många nej jemte några ja, och seder¬
mera proposition på afslag derå och beviljande af 2,800 kronor
för ofvansagda ändamål, då svaren utföllo med många ja jemte
några nej; och förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
7:de punkten.
Grefve Lagerberg: Jag har icke något annat yrkande att
gorå än om bifall till Utskottets hemställan att ifrågavarande mo¬
tion måtte lemnas utan afseende, men jag ber att få till proto¬
kollet antecknadt, att jag icke kan godkänna de motiv, som
föranledt denna hemställan.
Friherre Klinckowström: Jag instämmer i allo med den
siste talaren angående Utskottets motiv.
Ofverläggningen förklarades slutad och punkten bifölls.
8:de punkten
Bifölls.
9:de och 5:te punkterna i ett sammanhang. Nedsättning
i andag et för
Grefve Beck-Friis: Det egentliga motivet för Utskottets
förslag i denna punkt förefinnes vid femte punkten, der Utskottet ctrptdh till-
säger: “Då fråga om en fullständig organisation af landttorsvaret ältning åt be-
sedan flere år tillbaka står på dagordningen samt på senaredt'
tiden den åsigt allt mer och mer gjort sig gällande, att vid en
i\’:o 9.
16
Nedsättning
i anslaget för
Vermlands
fältjägare-
corps och till¬
ökning af be¬
fälet vid åt¬
skilliga rege¬
menten.
(Forts.)
Lördagen den 28 Februari.
sådan organisation indelningsverket bör afskaffa, lärer det ej
kunna anses lämpligt att nu vid indelta regementen och corpser
inrätta nya befälsplatser“. Detta skulle således vara skälet, men
för min del kan jag icke inse det sammanhang, som frågan om
en ny härordning kan hafva med förflyttandet af några officers-
platser från ett regemente, der de anses mindre behöfliga, till ett
annat regemente, der de af alla sakkunniga anses behöfliga. Jag
vet icke någon härordning, som under de sista åren varit på för¬
slag, deraf det icke framgått, att det nuvarande armébefälet, både
det högre och det lägre, är alldeles otillräckligt. Ännu har icke
något härordningsförslag framkommit och kan icke framkomma,
enligt hvithet befälet skulle blifva fåtaliga.re än det nuvarande.
Det är alldeles gifvet, att, om man skulle tänka sig indelta arméns
afskaffande, det icke skulle komma i fråga att sätta dess officerare
på indragningsstat, och detta skulle väl vara det skäl, som skulle
hindra bifall till Kongl. Maj:ts proposition. Då sålunda efter
mitt förmenande icke någon anledning finnes, hvarför man på
denna gfund skulle neka bifall till det Kongl. förslaget om in¬
dragning af några befälsplatser vid Vermlands fältjägarecorps och
användande af" de derigenom lediga medlen för aflöning åt två
kaptener af andra klassen vid lifregementets grenadiercorps och
åt en löjtnant af andra klassen vid andra lifgrenadierregementet,
vid hvart och ett af Vestgöta, Bohus läns, Nerikes och Vermlands
regementen samt vid norra och södra Skånska infanteriregemen¬
tena, så får jag vördsamt anhålla om bifall till Kongl. Maj:ts
proposition angående Vermlands fältjägarecorps' och indelta ar¬
méns befälsaflöning.
Herr Montgomery Cederhielm: Då jag inom Stats-Ut-
skottet hör till deras antal, som deltagit i Utskottets hemställan
i 5 och 9 punkterna, ber jag att med några ord få redogöra för
anledningen dertill. Då frågan förekom i Utskottet, föredrogs
den på samma sätt som nu här, det vill säga begge punkterna
tillsammans. Den nionde punkten företogs först till afgörande,
och då förekommo inom Utskottet tre olika meningar i afseende å
dessa frågor. Den ena var att bifalla Kongl. Maj:ts förslag i både
5:te och 9:de punkten; den andra att afslå Kongl. Maj:ts proposition
i begge punkterna och den tredje att afslå hvad som föreslagits vid
5:te punkten, men bifalla hvad som föreslagits vid den 9:de, nemli¬
gen indragningen på Vermlands fältjägarecorps: och afsigten var
att den besparing af 11,688 kronor 50 öre, som derigenom skulle
göras, skulle i stället få reserveras på fjerde hufvudtiteln. Nu
torde en hvar inse, att af de olika meningarne kunde uppstå en
ganska svår förveckling, som slutligen kunde leda till en gemen¬
sam omröstning, der det kunde blifva fråga om att sätta på sin
spets frågan om indragning af befälsplatser vid Vermlands fält¬
jägarecorps, hvarigenom det nu så fåtaliga armébefälet skulle
ytterligare minskas. Det föreföll mig betänkligt att låta frågan
komma så långt och lämpligare att bibehålla officersplat-
serna, om de också skulle fortfarande vara qvar vid Vermlands
Lördagen den 28 Februari.
17
X:o 9.
fältjägarecorps. Jag vågar icke ingå i bedömande af den orga- Nedsättning
nisation, Kongl. Maj:t föreslagit; jag är böjd att tro att den är' n™la!)et f°r
lämplig; men följden af ett bifall dertill både kunnat blifva den, fältjägare-
som jag påpekat, och då tror jag, att man kunde förlora mera corps och till¬
it genom bifall till livad Utskottet föreslagit,, ty derigenom upp- åkning af be-
rätthålles befälsplatserna till samma antal, som det nuvarande. at'_
Dessa äro i korthet de skäl, som föranledt mig att deltaga i Ut- * ^"nentenT
skottets hemställan, och på grund af hvilka jag nu anhåller om (Forts.)
bifall dertill.
Herr von Krsemer: Het är visserligen sant, att Utskottet
kommit till det resultat att afstyrka Kongl. Maj:ts förslag i båda
de nu föredragna punkterna efter långa öfverläggningar och stor
meningsskiljaktighet, men jag tror mig icke uttala någon mot¬
bjudande tanke, då jag säger, att min och mångas tanke var den
att Kongl. Maj:ts förslag borde bifallas, enkannerligen vid 5:te
punkten. Jag medgifver, att de så att säga strategiska skäl, som
den siste talaren påpekade, hafva en betydande vigt, men jag tror
dock att någon afräkning i afseende på deras vigt bör göras. För
min del är jag nemligen så öfvertvgad i alla händelser — det må
nu vara att jag misstager mig i denna farhåga — att den rädd¬
ning af ifrågavarande anslagsbelopp för Yermlands fältjägare¬
corps, som man nu förmenar skulle vinnas, om Stats-Utskottets
förslag i båda punkterna bifalles, är ytterst öfvergående. Jag
kan nemligen knappt tänka mig, att anslaget till dessa platser —
om hvilka det är så lätt att bevisa vid hvarje riksdag att de äro
öfvertaliga i förhållande till corpsens nuvarande styrka — skall
kunna bibehållas. Jag skulle nästan vilja säga, att det nu står
på upp- och afskrifningsräkning och att Kongl. Maj:t derför
handlar fullkomligt rätt, då Kongl. Maj:t vill gifva det fast place¬
ring genom att använda det der det är nödvändigt och der det
fortfarande sedermera lätt kan försvaras. Särskildt ber jag att
få påpeka, att de föreslagna nya officersplatserna allesammans
äro tänkvärda och behöfliga, men framför allt gäller detta om de
två kaptenerna af andra klassen vid lifregementets grenadier-
corps, emedan denna corps alldeles saknar sådana kaptener. De
löjtnanter, som skulle tilläggas några regementen, skulle upp¬
bringa staten från 4 till 5, men icke till normalstat. Detta är
således ett ytterligare specialskäl, som väger för den första delen
af Kongl. Maj:ts förslag i 5:te punkten.
Hvad nu sjelfva saken angår eller att bibehålla officersplat¬
serna åt armén, ber jag att få uttryckligen liksom understryka den
tanken att med ett försvarsväsende sådant som vårt, som består
och sannolikt länge ännu kommer att bestå af en fåtalig stam,
till stor del af framskriden ålder, och som derföre vid mobilisering
ytterligare sammansmälter, och då för att uppbringas till ett någor¬
lunda rimligt antal, måste förstärkas med ett jemförelsevis ofant¬
ligt antal oöfvadt. manskap, att vid en sådan organisation ingen¬
ting kan vara nödvändigare än att hafva riklig tillgång på verk¬
liga officerare---; icke officerare från gårdagen, som då krig
Första Kammarens Prof. 1880. N:o 9- 2
N:o 9.
18
Lördagen den 28 Februari.
Nedsättning
i anslaget för
Vermlands
fältjägare-
eorps och till¬
ökning af be¬
fälet vid åt¬
skilliga rege¬
menten.
(Forts.)
intrader, fått sina fullmakter 14 dagar förut, personer, Indika, om
än aldrig så aktningsvärda, aldrig så personligen tappra, dock
icke hafva de militära och disciplinära traditioner, hvilka utgöra
en så karakteristisk del af den verklige officerarens värde. Jag
anser så vigtig!, att icke officerarnes antal i dess helhet nedsättes,
att jag icke drager i betänkande att obetingadt bifalla Kong!.
Maj:ts förslag vid 5:te punkten för att derigenom göra ett försök
att bevara dessa officersplatser åt armén på ett fortfarande, icke
på ett blott öfvergående sätt. Som, vidare, ett bifall till Kongl.
Maj:ts förslag i 5:te punkten betingar ett bifall äfven till Kongl.
Maj:ts förslag i 9:de punkten, så får jag således af full öfver¬
tygelse yrka bifall till Kongl. Maj:ts förslag i båda de nu före¬
dragna punkterna.
Herr Wijkander: I denna fråga är jag nog lycklig att en¬
dast behöfva tala sanning och uttrycka min öfvertygelse, och jag
får då säga att Kongl. Maj:ts proposition, såvidt jag förstår, för-
tjenar bifall och att .Riksdagen gjorde orätt, om den icke antoge
densamma, och detta gäller båda de nu föredragna punkterna.
Jag anser helt och hållet öfverflödigt att här tala om eller att
ens sätta i fråga behofvet af ett så kalladt tredje bataljonsbefäl,
d. v. s. det befäl, som för beväringens insättande i arméns relativt
alltför fåtaliga kader, behöfves, ty den, som icke inser detta, han
vill icke inse det. Behofvet af förstärkta kadrer, då ett stort
antal värnpligtige i farans ögonblick skola ingå i stammen, är så
uppenbart, att derom icke behöfver spillas några ord. Ingen lärer
heller på allvar vilja bestrida, och den siste talaren har heller
icke gjort det, att det är stora missförhållanden, ja, orimligheter,
som Kong], Maj:t här sökt afhjelpa, nemligen att en corps har
två andre kaptener och den andra ingen, och att ett regemente
har 8 andre löjtnanter medan ett annat har endast 4. Frågans
ömtåligaste del ligger deri, att Vermlands fältjägarecorps’ offi¬
cerares antal skulle minskas, men jag vill deri utan tvekan uttala
min tanke. Hvarje reform är omöjlig, om icke statsmakterna hafva
rätt att draga in öfverflödiga platser. Jag medgitver att indivi¬
den med rätta kan fordra, att hans fullmakt honoreras, att han
får den lön, som deri är honom tillförsäkrad, men jag bestrider
bestämdt individens rätt att få äfven sina förhoppningar honorerade
af staten, ty i samma ögonblick blefve hvarje reform omöjlig. Om
jag går in vid ett regemente, der det finnes t. ex. 6 kaptener, så
är jag icke berättigad att på detta förhållande grunda några be¬
stämda förhoppningar om avancement och har icke något befogadt
anspråk på att kaptenernas antal icke får minskas, ty Kongl.
Maj:t och Riksdagen hafva ovilkorlig rätt att ordna dessa för¬
hållanden utan afseende på enskilda individers förhoppningar. Nu
är likväl här förhållandet att dessa kaptensplatser, hvarom frågan
är, icke skulle indragas; de äro sex och skulle blifva sex, men
endast fyra af dessa platsers innehafvare skulle enligt förslaget
vara kompanichefer och de tvenne öfriga andre kapitener. Ingen
lärer kunna bestrida, att icke 4 kompanichefer är tillräckligt vid
Lördagen den 28 Februari.
19
>’:o 9.
denna likasom vid, andra corpser och förslaget är sålunda endast Nedsättning
en akt af rättvisa och behöfver icke, får icke motiveras med * bislag et för
några rent personella skäl. Det är ju ej fråga att taga tjensterna Jitjägare*
ifrån dem, som nu innehafva desamma, och den enskildes förhopp- corps och till-
ningar böra vika för det allmännas behof af en omreglering, ty ältning af be-
dessa förhoppningar äro ej några fordringsanspråk. Jag skulle/®?8* vid åt'
icke hafva yttrat mig så öppet i denna fråga, om jag ej ansett ^centen
mig böra för min enskilda del såsom obefogadt tillbakavisa det (Forts.)
klander, som jag hört framställas mot Chefen för Landtförsvars¬
departementet, hvilken nu icke är här närvarande. Jag anhåller,
att Kammaren måtte bifalla Kong!. Maj:ts proposition i båda dessa
punkter, och såvidt jag hört, har ej heller något annat yrkande
blifvit här framstäidt. Utskottet har kommit till ett annat slut
på grund af beslutet vid 1875 års riksdag, men i denna uppfatt¬
ning kan jag icke följa Utskottet.
Herr Evers: Herr Talman, mina Herrar. Jag beder på för¬
hand om benäget öfverseende att jag, som icke är fackman, vågar
uppträda i föreliggande fråga, men då ingen af de föregående
talarne berört de förhållanden, som nödga mig att yrka afslag å
Kong!. Maj:ts proposition angående indragning af befäl å Verm-
lands fältjägarecorps, anhåller jag att med några ord få till¬
kännagifva dem.
Kongl. Maj:t föreslog 1875 års Riksdag “att Yermlands fält¬
jägareregemente skall förbytas till en corps på 500 man och, med
bibehållande af befäl spersonalen i öfrigt oförändrad, regements¬
chefs- och förste majorsbefattningarna indragas och i stället der¬
före aflöning uppföras till en corpschef." Denna proposition bi¬
fölls af Riksdagen och Kongl. Maj:ts på grund deraf utfärdade
nådiga skrifvelse af den 21 Maj 1875 innehåller precis samma ord,
som dem jag nu uppläste. Nu har Kong], Maj:t i sin nådiga
proposition till innevarande Riksdag föreslagit, att eu indragning
skulle vid eorpsen ega rum af icke mindre än 7 officerare, 4
underofficerare och ett par korporaler och i motiven för denna
framställning yttrar Herr Statsrådet och Chefen för Landtförsvars¬
departementet i sitt anförande uti statsrådsprotokollet (Bil. N:o
3 a pag. 7) “hurusom Kongl. Maj:t i sammanhang med den vid
1875 års riksdag genomförda löneregleringen för armén beslutat,
att Yermlands fältjägareregemente skulle förbytas till en corps
på 500 man och att med bibehållande af befälspersonalen i öfrigt
tills vidare oförändrad regementschefs- och förste majorsbefatt¬
ningarna skulle indragas och i stället uppföras aflöning till en
cprpschef.11 Jag har med anledning häraf genomgått 1875 års
riksdagsförhandlingar och har ej, hvarken i Kongl. Maj:ts nådiga
proposition, Riksdagens beslut eller den ofvannämnda nådiga skrif-
velsen af den 21 Maj 1875, kunnat finna att detta ord a tills vidare“
der förekommer. Hade beslutet haft denna lydelse, skulle jag icke
hafva uppträdt för att försvara Utskottets förslag, tv då hade,
såsom Herr Wijkander antydt, de, som gått in vid regementet,
fått skylla sig sjelfva, då de visste att de hade detta Damocles-
N;o 9. 20 Lördagen den 28 Februari.
Nedsättning svärd hängande öfver sig; men att så icke är förhållandet vågar
1 Vermlands Ja& påstå oc^ det visar sig jemväl af det störa antal unga män,
fältjägare- som sedan 1875 sökt inträde som officerare vid corpsen och hviika
corps och ull- fatt denna sin åsigt, att någon reduktion af befälet ej snart före-
tjhning af be- stode, ytterligare stärkt deraf, att Kongl. Maj:t år 1877 begärde
faiet vid åt- ocp Riksdagen beviljade tillökning i befälspersonalen vid Verm-
S 1 melteilgrlands fältjägare i samma förhållanden som vid öfriga corpser inom
(Forts.) armén. Nu har emellertid en indragning af befäl blifvit föreslagen
och man säger, att den skall ske i mån af afgång, hvaraf följer,
att nästan allt avancement inom subalterngraden afstannar eller
åtminstone framflyttas till en ganska aflägsen framtid. Jag ber
att få visa huru detta skulle komma att utfalla. De båda äldsta
kaptener i corpsen, ännu med löjtnants lön, som äro i tur att
blifva kompanichefer, hafva tjenat i 25 år och äro 45 och 46 år
gamla, skulle icke komma ifråga till kompanichefsbefordran förr¬
än sedan 3:ne vakanser i kompanichefsgraden inträffat, således
sannolikt ej hinna kompanichefs grad före uppnådd pensionsålder
och deraf följande obligatoriska afskedstagande. De äldsta löjt¬
nanterna hafva tjenat i 20 år och äro 42 år gamla och då den
äldste af dem först efter 3 vakanser skulle kunna blifva befordrad
till andre kapten, således antagligen ej före 46 års ålder, hinner
han nog ej kompanichefs befordran. De båda äldsta underlöjt¬
nanterna äro respektive 33 och 31 år gamla och hafva tjenat 8 år.
Först vid 6:te vakansen skulle den äldste af dem blifva befordrad
till löjtnant af 2:dra klass och finge antagligen qvarstå i graden
ytterligare i 10 år. Den äldsta surnumerären skulle först efter
8:de vakar.sen kunna befordras och antagligen i 12 år få vänta
på lön och för den äldsta volontären komma nog 15 år att för¬
flyta, innan han erhåller någon lön.
jag vågar icke ingå på det militära området, då jag icke eget
nog sakkännedom, men är det så, att på sätt Kongl. Maj:t föreslår,
behof till ökadt befäl förefinnes vid lifregementets grenadiercorps
samt Vestgöta, Bohus, Nerikes, Vermlands och de båda Skånska
infanteriregementena, hvilket jag icke vill bestrida, så synes mig
att detta kunde tillgodoses, då dertill endast beliöfves en så liten
summa, som cirka 12,000 kronor, utan att man behöfde på detta
hårda sätt reducera befälet vid Vermlands fältjägare, som här
ofvan blifvit antydt.
Jag kan icke underlåta att med hänsyn till Kongl. Maj:ts
nådiga proposition angående förändrad lag om värnpligten, enligt
hvilken ett större antal beväringsmanskap antagligen skulle komma
att öfvas, påpeka, att, derest samma blifver åt Riksdagen antagen,
som en följd deraf måste uppstå behof af mer befäl, och under
sådana omständigheter föreställer jag mig att det nog blir be-
höfligt såväl att öka befälspersonalen vid de här ifrågavarande
regementena, som ock att bibehålla det befäl, som nu finnes vid
Vermlands fältjägare, ty om detta icke alltid vore behöflig! vid
corpsen, kunde ju en del af dem kommenderas till tjenstgöring
vid beväringsmötena på andra regementen. Jag bar med några
ord antydt, hvilken obillighet förslaget skulle innebära för officers-
Lördagen den 28 Februari.
21
N:o 9.
corpsen, och jag anser mig äfven skyldig att påpeka, huru det Nedsättning
skulle drabba underofficerarne. Här skulle en reduktion af 4' a^^feJn^°sr
platser ega rum och, följaktligen skulle 5 vakanser uppstå, innan fäitjägare-
någon underofficer kunde avancera. Jag behöfver icke påminna corps och till-
derom, att innan detta inträffar, flertalet af de volontärer, som åkning af Se¬
redan gjort sig kompetente till underofficers befordran, måste at~
afskedas, emedan de blifva öfveråriga, innan de kunna ifrågakomma5 a centen.6
till befordran. I det förslag till förändring af Vermlands fält- (Förta.)
jägare, som framlades 1871, föreslogs en indragning af 5 officers-
platser; men huru skulle detta ske? Jo, samtidigt föreslogs upp¬
rättande af 2 nya regementen, Vesternorrlands och Blekinge samt
1 ny corps Hallands med rätt för officerarna vid Vermlands fält¬
jägare att antingen taga transport till dessa régementen eller att
afgå med sina löner i pension. Nu är icke fråga om att öfver¬
flytta officerare från Vermlands fältjägare till andra regementen,
utan att först vid dessa officerares afgång uppsätta nya platser
vid andra regementen. Om man härtill lägger, att för icke längre
tid än ungefär ett år sedan officerarne vid corpsen i likhet med
officerarne vid öfriga regementen ingått på ett obligatoriskt af¬
skedstagande vid viss ålder, förefaller det mig, som om den re¬
duktion af befäl vid Vermlands fältjägare, på sätt den nu blifvit
föreslagen är nästan obillig, hvadan jag på grund såväl häraf som
äfven på de af Utskottets under 9:de punkten anförda skäl yrkar
bifall till Utskottets förslag.
Grefve Beck-Friis: Då jag yrkade bifall till Kongl. Maj:ts
förslag i 9:de punkten, förbisåg jag, att i detta förslag äfven in¬
gick förhöjning af aflöningen till regementsintendenten, men till
följd af Kammarens föregående beslut vågar jag anhålla, att mitt
yrkande måtte få förändras derhän, att Kammaren ville bifalla
Kongl. Maj:ts förslag dock med bibehållande af regeraentsinten-
dentens lön till sitt nuvarande belopp.
Medan jag har ordet, kan jag icke underlåta att bemöta ett
par af de senaste talarnes yttranden. En talare sade, att det
kunde blifva en obehaglig konflikt, om Kammaren bifölle Utskot¬
tets förslag i 9:de punkten, men Kongl. Maj:ts proposition an¬
gående 5:te punkten, och att det kunde sluta med att vid gemen¬
sam votering indragning af ifrågavarande officersplatser vid Verm¬
lands fältjägarecorps egde rum, men de för aflöning af 2 nya kap¬
tener och 7 löjtnanter äskade medel icke beviljades. Jag tror icke
att något sådant är att befara, ty det heter i Kongl. Maj:ts pro¬
position att “under vilkor“ att detta anslag beviljades, föreslogs
indragning af dessa platser. Således, om anslaget icke beviljas,
komma platserna icke att indragas. Således torde någon konflikt
icke vara att befara.
Beträffande den siste talarens yttrande angående Kong].
Maj:ts förslag till 1875 års Riksdag ber jag att få erinra, att det
icke är möjligt att, då man har ett regemente, som är värfvadt
och som således på lång tid kommer att bibehållas vid samma
antal, der indraga officersplatser, utan en förändring måste ske
N:o 9.
22
Lördagen den 28 Februari.
Nedsättning
i anslaget fös
Versnlands
fältjägare-
corps och till¬
ökning af be¬
fälet rid åt¬
skilliga rege¬
menten.
(Forts.)
småningom. Detta är alldeles tydligt och klart, ehuru ordet tills
'vidare verkligen icke står i Kong!. Maj:ts proposition till 1875
års Riksdag. Samtidigt med detta förslag proponerade Kong].
• Maj:t inrättande af 2 kaptensplatser vid fotgardena, hästgardena,
■ lifregementets husarer och grenadierer. Detta beviljades icke ge¬
nast, men det har gått så småningom, så att de fleste af dessa
platser nu äro inrättade, men det återstår ännu vid lifregemen¬
tets grenadierer. Jag tror således icke att med 1875 års Kong!,
proposition afsågs att befälspersonalen vid Yermlands fältjägare
för alltid skulle bibehållas oförändrad.
Friherre Klinckowström: Till de skäl, som af åtskilliga
föregående talare blifvit framstälda för bifall till Utskottets för¬
slag, har jag ytterst litet att tillägga. Jag tror, att om Kong!.
Maj:t begärt reorganisation af Yermlands fältjägare till en corps
utan att sätta såsom vilkor, att 7 öfvertaliga officerare skulle
placeras på 7 indelta regementen och att 2 nya kaptensplatser
skulle inrättas vid grenadiererna, detta hade blifvit bifallet, men
just detta vilkor har förorsakat det motstånd, som på ett segrande
sätt gifvit sig tillkänna inom Stats-Utskottet. Jag vill lemna der¬
hän, om denna fruktan är befogad eller icke, men säkert är, att
om man tror, att om Riksdagen bifaller partiella förändringar
och partiella tillökningar af befäl inom den indelta armén, vi icke
skola upplefva den dag, då den stora frågan om en reorganisation
af vår härordning bringas till slut; och jag kan försäkra rege¬
ringen derom, att om icke den stora frågan snart nog företages
och på ett eller annat sätt ordnas, kommer regeringen att i
sina förslag rörande försvarsverket lida mycket obehag och det
kanske inom ganska kort tid. Det vore skäl att tillfredsställa
denna rättmätiga fordran, som ånyo framträder deri, att man icke
beviljar tillsättandet af dessa platser. Jag behöfver för öfrigt
icke vara längre i mitt anförande, då redan så mycket blifvit
sagdt till förmån för Utskottets förslag beträffande denna punkt,
dertill jag nu anhåller om bifall.
Herr vice Talmannen: Ehuru i det närmaste förekommen
af grefve Beck-Friis, anhåller jag dock att med några ord få yttra,
mig i anledning af den farhåga för en gemensam votering, som
af en ledamot af Stats-Utskottet uttalades. Om jag icke miss¬
förstod honom, ansåg han, att om denna Kammare bifölle Kong!.
Maj:ts proposition i 6:te och 9:de punkterna, men Andra Kamma¬
ren bifölle Stats-Utskottets hemställan i båda dessa punkter, så
skulle en gemensam votering kunna få den utgång,* att Stats-
Utskottets betänkande blefve bifallet i 5:te punkten och således
den begärda tillökningen i befäl utslagen, men deremot Kong],
Maj:ts proposition i 9:de punkten bifallen och följaktligen en in¬
dragning ske af befäl vid Vermlands fältjägarecorps. För min
del kan jag icke tänka mig. att en sådan votering skulle kunna
komma i fråga. Det är endast i den händelse, att Kong!. Maj:ts
proposition angående 5:te punkten bifalles, som det bör kunna
Lördagen den 28 Februari.
23
N:o 9.
komma i fråga att votera angående den 9:de, då denna punkt ut- Nedsättning
tryckligen innehåller det vilkor, att den i 5:te punkten föreslagna *
tillökning i befäl skulle medgifvas. Men om mot förmodan en så- fältjägare-
dan votering skulle komma till stånd, och Kongl. Maj:ts propo- corps och till-
sition i 9:de punkten bifölles i denna votering, vore ingenting annat ökning af be-
derigenom beslutadt, än att indragningen skulle komma att ske md at'_
under ett vilkor, som icke kommit att inträffa i följd af afslag »n^ntenfe'
5:te punkten, och beslutet vore således af intet värde. (Forts.)
Herr Abelin: Den, som gjort sig reda för tillgången på be¬
fäl vid våra infanteriregementen och corpser och för den brist
i detta hänseende, som, redan under öfningarna känbar, måste
uppstå i händelse af en mobilisering, kan icke annat än beklaga,
att omständigheterna icke medgifvit framläggande af ett förslag,
som i vida större omfattning än det föreliggande afsåge att af¬
hjelpa denna brist. Förslaget i sin stränga begränsning förtjenar
emellertid allt afseende, synnerligen som det afser tillökning af
befälet äfven vid lifregementets grenadiercorps, der bristen varit
så påfallande, att exceptionella åtgärder måst vidtagas för att få
den så litet känbar som möjligt. De skäl, Utskottet anfört för
en vägran af denna tillökning eller att, då en reorganisation af
landtförsvaret, hvarigenom indelningsverket skulle afskaffa^, står
på dagordningen, det vore olämpligt att tillsätta nya befälsplatser
vid indelta regementen, torde vid den minsta pröfning befinnas
ohållbart. År befälet otillräckligt redan nu, hvilket väl ingen
bestrider, måste det blifva det ännu mer vid öfvergång till en
organisation på den breda värnpligtens grund, synnerligast om
den tillgång till befälskrafter, som vi ega i vår indelta stamtrupp,
blir undanröjd; och om det någon gång under fredliga förhållan¬
den behöfves ett jemförelsevis talrikt befäl, måste det väl vara
vid öfvergång till en sådan härordning, då goda och tillräckliga
befälskrafter behöfvas för att undervisa, leda och gifva stöd åt de
stora, oöfvade massorna. Men huru på förhand åstadkomma ett
sådant befäl, om icke genom att uppsätta det på de regementen,
som finnas, och då vi af 27 staminfanteriregementen och corpser
hafva 24 indelta, så kan jag icke inse, huru man, derest man vill
tillförsäkra sig ett för alla eventualiteter så vidt möjligt tillräck¬
ligt befäl, skall kunna undgå att uppsätta detta till allra största
delen vid de indelta. Då nu perspektivet af en ny härordning,
långt ifrån att tala mot en tillökning af befälet, talar för en sådan
och då vi redan i rådande förhållanden hafva en manande anled¬
ning att främja den, skulle jag för min del vilja förorda ett ovil¬
korlig t bifall till Kongl. Makts förslag i öde punkten. Jag ville,
med andra ord, se det fullkomligt oberoende af beslutet om re¬
duktionen af Vermlands fältjägarecorps’ befäl. Detta låter sig
emellertid nu icke göra. Den ifrågasatta reduktionen i och för
sig kan jag för min del icke annat än gilla. Gående ut på att
bringa denna corps’ organisation i öfverensstämmelse med andra
corpsers och med den organisation, som är gällande för de bättre
lottade regementena, kan den icke vara annat än fullt berättigad.
S:o 9.
24
Lördagen den 28 Februari.
meriten.
(Forts.)
Nedsättning! synnerligast då dermed afses att, utan minskning af arméns befäl
1‘himlande'* ^ess helhet, närma en del mera vanlottade regementens befäls-
fåltjägare■ personal till den normala; men hvad jag deremot ej kan gilla, det
corps och till- är att vid reduktionen af fältjägarecorpsens befäl det icke blifvit
Ökning af be- ifrågasatt någon åtgärd för att få denna reduktion så litet betun-
{ f;iLu,ld,Jnr £ande som möjligt. Huru försigtigt man än vid tillämpning af
g 0 Kongl. Maj:t.s förslag vill tillvägagå, är det dock alldeles gifvet,
att en stagnation i avancementet med dess menliga följder deraf
kommer att uppstå. För att jag skall kunna biträda ett beslut
om den föreslagna reduktionen måste beslut samtidigt fattas om
befälets vare sig öfverflyttning till andra regementen och corpser
eller försättande på indragningsstat. Jag tillåter mig derför fram¬
lägga ett förslag i sådant syfte, hvarå jag anhåller, att Herr Tal¬
mannen ville framställa proposition, så lydande: »att —- under
vilkor att Riksdagen godkänner det vid statsrådsprotokollet fogade
förslag till ny stat för Vermlands fältjägarecorps och beviljar de
å. anslaget till indelta arméns befälsaflöning äskade medel för aflö¬
ning åt två kaptener af 2:dra klassen och sju löjtnanter af 2:dra
klassen, samt. medgifver, att så många officerare och underoffice¬
rare, som enligt den nya staten vore afsedda att indragas, finge,
der de icke varda till andra regementen eller corpser transpor¬
terade, på allmänna indragningsstaten öfverflyttas — anslaget till
nämnda corps, hvilket nu utgör 135,684 kronor 50 öre, måtte ned¬
sättas till det enligt, förslagsstaten erforderliga belopp 123,995
kronor 50 öre eller i jemnadt tal 123.996 kronor.
Herr Hederstjernå: Om här för Kammaren förelåge en¬
dast frågan om den befälstil]ökning, som Kongl. Maj:t föreslagit,
oberoende af all reduktion af befälet vid ett annat regemente, så
är jag alldeles viss på, att denna Kammare skulle dertill lemna
sitt bifall. Men så är icke förhållandet. Kong]. Maj:ts förslag
om tillökning af befälet vid vissa indelta regementen och corpser
är enligt samma förslag uttryckligen stäldt i beroende af en lika¬
ledes af Kongl. Maj:t föreslagen reduktion af befälspersonalen vid
Vermlands fältjägarecorps. Åt denna del af Kongl. Maj:ts propo¬
sition kan dock jag för min del icke tillstyrka bifall. Det har
redan blifvit af två talare, såsom mig synes, tydligt ådagalagdt,
att det sätt, hvarpå enligt Kongl. Maj:ts förslag denna reduktion
skulle ega runa, skulle mycket menligt inverka på det nuvarande
befälets, ställning. Om jag också vill med herr Wijkander med¬
gifva giltigheten af den satsen, att den enskildes rätt måste vika
för det allmännas fördel, så synes mig dock i detta fall, på sätt
också af den siste talaren blifvet framhållet, den enskildes rätt
och bästa ganska vät hafva kunnat bevaras och den här ifråga¬
satta förändringen ändock kunnat genomföras. Då emellertid det
sätt till reduktion af befälsplatserna vid Vermlands fältjägarecorps,
som Kong!. Maj:t föreslagit, ej kunnat af mig tillstyrkas, och då
Stats-Utskottet ej eger rätt att föreslå ökade anslag, har jag inom
Utskottet måst. afstyrka Kongl. Maj:ts förslag såväl i afseende å
nämnda reduktion som i afseende å tillökning af befälsplatserna.
Lördagen den 28 Februari. 25 N:0 9.
vid åtskilliga regementen och corpser. Det hufvudsakliga härvidlag Nedsättning
synes mig vara, att icke någon redaktion af arméns befäl i dess 1
helhet må ega ram. En af mina kamrater i Utskottet har yttrat, faitjägare-
att enligt hans mening vore det just för detta syftemål säkrast corps och till-
att bifalla hvad Kongl. Maj:t föreslagit. Jag vågar härutinnan af be¬
vara. af motsatt mening. Då Konung och Riksdag vid 1875 årsD"^
riksmöte faststält den nu gällande staten för Vermlandsfältjägare-'' mlnten,
corps, så anser jag, att det då bestämda befälsantalet är mycket (Forts.)
bättre bevaradt, om Riksdagen qvarstår vid den då intagna stånd¬
punkten, än om man nu understödjer Kongl. Maj:ts förslag, och
äfven af detta skäl tillåter jag mig hemställa om afslag å Kongl.
Maj:ts proposition så väl i afseende på tillsättande af nya befäls-
platser vid åtskilliga indelta regementen och corpser som i afseende
på reduktion af Vermlands fältjägarecorps. Jag anhåller således,
att Kammaren måtte fatta beslut i öfverensstämmelse dermed.
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Björn¬
stjerna: Den fråga, som nu föreligger till afgörande, är föl¬
jande: skall man bibehålla befintligt öfvertaligt befäl vid en corps,
under det brist på befäl förefinnes vid åtskilliga andra regemen¬
ten och corpser, eller skall man afhjelpa denna sistnämnda brist
genom att till dessa regementen och corpser öfverflytta det öfver-
taliga befälet vid den förstnämnda corpsen? Denna fråga synes
mig så klar, att enligt min uppfattning icke gerna mera än ett
svar derpå borde kunna ifrågakomma, synnerligen som statsverket
genom den föreslagna öfverflyttniDgen icke skulle kojnma att
betungas med större utgift utöfver den närvarande än 651 kronor
50 öre. Men, säger man, detta beslut kan innebära en stor orätt¬
visa mot de officerare, som nu tjena vid Vermlands fältjägarecorps.
Jag ber då att få fästa uppmärksamheten dervid, att Kongl. Maj:t
ingalunda, såsom en talare här yttrat, föreslagit, _ att allt avance¬
ment vid Vermlands fältjägarecorps skulle fördröjas, tills hela den
ifrågasatta afgången der försiggått och nya platser vore upp¬
rättade vid de andra regementena. I Kongl. Maj:ts proposition
heter det: “att såväl tillämpningen af den nya staten för Verm¬
lands fältjägarecorps som tillsättande af nyssnämnda befälsplatser
vid indelta armén må ega rum i den mån Kongl. _Maj:t pröfvar
sådant vid afgång från fältjägarecorpsen eller eljest lämpligen
kunna ske“. Jag kan visserligen icke gå Kong!. Maj:ts beslut i
förväg; men det förefaller mig vara alldeles tydligt, att Kongl.
Maj:t kommer att söka på bästa sätt tillgodose de na tjenst¬
görande officerarnes rätt och bästa. Det torde väl vara ganska
sannolikt, att bland dem finnas sådana, som gerna skulle taga
transport till de regementen, der nya platser skulle komma att
tillsättas, och jag föreställer mig, att en sådan transport lätt
skulle kunna ega rum. — Hvad det af herr Abelin framstälda för¬
slaget beträffar, så erkänner jag fullkomligt, att det skulle inne¬
bära en icke oväsentlig fördel, om det funnes någon utsigt till att
Riksdagen skulle antaga ett sådant förslag, som medför ökade
utgifter för statsverket. I sådant fall skulle visserligen äfven jag
Iko !).
26
Lördagen den 28 Februari.
Nedsättning' förorda detsamma; men då jag fruktar, att man icke kan antaga
Vermlan/h l*erma utsigt såsom sannolik, så får jag anhålla om bifall till
fältjägare- Kongl. Maj:ts proposition. — Hvad beträffar den här uttalade far-
corps och till- hågan, att Riksdagen skulle kunna i gemensam votering antaga
tjkniuf/ aj he- Utskottets förslag i 5:te punkten, men deremot i 9:de punkten af-
shliija regi’- Utskottets hemställan och antaga Kongl. Maj:ts motsvarande
menten. förslag, så har här redan blifvit tydligt och klart framhållet, att
(Forts.) en sådan farhåga är alldeles obefogad. Kongl. Maj:ts sistnämnda
förslag är ju endast vilkorligt framstäldt och beroende af att det
i 5:te punkten omhandlade förslaget först antages. En sådan ut¬
gång behöfver man derför icke befara. Friherre Klinckowström
uttalade visserligen den förhoppningen, att, om Kongl. Maj:t ville
inskränka sitt förslag till ensamt den ifrågasatta reduktionen af
Vermlands fältjägarecorps, så skulle detta erhålla Riksdagens bi¬
fall. Men ett sådant bifall skulle jag på det högsta beklaga; ty
långt ifrån att stärka armén, skulle den derigenom endast försva¬
gas. Jag får således anhålla om bifall till Kong!. Maj:ts propo¬
sition.
Herr Jöns Pehrsson: Jag har under den nu förda diskus¬
sionen en lång stund stått i afvaktande ställning, och af hvad som
förekommit har jag blifvit ytterligare styrkt i den uppfattning jag
en gång uttalade i en annan Kammare, vid det tillfälle, då man
öfverlemnade militieboställena till staten och öfverflyttade armé¬
befälet på fast lön. Jag hyste redan då den tanken, att man al¬
drig i verkligheten afsett att afskaffa indelningsverket, och jag
har nu kommit till ytterligare visshet i denna sak. Af hvad som
bär yttrats från deras sida, som försvarat Kongl. Maj:ts proposi¬
tion i denna punkt, framgår tydligt, att man icke afser det någon
förändring någonsin skall inträda; ty man säger ganska öppet,
att den ifrågasatta befälstillökningen behöfves för att leda de
beväringsöfningar, som i framtiden skola komma att ega rum.
Då jag sammanställer det ena med det andra, kan jag icke komma
till någon annan öfvertygelse, än att man har för afsigt att med
tillhjelp af hvad vi redan hafva söka åstadkomma en sådan armé¬
ordning, som kan gorå till fyllest för öfvandet af vårt lands ung¬
dom. Jag vill nu icke beklaga mig häröfver; den tid kommer
nog, då man får tillfälle att uttala ett sådant beklagande. Men
jag bär nu velat uttala min åsigt, att den, som allvarligen önskar,
att. vårt försvar måtte byggas på en fastare grund, han bör icke
gå in på dessa partiella förändringsförslag; ty det kan icke vara
någon hemlighet för honom, att för hvarje steg man tager på
denna väg, dess större misstroende ådagalägger man mot veder¬
börande» förmåga att bringa frågan till en slutlig lösning. Här
har den farhågan blifvit uttalad, att Andra Kammaren nu skulle
passa på och göra en besparing genom att bifalla förslaget om
reduktion af befälet vid Vermlands fältjägarecorps, på samma gång
den afslog. inrättandet af de motsvarande nya befälsplatserna.
Jag kan ej se någon grund för denna farhåga och är öfvertygad
om, att Andra Kammaren ingalunda skall gå till väga på det
27
Jf:o 9.
Lördagen den 28 Februari.
sättet. Till följd af hvad jag nu yttrat, kommer jag till den slut- Nedsättning
satsen, att lika' kraftigt som den föregående talaren påyrkat bifall1 ^ndands
till Kongl. Maj:ts förslag i båda punkterna, lika allvarligt anhåller fäitjägare-
jag, att Kammaren måtte besluta i öfverensstämmelse med hvad corps och till*
Utskottet i båda punkterna hemstält. Under nuvarande förhål-ältning af be-
landen torde detta vara det förståndigaste man kan göra; ty för-'"^.
hvarje försök, som göres för att genomdrifva dylika partiella för- 's
ändringar i försvarsväsendet, dess större blifver misstroendet mot (Forts.)
afsigten dermed och dess större svårigheten att få något i den vä¬
gen gjordt.
Grefve Lagerberg: Om den nu föreslagna förändringen
kunde antagas på något sätt komma att lägga hinder i vägen för
den blifvande stora reformen af vår armé, skulle jag visst icke
yrka bifall till densamma. Men jag kan icke fatta, huru någon
sådan verkan skulle kunna åstadkommas derigenom, att man öfver-
flyttar vissa fasta penningelöner från ett regemente, der de äro
mindre behöfiiga, till andra, der de bättre behöfvas. Det synes
mig tvärtom utvisa omtanke hos vederbörande att söka på bästa
möjliga sätt begagna sig af de nuvarande tillgångarne under af¬
vaktan på den stora reformens genomförande. Jag kan naturligt¬
vis icke hafva varit blind för det motstånd, som alla möjliga för¬
ändringar i arméns organisation rönt inom Riksdagen, och för
min enskilda del skulle jag måhända helst hafva sett, att denna
fråga fått hvila tills vidare. Men sedan den en gång blifvit väckt,
och den, som bör hafva den bästa öfverblicken öfver arméns ange¬
lägenheter, uttalat sig för den föreslagna förändringens behöflig¬
het och lämplighet, så måste man se sakerna sådana de verkligen
ä,ro, och då framstår frågan också, såsom hans Excellens Herr
Björnstjerna nyss yttrade, under följande enkla och klara form:
skall man låta befintligt öfvertaligt befäl bibehållas vid eu corps,
der det i allmänhet icke behöfves, eller skall man öfverflytta dem
till andra regementen och corpser, der brist förefinnes? Då jag ej
kan inse, att gerna mer än ett svar kan gifvas på denna fråga,
så får jag ansluta mig till Kongl. Maj:ts förslag och anhålla, att
Kammaren måtte lemna bifall dertill. — Jag skulle icke hafva
begärt ordet i denna fråga, om icke en ärad talare från Nerike
här yttrat, att orden “tills vidare", som citeras i Utskottets be¬
tänkande sidan 10, icke skulle hafva förekommit i Kongl. Maj:ts
proposition till 1875 års riksdag. Jag har med anledning deraf
skaffat mig ifrågavarande handlingar och Chefen för Landtförsvars¬
departementet yttrar der i denna fråga, bland annat, följande:
“då jag anser mig under nuvarande omständigheter icke kunna
ifrågasätta uppförande af aflöning, enligt de nya grunderna, för
både regementschef och två majorer, får jag i underdånighet hem¬
ställa, att Vermlands fältjägareregemente må förbytas till corps
på 500 man, och att, med bibehållande af befälspersonalen i öfrigt
tills vidare oförändrad, regementchefs- och förste majorsbefättnin-
garna må indragas och i stället uppföras aflöning till enjcorps-
chef.“ Kongl. Maj:ts proposition blef sedan af Riksdagen bifallen.
N;0 9. 28 Lördagen den 28 Februari.
nedsättning Huruvida i den underdåniga skrifvelse, som Riksdagen sedermera
‘ VermlandTaf£af’ samma ord förekomma, derom kan jag nu icke yttra mig,
fältjägare- då jag icke hunnit se efter, huru dermed förhåller sig. Men åt-
eorps och till- minstone har den tanke, som i detta afseende hystes af den då-
öjtning af it- varande Chefen för Landtförsvarsdepartementet, blifvit framlagd
{witoateqe-^ Resdagen. Dessutom torde det väl vara témligen likgiltigt,
' »lenteu! om de ifrågavarande orden blifvit upptagna eller icke; ty, såsom
(Forts.) eu ärad ledamot af Kammaren nyss sade, vi hafva sett fred slu¬
tas på evig tid, och det har dock icke dröjt mera än åtta eller
tio år, förrän man varit i lufven på hvarandra igen. Jag tror så¬
ledes icke. att man bör hänga upp sig på, om dessa båda ord
“tills vidare“ finnas upptagna eller icke. — Deremot har samma
ärade talare fästat uppmärksamheten på några förhållanden rö¬
rande officerarnes avancement, som jag finner ganska tänkvärda.
Det är klart, att det i detta afseende måste till en början gå
långsamt, om den af Kongl. Maj:t föreslagna förändringen bifalles.
Det kommer dock mycket att bero af, på hvad sätt den tillämpas,
och för ifrigt måste man här medgifva, att i ett sådant fall får
det enskilda intresset vika för det allmänna, allra helst som efter
förändringens genomförande utsigterna till befordran för de yngre
synas blifva fördelaktigare än för närvarande. Jag erkänner dock,
att det beror till stor del på det sätt, hvarpå man vid förändrin¬
gens genomförande går till väga. — Hvad Herr Abelin föreslagit,
kan jag för min del icke biträda. Jag tror icke, att, om man
satte alla dessa officerare på indragningsstat, de skulle blifva syn¬
nerligen belåtna dermed. De få då icke längre avancera, utan
måste stanna på indragningsstaten med den lön de för närvarande
hafva. Ett af de förnämsta skälen, hvarför jag icke anser mig
kunna rösta för en dylik indragning, är, såsom redan Herr von
Krsemer så klart framhållit, att man derigenom skulle minska ar¬
méns officerspersonal. På grund af hvad jag nu anfört får
jag anhålla om bifall till Kongl. Maj:ts proposition.
Herr Mannerskantz: Eör min del har jag till regel, att i
förväntan på en länge tillämnad mera genomgripande organisation
af vårt landtförsvar, icke vilja gå in på några partiella reformer
i vår nuvarande härbildning vid andra tillfällen, än då en sådan
reform kan anses vara af åtminstone så mycken vigt, att den i
någon mån kan förstärka våra förs var skr after genom tillökning i
antalet af vare sig befäl, underbefäl eller manskap, eller på
annat verksamt sätt; men som detta fall icke inträffar här, utan
fråga endast är om en olika förläggning af en befälspersonal, som
redan finnes, och det tillika icke är utredt på hvad sätt denna
öfverflyttning med största fördel skall kunna ske, så tror jag, att
det icke är skäl att nu bifalla hvad Kongl. Maj:t föreslagit. Jag
skulle med mycket nöje varit med om en förminskning af befäls-
personalen vid Vermlands fältjägarecorps, som nu är ifrågasatt,
orn den stälts i direkt samband med den andra vida vigtigare regle-
ringsplanen rörande en väsentlig förstärkning af vår bevärings-
organisation, som måste blifva en följd deraf, att Kong], Maj:ts
Lördagen den 28 Februari.
29
N:o 8.
nyligen afgifna förslag till värnpligtslag förr eller senare — som Nedsättning
jag hoppas redan vid denna Riksdag — blir antagen. Tv när 3^ ‘ "yfrmlandT
åker, måste naturligtvis framkomma något förslag huru de orter f^g^re-
skola förses med befäl till den betydligt ökade beväringen, hvilka corps och till-
antingen hafva för litet armén tillhörande befäl eller intet sådant sining afhe-
befäl alls; ty, såsom Herrarne veta, befinnes i åtskilliga trakter in-vtd at-
gen af arméns regementen eller corpser vara förlagd, hvarifrån ”"'Sliten'''"
för det talrika beväringsmanskap, som der framdeles kommer (Forts.)
att finnas, kan hemtas behöflig tillgång å befäl för att inregistrera
och hålla ordning på dessa många värnpligtige af alla åldersklas¬
ser samt hafva reda på hvar de finnas och hvart de taga vägen
under de många år, de tillhöra beväringen, ett befäl, som, der det
saknas, antagligen måste anskaffas och sändas öfverallt i landet i
tillräckligt stort antal, på det att icke beväringsynglingarna må
sakna den närmare kontroll, som är ämnad att öfver dem införas
eller underkastas skyldigheten att, för att göra dem ålagda an-
mälanden, behöfva marchera allt för långa vägar. Hade dennuifråga-
satta reduktionen af befäl vid Vermlands jägare stått i samman¬
hang med en sådan regleringsplan för den utvidgade bevärings¬
institutionen och ett förslag af sådan syftning framkommit i mera
fullständig form, skulle jag hafva tillstyrkt bifall dertill; men för
närvarande tror jag att det är skäl bibehålla denna tillgång på
befäl disponibel, som nu finnes inom Vermlands jägareregemente,
och uppskjuta dess reducerande, till dess det nämnda organisa-
tionsförslaget rörande beväringen framkommit. Då blir det äfven
tillfälle utan den högst menliga inverkan i avancementet inom den
reducerade corpsen, som måste blifva en följd af Kongl. Maj:ts
förslag, att kunna flytta eller använda det öfvertaliga befälet vid
Vermlands fältjägarecorps på sådana ställen, der en tillökning af
befälet är af nöden för den ökade beväringens skull. Att nu, så¬
som här föreslagits, från ofta nämnda corps flytta officersbefäi
öfver till andra regementen tviflar jag på låter sig göra. Det
har endast i sällsynta fall förut skett, och jag tror icke att sådan
transport på senare tid, eller ända sedan Konungens f. d. rege¬
mente indrogs, kan visas hafva egt rum.
För att resumera min åsigt, så, då jag icke tror att något
väsentligt kan vinnas med den af Kongl. Maj:t föreslagna förän¬
dringen, men ganska anmärkningsvärda olägenheter dermed äro
förenade, anser jag mig böra biträda hvad Stats-Utskottet hem¬
stält i begge de föredragna punkterna.
Herr Ev ers: Med anledning af hvad Grefve Lagerberg ur
Herr Statsrådets och chefens för Landtförsvarsdepartementet an¬
förande i statsrådsprotokollet 1875 uppläste, får jag tillkänna¬
gifva, att de citerade orden “tills vidare“ icke förekomma, vare sig
i Riksdagens beslut eller i Kongl. Maj:ts på grund deraf utfär¬
dade bref af den 21 Maj 1875.
Sedan öfverläggningen rörande de båda gemensamt föredragna
punkterna härefter förklarats slutad, yttrade Herr Talmannen, att,
?*:o 9. 30 Lördagen den 28 Februari.
Nedsättning hvad först beträffade den 9:de punkten, både yrkats dels bifall
' VermfandT till densamma, dels att Kammaren, med afslag å Utskottets hem-
fältjäffare- ställan, skulle bifalla Kong!. Maj:ts ifrågavarande framställning
corps och till- endast med den ändring, att aflöningen för regementsintendenten
ältning af bo- vid Vermlands fältjägarecorps bestämdes till 2,800 kronor, och
■tf.1:*. vl(l at~ dels slutligen af Herr Abelin, att Kammaren, med afslag å Utskot-
* ‘mentenf ' tets hemställan, måtte bifalla Kongl. Maj:ts förslag med följande
(Forts.) förändrade lydelse: “att under vilkor att .Riksdagen godkände det
vid statsrådsprotokollet fogade förslag till ny stat för Vermlands
fältjägarecorps och beviljade de å anslaget till indelta arméns be-
fälsaflöning äskade medel för aflöning åt två kaptener af 2:dra
klassen och sju löjtnanter af 2:dra klassen, samt medgåfve, att så
många officerare och underofficerare, som enligt den nya staten
voro afsedda att indragas, finge, der de icke varda till andra re¬
gementen eller corpser transporterade, på allmänna indragnings-
staten öfverflyttas, anslaget till nämnda corps, hvilket nu utgjorde
135,684 kronor 50 öre, måtte nedsättas till det enligt förslagssta-
ten erforderliga belopp 123,995 kronor 50 öre, eller i jemnadt tal
123,996 kronor".
Härefter framstäldes propositioner på dessa yrkanden och be¬
svarades, de två första med många ja och nej i blandning, samt
den sista med talrika nej jemte några ja; hvarefter proposition
på bifall till punkten förnyades, och då dervid svarades många
både ja och nej, förklarade Herr Talmannen sig nu hafva funnit
ja öfvervägande.
Flere ledamöter begärde votering.
Sedan Kammaren, uppå Herr Talmannens framställning, så¬
som kontraproposition, antagit bifall till Kongl. Maj:ts förslag med
ofvanberörda ändring, uppsattes, justerades och anslogs följande
voteringspro p osi tion:
Hen, som bifaller 9:de punkten i Stats-Utskottets utlåtande
N:o 8, röstar
J a;
Hen, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, afslår Kammaren punkten och bifaller Kongl.
Maj:ts ifrågavarande nådiga framställning endast med den ändring,
att aflöningen för regementsintendenten vid Vermlands fältjägare¬
corps bestämmes till 2,800 kronor.
Omröstningen företogs och vid dess slut befunnos rösterna
hafva utfallit sålunda:
Ja—68;
Nej-46;
Lördagen deri 28 Februari.
31
N:o 9.
Efter förmälan, att, hvad åter den 5:te punkten anginge, yr¬
kanden blifvit framstälda dels om bifall till densamma och dels
om afslag derå samt bifall till Kong], Maj:ts deri omförmälda nå¬
diga förslag, framstälde Herr Talmannen proposition på bifall till
punkten, hvilken proposition med ja besvarades.
I0:de punkten.
Friherre Kli n eko v/ström: 1 det slut, hvartill Utskottet vid
denna punkt kommit kan jag icke instämma. Mig synes den här
ifrågasatta nya organisationen vara en så stor fråga, att det bil-
ligtvis bort lemnas representationen tid att litet nogare besinna
sig, innan den ginge in på densamma. Yi hafva sett, huru före¬
gående organisationer af artilleriet slagit ut, hvarvid jag exempel¬
vis vill nämna det s. k. reservartilleriet. Som bekant, blef på
förslag af Kongl. Maj:t vid 1872 års riksdag härtill beviljadt ett
anslag af 31,275 kronor, som jag tror allt sedan dess utgått till
artilleriet. Nu erkänner Chefen för Landtförsvars-departementet i
det statsrådsprotokoll, som är bifogadt Kongl. Maj:ts proposition,
att reservartilleriet är en förfelad organisation och att af hela den
trupp, som afsågs med detta anslag, för närvarande finnas blott
4 officerare, 2 underofficerare samt 10 konstaplar och artillerister.
Det kan således, från en sida sedt, vara rigtigt att Kongl. Maj:t,
inseende organisationen af reservartilleriet vara förfelad, begär
att få öfverflytta detta anslag till en ny organisation; men hvad
denna senare beträffar, tror jag, att dermed bör anstå tills vidare,
af samma skäl, som jag tagit mig friheten anföra åtskilliga gån¬
ger i dag och som jag tror godkännes af ett ganska stort antal
af Riksdagens ledamöter, nemligen, att med några större allmänna
militära organisationer bör anstå, till dess de alla kunna i ett
sammanhang företagas, skärskådas och bedömas. Den nu före¬
varande frågan _ är alls icke obetydlig, ty slutkostnaden för det
föreslagna fästningsartilleriet har blifvit upptagen till 287,647 kr.,
och det synes mig således att, om man nu går in på det nya
mindre anslaget, som är i fråga, man dermed skulle gifva på hand
för det större. — Man har visserligen sagt, och det står i Stats¬
utskottets betänkande, att genom fästningsartilleriets organisa¬
tion det icke vidare skulle behöfva kommenderas trupper af in¬
delta armén till upprätthållande af garnison å Vaxholm och
kringliggande befästningar; men det synes mig icke vara så helt
med den förespeglade lättnaden i kostnaderna för ifrågavarande
garnisonskommenderingar, ty går man till den Kongl. proposi¬
tionen, så heter det, att Kongl. Maj:t vill tillse, att garnisons¬
kommenderingar ur indelta armén till besättning å Vaxholm—
Oscar Fredriksborg komma att upphöra, så snart sådant kan, efter
som fästningsartilleriets organisation fortskrider, ega rum. Det
är således alls icke gifvet, att strax efter det Riksdagen beviljat
det begärda anslaget berörda kommenderingar komma att upp¬
höra, ty det kan dröja länge nog, innan fästningsartilleriet hinner
blifva organiseradt. — En annan sak, som icke heller är rätt klar
Org aninati ort
af ett fäst¬
ningsartil¬
leri.
N:o 9.
32
Lördagen den 28 Februari.
Organisation för mig, är den flyttning af artillerikompanierna från Karlstens
af ett fäst- fästning, som skulle ske till följd af denna organisation, hvari-
'nnguirt/genQm anj;aiet kompanier vid Vaxholm-—Oscar Fredriksborgskulle
(Forts.) ökas till fyra och det å Karlsborg förlagda kompaniet tillökas
med ytterligare ett, så att vid dessa senare fästningar skulle fin¬
nas sammanlagdt sex fästningskompanier, men ingen fredsgarni-
son vara förlagd å Karlstens fästning. Detta har nu visserligen
varit den befästningskomités åsigt, som för några år sedan be¬
handlade dessa frågor; men Kongl. Maj:t har icke yttrat sig, huru¬
vida detta äfven är Kongl. Maj:ts åsigt, och innan så skett, finner
jag det vara något för tidigt att grunda denna organisation på en
förutsättning, som Kongl. Maj:t ännu icke gillat och godkänt, åt¬
minstone så vidt till allmänhetens kännedom kommit. För öfrigt
skulle dessa kompanier komma att ökas med en så liten nummer¬
styrka — jag vill minnas blott 19 man — att det synes mig pro¬
blematiskt, om den å Vaxholm—Oscar Fredriksborg nu förlagda
kommenderingen kan undvaras för framtiden. Jag för min del
tror, att vi få länge nog vänta derpå. Jag kan således icke gilla
Utskottets förevarande förslag, utan anhåller vördsamt, att det¬
samma måtte afslås, och att Kammaren i stället måtte antaga den
reservation, som omfattats af elfva eller rättare tolf bland Andra
Kammarens ledamöter i Stats-Utskottet, ty den tolfte, som visser¬
ligen icke skrifvit under reservationen, emedan han lärer hafva
varit sjuk, har dock biträdt sina kamraters åsigt. Jag gillar vis¬
serligen icke den del af denna reservation, som rör reservartille¬
riet, ty något reservartilleri existerar ej hos oss i verkligheten,
och genom att taga bort denna organisation, som icke bär någon
personal, kan jag icke säga att jag förminskar fältartilleriets
styrka (detta är ett förbiseende af de goda Herrarne från Andra
Kammaren, om hvilket Utskottets militära ledamöter från Första
Kammaren bort kunna underrätta dem); men med nämnda förbe¬
håll biträder jag reservationen af Andra Kammarens ledamöter.
Herr Grefve Lagerberg: Först får jag med anledning af
den siste talarens yttrande påpeka, att det aldrig kan vara majo¬
ritetens skyldighet att skrifva reservationer för minoriteten. Af
statsrådsprotokollet vid såväl denna som föregående riksdagar
synes, att nu föreliggande fråga varit påtänkt flera gånger. När
vi hafva ett positionsartilleri för det första och vidare ett fäst¬
ningsartilleri, så har man ur artilleristisk synpunkt flera gånger
varit betänkt på att inrätta ett särskildt regemente, bestående af
fästnings- och positionsartilleri; och det har endast varit den stora
frågan om härens omorganisation som gjort, att Kongl. Maj:ticke
förr än nu kommit fram med förslag till Riksdagen rörande ifrå¬
gavarande ämne. Behofvet är emellertid till fullo erkändt. Hvad
har då kunnat inträffa, som gjort att Kongl. Maj:t nu kommit
fram med detta förslag, så lösryckt från den stora frågan? Det
synes mycket väl af det inför Kongl. Maj:t hållna statsrådspro¬
tokoll, som är propositionen bifogadt. Det är egentligen den mot¬
vilja, som på senare tid visat sig hos rust- och rotehållare mot
Lördagen den 28 Februari.
33
S:o 9.
garnisonskommenderingar ur indelta armén till besättning å Vax¬
holm—Oskär Fredriksborg, och vidare den omständigheten, som
Friherre Klinkowström anförde, att organisationen af reservartil¬
leriet ej lyckats (orsaken härtill känner jag icke, men förmodligen
hafva de nya lönevilkoren befunnits vara för små). Vid uppgö¬
randet af förevarande plan har man kommit till det resultat, att
man medelst en liten förstärkning och omflyttning af de fästnings-
kompanier, som redan finnas, samt en förändrad förläggning af
en del bland dem skulle icke blott åvägabringa en nyttig och länge
eftersträfvad förändring, i det att fästningsartilleriet blefve skild!
från fältartilleriet, utan ock kunna undvara kommenderin-
gar ur indelta armén till garnison å Vaxholm—Oskar Fredriks¬
borg och sålunda göra en besparing, som, när summorna samman¬
räknas, uppgår till mellan sju och åtta tusen kronor. Jag hem¬
ställer, om icke detta är afsevärdt, och jag kan icke förstå hvar¬
för man sätter sig emot en sådan förändring. Elfva ledamöter
af Andra Kammaren hafva visserligen, såsom friherre Klincbow-
ström nyss nämnde, reserverat sig mot Utskottets hemställan af
det skäl, att de icke vilja göra någon förändring i arméns orga¬
nisation, innan den stora reformfrågan företages till behandling;
men detta förslag rör ju blott en del af den värf veide armén, eller
artilleriet, som alltid skall finnas, huru än försvaret i sin helhet
ordnas. Att, såsom samme talare befarade, det skulle draga ut
på tiden med genomförandet af den nu föreslagna förändringen
tror jag icke, då det blott gäller att sätta upp summa nitton man
vid hvart och ett af de ifrågasatta fyra kompanierna, samt verk¬
ställa några öfverflyttningar från artilleriregementena och utnämna
ett par officerare, hvilket allt icke tager särdeles lång tid; och,
så snålt det skett, kommer enligt Kong!. Maj:ts proposition gar-
nisonskommenderingarna ur indelta armén till besättning å Vax¬
holm—Oskar Fredriksborg att upphöra.
Herr Montgomery Cederhielm: Samtliga ledamöterne från
Första Kammaren i Stats-Utskottet voro med om det förslag, som
här blifvit gjordt, och jag kan icke tro annat än att deras åsigt
delas af flertalet i denna Kammare. Grefve Lagerberg har redan
framstält alla de skäl, som tala för denna åsigt. Jag vill blott
tillägga att, om man under den osäkerhet i afseende på landt-
försvarets organisation, som nu är rådande, kan anse olämpligt
att företaga någon omorganisation med indelningsverket, så är härom
nu icke frågan, utan frågan gäller här en värfvad trupp, och
skulle icke denna organisation, som nu föreslås, befinnas ända¬
målsenlig, så kan den lätt ändras, utan att det behöfver på något vä¬
sentligt sätt ingripa i afseende på försvarsverkets ordnande i
dess helhet. Fördelarne af förslagets antagande äro gifna. För¬
slaget slutar på en liten summa, och de hufvudsakliga kostna¬
derna betäckas af anslaget till reservartilleriet, som befunnits vara
en icke ändamålsenlig organisation. En fördel vinnes äfven för
rust- och rotehållare derigenom, att inga kommenderingar ur in-
d.elta armén behöfva göras för upprätthållande af garnison åVax-
Första Kammarens Prot. 1880 N:o 9. 3
Organisation
af ett fäst¬
ningsartil¬
leri.
(Forts.)
S:0 9. 34 Lördagen den 28 Februari.
Organisation holm—Oskar Fredriksborg. Då förslaget sålunda från alla sidor
af ett fäst- Syneg lämpligt och fördelaktigt, tillstyrker jag bifall till det-
nmgsarti- samma_
(Forts.)
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad och Herr Tal¬
mannen upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall till
den förevarande punkten dels afslag derå, gjordes proposition på
bifall till punkten och besvarades med ja.
li:te—I4:de punkterna.
BifölJos.
15:de punkten.
Lades till handlingarne.
16:de punkten.
Bifölls.
17:de och I8:de punkterna.
Lades till handlingarne.
19:de, 20:de och 21:te punkterna.
Biföllos.
22:dra punkten.
Anskaffning Herr Adelsköld: Herr Talman! Mine Herrar! Det är icke
affältartille-fgr motsätta mig beviljandet af det utaf Stats-Utskottet till-
rvmatenel. s(-yrp(-a anslaget å 250,000 kronor till anskaffning af ny fältar-
tillerimateriel, som jag tagit mig friheten begära ordet, utan alle¬
nast för att såsom ett önskningsmål framställa att denna materiel
måtte komma att tillverkas inom landet.
Att detta äfven låter sig göra, sluter jag af Herr Statsrådets
och Chefens för Kongl. Sjöförsvarsdepartementet yttrande till
statsrådsprotokollet i fråga om artillerimaterielen till flottan. Han
yttrade nemligen med anledning af de försök, som nyligen blifvit
vid Finspong anstälda med en kanon af svenskt stål, att den der¬
vid vunna erfarenheten bekräftar att vi, utan att vända oss till
utlandet, höra kunna erhålla kanoner, åtminstone af mindre kali¬
ber, af svenskt martinstål, hvilka i alla afseenden skulle blifva
jemförliga med de bästa kanoner af motsvarande kalibrar i an¬
dra länder.
Går man tillbaka till de jemförande försök, som år 1875 ut¬
fördes i Kristianstad mellan en svensk tackjernskanon och en 8,7
cm. kruppskanon af stål och förstärkt med stålband, finner man
Lördagen den 28 Februari.
35
K:o 9.
i en år 1877 af kaptenen A. F. Centervall i Artilleri-tidskriften
införd uppsats om “fältkanonfrågans utveckling ock nuvarande
ställning*1 om samma försök följande uttalanden, “att den svenska
kanonen, som erhållit namnet 8-“kanonen och hvilken skulle täfla
med denna fruktansvärda motståndare, var af tackjern, förstärkt
med band af puddelstål, men att dess konstruktion i öfrig!; i möj¬
ligaste grad var fullkomligt lika med den kruppska 8,7 cm. stål¬
kanonen. Yigten af båda dessa kanoner var således lika, och re¬
sultaten blefvo, att träffsäkerheten vid de båda kanonerna var så
lika, att det nästan var svårt att säga hvilkendera af dem som
sköt bäst**. Häraf framgår att t. o. m. våra tackjernskanoner vi¬
sat sig vara fullt jemförliga i afseende på vigt och träffsäkerhet
med de kruppska stålkanonerna och, hvad styrkan beträffar, har
mig veterligen ännu ingen af våra stålbandade fältpjeser sprungit;
hvilket allt gifver mig anledning antaga, att den underhaltiga be¬
skaffenheten af vårt fältartilleri icke berott på materielet utan i
framladdningskonstruktionen, och att vi med svenskt stål och tids¬
enlig konstruktion skola kunna åstadkomma kanoner öfverträf¬
fande hvarje annat lands. Såsom bevis på den oerhörda styrkan
på den vid Finspong af martinstål tillverkade försökskanonen vill
jag i förbigående omnämna, att, då man vid försöken icke kunde
på vanligt sätt skjuta sönder densamma, man vid skottlossningen
vände mynningen mot en jordfast sten och använde sjelfva ka¬
nonen såsom projektil, hvarvid den kastades långt tillbaka, men
höll det oaktadt flera sådana kast. Detta allt visar de utmärkta
egenskaperna hos nämnda slags stål, och jag skulle högeligen be¬
klaga, om det icke komme att användas vid kanontillverkning.
Fördelen häraf vore icke allenast att de 4,600,000 kronor, som
Kongl. Maj:t beräknat erfordras till anskaffande af nytt fältartil¬
leri, kunde komma vår industri till godo och en lönande export
af kanoner uppkomma, utan äfven — hvad som vore än vigti-
gare — att kanontillverkningen i landet icke undertrycktes ge¬
nom anskaffningen af artilleripjeserna från utlandet, hvarigenom vi
skulle ställa oss beroende på import utifrån af de vapen hvar¬
med landet i händelse af krig skall försvaras. Skulle vi i ett land
med sådana gränser som Sveriges ställa oss beroende af ut¬
ländsk krigsmateriel, måste för antagligen inträffande blockad
antingen en stor reservmateriel anskaffas eller stå vi möjligen i
det afgörande ögonblicket utan. På dessa skäl anser jag det
vara af synnerlig vigt att kanontillverkningen här i landet uppehäl¬
les icke blott genom tillverkning af positions-och andra gröfre pje-
ser, utan äfven af fältartillerimateriel; och jag vågar säga, att det
land, som är nog lyckligt att ega jern af bästa beskaffenhet och söner
som af detta jern kunna smida goda vapen, men icke desto min¬
dre köper sådana af utländingen, lika litet förtjena!- att kallas sjelf¬
ständigt, som det folk, hvilket kan, men icke vill värna sitt oberoende,
utan räknar på utländsk hjelp i nödens stund, förtjena!’ att vara fritt.
Jag vill emellertid icke framställa något yrkande, men hoppas att
flertalet af Kammarens ledamöter skall instämma i de af mig uttalade
Anskaffning
af fält artil’
lerimateriel.
(Forts.)
N:o 9.
36
Lördagen den 28 Februari.
Anskaffning åsigter och önskningar att vår krigsmateriel framdeles må komma
af fältartil- tillverkas inom landet.
lerimatenel.
(Forts.) Hem Jöns Pekrsson: Om man uppträder och yrkar afslag å
Utskottets hemställan i denna punkt, får man naturligtvis till svar.
att det icke går an att afslå, emedan vi då skulle tillintetgöra
vårt försvar. Hvad den förste talaren nämnde, finner jag emel¬
lertid synnerligen beaktansvärdt, och det kan val icke falla Kam¬
maren in att villa medgifva ifrågavarande anslag, med mindre
dertill fogas någon bestämmelse om att kanontillverkningen skall
ske inom landet- Nog kunna våra fabrikanter i den vägen genast
tillverka hvad nödvändigt behöfves, och med anledning häraf ta¬
ger jag mig friheten yrka nedsättning af ifrågavarande anslag till
100,000 kronor, för hvilket belopp man torde kunna anskaffa detta
nödvändigaste helst inifrån, men om detta ej låter sig göra, ut¬
ifrån. Under tiden kunna landets verkstäder utvidgas, så att de
blifva i stånd att tillverka hvad vi ytterligare behöfva. #
Det kan, såsom den förste talaren anmärkte, icke vara natur¬
ligt, att svenska jernlandet utsänder sin råvara för att sedan ut¬
ifrån inköpa sina kanoner. Jag för min del yrkar derför, att den
här föreslagna summan måtte nedsättas till 100,000 kronor; och
skulle man dertill kunna lägga, att kanonerna, så vidt möjligt är,
böra tillverkas inom landet. Men jag hoppas att krigsstyrelsen
tager denna fråga i beaktande, äfven utan att den intages i Riks¬
dagens beslut.
Grefve Beek-Friis: Ingen kan lifligare än jag dela de siste
talarnes önskan att vi inom landet skulle kunna tillverka den
krigsmateriel vi behöfva, och, ifall fråga nu vore om att förse
hela vårt artilleri med en ny sorts kanoner, tror jag det vore allt
skäl att tillse, att vårt enda kanongjuteri sattes i stånd att till¬
verka sådana kanoner. Detta skulle emellertid, efter de uppgifter
jag erhållit, icke kunna ske utan betydliga kostnader; och att
verkställa en sådan förändring för den lilla beställning, hvarom
nu är fråga, är icke möjligt. Deremot tror jag mig veta, att upp¬
finnaren af den kruppska kanonen, som på sin uppfinning erhållit
patent, trott sig kunna påräkna, att denna mindre beställning
skulle följa på den föregående lilla profsändningen. Om icke ge¬
nom juridiska band, så åtminstone genom moraliska äro vi efter
min mening förbundne att från den kruppska fabriken taga detta
vårt lilla behof. Det är icke —■ jag upprepar det — nu fråga
om att förse hela vårt artilleri med nya kanoner, utan endast att
anskaffa tillräcklig materiel för artilleriregementenas inöfning i
det nya vapnets bruk; och de 5 fältbatterier, Kong!. Maj:t nu
äskat, torde vara det för vinnande af berörda ändamål minsta
möjliga antalet. Då således frågan nu föreligger endast i detta
ringa omfång och våra verkstäder icke nu kunna tillverka kano¬
ner af ifrågavarande slag, samt vi dessutom hafva en moralisk
förpligtelse att med beställningen vända oss till den kruppska
Lördagen den 28 Februari.
37
N:o 9.
fabriken, anser jag mig kunna med allt skäl hemställa hos Kam- Anskaffning
maren om bifall till Utskottets förslag. fältartil-
lenmateriel.
Friherre Klinckowström: I allo delande de åsigter, som ^orts‘-
af förste och andre talaren vid denna punkt blifvit framstälde.
rörande den stora och bjudande nödvändigheten att i händelse af
krig kunna inom landet tillverka en så vigtig del af krigsmateri-
elen som kanoner, tror jag det vara ytterst nödvändigt att väl
betänka sig, innan man bifaller hvad Utskottet i punkten före¬
slagit. I sin helhet är denna punkt ganska storartad, ty, på sätt
statsrådsprotokollet utvisar, går den då lös på 4,600,000 kronor,
hvaraf i år skulle lemnas en liten handpenning på 250,000 kronor;
och mig synes, att man genom att bevilja dessa 250,000 kronor,
gifvit på hand på allt det öfriga, hvilket jag åter tror vara för
tidigt att göra. Jag skall derför nämna två skäl, hvilka synas
mig tala för att man för det närvarande icke bör gå längre än
till åstadkommande af försöksmateriel.
På sätt statsrådsprotokollet utvisar har den ifrågavarande
kanonen, hvilken är tillverkad hos Krapp, icke blifvit profskjuten
här i landet, utan inför en svensk-norsk artillerikomité vid Krupps
skjutfält Meppen i Tyskland. Dessutom har, så vidt statsråds¬
protokollet utvisar, till kanonen hörande fordon, hvars beskaffen¬
het då fråga är om fältartilleri ju är af största betydelse, ännu
icke blifvit profkördt, hvarförutan ett bestämdt omdöme om ma-
terielens beskaffenhet icke kunnat afgifvas. Många hafva med
mig funnit det betänkligt att under så beskaffade omständigheter
bifalla Kongl. Maj:ts förslag. Helst skulle jag vilja helt och hål¬
let afslå det för 1881 års statsregleringsperiod, hvarigenom äfven
en annan fördel skulle vinnas. Det är icke Riksdagen och all¬
mänheten bekant, för huru lång tid patentet å denna krigsmateriel
är i vårt land beståndande, och det hade varit skäl att få upp¬
lysning, om icke denna patenträtt kunde inlösas för något så när
billigt pris, hvarigenom åt landets näringar kunde beredas rätt att
tillverka detta slags kanoner. Det synes mig nemligen vara att
befara, att man vid de få brak, der kanontillverkningen hos oss
bedrifves, alldeles lägger ner denna rörelse, då staten alltjemt
beställer sin materiel utifrån; och i farans stund kunna vi seder¬
mera icke inom landet åstadkomma några kanoner. Af alla dessa
skäl vill jag nu icke gå längre än att till anskaffande af ytter¬
ligare försöksmateriel anslå en summa af 100,000 kronor, på be¬
viljandet hvaraf jag alltså anhåller om proposition.
Herr von Krsemer: Vid behandlingen af en föregående punkt
påpekade jag att det för eu af oöfvadt manskap bestående armé
angelägnaste vore godt och tillräckligt befäl. Dernäst i betydelse
kommer, efter mitt förmenande, godt och tillräckligt fältartilleri,
Erfarenheten har nemligen visat, att det för en oöfvad trapp kan
vara möjligt att, äfven under i öfrigt ogynsamma omständig¬
heter, någon gång segra, ifall den egen ett öfverlägset artilleri,
men nästan aldrig utan ett sådant. Den nu under öfverlägg-
Tf:o 9.
38
Lördagen den 28 Februari.
Anskaffning
af fåltartil-
lerimateriel.
(Forts.)
ningen varande frågan framställer sig derföre för mig såsom
den vigtigaste af alla, som under fjerde hufvudtiteln nu före¬
komma.
Då denna fråga förlidet år förevar i Kammaren, hyste jag
samma betänkligheter som af en talare här jemte mig nyss blifvit
uttryckta, nemligen att den lilla skilnaden i kaliber mellan den
här profskjutna 8,7 centimeters och den till anskaffning ifråga¬
satta 8,4 centimeters kanonen möjligen ändå kunde vid praktisk
skjutning visa sig hafva något inflytande. Denna betänklighet,
hvilken jag då ansåg mig skyldig att för Kammaren tillkännagifva,
är nu häfd; ty kanoner af den nya modellen äro nu, och fullt
tillräckligt, profskjutna. Om nu denna profskjutning skett i Tysk¬
land eller i Sverige kan ju icke — helst då den stått under kon¬
troll af svenskt befäl — hafva något inflytande på dess bevisande
kraft, och den verkstälda profskjutningen har visat ett fullt till¬
fredsställande resultat och ådagalagt, att denna kanon, ehuru, som
sagdt, af något litet mindre kaliber och derför äfven lättare, skju¬
ter lika bra som den förut pröfvade något gröfre. Deremot gillar
jag fullkomligt de af samme ledamot af Kammaren uttalade be¬
tänkligheterna med afseende på den nya fordonsmateriel, som till
ifrågavarande kanon hörer. Yi beviljade förra året medel till an¬
skaffning af ett batteri af ny konstruktion med fullständig utrust¬
ning äfven af fordon; men denna fordonsmateriel är ännu icke
här profkörd och icke heller har man hört talas om, att några
profkörningsförsök blifvit utomlands gjorda med densamma. Jag
delar således denne talares betänkligheter mot att redan nu an¬
skaffa ytterligare fordonsmateriel; men, eget nog, synes Kongl.
Maj:t hafva förutsett denna invändning! Kongl. Maj:t har nemli¬
gen icke nu begärt ytterligare anslag till detta ändamål, utan
hvad som begäres är anslag endast och allenast till kanoner.
Generalfälttygmästare!! har hemstält om anskaffande af 36 kano¬
ner till 6 batterier, hvartill, efter en kostnad af 50,000 kronor för
hvart batteri, skulle åtgå 300,000 kronor, men Kongl. Maj:t har
ansett sig kunna deri göra någon minskning och endast till 5
batterier begärt 30 kanoner för tillhopa 250,000 kronor. Kongl.
Maj:t har således begärt anslag endast till hvad som redan är
pröfvadt, eller nya kanoner, icke till det opröfvade, eller de nya
fordonen.
Jag delar den önskan, som här i dag blifvit uttalad, att då
tillverkningen af jern och stål är en för vårt land naturlig näring,
vi äfven skulle kunna tillverka våra kanoner. Deremot vill jag
framhålla, att man icke bör fästa alltför mycken vigt vid frasen,
att, om vi icke hafva inhemska kanonverkstäder, och under ett
krig behöfva ökadt antal kanoner, så kunde det hända, att vi ej
kunde erhålla dem. Detta kunde hafva sin tillämpning under forna
tiders trettioåriga och sjuåriga krig; men nu gå krigen så hastigt,
att, om man icke vid krigets utbrott har tillräcklig materiel, man
icke under kriget hinner anskaffa sådan från en mindre verkstad
inoin landet. I ett sådant fall måste man derföre likaväl vända
sig till någon af dessa ofantliga, för hela verldens beställningar
Lördagen den 28 Februari.
39
N:o 9.
afsedda, utländska verkstäder, Indika inom mycket kort tid kunna Anskaffning
leverera ett stort antal kanoner. Vid den mindre, inhemska verk- -iei
staden blefve de antagligen ej färdiga, förr än kriget redan vore (Forts.)
slut. Om man dock vill hafva inhemsk tillverkning af äfven fält¬
artilleriets mindre stålpjeser, så synes mig det nu begärda ansla¬
get indirekt göra detta önskningsmål möjligt. Sedan nemligen med
det nu begärda anslaget man fått åtminstone två batterier nya ka¬
noner åt hvarje artilleriregemente och derigenom åt vårt artilleri
förvärfvat åtminstone någon fullt duglig materiel, kunna vi möj¬
ligen vänta med den öfriga materielen till dess vid våra verkstä¬
der hinna vidtagas sådana förändringar, att äfven der kanoner
af ifrågavarande slag kunna gjutas, hvithet nu icke låter sig göra.
Hur jag således ser förslaget, finner jag detsamma böra bi¬
fallas. Det afser allenast anskaffande af den allra nödvändigaste,
redan pröfvade materielen; vill man befordra den inhemska kanon¬
tillverkningen, vinnes genom bifall till förslaget en betänketid, hvar¬
under våra verkstäder kunna komma i ordning; och, hvad vi främst
af allt måste taga hänsyn till, vi erhålla åtminstone någon ny
materiel att användas i händelse — det brud förbjude — behofvet
deraf plötsligt skulle uppstå. Både ur synpunkten af materialens
beskaffenhet, ur synpunkten af den inhemska tillverkningens rätt
förstådda intresse, och slutligen af militära skäl finner jag mig
alltså befogad att yrka bifall till Stats-Utskottets förslag i denna
punkt.
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Björn¬
stjerna: När man insett behofvet af att anskaffa ett förbättradt
fältartilleri, måste man naturligtvis i främsta rummet bemöda sig
att erhålla detta artilleri af bästa slag. Valet för oss har dervid
icke varit svårt, enär det kruppska artilleriet blifvit antaget att
begagnas i en stor del af Europas arméer och under krig visat
sig vara af utmärkt beskaffenhet. Äfven om vi här i landet gått
på i åratal och med stor kostnad experimenterat för att finna en
annan modell och ett annat tillverkningssätt, som vore lika godt
som det kruppska, är det tvifvelaktigt att vi kommit till något
resultat och icke till slut funnit det kruppska artilleriet vara det
bästa samt att de penningar, vi under tiden användt på experi-
menter, varit helt och hållet bortkastade. Då man nu beslutat sig
för att anskaffa artilleri af Krupps modell, var det icke möjligt
bjuda till att här tillverka sådana pjeser, eftersom Krapp derå
erhållit patent. Icke heller vet jag om det låtit sig göra att få
köpa patenträtten. Han brukar icke sälja den, utan vanligen före-
skrifves såsom vilkor, att sedan ett visst antal pjeser blifvit af
en regering köpta hos Krapp och af honom levererade, regeringen
egen frihet att sjelf tillverka artilleri af samma slag.
Att regeringens önskan är, att, såvidt möjligt, krigsmaterielen
tillverkas inom landet, behöfver jag icke försäkra; det ligger i
sakens natur. Men att tillverkning af kanoner efter Krupps mo¬
dell icke nu kan ske inom landet, är alldeles påtagligt. Mitt hopp
likasom min öfvertygelse är emellertid, att när vi en gång få rätt
Sto 9.
40
Lördagen den 28 Februari.
Anskaffning
af fält arta-
lerimateriel,
(Forts.)
att här tillverka kruppska kanoner, det väl skall låta sig gorå,
men för närvarande och innan vi hos Krapp bestält ett större an¬
tal pjeser än de sex, hvartill medel i fjor anslogos, kan det icke¬
ske. Jag får derför yrka bifall till Kong]. Majtts proposition.
Herr Ekman, Carl: Jag har begärt ordet endast för att
lemna några upplysningar med anledning af de önskningar, som
af en och annan talare blifvit uttryckta, eller att tillverkningen
af krigsmateriel måtte kunna ske inom landet. Det mesta af hvad
jag ämnade säga har likväl nyss blifvit sagdt af Hans Excellens
Herr Ministern för utrikes ärendena.
Vid åtskilliga af de verkstäder inom landet, som nu syssel¬
sätta sig med tillverkning af stål efter Siemens-Martin metoden,
finnas tillräckligt stora ugnar för att ur dem skulle kunna gjutas
pjeser af icke gröfre kaliber än den fältartillerimateriel, hvarom
nu är fråga. De försök med en liten kanon, tillverkad af detta
slags stål, som under de sista åren blifvit verkstälda, hafva gifvit
anledning antaga att detta materiel i styrka och hållfasthet icke
skall gifva det materiel, som användes i de kruppska kanonerna,,
efter. Under sådana förhållanden och då vi följaktligen hafva
verkstäder, som kunna gjuta pjeser af den storlek, hvarom här är
fråga, då de hittills gjorda försöken gifva allt skäl antaga, att
det materiel, som dervid begagnats, är af samma styrka som det
utaf Krapp använda, och då vi inom landet hafva verkstäder,
som kunna bereda detta materiel, sakna vi anledning tro att icke
denna kanontillverkning kan blifva inhemsk. Hvad som emeller¬
tid gör, att detta icke redan nu kan ske, är att, på sätt nyss
blifvit omnämndt, den tyska fabrikant, hos hvilken ifrågavarande
beställning torde komma att göras, betingat sig antingen att få
leverera ett visst antal kanoner, med rättighet för oss att sedan
sjelfve få förfärdiga pjeser af samma slag, eller ock att för högt
pris sälja sitt patent. Kong!. Maj:t har gifvit företrädet åt det
första alternativet, eller att hos fabrikanten beställa ett visst an¬
tal kanoner, och förra Riksdagen godkände detta sätt att gå till¬
väga, då den lemnade medel till att hos fabrikanten göra den
första beställningen. Hvad Kong!. Maj:t nu begär af Riksdagen:
är att till Kongl. Maj:ts disposition ställes det belopp, som ytter¬
ligare erfordras för beställning af återstående delen af det antal
kanoner fabrikanten betingat sig att få göra, innan tillverkningen
blir fri. Äfven för dem, som önska, att denna tillverkning för
framtiden må blifva inhemsk, är det derföre nödvändigt att be¬
vilja hvad Kongl. Maj:t nu äskat, emedan beviljandet af detta
belopp erfordras för fullgörandet af åtagna förpligtelse!’ till den
utländska fabrikanten. Sedermera finnes intet hinder för att göra
beställningar inom landet, då jag hyser den säkra öfvertygelsen,
att det icke för framtiden skall möta något hinder att få ifråga¬
varande pjeser tillverkade i Sverige. Det är endast dessa upp¬
lysningar, jag, med den kännedom om hithörande förhållanden,
jag på grund af min ställning egen, velat meddela Kammaren.
41
N:o 9.
Lördagen den 28 Februari.
Herr Jöns Pehrsson: Såvidt jag rätt uppfattade Herr Ut- Afsk.afn'^
rikesministerns yttrande, sade han, att han icke visste, huruvida
patenträtten får inköpas, och upplyste icke om, huru många ar- (Forts.)
tilleripjeser skola inköpas för att denna rätt må blifva.på svenska
staten öfverlåten. Såsom frågan nu stål’, sedan den siste talaren
upplyst om, att ifrågavarande tillverkning kan ega rum inom
landet, är det uppenbart, att regeringen bör göra klart för sig,
hvad som fordras för att vi skola erhålla rättigheten att tillverka
dessa pjeser inom landet. Då jag emellertid är öfvertygad om,
att regeringen skall göra detta, så tager jag tillbaka mitt första
yrkande under förhoppning att resultatet må blifva det bästa
möjliga.
Herr Wallenius: Då jag af en föregående talare fått veta,
hvad jag till en de! äfven förut visste, nemligen att det inom
landet finnes ett fullt lika godt materiel, som det hvaraf de
kruppska kanonerna förfärdigas, och att lika goda kanoner som
dessa kunna inom landet konstrueras för bättre pris, är det för
mig af största vigt, att denna fabrikation må komma att ega rum
inom landet, på det att vi dels må erhålla bättre kanoner för
bättre pris och dels i händelse af krig må kunna tillverka dem
inom landet samt möjligen äfven exportera deraf. . På grund häraf
önskar jag, att frågan må bringas derhän, att vi sjelfva förfärdiga
dessa kanoner. Jag antager nemligen, att meningen är, att kano¬
nerna till dessa fem fältbatterier liksom hela vår artillerimateriel
och dess förstärkning i framtiden skall tillverkas hos Krapp; men
då kunna vi ju icke uppdrifva fabrikationen inom landet. Jag
skulle derför helst önska, att frågan finge anstå, till dess denna
industri kan blifva inhemsk; men då sådant nu icke låter sig
göra, är det med bekymmer jag bifaller hvad som icke kan än¬
dras, under förutsättning att vi här i Sverige aldrig skola.få
någon sådan kanontillverkning, och under beklagande häraf böjer
jag mig för Kammarens majoritet.
Friherre Klinckowström: Med anledning af de upplysnin¬
gar, Hans Excellens Utrikesministern och en ledamot af Ståts-
Utskottet lemnat rörande den blifvande tillverkningen af de i fråga
varande artilleripjeserna, ber jag att få återtaga mitt förut fram-
stälda yrkande.
Hans Excellens Herr Björnstjerna: Jag ber endast.att.få
fästa den näst siste talarens uppmärksamhet derpå att vid. till¬
verkning af kanoner afseende icke får fästas endast på materielet,
utan äfven på sjelfva konstruktionen af kanonen, och det är på
denna konstruktion, som Krapp har patent. När man derför vill
använda hans modell på kanoner, låter detta sig icke göra, med
mindre man för högt pris köper patentet eller beställer ett visst
antal kanoner. Regeringen har funnit det billigare att välja den
sistnämnda utvägen och äfven om här i Sverige kan åstadkommas
ett lika godt materiel som i utlandet, vore man icke hjelpt dermed.
N:0 9- 42 Lördagen den 28 Februari.
Anskaffning Herr Wallenius: Till svar å den siste ärade talarens an-
af fättartal- förande ber jag endast få nämna, att min mening var, att vi skulle
7^7 Söra bättre modeller och bättre kanoner än Krupps.
Öfverläggningen förklarades slutad och punkten bifölls.
23:dje ‘punkten.
Bifölls.
Bestyckning 24:de punkten,
af Earlsborgs
fästning. Grefve Lagerberg: Då jag vid denna punkt anmält min
reservation, ber jag få nämna orsakerna dertill. För några år
sedan begärde Kongl. Maj:t till bestyckning af Karlsborgs fäst¬
ning ett belopp af 3,240,000 kronor, och häraf hafva under de
senaste åren de erforderliga beloppen blifvit än beviljade och än
afslagne. Sista året begärde Kongl. Maj:t 200,000 kronor, men
anslaget afslogs af Riksdagen på den grund, att man borde upp¬
skjuta fästningens fullbordande i anseende dertill, att tiderna då
voro så dåliga. Till detta beslut bidrog äfven jag med min röst.
Nu har Kongl. Maj:t i år begärt 100,000 kronor, och jag kan för
min del icke finna, att samma skäl till afslag längre förefinnes.
Först och främst hafva tiderna blifvit bättre, och mera pengar
torde nu komma att i statskassan inflyta; för det andra, och detta
är mitt . hufvudsak] iga skäl, bör industrien i afseende på kanon¬
tillverkning inom landet icke helt och hållet bringas om intet.
Jag ber få. lägga de Herrar, som förut yttrat sig för kanontill¬
verkningen inom landet, på hjertat, huruvida icke just i afseende
på denna fråga finnes ett godt tillfälle att genom bifall till Kong].
Maj:ts förslag visa sina fosterländska sinnelag. Utan tvifvel skall
hvar och en finna att den summa, som begärts innevarande år
till kanoner, är särdeles liten; ty de 50,000 kronor, som beviljades
vid den föregående punkten i betänkandet, skola fördelas på flere
ställen och en stor del deraf åtgår äfven för lavettaget, så att
föga återstår för kanontillverkningen. På grund af hvad jag så¬
lunda anfört, anhåller jag om bifall till Kongl. Majds proposition.
Grefve Beck-Friis: Det skulle fägna mig, om den åsigt,
som. vid en föregående punkt uttalades angående önskligheten af
en inhemsk krigsmaterieltillverkning, ville framträda i fråga om
det nu förevarande anslaget. Det är nemligen klart, att om man
hyser en dylik åsigt, bör man äfven söka förmå Riksdagen att
årligen anslå medel, så att nämnda tillverkning må hållas vid lif;
ty om anslagen lemnas med afbrott, är det icke säkert att, då
Riksdagen vill hafva kanoner, det finnes verkstäder, som kunna
åtaga sig . desammas förfärdigande. Att vi för närvarande löpa
stor fara i detta afseende, har jag mig bekant, ty vid det enda
styckebruket i landet hafva förut 129 arbetare varit anstälde, men
genom minskade beställningar hafva 54 af dessa lemnat bruket,
Lördagen den 28 Februari. 43 N:ö 9.
af hvilka 16 redan flyttat öfver till Amerika och 8 äro på väg Bestyckning
dit, och följaktligen har redan halfva antalet af dessa arbetare
gått förloradt för vårt land. Under sådane förhållanden kan man (Forts!)
ja förutse, att, om man nu slopar denna industri, den icke står
till buds i farans stund, och det är i synnerhet på denna grund,
som jag nu anhåller om afslag å Utskottets förslag och bifall till
Kongl. Maj:ts proposition.
Herr von Krsemer: Då jag i motsats mot de föregående
talarne deltagit i Utskottets beslut, torde det vara min skyldig¬
het att i frågan yttra några ord. Jag behöfver dervid icke yttra
mig om sjelfva anslagets ändamål eller bestyckningen af Karls¬
borgs fästning; ty denna ståndpunkt är redan af de föregående
talarne öfvergifven och anslaget af dem tillstyrkt på grund af ett
annat, jag medgifver det, mycket tänkvärdt skäl, nemligen, för
uppehållande af tillverkningen inom landet. Jag kan dock icke
tro, att det skall gå så långsamt med stadfästandet af den nya
modellen för positionskanoner, att icke större delen af det anslag
å 50,000 kronor, som blifvit dertill beviljadt, skall kunna komma
den inhemska tillverkningen till godo. Hittills åtminstone hafva
dessa positionskanoner tillverkats af tackjern med stålband, och
höra således till dem, som vid vår nuvarande kanontillverknings-
verkstad kunna åstadkommas. I allt fall erkänner jag dock full¬
komligt det berättigade uti den önskan, som här uttalats om ett
ytterligare understödjande af denna inhemska handtering, så att
derigenom må inom jandet qvarhållas de skicklige arbetare, som
nu finnas, och ej heller har det varit någon betänklighet rörande
sjelfva pjeserna, som förmått mig att deltaga i Utskottets beslut,
utan mina betänkligheter härvid hafva varit af finansiel beskaffen¬
het. Uti bil. N:o 6 a) till Kongl. propositionen om statsverkets
tillstånd och behof yttrar Chefen för Finansdepartementet: ''i af¬
seende å statsverkets finansiella ställning är jag för närvarande
endast i tillfälle meddela, att, efter hvad af tillgängliga uppgifter
vill synas, statsinkomsterna för år 1879 icke torde betäcka den
brist, som uppstått å statsregleringen för 1878, och att sålunda
statsverkets ställning antagligen kommer att påkalla förnyad
framställning om ökning af skattebidragen, der icke till fyllande
af redan befintlig eller uppkommande brist kan vidtagas inskränk¬
ning i statsverkets utgifter; och får jag med hänsyn härtill hem¬
ställa, icke blott att de besparingar, som redan uppkommit eller
kunna med säkerhet beräknas uppstå å reservationsanslaget till
arméns vapenöfningar för åren 1879 och 1880, måtte få till stats¬
verkets fond för reserverade medel öfverföras, utan äfven att, vid
uppgörande af statsregleringen för år 1881, vederbörande departe¬
mentschefer ville tillse, att såv.idt möjligt anslagsfordringarne må
beräknas till det belopp, som i 1880 års stat är anvisadt." Che¬
fen för Landtförsvarsdepartementet erkänner uti ingressen till
statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärendena detta, af Kongl.
Maj:t gillade yttrande utaf Chefen för Finansdepartementet; men
har likväl icke lyckats ställa sig detsamma fullkomligt till efter-
N:o 9.
44
Lördagen den 2S Februari.
Bestyckning rättelse, enär 4:de Imf vild titeln för år 1881 slutar å en summa,
"fästning9 ®om är 407,000 kronor högre än slutsumman å samma hufvudtitel
(Forts!) år 1880. På den följande hufvudtiteln har det deremot lyckats
Cheten för Sjöförsvarsdepartementet att hålla anslagsfordringarne
inom samma belopp som för innevarande år. Det var detta för¬
hållande, att nemligen Kong! Maj:t gillat Finansministerns om-
törmälda uttalande, som för mig var afgörande i förevarande fall,
och jag trodde, på grund deraf, att man borde försöka åstad-
Komma någon nedsättning i anslagen under fjerde hufvudtiteln. Att
vinna en sådan nedsättning i så stor mån, som Finansministern
önskat, har visat sig vara omöjligt; men jag har velat gå åtmin¬
stone halfva vägen och de inskränkningar, i indika jag med af¬
seende derpå deltagit, gå upp till ett belopp af ungefär 200,000
iironor. Bland dessa bär jag ansett det nu förevarande anslaget
kunna inrymmas, ehuru jag till fullo erkänner det menliga deruti,
att SKickliga arbetare nödgas utvandra och handteringen sålunda
kan löpa fara aftaga under. För min del kan jag dock icke. då
statsverkets ställning icke är i mera väsentlig grad förbättrad,
annat än anse den finansiella betänkligheten fortfarande böra vara
afgörande, och finner mig derför tvungen att yrka afslag å Kong!.
Maj:ts proposition och bifall till Utskottets förslag.
Herr Wennerberg: Redan vid 1874 års riksdag anmäldes,
att åtgärder borde utan dröjsmål vidtagas för fullständig bestyck¬
ning af Karisborgs fästning. Riksdagen hörsammade Kongl.
Maj:ts begäran och 375,000 kronor beviljades att för ändamålet
lördelas under de följande tre åren. Dessa utgingo med 125,000
kronor under hvardera, af de två första åren, men tredje året
endast med tredjedelen af detta belopp. Kongl. Maj:t äskade
derför för fjerde året endast de återstående två tredjedelarne,
hvilket älven af Riksdagen beviljades. På förnyade, af general-
fälttygmästaren framstälda, synnerligen talande och vigtiga skäl
ansåg Kongl. Maj:t nödvändigt att vid följande riksdag äska icke
mindre än 300,000 kronor till fortsättande af bestyckningen, under
förutsättning att kostnaden för det hela, som skulle uppgå till
3.243.000 kronor, borde utgå under en tid af tio år med samma
belopp årligen. Nu har emellertid händelsen varit den, att detta
först begärda anslaget å 300,000 kronor af Riksdagen icke bevil¬
jades annorlunda än till tredjedelen, eller så, att det utgick med
100.000 kronor. Det andra af Kongl. Maj:t med särskilt afseende
på finansiella förhållanden till belopp af 200,000 kronor äskade
anslaget utgick icke alls; och slutligen har Kongl. Maj:t vid denna
riksdag satt ned det ursprungligen beräknade årliga behofvet,
äter på grund af finansiella skäl, till 100,000 kronor.
Det är icke svårt att uträkna, huru lång tid under sådana
förhållanden skall erfordras för fästningens fullständiga bestyc¬
kande.
Intet land torde finnas, som med en nästan färdig fästning
ville draga ut på tiden ett enda år längre, än högst nödigt vore,
lör dess försättande i fullständigt skick. Den nödiga tiden här
45
N:o 9.
Lördagen den 28 Februari.
har beräknats till tio år; men under nuvarande förhållanden visar
det sig redan att, äfven om Riksdagen hädanefter beviljade större'
summor än hittills, denna tid skulle utsträckas till 30 år; och fort¬
sätter man på detta senast inslagna sätt, erfordras 50 år, innan
fästningen blir bestyckad.
Under ett hälft sekel har landet byggt på Rarlsborgs fäst¬
ning, och tänker man sig, att lika lång tid skall åtgå till bestyck-
ningen, så får jag säga, att jag knappt vet, hvad som afsetts med
det arbete, som blifvit der nedlagdt, och vågar påstå, att det icke
tjenar till något att fortsätta med det; ty skall detta tjena till
något, måste fästningen uppträda så, att den kan vara till gagn,
om så erfordras. Om man får anse krig vara en möjlighet, hvii-
ket icke torde af någon förnekas, eller till och med en trolighet,
hvilket ej borde förnekas, då man ser på de sista årens utrikes
och inrikes historia, är det icke blott en olycka att hafva en fäst¬
ning, som icke gör gagn, utan hvad värre är: om detta gräsliga
hände oss, att en fiende stode inom landet, skulle vi just i denna
fästning hafva vår värsta fiende.
Jag har flere gånger tröttat Kammaren med anföranden af
samma slag som detta, rörande bestyckandet af Karlsborgs fäst¬
ning; men jag bär med glädje sett, hurusom för hvarje gång ett
större medhåll kommit dem till del, hvilka yrkat bifall till Kong!.
Maj:ts proposition och afslag å Stats-Utskottets på den finansiella
ställningen ständigt grundade afstyrkande af densamma. Den
förevarande punkten i Utskottets förslag innebär icke heller denna
gång någon opposition mot innehållet af hvad Kongl. Maj:t be¬
gärt; det är endast det gamla skälet, att “på något håll" måste
inskränkning göras, som nu åter varit bestämmande. Jag med-
gifver, att man kan resonnera så; men förefinnes intet annat skäl,
så får jag säga, att då man flere gånger förut på samma grund
minskat eller afstyrkt detta anslag, så är det väl icke rätt att
alltjemt fortsätta med att söka besparingar vid just samma an¬
slagsfråga. Det andra skälet, som man kan leta rätt på i Utskot¬
tets motivering, kan jag icke fästa något afseende vid. Det är nem¬
ligen Utskottets mening, att ett afslag nu kan ske “utan synnerlig
våda"; i det afseendet delar jag samma åsigt, som uttalats aftvå
föregående talare, eller att det är tvärtom nödvändigt att nu bi¬
falla Kongl. Maj:ts proposition; och detta icke blott för sakens
egen skull, utan äfven derför att, då vi nu hafva förhoppning om
att inom landet kunna tillverka dugliga skjutpjeser, det är be-
aktansvärdt, att icke de personer, som fått öfning i tillverkningen
af sådane, af brist på arbete, nödgas lemna landet, och vi följ¬
aktligen sakna sådane arbetare, då våra finanser blifva bättre.
På grund af hvad jag nu anfört, anhåller jag om bifall till
Kongl. Maj;.ts proposition.
Grefve af Ugglas: Den näst siste talaren började sin fram¬
ställning dermed, att han icke ansåg det värdi att tala om be-
styckningen af Karlsborgs fästning, emedan förevarande anslag å
100,000 kronor afsåge hufvudsakligen uppehållandet af ett kanon-
Bestychning
if Karlsborgs
fästning.
(Forts.)
N:o 9.
46
Lördagen den 28 Februari.
Bestyckning gjuteri inom landet och mindre frågan om sjelfva behofvet af be-
afmtninq9i styckningen. Då jag för min del utgår från en alldeles motsatt
(Forts.)' synpunkt och i främsta rummet ställer frågan om bestyckningen,
kan jag icke annat än inlägga min reservation mot det beslut,
Kammaren skulle fatta, om den bifölle Stats-Utskottets hemstäl¬
lan i denna punkt.
Vi må komma ihåg att, då Kongl. Maj:t, på grund af från
Greneralfälttygmästaren inkomna beräkningar, vid 1878 års riks¬
dag angaf anslagsbebofvet för bestyckningen till 3,240,000 kronor,
begärde Kongl. Maj:t för år 1879 300,000 kronor, under förutsätt¬
ning att hela anslaget skulle fördelas på tio år. Men huru har
det gått med detta anslag? 1878 års Riksdag beviljade 100,000
kronor i stället för 300,000 kronor och 1879 års Riksdag beviljade
alls intet anslag. Skulle nu äfven innevarande Riksdag icke
bevilja något anslag, så hafva vi för detta ändamål endast 100,000
kronor för tre år. Må vara, att vi behöfva spara; men det fin¬
nes ändamål, som icke medgifva en för långt drifven sparsamhet.
Jag instämmer med den siste talaren deruti, att det förefaller be¬
synnerligt och stötande, att man bygger fästningar och sedan icke
vill göra något för deras bestyckande. Detta är mitt hufvudskäl.
Mitt andra skäl är, att jag icke anser det vara ekonomiskt att
gå tillväga på det sättet, att man emellanåt gör beställningar på
några få kanoner och deremellan låter åtskilliga år förflyta utan
att göra beställningar. Vi må komma ihåg, att vi hafva ett ka¬
nongjuteri, som för att kunna utvidgas derhän, att det må kunna
förfärdiga sådana pjeser, som här äro ifrågasatte, blifvit i någon
mån understödt af staten. Kan det då vara rätt och ekonomiskt,
att staten går till väga så, att detta gjuteri icke kan fortsätta
denna sin verksamhet? Antingen måste, för att betäcka faux
frais, betalas betydligt mera, då arbete icke ständigt gifves, eller
måste arbetet läggas ned. Om derföre beställningarne kunde gö¬
ras för en längre tid, så att så och så många kanoner komme att
tillverkas om året, kunde fabrikanten erhålla större trygghet för
sitt arbete och ordna sin ekonomi derefter samt staten få sina
kanoner för bättre pris. På grund häraf anhåller jag om bifall
till Kongl. Maj:ts proposition.
Herr A b el in: Det anslag som här är i fråga synes mig vara
af mycket stor vigt. Vid två föregående riksdagar har jag gif-
vit skäl för denna uppfattning och att nu åter upprepa dessa skål,
torde vara utan ändamål. Jag kan dock icke underlåta att finna
att en hofsam vägran under åberopande af sparsamhetsskäl å ett
anslag af 100,000 kronor för bestyckning af Karlsborgs fästning
tager sig illa ut bredvid ett obetingadt bifall till exempel ett an¬
slag på 440,000 kronor till ett kavallerietablissement för ett indelt
kavalleriregemente, som är afsedt för endast ett par hundra man
och kommer att begagnas blott en kortare tid om året. Mot ett
sådant åskådnings- och förfaringssätt har jag härmed velat till
protokollet nedlägga min protest och anhåller om bifall till Kongl.
Maj:ts förslag.
Lördagen den 2S Februari.
47
Ji:o 9.
Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena Björn- Bestyckning
stjerna: Behofvet af det ifrågavarande anslaget kar af flere före- af Karltborgs
gående talare blifvit så tydligen framhållet och ådagalagdt, att (FortsO
jag kan inskränka mig till endast några få ord. Att man för en
fästning, till hvars bestyckning erfordras en kostnad af mer än
3 millioner kronor, år efter år vägrar att till och med gifva ett
anslag af 100,000 kronor, förefaller mig vara något alldeles orim¬
ligt och är troligen utan motstycke i hvarje annat land. Jag hop¬
pas derför att Kammaren skall bevilja det obetydliga anslag, som
Kongl. Maj:t vid denna riksdag här har begärt.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats slutad och Herr
Talmannen upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall till
den förevarande punkten dels ock afslag derå samt bifall till
Kongl. Maj:ts ifrågavarande nådiga framställning; gjordes först
proposition på bifall till punkten, hvarvid svarades många nej
jemte några ja, och sedermera proposition på afslag å densamma
och bifall till Kongl. Maj:ts framställning, då svaren utföllo med
många ja jemte några nej; och förklarades ja nu hafva varit öf¬
vervägande.
Anslag till
25:te punkten. skjutfält åt
r Svea artille¬
riregemente.
mom. a.
Grefve Beck-Eriis: Jag för min del har icke kunnat dela
den motivering och det beslut, hvartill Utskottet i denna fråga
kommit, utan varit af den åsigt som uttalas i en af Utskottets
ordförande afgifven reservation, hvari samtlige denna Kammares
ledamöter inom Utskottet instämt och hvarigenom motiveringen
skulle erhålla följande lydelse:
“På grund af hvad sålunda förekommit och då efter de om¬
fattande och noggranna undersökningar, som under flere år före¬
tagits, det ej kan antagas att ett skjutfält, närmast afsedt för
Svea artilleriregemente, men äfven brukbart för de öfriga artil¬
leriregementenas öfningar, i den mån desse kräfva större utrymme,
än som å deras vanliga exercisplatser kan beredas, skulle , kunna
anskaffas, hvilket med hänseende till utsträckning, jordmån och
läge vore mera fördelaktigt än det nu ifrågasatta, har Utskottet
ansett sig böra hemställa,
a) att Riksdagen må för ändamålet bevilja ett anslag af
161,476 kronor samt deraf på extra stat för år 1881 an¬
visa ett belopp af 84,428 kronor“.
Med motiveringen på detta sätt formulerad tror jag det är
Riksdagen mera värdigt att skänka bifall till Kongl. Maj:ts pro¬
position. — Att detta skjutfält är behöfligt har ingen inom Ut¬
skottet förnekat, så att derom torde väl icke kunna blifva något
tal; men att på detta sätt indirekt göra ett afslag kan jag för min
del icke vara med om, ty något annat än ett afslag är det dock
icke. Då dertill kommer att under detta år indelta arméns va-
N:o 9.
48
Lördagen den 28 Februari.
Anslag till penöfningar blifvit instälda, så är det ju gifvet, att, såvida vi
Skärull SkoIa liafva eu något så när öfvad armé, det är alldeles nödvän-
riregemente.d'gt> att icke dessa möten inställas äfven för nästa år, ty det vore
(Forts.) ju detsamma som att säga: “vi aflöna en armé, men vi öfva
den icke".
Jag får derför yrka afslag såväl på Utskottets motivering,
som sjelfva klämmen och anhåller i stället om bifall till den af
mig nyss upplästa reservationen.
Friherre Klinckowström: Jag skall fatta mig ganska
kort. Jag för min del anser den nu af Kongl. Maj:t föreslagna
anordningen med i fråga varande skjutfält vara så fördelaktig
både i militäriskt och ekonomiskt afseende, att det icke kan annat
än på det högsta förvåna mig, att Andra Kammarens samtlige
ledamöter i Stats-Utskottet kommit till ett helt annat beslut. Jag
finner nemligen, att det i fråga varande förslaget till skjutfält, i
jemförelse med de förslag som af Kongl. Maj:t framstäldes åren
1878 och 1879, skänker staten en vinst af bortåt 380,000 kronor.
Vidare, hvad transporten till skjutfältet beträffar, så stryker en
jernväg midt öfver fältet, och i stället för att, om skjutfältet,
såsom förut varit föreslaget, blifvit förlagdt till Hörle, den årliga
transporten skulle hafva kostat 10,400 kronor, så kan den nu ske
för omkring 4,000 kronor. Dessutom är den omständigheten att
taga i betraktande, att, i stället för att behöfva bygga och ordna
två skjutfält, nemligen ett för Svea artilleriregemente och ett
gemensamt skjutfält för gröfre pjeser, man nu kan koncentrera
åtskilliga dertill erforderliga byggnader såsom verkstäder, stallar
m. m. på ett håll, hvarigenom blott hälften af den eljest erfor¬
derliga summan behöfver tagas i anspråk. Slutligen är det också
af högsta vigt att detta skjutfält snart kommer till stånd, då man
betänker, att Svea artilleris skjutfält på Ladugårdsgärde inom
kort blir alldeles omöjligt att begagna, nemligen då jernvägen till
Lilla Värtan blir färdig, hvilken kommer att gå deröfver, och
dessutom tager i betraktande att, såsom Kongl. Maj:ts proposition
upplyser, sistnämnda skjutfält är allt för inskränkt med afseende
på distanserna för att kunna begagnas vid inskjutning af fält¬
artilleriets pjeser. Alla skäl tala sålunda för bifall till Kongl.
Maj:ts proposition, och jag finner det sätt;, hvarpå majoriteten
inom Utskottet gått tillväga, vara af den beskaffenhet, att det
icke blir något skjutfält alls af, om dess åsigt går igenom. Jag
anhåller derför på det lifligaste om bifall till reservanternas för¬
slag och afslag å Utskottets.
Herr Grefve Lagerberg: Jag ber att till alla delar få in¬
stämma med Friherre Klinckowström.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed slutad, gjordes först
proposition på bifall till momentet, hvarvid svarades nej, samt
sedermera proposition på afslag derå och bifall till den af Herr
Lördagen den 28 Februari.
49
N:o 9.
Ekman m. fl., emot Utskottets förevarande hemställan afgifna re¬
servation, hvilken proposition med ja besvarades.
mom. b och c.
Biföllos.
26:ie—29-.de punkterna.
Biföllos.
30-.de punkten.
Herr Stråle, Holdo: Det kan icke vara min afsigt att
framställa någon anmärkning deremot, att Chefen för Landtför¬
svarsdepartementet i bilagan till Kongl. Maj:ts proposition ansett
sig ej kunna föreslå någon förhöjning uti ifrågavarande anslag,
då detta är föreslaget af nödig omtanke af sparsamhet. Lika
litet vill jag anmärka något mot Stats-Utskottet, derför att Ut¬
skottet följt en allmänt antagen och godkänd regel, nemligen den,
att, då icke Kongl. Maj:t begärt något anslag, icke heller lyssna
till hvad enskild motionär hemstält; men, då jag erkänner detta,
vill jag på samma gång erinra derom, att Kammaren det oaktadt
är fullkomligt oförhindrad att frångå hvad i ett eller annat hän¬
seende kan vara framstäldt och fatta de beslut Kammaren finner
vara mest öfverensstämmande med landets verkliga fördel. Jag
vågar derför tro, att Kammaren i detta fall kan frångå det för¬
slag, som här föreligger, utan att derigenom göra sig skyldig till
någon inkonseqvens. Utan att trötta med anförande af många
skäl och utan att vid denna sena timme upptaga Kammarens tid
med ett långt föredrag vill jag endast anföra två omständigheter,
som synas mig vara fullkomligt talande såsom stöd för det yr¬
kande jag vördsamt tillåter mig framställa. Den första är den,
att Kong!. Makt i sin berättelse till Riksdagen omnämner, att
antalet af såväl föreningar som skarpskyttar stigit, nemligen från
150 föreningar med 16,768 medlemmar år 1878 till 152 föreningar
med 18,161 medlemmar, som funnos år 1879. Denna omständighet
vittnar derom, att, långt ifrån att intresset för denna angelägenhet
skulle hafva svalnat, det tvärtom har tilltagit, och utan att nu
inlåta mig på sjelfva frågan om skarpskytteväsendets framtid och
om dess betydelse för landet, så är det dock ett faktum, att en
stor del af landets ungdom fortfarande håller ut med detta lönlösa
och säkerligen för många med betydliga uppoffringar förenade
företag. Den allmännaste och hufvudsakligaste grunden, som jag
tillåter mig att här anföra, är emellertid den, att det är ett posi¬
tivt faktum, att det anslag af 30,000 kronor, som nu förefinnes i
och för ifrågavarande ändamål, är alldeles otillräckligt för att
denna ungdom skulle kunna få fortsätta ens med de skjutöfningar
den för närvarande haft. Det framgår af den begäran, som sist¬
lidet år framstäldes till Kongl. Maj:t af skarpskytteföreningarnas
Första Kammarens Prof. 1880. N:o 9. 4
Anslag till
skarp sky tf c-
väsendet.
K:o 9. SO Lördagen den 28 Februari.
Anslag till styrelse, att det för att öfva den ungdom, som för närvarande
skarpskytt!:- tillhör skarpskytteföreningarna i riket, skulle åtgå 40,000 kronor.
(Forte ) Således är det nu varande anslaget alldeles otillräckligt för sitt
ändamål. Jag kan icke föreställa mig annat än att denna Kammare
måste anse det vara nyttigt och gagneligt, att icke mindre än
omkring 18,000 åt landets ungdom, som äro sysselsatt med fredliga
yrken, äfven söka förvärfva sig en viss grad af skjutskicklighet
och färdighet i vapnens bruk, som i farans stund kan komma,
landet till godo, och jag kan heller icke föreställa mig annat än
att denna "Kammare, der man så ofta hör högstämda yttranden
om fosterlandets väl, icke också skall vilja bifalla det anslags-
belopp, som oundgängligen fordras för att icke dessa öfningar
skola gå tillbaka. Det" är på grund af dessa skäl, som jag hos
Herr Talmannen vågar hemställa om proposition derom, att Kam¬
maren behagade till skarpskytteväsendets och skjutskicklighetens
befrämjande för år 1881 bevilja ett extra anslag af 50,000 kronor
eller den minsta siffra, som kan uppfylla det med ifrågavarande
anslag afsedda ändamålet.
Herr Grefve Lagerberg: Onekligen äro de skäl, som af den
siste talaren blifvit framställa, ganska beaktansvärda. Det lider
icke något tvifvel att för dem, som icke hafva.något emot skarp¬
skytteväsendets och skjutskicklighetens befrämjande, detta anslag
af 30,000 kronor måste förefalla att vara allt för knappt tilltaget,
och hvad mig för min del beträffar, så har jag icke inom Utskottet
varit obenägen att gifva ett något högre belopp. Det var blott
den omständigheten, som hindrade mig, att Kong}. Maj:t äfven
härvid sökt iakttaga så stor sparsamhet som möjligt och såsom
skäl dertill anfört, att, då man är tvungen att nedsätta så många
anslag till saker af vida större vigt, man icke gerna kan proponera
högre anslag till skjutskicklighetens befrämjande än som förut
utgått. Herr Hedins motion visar emellertid, att skarpskyttefor-
eningarne nu få betala tre gånger så mycket för t. ex. ammunition
som vid den tid, då anslaget först beviljades, och det oaktadt
har detta anslag icke sedan blifvit förhöjdt; och då jag inom
Kammaren anser mig oförhindrad att rösta för så stort anslag
som helst, som jag anser vara behödigt, för den händelse goda
skäl derför kunna anföras, så har jag för min del icke något emot
att bifalla Herr Holdo Stråles förslag.
Grefve Beck-Friis: Jag har icke af de siste talarnes anfö¬
randen lyckats finna något skäl, som icke redan finnes tryckt och
utdeladt bland Kammarens ledamöter, nemligen i Herr Hedins
motion, och jag ber derför blott att såsom vederläggning deraf
få uppläsa följande ur Utskottets motivering:
“Då emellertid, på sätt i statsrådsprotokollet är anmärkt, en
tid, under hvilken äfven arméns ordinarie vapenöfningar måste in¬
skränkas, ej lärer medgifva höjandet af det för de frivilliga skarp-
skyttarnes öfningar afsedda anslag, föranlåtes Utskottet hemställa,
att, med afslag å Herr Hedins förevarande motion, ett extra
51
N:o 9.
Lördagen den 28 Februari.
anslag af 80,000 kronor, må för år 1881 till ifrågavarande ända¬
mål anvisas".
Jag anhåller vördsamt om bifall till Utskottets hemställan.
Herr, von K r se in e r: Jag kan svårligen föreställa mig att
man under den nuvarande finansiella ställningen här skulle vilja
öka ett anslag, som är föreslaget att utgå till samma belopp hvar¬
med det under flera föregående år utgått, och hvarå en ifrågasatt
förhöjning blifvit af Kongl. Maj:t efter pröfning afstyrka Såsom
särskildt skål för denna min åsigt vill jag anföra, att till och med
det anslag af 30,000 kr., som nu finnes till skarpskytteväsendets och
skjutskicklighetens befrämjande, såsom bekant icke i sin helhet
åtgått till det ändamål, som öfverskriften angifver, utan äfven an¬
vändes till andra ändamål.
Då jag således tror, att anslaget i sitt nu varande belopp är
fullt tillräckligt för det ändamål, som genom titeln angifves, och
då jag icke kan föreställa mig, att det kan vara skäl att minska
den ringa nedsättning, som på denna hufvudtitel kunnat åstad¬
kommas, så får jag vördsamt anhålla om bifall till Stats-Utskot-
tets förslag.
Friherre Klinckowström: Då jag är en oskyldig anled¬
ning till att detta anslag vid den närmast föregående riksdagen
blef nedsatt från 50,000 kronor till 30,000 kronor, emedan jag gjorde
en, jag vågar påstå det, grundlig undersökning af denna frågas
olika delar, kan jag icke annat än lifligt understödja Stats-Utskot¬
tets förslag i den föreliggande punkten. Den talare, som yrkat
förhöjning i anslaget, har säkerligen icke såsom jag noga under¬
sökt, huru det står till med det anslag, som blifvit lemnadt. Det
är icke en, utan flera af dessa skarpskytteföreningar, som samla
på hög de årliga anslag, som lemnas dem; de Herrar som önska
finna upplysningar härutinnan, kunna erhålla sådana i kommando¬
expeditionen. Hvad , skarpskytteföreningarna beträffar äro dessa
af tvenne slag: sådana som anmäla sig till erhållande af under¬
stöd och sådana som icke vilja veta af någon sådan anmälan, Titan
vilja sköta sig sjelfva fullkomligt på egen hand och derför icke
erhålla understöd af de medel, Riksdagen anslagit; och om man
år för år följer antalet af de anmälda skarpskytteföreningarnas
medlemmar skall man finna, att antalet har icke obetydligt afta¬
ga och fortfar att göra det. Hvar och eu kan derom öfvertyga
sig i de dagliga tidningarna, som ofta innehålla uppgift om, att
skarpskytteförening upplösts med tillstånd af Kongl. Haj:t. På
grund häraf och då dessutom såsom den siste talaren upplyst, det
nuvarande anslaget af 30,000 kronor årligen icke alltid kunnat
användas till det ändamål, öfverskriften på punkten angifver, hem¬
ställer jag vördsamt om bifall till Utskottets förslag.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats slutad och Herr Tal¬
mannen upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall till den
förevarande punkten oförändrad och dels bifall till densamma med
Anslag till
skarpsliytte-
väsendet.
(Forts.)
N:o 9.
52
Lördagen den 28 Februari.
den ändring, att anslagsbeloppet förhöjdes till 60,000 kronor; gjordes
proposition på bifall till punkten oförändrad, och då dervid sva¬
rades många ja jemte några nej, förklarades ja hafva varit öfver¬
vägande.
3l:8ta punkten.
Bifölls.
32:dra punkten.
Lades till handlingarne.
33:dje punkten.
mom. a
Bifölls.
Anslag till mQm
regementet Herr M ann er sk an tz: Jag vill icke uppträda för att påyrka
Konung Carl någon ändring i det förslag, som Kongl. Maj:t framlagt och som
xv- af Stats-Utskottet enhälligt blifvit förordadt. Jag vill endast till
protokollet göra några anmärkningar i denna sak.
I de på särskild utredning af de i sådana frågor mest sak¬
kunnige män grundade Kongl. propositioner angående ny armé¬
organisation, som under några föregående år varit afgifna, har
icke föreslagits att något kavalleri skulle förläggas i Helsingborg,
utan att hela husarregementet Konung Carl XV skulle vara för-
lagdt i Malmö. Då jag för min del alltid måste fortfara att hysa
den förhoppning, att detta förslag till ett betryggande försvar för
vårt land, omsorgsfullt utarbetadt, någon gång skall blifva en verk¬
lighet, anser jag det vara en inkonseqvens emot förut framstälda
Kongl. propositioner, som bör anmärkas, att nu blifvit föreslaget
förlägga ett nytt kavallerietablissement i Helsingborg. Jag anser
mig hafva så mycket mera skäl till denna anmärkning, som då
vid detta — nu inträffade — fall att etablissementerna i Helsing¬
borg och Engelholm anses odugliga att bibehållas i sitt nuvarande
skick, fråga uppstått, att till ett ställe sammandraga de hittills i
olika småstäder förlagda båda sqvadronerna, det varit mycket
egentligare, och bättre att förläggningen skett till Malmö, der det
otvifvelaktigt vore vida militäriskt rigtigare att förlägga hela
regementet och synes så mycket mera tillfället härtill nu bort begag¬
nas som, efter hvad mig blifvit sagdt, äfven etablissementet i
Malmö snart tarfvar ganska väsentliga förbättringar för att kunna
användas.. Jag har velat uttrycka detta, derför att jag anser, att
en sådan inkonseqvens, som nu blifvit föreslagen, icke bör lemnas
oanmärkt, och derför att man vid hvarje tillfälle, då något nytt
skall göras, bör handla så rigtigt och ändamålsenligt som möjligt.
Vore sedan, efter flyttningen till Malmö, behof af någon mindre
kavallerikommendering i Helsingborg, kunde det behofvet fyllas
Lördagen den 28 Februari. 63
genom detachering från Malmö, der jag anser att hela regementet
bort förläggas.
Häri instämde Friherre BarneJcow.
Herr Statsrådet Rosensvärd: Jag kom just nu in och har
icke hört diskussionen, men det har blifvit för mig uppgifvet, att
en talare framstält åtskilliga anmärkningar emot den Kongl. pro¬
positionen och att han önskat kavallerietablissementets förläggande
till Malmö. Hvad den saken beträffar, beklagar jag, att icke ve¬
derbörande tagit kännedom om hvad i denna fråga blifvit yttradt
i _ statsrådsprotokollet så väl vid föregående riksdag, som äfven
till någon del vid denna; men jag ber nu få lemna den upplys¬
ningen, att frågan om blott förbättring af nuvarande etablissemen-
tet i Malmö, som kanske förr eller senare måste ske, är en fråga,
som är ganska dyrköpt. Utan ett fullständigt uppbrytande af
det etablissement, som der redan finnes, och detsammas förflyt¬
tande till annan plats, kan det svårligen utan mycket stora kost¬
nader så utvidgas, att det kunde hysa hela regementet. Tomter
i den del af staden, der etablissementet nu är förlagdt, äro bland
de dyraste i hela staden och blotta frågan om en obetydlig utvidg¬
ning deraf, är eu fråga på i80 ä 200 tusen kronor. Hvad i öfrigt
beträffar möjligheten att sammanföra hela husarregementet i Malmö,
antingen med bibehållande af det etablissement, som redan finnes
der, eller också med byggande af ett nytt sådant för hela rege¬
mentet, så hafva derom under loppet af flera år fortgått ganska
vidlyftiga och allvarsamma undersökningar. Men jorden är, så¬
som hvilken som helst af representanterna på skånebänken väl
känner till, i Malmö ofantligt dyr. Hen enda åtgärd, som egent¬
ligen kunde vara tjenlig i afseende på det utrymme, som erfor¬
dras till ett nytt etablissement för sex sqvadroner, deraf tre sqva-
droner redan finnas i Malmö och tre skulle ditflyttas, vore att
söka en plats på icke bebygda delar af staden, men belägen så
pass nära, att befälet kunde hafva bostad i sjelfva staden. Äfven
härvidlag visar sig det dock, att alla dylika tomtplatser, der
grunden är så beskaffad, att något så tungt som ett temligen stort
kasernetablissement der skulle kunna byggas, äfven äro särdeles
dyra tomter. Jag var icke beredd på den invändning, som nu
gjorts, så att jag nu icke är försedd med nödiga handlingar rö¬
rande denna fråga, men undersökningar härutinnan hafva såsom
redan blifvit nämndt, pågått i flera år. Man har dervid försökt,
huruvida till besparings vinnande det icke skulle låta sig göra
att bygga på någon af de tomter, som kronan rår om i staden,
nemligen i trakten af citadellet. Sjeifva citadellet skulle möjli¬
gen kunna lemna en ganska bra tomt, men olyckligtvis har fång¬
vården efter sista branden i citadellet der uppfört ett nytt fän¬
gelse, på hvilket nedlagts nära en half million; nu är det i ett
utmärkt skick och fångvården lärer väl alls icke kunna afstå detta,
för att bygga på annat ställe. Man är derför nödsakad att bygga
utom citadellet. Då vill det sig så illa, att man träffar på ep
N:o 9,
Anslag till
byggnader
för husar¬
regementet
Konung Carl
XV.
(Forts.)
N:o 9.
64
Lördagen den 28 Februari.
Anslag till mark, som för att blifva lämplig, erfordrar högst betydliga kost-
hyggnader nacjer och ändå icke blifver fullt bra. På ett ganska obetydligt
regementet djup under jordytan träffar man nemligen vatten. Det är icke
Konung Carl nog med att detta afledes, ty då vattenståndet i sundet stiger, sti-
XV. ger äfven jordvattnets nivå och till följd deraf skulle äfven er-
(Forts.) fordras påfyllning af jord, såsom sker å en mark i Malmö, som
jag vill minnas heter Rörängen. Allt detta visar, att tomter på
kronans mark skulle blifva fullt ut så dyra och kanske dyrare,
än om man köpte mark, och att man dock icke skulle erhålla.nå-
gon fullt lämplig för nu ifrågasatta byggnader. Men det visar
sig härförutom, att utrymmet på den de! af kronans mark, som
skulle kunna efter åtskilliga omkostnader användas för ändamålet,
är så inskränkt, att man der icke skulle få plats för mera än två.
möjligen tre, sqvadroner. Då vann man visserligen den fördel,
att man finge fem till sex sqvadroner i Malmö, men förlagda i
två skilda delar af staden, med vid pass en fjerdingsvägs afstånd
dem emellan, och då återstode ändock att vidtaga förbättring af det
gamla etablissementet i Malmö. När alla dessa förhållanden sam¬
manföras, visar det sig, att det minst dyrbara otvifvelaktigt är
att sammanföra sqvadronerna i Helsingborg och Engelholm till
ett ställe, nemligen Helsingborg. Det är för dem, som tagit kän¬
nedom om den Kongl. propositionen, bekant, hurusom det lyckats
att reducera kostnaden för detta etablissement, så att den skulle
komma att uppgå till endast 258,000 kronor för två sqvadroner,
men förslaget har derjemte den fördel, att på den plats, der denna
byggnad skulle komma att verkställas, erbålles en ganska god
byggnadsgrund. Det är ock en stor fördel att för närvarande an¬
bud finnes på uppförande af dessa byggnader; men detta anbud
kan icke stå i evighet, emedan prisen förändra sig; det utgår i
sommar.
Jag har blott velat nämna detta, för att härmed visa, att denna
fråga om hela husarregementets sammanförande i Malmö icke va¬
rit främmande för krigsstyrelsen, utan utgjort ett önskningsmål,
men att det visat sig, att den icke kunnat utan betydliga uppoff¬
ringar utföras,
Friherre Klinckowström: Jag har redan förut ansett, att
anslag för detta ändamål borde beviljas, ty det är nödigt; men
det är mot formen af detta beviljande, som jag vill förvara min
åsigt i protokollen. Vid senaste Riksdagen, då det äfven var
fråga om att bevilja en mängd utgifter, utan att dessa skulle
blifva synliga i budgeten, i det de nemligen skulle utgå genom
försäljning af åtskilliga kronan tillhöriga tomter, förklarade Riks¬
dagen detta sätt att gå till väga vara i formelt hänseende förkast¬
ligt, och att dessa utgifter samtliga skulle stå i riksstaten an-
gifna, liksom ock den vinst, som kunde uppstå genom försålda
lägenheter., skulle bland statens inkomster ingå. Ingen, som haft
med räkenskapers förande något att göra, torde gilla det “lurf-
viga“ sätt, hvarpå denna anslagsbegäran framkommit och redan
blifvit af Stats-Utskottet samt blifver — jag befarar det — af
Lördagen den 28 Februari. 55
Riksdagen bifallen, ty det är verkligen ett dåligt exempel för
framtiden.
Herr Jöns Pehrsson: De tre första talarne, som gjort an¬
märkningar mot bestämmelserna i denna punkt, hafva icke gjort
något yrkande. Men skall det leda till något, så lär man väl få
yrka afslag å momentet. För min del känner jag förhållandena
ganska väl både i Helsingborg och Malmö, men jag kan icke på
stående fot lemna några bestämda upplysningar. Efter hvad jag
vet och hört är dock i Malmö utrymmet tillräckligt stort, att väl
der torde kunna förläggas hela regementet. Jag tror att, då man
skall bygga om, det äfven ur militärisk synpunkt är nyttigt att
lägga hela regementet på ett ställe, tv delar man regementet på
så många ställen, så skulle så små afdelningar lätt blifva bort¬
körda af en fiende, då deremot, om hela regementet funnes på ett
ställe, motståndet blefve större. Jag undrar icke på, att Helsing¬
borgs samhälle skulle glädjas öfver att blifva af med husarstal-
larne. Man försäkrar, att de icke kunna stå längre, men nog
kunna de stå ännu några år. För min del anser jag, att, skall
man komma till något resultat, så måste momentet afslås och
göras nya undersökningar. Det är det jag vill, hvarför jag yrkar
proposition på afslag å detta moment.
Sedan öfverläggningen förklarats slutad och Herr Talmannen
upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall till det före¬
varande momentet och dels afslag derå, gjordes proposition på
bifall till momentet och besvarades med ja.
Herr Talmannen yttrade, att han, efter samråd med Andra
Kammarens Herr Talman, finge föreslå, att val af 24 valmän jemte
6 suppleanter för utseende af Riksdagens fullmäktige i Riksban¬
ken och Riksgäldskontor^ samt deras suppleanter skulle anställas
nästa Lördag den 6 Mars; och lemnade Kammaren härtill sitt bifall.
Herr Lagerstråle väckte en motion, N:o 48, om ändring i
42 § 1 mom. Riksdagsordningen m. m.
Hänvisades till Konstitutions-Utskottet.
If:o 9.
Anslag till
!byggnader
för husar¬
regementet
Konung Carl
XV.
(Förta.)
Upplästes och godkändes Riksdagens Kanslis förslag dels till
Riksdagens underdåniga skrifvelse, N:o 1, angående val af Justitie¬
ombudsman och hans suppleant, dels till Riksdagens förordnanden:
N:o 9.
56
Lördagen den 28 Februari.
N:o 2, för Advokatfiskal m. m. N. A. Fröman att vara
Riksdagens Justitie-ombudsman; och
N:o 3, för Advokatfiskalen m. m. T. A. Billbergh att vara
Riksdagens Justitie-ombudsmans suppleant.
Anmäldes och bordlädes dels Stats-Utskottets Utlåtande N:o
11, angående regleringen af utgifterna under Riksstatens Sjunde
hufvudtitel, dels ock Lag-Utskottets Utlåtanden:
N:o 12, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition med
förslag till förordning om jordegares rätt öfver vattnet å hans
grund med flere dermed sammanhängande författningar;
N:o 13, i anledning af väckt motion om ändring i gällande
lagbestämmelser i fråga om verkan af borgen såsom för egen
skuld å vid anfordran betalbara förbindelser;
N:o 14, i anledning af väckt motion om ersättning för del-
gifning af kallelser till första förhöret i konkursärenden; hvar¬
efter beslöts, att dessa mål skulle uppföras främst på föredrag¬
ningslistan till nästa sammanträde.
Kammaren åtskildes kl. 'ij\ 4 e. m.
In fidem
O, Brakel.
Stockholm, tryckt hos A. L. Normans Boktryckeri-Aktiebolag, 1880.