RIKSDAGENS PROTOKOLL
1880. Första Kammaren. N:o 33.
Fredagen den 23 April.
Kammaren sammanträdde kl. Y23 e. in.
Justerades nio protokollsutdrag för den 21 April.
Upplästes och godkändes dels Lag-Utskottets förslag till Riksda¬
gens underdåniga skrifvelse N:o 22, med anledning af Kongl. Maj:ts
nådiga proposition med förslag till vexellag samt-till förordning om
nya vexellagens införande och hvad i afseende derå iakttagas skall,
dels ock Stats-Utskottets förslag till Riksdagens underdåniga skrifvelse
N:o 23, angående beviljadt anslag till fortsättning af statens jern vägs¬
byggnader samt i fråga om sättet för utgående af Jemtlands läns
landstings bidrag till byggande af tvärbanan genom Jernband.
Föredrogos, men begärdes af flere ledamöter ånyo på bordet föl¬
jande, den 21 innevarande månad bordlagda ärenden, nemligen Stats-
Utskottets Utlåtanden och Memorial N:is 13, 39, 40 och 41, Lag-
Utskottets Utlåtanden N:is 37, 38, 39 och 40 samt Första Kammarens
Tillfälliga Utskotts Utlåtanden N:is 12, 13 och 14; hvarefter beslöts,
att dessa ärenden skulle å föredragningslistan för morgondagens sam¬
manträde sättas efter Första Kammarens Tillfälliga Utskotts Utlåtande
N:o 11, dock med undantag af Stats-Utskottets Utlåtande N:o 13, om
hvars plats på föredragningslistan för nämnde dag beslut förut blifvit
af Kammaren fattadt.
Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades Herr Noräenfelt un¬
der tiden från och med den 26 dennes till och med den 4 Maj.
Kammaren åtskildes.
In fidem
O. Brakel.
Första Kammarens Prot. 1880. N:o 33.
1
K:o 38. 2
Lördagen den 24 April, f. m.
Förbättrad
pensionering
för Andre
landtmätare
och Kommis-
sionslandt-
mätare.
Lördagen den 24 April.
Kammaren sammanträdde kl. 11 £. in.
Justerades två protokollsutdrag för den 23 och protokollet för den
10 April e. in.
Företogs val af en ledamot i Stats-Utskottet efter Herr Heder-
stjerna, hvilken utnämnts till Statsråd; och befans efter valförrätt¬
ningens slut dertill hafva blifvit utsedd: Herr Törnebladh med 54
röster.
Föredrogs ånyo Stats-Utskottets den 21 och 23 April bordlagda
Utlåtande N:o 13, angående regleringen af utgifterna under rikssta-
tens Nionde hufvudtitel.
l:sta—6:te punkterna.
Biföllos.
7:de punkten.
Herr Stjernspetz: Ehuru jag icke kan finna annat än att
Stats-Utskottet varit väl njuggt, då det föreslagit ett så ringa belopp
som 400 kronor till pension åt Kaptenen Schartaus enka, så och då
föga utsigt lärer finnas att få min motion bifallen och pensionen så-*
lunda bestämd till högre belopp, anser jag mig nödgad instämma i
Stats-Utskottets förslag under förhoppning om, att Kammaren dertill
måtte lemna sitt bifall.
Ofverläggningen förklarades slutad och punkten bifölls.
8:de—12:te punkterna.
Biföllos.
13:de punkten.
Friherre Klinckowström: När vid remissen af den Kongl. pro¬
positionen rörande statsverkets tillstånd och behof i denna Kammare
uppstod öfverläggning, tog jag mig friheten, att i nu förevarande del
mot densamma lemna min insaga, på de skäl jag äfven då anförde
Lördagen den 24 April, f. m.
3 N:o 38.
och som finnas återgifna i Kammarens protokoll för den 24 Januari
innevarande år. Jag finner icke ens i det förändrade skick, hvari
denna fråga nu återkommit från Stats-Utskottet, sådana skäl vara för
handen, som kunna tala för en så stor tillökning af pensioneringen
för de ifrågavarande tjenstemännen, som här af Stats-Utskottet blifvit
föreslagen. Det är visserligen sant, att den pensionsrätt, dessa ifråga¬
varande landtmätare förut fått sig af Riksdagen tillerkänd, nemligen 900
kronor vid eu viss lefnads- och tjenstgöringsålder, hvilket pensionsbe¬
lopp skulle till obegränsadt antal utgå, nu af Stats-Utskottet blifvit
derhän förändrad, att å ifrågavarande tjenstemäns pensionsstat endast
skulle finnas 48 pensionsrum; men i stället för såsom nu 900 kronor
har Stats-Utskottet, på sätt Kongl. Maj:t äskat, föreslagit att dessa
pensioner skulle utgå med 1,600 kronor om året och således ökas med
700 kronor för hvarje pensionstagare.
Det är icke obetydligt hvad Riksdagen under närmast föregående
tider gjort för landtmätarnes pensionering. Herr Statsrådet och Che¬
fen för Civildepartementet yttrar till statsrådsprotokollet, som är bifo-
gadt den Kongl. propositionen, att Riksdagen år 1875 för storskiftes-
och afvittringslandtmätare och år 1878 för Förste landtmätare med-
gifvit pension till belopp för de förre af 2,000 kronor och för de se¬
nare af 2,500 kronor. Dessutom har, såsom bekant, åt Andre landt¬
mätare och Konnuissionslandtmätare till obegränsadt antal beviljats
pension att vid viss lefnads- och tjensteålder utgå med 900 kronor.
Under sådana förhållanden och då den begäran, som af Kongl. Maj:t
framstäldes till 1878 års Riksdag, då af Riksdagen afslogs samt sedan
dess, efter mitt förmenande, inga nya skäl tillkommit att åt ifråga¬
varande tjensteman bevilja högre pension, synes mig hvad Stats-Ut¬
skottet nu föreslagit icke böra vinna Riksdagens bifall. Härtill kom¬
mer vidare, att det med skäl torde kunna ifrågasättas, huruvida dessa
personer kunna anses vara i statens tjenst, då de icke af staten åt¬
njuta någon aflöning. I så fall är här äfven fråga om något, som
strider mot den princip, Riksdagen alltid etablerat, att endast statens
tjensteman må åtnjuta statspension. Men då Riksdagen ändock be¬
viljat Andre landtmätare och Kommissionslandtmätare 900 kronors
pension, synes mig, med afseende jemväl å dessa personers samhälls¬
ställning, att så mycket blifvit gjordt för deras pensionering, som de
rätteligen kunna begära; och detta anspråk på en ökad pensionering
från 900 kronor till 1,600 kronor finner jag verkligen vara af den
beskaffenhet, att jag icke kan med min röst biträda Utskottets hem¬
ställan derom, synnerligast som derigenom utgiften för dessa Andre
landtmätares och Kommissionslandtmätares pensionering under vissa
förhållanden skulle kunna ökas med 33,000 å 34,000 kronor, som är
skilnaden mellan 48 pensioner å 1,600 kronor och ett lika antal ä
900 kronor. På dessa skäl vågar jag vördsamt anhålla, att Kammaren
måtte afslå Stats-Utskottets här gjorda framställning.
Grefve Sparre:
Herr Nyström: Det var högligen ledsamt att höra, att en Kam¬
marens ledamot skulle framställa sådana anmärkningar mot Stats-Ut-
Förbättrad
pensionering
för Andre
landtmätare
och Kommis¬
sionslandt¬
mätare.
(F orts.)
N:o 38. 4
Lördagen den 24 April, f. m.
Förbättrad skottets föreliggande förslag, som de, hvilka nyss blifvit gjorda. Jag
PfnSl°Andre kade ^ro^’ denna fråga skulle, ur alla synpunkter betraktad, kunna
landtmätare aAöpa utan något egentligt motstånd. Det sades, att det är tillräck-
och Kommis- ligt nog gjordt för landtmätarne. Hvad är då gjordt? Det är ganska
sionslandt- rigtigt, att förste landtmätarne —• hvaribland jag är eu — fått sig
mätare, tillerkändt 2,500 kronor i pension. Likaledes är det sant, att afvitt-
(1’orts.) rings- och storskifteslandtmätarne åtnjuta pension å 2,000 kronor. Men
just detta gör ju, att både billighet och rättvisa fordra, att denna klass
af Andre och Kommissionslandtmätare, hvilka äro fullt jemförliga med
och stå i en mera framstående ställning än Afvittrings- och Storskif¬
teslandtmätarne, hugnas med så stor pension, att de, när krafterna
aftaga, må derpå kunna draga sig fram med sin familj.
Skulle jag ingå i granskning af Stats-Utskottets utlåtande, skulle
jag måhända kunna visa, att genom Utskottets förslag föga förbättring
i nuvarande förhållanden skalle vinnas, men jag vill icke, för att icke
på något sätt vara mot Stats-Utskottet i denna fråga, framställa an¬
språk på något vidare, utöfver hvad Utskottet föreslagit. Utskottet
har föreslagit pensionsbeloppet till 1,600 kronor. Storskiftes- och Af-
vittringslandtmätarne hafva, som sagdi, redan blifvit tillerkände pension
å 2,000 kronor. Det finnes efter min tanke icke ringaste skäl att
sätta ifrågavarande pensionsbelopp till endast 1,600 kronor. Landt¬
mätarne äro redan af 1823 års Riksdag erkände såsom statens embets¬
man och de äro det i sanning, ty få tjensteman mottaga af staten så
stränga och så mångfaldiga föreskrifter som just landtmäteritjenste-
männen. Till bevis derpå vill jag nämna, att år 1877 utfärdades icke
mindre än 209 särskilda författningar och cirkulär till följd af de åren
1864 och 1866 utkomna instruktions- och skiftesförfattningar.
Det är dessutom en annan stor olägenhet, som följer af de nuva¬
rande förhållandena, i det de i mer eller mindre män inverka vid till¬
sättande af Förste landtmätareplatserna. Barmhertighetskänslan tager
dervid något insteg, ty det är icke godt att förbigå de kommissions¬
landtmätare, som kanske vid uppnådda 58 års ålder förlorat sina kraf¬
ter, utan de tagas företrädesvis till Förste landtmätare. Inom några
år afgå de och då äro de berättigade till pension å 2,500 kronor. Det
kan således icke blifva någon stor förlust för staten att bifalla hvad
här föreslagits, i synnerhet som för närvarande endast 23 landtmä¬
tare åtnjuta denna pension å 900 kronor; och för landtmätarne blir
det knappast någon egentlig tillökning i fördelar utom deri, att pen¬
sionsåldern flyttas från 65 till 60 år. Jag ber Eder betänka att,
med utsigt att erhålla endast 900 kronor i pension, det icke är godt
att taga afsked för att på denna summa lefva med familj, och jag
hoppas att I, då I nyligen medgifvit. Häradsskrifvarne, med hvilka
Kommissionslandtmätarne alltid varit närmast likställige, lön och så¬
ledes äfven pension till belopp af 2,000 kronor, nu måtten ihågkomma
Kommissionslandtmätarne och behjerta deras sak. Jag yrkar bifall
till Stats-Utskottets förslag.
Grefve Lagerberg: Jag tror, att vid bedömandet af denna fråga
man först bör taga i betraktande, huruvida billigheten fordrar att i
allmänhet någon pension bör komma landtmätare till godo, och i det
Lördagen den 24 April, f. in.
5 N:o 88.
fallet får jag säga, att personer, Indika såsom desse till följd af sitt
arbete äro utsatta för köld, dålig väderlek och klimatets alla oblidheter
samt otvifvelaktigt ganska tidigt blifva giktbrutne, dertill böra vara
berättigade. Jag har visserligen som motskäl hört sägas, att den taxa,
hvarefter de erhålla godtgörelse för sitt arbete, är särdeles hög, att
de derför kunna förtjena mycket penningar och att man kan vänta,
att de skola göra besparingar för sin ålderdom, men om detta kan
hända med några få, icke är så förhållandet med flertalet. Då Riks¬
dagen redan för länge sedan erkänt, att Kommissionslandtmätare böra
hafva pension till belopp af 900 kronor samt flera gånger framstälda
förslag att på grund af penningens sjunkande värde höja detta pen¬
sionsbelopp blifvit af Riksdagen afslagna, vid 1878 års riksdag af det
skäl, att antalet pensioner kunde blifva obegränsadt, synes mig den
medelväg, Stats-Utskottet nu beträdt, då det hemstält att 48 landt¬
mätare skulle erhålla pension till det af Kongl. Maj:t föreslagna be¬
lopp, men de öfriga icke komma i åtnjutande af någon dylik förmån,
vara väl vald. För min del tror jag, att det visserligen kan blifva
staten en utgift, men äfven eu besparing, ty det är alldeles påtagligt,
att om dessa landtmätare lefva så länge, att ett långt större antal än
48 på eu gång skola erhålla 900 kronor i pension, det ställer sig dy¬
rare än om det mindre antalet af 48 åtnjuter pension till belopp af
1,600 kronor.
Egentligen begärde jag ordet för att fästa uppmärksamheten på,
att, i händelse Stats-Utskottets hemställan bifalles, jag anser alla dem,
hvilka, såsom redan nämnde till Kommissionslandtmätare, en gång fått
sig tillerkändt rättigheten att erhålla pension till belopp af 900 kro¬
nor, böra, då de uppnå derför stadgad ålder, komma i åtnjutande af
denna förmån, oafsedt att de 48 pensionsrummen å 1,600 kronor kunna
vara upptagna, och de således icke lida någon förminskning i deras
rätt. Jag yrkar bifall till Stats-Utskottets förslag.
Friherre Klinckowström: Det var ett ganska eget skäl, som
af den siste talaren anfördes för bifall till Stats-Utskottets förslag.
Han talade nemligen om, att landtmätarne till följd af svårt arbete
under oblid väderlek förstörde sin helsa och blefvo giktbrutna; men
huru många menniskor få icke lida af väderlekens omvexlingar, då de
arbeta för sin lifsnäring? Jag tror, att detta är förhållandet med de
flesta af Sveriges åkerbruks- och bergverksarbetare samt fiskare. Må
man ihågkomma, att dessa landtmätare, hvarom nu är fråga, icke äro
af staten aflönade. De hafva erhållit uppfostran vid statens läroverk
och i det hänseendet erhållit understöd; men icke ligger väl deri någon
förbindelse för staten att pensionera dem? Sådant tyckes emellertid
framgå af Chefens för Civildepartementet yttrande till statsrådsproto¬
kollet. Jag tror tvärtom, att de böra af sin rundliga förtjenst kunna
aflägga något för sin ålderdom, såsom alla andra enskilda arbetare få
göra. Att såväl taxan som sättet att begagna denna länder dem till
stor förtjenst, derpå skulle jag kunna framlägga bevis, om så påfor¬
drades.
Hvad åter beträffar Grefve Lagerbergs förmodan, att genom den
föreslagna åtgärden, att i stället för ett obegränsadt antal pensionsrum
Förbättrad
pensionering
för Andre
landtmätare
och Kommis¬
sionslandt¬
mätare.
(Forts.)
N:0 88. 6
Lördagen den 24 April, f. m.
Förbättrad å 900 kronor skulle bestämmas ett antal af 48 pensionsrum å 1,600
pensionering iironori skulle uppkomma en besparing för statsverket, så är den ganska
landtmätare riktig! men den medför en orättvisa för pensionstagarne, ty nu har
och Kommis- hvarje landtmätare utsigt att vid viss ålder och efter viss tids tjenst-
sionsiandt- göring erhålla sina 900 kronor i pension; men om förslaget antages,
matare, skulle ganska många af dem få, med bruten helsa, gå utan all pen-
(Forts.) gj0ll från sin verksamhet, och vi finge då upplefva, att vid hvarje riks¬
dag erhålla propositioner från Kongl. Maj:t om uppförande af en eller
annan landtmätare å indragningsstat.
Jag yrkar fortfarande afslag å Stats-Utskottets förslag.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats slutad och Herr Tal¬
mannen upptagit de derunder gjorda yrkanden å dels bifall till den
förevarande punkten och dels afslag derå, framstäldes propositioner på
dessa yrkanden och besvarades, den första med många ja jemte några
nej och den senare med många nej jemte några ja; hvarefter propo¬
sition på bifall till punkten förnyades, och sedan dertill svarats talrika
ja jemte några nej, förklarades ja nu hafva varit öfvervägande.
Hide—17:de punkterna.
Biföllos.
Pension åt 18:de punkten.
Landshöfdin-
gen de Mans Herr Sunde 11: Jag är Kongl. Maj:ts regering tacksam för det
enka och proposition om pension åt Landshöfding de Marés enka och
många oförsörjda barn, emedan en sådan Kongl. proposition har vida
bättre klang än en af enskild riksdagsman afgifven motion i ämnet,
och jag tackar Stats-Utskottet, som för sin del bifallit hvad KongL
Maj:t äskat. Bestämmelsen, att pensionen skall utgå endast till de af
barnen, hvilka ännu icke uppnått 18 års ålder, innefattar tillämpning
af en utaf Riksdagen på senare tider antagen grundsats, och derom är
således måhända intet att anmärka, ehuru de äldre sönerna, som be¬
söka läroverk, vid fylda 18 år icke kunna förtjena hvad de för sitt
uppehälle behöfva, och, om Stats-Utskottets förslag bifalles, två af bar¬
nen, af hvilka intetdera uppnått 21 års ålder, blifva alldeles lottlösa.
Men härmed får man dock af nyss anförda skäl låta sig nöja.
Hvad åter beträffar de fem öfriga barnen, tror jag, att pensions¬
beloppen för dem borde något höjas. 100 kronor för hvart och ett af
dessa barn snarare understiger än öfverstiger hvad fattigvårdsstyrelsen
i Falun nu betalar för utackordering af ett fattigt, spädt barn; och
man borde väl i ett fall sådant som detta kunna hafva, icke större
fordringar — de äro inga — men större förväntningar. Riksdagen
beviljade förra året åt aflidne Lektor en Hultmans efterlemnade barn
en pension af 300 kronor för hvart och ett af dem. Vare det långt
ifrån mig att missunna dessa barn det understöd, de sålunda erhållit;
men jag vill antaga, att Riksdagen nu borde åt Landshöfding de Marés
fem yngre barn bevilja ett årligt understöd af 200 kronor för en hvar,
till dess de, hvart efter annat, fyllt 18 år. Om beslutet blifver så-
7 Ji:0 83.
Lördagen den 24 April, f. m.
dant, skulle det komma att heta, att Riksdagen beslutar, att Lands- Pension åt
höfding de Marés enka, Augusta de Maré, född Ahlgren, på allmänna Landshöfdm-
indragningsstaten tillägges ett belopp af 2,000 kronor om året, och barn.
från och med sistlidne Februari månad beräknas och utgå med 1,000 (port9.)
kronor såsom pension för henne, så länge hon förblifver enka, och
med 1,000 kronor för de fem af barnen, hvilka ännu icke uppnått 18
års ålder, och hvilket belopp skall minskas med 200 kronor i den mån
något af barnen upphinner sagda ålder eller derförinnan afliden Att
Kammaren nu måtte fatta ett sådant beslut, derom vågar jag göra
vördsa'mt yrkande. Jag öfverlemnar härmed saken till Kammarens
afgörande; ja, jag öfverlemnar den till Kammarens ledamöters för¬
barmande.
Herr Stråle, Wilhelm: Landshöfdingen Samuel de Marés för-
tjenster såsom embetsman äro till fullo vitsordade af Kongl. Maj:t och
Stats-Utskottet, af Stora Kopparbergs län och Stockholms stad, der han
beklädt vigtiga befattningar, och man kan jemväl säga af allmänheten.
Då nu hans efterlemnade familj befinner sig i bekymmerfulla omstän¬
digheter, synes mig fullt skäl förefinnas för att man söker afhjelpa de
mest tryckande behofven för fem barns uppfostran, och jag tillåter
mig på denna grund instämma i det förslag, Herr Sundeil här fram-
stäTt, dervid uttalande den förhoppning, att, då Kongl. Maj:t anser sig
böra framställa förslag till Riksdagen om beviljande af pension åt
enka och oförsörjda barn, Riksdagen ofta må finna familjefadern hafva
varit så förtjent af det allmänna som Samuel de Maré.
Herr Bennich: Till hvad de föregående talarne anfört är intet
att tillägga, och om jag det oaktadt begärt ordet, har detta skett en¬
dast för att nämna, att jag under en följd af mer än 40 år känt Sa¬
muel de Maré och följt hans verksamhet så nära, att jag i fullt mått
kan vitsorda, att få gjort sig så förtjenta af det allmänna som han.
Knappt någon tjensteman torde kunna tillerkännas åtminstone mera
frihet från all tanke på egen fördel i all sin verksamhet och förvalt¬
ning, knappt någon torde kunna i högre grad än han tilläggas den
förtjensten att hafva med synnerligen lyckliga gåfvor förenat ett al¬
drig svikande nit att fullgöra sill pligt, att på en gång hafva varit
utmärkt såsom menniska och såsom embetsman, och att hafva förenat
dessa hjertats och förståndets egenskaper för att gagna hvarhelst han
var anstäld. Den brist, som vidlådde honom, var att minst tänka på
sig sjelf och sina efterlefvande; men jag tror, att denna brist vid sidan
af hans förtjenster icke bör så mätas eller vägas, att icke Riksdagen
genom ett välvilligt lyssnande till motionärens förslag söker utjemna
missförhållandena.
Jag tillåter mig tillstyrka bifall till Herr Sundells hemställan.
Herr von K och: Såsom hafvande varit dels förman för och dels-
kamrat med de Maré anser jag mig skyldig yttra några ord och kan
vitsorda, att under den tid af 20 år, under hvilken jag i följd af min
embetsbefattning hade att göra med de fleste embetsmän i landet, jag
sällan träffade någon med så utmärkta egenskaper, så klart förstånd
N:o 33. 8
Lördagen den 24 April, f. in.
Pension åt och så praktisk blick som de Hare. Den första egentliga bekantskap
LgZdeMaris^ Sorde0 med honom, var, då jag, efter att af andra hafva hört
enka och förmåga omtalas, förordnade honom att efter ett stort upplopp,
(Ports.) som egt rum vid Långholmen, öfvervara ransakningen å Justitiekans-
lersembetets vägnar, och detta svåra uppdrag fullgjorde han på ett
utmärkt sätt. Jag tror, att det var närmaste anledningen till, att man
lärde _ känna honom såsom en utmärkt polisman och att han efter 13
års tjenstgöring nästan utan lön erhöll befattning såsom polismästare
i hufvudstaden. Denna befattning fullgjorde han på ett sätt, som till¬
förene väl knappast någon gjort det. Sedermera var jag kamrat med
honom i den komité, som tillsattes för utarbetande af förslag till ordnings¬
stadga för rikets Städer, och der var det han, som ådagalade den största
skarpsinnigheten af oss alla och har stor andel i det arbete, som åstad¬
koms. Jag har sedan varit i tillfälle att inhemta, huruledes han fullgjort
sin befattning^ i Dalarne, och jag tror att på få ställen man får höra eu
så allmän belåtenhet, jag kan väl säga kärlek till länets höfding, ut¬
talas, som den han der tillvunnit sig. Det är icke många dagar se¬
dan jag här hade tillfälle omnämna den del, han tagit i den så kal¬
lade bränvinskomiténs arbeten. Så vidt mitt omdöme icke misstagit sig,
var han äfven der den, som stod främst i praktiskt afseende. Han
har således ådagalagt mer än vanliga förtjenster såsom embetsman,
och jag tror, att representationen bör visa, att den kommer ihåg dessa.
Då nu frågan afser endast att för de 5 af de 7 omyndiga barnen,
som icke fylt 18 år, pensionsbeloppet ökas från 100 kronor till 200
kronor till dess hvardera af dem uppnått nämnda ålder, kan jag icke
annat än varmt tillstyrka bifall till Herr Sundeils förslag.
Grefve Sparre:
Sedan öfverläggningen härefter förklarats slutad, yttrade Herr
Talmannen, att under densamma hade yrkats dels bifall till den före¬
varande punkten och dels af Herr Sundeil, att Kammaren måtte, för
sin del besluta, att Landshöfdingen Johan Gustaf Samuel de Marés
enka, Augusta de Maré, född Ahlgren, skulle på allmänna indragnings-
staten tilläggas ett belopp af 2,000 kronor om året, att från och med
sistlidne Februari manad beräknas och utgå med 1,000 kronor såsom
pension för henne, så länge hon förblefve enka, och med 1,000 kronor
för de fem af barnen, hvilka ännu icke uppnått 18 års ålder, och hvil-
ket belopp skulle minskas med 200 kronor i den mån något af barnen
upphunne sagda ålder eller derförinnan aflede.
Härefter framstälde Herr Talmannen först proposition på bifall
till punkten, hvarvid svarades många nej jemte några ja, och seder¬
mera proposition på antagande af Herr Sundeils förslag, då svaren
utföllo med många ja jemte några nej; och förklarades ja nu hafva
varit öfvervägande.
19:de—Sl:sta punkterna.
Biföllos.
Lördagen den 24 April. f. m.
9 N:o 33.
32:dra punkten.
Herr Carlson: Ehuru Utskottet afstyrkt ifrågavarande förslag,
föreligga likväl så beskaffade skäl för bifall till detsamma, att jag icke
kan undgå att till Kammaren hemställa om ett så beskaffadt bifall,
med någon förhoppning att så äfven skall ske.
Det linnes bland dem, som arbeta i det allmännas tjenst, knappast
någon, hvilkens arbete är på en gång mera inflytelserikt och mindre
bemärkt än lärarens. Talrika lärjungar få af honom sin bildning, sin
sinnesrigtning, ofta eu afgörande vink för sin framtid — men de för¬
svinna, en efter annan, ur hans åsyn. Föräldrarne finna en frukt af
hans mödor i det bästa de ega ■— deras barns hoppgifvande utveckling —
men efter någon tid förlora de läraren alldeles ur sigte. Den nu ifråga¬
varande läraren, Filosofie Doktorn Carl Johan Bohman, har varit bland
dem, som i denna för samhället djupt maktpåliggande verksamhet
verkligen utmärkt sig under en tidrymd af nära tjugo år. Under
största delen af denna tid har jag på grund af embetspligt varit
kallad att följa hans verksamhet; och det sjelfuppoffrande nit, den
varma kärlek för ungdomen och den insigtsfulla undervisningsförmåga,
som han ådagalagt, finner man hos få lärare. Här föreligger ock i
bilagan till motionen ett af direktionens för Stockholms städs under¬
visningsverk utfärdadt intyg af hufvudsakligen enahanda innehåll.
Den invändning — den enda mig veterligen — som kan göras
mot det förslag, att en så förtjent man skulle på sin ålderdom fä åt¬
njuta en sorgfri tillvaro, den vore, att han icke varit anstäld i statens
tjenst. Rigtigare skulle man kanske säga, att han icke uppburit af¬
löning af staten, men att hans verksamhet har varit af den beskaffen¬
het, att den i sjelfva verket varit af staten erkänd.
Detta erkännande har legat först deri, att Kongl. Maj:t tillagt
det af honom skötta läroverket — först af alla enskilda läroverk —
den rättigheten att, med samma verkan som de af staten underhållna,
anställa offentlig afgångsexamen.
Följaktligen har detta läroverk verkat för alldeles samma uppgift,
som ock varit likstäldt med de allmänna läroverken. Och vidare — för
att förbigå andra erkännanden från det allmännas sida — är det kraf¬
tigaste beviset det, att han erhållit af Kongl. Maj:t rättighet att utan
särskilda behörighetsprof söka och erhålla tjenst såsom lärare och rektor
vid statens läroverk, hvarigenom han blifvit likstäld med statens em-
betsmän.
Detta i fråga om honom.
I fråga om de enskilda skolorna i allmänhet är det otvifvelaktigt,
att dessa skolor mer och mer utöfva en icke blott gagnande, utan snart
sagdt en nödvändig verksamhet, med afseende derpå att det ständigt
växande lärjungeantalet knappast kan inom statens läroverk rymmas.
Också har denna öfvertygelse från Riksdagens sida framträdt i hand¬
ling, då Riksdagen tillagt lärare vid dessa läroverk, under vissa för¬
behåll, likartade lönevilkor med dem, som tillkomma lärare i statens
skolor. De inträda efter vissa år och efter vissa uppfylda vilkor i
samma rätt till löneuppflyttning, som lärarne i statens läroverk.
Af detta medgifvande skulle också egentligen logiskt följa en pen-
Pension åt
d. Rektorn
. J. Bohman.
N:o 38. 10
Lördagen den 24 April, f. m.
Pension åt sionsrätt, men det ligger i förhållandenas natur, att detta icke kan
/. d. Rektorn föi- lärarne vid de enskilda läroverken blifva föremål för allmän regel.
. J. Bohman.^[en a^f i enskilda fall en sådan pensionsrätt kan och bör medgifvas,
(Ports.) anser jag för min del vara en klar följd af de rättigheter, som redan
blifvit i afseende på lönevilkoren medgifna. Också har Riksdagen be¬
visat det i enskilda fall, då den förut gifvit anslag åt föreståndare för
enskilda skolor, till och med åt enka och barn efter en sådan lärare.
Och i närvarande fall, då fråga är om en skolföreståndare, som upp¬
fostrat 1,400 lärjungar, som beredt mellan två och tre hundra lär¬
jungar till afgångsexamen, och som med så verkligt lysande vitsord
om denna sin verksamhet verkat i sitt kall, der torde ett sådant undan¬
tag vara i hög grad berättigadt.
Hvad slutligen beträffar det föreslagna beloppet, synes det mig
vara ganska anspråkslöst. Det är nemligen efter 40 års tjenstgöring
och efter uppnådda sextiofem år 2,000 kronor, motsvarande ungefär
hälften af hvad som i pension tilkommer rektorer vid offentliga läro¬
verk, och mindre än hvad som tillkommer en kollega vid statens
läroverk.
Vid dessa förhållanden, som jag nu icke vill vidare utveckla, med
afseende på den ifrågavarande lärarens utmärkta egenskaper och i be¬
traktande af hans vidsträckta, högst gagnande verksamhet, äfvenså de
förhållanden jag nu åberopat, anhåller jag vördsamt, att Kammaren
måtte besluta, att Riksdagen måtte tillägga f. d. Rektorn vid Stock¬
holms Lyceum, Filosofie Doktorn Carl Johan Bohman rättighet att för
sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta en pension af
2,000 kronor att utgå från början af år 1881; och anhåller jag om
proposition å detta förslag.
Herr W en ner berg: Den man, hvars ekonomiska val det nu
gäller, hör till det fåtal af menniskor, som uteslutande egnat sina
krafter åt ett enda mål. Han fullföljer ännu i dag, ehuru med för¬
svagad helsa och bruten kraft, med samma nit och trofasthet som för
fyrtio år sedan sin sträfvan åt sitt mål. Det är den sextiofemårige
Rektor Bohman, som icke blott i trettiosju år såsom lärare har gagnat
vid den skola, hvars styresman han slutligen varit, utan som redan
före den tiden egnat sig åt det kall, för hvilket han tidigt fann, att
han fått den största naturliga fallenheten. Han har under hela denna
tid, till en början med aldrig tröttadt nit och med obrutna krafter,
på senare tid med samma nit försökt att upprätthålla sin skola. Denna
skola är den äldsta af de enskilda skolor, som fått sig det erkännande
att anses värdig ställas i jemnbredd med statens; och sjelf har också
Rektor Bohman genom en Kongl. Maj:ts skrifvelse, jag minnes icke
af hvilket år, blifvit jemnstäld med statens läroverksrektorer.
Jag skulle vid detta tillfälle, då Utskottet enhälligt afstyrkt motio¬
närens hemställan, hafva tvekat att yttra mig till förmån för honom,
om icke de vackra vitsord, han af myndigheter' erhållit, och äfven den
siste talarens anförande hade förmått mig att för min del göra samma
yrkande, som utaf honom blifvit gjordt; och jag har godt hopp om,
att denna Kammare skall egna ett välvilligt öra deråt, då sjelfva Stats¬
utskottets utlåtande är med så mycken välvilja skrifvet, att jag nära
lördagen den 24 April. f. m.
11 N:o 33.
nog deri läser en tyst tillstyrkan till bifall. Stats-Utskottet säger nem¬
ligen, att de framlagda handlingarna, som röra omfattningen och arten-^
af Rektor Bohmans verksamhet, »otvetydigt ådagalägga, att han gjort
sig väl förtjent af det allmännas erkännande». År det nu så, att ett
otvetydigt ådagaläggande deraf ligger i dessa handlingar, och denna
Kammare utgör den ena delen, som skall veta att gifva kraft åt detta
det allmännas erkännande, så ligger redan häruti ett stort skäl för mig
att tro, att denna Kammare skall egna sitt bifall till denna väl grun¬
dade begäran. Det enda, som hindrat Stats-Utskottet att tillstyrka ett
dylikt •—■ och jag måste sätta värde härpå — är, att det icke velat
frångå grundsatsen att blott i »sällsynta undantagsfall» understödja
enskilda motionärers förslag om pensioners beviljande. Men jag vå¬
gar tro, att, oaktadt frågan här blott gäller en skollärare, hans
långa och gagnande verksamhet just framter ett sådant sällsynt och
lysande undantagsfall, på hvilket denna Kammare skall veta att fästa
tillbörlig uppmärksamhet. Om så är, och då jag väl icke kan vänta,
att någon af Stats-Utskottets egna ledamöter, mot Utskottets enhälliga
afstyrkande, skall tillstyrka bifall, är jag dock viss på, att, om någon
af dem skulle yttra sig, det likvisst icke skall vara för ett bestämdt
afslag på motionärens begäran.
Det är visserligen sant, att skollärarens verksamhet är betungande,
men jag vågar påstå, att, om de skollärares verksamhet är betungande,
hvilka äro anstälda i statens tjenst, den säkerligen känts många gånger
tyngre för Rektor Bohman, som icke haft att vänta samma fördelar,
som statens lärare i allmänhet, tack vare Konungs och Riksdags åt¬
göranden, hafva att vänta. Och dessutom har på hans nu af ålder
försvagade axlar blifvit lagd tyngden af det svåra uppdraget att tillika
med skyldigheten att uppehålla en aktad skolas verksamhet såsom dess
styresman äfven sköta dess ekonomi. Det är tid att man ser till, att
den, som gjort så mycket gagn, också får något lugn. Det har utgått
från denna skola ett stort antal lärjungar. Att nämna detta utan
vidare skulle vara af ingen betydelse; och jag vill derför tillägga att
af dem, som njutit undervisning vid Stockholms Lyceum, uppgående
till 1,426 lärjungar, hafva mer än 18 procent blifvit vid afgångsexamen
approberade. Då man dertill vet, att de pedagoger, som finnas att
tillgå, helst söka sig in i statens skolor, så inser man, att de lärare¬
krafter, som stått Rektor Bohmans skola till buds, måst köpas för
högsta pris, för att skolan skulle kunna uppehålla sitt anseende. —
Vill man slutligen känna hvad gagn denna skola gjort staten, hän¬
visar jag Kammarens ledamöter till sjelfva motionen. Statens skolor
hafva just genom denna skola vunnit utrymme och staten sjelf högst
betydligt penningar.
Jag har nu i korthet berört, hvad jag i detta fall anser vara af
beskaffenhet att kunna och böra beröras, och jag instämmer med den
förste talaren i yrkande om afslag å Stats-Utskottets och bifall till
motionärens förslag.
Friherre Hochschild: Då den förevarande punkten har blifvit
behandlad i den afdelning af Stats-Utskottet, till hvilken jag har äran
höra, åligger det mig att inför Kammaren begära proposition å bifall
Pension åt
\ d. Rektorn
\ J. Bohman.
(Forts.)
N:o 83. 12
Lördagen den 24 April, f. in
Pension åt till Utskottets förslag. Den siste talaren har ganska rigtigt angifvit
fc J Bohman ?en ena anle(lniugen till det slut, hvartill vi kommit, nemligen att
(Forts) lnoni Stats-Utskottet i allmänhet gäller såsom en regel, att, när en
motion om pension eller understöd framställes på enskild väg af en¬
skild motionär, den då icke bör af Stats-Utskottet bifallas. En annan
anledning för Stats-Utskottet att här afslå motionen har varit den, att,
genom bifall till densamma, vi befarat, att ett prejudikat skulle skapas,
som kunde komma att framdeles åberopas. Af den motivering, som
föreligger, torde likväl framgå, att Stats-Utskottet fullkomligt erkänt
de stora förtjenster, som utmärka Rektor Bohman. Om jag rätt gissat
känslorna i denna Kammare, tror jag, att, då jag begär bifall till
Utskottets förslag, jag går ett säkert'nederlag till mötes, men jag vill
dock icke underlåta att, min pligt likmägtigt, tillstyrka bifall till Ut¬
skottets förslag.
Grefve Mörner, Oscar: För den siste talarens yttrande får jag
tacka. Han har derigenom tydligen ådagalagt, att endast formella
eller konventionella skäl hindrat Stats-Utskottet och äfven honom att
tillstyrka bifall till motionen. Och då han yttrade, att han trodde
sig gå ett säkert nederlag till mötes, då han yrkade bifall till Stats¬
utskottets afstyrkan, delar jag på det innerligaste hans förhoppning,
att utgången här måtte blifva sådan, och att Kammaren måtte be¬
hjerta, att det finnes förtjenster, som höra belönas, äfven om den, som
utveckla^ dem, icke varit i statens tjenst. Men man kan äfven här¬
vidlag ifrågasätta, om det icke på sätt och vis får anses, att Rektor
Bohman har varit i statens tjenst, med den enda skilnaden att, då
statens tjenare vanligen uppbära lön, så har Rektor Bohman icke åt¬
njutit sådan fördel, utan sjelf genom nit och omtanke fått tillkämpa
sig de medel, som behöfts till hans existens. Då Stockholms Lyceum
stiftades, var det under en tid, då allmänna läroverken icke voro så
ordnade som nu. Det fans trängsel vid dessa läroverk och brist på
tillfällen till undervisning; då var denna skola ovilkorligen för det
allmänna af stor vigt och nytta, och då Rektor Bohman medverkade
till samma skola, bidrog han verkligen att uppfylla ,ett statsbehof.
Då nu en man med utmärkt ifver, skicklighet och förtjenst har skött
sitt kall, måtte han väl fä anses förtjent af något erkännande från
det allmännas sida. Detta erkännande torde icke vara för mycket, då
nu begäres blott en ringa pension, vida mindre än för andra beviljats,
som kanske mindre gagnat det allmänna och mindre gjort sig för-
tjenta om fäderneslandet. Flera ord torde icke behöfvas; jag vågar
tillstyrka bifall till Stats-Utskottets förslag.
Herr Törnebladh: Då äfven jag har deltagit i denna frågas
behandling inom Stats-Utskottet, åligger mig den tunga pligten att
gifva skäl för det afslag, som jag jemte öfriga Utskottets ledamöter
har förordat. Det har redan af en föregående talare blifvit påpekadt,
att dessa skäl hufvudsakligen äro af formel art.
Hvad Rektor Bohmans förtjenster beträffar, tror sig Utskottet åt
dem hafva gifvit ett så ampelt erkännande, som någon kan fordra,
och för min del måste jag på det lifiigaste derom uttala mig och in-
Lördagen den 24 April, f. m.
13 N:o 38,
stämma i detta, helst jag haft tillfälle att närmare lära känna Rektor
Bohmans ^overksamhet under hans allra kraftfullaste tid och kan^
intyga, att få personer såsom han lagt sin själ i undervisningen, hvar¬
igenom han visserligen bidragit till att göra sin ålderdom, mera be¬
kymmersam, derigenom att krafterna icke längre vilja räcka till.
Men det är redan förut anmärkt, att förslaget kommit ifrån en
enskild motionär, och att således officiella intyg om Rektor Bohmans
verksamhet - icke förefinnas. Stats-Utskottet har då, sin pligt likmä¬
tigt, måst fästa sig vid detta förhållande, såsom Stats-Utskottet i all¬
mänhet gjort, och till Kammaren framlägga sitt afstyrkande — Kam¬
maren naturligtvis obetaget att, på grund af den kännedom Kamma¬
rens ledamöter kunna' hafva om Rektor Bohmans lärareverksamhet, i
saken besluta, hvad Kammaren kan finna med sin pligt och fosterlan¬
dets fördel bäst öfverensstämmande.
Men det fins ett annat vigtigt skäl, utom dem, som redan blifvit
anförda: det är nemligen, att Rektor Bohman har utöfvat sin verk¬
samhet såsom lärare vid privat skola, hvarigenom, i händelse af bifall
till den föreliggande motionen, ett för framtiden måhända mindre lyck¬
ligt prejudikat skulle kunna skapas. Det är sant, att privatskolorna
genom 1874 års riksdagsbeslut och derefter utfärdade Kongl. cirkulär
hafva kommit i en annan ställning än förr, då Rektor Bohman tjenst-
gjorde vid dem, ity att det är mycket sannolikt, att efter år 1874
högst få privatskolelärare komma att under så lång tid tillhöra dessa
skolor, utan förr eller senare öfvergå i statens tjenst, eftersom tjenste-
årsberäkning för viss tid, dock icke högre än tio år, blifvit dem till-
lagd. Detta är sant, men om man på grund deraf vill göra en be¬
räkning för de undantagsfall, som kunna förekomma för framtiden,
kommer man in på ett ovisst område. Och det är på detta ovissa
område, som Stats-Utskottet i allmänhet icke bör befinna sig, efter¬
som det har att tillse, att nödig sparsamhet med statens medel iakt-
tages. Pröfningen af dylika omständigheter som denna tillhör i all¬
mänhet Kammaren, hvars ledamöter bättre än jag åtminstone kunna
känna de precedensfall, som förut egt rum och i hvad mån de kunna
åberopas.
Jag skall icke i frågan göra något yrkande, eftersom det redan
är gjordt af en Stats-Utskottets ledamot, utan jag skall nöja mig med
att hafva uttalat dessa mina åsigter inför Kammaren.
Herr Fröman: Genom mångårig bekantskap med Doktor Boh¬
man har jag någorlunda reda på hans verksamhet vid den läroanstalt,
som han upplifvat och förestått i många år. Likasom Utskottet sjelft
i det föredragna betänkandet hafva åtskilliga af Utskottets ledamöter
här uttalat sitt erkännande af Doktor Bohmans förtjenster. Den huf-
vudsakliga invändningen har varit den, att ärendet icke på officiel väg
kommit under Riksdagens bedömande, hvarför Utskottet hyst betänk¬
ligheter mot att tillstyrka den ifrågasatta pensionen. Jag tager mig
dock friheten att i afseende derpå erinra om bilagan till motionen,
som innehåller ett officielt intyg af Direktionen för Stockholms städs
allmänna undervisningsverk; och vi hafva dessutom här varit i tillfälle
att höra intyg af tvenne af Konungens f. d. rådgifvare och chefer i
Pension åt
. d. Relctorn
. J. Bohman.
(Forts.)
N:o 33. 14
Lördagen den 24 April, f. m.
Pension åt det departement, hvarunder våra undervisningsverk lyda, hvarför man
C J. Bohmanval ■ kan sa&a’ att’ 0nl arendet också icke ^ar kommit direkt från re-
(FortsT” ?eringen * naSon afgifven proposition, så saknas likväl icke officiella
intyg om Doktor Bohmans högst förtjenstfulla verksamhet. — Den
siste talaren nämnde något om vådan af prejudikat. Jag får erkänna,
att jag i allmänhet icke har så stor förskräckelse för prejudikat, då
jag nemligen förutsätter, att Riksdagen alltid skall pröfva, huruvida
ett prejudikat vid framdeles förekommande fall är tillämpligt eller
icke, och jag går till och med så långt, att jag tror, att det vore en
lycka för Riksdagen, om den komme i tillfälle att gifva flera sådana
prejudikat, som ett bifall till den ifrågasatta belöningen till Doktor
Bohman kan innefatta. Jag tror icke, att det skall vara många, som
kunna uppträda med så väl grundade anspråk som han på en dylik
belöning. Jag vågar till och med påstå, att den, som utan någon
kostnad för statsverket uppfostrat 265 studenter, väl måste anses der¬
igenom hafva beredt staten en så stor besparing, att, om staten för¬
ärade honom på gamla dagar en pension af det verkligen anspråkslösa
belopp, som nu är i fråga, staten icke gjorde annat än betalade en
skuld till honom. På grund häraf anhåller jag att få instämma i det
yrkande, som af den förste talaren blifvit framstäldt.
Herr Carlson: Endast några få ord anhåller jag att få tillägga
till hvad jag förut yttrat. Hvad de enskilda skolorna och deras ställ¬
ning vidkommer, har Riksdagen redan i det afseendet otvetydigt ut¬
talat den åsigten, att de böra från det allmännas sida stödjas, icke
blott derför, att de böra och kunna mera fritt utveckla sig, utan äfven
derför, att de fylla en stor del af den uppgift, som eljest hotar att
växa de offentliga läroanstalterna öfver hufvudet. Sedan dessa skolor
sålunda fått vissa fördelar, tror jag att det långt ifrån att vara skad¬
ligt tvärtom skulle vara ytterligare ett steg i den rigtning, hvari
Riksdagen redan gått, om Riksdagen med en anspråkslös pension
ihågkomme en enligt det allmänna omdömet utmärkt föreståndare för
en sådan skola.
Vidare anhåller jag att få fästa uppmärksamheten derpå, att un¬
der hela diskussionen icke ett enda ord förekommit, som bestridt det
verkligen framstående sätt, hvarpå Doktor Bohman både såsom lärare
och såsom styresman för eller sammanhållande ett läroverk har åda-
lagt sina egenskaper. Ett sådant förhållande kan icke blifva prejudi¬
kat, ty det är för att belöna de eminenta egenskaperna i lärareverl-
den, likasom för att stödja de enskilda läroverken, som ett sådant be¬
slut skulle fattas. Den pension, som här är ifrågasatt, är i sanning
ganska måttlig och kan icke betunga statsverket. Af alla dessa skäl
förenade och viss om, att undervisningen i det störa hela skulle hafva
gagn deraf, vågar jag tillstyrka bifall till det förslag, som jag tagit
mig friheten att väcka.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats slutad och Herr Tal¬
mannen yttrat, att under densamma hade yrkats dels bifall till den
förevarande punkten och dels af Herr Carlson, att Kammaren, med
afslag å Utskottets hemställan, skulle tillägga f. d. Rektorn vid Stock-
Lördagen den 2i April, f. m.
15 3N7:o 33.
holms Lyceum, Filosofie Doktorn Carl Johan Bohman rättighet att Pension åt
under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära en C f ^torn
årlig pension af 2,000 kronor, att utgå från början af år 1881; fram- (Forts1)™”'
stälde Herr Talmannen först proposition på bifall till punkten, hvar-
vid svarades många nej jemte några ja, och sedermera proposition på
afslag derå och antagande af Herr Carlsons förslag, då svaren utföllo
med många ja jemte några nej; och förklarades ja nu hafva varit
öfvervägande.
t
33:dje punkten. Pension för
Litteratören
Herr Jöns Pehrsson: Det lär väl icke vara något hopp om att/><:/"' Thomas-
vinna bifall för den mening, som jag här vågar framställa, i synner- son'
het som jag ser, att en reservation blifvit afgifven mot denna punkt
af några Stats-Utskottets ledamöter från denna Kammare, hvilka icke
ens äro nöjde med den motivering, som Utskottet här har begagnat.
Jag gillar för min del i allmänhet den princip, som Utskottet har uttalat
och äfven här tillämpat, nemligen att icke på enskild motionärs fram¬
ställning bevilja någon pension, men detta hindrar dock icke att jag an¬
ser, att man någon gång bör göra undantag från denna regel, och
det har också rusat sig vid tvenne särskilda tillfällen i dag, att det
icke hindrat denna Kammare att frångå hvad Utskottet sålunda har
föreslagit. Jag vill erinra Herrarne om, att det för ett eller annat år
sedan lyckades eu enskild motionär — en öfverhofjägmästare -— att få
Kammaren att bifalla en liten pension åt en läkareenka. Utskottet
hade afslagit framställningen derom, men Kammaren biföll den och
hon fick sin lilla pension. Den pension, som här är i fråga, nemligen
för folkskalden Pehr Thomasson, borde icke heller efter min uppfatt¬
ning vara omöjlig att få beviljad efter det varma försvarstal, som
Landshöfdingen från Yexiö här hållit för honom, och jag uppträder
ingalunda för att motsäga honom. Jag tror nemligen, att Utskottet
äfven här har erkänt Pehr Thomassons förtjenster såsom folkskald,
och jag tror för min del äfven, att vårt land olyckligt nog icke eger
många, som fått gudagnistan att kunna tala till det lägre folket så,
som han har gjort, och jag anser derför icke att det vore för mycket,
om svenska Riksdagen också gåfve ett erkännande åt dessa hans för¬
tjenster, ty jag tror icke att jag går för långt, då jag påstår, att
denne folkskald gjort sitt land och folk mera gagn och heder än nå¬
gonsin den hjelte, hvars festdag det i dag är, kan göra sitt land. Min
åsigt är derför, att det icke vore för mycket om Kammaren beviljade
den ifrågasatta pensionen, ty om man vill läsa hvad Pehr Thomasson
skrifvit, så tror jag icke att man kan säga annat än att hans skrifter
andas det goda.
Det torde emellertid icke tjena något till att tala mera, då jag
icke kan förstå, att han har flera förespråkare i denna Kammare, utan
snarare tvärtom, och han blir i sådant fall icke den förste, som går
miste om full rättvisa af svenska Riksdagen, och kanske han gör detta
derför att han tillhör de rättfärdige tidningsskrifvarne, som man icke
gerna vill godkänna; men bättre skriftställare än Pehr Thomasson
varit, hafva icke många här i Sverige varit.
N:o 33. 16
lördagen den 24 April, f. m.
Pension för Jag yrkar afslag på Utskottets förslag och bifall till Herr Sven-
litteratören séng motion.
Fehr Ihomas-
(Forts.)
Grefve Lagerberg: Jag tillåter mig att till en del instämma
med den siste talaren. Vid behandlingen inom Stats-Utskottet af
ifrågavarande motion hörde jag till deras antal, som önskade, att Riks¬
dagen skulle erkänna hans förtjenstfulla verksamhet såsom folklig skrift¬
ställare och bevilja pensionen, på det att han, sedan nu styrkt blifvit
att han är urståndsatt att arbeta, måtte i lugn kunna få sluta sina
återstående dagar. Denna motion behöfver väl icke af någon officiel
akt styrkas, ty den verksamhet, den ifrågavarande personen utöfvat, är
verkligen af den beskaffenhet, att den talar för sig sjelf, ty det är väl
kändt, att hans skrifter finnas i nästan hvarje koja i Sverige och öf¬
ver allt bereda stor uppbyggelse. Jag tror derför, att det på en så¬
dan jubeldag, som det i dag är, skulle vara Riksdagen värdigt att be¬
vilja denna pension af 1,200 kronor, som blifvit begärd för Pehr Tho-
masson. Såsom Herrarne se af betänkandet, har det verkligen inom
Utskottet varit fråga om att på ett eller annat sätt kunna åstadkomma
något för honom, och man har i betänkandet hänvisat derpå, att Sven¬
ska Akademien skulle bevilja honom ett högre honorarium; men jag
för min del anser det vara orätt att gifva en dylik hänvisning, och
dessutom äro väl dessa akademiens medel snarare anslagna åt yngre
lofvande skriftställare än åt sådana, som redan stå på grafvens brädd.
Jag tillåter mig derför att yrka bifall till Herr Svenséns motion.
Friherre Hochschild: Genom ett för mig oförklarligt misstag
har mitt namn icke blifvit antecknadt bland reservanterne mot denna
punkt. Jag får derför nu tillkännagifva, att jag icke kan bifalla Ut¬
skottets hemställan i någotdera afseendet. För det första instämmer
jag nemligen helt och hållet med talaren på kronobergsbänken derutin¬
nan, att jag anser, att man här gerna skulle kunna bifalla Herr
Svenséns motion om beviljande af eu pension å 1,200 kronor åt Pehr
Thomasson, och för det andra kan jag ej gilla en Utskottets hemstäl¬
lan, som hänvisar till ett anslag, lemnadt åt Svenska Akademien, för
att å detsamma anvisa medel till en gratifikation eller ett slags under¬
håll åt Pehr Thomasson. Nämnda anslag är, såvida jag icke misstager
mig, afsedt att tjena till uppmuntran åt yngre skriftställare, och ehuru,
efter hvad jag har mig bekant, verkligen ett par undantag blifvit
gjorda till förmån för äldre skriftställare, hvilka ansetts af akademien
deraf förtjente, tror jag dock icke, att man bör minska de yngre
skriftställarnes berättigade förväntningar genom att ytterligare gifva
anvisningar på dessa medel. Jag yrkar derför bifall till Herr Sven¬
séns motion, nemligen om en årlig pension af 1,200 kronor åt Pehr
Thomasson.
Herr Törnebladh: Då denna fråga förevar i Stats-Utskottet, så
fördes der en temligen lång och uttömmande diskussion om densamma.
Vid slutet, då det skulle voteras, befans,' att det endast var två yr¬
kanden, som voro stälda mot hvarandra, nemligen det ena om bifall
till Herr Svenséns motion, dock med nedsättning af pensionens belopp
Lördagen den 24 April; f. m.
17 N:o 33.
till 800 kronor, och det andra om afslag derå med den här af Utskot- Pension för
tet begagnade motiveringen, och jag vill öppet erkänna, att jag i va- litterat orm
let mellan dessa begge alternativ föredrog det förra och således röstade7 e r S0J^mas
för bifall till eu pension af 800 kronor, emedan jag omöjligen af for- (portg)
mella skäl kunde godkänna ett afslag, stödt på här anförda grunder,
hvaremot, om grunderna i motiveringen förändrades, jag för min del
anser, att ett afslag vore fullt ut lika berättigadt och kanske till och
med mera berättigadt än bifall. Det är således egentligen det formella
i motiveringen som har ådragit sig min uppmärksamhet och som jag
vill försöka att här litet närmare utreda. Dels gör man genom denna
anvisning på Svenska Akademien orätt mot akademien, i det man
försöker att utöfva ett slags tryck på densamma, så att akademien
icke skall kunna oberörd af sig företeende omständigheter fatta det
beslut, akademien anser rigtigt och lämpligt. Det är klart, att vid
pröfning angående de författare, som kunna komma i fråga att erhålla
understöd från den anvisade fonden, akademien måste anställa en
noggrann jemförelse och afväga den enes förtjenster mot den andres,
och vid en dylik afvägning torde en inflytelse utifrån icke kunna
gagna, utan endast skada. Detta är ett skäl. — Fäster man sig vi¬
dare vidare vid de vilkor, under hvilka anslaget är gifvet, så erhåller
man af Expeditions-Utskottets vid Riksdagen 1862—1863 betänkande
N:o 169, innehållande sedan godkändt förslag till Riksdagens under¬
dåniga skrifvelser till Kongl. Maj:t, följande upplysning i detta afse¬
ende; det heter nemligen der sid. 63: »I öfverensstämmelse härmed
hafva Rikets Ständer bifallit, att på Svenska Akademiens stat må upp¬
föras ett belopp af 6,000 R:dr att, enligt E. K. Maj:ts nådiga disposi¬
tion, uppå bemälda Akademis underdåniga förslag, användas, vare sig
till tillfälliga honorarier åt vittra författare af utmärkt förtjenst, och
som af dylikt understöd kunna vara i behof, eller ock samt företrädes¬
vis till understöd åt yngre mindre bemedlade personer, som visat mera
framstående anlag för litterär verksamhet i ofvannämnda rigtning».
Det är med anledning af dessa ordalag, som jag har ansett, att
någon motivering, sådan som den af Utskottet här begagnade, icke
lämpligen kan eller bör ifrågakomma, hvarför jag föranledes att yrka
bifall till Utskottets hemställan med ogillande af motiveringens senare
del, på det att detta yrkande också måtte komma till sin rätt; men
jag förklarar öppet, att hellre än att bifalla Utskottets framställning,
sådan den nu i och genom motiveringen föreligger, vill jag bifalla ett
mindre eller större understöd, emedan då åtminstone den principen är
räddad, att Riksdagen icke bör göra obehörigt intrång på en myndig¬
hets eller Kongl. Maj:ts dispositionsrätt öfver anvisade medel.
Herr Nordenfelt: Äfven jag instämmer i den siste talarens yr¬
kande om bifall till Utskottets förslag med ogillande af sista delen af
motiveringen. Det synes mig icke finnas något skäl hvarför icke Pehr
Thomasson skulle kunna ingå till Kongl. Maj:t med en ansökan om
pension. Hans förtjenster må vara stora och kunna af Riksdagen er¬
kännas vara det, men han måtte väl ända kunna skrifva en ansökan
till Kongl. Maj:t och tala om sina omständigheter, så att saken kan
Första Kammarens Prot. 1880. N:o 33.
2
N:o 38. 18
Lördagen den 24 April, f. m.
Pension för
litteratören
Pehr Thomas■
son.
(Forts.)
blifva i vanlig form pröfvad. Detta synes mig vara ett alldeles afgö¬
rande skäl.
Herr Stråle, Wilhelm: Såsom allmän regel är ju med skäl an¬
taget att icke bifalla pensioner, som icke af Kongl. Maj:t äro föror¬
dade, men Kammaren gör dock någon gång undantag frän denna re¬
gel och vi hafva nyss bifallit en pension på förslag af enskild motio¬
när, detta dock — jag medgifver det — på förord af två för detta
Ecklesiastikministrar. Hvad Pehr Thomasson angår, så tror jag mig
våga säga, att han åtminstone temligen allmänt förordas af svenska
folket, och vid sådant förhållande synes mig, som om man äfven bär
kunde göra ett undantag. Jag vill återkalla i Herrarnes minne, huru¬
som Riksdagen för några år sedan på grund af enskild motionärs
framställning beviljade en pension åt Otto Lindblads enka såsom eu
gärd af tacksamhet för mannen, som gifvit oss svenska folksången.
Jag vill visserligen icke göra någon jemförelse mellan Lindblad och
Pehr Thomasson, men jag tror att vi med afseende på Pehr Thomas-
sons verksamhet för folket äfven i detta fall kunna göra ett undantag
från den allmänna regeln, och tillåter jag mig förorda bifall till mo¬
tionen.
Herr Ekström: Det är mig särdeles kärt att vid detta tillfälle
kunna få biträda den framställning, som af talaren från Kronobergs
län här blifvit gjord, då han började debatten i denna fråga. Riks¬
dagen anvisar årligen medel till understöd åt folkhögskolorna. Hvad
hafva dessa folkhögskolor för ändamål annat än att söka bidraga till
att sprida upplysning bland folket och till att bibringa det insigter i
våra förhållanden, vår historia, våra samhällsinrättningar. Det är af
Stats-Utskottet vitsordadt, att den man, åt hvilken det nu är i fråga
att bevilja en liten pension, har under sin 40-åriga bana såsom folklig
skriftställare utvecklat en stor och betydelsefull verksamhet och på
svenska folkets upplysning utöfvat ett betydelsefullt och gagnande in¬
flytande genom sina långt mer än andra författares spridda folkskrif¬
ter, och då vi något hvar af Kammarens ledamöter, både äldre och
yngre, se tillbaka i tiden, så träffa vi der på Pehr Thomassons skrifter,
och alla dessa skrifter hafva burit pregeln af en ren, sedlig känsla, af
eu varm kärlek till fosterlandet och af ett allvarligt bemödande att
gagna den uppväxande ungdomen bland folket. Detta är verkligen
förtjenster som äro värda att uppmuntras, och jag får derför på det
lifligaste tillstyrka bifall till den af Herr Jöns Pehrsson gjorda fram¬
ställningen.
Sedan öfverläggningen härefter förklarats slutad och Herr Tal¬
mannen yttrat, att. under densamma hade yrkats dels bifall till Ut¬
skottets förevarande hemställan, med ogillande af senare delen utaf
motiveringen, dels ock afslag å samma hemställan och bifall till den
ifrågavarande motionen, framstälde Herr Talmannen först proposition
på bifall till punkten, hvarvid svarades många nej jemte några ja,
sedermera proposition på bifall till densamma, dock med ogillande af
motiveringens senare del, hvilken proposition på enahanda sätt besva-
19 N:o 33.
Lördagen den 24 April, f. m.
rades, och slutligen proposition på afslag å Utskottets hemställan och Pension för
bifall till motionen, då svaren utföllo med många ja jemte några nej; Ktteratören
och förklarades ia nu hafva varit öfvervägande. 'Pehr Thomas-
34:de punkten. (Forts.)
Bifölls.
35:te punkten.
Herr Samzelius: I följd af den förändrade uppställning, som
riksstaten erhöll efter år 1876, ersättas numera icke de brister, som
uppkomma å förslagsanslagen, af Riksgäld,skontoret, och då i samman¬
hang dermed äfven infördes den grundsatsen, att statens inkomster
borde beräknas till det belopp, hvartill de verkligen kunde uppgå —
och de hafva sedermera någon gång blifvit beräknade till ännu högre
belopp •—sa är det af yttersta vigt att förslagsanslagen i riksstaten
upptagas till de belopp, hvartill de uppgå. Detta har emellertid icke
blifvit iakttaget^ i förevarande fall. Jag har under hand både vid
denna och föregående riksdag gjort åtskilliga af Stats-Utskottets leda¬
möter uppmärksamme derpå, men något förslag till rättelse har det
oaktadt icke blifvit framstäldt.
För år 1877, det sista år för hvilket rikshufvudboken blifvit af-
slutad, uppstod a förevarande förslagsanslag en brist af i rundt tal
102.000 kronor. Sedermera har anslaget icke blifvit höjdt för annat
än vissa speciella fall, men icke för den ökade pensionering, som seder¬
mera har uppstått. Likväl hafva nya kategorier af embetsmål! seder¬
mera fatt pensionsrätt, som då saknade den, t. ex. häradshöfdingarne.
I närvarande stund äro omkring 20 häradshöfdingar pensionerade hvar
och en med en pension af 5,000 kronor, hvilket gör en tillökning i
anslaget af ungefär 100,000 kronor. Vidare har Riksdagen i samman¬
hang med löneregleringen för hofrätterna, de centrala embetsverken
och landsstaterna bestämt ökade pensionsbelopp för dessa tjensteman
och äfven för nagra nedsatt pensionsåldern. Denna har för civile
tjensteman i allmänhet blifvit nedflyttad från omkring 40 till minst
155 års tjenstgöring och äfven hafva nu förste landtmätare, provinsial¬
läkare in. fl. fatt högre pensionsbelopp. Allt detta tillsammans har
haft till följd, att utgifterna under denna hufvudtitel oupphörligen
ökats, och i närvarande stund vill jag antaga, att en brist af omkring
200.000 kronor kommer att uppstå på denna hufvudtitel. Det är väl
sant, att den anslagstillökning, som skulle uppkomma i följd af Stats-
Utskottets förslag, endast uppgår till 43,485 kronor, och jag vill an¬
taga, att den motsvaras af den minskning, som sker derigenom, att äl¬
dre pensionärer do undan, men det tillkommer äfven åtskilliga anslag,
som blifvit anvisade pa nionde hufvudtiteln, så t. ex. för Vegaexpeditio-
nen, och det hvilar för närvarande under Riksdagens pröfning frågan
om ett belopp, som efter all sannolikhet blir beviljadt och som äfven
kommer att öka utgifterna under denna hufvudtitel. Vid sådant för¬
hållande skulle jag för min del anse det beköfligt, att anslaget höjdes
med åtminstone 200,000 kronor, men då jag inser, att det måhända
Ji:o 33. 20
Lördagen den 24 April, f. m.
möter svårigheter att nu få riksstaten att gå i hop, så vill jag icke
för närvarande framställa något yrkande, men hoppas, att åtminstone
vid en blifvande riksdag ett förslag kommer att framställas af Kongl.
Maj:t, gående derpå ut, att anslagen upptagas till de belopp, hvartill
de verkligen kunna beräknas uppgå. Jag vet, att en och annan hyser
tvekan, huruvida man bör sätta förslagsan slågen till deras verkliga be¬
lopp, och man har förmenat, att derigenom skulle uppstå en misshus¬
hållning. Detta är dock enligt min tanke ett fullkomligt misstag.
Här kan någon misshushållning icke uppstå. Pensionerna upptagas
antingen till de belopp, som Riksdagen i hvarje särskild! fall har be¬
stämt, eller också utgå de enligt allmänna författningar, tillkomna
med Riksdagens medgifvande och som måste strikte tillämpas. Någon
misshushållning från de förvaltande myndigheternas sida kan således i
detta fall icke ega rum, utan skulle någon misshushållning ske, så sker
den med Riksdagens eget medgifvande. Emellertid tillåter jag mig
icke att framställa något yrkande, men jag har ansett saken vara af
den vigt, att jag icke trött mig böra underlåta att till protokollet ut¬
tala min åsigt härom.
Öfverläggningen förklarades slutad och puukten bifölls.
S6:te punkten.
Bifölls.
Anmäldes och bordlädes nedanuämnda ärenden:
Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 9, i anledning af Kamrar-
nes beslut i fråga om de i Utskottets Utlåtanden N:is 4 och 5 till¬
styrkta ändringar i §§ 87 mom. 1 och 53 Regeringsformen samt § 42
mom. 1 Riksdagsordningen;
Stats-Utskottets Utlåtanden och Memorial:
N:o 42, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition om beviljande af
anstånd med förskrifna rånte- och kapitalafbetalningar å de Vessman-
Barkens jernvägsaktiebolag beviljade statslån;
N:o 43, i anledning af väckt motion om alla statsinkomsters in¬
gående till Statskontoret och alla statsutgifters bestridande af samma
verk;
N:o 44, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition angående
förlängning af arrenderätten till indragna militiebostället Smuttan i
Stockholms län;
N:o 45, i anledning af väckt motion om indragning af inspektors-
befattningen vid de så kallade Visingsö skolegods m. m.;
N:o 47, i anledning af väckta motioner angående afskrifning af
Lördagen den 24 April, f. m. 21 N:o 33.
gfuhdskattél')na och indelningsverket samt ändrad fördelning af det
rikets städer: och köpingar åliggande ordinarie båtsmanshållet;
N:o 4fl, i anledning af väckta motioner om statspension åt f. d.
Statsministern Friherre L. De Geer;
N:o 49, med förslag till sammanjemkning af Kamrarnes skiljak¬
tiga^ beslut rörande eu punkt af Stats-Utskottets Utlåtande N:o 12
angående regleringen af utgifterna under riksstatens Åttonde hufvud-
titel;
Sammansätta Stats- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1, med an¬
ledning af vackt motion angående domkapitlens ombildning;
Banko-Utskottets Memorial N:o 15, i fråga om ändringar i gäl¬
lande aliöningsstat för Sveriges Riksbank;
Lag-Utskottets Utlåtanden:
N:o 41, i anledning af väckt motion om antagande af en lag om
afveckling medelst administration;
N:o 42, i anledning af väckt motion om ändring af Förordningen
den 21 December 1857 angående straffarbetes och fängelsestraffs verk¬
ställande i enrum;
samt Andra Kammarens Protokollsutdrag N:o 157, med delgif¬
vande af Kammarens beslut öfver dess Tillfälliga Utskotts Betänkande
N:o 16, i anledning af väckt motion om underdånig skrifvelse angå¬
ende ändring i 23 § af nu gällande fiskeristadga;
hvarefter beslöts, att dessa ärenden skulle uppföras främst på före¬
dragningslistan för nästa sammanträde.
Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades Herr Ola Persson un¬
der tre veckors tid från den 26:te dennes.
Kammaren åtskildes kl, 1 e. m.
Iii fidem
O. Brakel.
Första Kammarens Prot. 1880. N:o 33.
3