RIKSDAGENS PROTOKOLL
1880. Andra Kammaren. N:o 49.
Måndagen den 3 Maj.
Kl. 7 e. m.
Justerades protokollet lör den 26 nästlidne April.
§ 2.
Föredrogos och bordlädes för andra gången Stats-Utskottets Utlå¬
tande N:o 46, Memorial N:o 52 samt Utlåtanden Nås 53 och 54.
§ 3.
Fortsattes den i sammanträdet den 1 dennes började föredrag¬
ningen af Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 16, angående tull-
bevillningen.
I ordningen förekom
Punkten 2. Ang. tullsat-
sen för album.
I anledning af Kongl. Maj:ts förslag, att tullsatsen för Album,
nu utgörande 40 öre per skålpund, måtte sättas till 94 öre per kilo¬
gram, hade Utskottet i denna punkt hemstält,
att rubriken Album måtte erhålla följande förändrade lydelse:
Album.................................................................... 1 kilogram 1 krona.
Anm. Afdrag i vigten göres ej för fo¬
dral, hvari Album inkomma.
Herr Aspelin yttrade: Den nu föreliggande punkten eger vis¬
serligen icke något synnerligen stort intresse och jag ämnar just ej
heller röra vid densamma. Det är brukligt, att, då ett större betän¬
kande förehafves, som innehåller många punkter, och man vill uttala
sin åsigt om detsamma i dess helhet, man då begagnar tillfället att
yttra sig vid behandlingen af den första punkten deri. Det är af
denna anledning, som jag tagit mig friheten att begära ordet. Jag
Andra Kammarens Prot. 1880. N:o 49.
1
K:o 49. 2
Måndagen den 3 Maj.
Ang. tullsat- anser nemligen att frågan om införande af en inregistreringsafgift
sen för album.}jar det vill saga jag antager, att den faller vid den blifvande
(Forts.) gemensamma voteringen, och betraktar den diskussion, som föregick
Kammarens beslut i nämnda fråga, såsom en skärmytsling, och att den
egentliga frågan om tullbevillningen först nu, vid denna punkt, tager
sin början.
Det är ganska svårt att bilda sig en fast öfvertygelse till hvilket
parti man bör sluta sig, till frihandlarnes eller skyddstullvännernas. A
ena sidan ligger det något tilltalande i frihandeln, någonting enkelt
och naturligt; och min öfvertygelse är, att, om öfriga länder i verlden
skulle föreslå alla tullars borttagande, ingen enda röst inom Sverige
komme att höja sig mot en sådan åtgärd, då ju fördelen deraf alltid
läge på det mindre landets sida, der importen begränsas af konsum¬
tionen och exporten uteslutande af landets naturliga tillgångar samt
af företagsamheten inom detsamma. Men att föra landet i spetsen för
frihandelsprincipens utbredande i verlden, det är en sak, för hvilken
en hvar kan rygga tillbaka, och en åtgärd, hvilken med den yttersta
försigtighet bör handhafvas. Å andra sidan, då våra exportartiklar i
de flesta länder mötas af mer eller mindre höga tullar, må man icke
undra öfver producenternas rop på reciprocitet och att de klandra att,
då vi öfvergingo till en tullagstiftning i rigtning af frihandel, vi bort¬
togo de tullsatser vi hade, utan att erhålla någon motsvarande ersätt¬
ning. Att utstaka den väg vi böra följa i afseende å tullagstiftningen,
är en svår uppgift, och jag vågar icke nu eller kanske aldrig derut¬
innan uttrycka en åsigt, men så mycket finner jag vara klart, att det
sämsta man kan göra är att årligen vid hvarje riksdag af nyck ändra
tullsatser, att tullagstiftningen bör följa för längre tid en viss plan
och att den bör hafva ett helt annat, ett vida högre mål i sigte än
att fylla en tillfällig statsbrist. Jag antager, att eu inregistrerings¬
afgift skulle hafva på ett ganska kraftigt sätt förskaffat staten stora
inkomster, men lemnar dock derhän, om denna åtgärd hade varit gag¬
nelig. Den hade lagt hinder i vägen för hvarje tullsystem, hvarje
princips införande i tullagstiftningen, vare sig man velat följa frihan¬
dels- eller skyddssystemet.
Under nuvande förhållanden anser jag det rättaste vara att hvar¬
ken gå vidare i frihet eller återgå till tullskyddssystemet, förrän den
komité, som är tillsatt för att undersöka Indika verkningar uppstått af
den nuvarande lagstiftningen, och huru en motsatt lagstiftning kan
komma att verka.
Jag kommer för -min del att rösta för bibehållande så mycket som
möjligt af nuvarande tullsatser. Jag kommer således alldeles bestämdt
att rösta emot tullar på lifsförnödenheter, såsom kött, fläsk, säd, ost
m. m. icke blott på nämnda skäl utan äfven af den orsak, att en
af de vigtigaste saker, vi böra eftersträfva, är att tå lefnadsvilkoren
billiga. Det hjelper icke att höja lönerna för arbetarne, om man på
samma gång fördyrar lifsförnödenheterna. Har arbetaren en hög
dagspenning, så går den ock fort åt. Han lefver lyckligare, om priset
på lifsförnödenheter är lågt, än om detta är högt, äfven om lian har
högre arbetslön. Att våra grannländer öfvergått till skyddstullsystemet
anser jag icke utgöra någon ovilkorlig princip att följa, då det ju möj-
l
3 N:o 49.
Måndagen den 3 Maj.
ligen kan hända att äfven den store statsmannen i Preussen kan miss- Ang. tuilsat-
taga sig, och dessutom kan en princip vara i viss mån gagnelig i ettsen för album.
land, utan att derför vara det i ett annat. (Forts.)
Jag upprepar, jag, att jag för min del önskar att vi i allmänhet
stanna vid de tullsatser vi hafva, till dess vi fått mera grundligt och
allmänt besluta oss för hvilken väg inom tullagstiftningen vi vilja
beträda.
Herr Fredricson: Jag har icke kunnat fullständigt följa med
den förste talaren, men jag tyckte mig höra honom tala om saker,
som blefvo af denna Kammare afgjorda redan i Lördags, men om dem
torde det väl nu icke vara lämpligt att tala. Jag vill icke vidare
upptaga tiden, utan inskränker mig till att yrka bifall till Utskottets
förslag.
Vidare anfördes icke. Kammaren biföll Utskottets hemställan.
Punkterna 3 och 4.
Biföllos.
Punkten 5. Ang. tullaf-
gifterna å
Rörande artikeln Band innehåller nu gällande tulltaxa följande band'
stadgande:
»Band:
silkessammets- och helsiden- ............ 1 skålp. 1 krona 50 öre,
halfsiden-........................................... 1 skålp. 1 krona.
Anm. Ingen skilnad i tullberäk¬
ningen göres, om uti halfsiden-
band silket utgör blott en ringa
beståndsdel.
andra slag, derunder inbegripna så¬
dana äfven af silke, hvari kaut¬
schuk, guttapercha eller likartade
ämnen ingå................................... 1 skålp. — 50 öre.»
Kongl. Maj:t hade i fråga om denna artikel föreslagit, dels att
tullsatserna måtte bestämmas för band, silkessammets- och helsiden-,
till 3 kronor 50 öre; halfsiden-, till 2 kronor 30 öre samt andra slag,
till 1 krona 10 öre, allt per kilogram, dels ock att vid förtullning af
band afdrag i vigten ej måtte göras för pappersomslag och inlägg;
hvarjemte Friherre Klinckowström uti sin inom Första Kammaren af-
gifna motion, N:o 4, hemstält, att band, silkessammets- och helsiden-,
måtte åsättas en tullafgift af 4 kronor 50 öre per skålpund samt band,
halfsiden-, en tullafgift af 3 kronor, likaledes per skålpund.
Af Utskottet var, beträffande den ifrågavarande artikeln, före¬
slaget,
Måndagen den 3 Maj.
a) att, derest den med Frankrike nu gällande handelstraktat för
nästkommande år komme att förnyas, rubriken Band måtte
erhålla följande lydelse:
»Band:
silkessammets- och helsiden-................. 1 kilogram 8: 50.
halfsiden-.............................................. 1 kilogram 2: 40.
Anm. Ingen skilnad i tullberäknin¬
gen göres, om uti halfsidenband
silket utgör blott en ringa be¬
ståndsdel.
andra slag, derunder inbegripna sådana
äfven af silke, hvari kautschuk, gutta-
percha eller likartade ämnen ingå ... 1 kilogram 1: 10.
Anm. Afdrag i vigten göres ej för
pappersomslag och inlägg;»
b) att, derest traktaten med Frankrike komme att upphöra, tull-
afgiften för band, silkessammets- och helsiden-, måtte höjas till
5 kronor per kilogram, men rubriken i öfrigt bibehållas oför¬
ändrad sådan densamma här ofvan blifvit af Utskottet före¬
slagen.
Mot denna hemställan voro reservationer inom Utskottet anmälda:
dels af Herr G. H. Stråle, med hvilken Herrar N. G. Fock,
i*. O. Beutersvärd, C. O. Berg, Pehr Ericsson, J. F. Fredricson och
E. G. Boström instämt, och som, med ogillande af Utskottets beslut
att, beroende af den franska handelstraktatens förlängande eller för¬
nyande, föreslå alternativa tullsatser å en del i tulltaxan upptagna
artiklar, för artikeln band, silkessammets- och helsiden-, föreslagit en
tullsats af 5 kronor per kilogram;
dels ock af Herr J. Sääf.
Sedan Utskottets hemställan under litt. a) blifvit uppläst, anförde
Herr Sääf: Såsom ytterligare skäl för min reservation mot Ut¬
skottets förslag om alternativa tullsatser, beroende på den franska
handelstraktatens upphörande eller fortgående, anhåller jag att här vid
denna punkt, der detta förslag först förekommer, få yttra några ord.
Då Riksdagen år 1865 på regeringens framställning godkände franska
handelstraktat en, skedde detta — jag anhåller att I särskildt fästen
eder dervid, mine Herrar — för en viss tid, om hvilken art. 17 i
denna traktat närmare bestämmer; den lyder sålunda:
»Denna traktat skall ega gällande kraft under tolf år, räknade
från och med den dag, då ratifikationerna utvexlas. I den händelse
att icke någondera af de båda höga kontraherande makterna tolf må¬
nader före slutet af denna tidrymd tillkännagifvit sin afsigt att låta
traktaten till kraft och verkan upphöra, skall den lända till efterrät-
N:o 49. 4
Ang. tullaf-
gifterna å
band.
(Forts.)
5 N:o 49.
Måndagen den 3 Maj.
telse intill dess att ett år förflutit ifrån den dag då den ena eller den Ang. tuliaf-
andra af de höga kontraherande makterna uppsäger densamma». gifterna å
Då nu, enligt officiel meddelande, denna tid utlöper med inne-
varande år, faller det af sig sjelf att Riksdagen efter denna tids för- ™orts’
lopp inträder i alldeles samma förhållande som före traktaten med af¬
seende å sin rätt att disponera öfver eller bestämma om tulltariffer i
allmänhet.
Då den nu ifrågavarande tulltaxan skall tillämpas först med in¬
gången af år 1881, så finnes ju således icke något giltigt skäl för
Riksdagen att nu uppställa något annat än hvad som förut brukats,
nemligen fasta och ovilkorliga tullsatser. Utskottet uppgifver visser¬
ligen såsom skäl för sitt förslag om alternativa tullsatser möjligheten
af en ny fransk handelstraktat eller den förra traktatens förnyande,
men, mine Herrar, den möjligheten fans till äfven före franska trak¬
tatens afstötande och kommer att finnas äfven efter dess upphörande,
så länge 12 § Regeringsformen existerar och anses såsom grund för
Konungens rättighet att afsluta handelstraktater.
Denna »möjlighet» har dock aldrig förut ansetts vara något
skäl för uppställande af dubbla tullsatser, under förutsättningar om
hvad som kan komma att inträffa, och bör väl icke heller nu så anses.
Om de förnyelser af traktaten, som sedan 1876 skett utan Riksdagens
hörande, kan man väl med skäl säga att de utgöra märkliga afvikel-
ser från den konstitutionella grundsats regeringen år 1865 erkände och
som också fick sitt uttryck i traktatens 16 artikel, der det heter:
»Denna traktat skall, i sin helhet, underställas nationalrepresenta¬
tionernas i Sverige och Norge godkännande; men de bestämmelser den
innehåller skola, äfven dessförinnan, tillämpas inom den uti art. 18
bestämda tid».
Ett sådant godkännande har, såsom Herrarne väl veta, icke seder¬
mera blifvit Riksdagen affordradt, men väl har efter traktatens ut¬
löpande densamma en och annan gång utan Riksdagens hörande eller
bifall blifvit förnyad. Att nu bifalla Utskottets förslag om alternativa
tullsatser skulle ju äfven innebära ett godkännande från Riksdagens
sida af det förbiseende af Riksdagens rätt, som vid traktatens förnyelser
egt rum, i motsats med hvad som iakttogs år 1865, äfvensom att Riks¬
dagen hädanefter som hittills vill låta sig nöja dermed, hvilket ju dock
är oförenligt med Riksdagens konstitutionella rätt och derför väl bör
undvikas.
Att sådana förnyelser hittills skett utan Riksdagens hörande, synes
mig icke tillräckligt kunna förklaras eller ursäktas dermed att vid
dessa förnyelser ingen nedsättning uti tulltariffen varit ifrågasatt; ty
då Riksdagen på en viss tid antog traktaten och under denna tid af-
stod från sin fria bestämmelserätt angående tulltaxan, följer också
deraf, att Riksdagen förbehöll sig att efter denna tids förlopp åter¬
inträda i utöfningen af sin fulla rätt med afseende på denna taxa.
Denna tid synes nu ändtligen vara inne, mine Herrar, då vi efter
femton års förlopp erhållit en officiel underrättelse om denna franska
handelstraktats upphörande i den »Berättelse om hvad i rikets sty¬
relse sedan sista riksdags sammanträde sig tilldragit», som blifvit ut¬
delad och der det heter: »Genom deklaration, undertecknad i Paris
K:o 49. 6
Måndagen den 3 Maj.
ång. tullaf- den 25 November, har den med Frankrike den 1.4 Februari 1865 af-
giftema & slutade handelstraktat blifvit ytterligare förlängd för eu tid, som skall
band. uygpa sex månader efter utfärdandet af den nya allmänna tulltariff,
( orts.) hydkgn är understäld franska kamrarne, dock att denna förlängning
icke, utan ny särskild öfverenskommelse, må utsträckas utöfver den 1
Januari 1881». Då är traktaten sålunda slut. Skulle nu, hvad här
i en mellanmening säges, en ny särskild öfverenskommelse träffas, så
är väl detta att anse såsom en alldeles ny traktat, som då bör, i lik¬
het med den förutvarande, underställas Riksdagens godkännande. Jag
anser att Riksdagen strängt bör hålla derpå, emedan vid detta till¬
fälle den frågan torde böra komma under förnyad pröfning, om det
kan vara alldeles rätt och klokt att, derför att man gör eftergifter i
tulltaxan till förmån för ett land, med hvilket man ingår en traktat,
samma eftergifter skola gälla för hela den öfriga verlden, i hvad för¬
hållande den än står till vårt land.
På dessa skäl, Herr Talman, anhåller jag om proposition på bifall
endast till den högre tullsatsen som här i denna punkt blifvit före¬
slagen, och detta utan afseende på den franska traktaten.
Herr J. Anderson i Tenhult: Jag anser att Riksdagen nu bör
uttala en bestämd åsigt angående de tullsatser, som böra åsättas
jemväl de artiklar, som beröras af franska handelstraktaten. Riksdagen
bör vid detta tillfälle, efter mitt förmenande, fastställa de tullsatser
som böra gälla från och med den 1 Januari 1881, hvilken dag nämnda
traktat, efter de upplysningar som blifvit mig meddelade och hvilka
jag anser tillförlitliga, upphör att vara gällande. Då så är förhållandet,
kan jag icke inse, hvarför Riksdagen nu skulle säga, att, om traktaten
fortfarande kommer att blifva gällande, så skall tullsatsen utgå med
ett belopp, men eljest med ett annat. Så vidt jag blifvit rigtigt under¬
rättad kommer nemligen traktaten ovilkorligen att upphöra den dag
jag nämnde. För min del yrkar jag derför, att Kammaren måtte be¬
sluta att, med ogillande af Utskottets hemställan under litt. a af den
föredragna punkten, bifalla hvad Utskottet under litt. b hemstält, dock
att orden »derest traktaten med Frankrike kommer att upphöra» skola
utgå; och anhåller jag hos Herr Talmannen om proposition å detta
mitt yrkande.
Herr Hedlund: Då vi för ett par dagar sedan hade att afgöra
frågan om åläggande på vissa varor af en registreringsafgift, förklara¬
des uttryckligen från den sidan, som påyrkade införande af eu dylik
afgift att det alldeles icke var fråga om beredande af något skydd för
den ena eller andra näringen, vare sig jordbruket eller jernindustrin,
utan endast att bereda staten ökade inkomster. Man visade sig då
ytterst angelägen om att staten icke måtte gå i mistning af de för
fyllande af dess behof nödiga inkomsterna, äfven fastän man alldeles
icke var påkallad att i det afseendet vidtaga några försigtighetsmått.
Jag tog mig derföre friheten att i mitt anförande då endast hålla mig
på den sålunda angifna ståndpunkten, då jag naturligtvis ansåg mig
skyldig att tro dessa Herrar reservanter på deras ord, äfven om under
öfverläggningen ett och annat yttrande lät höra sig, som lät ana ett
7 No 49.
Måndagen den 3 Maj.
annat motiv för deras ömhet om statens inkomster. Nu deremot stå vi Ang. tullaf-
inför den verkliga, den rena, klara protektionismen, och jag her der- 9ifterna «■
före att få om den yttra några ord. Det är den oskyldiga artikeln band'
»band», som stält frågan på denna ståndpunkt. Utskottet har, såsom 01 ts'^
Herrarne veta, i denna punkt framstält två alternativa, förslag, det ena
för den händelse traktaten med Frankrike skulle komma att än ytter¬
ligare förlängas, det andra för den händelse samma traktat med inne¬
varande års utgång skulle upphöra att vara gällande, och i senare fal¬
let har man varit nog naiv att säga, att, om den franska traktaten
upphör, om vi således komma att lida den stora förlust, som derigenom
tillskyndas vårt näringslif i allmänhet, vår sjöfart och vår jernexport,
då vilja vi åtaga oss en ökad beskattning åt våra två svenska siden¬
fabriker ! Jag får säga, att det är bra generöst af svenska folket, detta
att gent emot en förlust ställa en ny. För min del hade jag eljest före¬
stält mig, att det hade varit klokare att säga, att, då vi nu göra denna
stora förlust för vår handel och vår sjöfart, så vilja vi åtminstone icke
underkasta oss någon ytterligare förlust genom ökad tull på dessa våra
oskyldiga sidenhalsdukar och band. Men till den grad naiv är man i
vårt Bevillnings-Utskott, och så naiva äro sympatierna inom denna
Kammare. Det yttrades inom Utskottet, och jag vet icke om det icke
blifvit sagdt äfven här i Kammaren, ty jag hörde icke rätt den förste
talaren, det yttrades inom Utskottet, att »handelstraktaten är en sak
och sjöfarten en annan, och här hafva vi icke att tala om sjöfarten;
och för öfrigt, hvad spelar sjöfarten för roll gent emot den stora indu¬
strien som vi hafva att skydda. För att bemöta en slik uppfattning
ber jag att få anföra några siffror. Jag är ledsen att behöfva anföra
sådana, tv gent emot protektionismen befinner man sig i den olyckliga
ställningen, att när man åberopar sig på säkra och klara axiomer, så
klara som att 2 gånger 2 är 4, så heter det: fraser, teorier, som i
praktiken ingenting betyda. Kommer man så med siffror, så betyda
icke heller de någonting; statistiken, säger man då, är icke att lita
på. Vill man åter söka göra gällande en tredje faktor, den speciella
erfarenheten, så rubriceras detta såsom detaljer, som icke inverka på
saken. Sålunda, vare sig man anför allmänna, klara synpunkter, eller
silf ror eller erfarenhetsrön, så betyder allt detta inför protektionismen
ingenting. Och, mine Herrar, detta är ganska naturligt, ty det finnes
något, som slår ihjäl allt detta, och det är intresset. Jag anklagar in¬
gen; intresse för landets näringar är af stor betydelse för det allmänna.
Jag hyser också lifligt intresse för näringarne och äfven för den sven¬
ska industrien, och jag tror mig hafva visat det i handling, men detta
intresse anser jag mig bäst visa, då jag säger till industrien, att den
ingenting vinner utan snarare förlorar på detta så kallade skydd. Vill
den svenska industrien blifva stark och blomstrande, så bör den un¬
danbedja sig allt skydd. Men det finnes äfven ett annat slag af in¬
tresse, de särskilda intressena; dem förkastar jag. Intet särskildt in¬
tresse har rättighet att här uppresa sitt hufvud, det må nu heta jord¬
bruksintresse eller fabriksintresse. De få alla vika för det allmännas
intresse.
Jag är således beredd på, att de siffror jag kommer att anföra
skola sägas vara statistiska villfarelser; men jag har inga bättre.
N:o 49.
Ang. tullaf-
gifterna å
band.
(Forts.)
8 Måndagen den 3 Maj.
Hvad betydelse bar nu denna traktat hatt för Sveriges sjöfart? Svaret
härpå skall jag be att få lemna med några statistiska siffror, kvilka
äro kemtade ur Kommerskollegii berättelse om utrikes handeln och sjö¬
farten och sålunda hvila på fullt säkra grunder. Dessa siffror utvisa,
att, då antalet svenska fartyg, som år 1863 ankommo till franska ham¬
nar, utgjorde 98, motsvarande antal år 1878, det vill säga sedan
franska traktaten trädt i verksamhet, vuxit till 488. Det lästetal,
som dessa fartyg representerade, hade från år 1863, då det utgjorde
7,881, år 1878 stigit till omkring 80,000. Hvad åter beträffar från
franska hamnar utgångna svenska fartyg, utgjorde deras antal år 1863
102 om 8,012 nyläster och år 1878 484 om cirka 80,000 nyläster.
Fartygens antal hade således på denna tid nära femdubblats och det
af dem representerade lästetalet icke mindre än tiodubblats.
De siffror, som jag nu anfört, utmärka således den förkofran, som
svenska sjöfarten vunnit efter franska traktatens afsilande, och det är
dock att märka, att jag härvid endast talat om sjöfarten på franska
hamnar. Men, invänder man, hvad betyder väl sjöfarten emot indu¬
strien och näringarne? Härpå ber jag äfven att få svara med några
siffror. Den svenska utrikes sjöfarten — märk väl icke den inhemska
— sysselsatte år 1878 20,530 personer förutom befälkafvarne, hvilkas
antal utgjorde något öfver 2,000. Antalet arbetare uti våra mest skyd¬
dade fabriker utgjorde samma tid 15,282 med qvinno!' och barn. Med
dessa siffror för ögonen har man dock mod att påstå, att Sveriges sjö¬
fart ingenting betyder i jemförelse med dess industri!
Men, säger man, antalet af sjöfarten sysselsatta personer är nog
respektabelt, hvad har det dock för betydelse i jemförelse med den in¬
komst, som lemnas af industrien? Ja, när man kommer in på detta
område, så vexlar man så lätt om från det ena argumentet till det
andra. Jag skall dock äfven nu bedja att, till frågans belysning, få
anföra några siffror. År 1878 lemnade svenska frakthandeln på Frank¬
rike en bruttoinkomst af öfver 4,500,000 kronor. Samma år belöpte
sig — enligt uppgifter, hvilka lemnats af fabrikanterne sjelfva och så¬
ledes väl icke få betviflas — tillverkningsvärdet vid en af Sveriges
mest skyddade näringar, nemligen bomullsspinnerierna, till 10,713,000
kronor. Uti detta belopp ingick dock värdet på från utlandet impor¬
terade 15,346,000 skålpund bomull, hvilket i rund summa kan upp¬
skattas till 7,000,000 kronor, hvadan det egentliga tillverkningsvärdet,
hvarom är fråga, icke belöpte sig till mera än omkring 3,000,000 kro¬
nor. Jemföres denna summa med inkomsten af Sveriges sjöfart på
Frankrike, som utgjorde något öfver 4,500,000 kronor, torde man dock
nödgas medgifva, att vår sjöfart tål vid att i betydelse jemföras med
vår skyddade industri.
På grund af hvad jag nu visat vågar jag hysa den föreställningen,
att den franska traktaten varit af stor nytta för vårt lands både sjö¬
fart och handel, och för den, som påstår, att denna traktat, för så vidt
den afsett sjöfarten, varit ingenting att tacka för eller att den varit
oberoende af handelstraktaten, borde väl de siffror, som jag tagit mig
friheten anföra, väga något.
Hvad hafva vi då förlorat på denna traktat gent emot de ofant¬
liga fördelar, den beredt oss? Jo, de stora förluster vi derpå gjort är
Måndagen den 3 Maj.
9 N:o 49.
att vi fatt våra sidentyger för billigare pris än förut, att vi hafva Ang. tullaf-
kunnat köpa vissa viner och äfven åtskilliga andra artiklar billigare. °
Hafva då dessa förluster varit så stora, att vi icke kunnat bära dem? '
M änne de icke kunna uppvägas af de fördelar, som i utbyte erbjudits ' 01 '
vår handel och vår sjöfart?
Nu säger man: hvilken är det, som får betala importtullen, om
icke importören? Jag påstår deremot, att det är exportören, och skall
bedja att få visa detta med ett exempel, hvars giltighet jag tror icke skall
kunna ifrågasättas af mina vänner inom landtmannapartiet. Ni säljer
en tunna hafre för 9 kronor och får i utbyte 18 skålpund kaffe efter
50 öre skålpundet. Man kan då säga, att en tunna hafre motsvarar 18
skålpund kaffe. Belägges nu kaffet med 10 öres tull per skålpund, så
får ni för samma hafretunna icke mera än 15 skålpund kaffe. Den
förras exportvärde har således sjunkit genom de 10 örenas tull och
förhåller sig numera till hvad det förut var såsom 15 skålpund kaffe
till 18 skålpund samma vara. Men den, som får betala skilnaden emel¬
lan dessa värden, är icke importören, utan hafretunnans exportör.
Så skulle jag kunna genomgå alla de särskilda artiklarne och visa,
att det är exportens bytesvärde gent emot de importerade artiklarne,
som sjunker genom importtullarne och att det är exportörerne, som få
betala denna differens.
Här stå vi nu inför artikeln band. Jag tror icke, att man kan
misstänka mig för att vara någon synnerlig älskare af band, men jag
erkänner, att en del sådana äro nödvändiga. Någon i min närhet
nämner blåa band. Sådana anser jag deremot vara öfverflödiga, dem
må den ärade representanten behålla för egen räkning i Men säkert
är att det behöfs band, och jag vet ej hvarföre man skall behöfva
skatta för denna vara. I Sverige finnas endast två kikare af sidenindu¬
strigrenen, af Indika åtminstone den ene är flerfaldigt millionär. Denna
näring har också inom landet uppnått en hög grad af blomstring un¬
der den franska han delstraktaten; några klagomål i det fallet hafva
icke heller försports. Om de herrar, som yrka högre tull på siden, äfven
ville lägga särskild tull på silke, så att staten på samma gång finge en
ökad inkomst, skulle jag icke hafva något emot att antaga det högre alter¬
nativet, men jag får erkänna, att det kostar på mig att betala tull till för¬
mån för dessa två sidenfabrikanter. Om den ifrågasatta tullen komme
staten till godo, så gerna för mig, men så är icke förhållandet och
derför opponerar jag mig emot den. Så går det hela vägen; under
masken af att det skall bereda staten ökade inkomster, söker man
genomdrifva högre tullsatser, hvilka likväl endast komma vissa skyd¬
dade näringar till godo. Men dessa näringar skulle icke behöfva nå¬
got skydd, om de herrar, som yrka derpå, ville vara så goda och sköta
sina näringar. Detta öfverdrifna skydd för våra näringar har alstrat
ett slägte af parasiter, bestående af enskilda bolag eller disponenter
för sådana och — jag säger det rent ut — det är dessa, som skola
skyddas för sin okunnighet, sitt öfverflöd eller sin håglöshet. Det är
för deras skull, som det svenska folket skall påläggas ökade skatter!
Efter jag kommit in på detta område, ber jag åter att få anföra några
siffror, som jag tror icke skola kunna jäfvas. Det finnes i vårt land
en industri, som kallas bomullsspinneri. Enligt de statistiska uppgifter,
N:o 49.
Ang. tullaf-
gifterna å
band.
(Forts.)
10 Måndagen den 3 Maj.
jag förskaffat mig, sysselsatte denna industri år 1878 30,916 arbetare
och tillverkade 16,000 skålpund bomullsgarn. Dessa 16,000 skålpund
garn både minst tf öres skydd. Om jag nu dividerar den skyddstull,
som svenska follset betalar, med antalet arbetare, så blir qvoten 328
kronor. Detta är sålunda det belopp, hvarmed svenska folket bidrager
till aflönande af hvar och eu af ifrågavarande arbetare.
Jag vill uppmana dem, som stå på motsatta sidan, att upptaga
detta argument; jag står för det tills jag blir öfvertygacl om motsat¬
sen. Svenska industrien betalar 328 kronor till hvar och en af sina bom¬
ullsarbetare. Nu kan man säga, att det skulle blifva en betydligt min¬
skad arbetsförtjenst, om fabrikerna upphörde. Jag tvekar då icke att
svara, att jag skulle vara nöjd om jag finge dessa arbetare för hälften
af den summa, hvarmed svenska folket nu bidrager till deras aflönande
och jag skall använda dem mycket nyttigare.
Här finnes en annan näring, som heter sockerraffinering. Enligt
den beräkningsgrund, jag nyss anfört, betalar svenska folket 1,000 kro¬
nor i skatt för hvarje arbetare vid våra sockerraffinaderier. Jag står
för denna siffra. Jag skall taga dessa sockerbruksarbgtare — de äro
inalles 1,050 — för hälften och sysselsätta dem mycket nyttigare. På
samma sätt förhåller det sig hela vägen igenom med detta protektio¬
nistiska system. Under påstående att en stor mängd krafter och ka¬
pital äro nedlagda i nyttiga näringar, ockra!- man på svenska folkets
skatteförmåga. Jag vill icke vara med derom! Nu kan man fråga
mig: »vill ni afskaffa dessa handteringar, vill ni reducera den svenska
industrien till de så kallade naturliga näringarne?» Härpå svarar jag
nej. Jag vill, att den svenska industrien skall blomstra, men jag vill
göra den stark och jag vill att den skall blifva det utan särskild be¬
skattning för folket, ty då först är den stark.
Jag skall tillåta mig att citera ett yttrande af en framstående
norsk statsman om ett sockerraffinaderi i Fredrikshald, som var skyd-
dadt genom höga tullar och hvars egare på kort tid samlat en bety¬
dande förmögenhet. Den norske statsmannen yttrade, att Norge vore
ett allt för fattigt land för att hafva sockerraffinaderier. Sverige har
icke heller varit rikt, men likväl har man ansett sig hafva råd att
offra millioner — jag tror, att jag icke går för långt, om jag säger
15 millioner årligen — på en mängd osunda fabriksnäringar, visser¬
ligen icke osunda till sin natur, men osunda derför att de icke skötts
såsom de bort skötas. Dessa ord må vara hårda, men jag står för dem.
Nu hafva vi genom den franska handelstraktaten en utväg att
lätta folkets börda. Det har visat sig, att, när vi nedsatt tullen på
siden, ingen blifvit lidande derpå, utan sidenfabrikationen har fortgått
och dess idkare hafva kommit i välstånd. Skulle vi således nu öka
deras vinst genom att antaga denna alternativa tullsats? Mine Herrar!
I kunnen lätt förstå, att jag icke vill vara med om något sådant! Det
har endast varit en eftergift mot rådande fördomar, som gjort att jag
velat vara med om att sätta upp detta alternativ för att hafva något
i utbyte mot den franska handelstraktaten. Men då nu från protektio¬
nisternas sida yrkas på upphäfvandet af alla dessa vilkor, så att endast
den högre tullsatsen återstår, får jag tillkännagifva, att jag gerna är
med om att upphäfva alternativet »derest traktaten med Frankrike
11 N:o 40.
Måndagen den 3 Maj
kommer att uppköra», men att jag
qvar.
Derpå yrkar jag.
vill kafva de lägre tullsatserna Ana- tulla/-
gifterna å
band.
(Forts.)
Grefve Björnstjerna: Jag tror visserligen, att den siste talaren
gick något för långt, då kan syntes vilja framhålla alla tullsatser så¬
som tillkomna endast för att skydda fabrikanterne. Så lärer val icke
vara förhållandet, utan snarare hafva dessa tullsatser sin grund i sta¬
tens behof af ökade inkomster. Och jag kan icke frångå, att detta
slag af beskattning är det minst känbara af alla. Jag tror också, att
samma talare gick för långt, då han ansåg, att man kunde slopa våra
bomullsspinnerier och sockerraffinaderier och använda dessa fabrikers
arbetare på bättre sätt. Jag hoppas tvärtom, att alla dessa fabriker
fortfarande måtte blomstra till verklig fördel icke blott för fabrikan¬
terne utan för landet i sin helhet. Härom är emellertid nu för ögon¬
blicket icke fråga. Den föredragna punkten afser endast, huruvida
man genom att sätta en högre tull på artikeln band, än som enligt
den franska handelstraktaten är tillåten, skall omöjliggöra nämnde
traktats fortsättande äfven under nästa år. En ganska allvarsam sak,
enär det lärer vara otänkbart, att innan årets slut hinna afsluta en ny
handelstraktat med Frankrike. Att nu ovilkorligen sätta en så hög-
tull på artikeln band, som här är föreslagen, är onekligen detsamma
som att säga: Låtom oss göra slut på denna franska traktat och återgå
till de förhållanden, som före densamma egde rum! Detta tror jag-
vore ett stort misstag, ty lika med Herr Hedlund anser jag, att denna
traktat varit ofantligt nyttig för vårt land. För att öfvertyga sig
härom behöfver man blott se på den utveckling vår sjöfart tagit un¬
der den tid traktaten egt bestånd. Dessutom, om Herrarne behaga gå
till Kommerskollegii berättelse för år 1878, skola Herrarne finna, att
vår export till Frankrike, hvilken för nio år sedan endast uppgick till
ett värde af 16,500,000 kronor, 1878 uppskattats till 26 millioner
kronor. Och dessa 26 millioner, mine Herrar, äro beräknade af våra
tullkammare, under det att den franska beräkningen af värdet utaf
från Sverige importerade varor samma år 1878 slutar med ett belopp
af 60 millioner kronor. Detta är en så utomordentligt stor tillökning
i vår export eller med andra ord en så stor tillväxt i vår national-
välmåga, att den väl torde uppväga olägenheten deraf, att man kunnat
få köpa litet sidenband eller några buteljer vin för billigare pris, än
möjligen en och annan skulle önskat. Jag anser således, att det varit
särdeles välbetänkt af Utskottet att ställa upp frågan på det sätt som
skett, så att det kan blifva möjligt att den franska traktaten ännu ett
år kan fortfara, hvilket, enligt min uppfattning, vore till verklig båtnad
för vårt land. Jag anhåller derföre att Kammaren ville godkänna Ut¬
skottets förslag.
Herr Dahl: Innan jag vidare tager till ordet, skall jag hos Herr
Talmannen anhålla, att mom. b) må föredragas i sammanhang med
redan föredragna mom. a), emedan jag anser det vara oegentligt att
behandla dem hvart för sig.
N:o 49. 12
Måndagen den 3 Maj.
Ang. tullaf- I enlighet med denna begäran skedde nu uppläsning af Utskottets
giftema a hemställan under Uti. b), hvarefter
band.
(Forts.) ^ Herr Dahl åter erhöll ordet och fortsatte: Åf alldeles samma
skal som jag vid debattens början i Lördags gaf tillkänna, vill jag äf¬
ven vid behandlingen af denna punkt söka att fatta mig i allra stör¬
sta korthet och således icke följa det exempel, som en föregående ta¬
lare gaf, emedan jag val inser, att en eventuel förlängning af Riks¬
dagen torde blifva följden af en allt för utsträckt diskussion rörande
en eventuel förlängning af den franska han delstraktaten.
Jag har alltid varit mycket tveksam i min uppfattning rörande
den rätta beskaffenheten af de fördelar, om hvilka man så ofta talar
och som skola hafva tillskyndats vårt näringslif genom denna handels¬
traktat. Då nu denna Riksdag beslutat en skrifvelse till Kongl. Maj:t
med anhållan om en sorgfällig och opartisk undersökning om våra nä¬
ringars verkliga tillstånd, så torde säkerligen en fullständig visshet i
nu nämnda hänseende stå att vinna. Jag skall, såsom jag nyss nämnde,
icke uttala mig synnerligen vidlyftigt och derföre icke heller begagna
mig af den mängd siffror, som annars till stöd för min uppfattning i
frågan skulle kunna stå äfven mig till buds. Såsom af betänkandet
synes, har Utskottet öfverallt, der alternativa tullsatser äro föreslagna,
såsom skäl för en lägre tullsats anfört endast den omständighet, att
de högre tullsatserna icke stå väl tillsammans med eu eventuel för¬
längning af den franska handelstraktaten. För min del vill jag der¬
före starkt betona, att jag anser denna omständighet icke böra tagas
i beräkning, då det gäller att bestämma tullsatser på artiklar, om
hvilka Utskottet sjelf säger, »att Utskottet anser dem vara af beskaf¬
fenhet att kunna utan öfvergifvande af de allmänna grundsatser, på
hvilka vår nu gällande tullagstiftning hvilar och hvilka grundsatser
Utskottet anser fortfarande böra tillämpas, draga något högre tull än
den i traktaten medgifna».
Det är, såsom vi väl veta, förhållandet, att vår genom traktaten
med Frankrike bestämda tariff gjordes till eu generel, det vill, säga
blef tillämpad på våra handelsförhållanden äfven med alla öfriga sta¬
ter och således äfven med sådana, hvilka icke medgifvit oss den rin¬
gaste eftergift såsom vederlag för de lättnader vi å vår sida beredt
dem.
Man torde deraf inse, att hvarje förlängning af den franska handels¬
traktaten också torde på samma gång blifva en orsak till, att vi icke
kunna klokt ordna våra handelsförhållanden till öfriga stater, äfven
sådana, hvilka dock på senaste tiden genom väsentliga förändringar i
sina tulltariffer försatt oss i ofördelaktigare ställning till dem än den
vi förut intogo. Det är således icke nog med att vår ställning till
Frankrike blitvit sväfvande, utan derigenom har äfven, efter min upp¬
fattning, orsakats hinder för oss att vidtaga någon som helst åtgärd
för att kunna intaga en position i handelspolitiskt hänseende, sådan
som det tillkommer hvarje politiskt sjelfständig stat att intaga. Vi
befinna oss i ett tillstånd af osäkerhet, som jag anser vara af beskaf¬
fenhet att på företagsamheten i landet lägga starka bojor, enär ingen
lärer vilja nedlägga vare sig kapital eller arbete på någon industriel
13 »Jo 49.
Måndagen den 3 Maj.
rörelse, när lian icke för densamma kan ens för den allra närmaste Ang. tullaf-
framtiden påräkna en befogad ställning. Kan det således icke vara 9ifterna »
skäl för oss att söka komma utur denna ställning af förlamande oviss- band'
het? Jag upprepar, att jag mycket ogerna vidlyftigare inlåter mig på l1,01'*3-)
denna äfven ur konstitutionel synpunkt något ömtåliga fråga, så framt
jag icke dertill uppfordras af en alltför utmanande hållning från den
andra sidan. Jag inskränker mig derföre till att, med stöd af Utskot¬
tets egen motivering och på grund af både direkta och indirekta stats¬
intressen, anhålla att vi må ansluta oss till de af Utskottet förordade
högre tullsatserna.
Grefve Sparre: Till en början tillåter jag mig, med anledning
af en föregående talares uppträdande, få framhålla önskligheten af att
diskussionen hålles inom anständighetens område. Man kan väl dispu¬
tera med sina motståndare och dervid andraga sina skäl, då motstån-
darne också skola vara beredvilliga att afhöra dem; men man bör icke
öfverhopa dem med invektiver. Jag har alltför mycket förtroende för
denna Kammares sunda omdöme för att icke tro, att sådana skäl sna¬
rare skada än gagna. Detta om detta. Och härmed har jag en gång
för alla besvarat den åsyftade talaren, såväl i afseende på hans anfall
mot sina motståndare i allmänhet, som mot mig personligen, hvilket
jag underlät vid ett föregående tillfälle, då han hade nog grannlagen¬
het att säga, att jag icke hade denna Kammares sympatier. Sjelf an¬
ser jag min person alltför obetydlig för att jag skulle vilja ens ett
ögonblick sysselsätta Kammaren med mig sjelf, och derför undviker jag
också för min del att tala derom.
Men eftersom jag är på väg med den ärade talaren, må det tillå¬
tas mig att göra en liten anmärkning om hans siffror, hvilka, såsom
han sade, motparten icke ville höra på, lika litet som den ville taga
skäl. Han sade, att bomullsimporten utgjorde 16,000 skålpund; men
när jag slår upp Kommerskollegii berättelse, sä står der 16,000,000
skålpund. Det är ju ändå någon liten skilnad mellan ett tusental och
en million och således må det förlåtas oss, om vi icke utan vidare
taga alla hans siffror för goda. Jag har icke varit i tillfälle att kon¬
trollera alla de öfriga, men kommer kanske en annan gång att göra
det, såvida icke dessa slags argument må anses alltför svaga för att
upptagas till vederläggning. Eftersom vi emellertid äro inne på talet
om industrin, så ber jag Herrarne förlåta mig, om jag går litet grand
längre, än att enbart hålla mig till frågan om band; ty jag gör detta
af det skäl, att, såsom den ärade talaren anmärkte, denna punkt ut¬
gör inledningen till diskussionen öfver vår tullagstiftning, och jag kan
derföre icke underlåta att yttra några ord öfver densamma i allmänhet.
Sedan Kammaren, vid Lördagens sammanträde, genom hvad som då
skedde, efter min uppfattning gaf tillkänna, att den hyste protektio¬
nistiska åsigter — och jag ber härvid den siste talaren förlåta mig,
då jag påminner om, att han då bestämdt yttrade, att det var fråga
om skyddstull och icke endast om en registreringsafgift — då Kam¬
maren, säger jag, lade detta i dagen, hvilket jag äfven gaf tillkänna
vid omröstningen, ehuru jag icke precis gillade beslutet, så bör Kam¬
maren vid denna votering visa samma åsigt och hvilken väg den fort-
X:o 40. 14
Måndagen den 3 Maj.
Ang. tullaf- farande ämnar följa. Jag skäms icke, mine Herrar, att uttala, att jag
'/'/terna å fa protektionist, jag har varit det hela mitt lif. Jag har tegat, sedan
band‘ frihandelsfanan höjdes i Sverige, derför att jag icke är någon Don
(Forts.) Quixotte, och jag fann strömmen så stark, att det icke var värdt att
spjerna emot den. Då jag emellertid någon gång talat, har jag alltid
yttrat mig i protektionistisk rigtning — och jag trotsar någon att ge¬
nom Kammarens protokoll kunna ådagalägga ett motsatt förhållande
— derför att jag anser en protektionistisk tullagstiftning vara den
enda möjliga räddningen för vårt land.
Jag återkommer nu till hvad jag började med. Om Kammaren
en gång tillkännagifvit sig hysa protektionistiska åsigter, och det gjorde
den i Lördags afton i fråga om jordbrukets alster, så tror jag konse-
qvensen i dag fordrar, att Kammaren visar samma omhuldande om in¬
dustrin, ty det skulle se besynnerligt ut, om denna Kammare, som
till största delen består af landtman, skulle endast vilja skydda sin
egen näring, men icke de öfriga, isynnerhet som man icke kan undgå
att erkänna, att industrin spelar en så stor roll i hvarje samhälle, att
den icke får helt och hållet förbises. Om vi gå tillbaka i historien,
så finna vi, att allt ifrån den allra äldsta tiden de samhällen, som
egentligen blomstrat, varit de industri- och handelsidkande samhällena,
t. ex. i den äldsta historiska tiden Tyfus, Sidon och Kartago; i
medeltiden de Hanseatiska staterna, Nederländerna och England samt
i nyare tiden Frankrike, England och numera äfven Amerika. På
hvad sätt och under hvilka vilkor har då dessa staters industri ut¬
vecklat sig? Jo, genom ett ihärdigt, under århundraden fortsatt skydd
för de inhemska näringarne. Endast derigenom. Först sedan dessa
näringar under detta skydd vuxit till den stjrrka, att de kunde ut¬
härda konkurrens med andra länders näringar, först då förklarade
England sig för frihandelsprincipen, och en del andra länder följde
dess exempel. Det är således först, sedan England just genom sin skyd¬
dande industri kommit på den ståndpunkt, att det kunde bjuda hela
den öfriga verlden spetsen, som det öfvergick från protektionismens
till frihandelns ståndpunkt.
Låtom oss nu äfven kasta en blick på de öfriga staterna. FranJc-
rilce, som för ett ögonblick öfvergick till frihandeln, återgick midt
under den stora revolutionen, under konventets brinnande dagar år
1793, till protektionism och har sedan dess ihärdigt fasthållit dervid,
äfven då, när det gjorde dessa små koncessioner åt vissa stater, som
återfinnas uti den med Sverige afslutna handelstraktaten, och äfven
då, under Napoleon Illa lysande tid, tillgodosåg man ganska mycket
sina egna intressen.
Man har talat så mycket om frihandelsåsigter; men i sjelfva ver¬
ket är det ytterst få af de stater, som predika dessa åsigter, hvilka
verkligen hysa dem; jag vet knappast något annat än England och
det derföre, att detta land befinner sig uti ett undantagsferhållande
till följd deraf, att genom ett 300-årigt skydd dess industri blifvit så
högt uppdrifven, att den kan täfla med alla öfriga nationers.
Jag var händelsevis i Paris just den tid, då underhandlingarne om
handelstraktatens afslutande bedrefvos. Jag var personligen bekant
med dåvarande svensk-norske ministern i Paris och sammanträffade
Måndagen den 3 Maj.
15 N:o 49.
ofta med honom och de personel", som bedrefvo underhandlingarne om Ang. tullaf-
traktaten, bland hvilka äfven befann sig dåvarande talmannen i Bor- nifterna «
gareståndet Herr Schwan. Jag hörde då, huru de franska kommissa- ,tand\
rierna prutade, huru de ackorderade dag för dag och huru envist mot- (<ors''
stånd de gjorde. Frankrike var då protektionistiskt sinnadt, och vi
hafva sett, att det är det ännu i denna stund, i likhet med hvad förhål¬
landet är med nästan hela Europa, med undantag af England och Belgien.
Jag ber nu att få yttra några ord om Sveriges industri, i motsats
till dessa länders. Under det nästan hela den öfriga civiliserade verl-
den länge arbetat på industrins område, äro den svenska industrins
anor jemförelsevis unga. Om vi blicka något längre tillbaka i tiden,
så finna vi att den regent, som först började tänka på Sveriges nä¬
ringars förkofran, var Gustaf Vasa, men det var dock hufvudsakligast
jordbruket och bergsbruket, som han tillgodosåg. Likaså under Carl IX.
Under de derpå följande striderna mellan Gustaf Yasas söner och
öfver hufvud taget under hela den af yttre och inre oroligheter ut¬
märkta perioden: slutet af det 16:de och nästan hela det 17:de århun¬
dradet, var den svenska industrin icke i tillfälle att utveckla sig; den
låg helt och hållet i sin linda. Man gjorde visserligen försök att idka
någon handel genom det Ostindiska kompaniet, men detta blef icke
af någon betydenhet. Sedan kommo Carl XILs krig, som slutade med
att Sverige nedsjönk från sin stormaktsställning till den ståndpunkt
i politiskt afseende, hvarpå vi nu befinna oss, och följden häraf har
blifvit, att vi sedermera sökt undvika krig och egna oss åt fredliga
värf, deröfver jag förvisso icke skall klaga. Emellertid kort efter
Carl XILs död och regementsförändringen började först en glimt af
lif för den svenska industrin. Det var genom den beryktade Alströ-
mer, »svenska slöjdernas fader», som under 1780- och 1740-talen grund¬
valen lades för den svenska industrin. Men ännu dröjde det dock
länge innan industrin tog någon större fart och detta till följd af
kastningarna mellan de olika partierna, då det ena partiet ref ned
hvad det andra byggt upp och försökte genom bakvända finansiella åt¬
gärder förstöra, hvad det andra uträttat. Man kunde således icke
komma långt. Sedan kom »tjusarkonungens» period. Då hade man
icke tid att tänka på annat än grannlåt. Följde så enväldet med sitt
elände och derefter statshvälfningen. Först efter den tiden eller från
och med år 1823 kan man säga, att den svenska industrin började
att på allvar uppblomstra. Man började tänka på att ordna penninge-
väsendet, som var det första vilkoret, och sedan tog industrin under
trettio års tid jättesteg framåt -— man må i sanning kalla det jätte¬
steg i förhållande till det läge, hvari den dittills befunnit sig. Detta
gaf anledning till den beryktade »blomstermålning», som man på sin
tid benämnde den af då varande Chefen för Finansdepartementet Stats¬
rådet Gripenstedt år 1856 gjorda framställning öfver finansernas ställ¬
ning och hvarmed han sökte visa, att vår industris ställning var god
och sådan, att vi kunde våga oss in på lånebanan, m. m. Men då
började den Kongl. svenska afunden och missunsambeten att göra sig
gällande. Man begynte tycka, att industriidkarne förtjenade för myc¬
ket, och man ville, såsom den ärade talaren på göteborgsbänken ytt¬
rade, qväsa dem. Man sökte på allt möjligt sätt att trakassera dem,
N:o 49. 16
Måndagen den 3 Maj.
Ang. tulla/- och derigenom hafva vi kommit på den ståndpunkt, hvarpå vi nu be-
gi/tema a gnna ogg_ ’jy. mine Herrar, man må säga hvad man vill — och jag
band- ]aar med mycken uppmärksamhet läst Bevillnings-Utskottets betän-
(1 orts.) hande vid förra riksdagen, hvithet visade att vår industri under se¬
nare åren tillväxt — denna tillväxt är dock i jemförelse med andra
länders så eländig, att den icke är att tala om. Det har varit en
tillväxt föga öfverstigande proportionen af folkmängdens tillväxt, men
alldeles icke någonting att tala om, och säkert är, att industriidkaren
under denna sista tid kämpat mot strömmen och under förhållanden,
som ingalunda varit gynsamma. Låtom oss erkänna, först att Sverige
är ett land, hvars långa och mörka vintrar göra, att jorden icke är
tillgänglig för jordbruk mer än en kortare tid af året, hvars långa
aftnar och mörka dagar väl lämpa sig för arbete i fabriker, ett land, som
med afseende å dess många vattenfall och derigenom beredda tillgång
på kraft egnar sig synnerligen väl för fabriksindustri. Erkänna vi
detta, är det då icke skäl, att vi söka i någon mån omhulda vår in¬
dustri, isynnerhet som alla näringar i ett land så innerligt samman¬
hänga med hvarandra, att den ena icke kan qväsas eller förtryckas
utan att de andra deraf beröras och skadas? Jordbrukaren mår väl,
mine Herrar, då industrin blomstrar, ty då får han betaldt för sin
vara, och industriidkaren mår väl, då jordbruket blomstrar, ty då får
han afnämare för sina varor. Således, låtom oss icke med missun-
sanima blickar betrakta den ene eller andre näringsidkande medlem¬
men af vårt samhälle, låtom oss hellre omhulda dem alla!
Men jag återkommer nu till min jemförelse. Under det således
England, Belgien, Nederländerna, Frankrike och Tyskland i århundra¬
den konseqvent skyddat sina näringar, så räckte skyddet för våra i
trettio år, till 1856 eller 1860. Då började man predika, att den sven¬
ska industrin på denna korta tid, hvarunder den i sjelfva verket blef
så godt som uppammad — ty förut fans ju knappt en tillstymmelse
dertill — vunnit en sådan styrka, att den kunde uthärda eu täflan
med andra nationer, som under sekler skyddat sin industri eller ända
till dess de verkligen kunde uthärda en sådan täflan. Så hafva vi
gjort i motsats mot andra nationer, och derför befinna vi oss evinner¬
ligen underlägsna dem.
Jag tillåter mig några ord om den franska handelstraktaten.
Har den verkligen varit för landet så utomordentligt gagnande?
Ja, visserligen; men egentligen för en del näringsidkare, egent¬
ligen endast tre klasser: idkarne af bergsbruk, tvävarurörelse och
sjöfart. Jag missunnar dem ingalunda dessa fördelar. De ifrågava¬
rande näringarne äro starka, betydande samhällselement. Men jag tror
dock, att äfven här kan sägas, att det varit enskilde, som haft dessa
förmåner, visserligen en stor klass af industriidkare, men dock en¬
skilde, och att det är alldeles omöjligt, om man skall tillgodose den
ena eller andra näringen, att icke idkare af andra näringar kunna
i följd häraf blifva missnöjda. Detta i fråga om gagnet. Men å andra
sidan lärer man icke kunna undgå att inse, att det öfverflöd och den
ofantliga tillgång på utländskt kram, som öfversvämmar oss, har i någon
mån motvägt denna nytta, som jag erkänner förefinnas. Det går,
mine Herrar, slutligen så långt, att alla våra svenska handtverkerier
Måndagen den 3 Maj. 17 Jf;0 49,
måste sluta, emedan man importerar allting utifrån. Till slut kali Ang. tuliaf-
jag bär icke fa en rock utan att köpa den utifrån. Det upplystes giftema å
ock under en föregående diskussion, att det finnes i hela Sverige nä- iaml
stan ingen hattmakare, som tillverkar eu hatt, emedan allt importeras (Forts-)
utifrån. Detsamma kan sägas om nästan alla våra handtverkerier.
Jag skall — för att icke göra mig skyldig till sådana misstag, som
talaren på göteborgsbänken lät komma sig till last — i detta fall en¬
dast åberopa en uppgift i det nu föredragna betänkandet pag. 106,
hvaraf vi finna, att af musikaliska instrument, fortepianon och taff-
lar importerats under år 1878 358 stycken och af flyglar 48 eller
tillhopa öfver 400 stycken dylika instrument, och detta i ett litet
land som Sverige med endast 4 millioner invånare. Om vi fördela
dessa instrument på antalet familjer, som använda dem, skola vi
lätt finna, att det nästan icke finnes något utrymme alls för den in¬
hemska industrin på detta område. Följden har också blifvit, att
duenna industri ligger så godt som alldeles nere. Vi hade förut här i
Stockholm tva sadana ganska stora verkstäder, nien då jag härom
dagen besökte den ena af dem, fann jag der intet enda här tillverkadt
instrument, utan alla voro tagna från utlandet. Tillverkningen går
icke längre. Och enahanda är förhållandet på de flesta andra områ¬
den inom industrin, men jag vill härom icke åberopa siffror, för att
icke blottställa mig för att blifva vederlagd på samma sätt som den
nämnde talaren på göteborgsbänken. Ser man sig omkring, skall man
emellertid lätt finna, att hela Sveriges närings- och handtverkslif är
på detta sätt nedtryckt af en stor import. En af våra motståndare
har ock under eu föregående diskussion erkänt, att tullen på gång¬
kläder är väl lag, så att den nästan omöjliggör de svenska handt-
verkerierna. Våra fruntimmer få ju ock något hvar sig tillsända bref
från Paris med prof på klädningar, som de sedermera derifrån er¬
hålla färdigsydda, så att snart finnes väl icke i Sverige en sömmerska,
som kan sy en klädning. Ja, så långt går denna benägenhet för allt
utländskt, att all svensk näringsflit måste slutligen alldeles upphöra.
Det är, rnine Herrar, ur denna synpunkt som jag tror det vara
alldeles nödvändigt, att Riksdagen nu fattar beslut och tillkännagifver
sin åsigt, om den vill fortsätta på frihandelsvägen eller beträda pro-
tektionismens. Man skall visserligen säga mig, som en föregående
talare sade, att det är sannolikt, att det beslut vi häromdagen i detta
hänseende fattade, icke skall stå sig i en blifvande gemensam vote-
ring. Det är möjligt att så sker; men må åtminstone Andra Kam¬
maren vara konseqvent i ^ sina åsigter, och det skall snart visa sig,
mine Herrar, att vi en gång skola segra. Talaren på göteborgsbän¬
ken sade, att han gerna ville att en näring blomstrade, blott den vore
stark. Men tro då Herrarne, att det är sättet att göra en näring
stark, att beröfva den allt skydd och derigenom omöjliggöra dess drif¬
vande. Jag tror, att ingenstädes en industri kan komma att blomstra,
som man icke till att börja med skyddat. Om fabrikanten inom sitt
eget land är någorlunda skyddad för utländsk täflan, så kan han först
och främst, med afseende på antalet och beskaffenheten af redan be¬
fintliga fabriker, lätteligen beräkna, huruvida det för honom är skäl
att anlägga eu ny affär. Småningom förskaffar han sig derefter kun-
Andra Kammarens Prof. 1880. N:o 49.
2
N:0 49.
Ang. tullaf-
gifterna ä
band.
(Forts.)
23 Måndagen den 3 Maj.
der och utvecklar sin näring, och till sist vinner han den. styrka, att
han kan uthärda icke blott inhemsk, utan äfven utländsk täflan. Eller
huru har man gått till väga i Amerika — detta land, som i sa nianga
afseenden har företräde framför oss? Behöfdes icke der 50.års pro¬
tektionism, innan det kunde hinna den ståndpunkt i industriel!; afse¬
ende, att det kunde bjuda England spetsen? Så förfar hvarje förstån¬
dig nation, och jag tror sannerligen det vara klokast, om Sverige följde
dessa de förståndiga nationernas exempel, och icke deras, som på de
abstrakta teoriernas grundval försöka skapa en industri.
Hvad den nu föreliggande frågan särskild! beträffar,, sa kan väl
ingen undgå att erkänna, att band af siden och halfsiden äro en lyx¬
artikel, och böra vi således ej tveka att beskatta denna, artikel. ^ Vilja
damerna nyttja sidenband, sa fa de derför betala, och jag tillstal, att
jag omöjligt kunnat följa den deduktion, som velat visa, att hafretun-
nans pris bestämdes af det pris man får betala för lyxartiklar af denna
beskaffenhet. Jag tror sålunda det vara skäl, att man åtminstone i sa
måtto gillar den af' mig nyss framstälda åsigten, att man lägger tull
på lyxartiklar. Och såsom sådan bör visserligen den nu ifrågavarande
varan blifva föremål för ökad beskattning.
Da jag dessutom i det förevarande fallet anser, att bestämmande
af alternativa tullsatser, för den händelse att franska handelstraktaten
skulle förnyas, innebure ett medgifvande åt regeringen att uppgöra, en
ny dylik traktat med Frankrike, men jag för min del hyser den åsigt,
att regeringen icke grundlagsenlig! kan afsluta en sådan traktat utan
Riksdagens bifall, så vill jag icke nu gifva regeringen en sådan full¬
makt.
Jag instämmer således med dem, som yrkat bifall till de högre
tullsatserna, men afslag å de lägre.
Friherre Leijonhufvud: Jag skall icke kasta mig in pa de störa
principernas område, ej heller på något sätt ställa mig emellan de bada
stora talarne från Vestergötland, utan jag skall, helt enkelt hålla, mig
till den punkt, hvarom nu här är fråga, och jag skall då tillkänna¬
gifva, huru jag kommer att rösta. Jag ämnar rösta för Utskottets
förslag.
Jag är i det hela en moderat frihandlare, men jag ser dock intet
hinder för att höja eu och annan tullsats, för den händelse den. fran¬
ska traktaten kommer att upphöra; ty i så fall anser äfven jag af
samma skäl, som anfördes af talaren pa göteborgsbänken, att då man
lägger högre tull på varor, som i stor mängd förbrukas af var fatti¬
gare befolkning, så är det också rätt och billigt att lägga en sådan
högre tull på sådana artiklar, som endast förbrukas af de förmögnare
samhällsklasserna. Det må nu vara sant, att denna högre tull icke
lemnar någon synnerlig inkomst för statsverket, men jag anser den
dock vara rättvis och rigtig. Jag har således ingenting emot, att, om
franska traktaten upphör, bifalla den högre tull, som här är ifrågasatt
för band; men huruvida jag vid andra punkter af betänkandet kom¬
mer att rösta för högre tullar eller icke, det förbehåller jag mig att
få särskild! pröfva, då dessa frågor förekomma, ty jag anser icke att
Måndagen den 3 Maj. 19
sterila principer här böra vara rådande, utan att man bör noggrant
pröfva hvarje sak såsom den gestaltar sig.
Hvad särskildt beträffar den franska handelstraktaten, så tror jag,
att den åstadkommit mycket godt; men huruvida den kommer att fort¬
farande bestå eller icke, det lärer väl icke bero på Riksdagen ensamt
att bestämma. Skulle Kong!. Maj:t lyssna till och fästa afseende vid
de åsigter, som bär gjort sig gällande, kommer väl icke denna traktat
att fortfara, och jag tror, att vi då kunna befara att icke heller nå¬
gon ny traktat kommer till stånd, vare sig med Frankrike eller något
annat land. Ty det vilkor, att regeringen först skall höra Riksdagen
— en åsigt, som man här vill söka göra gällande — innan någon
traktat får afslutas, detta gör denna sak till snart sagdt en omöjlig¬
het, men om det hädanefter får gå till såsom hittills vid uppgörande
af traktater, nemligen att regeringen uppgör traktaten och sedan öf¬
verlemna!' den till Riksdagen, då är saken lätt.
Jag skall icke vidare upptaga Kammarens tid, utan vill endast
upprepa, att jag kommer att rösta för bifall till Utskottets förslag, och
anhåller jag om proposition derå.
Chefen för Kongl. Finansdepartementet Herr Statsrådet Forssell:
Det höres, _ att i denna Kammare såsom i Medkammaren diskussionen
öfver föreliggande obetydliga artikel utspunnit sig till en liflig strid
mellan sympatier och antipatier för och emot den franska traktaten
och de dervid fästa minnen, för och emot det handelspolitiska sy¬
stem, som ansetts vara med denna traktat oupplösligt förbundet. Jag
hav ej lust att deltaga i denna strid — icke derför att jag frånsäger
mig eu mening om vårt lands handelspolitik, utan derför att jag per¬
sonligen är sa temligen kyligt stämd i förhållande till denna handels¬
traktat med Frankrike. För mig äro inga politiska minnen med den¬
samma förbundna, och jag har den bestämda öfvertygelsen, att denna
traktat numera alldeles icke eger hela den betydelse, som den fordom
haft eller ansetts hafva. Den har en gång gjort tjenst som en skydds¬
mur mot den industriella protektionismen: mot landtmannaprotektionis-
men har den deremot aldrig erbjudit något hinder. Och jag hemstäl¬
ler nu till herrar frihandlare hvad det är, som de under nuvarande
statsskick egentligen kunna hafva att frukta? I fråga om spanmåls-
tullar, som franska traktaten ej förbjuder, kunna de möjligen möta
öfvermäktiga motståndare inom Riksdagen, men om det en gång •—
när franska traktaten ej längre är någon tarifftraktat — gäller att
fördyra vadmal, lärft, jordbruksmaskiner, yxor och täljknifvar, då lä¬
rer det väl ej blifva så lätt att för dem lifligen intressera represen¬
tanterna^ ur folkets djupa led. Och i hvarje fall kan eu traktat, som
binder vår tulltaxa, aldrig försvaras endast dermed, att det är nyttigt
att vara bunden. För mig har denna traktat ingen annan betydelse
än den omedelbart praktiska, att den för närvarande garanterar oss
bibehållandet af eu för vissa af våra förnämsta näringar vigtig mark¬
nad. Så länge Frankrike har en laglig tariff, som t. ex. för jern inne¬
håller 100 procent högre tullsatser, än dem vi och de flesta med oss
konkurrerande jernexportörer nu genom traktaten i Frankrike åtnjuta,
så länge skulle upphörandet af denna traktat innebära stängningen af
N:o 49.
Ang. tullaf-
gifterna å
band.
(Forts.)
N:o 49. 20
Måndagen den 3 Maj.
Ang. tullaf- denna marknad för dessa våra produkter och dermed en oberäknelig
giftema å gkada för betydande industrigrenar. Kammaren kan vara öfvertygad,
b?nd- att det fordras starkare krafter än några rösters öfvervigt i en gernen-
(Forts.) gam y0tering och starkare lockelser än några hundratusen kronors
statsinkomst, för att förmå regeringen att, så länge sådana förhållan¬
den fortfara, handlöst släppa denna traktat och utan vidare pröfning
offra dessa våra inhemska industriintressen. Det minsta regeringen
derför kan begära är antagandet af Utskottets förslag, hvilket åtmin¬
stone erkänner en oafvislig verklighet. Om jag derutöfver för min
del helst skulle se, att endast första ledet i detta alternativ af Riks¬
dagen antages, så är det ej derför att jag har någon väsentlig anmärk¬
ning emot de föreslagna högre tullsatserna; tvärtom, jag tror, att en
och” annan af dem kunde, om så erfordras, tåla vid ännu någon för¬
höjning, och jag uppskattar till dess fulla politiska betydelse deras
mening, som anse, att den finare konsumtionen bör draga en jemfö¬
relsevis högre tullbeskattning. Men jag tänker så, derför att Riks¬
dagen sjelf begärt en utredning af våra näringsförhållanden och att
Kongl. Maj:t åt tullkomitén uppdragit att särskilt med hänsyn till
möjligheten af franska traktatens upphörande revidera tulltaxan, och
jag föreställer mig, att det vore bättre, om Riksdagen finge pröfva de
antagligen ifrågakommande tullförhöjningarna, efter vederbörlig utred¬
ning och i ett sammanhang, än att nu antaga förhöjningar på god
tro och gripna på måfå ur mängden. Jag har också emot de alter¬
nativa tullsatserna den invändningen, att de möjligen föranleda ett
uppskof med tulltaxans utfärdande intill årets sista dagar, hvilket upp¬
skof icke är till fromma för handelns jemna utveckling.
Herr Hedlund: Jag tänker nu icke ingå i sjelfva saken, men
under en öfverläggning som denna har man rätt att begära ordet an¬
dra gången för afgifvande af en personlig förklaring. Det är derför
jag nu begärt ordet.
En talare på venersborgsbänken har här lagt mig ord i munnen,
som jag alldeles icke kan vidkännas. Han har påstått, det ja,g skulle,
hafva yttrat, att den ädle talaren icke egde några sympatier inom
denna Kammare. Han yttrade sjelf för icke länge sedan: »jag vet väl,
att de ord, jag uttalar, icke röna sympatier inom denna Kammare».
Jag tog fasta på dessa ord; jag tror han hade fullt rätt i denna upp¬
fattning. Men det är en stor skilnad emellan att säga, att eu persons
åsigter icke ega sympatier, och att säga, att personen sjelf icke eger
några sympatier. Dermed vill jag på intet vis hafva sagt, att den
ärade talaren verkligen har några sympatier inom Kammaren, men
jag har heller aldrig yttrat motsatsen.
Samme talare har äfven velat göra sig ett kapital af en ofrivillig
missägning från min sida, då jag nyss lärer yttrat, att Sveriges bom¬
ullsspinnerier tillverkade 16,000 skålpund bomullsgarn, hvilket natur¬
ligtvis skulle vara 16,000,000. När man vill göra sig kapital af en
sådan sak, liksom inom Utskottet af ett tryckfel, då är man sannerli¬
gen bra svag i argumentationen. Men lian har derjemte velat för¬
klara, att ett yttrande af mig icke är sant, att en uppgift af mig icke
är sann, och det är något, som jag ej kan lemna obesvaradt. Jag har
21 N:o 49.
Måndagen den 3 Maj.
sagt, att reservanterna i sitt yrkande med afseende å registrerings-
afgiften utgått från det påståendet, att de med förslaget endast afsåge
statsinkomster och icke något skydd, men att under den muntliga de¬
batten denna grundsats ej blifvit vidhållen. Så folio mina ord. I re¬
servationen står tydligen, att »det enda syftemålet» med den före¬
slagna inregistreringsafgiften å spanmål, fläsk, maskiner m. m. varit
•»att förskaffa statsverket väl behöfliga inkomster». Det är reservan-
ternes i tryck uttalade mening, som jag lägger den ärade talaren för
ögonen, och jag tror mig således haft rätt att påstå, det reservanterna
i tryck angifvit syftemålet vara att skaffa statsverket inkomster, men
att de under debatten kommit in på skyddsfrågan. Det har den ärade
talaren sjelf sagt genom att erkänna, att han hör till deras antal, och
ändå vågar han slunga mig i synen, att mina uppgifter icke äro sanna!
Jag kastar den anklagelsen tillbaka på honom sjelf. Han har förkla¬
rat, att han icke är någon Don Quixote och det vare långt från mig
att påstå att han är det; ty jag har aldrig trott att han strider mot
väderqvarnar — snarare att han följer med dit vinden blåser.
Herr Berg: Herr Talman, mine Herrar! Ni må ej vänta, att
jag skall inlåta mig i något yttrande angående företrädet af den ena
eller andra af de stora principer, hvarom här tvistats. I händelse den
fråga, som nu närmast föreligger, ej skulle kunna lösas, utan att man
förut bestämmer sig för den ena eller andra af dessa principer, skulle
jag för min del sä mycket hellre hållit mig tyst som jag för närva¬
rande icke sjelf kan för mig göra klart, huruvida jag är frihandlare
eller protektionist. Men jag tror, att det i sjelfva verket icke är den
saken, hvarom nu är fråga. Här gäller ju endast om man antingen
skall bestämma tull på artikeln band alternativt med afseende derpå
huruvida franska traktaten kommer att ega bestånd under nästa år
eller icke, eller om man utan all hänsyn till franska traktaten skall
fatta beslut om denna tullsats. Frågan är således, om Kammaren vill
att den franska traktaten icke under några vilkor må få gälla under
nästkommande år. Vigten af denna fråga och de konseqvenser, hvar¬
till ett beslut i sådan syftning kan leda, ber jag att få lägga Kam¬
maren på hjertat. Äro vi verkligen beredda att i denna stund uttala
ett dylikt omdöme rörande traktaten? För min del är jag det icke,
och särskildt efter det yttrande vi nyss hört från statsrådsbänken vill
jag för ingen del ikläda mig ansvaret för ett beslut, som skulle för¬
anleda dertill att franska traktaten, äfven om tullfrågan i år icke
skulle blifva slutbehandlad i Frankrike, ovilkorligen måste vid utgån¬
gen af innevarande år upphöra. Af denna anledning kan jag således
ej instämma med dem, som yrka att den högre tullsatsen måtte af
Kammaren ovilkorligen och, oberoende af traktatens bestånd, godkän¬
nas. A7ore tullfrågans afgörande i Frankrike snart att emotse, skulle
jag måhända ej haft något emot att den högre tullsatsen, såsom Ut¬
skottet föreslagit, alternativt åsattes för det fall att traktaten med in¬
nevarande år kommer att upphöra; men på det af Herr Finansmini¬
stern anförda skäl, nemligen att osäkerhet derigenom skulle uppstå
under hela detta år hvilken tull under det nästkommande skulle blifva
gällande, anser jag lämpligast att nu endast den lägre tullsats, som af
Ang. tulla/-
gifterna å
band.
(Forts.)
N:o 49. 22
Måndagen den 3 Maj.
Ang. tullaf-
gifterna å
band.
(Forts.)
Bevillnings-Utskottet föreslagits för det fall att franska traktaten blif-
ver för nästkommande år förnyad, varder af Kammaren antagen. Jag
instämmer således med dem, som yrka att, utan hänsyn till traktatens
bestånd, tullsatsen för artikeln band må bestämmas i öfverensstäm¬
melse med momentet a i Utskottets förslag.
Herr E. G. Boström: Herr Talman! De bland Kammarens le¬
damöter, hvilka haft tillfälle att fullständigt genomgå Bevillnings¬
utskottets betänkande, hafva nog iakttagit, att de flesta bland de ar¬
tiklar, vid hvilka Utskottet föreslagit alternativa förhöjningar, äro så
kallade lyxartiklar, och inom Utskottet har med afseende å sådana ar¬
tiklar ingen meningsskiljaktighet förekommit. Äfven talaren från
Göteborg har varit med om dessa förhöjningar. Från sådana fraser
som att härigenom en skatt lägges på allmänheten till förmån för
några få fabrikanter voro vi åtminstone inom Utskottet förskonade.
Detta påstående kan så mycket mindre vara rigtigt, som dessa artiklar
icke äro föremål för svensk industri i egentlig mening. Utskottet hål¬
ler nemligen före, att det är i sin goda ordning att den mera förmögne
betalar något mera till statens behof för sina lyxartiklar än den mindre
bemedlade. År det till exempel billigt att den fattige, som konsu¬
merar bränvin, får betala 1 krona 40 öre kannan i tillverknings- och
försäljningsskatt, då deremot den, som har råd att dricka vin, slipper
med 42 å 55 öre kannan i tull?
År det då så orimligt att låta den, som begagnar siden och sam¬
met, betala något mera derför? Man invänder, att eu höjning i tullen
skulle uppmuntra till lurendrejeri; men jag påstår för min del, att
den, som vill lurendreja, gör det nog ändå, oafsedt om tullagiften är
något större eller mindre.
Man har förmenat, att den franska handelstraktaten skulle lägga
hinder i vägen för en ovilkorlig höjning af tullsatserna. Jag vet det väl,
och emedan traktaten ej skulle kunna förnyas, om tullförhöjningarna fixt
bestämdes, är det af denna anledning jag yrkar derpå, och jag skulle
blifva särdeles glad, om vi ändtligen kunde slippa ifrån denna franska
traktat; ty om det möjligen är sant, att den förr tillskyndat oss för¬
måner, torde den näppeligen göra det numera. Jag skall bedja att
få yttra några ord om våra hufvudsakliga exportartiklar, för att
visa, i huru ringa mån de beröras af den franska handelstraktaten.
Gå vi då först till artikeln spannmål, så är det egentligen hafre, som
från Sverige exporteras. Denna artikel var redan före franska trak¬
taten fri, och någon ändring deri har ej skett genom traktaten. Öf¬
vergå vi sedan till artikeln trävaror, så finna vi, att byggnadsvirke,
bjellra!’, sparrar och plankor af mer än 80 millimeters tjocklek äro
fria (80 millimeter äro lika med 2,7 decimaltum eller något mindre
än 3 verktum), hvaremot bräder af mindre tjocklek draga någon tull,
dock så obetydligt, att det ej spelar någon roll. Den utgör nemligen
endast 6V2 centimer per 100 meters längd; då nu 100 meter äro lika
med 340 fot, utgår således nämnda afgift för 2 tolfter. Hvad vidare
beträffar vår tredje stora exportartikel, jern, så är det sant, att den
franska tariffen belagt jern med så enormt höga tullsatser, att tillämp¬
ningen deraf vore liktydig med exportförbud. Men för svenskt jern,
Måndagen den 3 Maj.
23 N:o 49.
som för åtskilliga tillverkningar oundgängligen behöfdes, hade Frank- Ang. tuiiaf-
rike, innan ännu traktaten kom till stånd — ensamt för Sverige — 9'^and “
medgifvit nedsättning i tull. Dessutom har franska lagstiftningen ett ’
stadgande, som gör att tillämpningen af tullen å jern blir för oss all- or s'
deles betydelselös, ty Frankrike gifver industriidkare!! tullen tillbaka
vid export. Om till exempel en importör i Frankrike tagit in jern,
så får han ett qvitto att han fört in så och så mycket. När nu fabri¬
kanten visar, att han exporterat jernartiklar, i hvilken förädlad form
som helst, får han tillbaka den tullafgift, som belöper å det dertill
använda jernet. Det drifves i Frankrike en formlig handel mellan
jernimportörer och exportörer med dessa qvitton eller s. k. acquits.
Och detta är anledningen, hvarför det alldeles icke spelar någon roll,
hvilken tull som ligger på jernet. Och, för att slutligen nämna vår
sjöfart, så ber jag att få framhålla, att den förmån, som franska sjö-
fartstraktaten härutinnan tillskyndade oss, varit ingen. En likartad
förmån gafs nemligen äfven åt andra nationer utan vederlag, jag tror
redan innan vår handelstraktat började tillämpas, så att ej heller i
detta afseende torde vara något att befara.
Jag må bekänna, att jag icke fullt kunde fatta Herr Finansmini¬
sterns yttrande om att lian vore kyligt stämd emot den franska trak¬
taten, då han på samma gång ansåg, att denna traktat garanterade
oss en säker afsättningsort för vår förnämsta näring. Med de fakta,
jag nyss för Kammaren framlagt, tror jag icke att vår marknad ute¬
slutande beror på traktatens vara eller icke vara. Det var också ett
annat yttrande af Herr Finansministern, som föreföll mig temligen
egendomligt. Han sade nemligen, att, om det också vore antagligt
att Kammaren, sådan den nu vore sammansatt till en stor del af landt¬
man, skulle gå in på tullen på spanmål, så torde förhållandet blifva
annorlunda, då det blir fråga om vadmal, linne och ylle. För min
del håller jag före, att den, som något känner till saken, måste klar¬
ligen inse, att tullen på de gröfre sorterna af dessa varor är så enormt
hög, att den är så godt som ett importförbud. Jag har emellertid icke
hört ifrågasättas att tullen på nyssnämnda varor behöfde och borde
höjas. Finansministern yttrade: ni kunna vara förvissade om, att re¬
geringen icke kan afstå från en förlängning af traktaten till följd af
en eller annan rösts öfvervigt vid en gemensam votering. För min
del beklagar jag, om regeringen, när det kommer till kritan, verkligen
skulle hysa en sådan åsigt, ty, säga hvad man vill, tullbevillningen
utgör den förnämsta posten bland statsinkomsterna, och det kan väl
sättas i fråga, huruvida icke Riksdagens rätt att sjelf sig beskatta trä-
des för nära genom en dylik åtgärd. Man nämnde förhållandena år
1865; men dessa voro då helt annorlunda än nu. Landet hade icke
då en representation, som var ett sådant uttryck för landets åsigter,
som den nuvarande är, och icke heller sammanträdde den så ofta som
nu. Den hade icke tillfälle att så noga följa med ställningen som den
nuvarande representationen, och sålunda synas mig förhållandena nu¬
mera helt olika. Jag måste bekänna, att det förefaller mig som eu
märklig undfallenhet å Riksdagens sida, att den år efter år låtit trak¬
taten förnyas, utan att vidare fästa sig dervid. Ty efter mitt förme¬
nande är ingen synnerlig skilnad emellan att förnya en traktat och
]S:o 49.
Ang. tullaf-
gifterna å
band.
(Forts.)
24 Måndagen den 3 Maj.
att afsluta en ny. Det finnes, efter min åsigt, intet område, der Riks¬
dagen bort vara så ensamt rådande, som just på detta, der det gäller
att skaffa inkomster till statsbehofvens fyllande, hvilket också torde
vara grundlagens mening.
Det är på dessa grunder som jag förenar mig med dem, hvilka
yrkat att afgifterna å de ifrågavarande artiklarne må sättas fix.
Herr Granlund: En högt ärad talare på göteborgsbänken be¬
hagade, då lian nyss hade ordet och i lifiiga färger skildrade frihan¬
delns välgörande inflytande, fålla ett ganska häråt yttrande om Sven-'
ges fabrikanter. De kunna icke och hafva heller icke, sade han, skött
sin industri och de äro parasiter på samhällskroppen. Huru obetydlig
fabrikant jag än är och huru litet min stämma emot den värde tala¬
rens må väga i denna Kammare, måste jag dock söka tillbakavisa dessa
svåra beskyllningar. Månne den svenske fabrikanten förtjent att på
detta sätt offentligt tadlas? Månne vår svenska industri de senare år¬
tiondena har försämrats eller förbättrats? Månne industriidkarnes an¬
strängningar att med heder häfda sitt lands anseende på dessa stora
industriella stridsfält, dessa verldsexpositioner, förtjena dessa beskyll¬
ningar? Hafva de icke der vunnit lysande segrar för sitt lands an¬
seende i industrielt hänseende, och har icke Sverige genom dessa ut¬
ställningar intagit ett aktadt rum bland nationerna såsom ett industri-
idkande folk? Hafva de förtjent namnet parasiter på samhällskroppen,
derför att de med stora uppoffringar sålunda representerat sitt land
samt bragt ära åt nationen, utan att deraf sjelfva hafva kunnat bereda
sig någon egentlig fördel? Ty blir det fråga om att fullgöra en order
på den eller den artikeln till utlandet, så måste han till följd af de
höga tullar, hvaraf det land, från hvilken beställningen egt rum, om¬
gärdat sig, afstå från tanken att effektuera denna beställning, ty va¬
ran blir derigenom för dyr för köparen.
Hvilka åsigter man än må hysa om vare sig friliandeln eller pro-
tektionismen, så kan jag icke annat än på det varmaste protestera mot
dylika orättvisa beskyllningar mot våra fabrikanter, som nu under många
år kämpat mot de största svårigheter samt fått uppoffra mycket af
hvad den gamla, goda tiden gifvit dem, för att söka med heder upp¬
rätthålla sitt yrke och draga försorg om att kunna lemna arbete åt
sina arbetare. Nu, när det är fråga om att begära rättvisa i tullbe¬
skattningen i likhet med andra länder, hvilka omgärdat sig med höga
tullar, dä kallar man dem för liknöjda, slappa om sitt yrke och vill
anse dem som parasiter för sitt land. Och från många af dessa ar¬
betares sida, för hvilkas ekonomiska existens mången fabrikant kämpat
med stora svårigheter, hafva petitioner uppstått i en rigtning, som, en¬
ligt deras uppfattning, skulle förbättra deras ställning, men som allt
mer och mer öfverhopar oss med utländsk tillverkning, under det vår
egen industri i så många grenar är af dessa förhållanden djupt tryckt,
till skada så väl för arbetsgivare som arbetare.
Samme talare yttrade, att den svenska industrin icke sysselsatte
mera än något öfver 15,000 arbetare, inberäknadt qvinnor och barn.
Jag är nu visserligen icke i tillfälle att vederlägga denna uppgift, men
25 N:o 49.
Måndagen den 3 Maj.
jag kan måhända en annan gång göra det. För min del tror jag, att Ang. tullaf-
dessa siffror icke äro rigtiga. gifterna &
Jag skall icke uttala mig om den franska handelstraktaten. Men iand'
jag har icke kunnat vid ett tillfälle sådant som detta lemna oanmärkt lForts->
den beskyllning, som den värde talaren framkastat mot de svenska
fabrikanterne. Jag skall icke i saken göra något yrkande.
Herr Hammarberg: Jag skall icke söka följa de föregående ta-
larne på deras höga flygt å frihandelns och protektionismens område,
utan jag skall söka hålla mig till den förevarande punkten. Men med
anledning af det myckna talet om den franska handelstraktaten ber
jag få nämna, att jag för min del icke kan ogilla denna traktat, utan
tror, att den medfört sina fördelar. Att vid detta tillfälle uttala sig
för eller mot traktatens förnyande, anser jag icke vara rigtigt, då om¬
ständigheter, hvarom man nu icke har någon kännedom, kunna in¬
träffa, som derutinnan kunna ega inflytande.
Jag skall inskränka mig till att yrka bifall till de af Utskottet i
den föredragna punkten föreslagna lägre tullsatser och hemställa, att
Kammaren på de skäl, som Herr Finansministern anfört, måtte in¬
skränka sig till att stadga dessa lägre tullsatser, oberoende af den
franska handelstraktaten.
Herr J. Anderson i Tenhult: Som under den diskussion, som
nu pågått, jag vid jemförelse af mitt förslag med det af Herr Sääf
framstälda, funnit att de båda förslagen icke mycket skilja sig från
hvarandra, utan i hufvudsak öfverensstämma, ber jag att få återtaga
mitt yrkande och förena mig med det af Herr Sääf framstälda förslag.
Ofverläggningen var slutad. Enligt de yrkanden, som förekom¬
mit, gaf Herr Talmannen propositioner dels på bifall till Utskottets
hemställan i såväl mont. a) som mom. b), dels ock på de olika förslag,
som blifvit framstälda af Herrar Sääf och Hedlund; och fann Herr
Talmannen den förstnämnda propositionen vara med öfvervägande ja
besvarad. Votering blef begärd. I anledning häraf och för bestäm¬
mande af kontrapropositionen upptog Herr Talmannen ånyo de öfriga
yrkandena, af hvilka det som afsåg bifall till Herr Hedlunds förslag
nu förklarades hafva flertalets mening för sig. Men äfven angående
kontrapropositionen äskades votering, hvadan en så lydande ornröst-
ningsproposition först uppsattes, justerades och anslogs:
Den, som till kontraproposition i hufvudvoteringen antager det af
Herr Hedlund i förevarande afseende framstälda yrkande,
röstar Ja;
Den, det ej vill,
röstar Nej;
Vinner Nej, har Kammaren till kontraproposition i nämnda vote¬
ring antagit det yrkande, som af Herr Sääf under ofverläggningen
framstälts.
N:o 49. 26
Måndagen den 3 Maj.
Ang. tulla/- Den omröstning, som företogs enligt denna proposition, utföll
gifterna å me(j 93 -ja mot 39 nei • och erhöll alltså propositionen för hufvudvote-
band. • j 14 1
(Forts) rin§en ioljande lydelse:
Den, som bifaller i dess helhet hvad Bevillnings-Utskottet hem¬
stält i 5:te punkten af Betänkandet N:o 16,
Den, det ej vill,
röstar Ja;
röstar Nej;
Vinner Nej, har Kammaren beslutat, att, utan hänsyn till den
franska traktatens möjliga förlängande eller förnyande, rubriken band
i tulltaxan må erhålla den lydelse, som af Bevillnings-Utskottet i
mom. a uti nämnda punkt af dess förevarande Betänkande föreslagits.
I den senare voteringen röstade 116 ledamöter ja och 70 ledamö¬
ter nej; i följd hvaraf beslut fattats i öfverensstämmelse med ja-proposi-
tionen.
Punkterna 6—11.
Biföllos.
Ang. tulla/- Punkten 12.
giften för
ehampignoner. I afseende å artikeln Champignoner, för närvarande åsatt en tull-
afgift af 16 öre per skålpund, hade Kongl. Maj:t föreslagit tullafgif-
tens bestämmande till 30 öre per kilogram, kärlens vigt inberäknad;
och hade Friherre Klinckowström i sin förut omförmälda motion hem¬
stält om en förhöjning af tullen å ifrågavarande artikel till 30 öre per
skålpund.
Utskottet hade tillstyrkt:
att rubriken Champignoner måtte erhålla följande af Kongl. Maj:t
föreslagna förändrade lydelse:
”Champignoner, kärlens vigt inberäknad 1 kilogram — 30 öre.”
Herr Lönegren yttrade: Då jag icke förut vid behandlingen af
de stora tullfrågorna besvärat Kammaren med något anförande, torde
jag få påräkna öfverseende, om jag nu i fråga om åtskilliga af de sär¬
skilda tullsatserna kommer att taga Kammarens tid i anspråk med
några anmärkningar, som måhända af flertalet inom denna Kammare
anses vara af ringa betydelse, men som för den, som har att tillämpa
tulltaxan, äro af ganska stort intresse. För honom kan det nemligen
vara likgiltigt, om det ena eller andra systemet vid tulltaxans upprät¬
tande gjort sig gällande, men deremot är det för honom af vigt, att
bestämmelserna i denna taxa icke lemna rum för någon ovisshet
27 N:o 49.
Måndagen den 3 Maj.
om råtta tolkningen, utan kunna öfverallt med lätthet tillämpas. De Ang. tuiiaf-
sympatier, jag hyser för vår svenska industri och dem jag öppet be- s(ften f°r
känner, hafva alls intet att skaffa med de anmärkningar jag kommer chamPi9noner-
att framställa. (Forts.)
Den första af dessa mina anmärkningar gäller artikeln champig-
noner. Denna vara är liksom konserver och tryffel i nu gällande tull¬
taxa belagd med en tullafgift af 16 öre per skålpund nettovigt. I det
förslag till ny tulltaxa, som tullkomitén haft uppdrag att utarbeta,
har föreslagits, att tullen å samtliga dessa varor skulle beräknas efter
bruttovigt och bestämmas till 30 öre per kilogram. Denna tullsats
har äfven blifvit af Kongl. Maj:t godkänd och af Utskottet tillstyrkt.
Men derjemte har Utskottet, för den händelse franska traktaten upp¬
hör att vara gällande, för konserver och tryffel föreslagit en alterna¬
tiv tullsats af 50 öre per kilogram. Någon sådan alternativ tullsats
finnes deremot icke föreslagen för artikeln champignoner; till följd
hvaraf det kan komma att inträffa, att om champignoner inkomma på
konservburkar, hvilket oftast är fallet, draga de en tull af 50 öre, men
alldeles samma vara på annat sätt inlagd endast 30 öre. Då detta
väl icke kan vara lämpligt och förmodligen icke heller varit Utskot¬
tets mening, så tillåter jag mig föreslå, att Kammaren måtte för ar¬
tikeln champignoner besluta enahanda alternativa tullsats, som af Ut¬
skottet föreslagits för konserver och tryffel, eller 50 öre per kilogram.
Friherre Fock: Då jag ingalunda vill motsätta mig det yrkande,
som af den siste talaren gjorts, så hemställer jag till honom,'" om det
icke vore enklare, till förekommande af all förvillelse i delta hänse¬
ende, att båda de af honom föreslagna tullsatserna på champignoner
bestämdes till 50 öre per kilogram.
Herr E. 6. Boström: Jag ber att få erinra, att champignoner
verkligen beröras af franska traktaten. Om Herrarne slå upp bilagan
Ditt. A., som finnes bifogad betänkandet, så finna Herrarne bland de
artiklar, som draga en tull af 16 öre per skålpund, artikeln champig¬
noner utmärkt med en stjerna, hvilket betyder, att den berijres af
franska traktaten. Under sådana förhållanden tror jag, att det rigti-
gaste vore att bifalla Herr Lönegrens yrkande, på hvilket jag för min
del anhåller om proposition.
Friherre Fock: Emot den siste talaren får jag erinra, att arti¬
keln champignoner icke är föremål för bestämmelserna i franska trak¬
taten.
Herr E. G. Boström: Jag ber att ännu eu gång få fästa upp¬
märksamheten derpå, att å det af mig angifna ställe i bilagan vid ar¬
tikeln champignoner är satt en stjerna, hvilket ju skall utmärka, att
den beröres af bestämmelserna i oftanämnda traktat.
Herr Themptander: Jag vill endast fästa Herrarnes uppmärk¬
samhet derpå, att, om det är meningen att hädanefter, likasom hittills,
tullsatserna å champignoner, konserver och tryffel skola vara lika,
N:0 49. 28
Måndagen den 3 Maj.
Ang. tullaf- hvilket synes vara rigtigt, det torde vara nödigt att, vare sig man be-
giften för stämmer sig för den ena eller andra tullsatsen, dock göra en ändring
* TfortsT^i ^vad Utskottet här föreslagit, och för min del får jag säga, att det
01 s'^ af Herrar Lönegren och Boström framstälda ändringsförslag synes mig
vara det lämpligaste, hvarför jag yrkar bifall till detsamma.
Ofverläggningen förklarades slutad. Herr Talmannen gaf propo¬
sitioner såväl på bifall till Utskottets hemställan som ock på Herr
Lönegrens yrkande; och enär den senare propositionen besvarades med
öfvervägande ja, hade Kammaren således, med godkännande af den
utaf Utskottet för rubriken Champignoner föreslagna lydelse, beslutit:
a) att tullafgiften å Champignoner, kärlens vigt inberäknad, be¬
stämmes till 30 öre per kilogram, derest franska handelstraktaten kom¬
mer att för nästkommande år förnyas; men
b) att i motsatt fall denna tullafgift höjes till 50 öre per kilo¬
gram.
Punkterna 13—30.
Biföllos.
Ang. tallsaf- Punkten 31.
serna för hu-
dar och skinn. Kongl. Maj:t både föreslagit, att tullsatserna för Hudar och Skinn,
till pelsverk ej hänförliga, beredda — bvilka tullsatser för närvarande
utgjorde: för sulläder och bindsulläder samt hvitgarfvade (alunerade)
_ äfvensom sämskade hudar och skinn 6 öre för skålpundet och för an¬
dra slag 20 öre för samma vigtqvantitet — måtte utbytas mot satser
af respektive 14 och 47 öre per kilogram.
Utskottet hade hemstält,
att tullsatserna för Hudar och Skinn, till pelsverk ej hänförliga,
beredda, måtte bestämmas:
för sulläder och bindsulläder samt hvitgarfvade (alunerade) äfven¬
som sämskade hudar och skinn till 15 öre per kilogram; och
för andra slag, till 50 öre, jemväl per kilogram.
Efter föredragning af denna hemställan yttrade
Herr Granlund: Jag anser mig böra göra den anmärkning mot
klassificeringen i denna punkt, enligt hvilken sulläder, bindsulläder
samt hvitgarfvade eller alunerade äfvensom sämskade hudar och skinn
skola draga en lika tull af 15 öre per kilogram. Det förhåller sig
nemligen så, att det sämskade skinnet, som importeras, är i jemförelse
med de grafva hudarne af så tunn beskaffenhet, att man måste förvå¬
nas öfver, att det icke skall beläggas med högre tull än hudar. Så¬
som vi veta, inkomma klufna skinn, som hafva hvad vigt beträffar
betydligt högre värde, och dessa draga icke högre tull än groft sulfa-
29 Nso 49.
Måndagen den 3 Maj.
der. Jag anhåller derföre, att artikeln skinn må hänföras under rubri- Ang. tuiisat-
ken »andra slag» och åsättas tull af 50 öre per kilogram. Och jag*6’'"® {°r,hu'
kan försäkra, att detta icke är mer än rättvist. ar °c s
(Forts.)
Friherre Fock: Jag ber att få fästa uppmärksamheten derpå, att
i denna fråga icke någon motion är väckt. Utskottet har icke heller
begagnat sig af sin motionsrätt. Och under sådana förhållanden åter¬
står för den siste talaren ingen annan utväg att få sitt förslag upp¬
taget till pröfning än att yrka återremiss. För min del yrkar jag bi¬
fall till Utskottets förslag.
Vidare yttrades ej. Kammaren biföll Utskottets hemställan.
PtlTlJctOfl 3Q. Ang. införsel-
tull å humle.
Utskottet hade, med anledning af Friherre Klinckowströms förslag,
att Humle måtte åsättas en införseltull af 8 kronor per centner, i
förevarande punkt hemstält,
att artikeln Humle måtte åsättas en införseltull af 10 öre per
kilogram.
Grefve Bj örnstj erna anförde: Det förefaller mig som om Utskottets
yttrande i denna punkt icke vore alldeles rigtigt. Utskottet säger: »Då
humle utan att i egentlig mening utgöra en nödvändighetsvara, likväl
i egenskap af råmaterial för tillverkningen af maltdrycker är föremål
för allmän förbrukning, synes Utskottet denna artikel lämpligen kunna,
då den utifrån införes, underkastas beskattning». Detta är i sanning
en ganska egendomlig tankegång. I allmänhet har man hittills drifvit
den satsen, att råvaror, som importeras för att användas vid fabriker,
skulle inkomma tullfritt. Nu säger Utskottet tvärtom, just derför att
humlen är en råvara, som erfordras för tillverkning af maltdrycker,
bör den beläggas med tull. Jag kan icke fatta detta. Då man dess¬
utom vet, att den utländska humlen är kraftigare och bättre än vår
inhemska och att vårt land icke ens producerar tillräckligt af denna
sämre vara för att fylla ölfabrikernas behof, kan jag icke finna, hvar¬
för man genom att lägga tull på den utländska humlen onödigtvis vill
fördyra ett lefnadsbehof sådant som maltdryckerna.
Jag yrkar fördenskull afslag å Utskottets hemställan i denna
punkt.
Herr P. Persson i Stora Isie: I fråga om tull på humle kan
man icke befria sig från den farhågan, att bryggarne skulle komma i
frestelse att begagna surrogat för humle. Härom vore icke mycket att
säga, om dessa surrogat vore oskadliga, men så är icke förhållandet.
En bärlik frukt, som växer på en klängväxt i indiska arkipelagen och
som benämnes kockelkärnor, stundom levantnötter, är ett dylikt humle¬
surrogat, som mycket användts i utlandet, i synnerhet i England, der
missbruket framkallat en parlamentsakt, som stadgar ett vite utgörande
i svenskt mynt omkring 3,600 kronor för hvarje bryggare, som gör sig
fi:o 49. 30
Måndageu den 3 Maj.
Ang. införsel- skyldig till bedrägeri i detta afseende och ett vite af 9,000 kronor för
tull a humle, handlande, som försäljer denna vara till bryggare. De veten-
(I orts.) skapsmän, som omtalat detta sakförhållande i sina skrifter, hafva för¬
menat, att vårt lands bryggare icke skulle kunna vara nog samvets¬
lösa att begå ett dylikt bedrägeri. Ja, nog skulle man gerna vilja
tro det, men hvem garanterar för att de svenska bryggarne hafva öm¬
tåligare samvete än de engelska? Jag har mig icke bekant, huruvida
kockelkärnor eller levantnötter importeras till vårt land eller icke, ty
i Kommerskollegii berättelse om rikets införsel kan man icke få be¬
sked derom. Der står nemligen under rubriken »Frukter, och bär, ej
specificerade: friska, torra, inlagda», och under rubriken »Nötter: Ko-
kos-, Hassel-, Val- och andra slag». Efter denna uppgift kommer
man ej till någon visshet om kockelkärnor här i landet importeras.
Vid en hastig reflexion öfver ifrågavarande humlesurrogat kommer
man lätt att tänka på medel att hämma eller hindra ett så beskaffadt
missbruk. T. ex. en utomordentlig hög tull eller helt enkelt import¬
förbud med ett högt vite etc. Men härmed skulle saken dock föga
blifva hjelpt, då man vet, att detta surrogat begagnas dels direkt vid
ölbrygden, dels indirekt till förfalskning af humle för att göra den
kraftigare och följaktligen drygare.
Jag har velat hafva anfört detta till protokollet till den verkan det
kan förmå; allt under förhoppning att de administrativa myndigheterna,
skola låta sig angeläget vara att föranstalta derom, att undersökning
af det Öl, som brygges, måtte komma att ske en och annan gång li¬
tet hvarstädes, äfven i landsorten, så väl som undersökning af den
humle, som importeras. Endast under denna förutsättning kommer
jag att rösta för bifall till föredragna punkten i Utskottets förslag.
Grefve Sparre: Äfven jag ber att få yrka bifall till Utskottets
förslag. Det är ingalunda med verkliga förhållandet öfverensstäm¬
mande, att, på sätt den förste talaren nyss yttrade, den svenska hum¬
len är den utländska underlägsen. Jag är öfvertygad derom, att hum¬
len kan odlas lika väl här som i utlandet; och då genom fastställande
af en tullafgift å utländsk humle den inhemska humleodlingen skulle
erhålla en välbehöflig uppmuntran samt en ganska betydlig statsinkomst
skulle genom en sådan åtgärd vara att förvänta, så yrkar jag bifall
till Utskottets förslag.
Efter det öfverläggningen härmed förklarats slutad och propositio¬
ner gifvits enligt de gjorda yrkandena, biföll Kammaren Utskottets
hemställan.
Punkterna 33—35.
Biföllos.
Ang. tuliaf- Punkten 36.
giften för
speldosor. I fråga om artikeln speldosor, hvarå införseltullen för närvarande
utgjorde 50 öre per skålpund, var föreslaget af Kongl. Maj:t, att gäl-
31 Nso 49.
Måndagen den 3 Maj.
lande tullsats måtte utbytas mot en tullsats å 1 krona 20 öre per kilo¬
gram, och af Friherre Klinckowström, att densamma måtte höjas till 1
krona 50 öre per skålpund.
I anledning af dessa förslag hade Utskottet hemstält:
a) att tullafgiften för speldosor bestämmes till 1 krona 20 öre per
kilogram, derest franska handelstraktaten kommer att för näst¬
kommande år förnyas;
b) men i motsatt fall höjes till 2 kronor per kilogram.
Ordet begärdes af
Herr Lönegren, som yttrade: Det har verkligen väckt min för¬
våning att Bevillnings-Utskottet, i sträfvan att skaffa inkomster åt stats¬
verket fäst sina blickar på en sådan artikel som speldosor, ty impor¬
ten deraf är ganska ringa. Visserligen har den under några år upp¬
gått till 5 å 6,000 skålpund, men i allmänhet har den varit mycket
låg och år 1878 utgjorde den endast 1,776 skålpund. Den större in-
* komst, som skulle beredas statsverket genom den föreslagna tullför¬
höjningen af 80 öre, skulle belöpa sig till endast 600 kronor, och den
summan synes mig staten kunna både hafva och undvara.
Det är emellertid icke blott på grund af den högre tullsatsens
ringa verkan i finansielt afseende jag för min del anser densamma icke
böra antagas, utan äfven derför att denna artikel redan nu drager en
ganska hög tull. Jag afser härmed icke de små speldosorna, för hvilka
tullen nu ej är, ej heller bör vara särdeles hög, då införseln af en så¬
dan lätt smuggelbar vara eljest lätt dragés in på olagliga vägar, utan
stora speldosor, som till rätt stor myckenhet importeras och för hvilka
tullen är betydligt hög. Jag har sjelf någon erfarenhet i detta hän¬
seende, då jag tullbehandlat speldosor, som kostat ända till 20 kronor
per stycke i tull. För att göra mig ännu mera förvissad om förhål¬
landet har jag här besökt eu handelsbod, der dylika speldosor hållas
till salu, med begäran att få veta deras vigt in. m. En speldosa be-
fans då väga 35 skålpund, och efter nu gällande tulltaxa drager den
således en tull af 17 kronor 50 öre; efter Utskottets alternativa för¬
slag skulle tullen för densamma uppgå till cirka 30 kronor — en onek¬
ligen alltför hög afgift, då man tager i betraktande, att tullafgiften
för flygelpianos utgör endast 60 kronor, för tafflar och pianinos 40
kronor per stycke. För min del anser jag således den nuvarande tul¬
len för speldosor vara tillräckligt hög, och yrkar derför att mom. b)
icke måtte vinna Kammarens bifall.
Herr Fredricson: Jag yrkar bifall till Utskottets förslag. Jag
kan icke finna något skäl att borttaga den af Utskottet förordade alter¬
nativa tullsatsen å denna artikel, som ju icke användes af de obemed¬
lade klasserna, utan endast af förmögna personer.
Ofverläggningen förklarades slutad. Sedan Herr Talmannen fram-
Ang. tullaf¬
giften för
speldosor„
(Forts.)
N:0 49. 32 Måndagen den 3 Maj.
stält propositioner enligt de meningar som förekommit, biföll Kamma¬
ren Utskottets hemställan.
Punkten 37.
Bifölls.
Punkten 38.
Mom. a).
Bifölls.
Ang. tuliafgif- I »om. b) hade Utskottet hemstält,
ien för gröfre
gjutgods m. m. att tullafgiften å gröfre gjutgods, eldställshållare, fotskrapor, häng¬
lås, kaffeqvarnar, kopiepressar, paraplyställ, spottlådor m. m. måtte
höjas från af Kongl. Maj:t föreslagna 14 öre till 15 öre per kilogram.
Rörande detta moment yttrade
Herr F. G. Sandvall: Jag vill endast fästa Kammarens upp¬
märksamhet på en ganska stor oegentlighet, som här förekommer. Här
finnas nemligen sammanförda under detta moment och således under¬
kastade samma tull två så olika artiklar som gröfre gjutgods och häng¬
lås. Det vittnar i sanning om bra liten sakkännedom, då man kan
ställa gröfre gjutgods i paritet med hänglås, som väl måste hafva bra
mycket högre värde än motsvarande vigtsats gjutgods.
Jag gör dock icke något yrkande, utan bär endast velat påpeka,
att detta är en stor oegentlighet, som icke borde förekomma.
Vidare anfördes icke. Utskottets hemställan bifölls.
Mom. c), d) och e).
Biföllos.
Punkten 39.
Blef jemväl bifallen.
Ang. tuliafgif- Pakten 40.
ten för IcctneL
m. m. I anledning af Kongl. Maj:ts förslag, att kanel, kanelknopp och
Cassia lignea måtte åsättas en tullafgift af 82 öre per kilogram, hade
Utskottet tillstyrkt,
att införseltullen å kanel, kanelknopp och Cassia lignea måtte be¬
stämmas till 85 öre per kilogram.
Herr Lönegren anförde: Då artikeln kanel in. m. redan nu dra¬
ger en tullsats af omkring 100 procent af varans värde, anser jag för
Måndagen den 3 Maj.
33 N:o 49.
min del, att tullkomitén hade goda skäl för sitt åtgörande att, vid^%' tuliafgif-
upprättandet af nytt tulltaxeförslag, i fråga om denna artikel afrundaten for !canel
tullsatsen nedåt, från 82,34 öre till 80 öre per kilogram. Kongl. Maj:t ™' m'
godkände emellertid icke detta förslag, utan höjde förslagvis tullen för
denna vara till 82 öre; och nu har Utskottet föreslagit en ytterligare för¬
höjning till 85 öre per kilogram. Jag erkänner gerna, att kanel är
en öfverflödsvara, som bör draga hög tull, men en gräns bör äfven i
detta fall finnas, och tullen ej sättas så hög, att importören får i tull
erlägga varans hela värde eller derutöfver. Jag påyrkar dock icke nu
någon större nedsättning i denna tullsats, ty tiden derför är ännu icke
inne, utan hemställer endast, att Kammaren ville, i enlighet med tull-
komiténs förslag, bestämma den till 80 öre per kilogram.
Friherre Fock: Jag ber endast att få fästa den ärade talarens upp¬
märksamhet på, att i Kongl. Maj:ts proposition ifrågavarande tullsats
blifvit föreslagen till 82 öre per kilogram. Någon motion i ämnet har
icke blifvit väckt. Jag hemställer då, om under sådana förhållanden
någon annan tullsats än den af Kongl. Maj:t eller Utskottet föreslagna
kan komma under pröfning. Jag anhåller om bifall till den föredragna
punkten.
Ofverläggningen var härmed slutad. Kammaren biföll Utskottets
hemställan.
Punkterna 41—52.
Biföllos.
Punkten 53. An9- tuiiafgif-
ten för leJc-
För leksaker af trä eller sammansatta ämnen, med eller utan bets- saleer-
ning, målning eller lackering — hvilket slag af leksaker för närvarande
vore åsatt en införseltull af 25 öre per skålpund ■— hade Kongl. Maj:t
föreslagit en tullsats af 50 öre per kilogram bruttovigt, hvarjemte Fri¬
herre Klinckowström hemstält, att nämnda artiklar måtte åsättas en
införseltull af 1 krona 50 öre per skålpund.
Utskottet hade tillstyrkt:
»«) att tullafgiften för leksaker af trä eller sammansatta ämnen
med eller utan betsning, målning eller lackering bestämmes
till 50 öre per kilogram, derest nu gällande handelstraktat med
Frankrike kommer att för nästkommande år förnyas; och
b) att i motsatt fall tullafgiften för denna artikel höjes till 1 krona
50 öre per kilogram, i begge fallen med tillägg af den under
artikeln Leksaker af Kongl. Makt föreslagna anmärkning, så
lydande:
Vid förtullning af leksaker, alla slag, eger afdrag ej rum för askar,
papper och dylikt omslag, hvari de äro inlagda.»
Andra Kammarens Prof. 1880. N:o 49.
3
N:o 49. 34
Måndagen den 3 Maj.
Ang. tullafgif- Beträffande detta ärende anförde
ten för lek¬
saker. Herr Granlund: Jag skulle för min del gerna sett, att en något
(Forts.) högre tull åsatts leksaker. Vi kafva nyligen här i Stockholm sett en
utställning af slöjdalster från våra folkskolor, och nära nog största
delen af hvad från de mindre skolorna utstälts bestod af leksaker. Vi
hafva ock i vårt land ett par fabriker, som sysselsätta sig med lek-
sakstillverkning. Jag tycker derför, att man gerna kunde något skydda
tillverkningen af dessa småsaker. Jag vill visserligen icke hafva så hög
tull som Friherre Klinckowström begärt, men anser att man gerna kunde
höja tallen till en krona per kilogram. Vi hafva stora utställningar för
slöjdalster, och kommunerna göra icke obetydliga uppoffringar för slöjd¬
undervisningen, men man köper icke hvad som här tillverkats, utan
köper utifrån, emedan hvad som derifrån införes är bättre måladt etc.
och faller begärligare för att det är utländskt. Ehuru det således icke
skulle medföra någon särdeles inkomst för statsverket, tycker jag dock,
att för skyddande af denna barnindustri en något högre tull kunde
här vara lämplig. Och då man så villigt gör uppoffringar för befor¬
drandet af slöjdundervisning för äfven de mindre barnen, så borde man
ock söka förekomma, att man icke öfverflyglas af utländskt skräp i
denna väg; ty vill man befordra tillverkningen, är det en hufvudsak att
man befordrar och icke motarbetar afsättningen — ty då måste tillverk¬
ningen upphöra.
Jag skall emellertid icke göra något yrkande.
Efter det öfverläggningen förklarats slutad, blef Utskottets hem¬
ställan bifallen.
Punkterna 54—56.
Biföllos.
Ang. införsel- Punkten 57.
tull å majs.
Rörande artikeln majs hade framställningar blifvit gjorda, dels
inom Första Kammaren af Friherre Klinckowström, som föreslagit, att
omalen majs måtte åsättas en införseltull af 20 öre kubikfoten samt
malen majs, gryn, en tull af 1 krona 30 öre och mjöl en tull af 75
öre per centner, dels ock inom Andra Kammaren af Herr Pehr Pehrs-
son (motion N:o 61) om en tullafgift å majs af 1 krona per centner;
af Herr Carl Magni (motion N:o 77) att majs måtte påläggas en in¬
förseltull af 30 öre kubikfoten samt af Herr J. F. Fredricson (motion
N:o 99) att från och med år 1881 måtte till statsverket erläggas för
all från utlandet till Sverige införd omalen majs en tullafgift af 60
öre per centner och för mjöl af nämnda sädesslag en tullafgift öfver¬
stigande med 15 procent den af motionären för omalen majs här ofvan
föreslagna.
Utskottet hade, med anledning af nämnda framställningar, gjort
den hemställan,
att artikeln majs, omalen och malen, i taxan måtte åsättas en in¬
förseltull af 1,5 öre per kilogram.
Måndagen den 3 Maj.
35 N:o 49.
Rörande denna hemställan, mot hvilken Herrar C. S. Carlheim- Ang. införsel-
Gyllenskiöld, W. Cronéborg, L. Kockum, Friherre G. F. K. Bänne- tutt “ maJs-
kow och 8. A. Hedlund inom Utskottet reserverat sig, anförde (Forts.)
Chefen för Kongl. Finansdepartementet Herr Statsrådet Forssell:
Jag föreställer mig, att då så många af Bevillnings-Utskottets leda¬
möter biträdt förslaget om en tullsats å majs, uppgående till 14 å 15
procent af varans värde, hafva dertill medverkat flera skäl af olika art.
En och annan af Utskottets och Kammarens ledamöter lära hafva trott
sig i denna tullsats upptäcka ett lämpligt bidrag till beskattning af
bränvinsförbrukningen eller åtminstone till försvårande af bränvins-
tillverkningen och derför ansett sig böra medverka för befrämjande
af dessa »sedliga» syften. Jag kan för min del icke fatta denna tanke¬
gång. Hvad man å deras sida söker, är ju fördyrande af bränvinet;
det syftet kan tydligen på denna väg ej ernås. Genom att fördyra
råvaran till svenskt bränvin kan man ju icke inverka på bränvinets
pris, så länge varan får från utlandet införas på samma vilkor som
förr. Man bereder genom majstullen den inhemske bränvinstillver¬
karen en svårighet och dermed en förlust, hvilken han icke är i stånd
att taga igen af den inhemske bränvinskonsumenten, emedan den ut¬
ländska brän vinstillverkaren i samma mån får lättare att undersälja
honom; man minskar möjligen qvantiteten af svenskt bränvin, men
endast för att öka qvantiteten af utländskt, och den vinst, man tager
från en misshaglig svensk näringsidkare, gifver man åt eu annan nä¬
ringsidkare af samma slag, som väl icke borde förefalla mindre miss¬
haglig derför att han är utländsk. För den som fattar beslut efter
förnuftig beräkning och icke efter känslans drifter, lär väl detta skäl
icke kunna vara bestämmande.
Det finnes andra, som rösta för majstullen, såsom frihandlare, det
vill säga just derför att tullsatsen innebär en motvigt mot det skydd,
som den inhemske bränvinstillverkaren nu åtnjuter, just derför att
den minskar den fördel framför utländsk konkurrent, som åt honom
är beredd genom den ganska höga surtaxen. Utan att yttra mig om
befogenheten af att i detta ögonblick och på sådant sätt indirekt ned¬
sätta en svensk närings hittills varande skydd, må jag blott bedja
protektionismens målsmän framför andra hafva ögonen öppna för detta
anfall på eu af deras vigtigare positioner. Och då skyddstullspolitiken
till sitt väsen är en intressepolitik, vore det underligt, om icke brän-
vinstillverkarne främst skulle vara redo att taga vara på sina intressen:
de äro utan tvifvel fullt lika så berättigade att försvara innehafvande
förmåner, som andra att kämpa för förvärfvamde af nya fördelar. Och
mer än någonsin kunna väl bränvinstillverkarne i detta ögonblick, då
potatisens pris öfver hela landet noteras från 9 till 12 kronor per tunna,
hänvisa derå, att ett hinder för tillgodogörande af billig råvara, under
liknande prisförhållanden, för månget bränneri kan betyda detsamma
som stängning. Jag vet ej, hvad deras vänner protektionisterna egent¬
ligen skola svara på dessas klagande fråga: hvarför skall en svensk
industri, som sysselsätter 4,000 arbetare och maskiner till 400 häst¬
krafter, försvåras eller omöjliggöras, hvarför skall den svenska arbets¬
produkten tillbakasättas för den utländska? Jag vet icke heller, huru
N:o 49. 36
Måndagen den 3 Maj.
Ang. införsel
tull å majs.
(Forts.)
-till exempel idkarne af klädestillverkning och bomullsväfnad, som helt
naturligt ej vilja vara med om 15 procent tull på ull eller bomull,
med godt samvete kunna med 15 procent tull belägga råvaran till eu
industri, som nästan mäter sig med deras i tillverkningsvärde och ar¬
betarestyrka.
Vännerna af denna tullsats svara naturligtvis, att här aldrig kan
blifva fråga om undergång eller ens olägenhet för bränvinsindustrin;
de hafva också icke tänkt sig den verklighet, som nu är, eller ett po¬
tatispris af 9—12 kronor per tunnå, utan ett normalpris af 4 kronor,
hvilket det är dem angeläget att upprätthålla såsom oumbärligt för
en annan svensk näring — potatisodlingen. Utskottets majoritet —
den, som dikterat motiveringen — har tydligen betraktat den svenska
bränvinstillverkningen icke i dess förhållande till utländsk konkurrens,
icke heller såsom en sjelfständig näring, hvilken åt egna idkare må
bereda all den afkastning, som naturligen kan åstadkommas, utan alle¬
nast som konsument af en annan svensk närings produkter och i denna
sin egenskap skyldig att åt dessa bereda en skälig afsättning till skä¬
ligt pris. Man har velat dela lika och jemnt mellan bränvinsbrän-
naren och potatisodlaren, hindra den förre att använda ett billigare
råämne, för att sålunda tillförsäkra den senare ett högre pris för hans
vara. Det är klart, att om lafbränningen lyckats skulle man efter
samma grundsats hafva begärt förbud mot det för potatisodlarne men¬
liga användandet af renlaf såsom bränvinsmaterial. Denna mäkling
mellan inhemska producenter åt råvara och förarbetad vara har emel¬
lertid ett jemförelsevis underordnadt intresse; vore det möjligt att hålla
frågan inom dessa trånga gränser, skulle hon åtminstone icke hafva
uppkallat mig, utan skulle jag, såsom säkerligen de fleste i Kammaren,
hafva varit endast åskådare af den inbördes tvekampen mellan mot¬
satta skyddsintressen. Men frågan har genom Utskottets egen moti¬
vering erhållit vida större omfattning, så stor att jag icke kan under¬
låta att åtminstone söka framhålla, hvad Kammarens beslut skulle
innebära.
Hvad Utskottets majoritet vill med denna tullsats åstadkomma —
det är öppet och ohöljd! i motiven utsagdt: en reglering af potatis¬
priset, ett uppehållande af detta pris, när det af en viss anledning vill
sjunka ned under 4 kronor tunnan. Vare det långt ifrån mig att vilja
svara för att Utskottet härutinnan räknat rätt, eller för att den åsyf¬
tade verkan verkligen kommer att ernås. Det är klart, att sådan
verkan alldeles icke uppkommer på de ställen, der bränvinsbränning
och potatisodling hafva föga eller intet med hvarandra att göra, så¬
som i Svealänderna: der åstadkommer man genom majstullen endast
skada för bränvinsbrännaren, utan att i någon man gagna potatisodla¬
ren. Man måste noga lägga märke dertill, att i hvarje fall den åstun-
dade verkan —• potatisprisets reglering — alldeles icke kan vara så
vidtomfattande som Utskottet synes förmena, då det talar om den
svenska potatiskulturens intressen. Som vi alla veta, äro rotfrukter eu
vara, som både af ekonomiska och fysiska skäl icke tål långa trans¬
porter, åtminstone landvägen; intyg derför kan man bland annat hemta
af jernvägstrafikstyrelsens berättelse, som visar, att jordfrukter äro,
näst malm, af alla varor den, hvars medeltransportlängd är lägst —
Måndagen den 3 Maj.
37 N:o 49.
5 å 6 mil. De faktorer, som bestämma prisen på rotfrukter i södra Ang. införsel-
delarne af vårt vidsträckta land, kafva derför föga eller intet infly- tul1 & maJs-
tande på rotfruktspriset i mellersta ock norra Sverige. Man kan icke (Ports.)
uppkalla Norrlands, Dalarnes, Södermanlands, Vestmanlands eller Upp¬
lands allmoge till skydd mot potatisens användning i brännerierna, ty
deras egen rotfruktsskörd går icke, eller mycket litet, till bränvins-
pannorna, och ett öfverflöd af oanvänd potatis i Skåne har nästan in¬
gen verkan på värdet af mellersta och norra Sveriges rotfrukter. Om
majstullen bidrager att uppehålla potatispriset, sker detta endast i de
trakter, der denna produkt odlas i större mängd för brännvinsbränning,
det vill säga inom Yestergötland i synnerhet Skaraborgs län, i Öster¬
götland, i Småland, i Blekinge, och inom Skåne hufvudsakligen i Kri¬
stianstads län. Det är der, och der allenast, som olägenheten kännes
af en minskad afsättning till brännerierna, och det är sålunda ett rent
lokalt lidande man vill bota.
Men om sålunda Utskottet i ett hänseende öfverskattat frågans
vigt, har det deremot i ett annat ej mindre vigtigt hänseende under¬
skattat densamma. I de provinser jag nyss uppräknade användas om¬
kring 1,600,000 tunnor rotfrukter till bränvinsbränning, men samma
län producerade af rotfrukter tillsammans 7,600,000 tunnor eller 5 mil¬
lioner tunnor utöfver bränneriernas behof. Nu är det klart, att om
den ifrågasatta åtgärden har den dermed åsyftade verkan, sä kan denna
verkan icke vara inskränkt endast till de 1,600,000 tunnor, som gå
till brännerierna, utan måste träffa äfven de 5 millioner tunnor, som
användas till andra behof. Ingen lag i verlden kan skaffa ett visst
pris för tunnan som belöning allenast åt den potatisodlare, hvilken
säljer sin vara åt bränvinsbrännaren, utan att samma pris tillfaller
äfven grannen, som säljer samma vara till sättpotatis eller till föda
åt bomullsväfvaren och daglönaren; ty om grannen skulle sälja billi¬
gare, så köper bränvinsbrännaren hos honom.
Det gäller sålunda att hindra, säg 7,600,000 tunnor potatis att
falla under ett pris af 4 kronor per tunna. Ett pris af 3 kronor 50
öre är för litet för potatisodlaren — derför en tull på majs, som skaffar
honom 50 öre mera! Den, som skall betala dessa 50 öre, är natur¬
ligtvis konsumenten, men icke blott bränvinsbrännaren, utan äfven
potatisätaren. Men hvem är potatisätare ? Så vidt jag vet, jemt upp
den fattigaste delen af Sveriges — och särskilt äfven af Skånes, Små¬
lands och Östergötlands befolkning — och jag tänker nu naturligtvis
icke blott på landsbygdens torpare och daglönare, utan äfven på stä¬
dernas arbetare. Chefen för Finansdepartementet, som mer än en
gång, då han nödgas till statsbehofvets fyllande begära tull af några
öre på kaffe eller tobak, fått höra just i denna Kammare långa tal
om hjertlösheten uti beskattningen af den fattiges njutningsmedel,
han kan svårligen underlåta att nu erinra derom, att hvad man här
har för afsigt, det är att på en omväg fördyra den fattiges och nästan
uteslutande den fattiges lifsmedel — en vara, som i månget hem är
det enda födoämnet. Jag har tillstyrkt ett förslag — särskildt vid
denna riksdag — att höja tullen på tobak, som är en öfverflödsvara
och ett icke oskadligt njutningsmedel blott för ett mindretal af Sveriges
manliga befolkning. Här bjuder man, under protest mot tobakstullen,
N:o 49. 38
Måndagen den 3 Maj.
Ang. införsel- till ersättning en tullsats, som innebär vida drygare afgift på — po-
tull å majs. tatis, hvilken är ett oundgängligt födoämne för män, qvinno!- och barn.
(Forts.) Det syneg nog, att Utskottet velat afvända denna anmärkning
genom att emot potatiskonsumenten uppställa den fattige potatispro¬
ducenten, den del af södra Sveriges befolkning, som på sina små jord¬
stycken af mager beskaffenhet icke kan frambringa annat än rotfrukter.
Det är deras fara, som vi skola behjerta; det är denna magra jord,
som i främsta rummet säges blifva obrukbar till följd af potatisprisets
.fall. Jag bestrider på det bestämdaste giltigheten af detta argument.
Det hvilar på en både teoretiskt och praktiskt origtig förutsättning.
Antag det värsta, eller att under kommande tio år — fortare kan det
knappt ske — den svenska bränvinstillverkningen småningom vänder
sig från potatisförbrukning till majsförbrukning, hvad händer då? Na¬
turligtvis att småningom potatisodlingen minskas, till dess att den ned¬
bringas till den höjd, som svarar mot det minskade behofvet. Ett
stadigt och varaktigt sjunkande potatispris föranleder kulturens för¬
ändring till eu produktion, som bättre lönar sig, och derigenom brin¬
gas åter småningom priset att återgå. Men hvilka företaga väl en
sådan kulturens förändring? Naturligtvis icke de, hvilkas jord ej kan
frambringa annat än potatis, utan just de, som med större förmån
kunna på sin jord producera råg eller hafre och derför öfvergifva po¬
tatisen. De förra förblifva i ostörd besittning af sin potatiskultur och
komma väl småningom genom konkurrensens minskning tillbaka till
ett högre pris.
Man har slutligen äfven här talat om statskassans behof och de
116,000 kronor, som majstullen skulle bereda i tullinkomst. Tullsatsen
är dock, såsom af Utskottets motivering tydligen framgår, afsedd att
förhindra införsel af majs och den är tillräckligt hög för att verkli¬
gen vara prohibitiv. Men en majsimport, som' inställes — gifver in¬
gen statsinkomst, vore än i tulltaxan skrifveri en tio gånger så hög
tullsats som den nu föreslagna. Chefen för Finansdepartementet har
sålunda här ingenting att med tacksamhet mottaga.
Herr Ola Månsson: Jag har vid föredragningen af detta be¬
tänkande icke förut yttrat mig, men i detta speciella fall ber jag att
få säga några ord.
Jag har förestält mig, att de motioner, som gått ut på bestäm¬
mande af en tullafgift på majs, varit ganska välbetänkta. Skall man
nu en gång idka bränvinstillverkning inom landet, så passar det svår¬
ligen i stycke att taga råvaran från utlandet. Bränvinsbränningen är
i och för sig icke den modernaste fabrikshandtering, och skall man
taga råvaran dertill utifrån, då lämplig sådan finnes inom landet, då
tror jag det vara bättre att köpa sjelfva bränvinet från utlandet. Det
är ju mycket enklare och förbrukningen blifver mindre.
Jag tror emellertid, att man bör tänka på de små, fattiga jord-
brukarne, hvilka, för att kunna förvärfva de kronor och ören, som
åtgå för betalande af deras utskylder till kronan och kommunen, måste
få sälja några tunnor potatis. I stället för potatis ser man likväl
numera bränvinsbrännarne på en mängd ställen begagna majs, som
lemna!- en betydlig mängd sprit och hvaraf man jemnförelsevis får
Måndagen den 3 Maj.
39 5:0 49.
mera bränvin. Särskildt på de ställen, der man för bränningen an -Ang. införsel-
vänder nyare slags redskap, bar det visat sig, att man icke anser med tul1 “ maos-
sin fördel förenligt att begagna potatis. I de orter, hvilka blifvit (Forts.)
lyckliggjorda med sådana apparater af ny konstruktion, der behöfver
icke vidare någon potatis odlas. Sådant är man der befriad ifrån,
ehuru jordbeskafienheteu på många ställen är sådan, att det är det enda
säde jorden kan frambringa. Det vore, såsom sagdt, i min tanke lika
bra, att taga sjelfva bränvinet från utlandet, som att, på sätt nu sker,
införskrifva råvaran. Det blir blott den lilla skilnaden, att staten om¬
sätter sin nuvarande bränvinsskatt till tull på bränvin. Skall staten
vara liberal i det ena fallet, bör den ock vara det i ett annat.
Jag för min del anser det således vara det sundaste och bästa,
att i det nu förevarande fallet lemna bifall till det skydd Utskottet
föreslagit. Den föreslagna tullsatsen anser jag dock snarare för låg
än för hög.
För min del yrkar jag sålunda bifall till Utskottets hemställan i
denna punkt.
Herr Dickson: Jag begärde ordet, derför att jag tyckte, att
Herr Talmannen ämnade låta klubban falla utan att något yrkande
om afslag å Utskottets hemställan i denna punkt blifvit afgifvet, och
ett sådant yrkande vill jag göra. Efter Herr Statsrådets och Chefens
för Finansdepartementet yttrande i ämnet kan jag emellertid uttala
mig helt kort. Jag har dertill icke mycket att lägga.
Dels derför att majs är en vara, som på senare tiden i stället
för potatis börjat allt mer användas vid bränvinstillverkningen, dels
derför att samma vara i åtskilliga delar af landet användes till krea¬
tursfoder, och dels slutligen derför att den, på sådant sätt använd,
visat sig vara för jordbruket särdeles nyttig, i det densamma tillfört
jordbruket ett kraftigt tillskott af gödningsämnen, tror jag, att det
vore mycket lämpligt och godt, om denna vara finge tullfritt införas
utifrån och icke åsättas sådan tull, som här är i fråga.
Jag yrkar således i största korthet afslag å Utskottets och bifall
till reservanternes förslag.
Herr Nils Petersson: Jag har begärt ordet hufvudsakligen för
att söka vederlägga något af hvad Herr Finansministern nyss behagat
yttra.
Hvad först angår hans påstående, att det, vid sådant förhållande
att potatisen stode sa högt i pris som till 9 å 12 kronor tunnan, vore
nödvändigt för bränvinsbrännarne att, i stället för potatis,' använda
majs, och att det derför vore origtigt att fastställa sådana tullsatser,
att man icke heller kunde köpa denna vara, så tror jag icke, att hans
resonnement i det afseende! håller streck. Ty 9 å 12 kronor är det
högsta pris, hvartill potatis gerna kan uppgå. Yäl uppgick priset till
sådan höjd under förlidet år, men i de flesta fall står en tunna pota¬
tis blott till 5 å 6, möjligen 7 kronor, och för att visa, att till och
med detta jemförelsevis billiga pris af 5, 6 eller 7 kronor icke utgör
något hinder för bränvinsbrännaren att i stället köpa majs, vill jag
nämna, att jag talat med bränvinstillverkare från min ort, som för-
N:o 49. 40
Måndagen den 3 Maj.
Ang. införsel- klarat, att lian kunde få köpa potatis till 5 kronor per tunna, men att
tull å majs. }ian ändock funne med sin fördel förenligt att hellre använda majs,
(Forts.) emedan, äfven då potatispriset står så lågt, majsbränvinet ställer sig
såsom färdig produkt för honom billigare. Och då man ofta kan här
i landet få köpa potatis för 4 å 5 kronor tunnan, men ändå införskrif-
ver stora qvantiteter majs från utlandet, så hemställer jag, huruvida
det kan anses rätt och billigt, att under sådana omständigheter maj¬
sen är tullfri. Herr Finansministern har sjelf sagt, att potatisodlaren
kunde behöfva något skydd och medgifvit, att denna vara kan stå så
lågt i pris som 4 kronor tunnan, det vill säga nätt och jemt hvad pro¬
ducenten behöfver för att få kostnaderna betäckta. Men producenten
bör väl billigtvis någon gång få någon förtjenst på sina produkter,
och det är dessutom ej endast potatis, som bland våra egna produkter
kan användas till bränvinsbränning. Bränvinsbrännaren kan, om po¬
tatisen är för dyr eller ej finnes att tillgå, begagna råg och korn,
hvilka varor i allmänhet ej stå så högt i pris, att dyrheten hindrar
honom att använda dessa råämnen.
Då Herr Finansministern vidare framhåller den fattige arbetarens
intresse och säger, att han får betala sin potatis dyrare, derför att
bränvinsbrännaren uppjagar priset, vill jag erinra om, att den fattige
potatisodlaren kan vara lika mycket i behof af en liten besparing, som
den fattige konsumenten. Må man betänka, att en stor del pennin¬
gar går ur landet för majsimporten och att odlingen af potatis är en
af landets mest naturliga näringar. De magra trakterna i Sverige
behöfva rotfrukter för cirkulationen, och potatis är på sådan jord den
för ändamålet mest lämpliga förfrukt.
I dessa hänseenden torde alltså Herr Finansministerns påståenden
få anses vederlagda. Jag finner derför den föreslagna tullen på majs
välbetänkt och yrkar bifall till Utskottets förslag i denna punkt.
Herr E. G. Boström: Till de skäl, som Utskottet anfört i denna
punkt, skall jag anhålla att få lägga ytterligare några. Om Herrarne
räkna efter hvad den föreslagna tullen skulle göra, är det 63 öre per
centner. För att följa den kalkyl, som här är gjord, skulle kostnaden
för en kanna bränvin, tillverkad af majs, genom tullen stiga från 43
till 48 öre, under det att den, producerad af potatis, kostar 50 öre.
Således blir det äfven efter den tull, Utskottet föreslagit, fördelakti¬
gare att bränna med majs än potatis.
Herr Finansministerns långa tal nyss om den skada den föreslagna
tullsatsen skulle åstadkomma genom att framkalla ökad import af ut¬
ländskt bränvin, torde ej hålla streck, då man tager i betraktande den
höga skyddstull bränvinsbränningen i vårt land åtnjuter.
Men det är egentligen ej för den saken jag begärde ordet. Jag
gjorde det, då jag hörde Herr Finansministerns sätt att argumentera,
huru han sökte ställa upp och hetsa det ena intresset mot det andra.
Visserligen hafva vi under debatten i tullfrågorna hört frihandelns och
protektionismens målsmän stå skarpt emot hvarandra, men de äro par¬
tier, som uti alla länder funnits och finnas, oberoende af de yrken
eller intressen de haft. Att deremot, såsom Herr Finansministern,
söka ställa potatisodlarens och potatiskonsumentens intressen mot hvar-
Måndagen den 3 Maj.
41 N:o 49.
andra, ylle- och bomullsfabrikanternes intressen mot deras, som kon- Ang. införsel-
sumera deras produkter, det är ett sätt att argumentera, som man ej tul1 “ maJs-
borde få höra från statsrådsbänken. Det vet jag åtminstone, att inom (Forts.)
Utskottet man ej tagit hänsyn till dylika enskilda intressen, utan sökt
häfda det allmännas. Men det är ej första gången vi från Finans¬
ministern få höra dylika uttalanden. Jag minnes vid förlidet års riks¬
dag, då det var fråga om jernvägshypoteksfonden, så skulle afvoghe-
ten mot privatbankerna tjena till medel att befrämja denna sak, och
frågan om indragning af deras femkronesedlar framkom samtidigt; i
år vid fråga om landträntmästarne skulle än vidare denna afvoghet
begagnas, och då voro tiokronesedlarne framme och balanserade. I
dag hafva vi fått höra än mera af samma art.
Några af Herr Finansministerns uppgifter torde ock behöfva be¬
lysas. Han sade, att 1,600,000 tunnor potatis årligen åtgå till brän-
vinsbränning och att landet derjemte producerar 6 millioner tunnor
deraf. Han sade vidare, att det var eu naturnödvändighet och ett
axiom, att eu prisstegring på den vid bränvinsbränningen använda
potatisen skulle medföra samma verkan på all annan producerad po¬
tatis. Men han sade också, att denna vara ej tål lång transport och
att odlingen af potatis för bränvinsbränning är koncentrerad i vissa
trakter af landet, nemligen i Kristianstads och Skaraborgs län samt
delar af Östergötland, Småland och Blekinge. Men produceras pota¬
tisen endast i dessa delar af landet? Produceras icke potatis tvärtom
i de flesta delar af landet? Och då den ej tål lång transport, så frå¬
gar jag, huru priset på potatis inom Kristianstads län skall kunna in¬
verka på potatispriset i t. ex. Upland.
Jag föreställer mig, att äfven andra bland Herr Finansministerns
uppgifter vid närmare granskning skola visa sig hafva samma valör.
För min del anhåller jag om bifall till Utskottets förslag.
Herr Statsrådet Hammarskjöld: Jag har försökt göra klar för
mig meningen med den föreslagna majstullen och den synes mig ej
kunna vara mera än ett af två: antingen skall denna majstull vara en
skatt eller också hafva till afsigt att förändra priset på vissa varor.
Skall majstullen vara en skatt, så blir den naturligtvis en beskattning
på den användning af majs, som i vårt land förekommer. Utskottet
synes mig hafva resonnerat, som om denna importartikel egentligen
användes i och för bränvinsbränningen, och Utskottet torde derför få
anses betrakta majstullen såsom en ny form för bränvinsskatt. För min
del är jag ingen vän af bränvinet och dess begagnande; jag har icke
heller vid ett föregående riksmöte haft något emot en förhöjning i
bränvinstillverkningsskatten och skulle ej heller nu hafva något emot
en ytterligare förhöjning deraf, men jag kali icke anse det klokt att
beskatta bränvinstillverkningen på två olika vägar. Vill man höja be¬
skattningen på bränvinstillverkningen, så är det enklaste och rigtiga-
ste sättet att göra det direkt. Derigenom får man inkomster för
statskassan, om sådana afses med förslaget, och skadar ej bränvinstill-
verkaren mera än behöfligt är. Om man åter jemte direkt skatt å
bränvinstillverkningen försöker att indirekt träffa denna tillverkning
genom att beskatta råvaran, som bränvinsbrännaren använder, så kan
N:0 49. 42
Måndagen den 3 Maj.
Ang. införsel- man möjligen nå sitt mål att höja priset å bränvin, men man skaffar
tull å majs. ]cke gtaten inkomster, svarande emot den förhöjning i bränvinstillverk-
(Forts.) ningskostnaden, som man har åstadkommit. Det blir nemligen nytt
besvär och nya svårigheter med nya kostnader genom en sådan tull.
Hvar och en vet, att tullen ådrager varan icke blott en förhöjning i
priset, svarande emot tullafgiften, utan det blir åtskilligt plus, som
kommer till och som aldrig kan förekommas, när helst man på den in¬
direkta vägen vill beskatta en vara. När vi således hafva en direkt
skatt på bränvin, kan jag icke finna det på något sätt förnuftigt att
också med en indirekt afgift beskatta samma vara. Vill man höja
skatten, bör det ske direkt.
Såsom sagdt, synes man trott, att majs användes uteslutande i och
för bränvinstillverkning; men det har blifvit yttradt i Första Kamma¬
ren under dessa tulldebatter och äfven här i denna Kammare i afton,
att majs äfven i stora myckenheter användes för uppfödande af bo¬
skap. Särskildt är enligt meddelanden från Skåne svinafveln der be¬
roende på tillgång af majs. Ått verkligen majs användes till annat
än bränvinstillverkning synes mig klart framgå af en jemförelse emel¬
lan å ena sidan de qvantiteter majs, som af Utskottet uppgifvits vara
importerade under hvarje af de senare åren, och ä den andra de sta¬
tistiska uppgifterna angående bränvinstillverkningen i riket för åren
1875, 1876, 1877. Jemför man dessa sifferuppgifter, så skall man
finna, att icke obetydligt mera majs blifvit importerad, än som an-
vändts till bränvinstillverkningen. Den öfriga delen af det importe¬
rade måste vara använd till något annat ändamål, antagligen för
kreaturen; och då kreatursafveln börjat blifva en ganska betydande
näring i landet, särskildt för export, kan jag icke finna välbetänkt att
fördyra ett råämne, som densamma behöfver för sin utveckling.
Det ser likväl ut,' som om Utskottet icke egentligen förestält sig,
att tullen på majs komme att utgöra eu inkomstkälla för staten, utan
Utskottets afsigt dermed synes förnämligast hafva varit att hålla po¬
tatisprisen uppe. Herr Finansministern har i detta hänseende enligt
mitt förmenande fullt rigtigt framhållit, i hvad mån en dylik förhöj¬
ning i potatispriset genom förhöjd tull å majs kan komma i fråga och
hvad betydelse en sådan förhöjning kan komma att få. Jag vill der¬
för icke besvära Kammaren med ett upprepande af hvad Herr Finans¬
ministern redan klart och tydligt uttalat; jag vill endast lägga Kam¬
maren på hjertat betydelsen af ett beslut i denna rigtning. Det är
kändt, att denna Kammare är delad i tvenne stora afdelningar i af¬
seende å frågan om utsträckning af den politiska rösträtten. Det fin¬
nes en del af Kammarens ledamöter, hviika anse, att eu stor del af
landets befolkning icke är satt i tillfälle att här bevaka sina intressen
och hviika derför önska en utsträckning af denna rösträtt. Det skulle
förefalla mig besynnerligt, om denna del af Kammaren skulle vilja
genom eu tullbeskattning skada dessa orepresenterade, hvilkas talan
man ju eljest uppgifver sig vilja föra, då uppenbart är, att den före¬
slagna tullen afser att hindra dem att få sitt vigtigaste födoämne för
så skäligt pris som möjligt. Den andra delen af Kammaren, som icke
är med om en utsträckning af den politiska rösträtten, borde känna
sig* så mycket mera förhindrad att bidraga till ett beslut, som komme
Måndagen den 3 Maj.
43 N:o 49.
att direkt ingripa i de orepresenterades intressen. En utsträckning af Ang.införsel-
den politiska rösträtten kan anses obehöflig, endast om Riksdagen i tul1 “ majs■
sin nuvarande sammansättning visar sig hafva ett öppet öga äfven för fFortsd
de fattiges bästa.
Det är af dessa skäl, jag på det allvarligaste afstyrker bifall till
Utskottets hemställan och yrkar, att artikeln majs må såsom hittills
vara tullfri.
Herr Jöns Rundbäck: Det förundrar mig ganska mycket, att
Utskottet blifvit så svårt anfallet, då Utskottet sjelf sagt och, såsom
mig synes, med rätta kunnat säga, att frågan om majs tagits i nog¬
grant öfvervägande —• hvithet efter mitt förmenande Utskottet icke
kunnat säga på just så många ställen mera än här.
Hvad angår Chefens för Finansdepartementet yttrande, att det
var det enskilda intresset som här gjorde sig gällande, så får jag för¬
klara, att mina i går uttalade åsigter rörande dessa förhållanden icke
härleda sig från något enskildt intresse. Jag är ingen fabriksidkare.
Mitt yttrande var alstradt af fosterlandskärlek och af min uppfattning
om hvad jag anser bäst för landet samt om dess förmåga dels att
draga de bördor, som för fyllandet af statens behof äro nödvändiga,
och dels att motsvara våra näringars kraf.
Herr Finansministern påpekade vidare, att det vore origtigt att
sätta tull å majs, då potatisen kostade 10 å 12 kronor tunnan. Ja,
Gud nå’s, detta är fallet eller har åtminstone nyligen varit det. Men
detta beror icke på odlaren eller på jorden, utan på potatissjukan och
på de ogynsamma år vi hafva haft. Men om sådant icke är bra för
de fattige, så är det icke bättre för Chefen för Finansdepartementet.
Ty skulle potatisens fördyrande hafva till följd inskränkning i vår
bränvinstillverkning, så vore Finansministern nödgad att se sig om
efter nya hjelpkällor för fyllandet af statsbehofven. Detta är en fråga,
som icke heller är obetydlig att tänka på, allra helst för en finans¬
minister.
Samme statsrådsledamot sade också, att det är omöjligt att stegra
priset på potatis och jordfrukter i allmänhet, derför att de icke bära
transportkostnaderna. Ett faktum är emellertid, att potatis för när¬
varande hemtas från Tyskland samt från Gotland och Oland exempel¬
vis ända till Göteborgs och Bohus län. År icke detta ett bevis på,
att denna vara tål transportkostnaderna och det på ganska långa, till
100-tals mil uppgående vägsträckor ändå?
Slutligen har Chefen för Finansdepartementet påstått, att tull å
majs icke förmår att höja priset på potatisen och icke heller bör göra
det till förfång för den fattigare befolkningen. Nå ja, om tull å majs
icke fördyrar potatisen, så skadar det ju icke att åsätta en sådan tull;
för jordbrukaren blir då en sådan åtgärd icke af någon nytta, och
andra få heller icke något ondt deraf. Herr Finansministerns reson-
nement i detta fäll kan jag verkligen icke följa.
En talare på göteborgsbänken sade, att majs vore ett förträffligt
gödningsämne — och med honom instämde representanten från Upsala
— samt att det derför vore fördelaktigt att importera majs från Amerika
och i stället exportera desto mera hafre. Här hafva vi, som man lätt
N:o 49. 44
Måndagen den 3 Maj.
Ang. införsel-kan finna, åter handelsintresset framme: ju mera majs man inför i
tull å majs. landet, desto mera kan man förtjena på hafreexport! Man närer sanno-
(Forts.) likt den förhoppningen, att fä skörda lika stor vinst som den, hvarom
en representant från Skåne härom dagen talade, då han nämnde,
hurusom en handlande skickade till utlandet varor till afsalu för ett
värde af 100,000 kronor, i det främmande landet uppköpte produkter
för 200,000 kronor och slutligen sålde dessa i hemlandet för 300,000
kronor; å hvilken affär således uppstod en vinst af 100,000 kronor.
Men jag tror icke, att det skulle vara så nyttigt för landet, om vi
hemtade kreatursfödan från Amerika och brödfödan för oss sjelfva från
Ryssland och i stället här hemma odlade hafre. Jag hade tvärtom
förmodat, att man till befrämjande af landets välstånd och förkofran
i det stora hela borde uppmuntra den jordbrukande befolkningen att
odla de ädlare sädesslagen. Men nu vilja alla odla hafre och man säger,
att potatisen gerna kan gå under. År det så, komma vi i sanning i
sämre ställning än de så vanlottade irländarne, som åtminstone hafva
sin potatis att lefva af.
Hvad denna fråga har med den politiska rösträtten att skaffa kan
jag omöjligt förstå. Man har här sagt, att lika litet som de, hvilka
önska den politiska rösträttens utsträckning, af hänsyn till den obe¬
medlade befolkningen kunna gilla den här ifrågasatta tullförhöjningen,
lika litet skola de, som äro mot en sådan utsträckning, af samma hän¬
syn vara med om denna förhöjning. Jag får säga, att denna sak sy¬
nes mig åtminstone icke kunna stå tillsammans med den politiska
rösträtten.
Vi veta ju, att nästan dagligen t. ex. från Göteborg svenska ar¬
betare, alla friskt och raskt folk, emigrera ur Sverige. Hvarför draga
de härifrån? År det derför att det ekonomiska välståndet är så ly¬
sande, eller är det till följd af missnöje med den politiska rösträtten
eller af farhåga för en värnpligtslag? Jag tror icke att det är eller
varit det senare. Vilja vi icke göra något för upphjelpandet af de
ekonomiska förhållandena i landet, låtom oss då skicka våra arbe¬
tare till Amerika för att der odla majs. De kunna sedan, när här
saknas bröd, skicka hem sådant till sina gamla föräldrar.
Jag tror, att den föreslagna tullen icke är alls afskräckande, utan
tvärtom fullt befogad, och jag tager mig derför friheten att yrka bi¬
fall till Utskottets hemställan.
Herr Loven: Då jag icke kan instämma med dem, som yrkat
bifall till Utskottets förslag, så sker det, utom till följd af redan förut
anmärkta skäl, äfven derför att jag icke kan såsom fixa för framtiden
fästa mig vid de pris, som Utskottet lagt till grund för sina beräk¬
ningar. Ovanligt rika skördar i Amerika samtidigt med särdeles låga
frakter hafva åstadkommit låga pris. Men förhållandena i dessa af-
seenden kunna förändras, och då hålla Utskottets beräkningar icke
streck. Ser jag vidare till, huru fabrikanterne begagnat den omordade
lysande konjunkturen, så finner jag, att produktionen rättat sig efter
konsumtionen. Denna har till följd af de dåliga tiderna varit förmin¬
skad och tillverkningen likaledes betydligt mindre än flera föregå¬
ende år.
Måndagen den 3 Maj.
45 Nso 49.
Pa angifna skäl yrkar jag för min del afslag å Utskottets hem-Ang. infsrael-
ställan. tul1 ® mais-
(Forts.)
Herr P. Pehrssoni Törneryd: Jag ber endast att i korthet få bemöta
de skäl, som blifvit anförda mot Utskottets förslag. Ibland de vigtigaste
af dessa äro de, som blifvit åberopade af Herr Finansministern, och ett
af de vigtigaste, som han anfört, torde vara det, att en införseltull å
majs skulle fördyra potatisen till skada mest för den arbetande be¬
folkningen. Om till den arbetande befolkningen icke räknas andra
än de, som icke odla potatis, skulle ett sådant påstående kunna hålla
stånd, men i annat fall tarfvar det ett förtydligande. Jag vågar på¬
stå, att den arbetande befolkningen består lika mycket af personer,
som odla potatis, som af sådana, hvilka icke odla densamma. Säkert
är, att på landsbygden det ej finnes många arbetare, som icke hafva en
liten jordbit, derå de kunna odla potatis, och det ligger således i dessas
intresse, att potatisen håller sig något uppe i pris, ty om de också
icke hafva mycket af denna jordfrukt att föryttra, hafva de ändå van¬
ligtvis något. Att priset å potatis varit, såsom Herr Finansministern
anmärkte, i år uppe till 9 å 12 kronor för tunnan, är åtminstone för
mig okändt. För min del vet jag, att för icke så lång tid sedan
uppsändts till Stockholm hundratals tunnor potatis, inköpta i Blekinge
för 6 kronor per tunna, och det oaktadt att Blekinge är, näst Kristi¬
anstads län, ett af de mest bränvinsproducerande län i landet i för¬
hållande till folkmängdssiffran och arealen. Jag tror således, att äfven
denna Herr Finansministerns uppgift icke är vigtig. Äfven om pota¬
tisen genom en måttlig införseltull å majs skulle något fördyras, lig¬
ger häri ingen fara för arbetaren. Det skulle innebära större fara
för honom, om icke jordegarne kunna med fördel odla potatis. Pota¬
tisodlingen tarfvar, såsom Herrarne allmänt känna, mycket och om¬
sorgsfullt arbete, och det är just den arbetande befolkningen, som på
detta arbete, på potatisens sättning, rensning och upptagning har gan¬
ska stor arbetsförtjenst. Kunna nu jordegarne icke längre med fördel
odla potatis, utan måste de derifrån afstå, går den arbetande befolk¬
ningen i mistning af en god förtjenst, som den hittills haft. Likaså
förlora de mindre jordegarne den förtjenst på potatisodling, som de af
densamma haft derigenom, att de sjelfva jemte sina familjer verkställa
allt det arbete, som potatisodlingen fordrar och således, i motsats till
hvad som är förhållandet för större jordbrukare, kunna minska om¬
kostnaderna vid nämnda odling med det belopp, detta arbete alltid
kostar vid legning. Herr Finansministern har anmärkt, att i stället
för potatis kunde odlas råg och hafre. Huru mångsidig Herr Finans¬
ministern än lärer vara — och det känna vi litet hvar att han är —
så är han dock icke jordbrukare, såsom man lätt kan höra af detta hans
yttrande. Hvar och en, som å sin jord odlar stråväxter, måste hafva
några mellanskördar bestående antingen af rotfrukter, baljväxter eller
foderväxter, såsom klöfver och dylikt. Vill man på en mager jord,
hvilken är den jord, som nästan uteslutande användes för potatisodling,
endast odla råg och hafre, så är det säkert, att man icke kommer långt
med denna sädesodling. Tvunget är, för att kunna påräkna sädes¬
skördar, att såsom mellanfrukt odla rotfrukter, och på en mager jord-
N:0 49, 46
Måndagen den 3 Maj.
Ang. infårsel-mka växa ingå andra sådana än potatis. Man kan icke odla hvarken
tull å majs. iuzern5 lupiner eller spergel på mycket mager jord, och ännu mindre
(Forts.) klöfver eller balj växter, men man kan odla potatis genom att använda
artificiella gödningsämnen, och hvad den fattigare befolkningen beträf¬
far, så förskaffar den sig ett lämpligt sådant gödningsämne genom
användande af aska.
Vidare har man sagt, att majs vore nyttigt för kreatursutfodring.
Det användes dock för närvarande knappast en tunna deraf på kreaturs¬
utfodring emot hundra tunnor, som brännas upp till bränvin. I Ble¬
kinge känner jag en liten hemmansegare — jag kallar honom icke
liten, emedan han är liten till växten, utan emedan han har ett litet
hemman — som tillverkar bränvin af majs och för sådant ändamål i
år användt cirka 4,500 tunnor, afverkade med en apparat af ny kon¬
struktion, som kostade mycket penningar och som han anskaffade åt
sig förra året. Detta är likväl icke det enda majsbränneri i länet, ty
tvenne andra finnas. Om nu en bränneriegare begagnar den taktiken,
att han köper in ett parti majs på hösten och lägger upp detsamma
till vintern, och då någon kommer och vill sälja potatis, så bjuder han
kanske 2 eller 3 kronor för tunnan, och om man vägrar att taga
detta pris, så säger han, att han icke behöfver köpa potatis, ty han
kan bränna majs, men hvar och en vet likväl, att hans förråd af
majs icke är så stort, att det kan räcka till, utan att han måste
bränna potatis. Emellertid är det alltid en mängd personer, som
behöfva sälja potatis, och som jordbrukaren har det så stridt för sig,
att han icke har några inkomster mer än en gång på året, så är
det många, som äro tvungna att sälja sin vara äfven för underpris
och således taga hvad de kunna få. Detta är faktiskt; jag är säker
på dessa uppgifter, och många i min hemort skola kunna intyga att
så går det till. Följden af en utsträckt användning af majs i brän-
nerierna blir, att potatisodling till största delen kommer att upphöra,
och det är omöjligt att odla potatis i den utsträckning, som behöfves
för sädesodlingen, om icke det är bestämd och god efterfrågan å denna
vara i allmänna marknaden. För den, som har dålig jordmån, är det
omöjligt att få någon annan lämplig mellanfrukt mellan råg och hafre
än potatis. Huru det skall kunna gå till slutet, i fall potatisodlingen
af majsen hndantränges, kan jag icke säga, och hvad som har anförts
såsom bevis på de många olägenheterna af den föreslagna tullsatsen
å majs har icke kunnat öfvertyga mig om, att en sådan verklighet
förefinnes.
Särskilt yttrade Herr Finansministern, att hvad Utskottet före¬
slagit i tullsats eller 1 krona 80 öre för tunnan — jag räknar efter
det gamla måttet — skulle utgöra ett formligt importförbud. Det är
alldeles omöjligt att på allvar vilja påstå detta. Den, som har syssel¬
satt sig med bränvinstillverkning, vet säkert, att i allmänhet råämnenas
inköpspris hittills beräknats till omkring femtio öre för kanna brän¬
vin vid 50 procents styrka. Denna råämneskostnad är den vanliga,
men efter det pris, som hittills gäll för majs, blir hvarje kanna brän¬
vin betydligt billigare. Om man nu antoge, att å majs sattes den
tullsats, som Bevillnings-Utskottet föreslagit, eller 12 öre på lispundet
och hvarje lispund majs lemnar i utbyte 2,33 å 2,35 kannor bränvin,
Måndagen den 3 Maj.
47 N:o 49.
så skulle denna tull verka derhän, att råämnet fördvras med allenast^»?- «»/*•*«*-
5 å 6 öre per kanna. Icke kan man väl säga, att detta verkar såsom tul1 “ mais-
ett importförbud, emedan när man lägger dessa högst sex öre till hvad (Forts.)
en kanna bränvinsråämne, bestående af majs, i år kostat, eller cirka
48 öre, så skulle kostnaden att frambringa bränvin af majs, äfven med
den föreslagna tullen, ändock ej uppgå till mera än 4-9 å 50 öre per
kanna om normalstyrka, eller samma belopp, som af potatis tillver-
kadt bränvin kostar, då priset å potatisen är 4 kronor per tunna.
Jag står för dessa siffror och jag tilltror mig kunna bevisa, att i min
hemort potatis kunnat köpas för det förut här uppgifna priset. I en¬
lighet med hvad jag nu anfört kan jag derför icke godkänna ett så¬
dant påstående som det, att en sådan tull, som den föreslagna, skulle
verka likasom ett importförbud.
Jag vill emellertid icke upptaga tiden längre, ty det gagnar nog
till ingenting, utan jag inskränker mig till att yrka bifall till Utskot¬
tets förslag i denna punkt.
Grefve Sparre: Jag var ute under ett ögonblick, och då jag
återkom till Kammaren trodde jag, att någon högst vigtig statsaktion
förekommit, enär den ene efter den andre af regeringens ledamöter
i långa föredrag vidlyftigt framstälde sina åsigt er; men då jag efter¬
frågade, hvarom öfverläggningen rörde sig, så var det derom, huru¬
vida de, som brände bränvin, skulle betala tull för majs, ty det
är ju hufvudsakligen vid bränvinsbränningen som majs användes. Jag
måste säga, att jag anser detta vara »trop de knut pour une omelette!»
Men då det nu kommit derhän, och då jag derjemte bland annat
hörde från statsrådsbänken det uttryck, att skyddstullspolitiken vore
en intressepolitik, så ber jag att få fråga, om icke frihandelspolitiken
också är en intressepolitik och om vi icke kunde slippa att höra så¬
dana påståenden, åtminstone från det hållet.
I sjelfva saken anser jag, att antagandet af Utskottets förslag
betyder så litet, att derom är alls ingenting att yttra.
Herr C. A. Larsson: Jag hade verkligen tänkt att med tålamod
afhöra den långvariga diskussion, som i denna fråga här pågått så väl
i Lördags som i dag, men nu tycker jag verkligen, att det börjar gå
för långt. Herrarne strida här om fördelen af protektionism och fri¬
handel. Det är dock icke, så vidt jag kunnat förmärka, någon enda
som påstått, att icke alla tullar tillika äro skatter. Man kan väl icke
gerna pressa af medborgarne någon tull, utan att detta tillika blir en
skatt till kronan. Jag har visserligen hört, att det skulle vara vissa
fabrikanter, som af dessa tullar skulle taga brorslotten, men det oak¬
tadt blir det ju alltid en skatt lagd på den konsumerande allmänheten.
Om nu så är förhållandet och jag kunde tro, att vi skulle blifva rikare
genom att höja dessa skatter, skulle jag genast blifva protektionist till
lif och själ, men ännu åtminstone har ingen kunnat öfvertyga mig
derom, ty om vi lägga på aldrig så mycket tullar eller skatter, hvil¬
ken såsom jag förut sagt, är alldeles detsamma, så tror jag icke vi
blifva rikare för det.
Jag har dessutom erfarenhet af att hvar eller när helst man för-
N:0 49. 48
Måndagen den 3 Maj.
Ang. införsel- sökt att genom konstlade medel drifva upp varuvärdena, af hvilken
tull å majs. beskaffenhet varan än må vara, har detta dock oftast föranledt skada,
(Forts.) men sällan någon nytta. Det föll till exempel för några år sedan en
del personer in att inrätta en bank, der man fick belåna sina varor,
för att producenterna sålunda icke skulle behöfva sälja till för godt
pris, utan skulle kunna hålla på sina artiklar. Jag hade också en be¬
kant, som i denna bank lånte upp penningar på bränvin, som han lade
upp i stället för att sälja det. Priset på bränvin föll emellertid be¬
tydligt under tiden och han förlorade på den kommersen omkring
20,000 kronor. Detta var ett konstladt medel att fördyra varan, som
sålunda icke fick rätta sig efter den fria konkurrensen, och som der¬
för också förlorade i värde. Så anser jag, att äfven här skulle kunna
gå. Hvarför lägger man icke lika väl tull på utländsk råg eller korn?
Den ryska rågen kan väl lika väl användas till bränvinsbränning som
majsen, skulle jag tro; eller stå vi må hända i något närmare förhål¬
lande till Ryssland, som skickar oss råg, än till Amerika, som leve¬
rerar majs? För min del tror jag, att det skulle vara mycket litet
vunnet genom eu sådan tull, som Utskottet föreslagit. Tänk, om det
folie Amerika, Ryssland, Frankrike eller någon annan potentat in att
sända oss föda och kläder gratis, endast för att blifva af med sitt öf¬
verflöd. Icke kunde väl det vara någon olycka, om vi finge dessa
saker för intet. Det kan väl icke gerna anses såsom något skadligt
att få en vara för godt pris, äfven om det icke är annat än majs.
För min del tror jag, att majsen kan vara lika bra som hafre, om vi
få köpa den för godt pris och deremot få sälja hafren till England
till dubbla priset mot majsen. Åtminstone kan det icke vara någon
olycka att under sådana förhållanden importera majs.
Jag kan alldeles icke inse, hvarför Herrarne träta så envist om
företrädet af frihandels- eller skyddstullssystemet. Under min politiska
bana har det icke inträffat mera än eu period förut, då man gaf sig
till att agitera eller petitionera, likasom man nu gjort, men så fort
krisen den gången var öfver, fans det icke någon menniska, som ta¬
lade om tullar hvarken å lifsmedel eller ens på lyxartiklar, och jag
kan försäkra, att äfven på den tiden var lyxen ganska stor. Sedan
dess har en ny kris kommit och nu hafva vi fått dessa agitationer
tillbaka igen. Jag minnes, huru vi förra gången också höllo möten
och trätte på samma sätt som nu, protektionister på frihandlare och
dessa åter i sin ordning på protektionisterna. Jag hade på den tiden
en särdeles god vän, som sedermera blef riksdagsman och en tid till¬
hörde denna "Kammare. Denne var en mycket skai-p protektionist och
tyckte, att jag och andra, som voro anhängare af frihandelssystemet,
voro alldeles galna. Sedan han likväl kommit till insigt om, att franska
handelstraktaten icke gjort alldeles af med oss och han såg, att vår
spanmål skickades ut till England och betalades så bra, att vi aldrig
förut fått så mycket, kom han och bad om ursäkt och erkände att han
varit dum. Jag anser, att vi nu böra noga se oss före och yrkar för
min del afslag å Utskottets förslag.
Herr Hedlund: Jag har icke begärt ordet för att tala om majs,
utan derför att jag icke anser böra lemnas obesvaradt ett utfall, inne-
Måndagen den 3 Maj.
49 N.o 49.
hållande en förvrängning af en frånvarande talares ord. Här haxAng. införsel-
nemligen blifvit anfördt af en talare, hvars yttrande i ett annat af- tuU “ ma3s-
seende jag för öfrigt haft den ledsamma pligten att för egen del be- (Forts.)
rigtiga, att från regeringsbänken skulle hafva uttalats den åsigt, att det
vore synd om bränvinsbrännarne, i fall de skalle få betala sin majs
litet dyrare än för närvarande. Något dylikt yttrande har icke fälts
från regeringsbänken; men väl har derifrån uttalats en vigtig grund¬
sats, nemligen den om beskattningen af den fattigare befolkningens
födoämnen — en fråga af stor betydelse och ingalunda förtjent af hån.
Jag vill nu endast upplysa den ärade talaren, som icke sjelf hörde det
antydda anförandet från regeringsbänken, att han, för så vidt de ord
han fälde ej uppsprungit ur hans egen rika fantasi, hade blifvit illa
underrättad.
Öfverläggningen var slutad. Efter upptagande af de yrkanden,
som derunder blifvit framstälda, gaf Herr Talmannen, enligt dem, pro¬
positioner såväl på bifall till Utskottets hemställan som på afslag derå;
och förklarade Herr Talmannen sig anse röstöfvervigt förefinnas för
den förra meningen. Votering begärdes, i anledning hvaraf en så ly¬
dande omröstningsproposition uppsattes, justerades och anslogs:
Den, som bifaller hvad Bevillnings-Utskottet hemstält i 57:de
punkten af Utlåtandet N:o 16,
Den, det ej vill,
röstar Ja;
röstar Nej;
Vinner Nej, har Kammaren afslagit Utskottets förevarande hem¬
ställan.
Omröstningen, i vanlig ordning anstäld, visade 102 ja mot 66 nej;
hvadan Utskottets hemställan bifallits.
I anseende dertill att tiden redan långt framskridit, uppsköts den
vidare föredragningen af Bevillnings-Utskottets föreliggande Betän¬
kande till nästa sammanträde.
§ 4.
Till bordläggning anmäldes:
Banko-Utskottets Utlåtande N:o 18, med förslag till omröstnings¬
proposition i anledning af Kamrarnes skiljaktiga beslut i fråga om för¬
höjning af den för vaktmästarne vid Riksbankens liufvudkontor nu till¬
kommande aflöning; och
Andra Kammarens Tredje Tillfälliga Utskotts Betänkande N:o 8
(i samlingen N:o 26), i anledning af väckta motioner om aflåtande af
underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t angående Post- och Telegraf¬
verkens förening.
Andra Kammarens Prat. 1880. N:o 49.
4
X:o 49. 50
Måndagen den 3 Maj.
Dessa ärenden skulle å föredragningslistan för nästa sammanträde
uppföras framför de ännu oäfgjorda ärenden, som redan blifyit två
gånger bordlagda.
§ 5.
Föredrogs och godkändes Lag-Utskottets förslag till Riksdagens
underdåniga skrifvelse N:o 25, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga
proposition med förslag till förordning angående äktenskaps afsilande
i visst fall inför borgerlig myndighet.
Kammarens ledamöter åtskildes klockan 3/t 12 på natten.
In fidem
H. A. Kolmodin.
Stockholm, lyar Hfeggströms Boktryckeri, 1880.