RIKSDAGENS PROTOKOLL
1880. Andra Kammaren. N:o 36.
Lördagen den 10 April.
Kl. 7 e. m.
§ 1.
Angående
f örslag till lag
om allmänna
värnpligten .
(Forts J
Herr Helander, som yttrade: Det ifrågavarande lagförslaget inne¬
fattar icke och utger sig icke för att innnefatta ett fullständigt ord¬
nande af rikets försvarskrafter. Det kan således icke bedömas efter
måttstocken af ett sådant ordnande utan efter hvad det i verklighe¬
ten är eller ett förslag till lag, på livilket man kan bygga eu full¬
ständig organisation, sedan man om en sådan en gång blifvit ense.
hlär den tidpunkten kommer, vet hvarken jag eller någon annan.
Det är möjligt, att dertill åtgå lika många år som vi nu tvistat om
en lämplig omorganisation, ja kanske långt derutöfver. Det synes
mig således icke vara annat än en ovilkorlig skyldighet både för re¬
gering och representation att tillse, det ingen försummelse sker, hvar¬
igenom under tiden rikets säkerhet på något sätt äfventyras. Rege¬
ringen har uppfylt sin pligt genom framläggande af detta förslag; det
återstår nu för Riksdagen att göra sin.
Man har sagt, att ifrågavarande förslag i militäriskt hänseende
icke har synnerligen stora förtjenster. Derom vill jag icke tvista ;
tankarne derom kunna naturligtvis vara ganska olika. Men å andra
sidan vill jag erinra derom, att icke heller bördorna, som kunde åt¬
följa antagandet af detta förslag, äro af någon anmärkningsvärd be¬
skaffenhet. Jag ber också att få erinra dem, som möjligen skulle af
detta förhållande känna sig förhindrade att med sin röst bidraga till
förslagets antagande, derom, att i fall dimensionerna i detta hänseende
varit större än de verkligen äro, det väl icke kunnat vara sannolikt,
att förslaget då skulle antagits, när något så litet som detta mötts
med så mycket motstånd.
Andra Kammarens Prot. 1880. N:o 36.
Fortsattes den i förmiddagens sammanträde började öfverlägg-
ningen angående Lag-Utskottets i Utlåtandet N:o 23 framlagda för¬
slag till lag om allmänna värnpligten.
Ordet lemnades, enligt förut skedd anteckning, till
1
N:o 36.
2
Lördagen den 10 April, e. m.
Angående
förslag till lag
om allmänna
värnpligten.
(Forte.)
Jas hade tänkt, att bemöta åtskilligt som af ett par talare på
motsidan andragits, men detta har redan skett ganska fullständigt
dels af Grefve Björnstjerna och dels _ af Chefen för Landtförsvarsde¬
partementet, och jag vill då icke göra mig skyldig till att hufvud¬
sakligen upprepa enahanda skäl, helst diskussionen i allt tall synes
blifva tillräckligt lång. Den siste talaren på förmiddagen har visser¬
ligen icke blifvit bemött, men äfven hans anförande vill jag lemna
åt sitt värde, då det tyckes mig vara nog litet allvarligt i en så all¬
varlig sak Hvad jag emellertid i saken nödvändigt vill hafva sagdt,
det är, att för den händelse att underlåtenhet att antaga detta för¬
slag skulle’förr eller senare medföra någon olycka för fäderneslandet,
en olycka, som eljest kunnat afvärjas, så vill jag med Kammarens
protokoll visa, att jag dertill icke i någon mån bidragit eller vant vållande.
Då jag således i dess helhet gillar det framlagda förslaget, ber jag
att få förena mig med dem, som yrkat bifall till detsamma och sär¬
skilt till den nu föredragna 1 paragrafen.
Herr J. Johansson i Bergsäng: Då jag vid mitt offentliga upp-
trådande i denna Kammare sökt bevara i minnet den gamla regeln.
bättre tiga än illa tala, och följaktligen icke heller förr än nu under
loppet af denna riksdag tagit Kammarens tid och uppmärksamhet i
anspråk, torde jag kunna påräkna något öfverseende for mm djerfhet
att nu taga till ordet. Det hade kanske vant klokast att fortsatta
på samma bana som förut, nemligen att tiga; men då jag i likhet
med flertalet af denna Kammare anser denna fråga vara af särdeles
vigtig beskaffenhet, må det ursäktas mig, om hvad jag vill saga icke
skulle falla så på läppen, som man möjligen har hoppats och väntat.
Jag ber då att till en början få förklara, att jag är varnpligts-
vän Jag har så att säga svart på hvitt på den saken, jag har un¬
der loppet af flera riksdagar gång efter annan af någon vaktmästare
blifvit påmind om erläggandet af en liten afgift såsom ledamot af
det sällskap, som kallar sig »värnpligtens vänner». Jag bär derjemte
genom skrifvelse blifvit underrättad om, att jag blifvit utsedd till le¬
damot af sällskapets styrelse; jag har sedan dess derå gånger blifvit
återvald till samma förtroendeuppdrag, och detta oaktadt jag icke
mer än en gång bevistat sällskapets sammankomster och aldrig satt
min fot inom det rum, der styrelsen sammanträde Jag är således
värnpligtsvän, men denna min vänskap sträcker sig icke längre än
till de fem åldersklasser af allmänna beväringen h vilka, redan finnas.
Då jag säger detta och följaktligen icke heller kan obetingadt gilla
det förslag, som nu föreligger till Riksdagens pröfning, ber jag få
hänvisa till åtskilliga siffror, som göra att jag hyser fruktan att allt
för mycket och långt gå in på den väg som bär ar ifrågasatt Om
man får tro siffrorna i en af de tabeller, som finnas bifogade Kong!.
Maj:ts propositioner i ämnet, skulle de värnpligtiges antal i benrin¬
gens nuvarande fem åldersklasser år 1879 hafva uppgått till 275,762
man. Af detta stora antal skulle enligt samma tabell, nära 133,000
under de senaste 5 åren varit öfningsskyldige, eller skyldige att in¬
ställa sig till första årets vapenöfningar. Redan detta stora antal
lördagen den 10 April, e. m.
3 N:o 36.
synes mig Vantyda . på att den utsträckning af värnpligten, som så Angående
°™skrikes, icke är så behöflig, som man i allmänhet synes f°rsla9 till lag
Vilja lorestallä sig. om allmänna
En talare å göteborgsbänken har redan på förmiddagen sökt visa,
att ifrågavarande siffror icke äro fullt tillförlitliga. För att öfvertyga
mig om hvilka siffror som kunde anses vara de rigtiga i berörda
hänseende, har jag gjort mig mödan att se efter i en officiel urkund,
nemligen statistiska centralbyråns underdåniga berättelse för år 1878.
n kanS!maa finna> att antalet af män i åldersklasserna mellan 20
och 25 år vid 1878 års slut uppgick till 195,240. Vill man vidare
®e sfi ., 1uru my°ket den föreslagna tillökningen af icke mindre än
7 åldersklasser, nemligen från 26 till 32 år, gör i fråga om man¬
skapets styrka, så. uppgår denna siffra till icke mindre än 214,094.
for att. erhålla visshet om huru stor landstormen skulle blifva ’ har
jag funnit de, som äro mellan 32 och 40 år, uppgå till 206,908 man.
Jag ber få fasta Herrarnes uppmärksamhet derpå, att dessa siff-
ror aro beraknade, icke på grund af de förhållanden, som ega rum,
dä det be vari ngsskyldiga manskapet ingår i 2 lista lefnadsåret, utan
pa grund åt det antal personer, som verkligen fans inom hvarje ålders¬
klass vid den tid jag nämnt, eller den sista December 1878. Sam-
manläggas nu alla dessa tal, kommer man till en slutsumma uppgå¬
ende till något öfver 616,000 personer, hvilka på ett eller annat sätt,
mer eller mindre, skulle beröras af den nu föreslagna värnpligtslagen.
Man må säga hvad man behagar om detta antal af öfver 600,000
menniskor, som — med undantag af sådana, som af orsaker, hvilka
uppgnvas i l § af lagförslaget, icke kunna tagas med i beräkningen
vid ordnandet åt försvarsväsendet efter de grunder, som i lagen an-
^ va?.11~ skulle utgöra, vårt försvar, men i min tanke äro dessa siff-
ror tillräckligt stora för att man med en viss häpnad och förvåning
maste fråga: hvad skall man göra med alla dessa menniskor? För
mm de1 vågar jag tro, att, om man nu inskränkt sig till att söka
åstadkomma en bättre reda och ordning i den värnpligt, som redan
finnes genom lag stadgad, man derigenom uträttat hvad som kunde
och borde utrattas, och som möjligen hade utsigt att vinna framgång
i denna Kammare. Men man har icke nöjt sig härmed, utan man
har gått mycket längre, och det är detta, som jag för sakens skull
icke kan underlåta att beklaga.
, ?amnc^e n}'ss den styrka, som för närvarande finnes inom
de fem forsta åldersklasserna, uppgår till ungefär 200,000 man. Om
man nu, utan hänsyn till åtskilliga “om“ och “men“, vid mönstrin-
garne går till våga på sådant sätt, att alla de, som med sin person
vilja och på ett eller annat sätt kunna bidraga till landets försvar
blifva i vederbörlig ordning utskrida, så vill jag påstå, att detta an¬
tal ar mer an tillräckligt, för att under våra förhållanden kunna ut¬
rustas med hvad som behöfves. Jag vill icke här upprepa sådana
historier, som kommit i svang om det sätt, hvarpå man vid bevärings-
monstrmgar stundom tillvägagått och hvarigenom de öfningsskyldiges
antal blifvit reduceradt till ungefär hälften af hvad det borde hafva
vant; jag vill, för att anföra ett exempel, endast säga att jag per-
N:o 36.
Angående
förslag till lag
om allmänna
värnpligten.
(Ports.)
4 Lördagen den 10 April, e. m.
sonligen kan betraktas såsom ett lysande bevis derpå, att man icke
alltid approberar dem, som kunna anses vapenföre. Jag vet nemli¬
gen ingen annan orsak, hvarför jag vid mönstringen kasserades, än
möjligen den, att jag var hufvudet högre än de flesta bland de an-
dj*a pysarne. Om detta var ett fel, lemnar jag derhän; men åtmin¬
stone hindrade det mig icke att vid uppkomsten af en annan idé af
ungefär samma syfte, som värnpiigtsinstitutionen, nemligen skarp-
skytteidén, med varmt hjerta och med större ifver än som kanhända
borde hafva utvecklats, söka visa att jag var mera vapenför än man
vid mönstringen förestälde sig. Jag vet också mer än väl, att under
de senare åren, då Riksdagen nekat bevilja de anslag, som fordrats
för beväringsmanskapets öfningar, har man både i tryck sett och el¬
jest hört omtalas, hurusom vederbörande inönstringsbefäl fått order
att vid mönstringarne förfara så strängt som möjligt, för att på detta
sätt minska den styrka, som skulle vapenöfvas, och derigenom få an¬
slagen att räcka till. Om man under de gångna åren, då skarp-
skytteidén var i sitt flor och intresset för denna rörelse varmare än
nu, sökt göra densamma mera älskad af folket, än som skeft, tror
jag icke man behöft underkasta sig så många strider och så mycket
arbete, som nu, för att komma till det resultat man sökt vinna ge¬
nom den nu framlagda lagen. Man må nu icke undra på att det ena
med det andra och icke minst det sätt, hvarpå beväringsmanskapet
behandlas under öfningstiden, varit af den beskaffenhet, att det bi¬
dragit att väcka misstroende hos landets befolkning mot den allmänna
värnpligten. Detta misstroende näres ytterligare derigenom — och
jag vet att det har händt mer än en gång — att personer, som an¬
nars icke haft det ringaste att med saken skaffa, med förargelse åsett,
huru i synnerhet yngre militärer ansett sig kunna behandla äfven
gammalt och förståndigt folk. Så länge ännu några af de män finnas
qvar, som under 1808 och 1809 årens krig i landtvärnet fingo slita
ondt, så länge skall man icke helt och hållet glömma, huru man då
behandlade landets ungdom. Och hvad som sedan vid öfningsläger
eller andra tillfällen inträffat, har icke heller varit egnadt att minska
det misstroende mot en utsträckt värnpligt, som slagit allt djupare
och djupare rötter hos svenska folket.
Man har sagt, att man med detta lagförslag blott ville söka åstad¬
komma ordning uti våra beväringsförhållanden, så att man skulle
kunna bättre än nu hålla reda på, hvarest de värnpligtig funnes, och
se till att de samvetsgrannare fullgöra sin beväringsskyldighet. Detta
är visserligen ett godt syftemål, men jag anser, att man skulle kunna
vinna detta mål lika väl genom att föreslå förändringar i den nu gäl¬
lande beväringslagen, utan att derföre utsträcka värnpligtstiden längre
än hittills varit stadgadt. För öfrigt får jag säga, att det torde vara
skäl att tillgodogöra sig den der så mycket omtalade ordningen äfven
på andra håll. Se här ett exempel. I går afton utdelades till Kam¬
marens ledamöter ett sammandrag af 1879 års bevillningstaxerings-
längder. Då jag, såsom Rerrarne veta, har det förtroendeuppdraget
att vara ledamot af skatteregleringskomitén, är det för mig af in¬
tresse att taga reda på alla förhållanden, som kunna komma under
Lördagen den 10 April, e. m.
5
?ko 36.
denna komités handläggning och pröfning. Det roade mig derför att Angående
efterse, huru det förhölle sig med de från personlig skyddsafgift be- ^'^“aiimänna
friade, hvilka funnos upptagna på sista sidan af dessa tabeller. Jag vämpUgten.
fann dä till min förvåning, att, af Vermlands fältjägareregemente, som (Forts.)
för några år sedan förvandlades till en corps på 500 man, hvilka 500
man enligt min föreställning allesammans borde vara upptagna bland
dem, hvilka, såsom varande “gemenskap af armén11, icke behöfde erlägga
personlig skyddsafgift, att, säger jag, uti Vermlands län funnos endast
205 man, nemligen 189 på landet och 16 i städerna, som voro upp¬
tagna såsom befriade från denna afgift. Hvart hafva de öfrige 300,
som skulle tillhöra denna corps, tagit vägen? Det skulle i sanning vara
intressant att veta om anslagsbeloppen till denna corps’ underhåll och
aflöning verkligen användas till det ändamål hvarför de blifvit be¬
viljade, eller om de felande 300 fältjägarne, såsom mycket annat,
finnas endast — på papperet.
Jag sade nyss, att man med denna värnpligtslag ville söka åstad¬
komma en bättre ordning och reda bland de värnpligtige. Men jag
får å andra sidan säga, att det förefaller mig besynnerligt, att man
kunnat tänka sig, att detta lättare skulle gå för sig, om de värn-
pligtiges antal fördubblades, hvilket blefve fallet, om åldersklassernas
antal utsträcktes på sätt här är föreslaget; mig åtminstone synes det
ganska märkvärdigt, att man skulle lättare och bättre kunna hålla
reda på tolf åldersklasser än på fem.
Då med denna likartade frågor förut förelegat till behandling, .
har det varit en ofta och flitigt upprepad sats, att, då man vill fre¬
den, bör man vara rustad för kriget. För min del vill jag vända om
denna sats och säga, att man icke så uteslutande bör taga hänsyn
till kriget, som är ett abnormt förhållande, att freden, som är eller
bör vara det normala och hvartill man i alla händelser bör sträfva,
sättes i fara. Ty om man röstar för mycket för kriget, så blir man,
enligt mitt förmenande, desto lättare invecklad i sådana fataliteter,
som kriget dock i alla fall måste anses vara. Ingenting är lättare
än att åstadkomma ett krig. Litet hvar vet säkerligen, huru lätt det
är att “mocka gräl" eller ställa till ett slagsmål; och vill man söka
anledningar till krig, så finner man lätt många sådana. Just i detta
nu finnas för en regering, som tänker derpå, orsaker, som mycket väl
skulle kunna upptagas och användas för ett sådant ändamål. Så¬
lunda har i dessa dagar till Riksdagens Justitieombudsman ankommit
en skrifvelse angående vissa egendomliga förhållanden vid riksgränsen
i Haparanda. Jag skulle i detta afseende äfven kunna erinra om en
annan sak. Sverige har i Tyskland en pant för en skuld, som väl
ännu icke är förfallen, men hvilken pant man kan tänka sig, att
man, om icke på annan väg, skulle kunna vilja återtaga med våld.
Jag tror väl icke, att det skall gå derhän, men jag nämner detta
endast för att visa, att, vill man krig, så är det mycket lätt att finna
anledningar till detsamma.
Vid sådana tillfällen som detta händer det rätt ofta, att man på
ett eller annat sätt blir varskodd på förhållanden, hvilka man eljest
icke skulle hafva kommit att beakta. Då jag i går mottog en af
N:o 36.
6
Lördagen den 10 April, e. m.
Angående
förslag till lag
om allmänna
vårnpligten.
(Forts.)
hufvudstadens aftontidningar, som är känd för att vara både rege¬
rings- och skjddsvänlig, fann jag der under redaktionens egen afdel¬
ning ett poem med den klingande öfverskriften: “På fosterjordens
altar! Den 10 April 1880.“ Jag fann i dessa bombastiska verser åt¬
skilligt, som kan upplysa och klargöra ställningen i den föreliggande
frågan. Jag behöfde härför ej gå längre än till första versen, der
det heter:
“O Svea! Än en gång af häpnad väckt du spörjer,
Om sköflas skall alltjemt din äras gömda skatt.
1 sliten skrud du står och Hydda dagar sörjer,
Då du i folkens råd ännu i högstol satt,11 —
då Sveas folk med andra ännu i högstol satt! Ja! Häri skulle man
möjligen kunna tro läge det- gömda ägget till de förtviflade ansträng¬
ningar, som nu göras för åstadkommande af en stor värnpligtsarmé,
låt vara till en början endast på papperet. Man söker att på ett
eller annat sätt återföra oss till Sveriges stormaktsdagar; för min del
hade jag trott att den drömmen vore för länge sedan förbi, och att
man aldrig mera på något sätt skulle äflas att föra oss derhän, —
till vårt gamla, lysande — elände.. .
Man har såsom ett af hufvudmotiven för antagandet af det nu
framlagda värnpligtsförslaget framhållit de fördelar, som skulle vara
förenade dermed, att förslaget skulle bereda vårt försvarsväsen eu ökad
styrka utan ökad kostnad. Mine Herrar! Jag har för länge varit
medlem af Eiksdagen, för att jag skulle tro på dylika förespeglingar.
Lika visst som jag nu står på denna plats, lika så öfvertygad är jag
derom, att om vi nu säga a genom att antaga detta förslag, skall det
icke dröja längre än till nästa riksdag, innan man just med anled¬
ning af lagens antagande kommer att finna en eller annan orsak att
föreslå Riksdagen säga b, och detta b skall då komma i form af ett
större anslag, som fordras för tillämpning på ett eller annat sätt af
ifrågavarande värnpligtslag. När vi så kommit ett stycke längre, skola
vi nödgas säga c, och på det sättet hela alfabetet igenom, till dess,
märk väl, försvarsbördan vuxit i den grad, att ett verkligt krig i
jemförelse med denna börda måhända blifver eu fördel. Jag vågar
sålunda af dessa skäl uttala en varning emot att vi på något vis
hysa tro till de förespeglingar, som nu göras. Är det återigen så,
att man tror sig skola stärka försvaret genom att få en massa folk
på papperet, då tror jag att vårt försvar är lika starkt redan i den
stund, som nu är. Jag går till och med så långt, att jag, om man
anser sig stärka försvaret med papperssoldater, skulle vilja påstå, att
man torde stärka det ännu mera, om vederbörande finge i sin hand
ett lika stort parti — tennsoldater!
När denna öfverläggning i dag på förmiddagen började, fingo vi
ifrån statsrådsbänken af regeringens främste man höra mycket stränga
ord, rigtade emot en särskild fraktion, nemligen landtmannapartiet,
i denna Kammare. Jag är för min del icke upptagen på detta partis
rullor eller listor och är följaktligen i tillfälle att taga åt mig huru
Lördagen den 10 April, e. m. 7 NlO 36.
mycket jag behagar af de stränga orden mot nämnda fraktion. Men ,A^åenfe
jag vill åtminstone, ifrån den ståndpunkt jag intager och hoppas o^umätma
komma att fortfarande intaga, säga det, att jag alldeles icke tror det vämpligten.
vara rätt att uteslutande på denna fraktion lägga allt, som kan (Forts.)
läggas till last i afseende derå, att vi ännu icke kommit längre i
fråga om organisationen af vårt försvar. Den siste talaren på för¬
middagen erinrade om åtskilligt ifrån 1878 års riksdag. För min
personliga del har jag godt minne af hvad som passerade vid 1877
års riksdag; och jag åtminstone kan icke gilla den statsman, som, då
han vet, att afgörandets stund är inne, af försagdhet eller trötthet,
jag vågar ej säga hvilketdera, tvekar eller vägrar att lägga det ord,
som kanske behöfdes just då för att komma till ett resultat, hvilket,
om också icke tillfredsställande för alla i denna Kammare, ändå med
själ och hjerta hade omfattats af det stora flertalet. Det misstag,
som då begicks, hjelptes icke med att samme statsman dagen derefter
uttrycker sin missbelåtenhet öfver det fattade beslutet och tillvitar
majoriteten att hafva gjort sig skyldig till “försvarsvägran11. Vi
befinna oss således nu efter detta fruktlösa försök och det äfven¬
ledes fruktlösa försöket som derefter gjordes af det förkättrade
landtmannapartiet, på samma ståndpunkt som förut; meningarne äro lika
splittrade som förr. Men det oaktadt nöjer man sig icke, då man
sedermera beslutar sig för att taga ett steg framåt genom en partiel
reform, såsom nu i fråga om värnpligtslagen, med endast en förbätt¬
ring i hvad som redan finnes och är förhanden, en förbättring af
beväringslagen, utan man går 4 gånger längre än som erfordras och
vill utsträcka årsklasserna till 20 från de nuvarande fem. Och icke
heller förbättrar man det steget dermed, att man, på samma gång
förslaget framlägges, på ett mer eller mindre tydligt sätt låter förstå,
att “uppfinningsförmågan" är slut, för att sålunda på ett behändigt
sätt komma ifrån en kinkig sak. Om hvad som sedan dess passerat
mer eller mindre hemligt, mer eller mindre uppenbart, torde kunna
sägas åtskilligt; men säkert är att icke mycket skall vinnas dermed att
man söker vidtaga någon som helst kraftåtgärd, den må nu gå i den
ena eller andra rigtningen. Detta efter min uppfattning egendomliga
handlingssätt har åtminstone varit egnadt att stöta bort åtskilliga af
de vänner, som förr omgifvit denna regering, och skall måhända stöta
bort ännu flera. Detta är emellertid regeringens egen sak; och för
min del skall jag ej heller beklaga mig deröfver.
För öfrigt vill jag säga att sådana stora frågor som den före¬
liggande ej lösas i en handvändning. Jag vill erinra om hvilka tid¬
rymder i folkens historia stora frågor stundom kunnat upptaga. In¬
delningsverket ordnades på en tid, som öfversteg 60 år; representations¬
reformens genomdrifvande upptog en tid, som närmade sig 60 år, men
nu tycker man att 10 eller 15 år för åstadkommande af en fullstän¬
dig försvarsorganisation i fullt tidsenlig rigtning är någonting oerhördt.
Jag är viss derom att man ej vinner hvarken det ena eller andra, om
det ej sker på den lugna öfvertygelsens väg, och den vägen är visser¬
ligen långsam, men den är desto säkrare.
No 36.
8
Lördagen den 10 April, e. m.
Angående Jag har måhända tillåtit mig att taga Kammarens tid alltför
förslag till lag myCket [ anspråk. Skulle jag sluta med en önskan, så vore det den
"värnpligtm! detta förslag måtte falla och det på sådant sätt att allt “skrän
(Forts.) det må nu vara naturligt eller konstladt, för en utsträckning af den
redan varande värnpligten måtte derigenom för lång tid blifva för-
stummadt.
Herr Wigardt: Ehuru jag erkänner, att brister förefinnas i vår
nuvarande beväringsorganisation och att strängare föreskrifter, än för,
närvarande finnas, äro behöfliga för beväringens redovisning och kontroll-
kan jag ändå ej bifalla nu förevarande af Kongl. Maj:ts regering frami
lagda förslag till värnpligtslag, dels derför att öfningstiden ej är r
lagen närmare bestämd och den effektiva beväringens åldersklasse
vid första och andra uppbådet ovilkorligen måste bero på flera och
andra förhållanden än som i förslaget uppgifvas, dels och framför
allt derför att allmänna meningen i landet icke är böjd för en värn¬
pligtslag, byggd på värnpligtsgrund utan för bibehållandet af stamtrupp
vid sidan af beväringen. Jag vågar derför tro och hoppas, att hvil¬
ken eller hvilka som hädanefter framkomma med ett förslag om för¬
svarets ordnande, uteslutande bygdt på utsträckt värnpligt, skall få
det samma af majoriten inom denna Kammare förkastadt, det må vara
så fintligt eller menlöst framstäldt som helst. Då Kongl. Maj:t och
dess regering nogsamt bort hafva sig bekant, att flertalet inom denna
Kammare icke vill ådraga landet någon ytterligare försvarsbörda utan
i sammanhang med ny härordnings införande och grundskatternas aflös¬
ning, så hade det varit lyckligare, om detta förslag aldrig sett dagen
eller nu framkommit. Det må väl vara förlåtligt, om många inom
Riksdagen och det stora flertalet utom densamma äro litet villrådiga
om sjelfva andemeningen i detta förslag, isynnerhet som dess förfäktare,
att döma efter hvad af dem på förmiddagen yttrats, hufvudsakligen
synas vilja betona att här endast gäller ett bättre ordnande af kontrollen
och redovisningen öfver beväringen. Denna kontroll — jag medgifver
ytterligare att den är behöflig — hade bort kunna åstadkommas på
annat sätt än genom ett lagförslag, som väckt så mycken ovilja och
bitterhet i landet. På samma gång tror jag äfven, att, om Riksdagen
antoge detta förslag, detta skulle leda till bekymmer, svårigheter och
obehag i stället för nytta, för såväl regering som land. Oaktadt jag
i dag märkt en och annan skratta åt sådana yttranden, som äfven
inom Första Kammaren förekommit, nemligen att i händelse af bifall
till denna värnpligtslag, en stor del af befolkningen skulle utvandra
till främmande land, kan jag dock försäkra att, om förslaget går
igenom, denna händelse vid tiden för värnpligtslagens tillämpning ej
obetydligt skall bidraga till att landets söner, hvilkas arbetskrafter
äro behöfliga inom våra egna landamären, och om krigsfara mot för¬
modan skulle inträffa, vore nyttige att värna ett kärt fosterland i
stället för att onödigtvis genom den 20-åriga värnpligtstiden skrämmas
bort till andra sidan Atlanten. Om hufvudsyftet med förslagets fram¬
läggande möjligen skulle hafva varit åstadkommande af bättre kontroll
och redovisning vid beväringen, såsom man velat påstå, tror jag såle-
Lördagen den 10 April, e. m. 9
des att den frågan är för obetydlig i jemförelse med den onda blod och
det missnöje förslaget väckt i landet och att förslaget sålunda bör för •'
sin obetydlighets skull, förkastas. Är det deremot sant, hvad det stora fler¬
talet tror och den del af rikets befolkning, som nu bär tungan af rikets
försvar, befarar och tror sig kunna läsa mellan raderna, att förslaget är af
vida större vigt, än det vid första påseendet synes vara, och således kan
medföra oberäkneliga följder, hur naket det än framkommit, då är försla¬
get ganska stort; men för litet upplysande om sig sjelf, hvad det för
framtiden kan innebära och derföre bör förkastas. Jag anser dess¬
utom, att både Regering och Riksdag böra afvakta resultatet af skatte-
regleringskomiténs arbete innan några nya bördor åläggas, vare sig
den ena eller den andra samhällsklassen, helst man bör hoppas, att
komiténs arbete ändå skall leda till bördornas jemnare fördelning
de olika klasserna emellan. Förrän sådant skett, hvarken böra eller
kunna rust- och rotehållare åtaga sig eller åläggas några nya bördor.
De ledamöter inom denna Kammare, som representera den rust-
och roterande jordinnehafvaren, böra derföre förkasta förslaget. Jag
skulle vilja hoppas och tro, att äfven de ledamöter af denna Kammare,
hvilka representera den delen af svenska medborgare, som icke är så
synnerligt berörd af försvarets tunga, icke heller skola medverka till
bördornas ökande för de förre och för hela landets arbetarebefolkning, i
hvilkas namn och å egna vägnar jag yrkar afslag å så väl Kongl.
Maj:ts proposition som Lag-Utskottets förslag.
Medan jag har ordet, begagnar jag tillfället att uttala min stora
förundran deröfver, att tre fjerdedelar af Lag-Utskottets ledamöter,
i synnerhet de af dem, som utsetts af denna Kammare, kunnat biträda
ett sådant förslag som det föreliggande. Men på samma gång känner
jag mig så mycket mera tack skyldig de fyra representanter från
Kammaren, som på goda grunder reserverat sig mot förslaget.
Slutligen ännu ett ord. Den af hela landet högt vördade Stats¬
ministern, Friherre de Geer, har, såsom jag med ledsnad hört, gjort
landtmannapartiet den ganska hårda beskyllningen att icke vara
fosterländskt sinnadt. Såsom svar härpå vill jag endast hänvisa till
det förslag till försvarets ordnande, som landtmannapartiet vid 1878
års riksdag afgaf. Jag har under diskussionen i dag hört en talare
påstå, att Statsrådets egna medlemmar vore orsaken till att det för¬
slaget icke gick igenom. Jag tror att så var, men vill ej klandra
dem härför, utan är dem tvärtom mycket tacksam för att de åstad-
kommo ett sådant resultat, möjligen mot sin vilja, men säkerligen till
landets fördel. Nog tror jag det kommer att dröja ganska länge, innan
ett dylikt erbjudande ånyo kommer från flertalet af landtmannapartiet
— åtminstone kommer jag aldrig att med min röst biträda ett sådant.
Jag yrkar fortfarande afslag.
Herr Fredricson: Då jag först fick se den ifrågavarande Kongl.
propositionen om ny värnpligtslag, förvånades jag verkligen öfver att
ett sådant förslag till utsträckt värnpligt kunnat framställas, utan att
på samma gång ens ifrågasatts någon minskning i de rust- och rot¬
hållare åliggande bördorna. Jag vill blott exempelvis fråga huru en
N:o 36.
Angående
'omslag till lag
om allmänna
värnpliglen.
(Forts.)
N:o 36.
10
Lördagen den 10 April, e. m.
förslag till lag
om allmänna
värnpligten.
(Forts.)
rusthållare, som har tre eller fyra söner i värnpligtsåren, skall bära
sig åt. Först dragas många starka armar från jordarbetet, och sedan,
hvilka kostnader måste han icke ådraga sig för utrustande icke alle¬
nast af dessa fyra söner, utan jemväl af ryttaren och hästen! Herr
Statsministern har i förmiddags framhållit, hurusom bondeståndet vid
1812 års riksdag nästan enhälligt antog det då framlagda förslaget
till allmän beväringslag. Ja, väl sant! Men huru gick det också sedan?
Jo, då ståndets ledamöter kommo tillbaka till sina hemorter, slogos
flera af dem ihjäl och andra stenades eller måste gömma sig för att
undgå misshandling. Så nog hade de stackars männen, som tillstyrkte
värnpligtslagen, glädje af sin riksdagsverksamhet i det afseendet!
Grefve Björnstjerna har yttrat, att tillämpningen af detta förslag
icke skulle medföra några ökade kostnader. Jag ser icke till honom
här i Kammaren, så han lär icke höra hvad jag kunde hafva att
svara honom derpå. Men så mycket må jag dock säga, att så dumma
äro väl icke vi bönder ändå, att man kan inbilla oss, att inkallandet
till tjenstgöring af många tusen flera beväringsynglingar än nu skulle
kunna ega rum utan kostnad! Nog kommer det att kosta och det så
att “det svider“ ändå.
Jag yrkar afslag både å Kongl. Maj:ts proposition och å Ut¬
skottets förslag.
Herr Nordenskjöld: Då det föreliggande förslaget icke afser
någon ny härorganisation, utan endast ett ordnande så väl under fred
som under krig af vår beväringsinstitution, så frågar man sig natur¬
ligtvis, hvilka fördelar detsamma framför nu varande beväringslag er¬
bjuder i militäriskt hänseende. Jag ber nu att ett ögonblick få upp¬
taga Kammarens tid med att efter min uppfattning besvara denna
fråga.
Jag börjar då med första paragrafen i förslaget. Det heter här,
att hvarje svensk man är värnpligtig. Nu gällande lag stadgar, att
hvarje svensk man är skyldig att deltaga i den allmänna beväringen.
Man må hur man än vill söka bortresonnera det faktum, att de be-
väringsskyldige undandraga sig sin värnpligt, så är det dock obe¬
stridligt — åtminstone är detta min mening, och alla som sysselsatt sig
med frågan kunna vitsorda det — att så är förhåliandet. Lagens
bristfällighet derutinnan, att man kan undandraga sig beväringspligten,
har orsakat att han ännu efter snart 70 års förlopp, att jag så må
säga, icke trängt in i folkets hjerta. Detta åter beror derpå, att det
i lagen saknas tillräcklig kontroll å beväringsskyldighetens fullgörande.
Men det nuvarande förslaget möjliggör en sådan kontroll; och grun¬
den för all militärisk organisation är att skyldigheten att försvara
landet i farans stund verkligen stål- lefvande för hvar och en. Redan
detta är i min åsigt en så stor fördel hos förslaget, att jag icke kunnat
underlåta att framhålla detsamma.
Jag ber härefter att få med några ord omnämna den så kallade
mobiliseringen. Det är naturligt, att en fordran på större skyndsam¬
het vid arméns sammandragande uppstått på senare tider mot hvad
förut erfordrades. Man har fått jern vägsförbindelser i ordning; och
11
N:o 36.
Lördagen den 10 April, e. m.
under senare tiders krig har man kommit underfund med, att det- Angående
samma fordrar en ordnad militärstyrka, som ofördröjligen kan samlas f°rsla9 tilltag
för att genast ifrån första början kunna vara verksam. Man får icke °™ä^fyten
tro, att ett land numera får derå månaders tid på sig för att rusta (Forte.)
och ordna sig för kriget; utan kriget faller öfver det plötsligt. Vårt
land har visserligen hafomslutna kuster; men våra fiender hafva flottor,
som kunna komma öfver oss hastigt nog. Vi böra derför vara från
första början rustade; vi böra hafva tänkt oss, huru vi skola genast
möta fienden. Såsom Herrarne veta, äro våra regementen försedda
med befäl för tre bataljoner. Jag föreställer mig huru det med nu
gällande beväringslag skulle se ut vid en blifvande mobilisering. Mo-
biliseringsordern är utfärdad; men denna order kan gälla egentligen
endast nuvarande 3, 4 och 5 klasser. Det är för flertalet af de in¬
kallade flere år sedan de varit i tjenstgöring; och man vet egentligen
icke, hvar man har dem. Regementet är samladt på mötesplatsen för
att taga emot dem. Då regementena äro upplösta på tre bataljoner,
åtgår af den nuvarande infanteristyrkan största delen till beställnings-
män, underbefäl in. m.; och deras plats i ledet skall fyllas åt bevä-
ringen. Man är, som sagdt, samlad på mötesplatsen och inväntar de
beväringsskyldige. Ordern är gifven, allt är i ordning, men möjligt
är att de icke komma, just derför att man icke kunnat följa dem,
sedan de excercerat andra gången, och ej kunnat med kallelse dem
anträffa. Flere orsaker kunna härtill angifvas. De hafva flyttat till
andra orter eller afiidit, med ett ord, man har icke någon kännedom
om hvart de tagit vägen. Redan ifrån första början skulle sålunda
naturligtvis en missbelåtenhet, ett misstroende sprida sig såväl inom
befälet som — jag lägger särskildt vigt derpå — inom truppen; man
skulle ifrån första början känna att vår bevärings organisation ej vore
tillfredsställande, Och detta misstroende skulle sprida sig från armén
ut till den stora allmänheten. Jag frågar om det vore nyttigt, att
redan ifrån början af ett krig ett sådant misstroende skulle uppstå
inom landet. Vi veta ju, att ett dylikt misstroende gjorde sig inom
Frankrike gällande under senaste franskt-tyska kriget, och hvad
följden deraf blek Men om nu föreliggande lagförslag, såsom jag
hoppas-, antoges, huru kommer det då att förhålla sig? Jo, då redan
i fredstid hvarje mans vistelseort är känd af befälet till följd af den
anmälningsskyldighet, som åligger honom, och då han sjelf vet hvilket
kompaniområde han tillhör och hvilket befäl han skall följa i hän¬
delse af krig, så skulle redan ifrån första början en viss säkerhet vara
rådande. När mobiliseringsordern utfärdades, hvilket enligt den före¬
slagna lagen äfven skulle kunna ske direkt ifrån kompanichefen och
hvilket sätt ju af honom kan begagnas, då han vet hvarest hvarje
värnpligtig finnes, så skulle ordern kunna direkt träffa dem, och samma
dag, då truppen är anbefald att samlas, de värnpligtige således äfven
infinna sig. Möjligen skulle eu eller annan uteblifva; men i alla hän¬
delser, skulle icke förhållandet blifva sådant, som under den nu gäll-
lande beväringslagen. En viss säkerhet och ordning skulle sålunda i
omnämnda hänseende uppstå, om den föreslagna lagen antages. Befälet
skulle veta, hvem det skulle hafva under sitt befäl, och bevärings-
N:o 36.
12
Lördagen den 10 April, e. m.
Angående
förslag till lag
om allmänna
värnpligten.
(Forts.)
soldaten skulle å sin sida veta att, i händelse af krig, lian skulle tjena
tillsammans med de och de personerna och att han skulle stå under
den eller den personens befäl. Redan blott säkerheten härom skulle
på alla håll gifva en viss trygghet. Vi kunna ju icke resonnera bort
att det finnes en beväringslag, och i händelse af krig är det ju våra
egna söner som skola gå ut. Men då bör det också vara vår skyl¬
dighet att söka bereda dem all möjlig trygghet, så att de redan från
första början må kunna arbeta under normala förhållanden?
Hvad som dernäst i detta förslag, om ock det kan anses mindre
vigtigt, än den nyss påpekade fördelen, dock icke saknar sin stora
betydelse, är den möjlighet att skaffa ersättningstrupper åt våra spe¬
cialvapen, som förslaget erbjuder. Detta har redan på förmiddagen
blifvit påpekadt; och jag ber derföre om ursäkt att jag nu upprepar
det. Att icke vårt nuvarande beväringsmanskap är lämpligt såsom
ersä-ttningstrupp åt specialvapnen artilleriet, kavalleriet och fortifika¬
tionen, vill väl icke någon här bestrida, och detta är ju äfven alldeles
gifvet, ty artilleribeväringen har ju aldrig varit med om den anspända
kanonen och kavalleribeväringen aldrig om hästarne, utan båda två
hafva endast exercerat till fots. Vårt kavalleri är mycket fåtaligt
och den mark, der det kommer att verka, vårt eget land, är af den
beskaffenhet, att en känbar brist på kavalleri redan från första början
af ett krig skulle göra sig gällande; vårt fåtaliga kavalleri skulle inom
kort tid nötas ut genom ett långt spanande utåt, för att taga reda
på fienden. Man har redan vid de fälttjenstöfningar, som försiggått
i olika delar af landet, kommit underfund med att kavalleriet alltid
blir mycket hårdt anlitadt; jag är säker om att de bland Herrarne,
som sjelfva äro rusthållare, nog hafva hört detta bekräftas af sina
husarer och dragoner, då de kommit tillbaka från dessa öfningar.
Då eu kavallerist blir under kriget otjenstbar, skulle icke någon finnas,
som kunde ersätta honom, ty det finnes icke något för kavalleritjenst
utbildadt manskap bland beväringen. Det nu föreliggande förslaget
erbjuder deremot cirka 6,000 man fullt utbildadt manskap för special¬
vapnen. Den saken har ganska mycket fästat tänkande militärers
uppmärksamhet; de hafva funderat ganska mycket huru specialvapnen
i krig skulle kunna förstärkas. Äfven denna nu påpekade brist hos
den nuvarande beväringsorganisationen synes mig således vara ett skäl,
som icke oväsentligt talar för det nu framlagda förslaget.
Under förmiddagens lopp har Finlands nya värnpligtslag blifvit
mycket omnämnd. Jag ber med anledning deraf i förbigående få er¬
inra, att Finland genom denna lag redan från och med den första
Januari 1881 iklädt sig allmän värnpligt och detta i fullt mått. Ett
sådant beslut af finska folkets representanter är värdt den största
högaktning; ty om Finland också gjort detta af politiska skäl och
till följd af det förhållande, i hvilket det står till det stora czar-riket,
så måste man väl också å andra sidan erkänna att landet frivilligt
gått in derpå och det bör man väl i alla händelser respektera. Jag
tror icke att den finska värnpligtslagen skulle vara just så behaglig
för denna Kammare. Den talar nemligen om lottning, om en treårig
tjenstgöring i den aktiva armén, om 90 dagars öfningar för alla, som
Lördagen den 10 April, e. m.
13
iko 36.
icke tillhöra denna aktiva armé samt slutligen om en 15-årig värn- Angående
pligt. Den talar på samma gång äfven om bibehållandet af vakans- f°rslas m loAJ
afgifterna för rust- och rotehållare ända till dess staten lemnat nya
penningebidrag till organisationen. Men sådana bidrag hafva icke 'Tportl)
ännu blifvit gifna, och då man påminner sig att Finland fortfarande
har qvar fyra riksstånd, likasom vi förut haft, så går det kanske icke
heller så lätt för rust- och rotekållarne att få denna eftergift. Fin¬
land har emellertid i detta hänseende gifvit oss ett exempel uti offer¬
villighet och fosterlandskärlek, som icke är så att förakta som man
här velat påskina.
Jag har mig visserligen bekant att mot nu framlagda förslag eger
inom landet en agitation rum; men för min del är jag fullt och fast
öfvertygad, att denna agitation snart skulle tystna eller åtminstone
mycket aftaga, om de som tala emot lagen verkligen kände till dess
innehåll, ty att döma af bref från landsorten, som kommit mig till¬
handa, tviflar jag verkligen på att folket i allmänhet eger någon
kännedom om honom, utan döma endast efter hörsagor.
Då jag sålunda icke kan anse denna agitation berättigad; då jag
icke heller kan inse att genom lagens antagande ökade tungor skulle
påläggas landet under fredstid; då kriget är en så allvarsam sak, en
sådan hvälfning i nationernas öden, att jag icke kan föreställa mig, att
Ivongl. Maj:t skulle börja ett sådant, utan att samtidigt sammankalla
Riksdagen för att med sig dela ansvaret derför; samt i sådan hän¬
delse de i lagen omnämnde 20 åldersklasserna i alla hänseenden måste
med Riksdagens begifvande uppbådas för att försvara och värna foster¬
landet — och detta försvar har mig veterligt ingen här förnekat sig
vilja bidraga till — och då slutligen det nu framlagda förslaget verk¬
ligen medför de fördelar i militäriskt hänseende, hvilka jag nu tagit
mig friheten påpeka, vill jag för min del tillstyrka bifall till den nu
föredragna punkten af Lag-Utskottets förslag.
Herr Key: Det var allvarliga, ja, det var stundom hårda ord,
som från ministerbänken af regeringens främste man kommo landt-
mannapartiet eller Andra Kammaréns flertal till del i dag på förmid¬
dagen. Detta är en ökad anledning att, då vi återigen stå inför ett
nytt skede af vårt lands största fråga, då man om den ene säger att
han icke vet hvad han vill och om den andre att han icke vill hvad
han vet, då man om den ene säger att för honom är fosterlandet
allt och om den andre att för honom intet fosterland finnes till, då,
säger jag, är det all anledning, då har man allt skäl att kasta en
allvarlig pröfningens blick på några af de vigtigaste momenten i denna
frågas historia och söka sammanbinda dem med det förslag, som nu
föreligger. Jag skall försöka att göra detta.
Mine Herrar! I torden erinra eder, att landtmannapartiets för¬
slag till ny härordning, åtföljdt af förslag till värnpligtslag, till garanti¬
lag, till krigslagarnes ombildning och till grundskatternas afskrifning,
vid 1878 års riksdag antogs i denna Kammare med 104 röster mot
82, men afslogs i Första Kammaren med 64 röster mot 56. Sam¬
manräknar man dessa tal, så finner man att landtmannapartiets för-
N:o 36.
14
Lördagen den 10 April, e. m.
Angående slag af Riksdagen i dess helhet antogs med 160 röster mot 146.
"allmänna förslaget föll, såsom jag nämnde, i Första Kammaren på blott åtta
vämpiigten' röster. Häraf framgår att de regeringens ledamöter, hvilka tillika
(Ports.) voro valde till ledamöter i Första Kammaren, icke hade behöft del¬
taga i frågans befrämjande såsom regeringsmedlemmar, icke lägga
regeringsmaktens hela tyngd i vågskålen såsom nu, utan blott och
bart uppträda röstande i Första Kammaren, hvilket väl dessutom varit
deras skyldighet såsom folkombud. Dessa landtmannapartiets förslag
hade då blifvit antagne och följaktligen nu måhända varit lag, hvari¬
genom all den strid, all den oro, all den kamp, som för närvarande
eger rum, varit obehöflig.
Man har visserligen föregifvit att dessa förslag folio på olika
grunder, att det var olika punkter, som i de båda Kamrarna voro
föremål för behandling, men af öfverläggningarne i Kamrarne framgår
alldeles otvetydigt för hvar och en, som vill och kan läsa svenska,
att det var grundsatsen i dess helhet, sjelfva saken, som öfverlägg-
ningen då rörde sig om och som hela striden gällde.
Det har derföre verkligen varit öfverraskande att blott två år
efteråt och icke fullt ett hälft år efter skatteregleringskomiténs till¬
sättande, innan denna hunnit framlägga någon utredning af det be¬
stående, några förslag för det kommande, finna samma regering föreslå
en värnpligtslag helt lösryckt, och, om än i åtskilligt olika, i mycket
alldeles densamma som landtmannapartiets af sagde regering till¬
bakavisade förslag. Hvad har kunnat vara orsaken till likgiltigheten
1878, till ifvern och brådskan 1880?
Yar orsaken till regeringens afslag 1878 — ty vi skola alltjemt
fasthålla att det var regeringen, icke Riksdagen, som då afslog den
erbjudna högst betydliga försvarsutvecklingen — var orsaken att
det icke ansågs gå an att ett förslag antogs som icke utgått från
Kong], Maj:t, och fick detta skäl öfverhand, ehuru förhållandena utom¬
lands voro långt mera krigiska än nu? Då var ju spänningen som
störst emellan England och Ryssland, just de två länder, mot hvilka,
om de komme i krig med hvarandra, det blefve allra svårast för
Sverige att bibehålla sin neutralitet. Det oaktadt var det icke alls
brådtom då, under det att nu, när inga krigiska tillbud i samma höga
grad varsnas, när förhållandena i vår verldsdel tyckas dag för dag
gestalta sig allt mera fredligt, nu står det igen för brinnande lifvet
att få igenom detta regeringens förslag. Är det fråga om krig och
krigsfara hvarje gång, då regeringen kommer med ett förslag, men
deremot orubblig fred när förslaget kommer från representationen?
Men om, säger jag, orsaken till utgången af denna fråga år 1878
var den jag nu antydt, kommen icke då med stora ord för att med
dem dölja de små tankarne, talen icke då om fosterlandets väl eller
ve. Förskona oss från det så ofta och med städse minskad verkan
missbrukade skådespelet i den högre politiska tragedien; ty det är
blott som Holberg säger: “ett tal som är uppkokt
Det är ingen som på nära håll tror eller kan tro på djupet och
sanningen af de ord, som nu uttalas om det fosterländska eller det
ofosterländska i att bifalla eller afslå. För öfrigt öfverensstämmer
Lördagen den 10 April, e. m.
15
N:o 36.
det talet föga med Hans Excellens Herr Statsministerns lugna, nästan
flegmatiska uppmaning i Första Kammaren i onsdags — referatet är
hemtadt ur Stockholms Dagblad, om det är exakt vet jag icke, men
antager på grund af tidningens ställning att så är — att genom för¬
slagets antagande: “begagna en af regeringen iemnad utväg att med
någorlunda heder kunna komma ifrån saken, och det på ett sätt som
lemnar tillfälle till framtida bättre och fullständigare anordningar."
Deremot om man söker en annan anledning till regeringens till-
bakastötande åt den utsträckta hand, som Andra Kammarens majo¬
ritet erbjöd henne år 1878 och om man söker en förklaring derpå,
så skulle man möjligtvis kunna tänka, att meningen då var, liksom
att meningen ännu är, att tum för tum, bit för bit söka genomföra
en gifven plan och föra oss steg för steg framåt på okända vägar
till okända mål?
Jag vågar emellertid påstå att en bland det föreliggande försla¬
gets största brister är att det leder ut till detta okända; det kan
lika väl leda till en början, hvars fortsättning är godtycklig såsom i
förslaget 1877, till ett helt i enlighet med värnpligsförslaget 1875,
till ett helt i likhet med förslagen 1871.
Månne man kan förneka att det nu ifrågavarande förslaget kan
leda till ett rent preussiskt värnpligtsförslag med all dess militarism
och dess kaserner, dess qväfvande af fredliga yrken och af frisinnad
utveckling?
Jag finner en viss bekräftelse på denna farhåga i de uttalanden,
som såväl Hans Excellens Statsministern som Chefen för Landtför¬
svarsdepartementet i dag haft, hvilka anföranden, ehuru i dunkla
ordalag, kunna tyda på en framtida utveckling af landets försvar en¬
ligt alla 1875 års värnpligts grunder.
Men förslaget är som sagdt mångtydigt. Man kan äfven tänka
sig, att meningen är, att det skall leda till grundskatternas och indel¬
ningsverkets bibehållande; man kan tänka sig att det nu först vore
fråga om att antaga värnpligtslagen, sedermera att öka beväringens
vapenöfningar vid lämpligt tillfälle, utveckla indelningsverket genom
korporalskolor, underbefälskolor, volontärskolor och garnisoneringar
och sålunda, mot litet eller intet vederlag, af det indelta manskapet
så småningom skapa ett underbefäl till den armé af värnpligtige,
hvars upprättande man förberedt genom detta förslag, om det antoges.
Åtminstone för mig är det fullkomligt oklart, hvad regeringen nu
menar;
i örsta Kammaren har i onsdags och i dag, Andra Kammaren
har i dag och kommer sannolikt äfven om måndag att afhandla detta
värnpligtsförslag. Häraf måste man sluta till att striden gäller eu
stor fråga. Nej! svarar ministéren, det är en liten fråga. Nåväl in¬
vänder man: är det en liten fråga hvarför då nu, nu när ingen har
begärt och inga tidsförhållanden nödvändiggjort detta förslag, hvarför
då sätta alla krafter i rörelse och oroa landet? Jo! svarar ministéren
då: det är en stor fråga. Vid remissen gjorde Herr Statsministern
högtidligt på förhand regeringens förslag till en habinettsfråga och de
reaktionära tidningar^ prisade detta allvar, denna manliga beslut-
Angående
förslag till lag
om allmänna
värnpligten.
(Forts.)
N:o 36,
16
Lördagen den 10 April, e. m.
Angående samhet. Nu vid debatten och redan i förväg vid dess början förkla-
fårslag till leg racje jjerr Statsministern, sig antaga Lag-TJtshottets militäriskt försva-
0™ärnpUgtm 0a^e och försämrade förslag såsom regeringens och har gjort äfven
(Forts.) det till kabinetts fråga.
Jag ber nu att något få uppehålla mig vid hvad regeringens
främste man sagt i dessa frågor. Hans ord ega och böra ega så stor
vigt, att man vid dem måste fästa en särskild uppmärksamhet.
Hans Excellens Statsministern yttrade i denna Kammare vid
1877 års riksdag, då det var fråga om antagande eller förkastande
af regeringens . då framlagda förslag, följande: “Deremot kan jag för
min del icke anse annat än, att, om Riksdagen äfven denna gång af-
slår hvad Kongl. Maj:t föreslagit men icke kan förena sig om utta¬
landet af någon egen åsigt, derföre att båda Kamrarna stanna i olika
beslut, indelningsverket då är för en längre obestämd tid fastläst.
Hvad skall nemligen regeringen då göra? Och hvad regeringen än må
göra, blir följden dock sannolikt den, att indelningsverket tills vidare
kommer att qvarstå oförändrad t och utan lindringar. “
Om man jemför detta med Hans Excellens’ af mig nyss anförda
yttrande i Onsdags i Första Kammaren, att detta förslag vore eu af
regeringen lemnad utväg åt representationen att “med någorlunda
heder kunna komma ifrån saken®, skulle detta ju tyda på, det me¬
ningen vore att jemte förslaget fortfarande bibehålla indelningsverket.
Men deremot strider åter igen, såväl hvad Hans Excellens i förbigå¬
ende i dag anförde, som ock hvad af honom härom dagen yttrades i
Första Kammaren i fråga om knektekontraktens rättsliga förhållande
till frågan. Hans Excellens åberopade då 73 § Regeringsformen, som
lyder så: “Inga nya pålagor, utskrifningar af manskap eller af pen¬
ningar och varor må hädanefter utan Riksdagens fria vilja och sam¬
tycke i den ordning, förut nämndt är, påbjudas, uppbäras eller for¬
dras.® Af detta stadgande, att inga nya utskrifningar utan Riksda¬
gens fria vilja och samtycke kunna påbjudas, uppbäras eller fordras,
ville Hans Excellens draga den slutsatsen, att knektekontrakten i
sjelfva verket derigenom blifvit upphäfda, ty, om Riksdagen samtycker
dertill, skulle nya utskrifningar kunna verkställas. Mine Herrar, detta
är ett sätt att tolka historien, som jag för min del icke kan ingå på;
tv denna 73 § härleder sig ifrån år 1809, och meningen med den
har varit icke att upphäfva utan tvärtom att omgärda knektekon¬
trakten. Låtom oss ihågkomma att det var Gustaf IV Adolfs en¬
våldsmakt, som ej respekterade dessa kontrakter, och att det var
denne konung, som af egen maktfullkomlighet utskref landtvärnet. Det var
den bittra erfarenheten af att dessa kontrakter icke voro tillräckligt
skyddande för rust- och rotehållarne, som gjorde att 1809 års män i
Regeringsformen insatte denna 73 § för att gifva kontrakterna äfven
grundlags helgd. Det var sålunda just motsatsen till hvad man velat
bevisa, som med denna paragraf afsågs; det var för att värna dessa
knektekontrakter, som paragrafen tillkom, ehuru detta numera tycks
vara bortglömdt och man nu söker gifva paragrafen en motsatt be¬
tydelse.
Att den tolkning, som jag nu gifvit åt 73 § Regeringsformen är den
Lördagen den 10 April, e. m.
17
N:o 38.
»råtta, framgår äfven deraf att det i 80 § Regeringsformen heter på
följande sätt: "Krigsmakten till häst och fot såväl som båtsmanshåll
af rotering och indelning förblifver vid de med landet och städerna
•upprättade kontrakter och indelningsverk, hvilka till deras hufvud-
grunder skola orubbade vara, intill dess Konungen och Riksdagen
finna nödigt någon ändring deruti samfäldt att göra; kunnande ingen
ny eller tillökad rotering, utan genom Konungs och Riksdags sam¬
manstämmande beslut tillkomma11. Detta grundlagsstagande visar att
man år 1809 fann nödigt att i grundlagen införa ännu ytterligare
en paragraf för att för framtiden motverka upprepandet af ett miss¬
bruk, af hvars bedröfliga följder 1809 års män hade en så liflig håg¬
komst.
Hans Excellens Statsministern yttrade vidare år 1873 i Första
Kammaren angående den så kallade kompromissen: “Jag tror således
att den förutsättning om indelningsverkets afskaffande, hvarifrån Stats¬
utskottet i detta betänkande utgått, är rigtig; och såvida den är
rigtig, såvida indelningsverket skall afskaffäs, finnes väl icke någon
annan grund att lägga för försvarsväsendet än den allmänna värn¬
pligten — dock så att den icke göres mera betungande än nödvän¬
digheten kräfver och att man söker förmildra den, så vidt ske kan,
•genom att framkalla frivilligheten förmedelst skälig godtgörelse från
■statens sida åt den del af armén, som skulle blifva för mycket be¬
tungad, derest den skulle tvingas in i armén endast på grund af
värnpligten.11
Jag ber att få erinra om dessa ord, emedan den princip, som i
dem är uttalad, ligger till grund för landtmannapartiets år 1878
framlagda förslag.
Hans Excellens yttrade vidare: “Åtskilliga aktade reservanter
ifrån denna Kammare, äfvensom den siste talaren, hafva klandrat att
frågorna om indelningsverket och grundskatterna blifvit sammanbundna,
hvilket skulle vara otjenligt och obehöfligt. Deri vill jag gifva dem
rätt så tillvida, att frågorna kunna åtskiljas; och för så vidt man vore
af den meningen, att det ena.eller andra — vare sig indelningsver¬
ket eller grundskatterna — borde för framtiden bibehållas, anser jag
också, att icke något oöfverstigligt hinder finnes för att företaga den
-ena frågan ensamt för sig; men är man af den åsigten att båda de¬
larna böra afskaffas, så måste det vara en fördel att taga dem till¬
sammans."
År 1878 yttrade Hans Excellens i Första Kammaren: “Jag tror,
att man icke känner landtmannapartiets skaplynne rigtigt, om man
antager, att det i sådana frågor skulle böja sig för en ministers för¬
klaring, att den skulle afgå, derest den icke vann bifall. Jag tror
tvärtom, att det partiet går sin egen väg, utan afseende på de per¬
soner, som sitta i Konungens konselj".
Det hade varit väl, om dessa ord nu icke varit glömda. Ty hvilken
är denna landtmannapartiets väg, och behöfves det väl någon särskild
“uppfinningsförmåga"1 för att finna densamma? Nej, åren 1869, 1871
två gånger, 1873, 1875, 1877 och 1878, således tillsammans sju gån¬
ger, den ena gången tydligare än den andra och sista gången tydligast
Andra Kammarens Prof. 1880. N:o 36. 2
Angående
förslag till lag
om allmänna
värnpligten
(Forts.)
N;o 36.
18
Lördagen den i 0 April, e. m.
Angående genom ett eget detaljerad! förslag, har Andra Kammarens majoritet
förslag till lag sagt ifrån, hvilken väg den vill gå till försvarsfrågans lösning.
Tärn^TeT Det återstår nu att öfvergå till granskning af Kongl. Maj:ts före-
'"(Forte.)™' liggande förslag. Jag erkänner då, att jag i första rummet fäst min
uppmärksamhet vid en sak, som står i det närmaste sammanhang
med frågan om en ny härorganisation och äfven af en talare, Herr
Carl Ifvarsson, på förmiddagen framhölls, nemligen våra krigslagars
ombildning. Kongl. Maj;t har till denna Riksdag afgifvit en proposi¬
tion härom, daterad den 20 Februari 1880. Uti ingressen till denna
proposition heter det: “Strafflagen för krigsmakten torde obestridli¬
gen efter allmänna konstitutionella grunder falla inom det lagstift-
ningsområde, som tillhör Regeringen och representationen gemensamt.11
Här är ett alldeles otvetydigt erkännande gifvet. Det heter
vidare: “Enligt 1809 års Regeringsform är dock åt representationen
icke tillerkänd rätt att deltaga i stiftandet af sådan strafflag, utan
tillkommer denna lagstiftning Konungen ensam. Den sålunda åt Ko¬
nungen inrymda makt erhåller emellertid en mera omfattande betydelse,.
än den vid grundlagens antagande egde, i samma mån som hela lan¬
dets manliga befolkning för kortare eller längre tid underkastas värn-
pligt och ställes under krigslag/1
Nu har Herr Carl Ifvarsson under förmiddagen påvisat, att äfven
om detta grundlagsförslag skulle blifva af denna Riksdag antaget, så
måste det i alla fall grundlagsenligt hvila till första riksdag under
nästa tre-års period, alltså till år 1882. Antages nu värnpligtslagen i
år, så är det, om icke troligt, åtminstone möjligt att detta grundlagsförslag,
som i år antages och följaktligen blifver hvilande till 1882 års riks¬
dag, då blifver ogilladt; och hvar stå vi då? Jo, vi hafva fått en ny
mångtydig värnpligtslag, under det omarbetningen af krigslagarne
hvilar i fjerran. Men om man också vill gå in på att allt i denna
väg är väl bestäldt, så får jag likväl säga, att det förvånar mig, att
Kongl. Maj ds regering icke kommit att tänka på den saken förr än
just nu. Regeringen finner det vara med en utsträckning af den
allmänna värnpligten till landets hela manliga befolkning emellan 21
och 40 år oförenligt, att icke Kongl. Maj:t och Riksdag gemensamt
stifta krigslag, men detta fann Kongl. Magt icke vid framläggandet
af 1875 års rena värnpligtsförslag, icke heller 1877. Regeringen
har vidare sett landtmannapartiets förslag 1878 till ombildande af
krigslagarne, men oaktadt allt detta faller det ändå icke Kongl..
Majds regering in att åtminstone samtidigt med denna värnpligtslag
framlägga förslag till nya krigslagar. Detta senare förslag förekom
till afgörande i regeringen först den 20 sistlidne Februari, under det
att värnpligtslagen föredrogs redan den 31 December nästlidet år.
Jag skall nu öfvergå till några enskildheter i Kongl. Maj:ts propo¬
sition om värnpligtslagen. Krigsministern yttrar på pag. 16 i Kongl.
Maj:ts proposition, att detta förslag “hvilar på de grunder, som åt
Riksdagens båda Kamrar blifvit vid föregående tillfällen godkända
och öfverensstämmer i alla väsentligare delar med det förslag till
värnpligtslag, som med anledning af Eders Kongl. Maj:ts nådiga propo¬
sition af särskildt Utskott vid 1877 års Riksdag framlades och äfven.
Lördagen den 10 April, e. m.
19
N:o 36.
med få afvikelser år 1878 af Särskilda Utskottet understäldes Riks- Angående
dagen. Ehuru således detta förslag förut undergått mångsidig prof- f°rsla9 till lag
ning, har dock, vid förnyad granskning deraf, några förändringar
ansetts lämpliga för att bringa dess särskilda delar i full öfverens- ”TFortsT’
stämmelse etc“.
Det vill säga, att regeringen påstår, att ehuru förslaget redan
förut undergått en mångsidig pröfning, så hafva dock vid ny gransk¬
ning åtskilliga förändringar ansets nödiga. Man måste således ega
rätt att antaga, det detta förslag är produkten af en mångsidig och
mångfaldig, tid efter annan upprepad sofring och att det i sitt nu
framstälda skick är det mest genomtänkta och mogna af alla förslag,
som afgilvits i denna fråga? Jag anhåller emellertid att få läsa upp
först den 24 §. Den lyder sålunda. “Värnpligtig är, sedan han
blifvit utskrifven, skyldig att för sin utbildning under fredstid tjenst-
göra den tid, som nu är eller genom lag framdeles varder bestämd11.
I lagen för flottan heter det deremot på följande sätt: “öfrige
flottan tillhörige värnpligtige skola under fredstid för sin utbildning
tjenstgöra under 30 dagar utan afbrott det år de utskrifvas."
Man skulle vara frestad att tro, att det vore någon mening med
denna olika redaktion, särdeles när man läser Hans Excellens Herr
Statsministerns yttrande vid remissen af den Kongl. propositionen. Då
sade Hans Excellens: “Nu gällande beväringslag innehåller nemligen
ingen annan begränsning i afseende på öfningen i fredstid, än att
Konungen icke eger till dessa öfningar sammandraga dera än de två
första åldersklasserna; men om Konungen eger dertill tillgängliga pen¬
ningar, hvilka utan någon lagförändring kunna erhållas, t. ex. genom
en gemensam votering af Riksdagen, genom uppkomna besparingar
eller på annat sätt, så är det Konungen obetaget att hålla dessa två
åldersklasser till vapenöfning under två hela år eller under- så stor
del deraf, som Han behagar. “
Må man härmed jemföra Herr Krigsministens anförande till stats¬
rådsprotokollet den 31 December 1879, pag. 17, der det, om nu
ifrågavarande värnpligtslag, heter: “då, oaktadt den allmänt erkända
otillräckligheten af de öfningar beväringsmanskapet under fredstid
undergår, någon utsträckning deraf icke vid detta tillfälle torde böra
ifrågasättas och lagbestämmelser i sådant hänseende framläggas, har
i 24 § af lagförslaget intagits, att värnpligtig är skyldig att för sin
utbildning under fredstid tjenstgöra den tid, som nu är eller genom
lag framdeles varder bestämd. “
Om man nu tänker sig, att öfningstiden är bestämd för fåtalet,
nemligen för flottans manskap, men tills vidare obestämd för flertalet
eller för landtbeväringen, månne det kunde sägas innebära för mycken
misstänksamhet att deri se en gifven tanke? Jag vill likväl icke för¬
moda något dylikt, utan tvärtom snarare tro — jag ber om ursäkt,
om det kanske låter litet ohöfligt — att häri icke ligger någon tanke
alls.
Men är det så, hvart tager då den mogna pröfningen vägen, och
då framstår åter det besynnerliga, att båda dessa värnpligtslagar före¬
drogos inför Kongl. Maj:t den 31 December. Då Krigsministerns förslag
N:o 36.
20
Lördagen den 10 April, e. m.
Angående till lag för landtbeväringen hos Kongl. Maj:t förevar, fans bland öfriga
förslag till lag statsråd äfven Sjöministern närvarande, och då denne samma dag
”länTum föredrog lagen för flottan, var äfven Krigsministern närvarande. Det
'"(Forte.)"' hade verkligen varit ömkligt, att dessa båda förslag blifvit bättre
kollationerade af de båda ministrarne så att de båda lagarne kommit
att öfverensstämma med hvarandra och icke gifvit anledning till miss¬
tydning; åtminstone hade man kunnat fordra, att de tvenne ärendenas
föredragning blifvit bättre beredd i Statsrådet än som skett.
Jag vill nu öfvergå till 25 §. Dess första moment lyder sålunda:
“Då rikets försvar, förberedelser dertill, bevarandet af rikets neutralitet,
eller upprätthållandet af inre ordning det kräfver, må beväringens
första uppbåd eller ock de större eller mindre delar deraf, som Ko¬
nungen kan finna behörigt, inkallas till tjenstgöring.11 Uttrycket
“upprätthållandet af inre ordning11 har af Utskottet strukits. Krigs¬
ministern nämnde i dag på förmiddagen, att samma uttryck förekom
i landtmannapartiets motion 1878, angående ny härordning, men ströks
af Särskilda Utskottet. Detta är dock icke förhållandet, utan den 25
paragrafen i landtmannapartiets motion lyder sålunda: “Då rikets för¬
svar, förberedelser dertill, eller bevarandet af rikets neutralitet det
kräfver, må beväringens första uppbåd eller ock större eller mindre
del deraf, som Konungen finner behöflig, inkallas i tjenstgöring.1-
Här förekommer således icke uttrycket “upprätthållandet af inre ord¬
ning11. Det är verkligen nedslående att erfara, att denna motion icke
ens under eu tid af mer än tvenne år lyckats tillvinna sig mer upp¬
märksamhet af Herr Krigsministern än att ett sådant misstag kunnat
af honom begås. Jag skulle dock icke så mycket fäst mig vid detta
uttryck af militärisk nonchalans, om icke Herr Krigsministern omedel¬
bart derefter vid bemötandet af ett motargument af Herr Carl
Ifvarsson eller Herr Hedlund — jag minnes ej rätt hvilkendera af
dem — sjelf hördes fordra att, “när man framställer påståenden, man bör
vara säker på sin sak.“
Jag skulle, mine Herrar, kunna gå igenom 1877, 1878 och 1880
års värnpligtslagar, paragraf efter paragraf och genom att anställa
paraleller dem emellan visa, att hvad landtmannapartiet år 1878 strök
af 1877 års förslag i ännu skarpare form införts i 1880 års förslag.
Men ändå påstår man från statsrådsbänken, att nu föreliggande för¬
slag är detsamma , som det 1878 af landtmannapartiet framstälda och
af Riksdagens majoritet antagna. Då man besinnar detta, kan man
verkligen instämma i följande ord, som Herr Statsministern yttrade i
denna Kammare vid 1877 års riksdag: “Om verkligen inom Riksdagen
nu gjort sig en enig mening gällande huru vårt försvar definitivt bör
ordnas, då har regeringen tvifvelsutan gjort sig skyldig till ett misstag
vid framläggandet af ifrågavarande förslag, hvilket misstag då varit
beroende på bristande kännedom om det allmänna tänkesättet inom
landet.*1
Jag kommer nu till den i dessa dagar mycket omtalade och mycket
omtvistade frågan om det allmänna tänkesättet i landet. Om jag då i för¬
sta rummet nämner emigi*ationen, så ber jag Herrarne vara öfvertygade
derom, att jag dervid på intet vis vill öfverskatta dess betydelse i fråga
Lördagen den 10 April, e. m.
21
N:o 36.
om den allmänna värnpligten. Jag vet mycket väl att emigrantagenter, Angående
som erhålla 10 kronor för hvarie utvandrare de kunna anskaffa, med förslas till lag
värnpligtslagen i hand på många ställen utbredt en konstlad förskräc- 0m. allmä,ma
kelse för nu föreliggande förslag och öfverdrifvit dess vigt och bety- ^"foT/b)
delse; detta medger jag. Men faktum är dock, mine Herrar, att enligt
uppgifter från flere håll emigrationen från Sverige i år skall komma
att omfatta minst 40,000 personer, enligt senare uppgifter till och med
50,000. Nu vill jag fråga om icke 40,000 menniskor, som utvandra
från ett ouppodladt, folkfattig! land med endast 4| millioner in¬
vånare, hafva något att betyda. Men icke nog härmed". Somliga med¬
föra visserligen icke stort mera än respeuningarne, under det att
andra åter medhafva vida mer; jag tror derföre att jag icke gör mig
skyldig till någon öfverdrift, om jag beräknar medelbeloppet af hvad
hvar och en medför till 500 kronor. Den förmögenhet som i år ut-
föres ur landet utgör sålunda det betydliga beloppet af 20,000,000
kronor; och det är minsann icke heller någon obetydlighet för ett
så kapitalfattigt land som Sverige. Jag vill nu icke säga, att den
stora emigrationen i år är en följd af värnpligtslagens framläggande
för Riksdagen; ty gjorde jag det, då skulle jag tala emot bättre ve¬
tande, emot min öfvertygelse. Men säkert är dock, och derför finnas
många och ovedersägliga bevis, att, om värnpligtslagen på detta sätt
går igenom, så skola tusentals hemmansegare i Sverige, som i sådant
fall ansåge sig kränkta i sin rätt och att en våldshandling blifvit mot
dem begången, skicka sina söner till Amerika. Då skola visserligen
icke, såsom Herr Krigsministern sade i förmiddags, rust- och rote-
hållarne sjelf ve begifva sig af, nej, deras söner skola utvandra i stället.
Jag ber dessutom att få påpeka en annan omständighet som kanske
är af ändå större vigt, men som jag sett mycket litet eller intet upp¬
märksammas. I stället för dessa tusentals menniskor som utvandra,
hitkomma årligen, och i städse ökadt antal mångtusende bref till alla
landsändar, till hemmavarande slägtingar och vänner, i Indika bref
i målande ordalag framhålles, huru man der på andra sidan om verlds-
hafvet får köpa bördig jord för snart sagdt intet och huru jordbruket
der icke är ålagdt några olika och särskilda skatter mer än andra
yrken. Dessa bref tala vidare — och de komma i multiphceradt an¬
tal ju flere utvandrarne blifva, ju mer folkvandringen ökas — de tala
till ett folk, som haft 66-årig fred, om ett land, ett underland på
andra sidan Atlanten, der snart sagdt inga arméer finnas, och der
man har flere skollärare och lärarinnor än soldater. De tala slut¬
ligen om religiös frihet, om politiska rättigheter för arbetaren och om
kroppsarbetets ära. Tro Herrarne väl att allt detta tal, alla dessa
åsigter spårlöst försvinna? Nej, de lemna djupa intryck, allt star¬
kare, allt mäktigare. Det går icke an att tänka, att man nu kan
vara sorglös i fråga om emigrationen, och att de gynnade klasserna
kunna vara lika hänsynslösa mot folkets stora flertal som de kunde
vara på den tid, då verldshafvet ansågs såsom en nära nog oöfver-
stiglig skranka. Nu hittar folket lätt vägen till Amerika, om det
känner sig tryckt här hemma, och frigör sig derföre från trycket,
när det behagar.
N:o 36.
22
Lördagen den 10 April, e. in.
Angående
förslag till lag
om allmänna
värnpligten.
(Forts.)
Under sådana förhållanden skulle det verkligen vara ändamåls-
löst att föreställa sig, att våra reformstrider i Sverige äro af samma
lilla karakter som riksdagsstriderna i Danmark, der inga gemensamma
voteringar finnas, och der Folketinget fördenskull ofta nog blifvit upp¬
löst emedan det i statsregleringsfrågor varit af olika mening med re¬
geringen och vägrat begärda anslag. Här är icke förhållandet på
långt när detsamma; här är icke någon strid emellan personliga äre¬
lystnader, icke någon split emellan politiska kotteriers tycken, utan
här är den stora frågan: strid om fortsättning och fullbordan af det
reformarbete, som tog sin början med representationsförändringen.
Och jag är för min del så öfvertygad om makten af detta arbete, att,
om man tänkte sig en kammarupplösning, ty grundlagen har tänkt
sig denna sista utväg, och vid ett nytt val jag eller du eller han
eller vi alla folie igenom — det är ju möjligt, ehuru föga troligt —
jag är öfvertygad, säger jag, att nya män skola komma i stället, hvilka
lika litet som vi och ännu mindre än vi skola böja sig för ensidiga
fordringar, utan tvärtom med ännu större skärpa drifva reformarbetet
framåt. Man skall allt mindre tro på eller låta sig åtnöjas med löften
och ord, hvilka icke stå i öfverensstämmelse med handlingar. Ingå
kammarupplösningar, inga regeringsombyten skola kunna förhindra
representationsreformens fullbordan. Intet menskligt får stanna; indi¬
viderna liksom staterna gå vidare alltjemt, ty omvexlingens eviga lag
är ju i stort sedt, i högre mening, äfven föryngriugens och utveck¬
lingens eviga lag.
När en gång den stora reformen blifvit genomförd, när vårt
försvarsväsen, jag säger försvarsväsen, icke vår krigsmakt, blifvit ord-
nadt, när vårt undervisningsväsen blifvit reformeradt i folklig och tids¬
enlig rigtning, när politiskt berättigande blifvit mera allmängjordt
och när skattebördorna blifvit mera rättvist fördelade än de nu äro,
då skall vårt land genom fredliga yrken, genom ärligt uppfyllande af
ingångna förbindelser känna sig lyckligt och fritt under gemensamma
samhällsband, laglydigt och troget den gemensamma friheten, och det
skall känna sig som ett vida större land, än om storheten nu som
förr skulle sökas på eröfringens och krigets väg. Det förra sättet
är ett varaktigare och bättre sätt att göra Sverige i nationernas
råd mer och mer verkligen aktadt och skall skänka oss mer sympati
och erkännande, än om man lyckades att nu genomföra en pappers-
organisation, om hvilken vi icke kunna göra oss sjelfve några illusioner
och genom hvilken vi icke heller skola göra intryck på utländingarne;
ty de äro dertill alltför väl underrättade om våra förhållanden och
kunna dessutom mycket lätt sätta sig in i dem, t. ex. genom korre¬
spondensartiklar till utländska tidningar, genom diplomaterna och på
mångahanda andra sätt.
Mine Herrar, sann frihet och sann jemlikhet, ordnad sjelfsty-
relse och skatterättvisa skola göra oss till ett folk, som stannar hemma,
och till ett folk, som älskar att försvara hvad det eger. Ett uppodladt
land med tillvaratagna tillgångar skall då gifva Sverige, hvad fordna
tiders anfallskrig ej förmått — helt naturligt och derför helt varak-
Lördagen den 10 April, e. m.
23
N:o 36.
tigt — den maktställning, som vårt lands geografiska storhet och läge, Angående
vårt storslagna folklynne, våra slumrande rikedomar angifva. förslag mi lag
Jag anhåller om afslag såväl på Kongl. Maj:ts proposition som °™ärnpUgtm
Lag-Utskottets betänkande. (Fort».) '
Herr A. Andersson i Intagan instämde med Herr Key.
Chefen för Kongl. Sjöförsvarsdepartementet Herr Statsrådet Fri¬
herre von Otter: Ehuru jag :af den förda diskussionen'redan kom¬
mit till den uppfattning, att ringa utsigt förefinnes för att förelig¬
gande lagförslag skall varda af denna Kammare antaget, vill jag lik¬
väl, då jag af pligt och öfvertygelse tillstyrkt Kongl. Maj:t att för
Riksdagen framlägga detta förslag, äfven söka att, i hvad på mig be¬
ror, bidraga till att förslaget varder betraktadt från den synpunkt,
ur hvilken det bör betraktas.
När Riksdagen af Riksens Ständer tog emot den lagstiftande
makten, så tog han äfven emot ett arf, som dessa Ständer efter sig
lemnat, det arfvet nemligen att förbättra och ordna vårt försvars-
väsen. Det dröjde icke heller länge, innan Riksdagen hos Kongl. Maj:t
gjorde påminnelse derom, då 1867 års Riksdag i skrifvelse till Kongl.
Maj:t yttrade, att nationen aldrig kan med tillräcklig säkerhet och er¬
forderligt lugn öfverlemna sig åt den inre fredliga utvecklingen, förrän
frågan om ett för landet betryggande försvar vunnit eu tillfredsstäl¬
lande lösning. Kongl. Maj ds regering dröjde icke att taga frågan om
hand, utan framlade redan för 1869 års Riksdag ett förslag till landt-
försvarets ordnande. Förslaget afslogs af Riksdagen. Kongl. Maj:t
framlade ånyo år 1871 såväl för den ordinarie som för den urtima
Riksdagen särskilda förslag till försvarets ordnande, det senare, med
hänsyn till angelägenheten under då rådande politiska förvecklingar
af ökad försvarskraft, iklädt en för rust- och rotehållare fördelak¬
tigare skrud. Men äfven dessa förslag afslogos af Riksdagen. Frå¬
gan hvilade derefter någon tid till dess 1873 års Riksdag aflat en
ny skrifvelse till Kongl. Maj:t, deri Riksdagen, om än i mindre
tydliga ordalag, uttalade de grunder, på hvilka, enligt Riksdagens
åsigt, försvaret borde ordnas. Vid 1875 års Riksdag framlade Kongl.
Maj:t ett nytt förslag, som, enligt Kongl. Majds åsigt, var bygdt på
dessa grunder. Förslaget afslogs. Vid 1877 års riksdag framlade
Kongl. Maj:t ånyo ett förslag, hvilket, med bibehållande af de grun¬
der, som innehöllos i 1873 års skrifvelse, likväl icke ginge längre, än
att alla fraktioner inom Riksdagen antogos kunna derom enas. Äfven
detta förslag afslogs. Vid sådant förhållande, och då de ord, som af
1867 års Riksdag uttalades, måste för dem, som sitta i Konungens Råd,
ännu qvarstå lika bjudande, som då de först afgåfvos, var det också
gifvet, att frågan om försvarets ordnande icke finge lemnas aldeles
orörd, medan andra stora frågor, som dermed blifvit sammanbundna,
ännu väntade sin lösning; och så framlades det förslag till värnpligts-
lag, som här föreligger, och hvilket, på några få och mindre väsent¬
liga afvikelser när, är affattadt i fullkomlig öfverensstämmelse ej mindre
med det förslag, som af 1878 års motionärer i denna Kammare af-
N:o 36.
24
Lördagen den 10 April, e. m.
Angående
förslag till lag
om allmänna
värnpligten.
(Fort».)
gafs, än ock med det som år 1877 godkändes af Medkammaren, hvar¬
för väl skälig anledning borde kunna förefinnas att detsamma skulle
vinna Riksdagens bifall.
Hvad innehåller då detta förslag, att det icke bör antagas? Man
säger, att de fördelar, detsamma skulle bereda, icke anses vara af
någon väsentlig vigt. En talare här bakom mig har dock i afton
visat, att i militäriskt hänseende förslaget bereder många och stora
fördelar. Jag vill fasta mig vid endast några få.
Den första fördelen är en utsträckning af allmänna värnpligten*
hvarigenom i behofvets stund — men icke förr — en större styrka
blefve att tillgå för landets försvar än som för närvarande är fallet..
Man tycker, att denna fördel är obetydlig derför, att det icke skulle
finnas tillräckligt befäl för att sammanhålla och leda allt det folk,
som lagen åt försvaret bereder. Det må vara, att icke all grund för
en sådan anmärkning saknas. Men vi må dock besinna, att, om för¬
slaget vunne Riksdagens bifall, skulle det komma att dröja 7 år, innan
krigsmakten ökades med en enda man, 14 år innan hela den bevä¬
ring, förslaget åsyftar, funnes, och 22 år, innan förslaget i dess hel¬
het vore genomfördt. Och kan man då tro, att, om den tanken, som
1867 års Riksdag uttalade, är lefvande och upprigtig, icke inom 22.
år skulle vara genomförd en arméorganisation, hvarigenom ett fullt
tillräckligt befäl skulle finnas för att leda denna beväring. För mig
är det tydligt, att så måste blifva förhållandet.
Fn annan fördel hos förslaget, som jag vill framhålla, är den,
att genom detsamma ordnas beväringsområdena. Ty detta är icke
för närvarande fallet. Låtom oss endast påminna oss, huru förhål¬
landet är med sjöbeväringen. Till sjöförsvaret är för närvarande an¬
slagen större delen af beväringen från socknarne vid kusterna; de
beväringsskyldiges antal från dessa socknar uppgår till omkring 39,000
man. Men dessa kunna icke alla användas vid flottan. Det måste
således ligga en väsentlig fördel i, att dessa områden blifva ordnade
på annat sätt, på det att de beväringsskyldige derstädes må kunna
veta redan i fredstid, hvartill de äro ämnade i krigstid, och icke såsom
nu sväfva i ovisshet, om de skola komma ut på sjön, eller användas
såsom infanterist eller artillerist o. s. v.
En tredje fördel är den, som beredes derigenom, att de, som förut
hafva tjenat i stammen vid hären eller flottan, skulle vid beväringens;
inkallande ingå i första uppbådet. Genom denna åtgärd vinnes ju,
på sätt den vid statsrådsprotokollet fogade promemorian utvisar, ett
betydligt antal befäl till beväringen. Denna beväring skulle icke,
såsom den andre talaren i afton uppgå!, komma att uppgå till 600,000
man. Ty om han äfven icke kan anses hafva vederlagt sig sjelf, då
han sade, att, enligt statistiska uppgifter, de 7 åldersklasserna mellan
25 och 32 år skulle uppgå till öfver 400,000 man, under det att de
5 åldersklasserna nedanför skulle uppgå till endast omkring 195,000*
man, så torde dock i allt fall de af honom uppgifna siffrorna icke
kunna anses i och för sig tillförlitliga. De uppgifter, som finnas i
den omnämnda promemorian, äro kanske icke heller alldeles fullt
exakta, men de lära dock komma sanna förhållandet temligen nära»
Lördagen den 10 April. e. m.
25
N:o 36.
Utgår man från dessa siffror, tror jag att nu ifrågavarande befäl,
som enligt 29 § i lagförslaget skulle beredas, jemte det, som för krigs-
behof förut tinnes i armén och som år för år ytterligare ökas genom
det obligatoriska afskedet, böra räcka ett godt stycke såsom befäl åt
den beväring, som verkligen komme att finnas.
Den största fördelen och som, enligt mitt förmenande, i och för
sig bör göra, att icke de Herrar, som här representera det gamla
bondeståndet, borde säga nej till förslaget, är den omständighet, jag
nu vill omnämna. Alla medgifva vi väl här, att, skulle en fiende
landstiga på våra kuster, så ville vi alla uppbjuda våra krafter, för
att fördrifva honom härifrån. Jag tvifiar åtminstone för min del icke
på, att så blefve förhållandet, ty historien visar, att så hittills skett.
Försäkringar härom hafva ock, enligt hvad riksdagsförhandlingarne
visa, blifvit gång efter annan upprepade i det gamla bondeståndet,
och dessa försäkringar hafva heller icke svikits. Men är så förhål¬
landet, då bör man ju ock se till, att man har den internationella
rättens skydd öfver sig. När man går ut för att värna sitt foster¬
land, vill man icke blifva nedskjuten som en bandit, men detta blefve
säkerligen ofta fallet om, under nuvarande förhållanden, flere eller
färre oordnade hopar af Sveriges folk slöte sig tillsammans för att
uppträda mot en fiendtlig krigsstyrka. Förslaget deremot ställer
hvarje svensk man, som blifvit utskrifven såsom värnpligtig, under
den internationella rättens skydd, på det han må blifva behandlad
såsom krigsman.
Det har flera gånger blifvit sagdt, och man kan icke nog ofta
upprepa det, att detta förslag kan icke vara någonting annat än eu
grund, hvarpå man vill bygga. Vore man i ovisshet om, att icke
denna grund skulle lämpa sig för den byggnad, man vill uppföra,
skulle med rätta kunna sägas, att förslaget icke borde hafva blifvit
framlagdt och icke borde antagas; men detta kan icke gerna vara
förhållandet. Vi behöfva icke mer än erinra oss, att 1875 års här-
ordningsförslag, som var bygdt på en utsträckt allmän värnpligt,
hvilade på ett lika beskaffad! förslag; att 1877 års förslag, som tillsvidare
bibehöll indelningsverket, hvilade på en värnpligtslag nästan ena¬
handa som denna, samt att äfven 1878 års härordningsförslag, som
framlades i Andra Kammaren och som var grundadt på frivillighet,
hvilade på samma värnpligtslag, och jag tror derföre icke, att det
kan ifrågasättas, att icke den byggnad, som derpå kan komma att
uppföras, skall passa till grunden. Ty någon annan byggnad än i
rigtningen af en af dessa tre, lär väl icke kunna komma i fråga.
Jag hade bort på tal om de fördelar, som förslaget beredde,
erinra om, huru det går med stora menniskomassor, som oorganise¬
rade och utan ordentlig beväpning komma tillsammans för att strida
mot en ordnad krigsmakt. Jag vill i detta fall påminna om, huru
Hannibal, då han gått öfver Alperna, med eu liten, men krigsvan
armé, nedergjorde hela det mångfaldigt numeriskt öfverlägsna, illa
hopkomna, romerska krigsfolket, huru han tillbragte sexton år under
Roms murar, och huru han höll sig qvar i Italien, till dess italienarne
genom den krigstukt och ordning, som fans i hans armé, blifvit
Angående
förslag till lag
om allmänna
värnpligt eu.
(Forts.)
N:o 36.
26
Lördagen den 10 April, e. in.
Angående
förslag till lag
om allmänna
värnpligten.
(Forts.!
undervisade om, huru de skulle affärda honom. Jag vill för eder upp¬
repa en historisk berättelse, huru drottning Elisabeth i England vid
en stor mönstring i London, der eu ofantlig armé sammandragits,
stälde till eu från kontinenten hemkallad general den frågan, hvad
han tyckte om den der armén. Generalen svarade: "det är en tapper
armé"; men drottningen trodde sig märka af det sätt, på hvilket han sva¬
rade, att det låg någonting bakom svaret. Hon sade derföre till ho¬
nom, “tala ut!“ Han svarade: “jag är icke känd för feghet, men
framför denna tappra armé måste jag erkänna, att jag är den fega¬
ste, ty under det här hvarje man längtar efter det ögonblick, då han
skall kunna kasta en påträngande fiende tillbaka i hatvet, kan jag icke,
med den erfarenhet jag vunnit på kontinenten, om beskaffenheten af
de trupper, mot hvilka de längta att få strida, tänka på en sådan
strid annat än med förtviflan.1* Hvad han yttrade skulle troligen äfven
kunna yttras i vårt land, derest den olyckan skulle inträffa, att våra
kuster under nu varande förhållanden hemsöktes af krig, och det är
derför jag också anser, att det icke kan läggas nog stor vigt på att
i tid få tillräckliga och organiserade stridskrafter och att hvar och
en som bör kämpa för sitt fosterland, om, det Gud förbjude, det an-
fölles, han äfven är stäld under den internationella rättens skydd.
Jag är icke den rätte personen att på detta rum tala om knekte-
kontrakten och deras giltighet gent emot sådan utskrifning som den,
hvarom här är fråga, men med den uppfattning jag har, och af hvad
jag kunnat inhemta af äldre riksdagshandlingar tror jag, att hvad
som här åberopas i sådant syfte, har, om jag så får säga, genom
det myckna talet derom fått natur af trosartikel, men en tro som
icke är grundad på någon rätt. Jag åtminstone har icke kunnat finna
af 1809, 1810 och 1812 årens riksdagshandlingar, för sä vidt jag
af dem kunnat taga dei, att, vid något af de tillfällen, då införan¬
det af allmän värnpligt var under öfverläggning, der åberopas knekte-
kontrakten såsom skäl emot eller hinder för utskrifning till den all¬
männa beväringen. Jag skall endast bedja att få uppläsa ett par
yttranden i detta afseende, som borde vara betecknande.
Såsom IJerrarne erinra sig framlades kort efter 1809 års revolu¬
tion af Kongl. Maj:t för Riksdagen ett förslag till allmän national¬
beväring. Ur detta förslag, som dock icke ledde till någon vidare åt¬
gärd på den grund, att det på Bondeståndets derom gjorda framställ¬
ning af Kongl. Maj:t återtogs, och hvars innehåll jag icke anser mig
behöfva genomgå, vill jag endast uppläsa, hvad den Bondeståndets
deputation, som hade företräde hos Kouuugen och som begärde, att
förslaget icke skulle sättas i verket, vid tillfället yttrade: “och bön-
faller Ståndet underdånigst det Eders Kongl. Maj:t, i anseende till
allmogens betryckta omständigheter, nu i nåder värdes förskona allmo¬
gen från vidare utskrifningar eller rustningar utöfver den vanliga rote-
teringen, enligt Regeringsformens föreskrift, helst sådant skulle öfver¬
stiga allmogens krafter och förmåga/1 Sedan förslaget blifvit af Kongl.
Maj:t återtaget, inlemnades kort derefter en skrifvelse till Rikets Ständer,
deri Kongl. Maj:t till Rikets Ständers medborgerliga och eniga bedömande
öfverlemnade “huru riket skulle försvaras och om den närvarande krigs-
Lördagen den 10 April, e. m.
27
N:o 36.
makten dertill anses tillräcklig11. Denna skrifvelse, som af Rikets
Ständer öfverlemnades till allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets
handläggning, föranledde dertill, att Utskottet framkom med ett för¬
slag, enligt hvilket för det första all jord, som då ännu var oroterad,
skulle undergå extra rotering och — några smärre förslag att förbigå —
för det andra, att “när rikets gränser af fiendtligt anfall hotas eller
oroas“, Kongl. Maj:t skulle hafva rätt att inkalla högst 50,000 man
förstärkningsmanskap, hvilket, såvida icke hela detta antal kunde fås
på frivillighetens väg, skulle genom lottning uttagas. I detta Utskot¬
tets förslag instämde Ridderskapet och Adeln till alla delar. Borgare-
och Prestestånden godkände förslaget under vissa vilkor, hvarifrån de
■dock sedermera afstodo. Genom tre stånds sammanstämmande beslut
blef sålunda Utskottets förslag Riksdagens beslut. Bondeståndet ansåg
sig icke kunna instämma i förslaget, men yttrade: “Det har endast
varit i fråga om sättet för det allmänna försvarets tillvägabringande,
som, efter bekymmersamma öfverläggningar, uppkomna och fortsatta
under ett sorgligt minne af förra landtvärnets missöde, Bondeståndet
funnit sig föranlåtet att med skiljaktighet från de öfriga ståndens be¬
slut, såsom svar på Kongl. Maj:ts nådiga framställning, i underdånig¬
het föreslå: att i händelse den ökade krigsstyrka, som blifver att tillgå,
då den nu oroterade jorden uppsätter det manskap, som deraf lämp¬
ligen kan påräknas, samt städer, bruk och andra näringar i mån af
folkmängd och förmögenhet jemväl bidraga till landets försvar efter
de grunder, som Utskottet uppgifvit, skulle af Kongl. Maj:t finnas vara
för ändamålet otillräcklig, bör fyllnaden anskaffas icke genom utskrif¬
ning eller lottning, utan medelst en allmän vargering eller så kallad
sex- fem- eller tremänningar, fördelad till utgörande af hemman och
rotar, i jemförligt förhållande till nuvarande indelningsverk, då flera
eller färre rotar, kunde sammanslås för att anskaffa den erforderliga
styrkan med bibehållande af en lika allmän roteringsskyldighet, så
länge kriget påstår; anseende Bondeståndet för öfrigt sig med full för¬
tröstan till Kongl. Maj:ts vishet och omsorg tryggt böra öfverlemna
vården om rikets försvar och sjelfständighet, öfvertygadt att i nödens
stund, om riket af främmande härar anfalles, ingen redlig svensk under¬
såte finnes, som ej vill våga lif och blod för Fosterlandets uppehål¬
lande. “
Som Kammaren behagade finna är här icke ett ord yttradt om
knektekontrakten, och det var dock i stället för detta förstärknings¬
manskap, som äfven Bondeståndet 1812 biföll inrättandet af den all¬
männa beväringen.
En värd talare här bakom mig, Herr Key, beklagade sig öfver
att det föreliggande förslaget icke vore väl tillhopakommet, att det
icke hade undergått den sofring, som han ansåg vara erforderlig, för
att det skulle tillvinna sig representationens gillande. Behöfver jag väl
annat än påminna Kammaren om att förslaget är nästan ordagrant
detsamma, som de 108 eller 104 ledamöter af denna Kammare till Riks¬
dagens godkännande framlade år 1878? Hvad särskild! angår den 24
§:n, beträffande hvilken han ansåg det icke finnes öfverensstämmelse
mellan Chefens för Landtförsvarsdepartementet och Chefens för Sjöför-
Angående
förslag till lag
om allmänna
värnpligten.
(Förlig.)
N:o 36.
28
Lördagen den 10 April, e. m.
Angående svarsdepartementet förslag i fråga om öfningstiden, får jag för min
jönUg till lag bekänna, att jag icke kan finna hvari någon skiljaktighet skulle
ligga. Ty om i det ena förslaget, — nemligen det på Landtförsvars-
(Forts.) departementets föredragning — står att öfningstiden skall tills vidare
förblifva vid hvad nu är bestämdt, och det nu, om icke genom form¬
lig föreskrift, så dock i tillämpningen är så tillstäldt, att öfningarne
skola räcka i 30 dagar, om, säger jag, detta är hvad som nu anses
vara bestämdt för landtförsvaret, och samtidigt genom eu särskild lag
stadgades, att öfningstiden för sjöförsvarets värnpligtige skall vara 30
dagar så kan jag icke finna, hvari skiljaktigheten mellan dessa tvenne
förslag skulle ligga.
Riksdagens Stats-Utskott har, om tidningarne talat sant, storsin-
nadt beslutat tillstyrka Riksdagen att, såsom en gärd af svenska fol¬
kets erkännande af den bragd, som blifvit utförd på ett annat om¬
råde, nemligen på vetenskapens och forskningens område, tilldela dem,
som utfört denna bragd, en nationalbelöning. Jag hoppas att detta
äfven måtte blifva Riksdagens beslut; derigenom skulle Riksdagen
hafva visat, att Riksdagen skattar högt vigten af ^att se Sveriges an¬
seende höjdt i främmande land. Må det nu föreliggande lagförslagets
behandling icke verka i en annan rigtning! Man må säga hvad man
vill om hvad andra nationer tänka om Sverige; men man bör dock
vara mån om att deras tankar icke gå i den rigtning, att de anse
nationen icke vara värd den aktning och det anseende, som de så
gerna vilja skänka ett folk, hvarifrån sådana män utgått, som de
hvilka utfört denna bragd. Må, säger jag, Riksdagens beslut i denna
fråga icke leda dertill att beslutet allt utom befäster det höga anseende,
hvari de så nyligen visat att de hålla den svenska nationen!
Iierr ödman: Då så många talare af olika meningar i denna
fråga uppträda och då alla hafva stödt sina påståenden både för bi¬
fall och för afslag å förslaget på sin fosterlandskärlek, tror jag för
min del, att det verkligen kan finnas anledning att antaga, att man
i båda dessa fäll kan hysa samma fosterlandskärlek.
Det är möjligen en god sak att hafva en stor armé på papperet,
hvilket vi få, om vi antaga föreliggande förslag, men det är eu annan,
i min tanke långt vigtigare sak, att hafva eu armé så öfvad och så
rustad att den vid behof kan skydda landet mot utländskt förtryck.
Det är, efter min uppfattning af denna sak, härom man tvistar, ty att
alla äro beredda att försvara ett älskadt fosterland, derom är jag lif¬
ligt öfvertygad; det är endast här fråga om sättet hvarpå vårt framtida
försvar skall grundas.
I ett land som vårt med små tillgångar är det omöjligt att få
ett tillräckligt starkt försvar, om en del af nationen skall ensam
bära försvaret på sina skuldror, medan den andra delen sluppe undan
med att endast låta inskrifva sina namn i rullorna. Nej, mine Herrar,
låtom oss vara upprigtiga, och tillstå att om vi önska ett starkt för¬
svar, så behöfva vi nog att alla gemensamt tillsläppa vår skårf efter
hvars och ens förmåga. Det blir oss ändå omöjligt att täfla med de
stora militärstaterna i styrka, och detta blir i samma mån mindre,
Lördagen den 10 April, e. m.
29
N:o 36.
om några samhällsklasser undandraga sig att gemensamt med öfriga _ Angående
medborgare draga bördan. Beträffande knektekontrakten så skall jag
för min del ej bjuda till att resonnera bort deras giltighet. De hafva varit Vä,-npKgten.
respekterade, och de hafva haft skäl att vara det; ty de äro ett kontrakt (Forts.)
emellan konungen och folket; en sådan förbindelse bör man icke för¬
söka att resonnera bort och i synnerhet borde man ej ifrån regeringens
sida söka att bryta dem, ty ett sådant prejudikat skulle kunna in¬
verka mycket menligt genom hela samhällslagret. Att dessa knekte¬
kontrakt varit respekterade jemväl i senare tider, visar oss 1812 års
Riksdag, ty trots alla påståenden, att man då ej talade om knekte¬
kontrakten — enär man troligen ej ansåg sig behöfva tvista derom —
så visas det tydligt att de då respekterades — ty vi böra endast ihåg¬
komma, att på samma gång svenska Bondeståndet då ingick på bevä-
ringslagen, lingo de det vederlag, som då ansågs fullt tillräckligt, nem¬
ligen att slippa vargeringen. Detta bevisar väl i min tanka att knekte¬
kontrakten då höllos i helgd.
Det torde väl vara skäl att något närmare undersöka den före¬
liggande lagen, hvilken i sitt af regeringen framlagda skick var i militäriskt
hänseende mycket bättre, än nu, då den kommit ifrån Lag-Utskottet.
Det var naturligtvis ett litet misstag, att Riksdagen remitterade för¬
slaget till Lag-Utskottet; ty nämnda Utskott är tillsatt, icke för att
reda härordnings- och värnpligtsförslag, utan för att reda lagfrågor.
Hvad nu sjelfva förslaget vidkommer, så finner jag den i § 24
bestämda öfningstiden vara alldeles för ringa; ty skola vi hafva någon
verklig nytta af dessa uppbåd, så måste vi hafva dem öfvade. Icke
skulle jag för min del vilja ställa vare sig min son eller broder eller
mig sjelf emot fienden med endast trettio dagars öfning; ty då skulle
det säkert endast blifva kanonmat af oss. Längre och bättre öfning
skulle man väl hafva.
Vid remissdebatten uppgafs det, att hela förslaget skulle inskränka
sig till att endast afse att bringa ordning i ett kaos. Det förundrar
mig då, att man vill skrifva ut 12 årsklasser, för att ordna 5. Bättre
hade varit, om regeringen hade nöjt sig med de fem årsklasser som
redan finnas, i hvilka tillsammans med den stående armén landet, efter
mitt förmenande, har tillräckligt manskap för försvaret. Man har
tvistat om, huruvida förslaget vore stort eller litet. Det är stort åt¬
minstone så tillvida, som det ställer svenska folket i dess bästa ålder
under krigslagarne, och detta har gjort förslaget vidrigt i landet.
En hvar torde påminna sig det olyckliga året 1808, då svenska yng¬
lingar voro utkallade i det så kallade landtvärnet. Den, som hört
någon af de gamle, som då voro ute, berätta, huru han i sin ungdom
lidit i kaserner och blifvit förderfvad af köld, hunger och svält, skall
icke önska framgång åt föreliggande förslag. Det är derför naturligt,
att förslaget väckt oro i landet. Och de ynglingar, som hört sina
■fäder berätta, hvad de som unga lidit, söka derför i tid ett fosterland
på andra sidan hafvet, der de äro mera säkra, att bestående kontrakt
emellan regering och folk ej blifva brutna i en handvändning.
Herr Sjöministern säger i sitt anförande, såsom bevis på, huru
•olycklig en oordnad massa är mot en ordnad, bland annat: att när
M:o. 36.
30
Lördagen d«n 10 April, e. m.
Angående
f örslug till lag
om allmänna
värnpligten.
(Forts.)
Kannibal efter öfvergången af Alperna föll in i Italien, lian der med
sina väl ordnade krigare slog de oordnade romerska massorna. Emot
detta påstående vågar jag vara af eu olika mening, ty när Kannibal
ändtligen efter den besvärliga Alpöfvergången kom ned i Italien, var
hans här så upprifven och förminskad af de öfvermenskliga ansträng¬
ningarna, att de skulle säkert varit ett lätt byte för de väl öfvade och
strängt disciplinerade romerska legionerna, om de då blifvit anfallna.
Visst lyckades det Kannibal att efter en längre hvila och genom nya
värfningar bringa sin här i någorlunda slagfärdigt skick, men att de
icke i sammanhållning och öfning kunde mäta sig med de väl ordna¬
de och disciplinerade romerska legionerna visar sig deraf, att Kannibal
icke vågade att möta romarne i öppet slag, utan genom väl uttänkta
och anlagda bakhåll, genom list och ovanlig fältherretalang vann han
sina första segrar öfver romarne. Först vid det verldsbekanta slaget
vid Cannse tvangs han att riskera en slagtning på öppet fält, och
den seger, som han der tillkämpade sig, berodde icke på romarnes
oordnade massor och bristfälliga stridsduglighet, utan fäst mer på
Hannibals öfverlägsna fältherreöga, att rycka fram med flyglarna i
det passande ögonblicket, innan romerska falangen hade genombrutit
hans center. Att Kannibal sjelf ansåg romerska slagordningen öfver¬
lägsen sin, visar sig tillfullo derutaf, att han måste utföra det våg¬
stycke, som ingen fältherre före eller efter honom vågat, nemligen
att midt inuti fiendeland, och framför dess härar, förändra sin slag¬
ordning, och inöfva sina trupper efter romerskt mönster. Häraf
framgår ju tydligt, att det var Kannibal som fick lära utaf romarne
och icke tvärtom. Det exempel, Herr Sjöministern framstälde, håller
således ej streck. Det var Hannibals personliga skicklighet och fält¬
herretalang, som hufvudsakligast afgjorde hans segrar i Italien, hvaraf’
vi kunna och böra hemta den lärdomen att lägga särdeles vigt vid att
skaffa oss dugtigt befäl, ty såväl det anförda exemplet om Kannibal,
som de senare krigshändelserna visa hur ofantligt mycket ett krigs
utgång beror på befälets mer eller mindre skicklighet och fältherre¬
förmåga.
Men för att återkomma till föreliggande fråga, så är det min
mening, att endast när vi gemensamt bidraga att värna fosterlandet
icke blott i känslor och ord, utan äfven i handling, när vi alla offra
våra krafter på fäderneslandets altare, först då kunna vi tänka på
att värna vårt land och genom Regerings och Riksdags förenade be¬
mödanden få ett ordnadt försvar. Skandinavien, med sina naturliga
gränser, kan anses såsom en fästning med vallgrafvar omkring och
har deri en stor fördel framför kontinentens länder. Dess försvar
är derför ingen omöjlighet, äfven efter vår ringa förmåga i finansielt
afseende, men först då alla blifva ense om att gemensamt draga bör¬
dan, kan en lösning af försvarsfrågan ega rum, och då skola vi blifva
starka i vår nya försvarsorganisation. Då nu emellertid i förelig¬
gande förslag, ingen sådan mening gjort sig gällande, så nödgas jag
på grund häraf yrka afslag såväl å Kongl. propositionen som Lag-Utskot¬
tets förslag,
Lördagen den 10 April, e. ne.
31
N:o 36.
Herr T o 11: Nu förevarande fråga kan i anseende till sin yttre Angående
kostnad icke gerna anses såsom någon stor fråga, snarare tvärtom. förslas tM la9
Men detta lärer ej hindra, att frågor af den beskaffenheten kunna °^å^^Ugten.
visa sig innebära svar på ganska djupgående och allvarliga spörsmål. (Fort*.)
För min del tror jag så äfven är fallet med föreliggande fråga. Hvad
den innebär står åtminstone för mig klart: — skall det svenska folket
göra något, äfven det minsta möjliga för sitt försvar och för rättig¬
heten att räknas till antalet af sjelfständig nationer?
En erkänd sanning är att namnet gör så mycket här i verlden.
Hade regeringen bibehållit det gamla, kända namnet och låtit det
framlagda förslaget gå och gälla såsom ny beväringslag i stället/för
att använda det väl pompösa namnet “värnpligtslag“, hade kan¬
hända mycken oro och obenägenhet mot förslaget varit undanröjd.
Mig synes den nya benämningen föga stämma öfverens med förslagets
egenskap af att hufvudsakligen endast vara en ordningsstadga för
tillämpningen af det hittills bestående. Jag tror äfven, att förslaget
hade kunnat framkomma i så god tid, att opinionen kunnat vara på
förhand derpå beredd. Så skedde, när representationsförändringen
genomfördes, och jag föreställer mig, att det kunnat så ske äfven nu.
Yärnpligtsbegreppet är ännu så litet uppfattadt af den stora allmän¬
heten, som deraf ännu knappast förmår hemta någon annan föreställ¬
ning än den om- ofantligt utsträckta öfningar och om flerårig vistelse
inom kaserner med mera, att det sannerligen behöfs tid att göra lan¬
det dermed rätt förtroget. Exempel på ett sådant föreställningssätt
skulle kunna framställas i mängd.
Det nu föreliggande förslaget hafva motståndarne emellertid
sökt blåsa upp till en betydelse och en omfattning, som detsamma
enligt mitt förmenande ingalunda kan anses ega. Det skall, säga
de, framdeles vid ett blifvande ordnande af försvaret inslå det hela
på en väg, som folket icke vill gå, som blir ruinerande för landet,
och rycker folk från näringarne samt åstadkommer ett förhatligt kasern¬
system; det skall, säga de, framtvinga ökad emigration och föranleda
många andra olyckor, förespeglingar, åt hvilka man vid lugnare
eftertanke sannerligen måste le, ifall man ej snarare borde djupt be¬
klaga villfarelserna. Men hvad vill då förslaget? Låtom oss ett Ögon¬
blick tänka lugnt derpå och låta skräckbilderna fara.
Förslaget förutsätter under fredstid icke den ringaste förändring
i det bestående, märken det, mine Herrar, icke den ringaste med
undantag af den redovisning och kontroll, som blifvit ifrågasatt. Till
frågan om kontrollen, hvars behöflighet enligt hvad som står att läsa
på sidan 42 i betänkandet, äfven reservanterna medgifvit, ber jag att
få längre fram med några ord återkomma.
Men hvad vinnes med detta företag? Jo, dermed vinnes, att
derest den olyckan träffar oss, att krig utbryter, och fienden infaller
i landet, vi hafva haft tillfälle att på förhand bereda och ordna
de former, hvari nationens stridskrafter kunna upptagas, så att
ett framgångsrikt motstånd må kunna göras. Det går då icke an,
att löpa hit och dit, utan hvar man måste på förhand veta hvar han
skall hafva sin plats. Förslaget möjliggör äfven att åstadkomma en
N:o 36
32
Lördagea den 10 April, e. m.
Angående mobiliseringsplan, grundad på kännedom om, huru mycket folk man
förslag till lag pai. förfoga öfver, bereder genom det ökade antalet klasser ersätt-
°«ärnPKgtcn ningsmanskap för dem som afgått, en omständighet, hvaråt knappast
(Forte.) nog omtanke kan rigtas. Vidare sörjer det för att tillgång på befäl
icke saknas och att ett ortförsvar genom landstormen åstadkommes,
som, då folket, såsom det fordomdags hette, måste gå “man ur
huse“ för att jaga fienden ur landet, må kunna i ordnade massor ut¬
rätta något för detta höga ändamål. Att i tid göra sig beredd på det
värsta, är ju hvad hvarje klok man bör göra, och jag kan icke finna,
att regeringen bör klandras derför, att bon framkommit med ett
förslag sådant som detta. Att det skett under en för det svenska folket så
lugn tid, som den närvarande, har särskilt gjorts till föremål för an¬
märkningar. Men månne det hade varit bättre, att förslaget framkom¬
mit i stormiga och hotfulla tider?
Hvad förslagets militära värde angår, så har detta erkänts till
och med af dem, som nu äro förslagets motståndare. Sålunda utta¬
lar härom, om jag ej misstager mig, i sistlidne Januari, en tidning,
hvilken går och gäller såsom organ för majoritetens i denna Kam¬
mare åsigter, följande omdöme: “de föreslagna åtgärdernas militära
nytta samt behöflighet för en mobilisering under hvad förhållanden
som helst, torde icke kunna bestridas.“
Så låter det dock, som vi veta, ingalunda nu. Men tiderna för¬
ändras och konseqvensen får, såsom ofta, är fallet, vika för dagsopi-
nionens vindkast. Detta gifver mig emellertid anledning att tro, att
den opinion, som åberopas mot förslaget, är konstlad. Men en sådan
opinion borde det väl hafva legat enhvar, som vet bättre, om hjertat
att söka, i den mån han det kunnat, skingra eller föra på rätt väg.
Må vi nu för ett ögonklick se till, hvad förslaget icke vill! För
mig framstår då, att detsamma icke bör stöta någon för hufvudet
beträffande det slutliga ordnandet af försvaret i dess helhet. Det
innebär icke någon omorganisation af våra nuvarande stridskrafter,
icke någon förlängning af öfningstiden, som det fortfarande bibe¬
håller vid 30 dagar, icke någon uppoffring af penningar för de skatt¬
dragande eller af tid för den arbetande befolkningen. Det innebär
heller icke, såsom man velat påstå, ett fastlåsande af indelningsverket,
det bör sålunda icke väcka anstöt hvarken hos dem, som med påyr¬
kande af indelningsverkets upphäfvande vilja fota försvaret uteslutande
på den allmänna värnpligtens grund eller hos dem, som, jemte grund¬
skatternas afskrifning, önska indelningsverket qvar såsom grund för
ett blifvande försvar. Att efter antagande af detta förslag misstro
möjligheten att ernå den efterlängtade skatteregleringen, vore verkli¬
gen att göra mera väsen af förslaget, än det förtjenar. Det är nem¬
ligen otänkbart, att det skulle i fråga om detta önskningsmål så för¬
lama Riksdagens tunga, att den ej framdeles såsom hittills förmådde
gorå sin röst hörd.
Den fruktan man så ifrigt framhållit, att förslaget skulle leda till
en ren värnpligtsarmé, måste jag anse öfverdrifven. Jag, som för min
del håller på den gamla svenska grunden af bofast stamtrupp och
beväring, hyser lika litet fruktan för förslaget i det förra fallet, som
Lördagen den 10 April, e. m.
33
N:o 36.
jag anser det hederligt i det andra. Sådant förslaget här föreligger
låter det enligt mitt förmenande inpassa sig i hvilken arméorganisa¬
tion som helst. Att det, såsom här förut blifvit påpekadt, i det när¬
maste lika som det här föreligger, vid 1871, 1877 och senast vid
1878 års riksdag gillats af denna Kammare, bör vara ett bevis för
att detta mitt påstående är rigtigt. Men hvarföre skall det då nu
förkastas? Jag söker förgäfves efter svaret på denna fråga. I afse¬
ende på förslagets lämplighet för alla försvarsorganisationer går jag
så långt, att jag tror det till och med skulle kunna försvara sin
plats i Herr Hedlunds milissystem, och detta är ju en icke ringa för¬
tjenst hos detsamma.
Nu har man äfven klandrat det föreslagna antalet åldersklasser,
hvilket man anmärkt såsom öfverflödigt stort. Men för att uppnå den
militäriska styrka, som fordras för uppnåendet af de ändamål jag ofvan
antydt, kan jag för min del icke anse dessa åldersklasser vara för
många. Deras antal är i alla fall mindre än i något annat lands
armé. Jag vill exempelvis endast nämna Schweiz, eftersom man här
så ofta hört detta lilla land åberopas såsom en mönsterstat i militäriskt
hänseende. Der börjar värnpligten vid 20 års ålder och varar ända
till fylda 44 år, tillhörande de värnpligtige under de tolf första åren
linien och under de återstående landtvärnet. Detta land är likväl ett
neutralt område, hvars gränser andra nationers arméer icke fördrags-
enligt få öfverskrida.
Der är det, såsom den ärade talaren på göteborgsbänken yttrade,
folkbeväpning och frihet; här deremot är det värnpligt och träldom.
Så der olika kan uppfattningen af samma sak stundom vara. Samme
talare och andra med honom hafva äfven förnekat, att det erfordras
en kontroll öfver beväringsskyldighetens ordentliga fullgörande och haft
åtskilligt att invända mot de siffror, som till bevis derpå blifvit åbe¬
ropade. Jag vill icke inlåta mig på ett närmare bedömande deraf, men då
herrar reservanter, som lika med Utskottets majoritet varit i tillfälle att i
första hand granska dessa siffror, tydligt sagt, att det erfordras införandet
af bättre kontroll i detta hänseende, så skulle jag icke tro, att detta vitsord
måste tillmätas något värde. Men går det icke i allt till som det lagligen
borde gorå beträffande beväringsskyldighetens fullgörande, så utöfvas
ju derigenom ett orättfärdigt tryck på de redliga och pligttrogna
ynglingar, som uppfylla sin värnpligt. Jag vet icke, hvarföre de skulle
vara skylige att fullgöra sin pligt mera än andra och derigenom ställas
i ett förhållande som ingen skall kunna kalla likhet inför lagen. Att
både viljan och förmågan att undandraga sig sin pligt i detta fall
äro stora nog på somliga håll, derpå hafva förslagets motståndare icke
skytt att i dessa dagar frambära talande bevis. För min del vill jag
hoppas och tro, att, äfven om nu föreliggande lagförslag icke går ige¬
nom, Regeringen är betänkt på att å administrativ väg vidtaga de
åtgärder, som kunna föra till ett bättre kontrollsystem. Man har
emellertid sagt, att ett tvång skulle påläggas ynglingarne genom ett
kontrollsystem, att detta skulle leda till spioneri, obehörigt tryck,
emigration m. m. Jag får säga, att jag icke skulle vilja uttala en så
skymflig tanke om våra unge män, att de skulle fly sitt fosterland,
Andra Kammarens Prof. 1880. N:o 36. 3
Angående
förslag till lag
om allmänna
värnpligten.
(Forte.)
N:o 36.
34
Lördagen den 10 April, e. m.
Angående
förslag till lag
om allmänna
värnpligten.
(Forts.)
derföre att åtgärder vidtogos för ett ordentligt uppfyllande af den
första medborgerliga pligten eller den att försvara sitt land, ty det
är en skyldighet för alla och icke för en del. Nej, mine Herrar,
emigrationens orsak ligger förvisso icke häruti. För öfrigt kunna
orsakerna vara flere. Det har här förut omnämnts den lockande utsigten.
att erhålla billig jord i Amerika, hvilket dock torde vara tvifvelaktigt
nog; en qvarlefva af den gamla äfventyrareandan hos vårt folk; skatte¬
frihet, ehuru detta långt ifrån är förhållandet; ingen armé, hvilket ju
kan förklaras deraf, att Förenta Staterna nästan utgöra en kontinent
för sig. Det lyckliga tillståndet der har man för oss målat med de
lifligaste färger. Skada blott att den vackra täflan skuggas af minnena
från 1864 års inbördes krig! För min del tror jag, att ett godt medel
mot emigrationen, den vi hafva stora skäl att beklaga, vore att genom
eu förståndig lagstiftning skaffa jemn och varaktig arbetsförtjenst åt
de tusentals armar, som nu sakna sådan; folket skulle då stanna
hemma, och emigrationen minskas eller upphöra.
Jag ber att härefter få med några ord upptaga, hvad reservan¬
terna anfört. De hafva vidlyftigt yttrat sig om knektekontrakten och
deras betydelse i förevarande hänseende. Då emellertid detta förslag
icke berör stamtruppen och icke ett jota rubbar förhållandena under
fredstid, så vågar jag påstå, att frågan om knektekontrakten icke alls
hör hit. Bryter fienden in i landet, så tror jag, att icke någon skulle
af knektekontrakten finna sig förhindrad att göra, hvad han kan för
att mota fienden ur landet.
Reservanterna framhålla vidare det olämpliga uti att gifva Konun¬
gen rättighet att uppbåda icke mindre än tolf åldersklasser af “föga
öfvad t folk’1. Dervid hafva de förbisett betydelsen af 25 § 2 momentet
i lagförslaget, som uttryckligen säger, att Konungen må förordna om
inkallande af beväringens andra uppbåd eller någon del deraf först
sedan “Han Statsrådet hört och, såvida ej Riksdagen är samlad eller
inom trettio dagar sammanträda skall, låtit Riksdagskallelsen utfärda".
Hvad åter det föga öfvade folket angår, så beror det ju på Riksdagen
sjelf att taga bort denna olägenhet. Då reservanterna påstå, att dessa
begge uppbåds numerär uppgår till 350,000 man, föreställer jag mig,
att de ganska betydligt missräknat sig. I de beräkningar, som gjordes
i och för framläggandet af 1875 års härordningsförslag, kom man i
detta fall icke till högre siffra än 179,566 man, oaktadt det för då
ifrågavarande härordning icke i beväringsåldern medtagits hvarken
värfvade eller indelta soldater, hvilkas antal nu deremot bör dragas
derifrån. Kontrollen förutsattes då att vara lika sträng som i före¬
varande förslag. Jag finner det ganska naturligt, att vid en sådan
öfver höfvan uppjagad numerär man tycker det vara betänkligt att
kunna åstadkomma för styrkan erforderligt befäl, vapen och utredning.
Men jag tror, att Herrarne kunna vara lugna i detta fall i fråga om
den verkliga styrkan. Det nu föreliggande förslaget har, hvad befälet
beträffar, sörjt derför just genom de många åldersklasserna; men jag
får dessutom påminna derom, att underbefälsskolorna och volontärs-
skolorna år efter år lemna eu mängd dugligt befäl, och enligt nu gällande
pensionsstat för armén åligger det de afskedade att intill viss ålder
vara disponibla för tjenstgöring inom landet, när krig utbryter.
Lördagen den 10 April, e. m.
35
N:o 36.
En talare från Småland, nemligen Herr Wigardt, tycktes, såvida Angående
jag uppfattade hans mening rätt, hafva fått den missuppfattning, att ^r,lafll^I~JnaJl
det vore rust- och rotehållare, som ensamme uppehölle försvaret. Jag 0™ärnpKgten
vill då erinra honom derom, att rust- och rotehållares kostnader uppgå (Forts.) '
“till omkring 4 millioner årligen, men vår krigsbudget deremot till
nära 20 millioner, för hvars erhållande vi måste alla dela bördorna
och dessutom hafva vi ju alla värnpligt.
Efter att i femton år hafva diskuterat försvarsfrågan, utan att
komma ur fläcken med densamma, ehuru densammas lösande var en
af de främsta förhoppningar, som man fäste vid det nya statsskickets
införande, tror jag det icke vore för tidigt att taga ett så litet steg
framåt, som nu är föreslaget. Jag tror, att ett förhalande dermed
icke är godt eller nyttigt för landet, icke ens för den afstående majori¬
teten. Hvarje organisation, större eller mindre, fordrar lång tid för
sitt genomförande. Detta lagförslag skulle icke komma att fullt till-
lämpas förrän 1894, eller, om landstormen toges med, icke förrän
1902. Jag tror derföre, att det icke är skäl att hafva frågan vidare
sväfvande.
Hvad som under den långa väntningstiden, innan ett organisations-
förslag blifvit genomfördt, sedan en lång afskrifningstid för grundskatter
och indelningsverk föregått kan inträffa, känner ingen af oss. Likaväl
som jag, är enhvar åt eder, mine Herrar, i tillfälle, att bedöma, huruvida
den politiska synkretsen är så klar, att icke möjligen någon fläck der
finnes, som kan innebära ett hot äfven mot vårt land. Man har
här varnat för att komma fram med skrämskott, med talet om “brända
byar, härjade åkerfält11 och mera sådant, och jag skall visserligen
akta mig för att komma fram med så nedslående förespeglingar, ifall
det tilläfventyrs skulle vara något samvete, hvars ro deraf skulle oan¬
genämt störas, men det må åtminstone tillåtas mig att för egen räk¬
ning förklara, att jag icke är så alldeles utan farhåga att den oro, som
nu genombäfvar verldsdel, på ett eller annat sätt kan komma att
hemsöka vårt nu i fredslugnet, som det tyckes, djupt inslumrade
land, och är det, under intrycket af denna farhåga, som jag nu yrkar
bifall till Utskottets förslag.
Chefen för Kongl. Finansdepartementet Herr Statsrådet Forssell:
Herr Grefve, mine Herrar! Det är icke min afsigt att söka ådagalägga
den Kongl. propositionens militäriska fördelar eller att, gentemot de
klandrande eller beklagande, visa hvarför den bort till Riksdagen fram¬
ställas, icke heller att i fosterlandskärlekens namn besvärja eder att
enas i stora tankar och beslut; det åliggandet är fyldt af andra der¬
till mera värdige. Mig tillkommer den mera underordnade uppgiften
att beröra det sannerligen underliga förhållandet, att denna lag, äfven
den, eger eller anses ega samband med — skatteregleringsfrågorna.
Jag erinras derom af de yttranden, som fälts idag, och de påståenden
som annorstädes hörts, att efter antagandet af denna lag skulle det
väl vara förbi med utsigten att få bort grundskatter och indelnings¬
verk. Det vädjande, som sålunda rigtats till Chefen för Finansdepar¬
tementet, vill jag besvara. Om jag inskränkte mig till den torkla-
N;o 36.
36
Lördagen den 0 April, e. m.
Angående
förslag till lag
0m allmänna
värnpligten.
(Forts.)
ringen, att denna lags antagande skulle, i hvad på mig beror, icke
minska utan öka intresset för en reglering, hvilken jag länge ansett
politiskt nödvändig, så skulle man möta mig med det höfligt ironiska
svaret: ja, i hvad på Eder beror! Men hvad betyder det? Jag är der¬
för nödgad att gifva mera allmängiltigt skäl för min åsigt, att an¬
tagandet af den Kongl. propositionen skulle endast främja skatteregle-
ringens arbete.
Må man nu icke missförstå mig så, att jag skulle anses hafva här¬
med sagt: antag denna lag, på det att ändtligen statsverket må kom¬
ma från grundskatterna och Chefen för Finansdepartementet från grund¬
skattefrågan. Sådant vore å min sida ett hyckleri och ingenting an¬
nat. Jag har redan för tre år sedan varit angelägen att för Riks¬
dagen framhålla, att dessa säkra, alltid pålitliga och jemt inflytande
skatter visserligen äro för statsverket ganska beqvämliga; målsmannen
för statsverkets intressen, Chefen för Finansdepartementet skall såsom
sådan aldrig se dessa skatter med ovilja; ingen af Eder, icke ens den
med grundskatter och indelningsverk mest missnöjde, skulle, om han
försattes på min plats, om dem hafva någon annan mening. Frågan
måste ses ur en annan synpunkt än den finansiella, för att dessa skat¬
ters borttagande skall kunna anses som en mindre olägenhet än deras
bibehållande; man skall då taga hänsyn till deras betydelse som ett
orosfrö i samhället, som grunden till ett varaktigt missnöje hos eu
betydande samhällsklass. Med denna synpunkt har jag också gjort
mig förtrogen och vidhåller ännu hvad jag derom offentligen uttalat
långt innan jag kallades till Konungens rådsbord. Men omöjligen kan
man begära, att någon statsverkets målsman skall arbeta för att truga
på de missnöjde en eftergift af i öfrigt beqvämliga skatter, om dessa
missnöjde sjelfva icke äro nog enige och starke att ens inom repre¬
sentationen, än mindre inom folket, förfoga öfver ett bifall till er¬
bjudna eftergifter; jag har sjelf varit vittne till en sådan vanmakt, då
vid 1877 års riksdag både Första och Andra Kammaren afslogo Kongl.
Maj:ts anbud om eu ej ringa eftergift af grundskatter, hvilken utan
tvifvel skulle för mängden af de missnöjde hafva varit ganska väl¬
kommen. Saken var ju helt enkel och är det ännu, det vet hvar ledamot
af denna Kammare, och det har Riksdagen nu i en lång följd af år
visat sig veta, att missnöjet med jordfastighets-bördorna är på det
sättet geografiskt fördeladt inom vårt land, att det ensamt för sig
icke kan organiseras till en politisk kraft, nog stark för att rubba och
krossa det bestående skattesystemets fasta klippmur. För att få en
gnista till att tända sprängsatsen mot densamma — behöfves jemte
detta edert missnöjes flinta ett stål, och det hafven I uti viljan att
ordna och stärka vårt försvarsväsen på ny grund. Den viljan kan en
gång varda nog stark för ändamålet, emedan hon stödjes af en lik¬
nande vilja hos så många andra i landet, och emedan det är natur¬
ligt nog, att hon ock skall finnas hos landets regering, äfven oberoende
af skattefrågorna. Det gifves visserligen äfven en allvarlig och högst
aktningsvärd vilja att stärka försvarsverket på den gamla grunden,
men hittills åtminstone har hon icke visat sig vara af nog härdadt
stål för att ge den eld som behöfs. Låt nu emellertid viljan att ordna
Lördagen den 10 April, e. m.
37
N:o 36.
och stärka försvaret försvinna, tappa bort stålet — och det återstår Angående
ingenting annat än att mala edert missnöjes flinta mot klippan, hvil- forsla9ttlj la9
ket är ett långsamt, mödosamt och — lönlöst arbete, helst som hon ^rnpUgten!
har en viss benägenhet att spjelka sig och — gå sönder. Men kom (Fort*.)
då ej och skjut skulden på motstånd blott af ens vilja eller af tios
vilja, ty hindret ligger lika mycket, eller mera, i omöjligheten att,
utan försvarsfrågans kraft, förena de skilda önskningarna, de motsatta
intressena till en vilja, rigtad åt ett gemensamt mål.
De klarsynte män, som förstått detta förhållande, hafva också
gjort ett och annat för att på öfvertygelsens och lagstiftningens väg
utveckla och befästa försvarsfrågans betydelse, och steg hafva redan
tagits i deras rigtning. Indelta befälets frigörande från boställena
har åt denna del af armén gifvit en ny social ställning och dermed
väl äfven ett militäriskt skaplynne som bättre egnar sig för en ny
arméorganisation. Legans och friköpningens upphäfvande skulle ju
ock tjena att i sin mån förbereda och utveckla det allmänna tänke-
och föreställningssätt hos nationen, utan hvilket de större reformerna
icke äro utförbara. Den föreliggande lagen är, efter hvad jag kan se,
skuren ur samma stycke och kan väl icke annat än hafva samma
verkan. I hafven sjelfva erkänt det genom att uppgöra ett nästan
ord för ord lika förslag till grundval för den stora organisationen af
1878. Då man nu dock säger och tror, att lagens antagande må¬
hända skulle invagga oss i en säkerhetens sömn, ur hvilken det icke
gifves något uppvaknande, då utgår man ju från den origtiga före¬
ställningen, att densamma för något parti, under något förhållande och
för någon regering skulle kunna bilda eu slutpunkt, hvarvid man kan
stanna mer än några få ögonblick. Den är dock icke en slutpunkt
för dem, som vilja stärka både beväringen och den indelta stammen,
icke för dem som vilja förstärka beväringen och en värfvad stam, icke
för dem som önska en starkare armé af endast värnpligtige. Den är
en slutpunkt — om den ej redan är för mycket — blott för dem som
ej vilja förstärka hvarken stam eller beväring; och hvar finnas de?
I denna Kammare sitta de ju icke. Genom antagandet af denna lag
skulle dock alla förena sig om att tillkännagifva viljan att stärka
försvaret — den är nästan det enda, hvarom de skilda partierna ännu
kunna enas. Problemet börjar först i det ögonblick, då denna viss¬
het är gifven. — Skulle det råda någon ovisshet om denna viljas till¬
varo, så gäller densamma också de ifrågavarande skattereformernas
utsigter. Jag har tänkt mig att den ovissheten skulle vara för Eder
till och med mera obehaglig än för Chefen för Finansdepartementet,
hvilken åtminstone har den finansiella trösten, att grundskatterna tills
vidare äro i behåll.
Ett afslag åter på denna Kongl. proposition — ja, man försäkrar
oss, att det skall göra tjenst som ett stenhårdt bevis derpå, huru
omöjligt det är att vinna ett erkännande af värnpligten utan i och
genom skattereformen. Det anstår mig ej att härom tvista med grå¬
nade politici, som känna stats- och samhällslifvets alla faktorer vida
bättre än jag, men nog förefaller det, som om de just nu handskades
något djerft med dessa sina beräkningar, ty den som lyssnat till allt
N o 36.
38
Lördagen den 10 April, e. m.
Angående
förslag till la<]
om allmänna
värnpligten.
(Forts.)
hvad i dag förebragts för att omöjliggöra denna lags antagande kunde
val vara frestad att deraf snarast sluta: ligger det något så motbju¬
dande i denna värnpligtslag, som icke kräfver någon uppoffring —
en lag som endast afser krigsfara eller krigstillstånd och derför ord¬
nar en pligt, hvilken, noga besedd, endast är hvad hvarje fri man
fordrar som sin rätt, rätten att försvara sitt land, hvilken ju endast
varit forntidens slafvar förnekad; — är denna lag för folket så af¬
skräckande, då lär väl eu värnpligt, som tager i anspråk t. ex. tre
månaders tjenstetid, vara — rent af omöjlig. Det fordras åtminstone
en slutkonst, som är mera divinatorisk än logisk, för att från mot¬
ståndet i dag komma till visshet eller godt hopp om framgången, i
morgon eller en annan dag, af långt större fordringar, och hur benä¬
gen jag än är att tro på kraften af den statskonst, som, för att krossa
de små betänkligheternas hinder, djerft uppställer storartade syften,
så skulle jag vara vida lugnare för dylika profetiors fullbordan, om
jag ej visste, huru många vidt skilda och rent motsatta beräkningar
sitta med i dagens rådslag till denna lags förkastande. I ställen bär
upp emot lagen eu afvisare för att tillika utpeka vår försvars- och
skattepolitiks enda rätta stråt, men den afvisaren har minst tvenne
armar, och jag skulle mycket misstaga mig, om icke bland den mängd,
som nu vänder sina ögon från en föreliggande verklighet mot förhopp¬
ningarnas ovissa mål, finnas lika många benägna för den ena vägen
som för den andra. Hur veten I, som åsyften värnpligtens förverk¬
ligande framdeles genom värnpligtslagens förkastande i dag, om ej da¬
gens händelse förstärker för lång tid icke edra leder, utan deras, som
vilja göra all värnpligt, all systemvexling och all skattereform för
åratal, kanske för alltid omöjlig. Vanskliga beräkningar!
Och dock lika vanskliga på den andra sidan! De bland Eder,
hvilka med den mest betydande mannen i denna Kammare anse “stör¬
sta faran ligga deri, att de stora frågornas lösning kunde komma för
fort®, hafva då de så lätt att beräkna, om icke just i dag afgöres,
att knuten skall lösas icke så långsamt som de önska, icke på det
sätt som de önska, utan mera efter andras hufvud?
Här är för eder som för mig allt fullt af oberäknelighet och oviss¬
het, af gissningar och lösa förhoppningar, och denna onaturliga för¬
bindelse af vidt skilda meningar och sinnen till ett votum, i hvilket
icke finnes något spår af en samfäld mening om syftemål eller medel
i samhällets stora frågor, icke en antydan om framtidens skickelser
och kraf; detta i fosterlandets namn begärda “rena utslag® på en
lag, som dock är majoritetens egen skapelse, som folket behöfver
och som derför måste komma igen: detta “rena® intet således, som
efter vanliga lagar skapar intet, — är det nu måhända någon bättre
borgen för reformernas genomförande, än en försäkran om den ärliga
afsigten att med friska krafter fullfölja ett redan begynt och endast
af omständigheterna undanskjutet värf, afgifven af regeringens främ¬
ste ledamot, en man, för hvilken denna Kammare hittills ofta betygat
sitt förtroende, och som länge egt nationens förtroende och aktning
så väl som sin konungs?
Lördagen den 10 April, e m.
39
N:o 36.
Herr Danielson: Sedan Kammaren nu afhört ett så storslaget Angående
föredrag, vågar jag knappt vänta, att någon upnmärksamhet kommer f°rsla9 tM la!)
att lastas vid hvad jag amnar saga. Jag anser mig emellertid nod- värnpn„ten_
sakad att taga till ordet, emedan här har i dag uttalats åtskilligt, (Forts.)
som jag icke anser böra lemnas obesvaradt.
Den talare, som först på förmiddagen yttrade sig, nemligen Herr
Statsministern, nämnde, att landtmannapartiet skulle hafva gått hän¬
synslöst till väga, ja, han upprepade detta ordet hänsynslöst till och
med flera gånger. Jag beklagar, att ett sådant ord kunnat yttras af
en sådan man och från den plats, som han för närvarande innehar,
ty detta ord antyder icke något godt. Svenska folket är vandt att
högakta sin regering och sin konung, men det vill icke från detta
håll höra sådana uttalanden till folkets representanter, emedan det
alstrar allt annat än kärlek och förtroende. Jag erinrar mig, att en
framstående man en gång yttrat att svenska folket är “godt i sin in¬
nersta rot, går man det till mötes, så kommer det emot“. Nu frågar
jag: vill man verkligen gå detta folk till mötes? Har regeringen, oak¬
tadt alla sina storslagna ord, visat sig villig att tillmötesgå folkets
önskningar? Har man sett denna regering sökt bringa till lösning
några frågor af vigt, som kunde komma att befordra folkets väl? Nej,
men i stället hafva vi sett, hurusom statsutgifterna stigit till dubbelt
emot hvad de voro under ståndsriksdagarnes tid. Vi hafva sett ett
oafbrutet bemödande att bereda statstjenarne öfverdrifvet höga löner.
Folket tryckes af sådana skattebördor, att dess krafter måste duka
under och det finner sig nödsakadt att sälja sin torfva och utvandra
till en främmande verldsdel. Missnöjet med såväl landets ständigt
ökade skuldsättning som med en mängd andra missförhållanden har
föranledt dertill, att folket måste se sina bästa söner och sina när¬
maste anförvandter vända fosterlandet ryggen.
Den ärade talaren nämnde, att föreliggande förslag vore byggdt på
1873 års skrifvelse. Äfven jag har läst denna skrifvelse och har till
och med varit med om dess åstadkommande, men om den ligger till
grund för detta förslag, då, jag måste säga det, förstår jag ingenting.
I denna skrifvelse talas dock om mycket annat, som skulle förekomma
i sammanhang med ett förslag till ny härordning, och mot densamma
strider helt och hållet framläggandet af ett så naket förslag som
detta.
Det har sagts, att, om vi icke antoge förslaget, skulle vi blifva
slafvar, att bortom detta förslags öde allt läge inom ovisshetens och
gissningarnes område. Ja, hvad som är visst, det är att, om detta
förslag blefve lag, vi vore inne på ett annat område, nemligen militaris-
mens. Man betänker sig, innan man underkastar sig en lag, som
tvingar hvarje svensk man att från sitt 20:de till sitt 40:de år gå
under militärens hand. Jag tror icke, mine Herrar, att svenska folket
låter förmå sig att med ens gå in på en så stor utsträckning af värn-
pligtsåldern, som man här föreslagit, sökte man än till dess öfver-
talande begagna huru storslagna ord som helst. Folket vill se hand¬
ling och allvar, det vill se ett tillmötesgående af dess önskningar.
Men hvad har väl gjorts i detta afseende? Herr Statsministern er-
N:o 36.
40
Lördagen den 10 April. e. m.
Angående inrede om, att vi fått förändrade lagbestämmelser rörande grunderna
^omluimLIna deltagande i byggandet af kyrka och skolhus. Något annat kunde
Värnpligtig han icke titta på. Skjutsen, hör jag någon påminna om. Ja, det är
(Forts.) nog sant, att vi fått en reform i fråga om skjutsväsendet, men kort
derefter kom det bekanta Kongl. cirkuläret, angående jordbruksbe-
skattningen, och så fingo vi förhöjda jordbruksskatter, så att dermed
var icke mycket vunnet.
Man har här sökt framhålla, att 1877 års värnpligtslag erbjöd
så stora lindringar, och att denna Kammare alltid skall hafva på sitt
samvete att den förkastat densamma. Hvilka lindringar för rust- och
rotehållarne erbjöd då denna lag? Enligt min tanke skulle den ännu
mer betunga rust- och rotehållarne, derigenom att de nödgades värfva
och aflöna dessa soldater, som sedermera skulle utbildas till under¬
befäl för att kanske i ledet stå såsom förmän för sina egna husbön¬
der. För öfrigt var afsigten med denna lag att lägga de bestämda
utgifterna på staten, men de ovissa på rust- och rotehållarne. Så
ville man utjemna det.
Jag vill nu taga fasta på ett annat yttrande af Herr Statsmini¬
stern. “Akten eder, mine Herrar,“ så ungefär folio hans ord, “ty
om några år blir det kanske städerna som komma till makten och
då får ni nog vidkännas tyngre bördor.* Jag kan icke annat än be¬
klaga, att ett sådant yttrande blifvit fäldt, och jag tror icke, att stä¬
dernas nuvarande representanter känna sig mycket smickrade deraf,
ty om så vore, skulle de icke vara sjelfständiga män. Hade en sådan
tanke legat bakom förslaget till ombildning af det gamla representa-
tionsskicket, att representanterna för de allt mer tillväxande städerna
skulle blifva ett villigt redskap i regeringens hand — då beklagar jag,
att detta förslag framkommit, och jag tror att den, som hyst denna
tanke, har — förstört sin egen historia.
En militär, som nu icke är närvarande, och äfven Herr Toll hafva
sagt, att förslaget skulle vara förträffligt i militäriskt afseende, till
och med Sjöministern berömde äfven förslaget, men tilläde, att det
värsta, som kunde hända, vore att hafva en massa oöfvadt folk. Ja,
det är just detta, som åstadkommes genom ifrågavarande förslag.
Herr Nordenskjöld nämnde, att, om det blefve krig, hvarje soldat
skulle genom denna lag veta hvar han hade sitt befäl. Jag tror, att
i så fall soldaten skulle få leta efter sitt befäl, ty det är just det som
i förslaget fattas. För öfrigt, hvarifrån skall man för närvarande
skaffa befäl? Jag anser, att detta förslag innebär ett ofantligt miss¬
grepp i militäriskt hänseende. Det är icke nog med att antaga detta
i förslag; bakom detsamma ligger naturligtvis ett annat. Man måste
sedermera begära anslag till gevär, kläder och mycket annat. Det
är tydligt, att regeringen på detta sätt vill vinna sitt syfte med för¬
svaret, och ändå talar man med stora ord och vackra fraser om
grundskatterna samt rust- och rotehållarnes besvär. Herr Finans¬
ministerns yttrande kunde åtminstone icke uppfattas på annat sätt,
men hur länge han kommer att innehafva sin plats vet jag icke.
En annan ledamot af Konungens råd, Herr Utrikesministern, har
i Första Kammaren beskylt hvar och en, som icke obetingadt antager
41
N:o 36.
Lördagen den 10 April, e. m.
det Kongl. förslaget, för brist på fosterlandskärlek. Sjelf har han der¬
emot storligen berömt sig af att ega sådan. Det vill jag gerna tro;
äfven jag har anspråk derpå. Men Herr Utrikesministern befinner
sig i en sådan ställning, att han icke behöfver hafva någon synnerlig
känning af de bördor, som detta förslag skulle medföra för oss andra.
Det är derför lätt för honom att i detta fall säga, att han är mera
fosterlandsvän än förslagets motståndare, ty han som qvitterar sin stora
lön, 24,000 kronor, och har dessutom 30,000 kronor till hemliga ut¬
gifter — kanske har han också något mer att göra — möjligen ser
saken på annat sätt.
Herr Statsministern har i dag yttrat, att man icke borde se denna
fråga blott nedifrån utan äfven uppifrån, ty då finge den sin rätta
belysning. Jag beklagar verkligen, att desse Herrar icke vilja se frå¬
gan nedifrån; kanske hafva de aldrig skådat nedåt på de samhälls¬
klasser, som detta förslag närmast skulle beröra, och gjort sig för¬
trogna med den fattigdom och det elände, som der äro de ständiga
följeslagarne. Om dessa höge herrar, ända ifrån den högst uppsatte
i landet, ville göra en färd till de orter, som icke höra till de bäst
gynnade, Hor jag, att de skulle ändra åsigt. Det är märkvärdigt, att
man så litet känner svenska folkets oförmåga att ikläda sig ett sådant
militärvälde. Och om man vädjade till sjelfva folket, är jag öfvertygad
om, att det icke skulle gå in på att på en gång taga ett sådant steg,
som här är föreslaget.
Nu har det sagts, att detta förslag afser att bringa reda i bevä-
ringsförhållandena. Jag har i min hand nu gällande beväringslag; och
jag är fullt öfvertygad om, att hvar och en af Herrarne känner dess
innehåll. Om man strängt tillämpade denna lag, och hvarje myndig¬
het, som har med den att skaffa, fullgjorde sin pligt, så skulle man
nog med tillhjelp af lagens bestämmelser kunna förhindra det sjelfs¬
våld i afseende å beväringsskyldighetens fullgörande, som nu eger rum.
Ty här finnas verkligen stadganden af den beskaffenhet, att, om rege¬
ringen ville hålla hand öfver deras behöriga tillämpning af de under¬
ordnade myndigheterna, någon vidare lagstiftning i detta hänseende skulle
blifva alldeles öfverflödig.
Här har sagts, att denna Kammare redan antagit en sådan lag
som den nu föreslagna och att man derföre icke bör motsätta sig detta
förslag. Javäl, det har Kammaren redan gjort, men det skedde un¬
der andra förhållanden. Då förelåg ett fullständigt ordnadt förslag
om grundskatternas afskrifning, rustnings- och roteringsbördans afjem¬
nande och krigslagarnes omarbetning. Detta var något helt annat än
att komma och begära, att vi skola antaga detta förslag och sedan
lefva på ovissa förhoppningar. Detta är hvad man från motsatta hållet
vill att vi skola göra. Men på samma gång som vi icke vilja gå in
härpå, tillbakavisa vi på det bestämdaste hvarje beskyllning, att vi
ingenting vilja göra för landets försvar. Kom igen med frågan i en¬
lighet med 1873 års skrifvelse och 1878 års förslag, så tror jag, att
denna Kammare skall taga saken i allvarligt öfvervägande.
Jag skulle också vilja tala litet med Lag-Utskottet, men det lärer
icke tjena mycket till; ty då man hör Lag-Utskottets yttrande rörande
Angående
förslag till lag
om allmänna
värnpligten.
(Forts.)
N:o 36.
42
Lördagen den 10 April, e. m.
Angående
förslag till lag
om allmänna
värnpligten.
(Forts.)
de knektekontrakt, på hvilka rust- och rotehållarne stödja sig, så måste
man antaga, att Utskottet härvid följt mera sin känsla än sitt förstånd.
Det är väl ändå säkert, att dessa kontrakt icke lagligen kunna redu¬
ceras så, som Utskottet behagat göra det. Jag vill emellertid icke tvista
med Lag-Utskottet, ty det tjenar till intet. Och icke heller tjenar
det till något att länge diskutera frågan, ty en hvar af oss vet der-
förutan, hvad han vill. Men jag har funnit mig nödsakad att säga detta
icke endast såsom min enskilda åsigt utan såsom ett uttalande, hvil-
ket den största delen af vårt folk har förhoppning att få höra från
sina ombud. Jag beklagar, om det skulle lyckas regeringen att drifva
igenom detta förslag, så naket som det nu föreligger. Och jag tror icke,
att det vore nyttigt för landet. Vi veta icke hvilka följder ett sådant
steg kan komma att medföra och man bör icke låta känslan härvid
få taga så öfverhanden, att det sunda omdömet får stå tillbaka. Sätter
man det sunda förnuftet framför känslan, så tror jag, att man handlar
rigtigast och klokast. Jag skulle i viss mån hafva önskat, att man
kunnat uttala den åsigten, att man aldrig mer vill se den rena värn¬
pligten tillämpad i ett förslag till försvarsorganisation, ty jag är öf-
vertygad om, att för närvarande är det omöjligt att med endast ett
första steg uppnå målet. För min del vill jag gå småningom till våga.
Om tio år skulle man kunna taga ett nästa steg. Och då, såsom jag
antager, de representanter, som komma efter oss, äro klokt folk, så må
de i sin ordning tillse, om det kan vara skäl att gå än vidare. Jag
skulle önska, att man kunde säga till regeringen: “kom aldrig igen
med den rena värnpligten, så utsträckt som i detta förslag, utan gå
småningom till väga, på det man sålunda må kunna borttaga den udd,
som de motsatta parterna nu rigta mot hvarandra". Jag skulle som
sagdt gerna sett, att ett sådant uttalande skett. Men då jag icke
har förhoppning om, att något dermed skulle i det störa hela vinnas,
återstår mig för närvarande icke annat än att yrka afslag å Kongl.
Maj:ts och Utskottets förslag.
Herr Gasslander: Då jag genomläste detta Utskotts betän¬
kande och jemförde det med de förslag i samma syfte, som under de
senare riksdagarne varit föremål för handläggning, så trodde jag, att
förslaget nu icke skulle komma under någon synnerlig meningsskilj¬
aktighet i fråga om dess särskilda stadganden, utan förestälde mig,
att öfverläggningen skulle hufvudsakligen hvälfva sig omkring försla¬
gets samband med frågan om grundskatterna och indelningsverket,
hvilka genom 1873 års skrifvelse blifvit dermed sammanförda. Jag
finner, för min del, genom hvad förut i ärendet förekommit, vara
ådagalagdt, att denna lag är både nyttig och nödvändig. Och jag
skall icke i denna del upptaga Kammarens tid. Men jag skall der¬
emot söka bemöta några inkast, som mot lagens antagande äro gjorda
dels i reservationen och dels förut här under öfverläggningen, i den
mån de icke redan blifvit besvarade. Och så vill jag jemväl uttala
min åsigt angående de s. k. knektekontrakten.
Reservanten yttrar bland annat: »Oafsedt betydelsen af knekte¬
kontrakten torde det icke anses hvarken billigt eller klokt att längre
Lördagen den 10 April, e. ra.
43
N:o 36.
bibehålla stadganden om skyldighet för någon viss samhällsklass att Angående
mera än andra vara underkastade uppoffringar för ett äiskadt foster- f°rsla3 tiU la9
lands försvar mot vare sig yttre eller inre fiender". Förgäfves söker
jag att utreda, hvilken samhällsklass det är, som reservanten i detta (Ports.) '
fall menar; ty någon särskild samhällsklass är icke i afseende på för¬
svaret mer än de andra betungad. All Sveriges jord är underkastad
rustning och rotering med undantag af några mindre boställen, och
detta gäller både privilegierad och oprivilegierad, såväl landsbygdens,
som städernas jord. Skilnaden i afseende på roteringen är den, att
den gamla, eller så kallade ordinarie roteringen, åligger skatte- och
frälsehemman, men den särskilda eller så kallade extra roteringen den
öfriga privilegierade jorden eller den jord, som blef undantagen, när
kontrakten uppgjordes. Denna rotering, som senare upprättades,
utgöres dock endast under krigstid. All den privilegierade jorden har
samma skyldighet, som öfrig jord sig ålagd, att sätta upp soldater och
bekosta de förmåner, som genom knektekontrakten blifvit bestämda.
Sedermera har, genom 1812 års beväringslag och förut enligt 1811
års kungörelse, statsverket åtagit sig att rekrytera för de nummer,
som under krigstid blifva lediga. Afl städernas jord, äfven den pri¬
vilegierade stadsjorden, är underkastad denna extra rotering, hvar¬
förutom, såsom bekant är, på städerna hvilar ett särskildt rotehåll.
Nu kan man visserligen säga, att detta städernas särskilda rotehåll
är af en, i jemförelse med förhållandet å landet, ringa betydenhet.
Det är det också numera, men då det pålades, skedde det lika strängt
som roteringen på landsbygden, och efter samma beräkning: att kunna
uttaga så mycket folk, som städerna möjligtvis kunde bära.
Reservanten yttrar vidare på ett annat ställe, sedan han beräk¬
nat, att de ifrågasatta tolf åldersklasserna torde kunna beräknas till
omkring 350,000 man, följande: “För mig vore en gåta, huruledes
det skulle vara möjligt att i krig använda dessa massor af folk, utan
nödigt befäl, vapen, utredning och framförallt tillräcklig öfning" o. s. v.
Nu synes väl antagligt, att icke större massor skola uppfordras, än
att till desamma kan finnas tillräckligt befäl. I den delen skall jag
icke fälla något yttrande vidare; men, hvad angår den uttalade far¬
hågan angående utredningen, så ber jag få nämna, att, enligt min
åsigt, de, som hafv9, med den saken att göra, alldeles icke skulle stå
handfallna, om fråga derom uppstode. Jag har mig bekant, att i flot¬
tans förråd finnas öfver 13,000 fullt dugliga gevär, och att stats¬
verket således icke är för en bemanning af flottan, utan tillgång på
vapen. Likaså har flottan betydliga förråd af beklädnadspersedlar.
Beldädnadsförrådet vid flottans båda stationer kan väl skattas till ett
värde öfver 700,000 kronor. Således tror jag icke, att de, som hafva
att göra med kommissariatet, skulle stå handfallna, om en dylik upp¬
fordring skulle ega rum. Vigtigast är att anskaffa folk och att kunna
hålla reda på detsamma.
Hvad nu särskildt knektekontrakten beträffar, torde man ihåg¬
komma, att för närvarande gäller det stadgandet, att hvarje man
mellan 20—25 år är skyldig att underkasta sig utskrifning till hären
eller flottan. Klart är, att vidare utskrifning icke kan komma i fråga,
N:o 36.
44
Lördagen den 10 April, e. m.
Angående då den icke är i lag bestämd; men utöfver detta gälla de gamla
förslag titt iag knektekontrakten, som innehålla det uttryckliga stadgandet, att rust-
°vårnpUgtZa oc^ rotehållarne och deras folk inom viss begränsning icke äro under¬
verk) ’ kastade utskrifning. Nu är det naturligtvis märkligt att dessa kon¬
trakt bestämma något, som icke får ske; ty gifvet är, att då i kon¬
traktet eller författningen bestämmes, hvad som får ske, intet annat
än det, som deri är tillåtet, får ega rum. Man torde kunna deraf
draga den slutsatsen, att denna bestämmelse dock haft någon särskild
betydelse; och om man än icke kan bestämdt uttala såsom säkert,
att dermed skulle grundläggas någon uttrycklig rättighet, — ty det
vore ju mycket egendomligt, om någon person skulle få rättighet att
under alla förhållanden icke behöfva försvara sitt land — synes det
dock, som om, vid en förändring af granderna för vårt försvarsväsen,
afseende bör fästas vid ifrågavarande bestämmelse; och jag för min
del har ingenting emot att biträda ett förslag, som afser att bereda
en lindring åt rust- och rotehållarne i sammanhang med bifall till
förslaget att utsträcka utskrifningen från 5 till 12 år i beväringen
— jag talar nemligen icke om landstormen. Men då Riksdagens be¬
slut uti 1873 års skrifvelse i detta afseende lägger hinder i vägen,
enär man der har sammanbundit frågan om indelningsverkets upp¬
häfvande med frågan angående grundskatternas afskrifning, samt för
grundskatternas afskrifning inga bestämmelser finnas i knektekon¬
trakten, hvilka med den saken hafva ingenting att skaffa, så kan en
framställning om en lindring nu lämpligen icke göras. Men att, i af¬
vaktan på ordnandet af dessa finansiella frågor, vara med om att låta
vårt försvarsväsende ligga nere, det vågar jag icke taga på mitt an¬
svar. För öfrigt bör man icke tro, att föreliggande lagförslag inne¬
bär ökad tunga för endast rust- och rotehållarne; ty det är alldeles
gifvet, att alla medborgare, som skulle utskrifvas för hären eller flot¬
tan genom beväringens tillökning med 7 årsklasser, hvarom här är
fråga, äfven blifva underkastade en ökad tunga; och för att visa detta
påtagligt, vill jag särskildt fästa afseende vid, hvad lagen stadgar i
afseende på sjöfolk. Enligt nu gällande beväringslag, är den vid flot¬
tan inskrifne beväring af sjöfolket skyldig att qvarstå i beväringen
från sitt 20:de till sitt 35:te år eller under 15 år, mot åtnjutande af
frihet från skyldighet att deltaga i öfningar under fredstid; men med
denna beväringens pligt, som sålunda är utsträckt till 15 år, är för
den förenad rättighet att erhålla aflöning i likhet med flottans öfriga
trupper, eller också, om den hellre så vill, den hyra, hvilken vid ti¬
den för utskrifningen är gällande. Föreliggande förslag innehåller icke
något dylikt stadgande. Beväringsfolket vid flottan blir här likstäldt
med den öfriga beväringen och får ej någon förmån utöfver hvad som
tillkommer den öfriga beväringen.
Innan jag slutar, ber jag få göra en rättelse till hvad talaren
på göteborgsbänken, som på förmiddagen hade ordet, yttrade. Han
nämnde, att, när 1812 års beväringslag antogs, hade bondeståndet
uttalat den önskan, att Kong! Maj:t skulle låta omarbeta 1798 års
krigsartiklar, så att straffen måtte blifva mera tidsenliga och mera
lämpliga för en sådan värnpligtsarmé, hvarom då var fråga. Han
Lördagen den 10 April, e. m.
45
N:o 36.
tilläde att, så vidt lian hade sig bekant, Kongl. Maj:t icke iakttagit
detta förrän år 1868, då nu gällande krigsartiklar utkommo; viljande
talaren med det yttrandet antyda, hvad Riksdagen nu kunde hafva
att förvänta i afseende på en lika framställning, angående krigs-
lagarnes förändring. Jag skall be att i det fallet få meddela den
upplysning, att författningen angående den allmänna värnpligten ut¬
kom i Oktober 1812, och att redan i November samma år utfärdades
en särskild disciplinstadga för beväringen vid armén och flottan, i
hvilken stadga straffbestämmelserna i 1798 års krigslag i betydlig
grad nedsattes.
Herr Talman! Jag yrkar bifall till Lag-Utskottets förslag.
Angående
förslag till lag
om allmänna
värnpligten.
(Forts.)
Herr J. Anderson i Tenliult: Ordet mitt och ditt har i alla
tider haft en stor betydelse; de frågor, som dit kunna höra, hafva
blifvit olika bedömda mången gång efter den ställning, man har till
desamma. Den fråga, som nu föreligger, berör olika sätt och blir
derföre på olika sätt bedömd. Från min synpunkt sedt finner jag
förslaget vara af den beskaffenhet, att det hvarken bör eller kan af
Riksdagen antagas.
Går jag tillbaka till de på 1680:talet upprättade aftal, särskild!
dem som upprättades den 27 Oktober 1682 emellan Kongl. Maj:t och
kronan, å ena sidan, och jordegarne, å den andra, finner jag tydliga
stadganden, så lydande: “allt förty gifves dem derimot, uppå Kongl.
Maj:ts vägnar, härmed den fullkomliga försäkring, att så länge på
deras sida intet fel förspörjes, det som utlofvadt är att efterkomma,
de, deras barn och folk, hvilka till gårdarnes cultur (odling) och bruk,
samt till ersättande af manskapets afgång nödvändigt kunde behöfvas
för utskrifningar, och alla dervid hängande besvär hvad namn de helst
hafva kunna samt för dubblingar och våldsamma verfningar nu och i
tillkommande tider vara alldeles qvitt befriade". Dessa ej på Riks¬
dag beslutade bestämmelser, utan frivilligt skriftligen affattade å kro¬
nans vägnar af dertill bemyndigade personer och å jordegarnes sida
af särskilde, för ändamålet valde och sockne- och byavis befullmäktige
ombud, frivillige överenskommelser hafva blifvit af konung Carl XI
den 5 December samma år stadfästade under försäkran, så lydande:
“alltså hafva Vi, besinnandes, hvad som således med ofvanbemälte Pro¬
vins afhaudlat och stadgat är, lända till Vår tjenst och Vårt Rikes
samt trogne undersåtares välfärd, trygg- och säkerhet, nådeligen velat
confirmera och stadfästa eftersom Vi och härmed, i förmågo af detta
vårt öppna bref, detsamma uti alla sina clausuler (punkter) confirmere
och stadfäste, samt på det kraftigaste i Nåde försäkre Våre trogne
undersåtare, menige allmogen uti ofvan bemälte Provinser, att de der¬
vid, nu och uti tillkommande tider, i allo måtto skole obrottsligen
handhafde och beskyddade blifva, och ingen, som i kraft af mer-
bemälte afhandling derunder förstås bör, skall vara tillåtet detta vissa
knektehåll, till de andras Gravation och förfång, sig att undanbedja
eller draga. — Stockholm den 5 December 1682.
CAROLUS.
1. s.
N:o 36.
46
Lördagen den 10 April, e. m.
Angående Detta är kungsord, mine Herrar! Då sålunda ett frivilligt aftal
föniay till lag blifvit ingånget och derjemte fått icke domstols utan Kongl. faststäl-
^ärnpiigteT ^se' hemställer jag till Herrarne, om icke en sådan handling är af
(Forte.) den beskaffenhet, att den icke kan emot endera kontrahentens bestri¬
dande rubbas. Regering och Riksdag äro här icke kontrahenter, utan
kontrahenterna äro med all säkerhet regeringen å ena och den rote¬
rade jordens egare å andra sidan.
Ser jag på 16 § Regeringsformen, finner jag, att Konungen skall
allas rätt skydda. Deraf blifver jag än mera styrkt i den öfvertygel-
sen, att Kongl. Maj:t och Riksdagen icke ega rätt att försvåra den
andre kontrahentens, det vill här säga den roteringsskyldiges, på lag¬
ligt sätt bestämda skyldigheter på annat sätt än genom ransakning
och dom samt genom att styrka, att aftalet å de roteringsskyldiges
sida blifvit så förverkadt och brutet, att det i följd deraf skall upp¬
höra att vara gällande.
Att Lag-Utskottet haft en afgjord ovilja mot den oprivilegierade
jordens egare, tror jag mig finna deri, att då lapparne för sin befri¬
else ej kunna hafva annan grund än Kongl. plakatet den 27 Septem¬
ber 1673, hvilket i ingen mån är kraftigare än den Kongl. försäkran
till jordegarne jag här ofvan tagit mig friheten uppläsa, lapparne
dock hafva af Lag-Utskottet ansetts för närvarande ej kunna åläggas
värnpligtsskyldighet. Jag kan ej tänka mig någon annan orsak från
Lag-Utskottets sida än ett ömmande för lapparne såsom landets ur¬
invånare och för det de ej satt sig till motvärn, då våra förfäder in¬
trängde i landet och drefvo lapparne till den ödemark, der de nu vis¬
tas. Jag medger villigt, att Regering och Riksdag ega rätt att lin¬
dra och förmildra motkontrahenternas frivilligt åtagna skyldighet, men
jag förnekar deras rätt att göra vilkoren svårare. Alla på lagligt sätt
tillkomna muntliga eller skriftliga aftal, vare sig emellan enskilde el¬
ler offentlig myndighet, äro, som vi alla veta, af lag skyddade. Hvar¬
för vill man då vid detta tillfälle utan de roteringsskyldiges särskilda
hörande omkullkasta en bestående handling, utan att uppgifva, än
mindre visa, att de roteringsskyldige förverkat något af sin rätt? De
ursprungliga roteringsskyldigheterna voro en obetydlighet mot de nu¬
varande. De förre bestodo nemligen endast af ett litet jordområde
och 35 daler kopparmynt. Detta är den lagliga lönen, och detta är
den skyldighet, som de roteringsskyldige hafva, och sådan skyldighet
vill jag skall fortfara mot den befrielse, som är till motvigt garante¬
rad. Skulle de emellan staten och de roteringsskyldige på 1680:talet
upprättade skriftliga aftalen vara så värdelösa, att de saklöst utan
de senares hörande kunna omintetgöras eller försvåras, så frågas med
hvad rätt Konungens Befallningshafvande hittills kunnat ålägga och
uttaga böter af de rotar, som icke kunnat, inom den tid Konungens
Befallningshafvande utsatt, städsla rekryt. Såsom ett bevis på myn¬
digheternas tankar rörande giltigheten af de emellan staten och jord¬
egarne upprättade aftalen, får jag ur en tidning af den 20 Novem¬
ber 1878, som jag har här i min hand, uppläsa följande: “Verkande
vite. Ett rusthåll inom Marks härad i Elfsborgs län har för under¬
låtenhet att uppställa soldat blifvit vid tre särskilda rekryteringsmöten
Lördagen den 10 April, e. m.
47
N:o 36
innevarande år ådömdt böter till ett belopp af tillsammans 1,450 kronor". Angående
Detta torde bevisa hvad värde ett skriftligt aftal kan hafva. förslag till lag
Då ordföranden i den offentliga myndighet, som stadgat dessa
böter, är ledamot af denna Kammare, nemligen Herr Landshöfdingen (Forts.)
Grefve Sparre, gör jag mig förvissad om, att åtminstone han biträder
min åsigt att aftalet emellan staten och jordegarne angående dessas
befrielse från utskrifning icke är att hänföra till det värdelösa aftalet
af den 17 Juli 1684 emellan staten och jordegarne inom Elfsborgs län
angående Elfsborgs regemente, hvilket aftal är underskrifvet af ej
mindre än 208 särskilda jordegare utom ombud för de vid uppgörel¬
sen frånvarande. Följaktligen måste bemälde landshöfding nu antingen
erkänna, att det skriftliga aftalet har fullt gällande kraft, eller ock att
han gjort orätt, då han kunnat ådöma böter, äfven om bötesbeloppet
vore mindre än nu omnämnda 1,450 kronor.
Då den af mig upplästa delen af de upprättade aftalen tydligen
innehåller, att jordegarne och alla deras för jordbruket behöflige ar¬
betare skola för all framtid vara från all utskrifning frie, af hvad
namn det vara må, så tyckes mig som såväl Regeringen som Lag¬
utskottet bort gifva en Kongl. stadfästelse den helgd, en sådan bör
tillkomma, så att de, om mera krigsfolk vore behöfligt, föreslagit att
endast de samhällsklasser, som icke äro hänförlige till dem, som in¬
begripas under de skriftliga aftalen, skola blifva underkastade den
nya värnpiigtslagen, och att jordegarne och deras till jordbruket be-
höflige arbetare först böra komma i tur, sedan de öfrige icke friköpte
blifvit i krig så förminskade, att de qvarvarande ej äro tillräckliga.
Då, ja då först, borde det blifva jordegarnes tur.
Från min synpunkt sedt skulle ingen orättvisa ligga deri, att
andra samhällsmedlemmar äu jordegarne deltoge i landets försvar.
Jemför man den nuvarande folkmängden i landet med den på 1680-
talet samt hemmansegarnes antal nu och då, finner man, att folk¬
tillökningen hufvudsakligen egt rum inom sådana klasser, som icke
äro jordegare. Jemför man vidare städernas antal och storlek då,
emot hvad de nu äro, och derjemte besinnar, att städerna ej hafva
någon nämnvärd knekthållning, finner man, hvilken ofantlig massa
menniskor det är i vårt land, som icke uppoffrar vidare för landets
försvar, än att den endast deltager i beväringsskyldigheten, och då
man från beväringens antal fråndrager den kontingent, som jordegarne
och deras arbetare tillskjuta, blifver ej stort antal qvar.
Jag vågar påstå att all så kallad allmän värnpligt, äfven om in¬
delningsverket upphäfves, är och blifver orättvis och i följd deraf
äfven förhatlig samt alstrar lätt nihilistiska tänkesätt, emedan upp¬
offringarna derför icke komma att drabba efter förmögenhet utan efter
person, hvarjemte mången tvingas in på en bana, hvartill han ej af
naturen är danad. Derjemte bör ej lemnas oanmärkt att det blifver
den mindre bemedlade, hvilken såsom värnpligtig får utan ersättning
uppoffra sin tid samt våga lif och blod för fäderneslandets försvar,
då deremot de bättre lottade på statens bekostnad i våra läroverk
uppfostras till statens tjenare, hvilka i krigets stund få stanna hemma
för skötandet af de sysslor de fått mot åtnjutande af full lön, under
N:o 36.
48
Lördagen den 10 April, e. m.
Angående
förslag till lag
om allmänna
värnpligten.
(Forts.)
det att den värnpligtige, som ej har någon tjenstebefattning, får dela
krigets faror och besvärligheter utan ersättning. — Vid tanken på
dylika förhållanden är det för mig lätt förklarligt, hvarför flertalet af
det sällskap, som kallar sig värnpligtens vänner, äro tjensteman eller
ock fäder till sådane ynglingar, som antingen redan äro anstälda eller
ock tänka få anställning i statens tjenst. — Jag har i en särskild
motion till Riksdagen yrkat, att indelt rote skulle få återgå till de
aftal, som vid roteringens början blefvo bestämda, och att staten skulle
fylla bristen i den lön, som soldaten och hans vederlikar till följd af
tidsförhållandena nu behöfva, så att ej vidare skyldigheter ifrågasattes
från den indelta roten än som från början bestämdes.
Då antagligt är att flere af de talare, som efter mig komma att
uppträda, i likhet med mig yrka afslag å den föreliggande värnpligts-
frågan, vill jag dock, medan jag har ordet, i korthet nämna följande.
Regeringen har, såsom vi veta, gång efter annan framkommit med
olika förslag rörande landets försvar, men alla hafva af Riksdagen
afslagits. Ingen lärer neka till, att en reform af försvarsväsendet är
behöflig. Huru skall den då uppställas? Ja, se detta är en fråga,
som ej är så lätt att besvara. Skulle Regeringen till en följande
Riksdag komma med ett förslag i liknande syfte, som det flertalet af
denna Kammare år 1878 ville hafva genomfördt, är jag fullt och fast
öfvertygad om, att ganska många af dem, som då röstade för anta¬
gandet af ett sådant förslag, nu äro af andra åsigter, och det är så¬
ledes icke sannolikt, att ett sådant förslag hädanefter blifver antaget.
Jag frågar derför, hvad skall Regeringen nu göra? Jag önskade, att
afslaget på den nu föreliggande frågan åtföljdes af ett bestämdt ut¬
talande från Kammarens sida om, huru beskaffad! värnpligtsförslag
den vill hafva. Det är ej Kammaren värdigt att gång efter annan
säga nej, den bör äfven säga, hvad den vill och hvad den anser, att
landet i ifrågavarande hänseende kan.
Jag vill ej gå händelserna i förväg och innan min motion här i
Kammaren förekommit yttra mig om densamma, men jag skulle önska,
att Kammaren såsom sin åsigt ville antaga det förslag, jag i min
motion framstält, möjligen med de smärre förändringar deri, som mera
än jag i ämnet erfarne och sakkunnige kunna göra. I min motion
har jag föreslagit:
att Riksdagen ville i underdånig skrifvelse anhålla, att
Kongl. Maj:t till nästa riksdag täcktes låta utarbeta förslag till ny
härordning, fotad på följande grunder:
a) En allmän roteindelning öfver hela riket med V/2 mantal till
hvarje rote af så väl säterier som boställen och alla andra hem¬
man, då af landets omkring 67,500 mantal erhålles en stamtrupp
af cirka 45,000 man, dock så att hemman eller hemmansdelar,
som i betydligt värde, efter hemmanstal beräknadt, öfverstiga
medelvärdet inom det län de tillhöra, få bidraga till de mindre
och sämre hemmanen, som i värde stå lägst under medelvärdet.
b) Att för städernas jord, beräknad efter taxering, jemförd med
medelvärdet af taxeringen i det län de tillhöra, efter beräkning
bestämmes det antal rotar och krigsmän som för hvarje stad
Lördagen den 10 April, e. m.
49
N:o 36.
bör tillsättas, hvars blifvande antal krigsmän ökar den här ofvan Angående
omnämnda stamtrupp. förslag till lag
c) Att hvarje rote, så i stad som på land, utan ersättning tillsläp-
per så mycket jord som i konung Carl XI:s knektekontrakter ”(FortH.)"'
för Jönköpings regemente är bestämd, nemligen 1/2 tunnland
öppen jord, eu kåltäppa och äng till två sommarlass hö, samt,
der knektetorp nu finnas, nyss nämnde jord af torpens nu
varande område är uttagen, de å torpen varande husen upplåtas
och der nya rotar och torp bildas, boningshus å dessa uppföras,
allt utan ersättning.
d) Att soldatens och hans vederlikars öfrige löneförmåner godt-
göras af statens medel.
e) Att rotarne, sedan de afstått nu beskrifna jord och hus, äro
befriade från rekrytering, underhåll af hus, stängsel, torpets
brukning och vedbrand.
f) Att, om nu beräknadt manskap icke anses tillräckligt till lan¬
dets försvar, tillsammans med beväringen, de senares öfnings-
och tjenstetid i mån af behof något ökas.
g) Att denna förändring må ske med eller utan sammanhang af
grundskattefrågan och
h) Att ett anslag af 25,000 kronor ställes till Kongl. Maj:ts för¬
fogande, att användas vid utredningen af denna fråga.
Skulle äfven detta förslag af Kammaren och Riksdagen ogillas, så må
med skäl citeras de ord vi vid Riksdagens början fingo höra, att upp¬
finningsförmågan. kan vara slut; jag kan åtminstone ej tänka mig,
hvilket nytt förslag som med utsigt till någon framgång skulle kunna
framläggas, derest ej så lyckliga tider inträdde, att ett förslag om
att alla krig med blodig klädnad skulle upphöra bifölles.
Emellertid yrkar jag afslag på såväl Kongl. Maj:ts proposition,
som Utskottets förslag.
Herr Aug. Peterson: I en fråga af den vigt och betydelse
som den bär föreliggande rörande landets försvar, är det alldeles icke
besynnerligt, om, såsom här synes blifva händelsen, diskussionen an¬
tager form af öppen votering. Det är nemligen tydligt, att i en så¬
dan fråga vill hvarje ledamot uttala sin åsigt och ställning till den¬
samma. Detta är också anledningen, hvarför jag skall tillåta mig att
nu yttra några ord.
Jag börjar då med att tillkännagifva, att jag icke kan rösta för
vare sig Kongl. Maj:ts proposition eller Utskottets förslag. Skälet
för denna min åsigt är, att, oaktadt det blifvit bestridt såväl från
statsrådsbänken som af flere andre talare, att en ytterligare utskrif¬
ning af värnpligtige, på sätt här föreslagits, skulle vara någon ytter¬
ligare tunga för rust- och rotehållare, jag dock anser, att så ovilkor¬
ligen är fallet. Visserligen skulle icke för närvarande öfningarne ut¬
sträckas, men skyldigheten för sju åldersklasser att inställa sig vid mönst¬
ringar är ju redan en utsträckning i värnpligten, en ytterligare ut¬
skrifning. På samma gång denna lag bifölles skulle således rust- och
rotehållare hafva förlorat det skydd, knektekontrakten medgifva dem,
Andra Kammarens Prut. 1880. N:o 36. A
N:o 36. 50 Lördagen den 10 April, e. m.
Angående att vara fria från utskrifning för sig, barn och tjenare, så länge in-
försiag till lag <]elningsverket upprätthölles. Detta är något, som man noga bör
Tärn^iVeT hålla Pä- Som likväl detta förslag nu blifvit framlagdt, utan att nå-
1 "(Forts.) * gon lindring för rust- och rotehållare derjemte blifvit ifrågasatt, och
än vidare förslaget dessutom framkommit under sådana förhållanden,
att en komité nyss blifvit nedsatt för att reglera skatteförhällandena,
så hade det varit god tid att framkomma med detta förslag, sedan
dessa förhållanden väl blifvit ordnade, men man hade icke bort fram¬
komma med förslaget i det nakna skick det här föreligger.
Den nu föreslagua lagen skulle icke blott blifva eu börda för
rust- och rotehållare utan för alla ynglingar i riket. Hvarje gång
nemligen dessa skola byta om vistelseort, skola de anmäla sig för
det kanske flera mil aflägset boende kompanibefälet icke blott i den
ort, dit de inflytta, utan äfven uti den, hvarifrån de utflyttat. För¬
summelser härutinnan kunna lätteligen uppstå, böter ådömas, och om
den bötfälde, såsom vanligen tillhörande de fattigare klasserna, icke
erlägger dessa böter, så blir följden den, att böterna förvandlas
och skola aftjenas. Den bötfälde måste då transporteras till den stad,
der sådan aftjening kan ske, och allt detta kommer att medföra
kostnader för staten och göra lagen förhatlig för de värnpligtige.
Ehuru åtskilligt vore här att tillägga, skall jag dock icke upptaga
tiden längre, utan önskar blott, att de, som efter mig få ordet, skola
tillkännagifva sin åsigt i frågan på samma korta sätt, som jag
det gjort.
Till följd af hvad jag nu anfört, kan jag hvarken gifva mitt bi¬
fall till Kongl. Maj:ts eller Utskottets förslag, utan yrkar afslag.
Herr Jöns Rundbäck: Om jag endast loge hänsyn till min
ringa förmåga och bristande insigt i detta stora ämne, skulle jag icke
nu besvära Kammaren med något anförande, men i egenskap af en
utaf svenska folkets representanter och dertill manad af eu inre önskan
anhåller jag att få i största korthet yttra några ord i frågan. Jag
vill icke besvära Kammaren med någon historisk redogörelse för för¬
svarsfrågans ställning under de senaste riksdagarne, särskilt efter
representationsförändringen, emedan jag är förvissad, att ingen leda¬
mot af Kammaren är okunnig derom. Icke heller skall jag såsom
ett skäl till afslag å denna värnpligtslag anföra emigrationen, då jag
tror att den har med förevarande sak föga att skaffa. Lika litet
skall jag anföra knektekontrakten eller söka utreda deras privaträtts¬
liga- eller grundlagsenliga natur, ty vi stå här icke inför en vanlig
domstol utan för hela landets och efterverldens domstol, och vi, som
utgöra en del af den lagstiftande församlingen i landet, hafva utan
tvifvel rätt att, om i knektekontrakten eller grundlagarne läge ett
hinder, i förening med Konungen och Första Kammaren förändra
hvad som kan anses nödigt och nyttigt, och jag tror derför icke, att
man här i denna fråga bör söka föra en process i ordets egentliga
mening. Men man må hysa hvilken mening om dessa knektekontrakt
som helst, så får jag dock såsom min på den, om jag så får ut¬
trycka mig, allmänna och eviga rättvisan grundade mening uttala, att
Lördagen den 10 April, e. m.
51
N:o 36.
intet försvar kan väl grundas om icke på allas lika rätt eller ordnas
på annat sätt än att landets försvar tynger lika på alla.
Enligt mitt förmenande sönderfaller försvarsfrågan i två stora
hufvuddelar, nemligen dels den del deraf som afser de personliga upp-
offringarne, och dels den del, som afser de pékuniära kostnaderna för
förslagets genomförande. Hvad angår de personliga uppoffringarne
måste enligt sakens natur alla dela lika, alla hafva samma skyldighet,
grefvens son lika väl som bondens. Den rike kan dervidlag icke gifva
mer än den fattige. Båda hafva att sida vid sida offra lif och blod
för fosterlandet.
Hvad åter försvarsfrågans andra del angår, så, ehuru detta för¬
slag icke uppställer stora anspråk på pékuniära kostnader, står dock
bredvid eller bakom denna fråga en annan, och det är frågan om
indelningsverket. Sverige är icke någon militärgräns i samma mening
som militärgränsen i Österrike; Sverige har aldrig varit eröfradt af
främmande folk, utan vi hafva städse sjelfve under frihetens hägn
odlat vår torfva. Från urgamla tider hafva våra fäder försvarat detta
land, och vi hafva af dem mottagit förpligtelsen att vårda om dess
frihet och sjelfständighet. Det är då alldeles påtagligt, att de, som
under framfarna tider offrat sig för fosterlandets försvar och dertill
bidragit, hafva gjort landet stora och ovärderliga., tjenster, för
hvilka vi alla äro dem tack skyldige, men icke böra väl just desse,
derföre att de sålunda gjort landet de största tjenster, fortfarande
betungas i och för landets försvar mera än andra samhällsmedlemmar.
Det kan omöjligt bestridas, att deras bördor äro högst ojemnt förde¬
lade i vårt land, och intet svenskt hjerta bör vara tillslutet för orätt¬
visan uti, att det fortfarande förblifver på det sättet. Penningen
spelar i ett fall som detta en betydande rol; och att den ene kanske
får gifva den sista skärfven för upprätthållande af landets försvar,
under det den andra nästan intet dertill bidrager, det är ett för¬
hållande, som först af allt måste rättas och hjelpas, och jag får der¬
före för min del säga, att jag hvarken vill eller kan ingå på ett för¬
slag till värnpligtslag, utan att på samma gång åtgärder vidtagas för
rättande af dessa missförhållanden.
Ehuru jag sålunda måste förklara, att jag icke med min röst kan
bidraga till förslagets framgång, ber jag regeringen icke derföre tro,
att det icke finnes en sann fosterlandskärlek äfven hos mig. Jag för
min del vill likväl icke såsom mången klandra regeringen derför, att
den framlagt detta förslag. Regeringen måste tänka på framtiden, och
hvad den anser nyttigt och gagneligt för landet, har den både rätt
och pligt att för Riksdagen framlägga, och vi å vår sida måste söka
bjuda skäl för oss, om vi icke anse oss kunna antaga regeringens
framlagda förslag. Icke heller tilltror jag mig kunna påstå, att re¬
geringen nu bort framkomma med ett förslag i annan rigtning. Så¬
dana påståenden öfverlåter jag till dem, som hafva större politiska
insigter än jag. I det fallet är jag alltför obetydlig och ringa att
kunna tänka mig utöfva något inflytande på regeringens handlingar
och beslut.
Med hvad jag här förut yttrat har jag heller icke velat förneka,
Angående
förslag till lag
om allmänna
värnpligten.
(Forts.)
N:o 36.
Angående
förslag till lag
om allmänna
vårnpligten.
(Forts.)
52 Lördagen den 10 April, e. m.
att ju icke regeringens förslag har åtskilliga förtjenster, som icke böra
förbises. Den redovisning af och ordning bland de värnpligtige, som
här är ifrågasatt, anser jag visst icke onödig, ehuru jag icke vill på¬
stå, att regeringen i min tanke lyckats lösa denna fråga på det lämp¬
ligaste sättet, enär detta sätt synes mig medföra allt för mycket be¬
svär, och jag tror, att en sådan kontroll kunde lättare genomföras,
än på det sätt här är föreslaget. Regeringen har i sitt förslag äfven
skiljt på landt- och sjöbeväring och föreslagit, att hvardera bör exer¬
ceras vid det vapen den tillhör. En sådan anordning anser jag äf¬
ven för god, men trots dessa förslagets förtjenster kan jag dock icke
bifalla förslaget i sin helhet, emedan jag anser att åldersklasserna i den
effektiva beväringen böra göras beroende af eu blifvande försvarsorga¬
nisation i sin helhet, om hvilken ännu ingenting är kändt eller be¬
stämdt, och det har i dag från regeringen sjelf uttalats, att det lig¬
ger i fjerran, hurudant ett framtida kan komma att se ut.
Det är dessutom eu obestridlig sanning, att den allmänna menin¬
gen icke önskar att vårt framtida försvar uteslutande bör byggas på
den allmänna värnpligtens grund, hvilket mången förut hållit före
vara den enda möjliga grunden för en blifvande försvarsorganisation.
Föreningen “Värnpligtens vänner" har ifrigt verkat i detta syfte, men
har kanske blott gjort frågan mera skada än gagn. Men att för för¬
svarets stärkande beväringsinstitutionen måste utbildas och det succes-
sive är likväl alldeles påtagligt.
Vidare tror jag, att sedan lång tid tillbaka eller åtminstone sedan
1867 deu grundtanken genomgått alla Riksdagens beslut i detta ämne,
dels att den svenska armén borde bestå af stam och beväring, och
att stammen borde öfvas desto mera, på det att beväringen måtte
behöfva öfvas desto mindre, och dels, att bördorna för landets för¬
svar skulle rättvisligen fördelas alla samhällsklasser emellan.
Hvad jag här påpekat är i största korthet i min tanke de
brister, som vidlåda detta förslag, och som förorsaka, att jag för min
del icke kan antaga detsamma.
Då det emellertid ifrån statsrådsbänken, törhända med skäl, ytt¬
rats, att denna Kammare, som förut så mycket ordat om, huru den
ville hafva försvaret ordnadt, gjorde orätt uti att nu utan vidare af-
slå detta förslag, utan att antyda huru den ville hafva ett försvars-
förslag, som af Kammaren kunde godkännas, utarbetadt, så vill jag,
ehuru med föga utsigt till framgång, härmed framlägga ett motiveradt
utslag, hvilket jag förmenar skall uttala flertalets mening; och är
detta förslag af följande lydelse:
Som Herrarne behagade finna, har jag hemtat stöd för detta för¬
slag icke utanför, utan uti sjelfva den Ivongl. propositionen. Skulle
det förundra någon att grundskatterna deri ej vidröras, så får jag
säga att, om, såsom här är sagdt, kostnaden för landets försvarsväsende
blifver lika fördeladt, då är äfven skattefrågan af sig sjelf löst, såvidt
den berör försvarsväsendet.
Herr Hammarskjöld: Herr vice Talman! Mine Herrar! Då
man vet sig vara den 22:dra antecknade till att få ordet och få detta
Lördagen den 10 April, e. m.
53
!J:o 36.
närmare midnatt, så bör en förståndig man begripa, att det skulle Angående
vara grymhet att plåga Kammaren med ett längre anförande. Jag förslag till lag
skall derför icke sysselsätta mig med hvad 21 föregående talare be-
hagat säga. Jag vill endast framhålla att enligt mitt omdöme Lag- (Torts.)
Utskottet på intet sätt öfverskridit sin befogenhet vid behandlingen af
föreliggande lagförslag.
Utskottet har föreslagit en ingress till lagen, upptagande de be¬
stämmelser, som genom den nu förelagda lagens antagande skulle
upphäfvas. Deremot har Utskottet ej föreslagit ett enda tillägg i det
Kongl. förslaget. Utskottet har föreslagit en underdånig skrifvelse
med afseende å lapparne — det är sant. Den paragraf, som nu
närmast föreligger till behandling, säger att “hvarje svensk man är
värnpligtig" etc. Nu höra lapparne också till svenske män och skulle
alltså äfven vara värnpligtige från 21 till 40 årsålder. Under sådana
förhållanden har Utskottet varit fullt befogadt att föreslå inskränkning
i denna paragraf just med afseende på lappbefolkningen. Lag-Utskottets
befogenhet att föreslå utsträckning af området för en viss lags till-
lämpning har aldrig blifvit bestridd, hvadan Utskottets befogenhet att
föreslå inskränkningar i en lag, om dertill finnas skäl, icke heller bör
bestridas.
Jag öfvergår till sjelfva hufvudfrågan. En framstående talare i
Kammaren har på förmiddagen erinrat oss om de vilkor och förut¬
sättningar, han och hans vänner uppställa för bifall till en ny armé¬
organisation. Hvar och en, som lyssnade till honom, bör begripa, att
det ej kan gå så fort att få alla dessa förutsättningar och vilkor på
det klara. Dertill kommer, att det ej är nog med, att dessa saker
skola bringas till rätta — sjelfva den nya försvarsorganisationen skall
uppbyggas, och alla skola vara eniga om, huru den skall vara beskaf¬
fad. Gud gifve Sverige fred — det önskar hvarje förståndig foster¬
landsälskande man, men denna önskan gifver ej visshet, att vi skola
hafva fred. De tilldragelser, hvilka nyss timat, gifva ej stöd för nå¬
gon illusion, att den eviga fredens guldålder redan skulle hafva inträdt.
När så är fatt, och den nya arméorganisationen påtagligen ännu icke
så snart kan vinna statsmakternas endrägtiga bifall, sä vill jag ej
med mitt nej bidraga till ett afslag å ett förslag som, utan att medföra
några nya nämnvärda kostnader och uppoffringar under fredstid, skulle
öka den försvarskraft, landet i nödens stund kunde ega, och tillika
skulle bringa ordning i beväringens förhållanden.
Det är af dessa skäl, som jag tillstyrkt och tillstyrker förslaget.
Om så olyckligt skulle vara, att kriget skulle inbryta öfver våra byg¬
der, vill jag för min del frimodigt kunna se i ögonen hvar och en,
som kommer att bryta stafven öfver svenska representationen för det,
att den ej kunnat enas uti att det allra ringaste stärka landets för-
svarskrafter.
Herr A. Hansson: Då så många skäl redan blifvit anförda
både för och emot förslaget, anser jag min förmåga allt för ringa för
att kunna tillföra diskussionen några vidare nya skäl. Jag vill således
endast för Kammaren tillkännagifva och få till protokollet antecknadt,
N:o 36.
54
Lördagen den 10 April, e. m.
Angående
förslag till lag
om allmänna
värnpligten.
(Forts.)
att jag kommer att rösta för afslag å såväl Kongl. Maj:ts som Lag-
Utskottets förslag i denna fråga.
Herr J. Andersson i Häckenäs: Jag skall icke tillåta mig att
länge uppehålla Herrarne i denna sena timma på qvällen, men jag
vill be att få yttra några ord.
Det har ifrån statsrådsbänken blifvit sagdt, att man icke bör
bygga sina framtida planer på maktens, utan på rättvisans grund.
I denna grundsats instämmer jag till fullo; jag tror också, att vårt
försvarsverk bör byggas icke på maktens, utan på rättvisans grund.
Det är just denna rättvisa, som man gerna vill förutsätta skall vara
åtminstone planlagd och tillräckligt antydd, innan man vill ingå på
någon bestämd försvarsplan. Och det kan väl icke sägas, att så är
förhållandet, så länge rust- och rotehållarebördan eller det så kal¬
lade indelningsverket hvila!' på en enda samhällsklass och på eu enda
näring, då, säger jag, kan man ej påstå, att de bördor äro rättvist
fördelade, i bvilka det läge allra närmast till bands, att en och hvar
toge del efter förmåga; ty något, som är mera egnadt att allmänt
deltaga uti, än försvarsverket, kan väl icke gerna förefinnas. Jag
håller också före, att, då dessa förutsättningar om förslagets fotande
på en rättvis grund icke äro nog tydligt planlagda eller antydda,
utan tvärtom intet i detta afseende är på förband undangjordt, så
både man icke nu bort framkomma med något förslag om utvidgande
af vårt försvarsverk; och deruti har regeringen, efter mitt förmenande,
begått ett misstag, att den just nu framlagt förslaget. Jag är öfver-
tygad, att, om de af mig antydda förutsättningarna voro undangjorda,
så skulle ett förslag, äfven om det afsåge en fullständig organisation
efter tidens fordringar, bygdt på en rättvis grund och deri bördorna
vore rättvist fördelade, icke väcka sådan allmän förskräckelse i lan¬
det, som redan detta lilla förslag nu åstadkommit. Det är också
icke underligt, om man i landsorten blifvit förvånad och till och med
förskräckt öfver det framlagda förslaget, då det med rätta kan sägas,
att man icke ens har tillräcklig kännedom om, hvad det egentligen
innebär. Jag frågar, om icke litet hvar kan blifva otålig, då man
betänker förslagets verkningar i det afseendet, att beväringsklassernas
antal skulle ökas från fem till tolf, och tiden från fem till tjugo år.
På samma gång säger man, att detta icke skulle kosta nationen nå¬
gonting alls; men detta förefaller mig något underligt. Man kan väl
icke gerna antaga, att meningen med en stor armé skulle, utan be¬
väpning och beklädnad samt öfriga tillbehör, blott vara afsedd att
skyldra i rullorna. Antagligen är meningen med förslaget, att alla
beväringsklasserna böra både beväpnas och beklädas, äfvensom att
ökad öfningstid skall framdeles ifrågasättas, så vida något ändamål
med förslaget skall kunna tänkas; men, mine Herrar, allt detta lärer
väl fordra icke obetydliga kostnader.
Jag vill icke ingå i någon undersökning om kraften och betydel¬
sen af knektekontrakten. Dock vill jag uttala min åsigt, att jag
anser det stora målet, ett starkt och betryggande försvar, icke kunna
Lördagen den 10 April, e. m.
55
N;o 36.
•ernås utan enighet — hvilken åter icke är att vinna, utan att för¬
svarets bördor blifva lika fördelade på alla samhällsklasser.
Under de förhållanden, som nu existera, och i det skick, försla¬
get framkommit, kan jag icke annat än yrka afslag derå.
Angående
förslag till lag
om allmänna
vämpliyten.
(Forts.)
Herr Fredenberg: Under känslan af det ansvar, som en leda¬
mot af Riksdagen alltid måste erfara, då en för fosterlandet vigtig
fråga skall afgöras, anhåller jag, Herr Talman! att få anföra några
af de skäl, som bestämma mig för att yrka bifall till den nu före¬
liggande värnpligtslagen. ♦
Med den kännedom och uppfattning jag har om försvarsfrågans
behandling under de senare åren i denna Kammare, är det min full¬
komliga öfvertygelse, att densamma icke kan vinna sin definitiva lös¬
ning utan i sammanhang med skatteregleriDgsfrågan. Men då det
sannolikt kommer att dröja lång tid, innan denna invecklade fråga,
som för närvarande behandlas af en komité, hinner att blifva full¬
ständigt utredd, så anser jag det för min del betänkligt att längre
uppskjuta med stärkandet af vårt försvar i den rigtning, hvarom de
olika meningarne i försvarsfrågan hitintills kunnat ena sig, nemligen
en längre utsträckt och mera effektiv beväringspligt. Jag beklagar
visserligen på det lifligaste, att genom den nu föreslagna lagen de
beväringsskyldige icke erhålla en enda dags längre vapenöfning än
nu är förhållandet, hvilket dock vore i hög grad både önskvärd! och
behöflig!, men denna lag har likväl den stora fördelen med sig,
att vi, i händelse af krig, kunna påräkna tillräckligt antal manskap
till rikets försvar samt att noggrannare kännedom än hitintills vin-
nes om hvar detta manskap är att påträffa, hvilket nu icke är för¬
hållandet, då det visar sig af de officiella handlingarne, att en sjette¬
del till en fjerdedel af vår vapenföra ungdom pligtförgätet undan¬
drager sig sin beväringsskyldighet.
Genom att indela landet i beväringskompaniområden och införa
de beväringsskyldige till nummer, namn och hemvist i kompanirullor,
vinnes för öfrigt ett val behöfligt samband mellan manskap och befäl
och erhåller hvar och en sin plats i ledet, hvilket är nödvändigt för
att under fredstid kunna uppgöra en ordnad mobiliseringsplan, som
ovilkorligen måste förefinnas, om man ej skall stå redlös vid in¬
brytande krig. Till stöd för denna åsigt kan jag åberopa en infly¬
telserik ledamot i denna Kammare från Skåne, som under 1877 års
riksdag, sedan det af Kongl. Maj:t framlagda arméförslaget fallit, vid
behandlingen af dåvarande värnpligtslag, hvilken i alla väsentliga de¬
lar öfverensstämde med den nu föreliggande, yttrade, »att då genom
den nya värnpligtslagen den obestridliga fördel vinnes, att man bättre
kunde hålla reda och ordning med de värnpligtige och en hvar af
desse kunde få sin anvisade plats, så fann han ingen giltig betänk¬
lighet vid att antaga detta förslag, så vida det vilkor i lagen intogs,
att de värnpligtiges öfningar i fredstid icke finge utsträckas öfver
30 dagar, in- och utryckningsdagarne oberäknade, som den för när¬
varande utgör, förrän Konung och Riksdag enats om ny lag angående
värnpligtiges tjenstgöring under fredstid». Då denna nya lag just
H:o 36,
56
Lördagen den 10 April, e. m.
Angående
förslag till lag
om allmänna
värnpligfen.
(Forts.)
innehåller alla dessa förutsättningar och bestämmelser, bör således-
ur den synpunkten icke gerna några anmärkningar kunna framställas
mot densamma. Jag är fortfarande vän af stamsystemet och tror,
för min del, att endast en härpå grundad arméorganisation har ut¬
sigt att vinna framgång i denna Kammare. Men då den nu före¬
slagna värnpligtslagen är lika behöflig och lika tillämplig på hvilken
arméorganisation som helst, vare sig att den är bygd på stam och
beväring eller på ren värnpligt, så kan jag icke finna något giltigt
skäl att förkasta densamma, allra helst lagen, enligt min åsigt, inne¬
bär ett steg framåt i den rätta rigtningen, som Riksdagen, efter
15 års kif och strider i försvarsfrågan, ännu icke lyckats att uttaga.
Jag vill icke längre vid denna sena timme taga Kammarens tid
och uppmärksamhet i anspråk, utan anhåller derför, på de skäl jag
nu har haft äran anföra, att få yrka bifall till den föredragna §:n.
Herr Wieselgren: Då så ofta både utom och inom Riksdagen
yttrats, och äfven i dag i Kammaren upprepats, att den föreslagna
värnpligtslagen skulle vara en orsak till den ökade emigrationen, har
jag vändt mig till den man i Göteborg, som har att öfvervaka den
del af emigrationen, som går genom denna stad, och anhållit att af
honom erhålla upplysningar i detta hänseende. Jag har i dag fått
svar på min hos honom gjorda förfrågan; och detta svar är af den
beskaffenhet, att jag ansett mig böra meddela detsamma åt Kam¬
maren — derigenom torde måhända kunna åstadkommas ett slut på
de variationer å ett redan ofta användt tema, som alla försöka göra
värnpligtslagen ansvarig för de nationella förluster i krafter och pen¬
ningar, som emigrationen medför. Ofvan antydda embetsman upp¬
lyser, att redan mot slutet af föregående år hitsändes från Amerika ett
stort antal biljetter för öfverfärd dit — ett förhållande, om hvilket jag
i förbigående ber få nämna han hade kännedom på grund af veder¬
börande emigrantagenters uppgifter. Samtidigt hitkom ett stort antal
af transatlantiska ångbåtsbolagens emigrantvärfvare och kringreste i
landsbygden för att värfva utvandrare för att öfverresa till Amerika
med hvar sitt bolags ångbåtar. Emigrantagenterna uppgåfvo redan i
slutet på föregående år och i början af detta, innan ännu någon
visste det minsta om den sedermera framkomna värnpligtslagen, att
emigrationen under år 1880, -»skulle stiga till enorma proportioner».
De uppgåfvo till och med siffran på grund af det af dem kända an¬
tal biljetter och de listor, som de uppgjort under sina resor i or¬
terna, och förklarade, att under året skulle öfver Göteborg passera
närmare 30,000 emigranter. Då dessa uppgifter kunnat lemnas redan
innan någon i landet visste ett ord om att något förslag till värn-
pligtslag skulle framläggas för Riksdagen, måste det väl till fullo
bevisa, att denna lag icke är orsaken till den ökade emigrationen.
Vidare upplyser samme man, att år 1869, då antalet emigranter, som
passerade öfver Göteborg, uppgick ända till 29,000, det icke var
ovanligt, att dessa, såsom anledning till sin utvandring, uppgåfvo de
stora skatterna här i landet och i all synnerhet religiöst förtryck. I
år har icke någon enda uppgifvit såsom orsak till sin utvandring an-
Lördagen den 10 April, e. m.
57
N:o 36.
nät än vare sig utkomstskäl, eller att redan till Amerika utvandrade
fränder och slägtingar i bref bedt dem öfverresa. Samma dag bref-
vet från mig ingick till min sagesman, både han att öfvervaka ut-
passerandet af 2,000 emigranter. Han använde flera timmar för att
under samtal med dessa göra sig underkunnig om skälen till deras
utvandring. Då ingen uppgaf såsom orsak dertill denna värnpligts-
lag, började han sjelf att framdraga den. Men ingen befans hafva
tänkt på den. Jo, en enda, som uppgaf, att han af riksdagsmannen
i sin ort — en ledamot af denna Kammare, som väl också haft ordet
i. denna fråga och uttalat sig mot förslaget — fått böra, att rege¬
ringen fordrat i ett lagförslag, som inkommit till Riksdagen, att man
skulle exercera hvarje år till 40 års ålder; och vore det så, ansåg
denne emigrant, »att emigrationen skulle blifva större».
Detta är hela resultatet af ifrågavarande undersökning, hvars
samvetsgrannhet jag, på grund af min personliga bekantskap med den
undersökande, anser vara böjd öfver allt tvifvel.
I fråga om sjelfva lagförslaget skall jag icke vid denna tid på
dygnet tillåta mig något uttalande. Snart slår tolfslaget, och sedan
ingår söndagen; allas önskan är att snarast möjligt få — gå hem.
Men ändå ber jag att få tillägga ett par ord; de skola innebära en
protest mot det uttalande, som vi i afton fått böra rigtas mot rege¬
ringens främste man.
Ty, mine Herrar, de ord, som bär fällas, skola icke glömmas.
Efter många år, i en framtid, då vår samtids historia skrifves, skola
häfdatecknarne gå till de protokoll, som bär förts, och jag beklagar
djupt, att de skola i redogörelsen för denna dag finna, att en man,
tillhörande svenska allmogen, så kunnat glömma den skuld, i hvilken
företrädesvis just denna allmoge står till förenämnde man, att han
mot denne begagnat uttalanden, bvilka jag vågar påstå en hvar skall
finna ovärdiga.
Jag slutar med att tillkännagifva, att jag ämnar rösta för Ut¬
skottets förslag, dock med bestämd reservation mot att detta må
anses innebära någon förpligtelse för mig att rösta för ett omorga-
nisationsförslag i den rigtning, som det vid 1875 års riksdag fram¬
lagda.
Med Herr Wieselgren instämde Herrar Lundblad och Hammar¬
berg.
Herr C. I. .Bengtsson: Äfven om jag dertill både förmåga,
skulle det icke falla mig in att hålla något längre föredrag om
knektekontraktens betydelse, utan jag har begärt ordet blott för att
tillkännagifva, att jag instämmer i den reservation, som Herr Anders
Persson afgifvit, samt i öfrigt åberopar de skäl, bvilka af Herr Carl
Ifvarsson blifvit på förmiddagen anförda.
Herr J. P. Nilsson: Alltsedan Riksdagens början, då jag i
trontalet hörde uttalas, att en värnpligtslag skulle föreläggas Riks-
dagen, hvilken lag icke skulle kosta mera penningar eller taga i an-
Angående
förslag till lag
om allmänna
värngligten.
(Forts.)
N:o 36.
58
Lördagen den 10 April, e. m.
Angående språk mera arbetskrafter än den nuvarande värnpligtslagen, får jag
förslag till lag erjjänna, att jag verkligen gjorde mig den frågan: »skola vi verkligen
°värnpligtm! kunna få en värnpligtslag, som icke fordrar några uppoffringar?»
(Forts.) * Värnpligtslagen framlades sedermera för Riksdagen, och jag sökte att,
så godt jag kunde,- taga reda på dess innehåll och läste igenom den
flera gånger, men jäg fann icke hvad jag sökte i lagen, nemligen att
man genom densammas antagande skulle vara fri från de gamla
bördorna. Min oro har också varit mycket stor, hvarthän det
skulle gå, om detta förslag blefve antaget: jag kan icke i detta för¬
slag utfinna detta. Jag har också varit i min hemort och talat med
mina komittenter, och jag vill försäkra Herrarne derom, att, ehuru
lagen icke i och för sig innehåller så stora fordringar, den dock väckt
så mycken oro för, hvarthän det skulle komma att gå till sist, an¬
tingen man komme att bygga förslaget på ren värnpligt eller på den
nuvarande stammen och beväringen samt i sistnämnda fall öfva den
indelta armén så, att den kunde användas såsom stam.
Från statsrådsbänken hafva vi i dag fått höra, att, om det för¬
slag, som år 1878 framlades, blifvit af Riksdagen antaget, skulle bör¬
dorna för försvaret hafva blifvit mycket större än nu. Men jag kan
försäkra, att åtminstone i min ort förhållandet icke blefve sådant, ty
det säga alla, som sökt sätta sig in i frågan och sökt göra sig reda
för, hvad som var fråga om. Nog hörde jag många, som sade, att
visserligen blifva bördorna större enligt detta förslag, men de blifva
också rättvisare, hvilket är mycket bättre. Folket erkänner detta och
säger, att blir det så, att den privilegierade jorden och andra sam¬
hällsklasser vilja deltaga häri, såsom de andra, så låta vi oss nöja
dermed. Med ett ord: de sade, att, hade det nu föreliggande för¬
slaget lemnat någon upplysning på hvilken grund det framtida för¬
svaret skall komma att byggas, till exempel den oprivilegierade
jorden icke skulle få så stora bördor, som den nu har, så hade den saken
icke varit så svår att emotse.
Derjemte kommer till denna sak en annan fråga nemligen om
krigslagarne. Vi hafva visserligen en Kongl. proposition vid denna
riksdag, innehållande förslag om, att Riksdagen skulle deltaga i
stiftande och förändring af dessa lagar, men vi hafva icke sett huru
den saken kommer att gå inom Riksdagen. Jag har för min del ett
så ledsamt exempel i afseende på tillämpningen af nu gällande
krigslagar, från min beväringstid, att anföra, att jag icke släpper mina
söner till krigslist, förrän jag vet, att de hafva något skydd mot
sina öfverordnades förtryck.
Vid denna sena timme är det likväl icke på sin plats att hålla
långa anföranden, utan får jag tillkännagifva, att jag instämmer med
dem, som yrkat afslag å förevarande förslag.
Herr O. B. Olsson: Jag hade verkligen tänkt yttra mig något
vidlyftigare och mera fullständigt i denna fråga, men till följd af den
på natten så sena timmen och den långa diskussionen som under
dagens lopp pågått, är jag sjelf uttröttad och förmodar att så är för-
Lördagen den 10 April, e. m.
59
N:o 36.
hållandet med Kammarens ledamöter i allmänhet, hvarföre jag af Angående
dessa omständigheter nödgas att yttra mig i största korthet. förslag till lag
Så länge vi icke fått någon mildring i våra mer än tillbörligt 0V^ärnpligtm
stränga krigslagar hvad gemenskapen beträffar, ehuru en sådan önskan (Ports.)
inom Riksdagen ofta blifvit uttalad, och så länge icke 13 § Regerings¬
formen blifvit upphäfd eller ändrad, enligt hvilken, efter dess nuvarande
lydelse, Konungen eger rätt att emot hela Statsrådets afstyrkande
börja krig och till följd deraf icke allenast uppkalla stamtruppen och
efter den nu föreslagna lagen äfven första uppbådet af beväringen och
detta icke allenast till landets försvar, utan äfven för att användas till
ett emot hela nationens vilja beslutadt anfallskrig på ett främmande
område. Af dessa och många andra skäl kan jag för min del under
nuvarande förhållanden icke ingå på någon ytterligare utsträckning
af beväringens skyldigheter och får med anledning deraf yrka afslag
så väl af Kongl. Maj:ts som Lag-Utskottets förslag.
Herr von Rehausen: Om jag egde förmåga att uttrycka mig
så, som jag skulle önska, vore visserligen mycket att säga i detta
vigtiga ämne; men då jag icke har en sådan förmåga samt förslaget
dessutom under den föregående diskussionen blifvit fullständigt belyst
och tiden är långt liden, skall jag endast tillåta mig att i korthet
säga några ord, för att tillkännagifva min åsigt i frågan.
Jag bär förnämligast sökt göra klart för mig, hvilka relativa
fördelar det föreliggande förslaget må innebära, och då dessa blifvit
af flere föregående talare framlagda, skall jag icke trötta med ett
vidlyftigt upprepande. Den första fördelen är då, att genom det
större antalet årsklasser i beväringen en väl behöflig reserv komme
att finnas, då, såsom antagligt är, landets försvar i händelse af krig
ovilkorligen kan komma att kräfva större antal krigsfolk än de nu¬
varande fem klasserna lemna tillgång till, hvartill kommer att denna
reserv, om förslaget antages, skulle blifva ordnad och i rullor antecknad så,
att befälet hade reda på de beväringsskyldiges vistelseort. Det ligger
i öppen dag, att en mobilisering, som under nuvarande förhållanden
skulle vara förenad med de största svårigheter och känbar förlust
af en dyrbar tid, härigenom skulle i betydlig mån underlättas. En
ytterligare fördel af stort värde blefve ock den ganska betydliga
reserv af fullt utbildadt manskap vid värfvade regementena som
komme att utgöras af dem, som efter slutad kapitulation qvarstode
inom beväringsåldern, af hvilka en stor del kunde användas som
underbefäl, hvarförutom jag får fästa uppmärksamhet vid, att äfven
vid indelta armén en värderik tillgång till underbefäl antagligen
skulle uppstå bland volontärerne. För desse är tjeustetiden bestämd
till 26:te åldersåret, så vida de icke dessförinnan blifvit befordrade.
Denna föreskrift är visserligen så ny, att verkningarne deraf icke
ännu hunnit visa sig; men då det torde blifva omöjligt att för alla be¬
reda tillfälle till befordran vid regementerna, så är sannolikt att
många komma att afgå vid denna ålder, och skulle således vara att
påräkna som en duglig reserv, i händelse af behof, under den åter¬
stående tid som de qvarstode i beväringen; och då desse gjort flere
N:o 36.
60
Lördagen den 10 April, e. m.
Angående
förslag till lag
om allmänna
värnpligten.
(Forts.)
års möten och genomgått volantärsskolan på Karlsborg, borde de med
fördel kunna användas som underbefäl, dels i beväringen, dels i land¬
stormen.
Mycket kunde vara att i frågan tillägga, men jag skall icke
längre upptaga tiden, utan slutar med vördsam anhållan om bifall till
förslaget.
Herr Sam. Johnson: Man bar bär talat så mycket både för
och emot lagen, att derom just icke torde vara mycket att tillägga.
Jag vill derföre endast såsom min åsigt i frågan i korthet uttala, att
jag icke kan biträda hvarken det nu föreliggande eller något annat
dylikt förslag, så länge det icke är bygdt på mera rättvisa grunder.
Första vilkoret för antagandet af eu vidsträckt värnpligt är, att
dessa bårdt tryckte rust- och rotehållare, som bär omtalats så mycket,
erhålla några väl behöfhga eftergifter och lindringar i rotering^- och
rustningsbesväret. Eu annan vigtig sak, som inverkar på frågans
slutliga lösning, är äfven vidtagandet af ändringar uti våra krigslåga!',
ty så länge de bibehållas oförändrade, kunna vi ej gå in på införande
af utsträckt värnpligt. Det är visserligen eu sanning, att redan till
Riksdagen inkommit ett Kongl. förslag i det syftet, och att Kon-
stitutions-Utskottet i anledning deraf föreslagit nödiga förändringar
i grundlagen, men detta förslag är framstäldt i så sväfvande ordalag,
att jag befarar, att det lätt skulle kunna uppstå eu konflikt emellan
de båda statsmakterna i afseende å grundlagens rätta tolkning; och
att man icke rätt vet, hvartill detta förslag kan leda.
Här hafva många talare förut omnämnt det påtryck, de erhållit
i sina hemorter från sina komittenter, och derför må det äfven tillåtas
mig att omtala att, då jag under Påskhelgen var hemma, jag hörde
många bekymmer uttalas öfver de ledsamheter, som skulle uppstå
genom den nya lagens antagande. Jag försökte efter bästa förmåga
att lugna dem. Jag talar nu icke om den stora massa folk, som var
uppskrämd af alla de emigrantagenter, som funnos dernere, och som
endast tänkte på sin egen nytta, utan om dem, som kommo till mig
och bådo att få veta min åsigt i frågan, bland hviika voro flera af
Våra största och mest framstående allmogebönder. Jag uttalade då
ungefär samma ord, som här i afton yttrats, och detta tycktes lugna
dem något, men de sade, att folket skulle blifva olyckligt, om en
dylik lag ginge igenom.
Eu äldre man yttrade med tårar i ögonen: »Går detta igenom,
måste jag skicka mina söner till Amerika, ty i det gamla fosterlandet
kunna de under sådana vilkor naturligtvis icke stanna qvar. Det
blir visserligen sorgligt och svårt att mista dem, men så snart jag kan,
skall jag söka rangera mina affärer så, att jag snart kan sjelf följa
efter dem. Jag svarade härpå: »hafven I verkligen satt eder så in i
den föreslagna lagen, att I veten, hvad detta förslag verkligen innebär?
Förslaget tycks ju icke innebära något annat än åstadkommande af reda
och ordning bland beväringen»; hvartill han återigen genmälde: »detta
är redan klart för oss; det veta vi. Men att döma af de kraft¬
yttringar, som af Herr Statsministern uttalades vid den Kongl. pro-
Lördagen den 10 April, e. m.
61
N:o 36.
om allmänna
värnpligten.
(Forts.)
positionens remitterande till Utskottet, måtte väl förslaget icke vara Angående
så enfaldigt, som från åtskilliga håll påståtts: vi hafva åtminstone fardag till lag
svårt för att tro det». Jag kunde ingenting invända häremot; men
jag lofvade dem att med min röst bidraga till förslagets förkastande.
Då jag vidare framhöll, att det af 1878 års landtmannaparti, af hvil-
ket jag var medlem, framlagda förslag var vidsträcktare och mera
betungande än det af Kongl. Maj:t till denna Riksdag iulemnade,
invändes vidare, att förhållandet med det förra förslaget var något
helt annat, att det var bygdt på rättvisa grunder och antagligt, samt
att i detsamma bördorna blifvit jemnt fördelade bland alla samhällets
klasser; med ett ord sådant, att det icke gaf anledning till några
klagomål öfver deri stadgade skyldighet att sjelf gå eller låta sina
sina söner gå i fält för att mottaga fienden.
Ehuru jag antecknat ytterligare ett och annat för att upptagas
till besvarande, vill jag icke nu dermed upptaga Kammarens tid. Jag
slutar derför med att yrka afslag å det föreliggande förslaget.
Herr Sven Nilsson: Äfven med fara att af någon ledamot från
regeringsbänken blifva, i likhet med hvad som inom Första Kammaren
skett, ansedd att ställa rust- och rotehållare-intresset framför foster¬
landets, om jag yrkar afslag på Kongl. Maj:ts proposition och Utskot¬
tets förslag, vågar jag likväl göra det; och jag gör det, såsom en an¬
nan talare redan, yttrat under känslan af det ansvar, som åligger mig
i egenskap af representant i Riksdagens Andra Kammare, hufvudsak¬
ligen derför att förslagets framläggande vid denna riksdag, åtminstone
i den form det framlagts, icke varit välbetänkt, i följd hvaraf också
förslaget efter mitt förmenande mera skadat än hjelpt den sak, efter
hvilken vi alla sträfva.
Åtskillige talare, deribland eu representant på göteborgsbänken,
hafva påstått, att emigrationen icke hade något att göra med denna
fråga. Jag tror detsamma, om man ser värnpligtslagen endast i och
för sig, sådan den nu föreligger. Men vi skola icke se den på det
sättet, utan på ett helt annat sätt; vi skola se förslaget såsom högst
oväntadt hafva blifvit framkastadt och såsom en hotande fara öfver
Sveriges befolkning, om hvilket man icke vet, till hvilket mål man med
dess framläggande syftat; och gör man det, såsom jag tror i allmänhet
är fallet, skall man icke kunna bestrida rigtigheten af den förut uttalade
åsigten, att emigrationen till någon del åtminstone framkallats af just
detta förslag; det är obestämdheten i regeringens förslag, som vållat, att
en stor del af svenska folket fruktar, hvad som skall komma efter detta
förslag; det är, med ett ord, icke förslaget i och för sig sjelf, utan hvad
man ser skymta bakom detsamma, man fruktar. Man ser nemligen i
förslaget ett damoklesvärd, hängdt öfver landets inbyggare, som man icke
kan beräkna när det slår till, eller huru hårdt det slår. Då emellertid
regeringen icke velat göra mera i frågan, än den nu gjort, torde det
icke hafva funnits tillräckliga skäl att framkalla sådana farhågor, som
uppkommit af detta förslag, helst då detsamma innebär ett högst ringa,
om ens något förstärkande af landets försvar.
Men Kongl. Maj:ts förslag har framkallat äfven eu annan icke
N:o 36.
62
Lördagen den 10 April. e. in.
Angående
förslag till lag
om allmänna
värnpligten.
(Forts.)
mindre olägenhet, som ligger uti den omständigheten, att den menin-
gen, att det är någonting helt annat som står högre än regeringens
åsigter, hvilket, för att motverka landtmannapartiets mål, föranledt fram¬
läggandet af detta förslag, börjar blifva ganska allmän. Denna om¬
ständighet är efter mitt förmenande den vigtigaste och måhända äfven
den farligaste för landet, och jag tror, att man bort vara mera för-
sigtig i en tid, full af oro icke allenast inom vårt eget land utan äf¬
ven i andra länder, samt att jemväl, ur den synpunkten sedt, rege¬
ringen icke hade bort framlägga ett förslag, som är så otillfredsstäl¬
lande och dessutom stridande emot Dationens önskningar. Sveriges
regering har, mine Herrar, mer än en gång i farans stund fått stödja
sig på Sveriges allmoge och de svenska arbetarnes klass. Jag tror
icke, att man handlar hvarken rätt eller klokt, om man stöter dem
ifrån sig. Den tid kan åter komma, då en regering kan känna sig
nödsakad att söka värna landets försvar och landets ära med tillhjelp
just af dessa samhällsklasser, och jag är säker på att de äfven då
skola göra sin pligt. Hur man än ser saken, hade det således varit
önskligt, att detta förslag icke framkommit, hvilket man kan hafva
goda skäl att beklaga.
När denna stora fråga skall vinna sin lösning, måste detta ske
på en gång och i sammanhang med skattereformen. De ständigt -
nästan hvarje år — framlagda förslagen, som ej hafva haft stöd af
dem, som hårdast komma att tryckas af den allmänna värnpiigten,
kunna icke vara egnade att föra frågan framåt. Det sätt, hvarpå regerin¬
gen alltsedan år 1869 intill närvarande tid gått till väga att framlägga ena
gången ett förslag, andra gången ett annat, tredje gången ännu ett annat
o. s. v., alla i högsta grad olika hvarandra, utan att af desamma kunnat
spåras någon bestämd princip, tror jag icke kan vara nyttigt; ty landet
fordrar, att den regering, som vill förstärka landets försvar, innan den
framlägger något förslag, icke allenast bör vara enig om det mål, till
hvilket man sträfvar, utan äfven i förslaget derom gorå tydliga be¬
stämmelser och icke, såsom hittills, likt ett vilse skepp sväfva omkring
på ett stort haf utan att styra mot säkert land, ehuru man ej be-
höfver särdeles klara ögon för att se detta land. Första Kammaren
har troget följt regeringen tätt i spåren i detta fall, och vid de nya
förslagen, som för representationen blifvit framlagda, har regeringen
sökt sitt stöd på Första Kammarens åsigter, hvilka i denna fråga en¬
dast äro ett eko af regeringens många meningar i densamma; men
regeringen har aldrig framlagt något förslag, som grundat sig på den
mening, som uttalats af pluraliteten i denna kammare, hvars beslut
alltid varit sammanstämmande, och som för sig haft stöd i den all¬
männa meningen i landet, och deri ligger regeringens stora fel. Dess
enda tanke har varit att ej gå landtmannapartiet till mötes.
Regeringen vill nu emellertid vältra ansvaret på majoriteten i
Andra Kammaren, derför att ingenting blifvit i frågan gjordt. Jag
ber att få i regeringens minne återkalla Första Kammarens beslut år
1878. Jag tror då, att man skall finna, att förnämsta orsaken till
det då framlagda förslagets fall låg deri, att regeringen då icke både
någon bestämd åsigt i frågan. Om så varit fallet, hade väl de sju åt
Lördagen den 10 April, e. m.
63
N:o 36.
Konungens rådgifvare, som voro ledamöter i Första Kammaren, del¬
tagit i omröstningen öfver denna fråga. Detta var anledningen till frå¬
gans fall år 1878, ty den föll uteslutande i brist på regeringens under¬
stöd, och jag yttrade då, att det skulle måhända blifva svårt nog för
regeringen att åstadkomma ett annat förslag i stället för det, som då för¬
kastades, om det icke var bygdt på samma grunder som detta. Nu har re¬
geringen framlagt ett förslag, som står i uppenbar strid med Andra
Kammarens många beslut och sist 1878, och man borde således på
förhand varit viss om den utgång förslaget skall röna här. Det kan
icke heller vara mer än en mening derom, emedan detta förslag efter
min tanke fört försvarsfrågan tillbaka men icke framåt, och skulle,
om det antoges, ännu mera fördröja frågans slutliga lösning.
Jag skulle kunna upptaga en hel mängd anmärkningar, som blif-
vit gjorda, till besvarande, men som tiden är långt framskriden, skall
jag icke alltför mycket fresta Kammarens tålamod. Jag kan dock
icke underlåta att bemöta åtminstone några yttranden, som blifvit fälda
under diskussionen, bland Indika ett af den siste talaren på göteborgs-
bänken, och med hvilket han ville visa att, enligt honom meddelade
tillförlitliga uppgifter, emigrationen icke hade med denna fråga att
skaffa. Den ärade talaren yttrade derjemte, att en af Kiksdagens leda¬
möter skulle hafva bibringat en emigrant den föreställning, att, om
det Kongl. förslaget antoges, skulle han, derest han qvarstannade i
Sverige, blifva tvungen att exercera i 20 års tid. Är det väl någon,
som kan tro, att en riksdagsman skulle hafva handlat på detta sätt?
Kan någon på fullt allvar sätta tro till något sådant? I min tanke
är nämnda uppgift sådan, att den sjelf bär vittnesbörd om sin egen
osannolikhet. Samme talare vände sig emot en annan ledamot inom
Kammaren och uttalade sitt ogillande af hans uppträdande. Jag vill
visst icke taga denne ledamot i försvar, men jag vågar tro, att det
icke var rätta mannen att gifva denna tillrättavisning, emedan riks-
dagshistorien nog skall lemna vitsord, som icke äro så särdeles fördel¬
aktiga äfven för den ärade-talaren sjelf i fråga om det sätt, på hvil¬
ket han bemött sina i politiskt afseende olika tänkande kamrater i
Kammaren.
Man beskyller oss för att icke vara konseqventa, då vi icke vilja
antaga detta förslag, som är likt det, hvilket af oss framlades år 1878.
Jag vill, i likhet med hvad som redan blifvit sagdt, fästa uppmärksam¬
heten på, att sistnämnda förslag framlades i sammanhang med åtskil¬
liga andra förslag, och då dessa förslag icke åtfölja det nu förelig¬
gande, torde det äfven af detta skäl vara lätt förklarligt, hvarför vi
ej kunna antaga det som nu föreligger, och är således talet om inkonse¬
qvens obefogad!. Det hade, enligt min tanke, varit nyttigt för landet,
om 1878 års förslag blifvit antaget, ty frågan hade då varit fullstän¬
digt löst, och vi hade varit ifrån dessa ständigt återkommande strider.
Men då regeringen försmådde detsamma, så bär hon också ansvaret
för, att icke det nu föreliggande förslaget kan antagas.
Man har äfven försökt att skrämma oss dermed, att städernas
folkmängd skulle växa så, att deras inflytande i Kammaren blefve
större, än det för närvarande är, hvilket kan komma att få eu men¬
lig inverkan på den åsigten, som vill afskaffa grundskatterna och in-
Angående
förslag till lag
om allmänna
värnpligten.
(Forts.)
N:o 36.
04
Lördagen den 10 April, e. m.
Angående delningsverket, och man har uppmanat oss att vara försigtiga. Ingen
förslag till lag ve^ jjva(j j en framtid kan komma att inträffa, ailraminst om det nu
“ZdrnZgun föreliggande förslaget antages. Men, mine Herrar, jag har den tillit
(Forts.) till städernas ombud, både de nuvarande och de som komma att fin¬
nas, att de skola se frågan i stort och icke uteslutande efter städernas
intresse, och jag ser således ingen fara för oss i detta fall. För (if¬
rigt finnes det något i vår grundlag, som jag tror skall kunna lägga
hinder i vägen för motverkandet af den fara, som Herr Statsministern
på förmiddagen i berörda afseende antydde.
Vi hafva nyss varit i tillfälle att åhöra ett anförande af Herr
Finansministern, som onekligen bar vittne om en varm fosterlands¬
kärlek, och jag är för min del också öfvertygad att Herr Statsrådet
verkligen var genomträngd af denna känsla. Men, mine Herrar, hvad
var det för innehåll i detta hans anförande? Jo, det innehöll stora,
i vackra fraser klädda ord, omhöljda af dunkla aningar om någonting
som skall komma att inträffa, om värnpligtsförslaget faller, utan att
han visste hvad, men ingenting vidare. Jag tror dock icke, att det
är på detta sätt, man skall vinna Andra Kammaren, som så många
gånger sagt sitt ord i frågan. Då man kläder sina tankar i vackra
ord, böra de äfven åtföljas af beslut och af handling. Man bör säga
rent ut, hvad man vill, och så länge detta icke sker, tror jag, att
man gör bäst i att använda sådana ord, der de göra bättre effekt än
här. Den aktade statsrådsledamoten antydde visserligen att han sagt
hvad han ville i skattefrågan, men hvad var det egentligen han ville ?
Om man skulle företaga sig en uttydning af yttrandet, skulle man
dock snarare komma till den meningen, att Herr Statsrådet icke vill
någon skattereform, än motsatsen. Och i sådant fall har onekligen
anförandet gifvit oss ett ytterligare stöd för vårt yrkande om afslag,
Jag har sagt, att regeringen icke med det föreliggande förslaget
låtit oss veta, huru vårt försvarsväsende i en framtid skall ordnas.
Man vet icke, i fall förslaget antages, om det är meningen att i en
framtid landets söner skola uppfostras i kaserner eller vid sidan af
soldater med indelningsverkets bibehållande. Deruti ligger just försla¬
gets stora fel, som äfven bestämmer dess öde. Andra Kammaren har
många gånger konseqvent samt sist och tydligast vid 1878 års riks¬
dag sagt hvad den vill. Må regeringen en gång försöka sig på den
vägen, som då anvisades af Riksdagens majoritet. Andra Kammaren, lik¬
som den Första Kammaren, skola då säkert känna sig lyckliga att med
stöd af den allmänna meningen i landet kunna enas om ett bättre ord¬
nande af landets försvar, hvilket säkert ligger hvarje svensk man varmt
om hjertat. Under förhoppningar härom är det som jag yrkar afslag
å såväl Kongl. Maj:ts proposition som Utskottets förslag.
Friherre Leijonhufvud: Jag skall till en början bedja att få be¬
möta några yttranden af den föregående talaren, eftersom jag har
dem i friskt minne.
Hvad först beträffar anmärkningen mot Herr Wieselgren, vill jag
endast nämna, att Herr Wieselgren aldrig påstått, att den ifrågava¬
rande riksdagsmannen sökt inbilla emigranten, det de värnpligtige
65
Lördagen den 10 April, e. m.
skulle exercera alla de år, den utsträckta värnpligten omfattar, utan
endast att emigranten på grund af den förres yttrande fått en sådan •
inbillning. Detta är något helt annat, än hvad den siste ärade tala¬
ren sade.
Han talade för öfrigt åtskilligt som jag ej kunde fatta, men hans
anförande tycktes egentligen gå ut på att regeringen begått det stora
felet att stödja sig på Första Kammaren och icke på landtmanna¬
partiet. . Men låtom oss se om det varit möjligt för regeringen att
stödja sig på landtmannapartiet uti militärfrågorna, huru önskvärdt
detta än må synas från talarens ståndpunkt. Det är ej i dag första
gången jag gjort mig sjelf den frågan hvad som kan vara den egentliga
grunden till landtmannapartiets ständiga afslag till hvarje förslag, som
framlägges af regeringen till förbättring af vår armé, och deras mot¬
vilja att bevilja anslag till krigsväsendet, äfven då tillgångar ej sak¬
nas. Icke kan skälet vara endast deras önskan att till egen fördel
vinna en ej väsentlig minskning uti sina utlagor genom borttagandet
af grundskatter och indelningsverk! De äro ju svenske män, liksom
jag, hvilkas förfäder aldrig tvekat att offra gods och lif för fädernes¬
landets försvar, och skola ej sönerna deruti följa fädernas fotspår!
I landsorten — äfven vi som ej äro landtman hafva dock vänner
och anhöriga nog i bygderna för att få säker kännedom om, hvad
der sker — i landsorterna, säger jag, är det visst icke allmänna opi¬
nionen att grundskatter och indelningsverk äro så nedtyngande och
förkrossande som man här vill låta förstå — fastän naturligtvis det
vore angenämt att slippa dem liksom alla andra onera. För 1875 års
härordning är man rädd, det medgifver jag, men derom är ej nu frå¬
gan. Om det i morgon ginge ut ett bud kring landet att grund¬
skatter och indelningsverket voro afskrifne, skulle säkerligen den första
känslan bland allmänheten vara en hög grad af förvåning! Man vän¬
tade sig ej något sådant! Och den andra en orolig fråga: hvad kom¬
mer då i stället? ty att något annat måste ersätta den, det förstår
hvar man, och man fruktar att detta andra skall blifva vida tyngre att
bära.
Jag kan derföre ej föreställa mig annat än att äfven andra skäl
finnas, som förmå landtmannapartiet att vägra sitt bifall till hvarje
arméförslag som af regeringen framlägges. Och detta skäl bör säker¬
ligen sökas uti deras åsigt att just ingen fara hotar eller lian komma
att hota oss och att vi derföre göra oklokt, då vi offra medel på vårt
försvarsväsende. Hvarje gång som Fjerde hufvudtiteln behandlas här i
Kammaren, hör man en framstående ledamot af Stats-Utskotret med
en djup suck fråga: skall det då aldrig blifva slut med dessa anslag till
krigsväsendet? Hafva vi inte nog beviljat ännu m. in.? Och en annan
talare, som menade att det egentligen var städerna som behöfde för¬
svar, ansåg att det ingen fara fans för landsbygden, äfven om fien¬
den bröt in. “Jorden blir alltid qvar", menade han. Ja! nog stannade
jorden qvar, men i hvad skick? och i hvems hand det blefve, det är
frågan. Man menar ock att det ej skall behöfvas så mycket till ett.
försvarskrig, utan att behofven derför snart äro fylda. Men man
glömmer hurudana krigen nuförtiden äro, huru de komma öfver den
Andra Kammarens Pvot. 1880. N:o 36.
N:o 36,
Angående
färsing till lag
om allmänna
värnpligten.
(orts.)
5
Nm 36. 66 Lördagen den 10 April, e. m.
Angående oberedde som en lavin, och den som ej är färdig blir krossad i ett
förslag till lag gjag_ yj hafva nu hatt fred snart i 70 år, och godt vore visst, om det
»ar"nTten kunde vara i än 70 år, men derpå är ej att hoppas. Så långt jag
* (Forts.)"' läst historien, och jag har läst mycket deraf, kan jag ej påminna mig
något land som så lång tid fått sitta i fred. Men deremot har det
alltid visat sig att folk som länge, om ock ej så länge som vi, fått
ostörda njuta af freden, vanligen invaggat sig i samma bedrägliga villa
som nu landtmannapartiet, men också att det första krig som
derefter inträffat endast medfört nederlag och olyckor! Detta är nu
hvad den ärade talaren på göteborgsbänken kallar “militarismens tätt1,
men han kunde dock ej påstå att talet ej var sanning, ehuru hans
anförande i öfrigt understödde landtmannapartiets uppfattning. Huru
vill man nu att en klok och om landets säkerhet nitisk regering skall
kunna stöda sig på ett parti med sådana åsigter?
“Militarism" är för resten ett ord och ett begrepp, som vi ej
kännas vid i Sverige. De svenska militärerna äro i första hand med¬
borgare och tala såsom sådana, och i andra ordningen militärer.
Hvad lagförslaget angår, skall jag ej tala derom. Jag röstar
naturligtvis för det, ehuru, jag medgifver det, utan all entusiasm.
Deremot skall jag bedja att få vända mig direkte till Herr Stats¬
rådet och Chefen för Landtförsvarsdepartementet med en hemställan,
att han ville utverka hos Kongl. Maj:t, att ett par fullt kompetente
män måtte få i uppdrag att utreda och granska de nu ständigt om-
ordade knektekontrakten från rätts-synpunkt, allt ifrån deras första
dag intill denna tid, och dervid betrakta dem ej endast från vår nu¬
varande lagstiftnings ståndpunkt, utan fastmera från den som gälde
vid tiden för deras ingående. Vidare vill jag uttala den önskan och för¬
hoppning att Kongl. Maj:t måtte begagna sin administrativa makt, så
långt den räcker, att ordna vår beväringsinstitution. Jag tror att
mycket kan på den vägen göras och kanske redan länge sedan hade
bort göras.
Herr P. Persson i Törneryd: Jag skall tillåta mig att åberopa
endast ett, men för mig fullt tillräckligt, skäl för afslag å den Kongl.
propositionen och Utskottets förslag. Den, som varit med och sett,
huru den beväringsskyldige får taga emot oqvädingsord och annan
förnärmelse från sina förmän, drager sig gerna för att blifva med om
en utsträckning af värnpligten i så vidsträckt mån som här är i fråga,
innan först nödig förändring i vår krigslagstiftning egt rum. Ingen
skall gerna kunna neka till, att våra militärer, om än kanske ännu
mer förr än nu, hafva i sitt sätt att behandla den simple mannen
i ledet gjort sig skyldige till befogade anmärkningar. Och det första
man kunnat haft rätt att vänta sig, innan ett sådant förslag till värn-
pligtslag hade framlagts som det föreliggande, hade varit, att man först
tätt våra krigslagar omarbetade och skrifna i humanare anda, så att
den värnpligtige måste i en ny lag kunna finna skydd mot sina för¬
män, då dessa möjligen hädanefter såsom hittills emellanåt söka be¬
gagna sig af ett mindre vackert sätt att gå tillväga vid tillrättavis-
Lördagen den 10 April, e. m.
67
N:o 36.
ningar, som mången gång kanske behöfvas, men som böra ske på
annat sätt än som hittills ofta egt rum.
Jag skall icke uppehålla Kammarens tid vidare, sedan tiden är
så långt framskriden att midnatt är inne. Det anförda innefattar för
mig tillräckligt skäl att yrka utslag å Kongl. Majrts proposition och
Lag-Utskottets förslag.
Angående
förslag till lag
om allmänna
värnpligten.
(Körtel.)
Herr Aspelin: Jag är icke invigd i landtmannapartiets hemlighe¬
ter och känner icke, hvad dess afsigt är med dess ständiga vägran
till allt hvad Kongl. Maj:t föreslår i afseende på försvarets ordnande,
om afsigten är att störta en minister eller att hålla försvarsväsendet
på en sådan ståndpunkt, att landtmannapartiet vid ett lämpligt till¬
fälle skall ensamt och allena kunna diktera hvarje paragraf i det blif¬
vande arméorganisationsförslaget, eller att ernå något annat mål. Men
hvilket nu detta mål än må vara, icke befordrar detta tillväga-
gående landets bästa. Landtmannapartiet har nog många gånger genom
sina bemödanden gjofl-t sig förtjent om landets erkännande. Men det
bör icke invagga sig' i den tron, att alla dess åsigter delas af landet,
eller att landet uteslutande på landtmannapartiet och dess åtgärder
bygger sina förhoppningar. Ur en liten klick af Andra Kammarens
ledamöter har det, aenom ihärdighet och vaksamhet vid val, ut¬
vecklat sig till ett parti, starkt inom Kammaren och i de gemensamma
voteringarne, men dock icke så uppburet och icke så högt stående
inom landet, som. det tyckes föreställa sig, åtminstone icke hos den
del af landets befolkning, som med egna tankar pröfvar landets vigtigare
frågor. Bevis på landtmannapartiets vägran till försvarets stärkande
hade vi senast vid de gemensamma voteringarne. Yi hade det äfven
då Fjerde hufvudtiteln förevar inom Kammaren, äfvensom vid den före¬
liggande frågans remitterande till Lag-Utskottet, vid hvilka tillfällen
man stödde sig på den gamla satsen, att ‘'ingen fäster ny klut på
gammalt kläde8. Denna sats vinner nog ofta tillämpning, om man
nemligen har i beredskap kläde, deraf man i en hast kan bereda sig
en ny drägt. Men om man det icke har, då är det bättre att sätta
ny klut på det gamla klädet, så att, om man blifver uppfordrad till
eu lek, deri man ej kan deltaga oklädd, man har en hel, om ock
lappad drägt att pådraga och ej nödgas gömma sig undan. Ingen i
Kammaren kan hysa den öfvertygelsen, att det ligger utom möjlighe¬
tens område, att Sverge kan blifva inblandadt i ett krig. Derför är
hvarje uppskof med förslagets stärkande farligt. Hade jag visshet om,
att inom ett år eller så en ny arméorganisation vore antagen och
hastigt blefve satt i verket, då skulle kanske äfven jag våga biträda
den åsigten, att det gamla kunde till dess förblifva sådant det är.
Men då jag icke har denna visshet, icke ens någon förhoppning derom,
så anser jag det vara en pligt att så mycket som möjligt söka stärka
och ordna det gamla försvaret, till dess eu ny arméorganisation hunnit
komma till stånd. Landet fordrar ett starkt försvar; och det ansvar,
den skuld, landtmannapartiet skulle draga öfver sig, derest genom
dess gensträfvighet landet vid ett krigsutbrott, stode redlöst, blefve
så stor, att ingen af landtmannapartiet, icke ens partiet i sin helhet,
N;o 36.
68
Lördagen den 10 April, e. m.
Angående skall kunna uppbära densamma. Hvad önskar nu Kong!. Maj:t? I
^omlallmänna' ^re<^st^ ~~ ingen ny börda, endast skyldighet för den värnpligtigeatt
värnplikt,en, vid flyttning från ort till annan derom göra eu anmälan. I krigstid
(Forts.) — eu hvarje svensk vapenför man af 20 till 40 år genom lag ålagd
skyldighet att värna sitt land, således icke något annat, än hvad
Sveriges invånare från urminnes tider ansett sig skyldige och pligtige
att göra.
Hvad Kongl. Maj:t åstundar, det är att införa ordning, att ut¬
byta ett på den individuella frivilligheten beroende, osäkert, oordnadt,
oberäkneligt försvar emot ett på ordning grundadt. Jag vågar icke
kasta mig in på de rent militära frågorna, men jag vågar dock påstå,
att det under nu varande förhållanden är alldeles omöjligt att mobili¬
sera så, som sig bör. Härtill erfordras, att man på förhand känner,
huru många man hvart regemente skall mottaga, att man känner
beskaffenheten af dessa män så, att man vet, hvilka som lämpa sig
för det ena eller det andra vapnet, hvilka som skola användas i linien
och hvilka i trängen. För närvarande gå krigeil»hastigt och de fient¬
liga anfallen komma plötsligt. Det är derföre af, nöden, att vi kunna
hastigt mobilisera våra försvarskrafter, ty hålla vi i månader på med
mobiliseringen, så händer det, att landet blir afofradt, innan vi blif¬
va färdiga och att vi få finna oss i de fredsvilkor, segraren dikterar.
Jag föreställer mig att, hvad beträffar den nya lag, som nu föreligger,
dess starka sida är att söka just i den omständigheten, att den möjlig¬
gör en hastig mobilisering af våra trupper. Man bär äfven talatom,
att vi icke hafva tillräckligt med befäl för beväringens öfvande. Nå,
det är väl icke bättre att hafva endast befäl och icke någon trupp!
Men detta förslag afser ju att äfven skaffa oss eu väsentlig tillökning
af befäl. Det finnes nemligen ganska många militärer, som tjena en¬
dast 4 å 10 år vid gardena eller andra regementen och sedermera
slå sig ner på sina egendomar eller egna sig åt andra yrken; och vi
få ett stort antal underofficersvolontärer, som fullgjort sin kurs, men
i brist på lediga underofficersplatser icke kunna vinna sådan anställ¬
ning inom den tid, författning föreskifver. Alla dessa personer, genom
fö;åliggande lagförslag ålagda deltaga i landets försvar, äro afsedda
att användas såsom befäl.
Jag erinrar mig, att vid det tillfälle, då denna fråga remitterades
till Lag-Utskottet, en talare, jag tror på göteborgsbänken, ansåg sig
kunna antaga, att, om propositionen blefve lag, regeringen skulle så
illa handhafva denna angelägenhet, att, om det blefve krig och regerin¬
gen uppfordade beväringen, den skulle samlas som fårskockar och an¬
tagligen gå samma öde till mötes som landtvärnet i forna dagar. Jag
tror deremot, att, om den Kongl. propositionen icke blir lag och, i
händelse af krig, beväringen enligt nu gällande lag utskrifves och den
öfrige befolkningen, för att visa att det icke är tomma ord blott att
man “vill gå man ur huse“, när det gäller, träder upp för att värna
sitt land, och i följd häraf en stridskraft af beväring och frivilliga
uppträder — en till antal lika stor, om icke större, än den, som
beväringen enligt den nya lagen skulle komma att utgöra, — icke
vetande huru den skall samlas eller under hvilket befäl den skull
Lördagen den 10 April, e. m.
69
N:o 36,
ställa sig, hvarvid regeringen, i saknad af kännedom om styrkans
blifvande antal och samlingsplatser, icke är i tillfälle att förse den med
föda, kläder, vapen och befäl, då tror jag, att ordet fårskockar med
fog kan användas, och då befarar jag, att kärnan af Sveriges försvars-
krafter skulle gå ett sorgligt öde till mötes, och detta utan att på
något sätt hafva kunnat gagna sitt fosterland.
Man har emot förslaget framhållit vissa betänkligheter, hvilka
jemväl påpekats af en del utaf tidningspressen, såsom att befolkningen
af fruktan för värnpligtslagen i massor emigrerar, om lagen antages;
att en hvar skulle i 20 års tid komma att stå under krigslagarne och,
såsom eu talare påstod, under lika lång tid bära gevär. Man har
vidare framhållit, att befolkningen från skilda delar af landet samlats
till möten och dervid tydligt gifvit sin motvilja mot lagförslaget till¬
känna. Det är i sanning sorgligt, att en viss del af pressen, för att
vinna sina syften, så missbrukar sin ställning, att den uppenbart för¬
vränger en rättvis sak och söker medelst diktade och osanna uppgif¬
ter missleda befolkningen. Det är betecknande för denna och för
många andra på dagordningen stående konstitutionella frågor, att det
hederliga svenska folket låter af agitatorer locka sig till att biträda
och underskrifva resolutioner och petitioner, stridande såväl emot dess
sunda oförvillade förnuft som ock mot landets sanna intresse. Det
är nedslående, att medlemmar af denna Kammare kunna finna lämp¬
ligt att å nu föreliggande förslag yrka afslag på så underhaltiga skäl,
som dem jag nu citerat. Det är, vill jag påstå, icke fruktan för den
nya beväringslagen, sådan den i verkligheten är, eller för tillämpningen
deraf, som drifvit eller kommer att drifva någon till att emigrera.
Om någon lemnar landet med anledning af denna lags framläggande
för Riksdagen, så är detta af fruktan för de osanna och förvillande
åsigter, som genom en del af tidningspressen och folkledare blifvit
befolkningen bibragta. Till och med inom denna Kammare har cir¬
kulerat ett urklipp ur en stockholmstidning, jag tror för sistlidne tis¬
dag, innehållande en adress till en af Kammarens skånska represen¬
tanter från hans valmän. Om den värde representanten verkligen
emottagit en dylik adress och skulle känna sig skyldig att på grund
af densamma arbeta emot förslaget, då beklagar jag honom.
Om ifrågavarande adress ord för ord är affattad så, som den
blifvit i tidningen intagen, då må jag erkänna att det är den naivaste
och sorgligaste sjelfbekännelse och sjelfanklagelse, jag någonsin hört,
eller ett slående exempel på mötestillställares stora förmåga, och styr¬
ker, om möjligt, än mer min åsigt om nödvändigheten af att antaga
det föreliggande förslaget. Enligt denna adress skulle nemligen den
skånske mannen anse, att friheten bestode deruti, att ynglingen på
grund af föregifven sjukdom undandroge sig beväringsexercisen och
dymedelst äfven gjorde sig fri från den hufvudsakliga skyldighet, som
åligger beväringsynglingen, den nemligen att värna sitt land; och den
skånske mannen är stolt öfver att känna sig fri! Dylika adresser torde
berättiga till den slutsatsen, att vid folkmöten betyder folket »W,
besluten ännu 'mindre och tillställarne allt. Man har vidare såsom
skäl emot det föreliggande förslagets antagande föreburit, att en stor
Angående
förslag till lag
om allmänna
värnpligten.
(Forte.)
N:o 36.
70
Lördagen den 10 April, e. m.
Angående orättvisa derigenom skulle vederfaras rust- och rotehållarne. Jag af-
'^vm^Umånna 8^r att söka uppdraga någon historik öfver tillkomsten och ut-
värnpiiqten. vecklingen af knektekontrakten samt rust- och rotehållet, dess mera
(Forts.) som jag icke behöfver detta för att bevisa, att genom lagförslagets
antagande någon orättvisa icke skulle vederfaras rust- och rotehållarne,
och att de icke mer än någon annan äro berättigade att fordra någon
ersättning för den uppoffring de göra för landets försvar. Jorden är
sedan gammalt roterad, och den börda, som således åligger densamma
i och för roterings- och rustningsbesväret, kan derför ingalunda påstås
åligga de nuvarande innehafvarne af sådan jord, utan blott jorden
sjelf. Men jag vill icke inlåta mig i någon diskussion derom, huru¬
vida jorden är orättvist betungad eller ej, emedan denna sak icke hör
hit. Det är ett faktum, att jordegarne i sin egenskap af jordegare
hafva att uppehålla rust- och rotehållet, och att hela befolkningen,
rust- och rotehållarne inberäknade, utan afseende på samhällsklass
och ställning gemensamt hafva ett särskildt, för sig alldeles fristående
besvär, nemligen beväringsskyldigheten. Under fredstid underhåller
rust- och rotehållaren ryttare, soldat eller båtsman och han sjelf eller,
om han ej är i beväringsåldern, hans sou, om han det är, full¬
gör sin beväringsexercis. Under krigstid går ryttaren, soldaten eller
båtsmannen ut i sin egenskap af sådan, och rust- och rotehållaren
eller hans son såsom beväring. Detta är den nu gällande lagen, och
det föreliggande förslaget gör häruti ingen annan ändring än den, att
beväringsskyldigheten utsträckes från 5 till 20 år. Då således enligt
nu gällande lag rust- och rotehållarne gemensamt med den öfriga be¬
folkningen i ljuft och ledt dela beväringsskyldigheten, så linnes ingen
anledning, hvarför dem skulle tillerkännas någon fritagelse eller för¬
mån, om Riksdagen funne för godt att för sin del besluta, att den
nu på lag grundade och alla svenske män åliggande värnpligten skulle
utsträckas från 5 till 12 eller 20 år. Det vore deremot en orättvisa
mot den öfriga befolkningen, om en särskild förmån skulle i detta
hänseende tillerkännas rust- och rotehållare. Jag upprepar, att jag
vill icke ingå i någon pröfning om det rättvisa eller orättvisa i jor¬
dens nuvarande beskattning, emedan jag anser den saken alldeles icke
tillhöra denna fråga. Men jag bestrider, att, då en stor fosterländsk
fråga skall afgöras, rust- och rothållarne äro berättigade att köpslå
med sin pligt, eller att såsom vilkor för sitt bifall fordra en för dem
fördelaktig lindring i deras visserligen enligt deras egna och kanske
många andras åsigter orättvisa, men dock enligt lag gällande bördor,
hvilket önskningsmål på annan väg bör sökas.
Jag understödjer det Kongl. förslaget och skulle gerna sett, att
åtskilliga punkter deri bibehållits i stället för de af Utskottet före¬
slagna. Sålunda skulle jag önskat, att den skarpskyttarne beviljade
friheten från första årets beväringsexercis blifvit indragen. Skarp¬
sky tteväsendet har nog gjort godt i landet, men dess tid är nu ute,
att döma af de många föreningar, som på senare tider blifvit upplösta,
och af Riksdagens minskade anslag. I städerna kunna skarpskytte-
föreningarne kanske ännu en tid hålla sig uppe, men i allmänhet äro
öfningarne föga annat än en lek. Hvad i denna sak är det vigtigaste
Lördagen den 10 April, e. m.
n
N:o 36.
äro målskjutningarne, och om skarpskytteinstitutionen omgestaltades till Angående
rena skyttegillen, skulle jag för min del och, som jag tror, pluralite- f°rala9 till lag
ten i Andra Kammaren medgifva mångdubbelt större anslag till upp-
förande af skjutbanor i alla delar af landet, till gevär, ammunition (Fort».)
och priser. Men under den form, institutionen nu verkar, tror jag
icke, att den har att påräkna mycket understöd. Det vore således i
min tanke bättre, att i denna, liksom äfven i en eller annan af öfriga
punkter, följa Kongl. Maj:ts förslag i stället för Utskottets; men då jag
hört att regeringen accepterat Utskottets förslag, inskränker jag mig
till att yrka bifall.
I ansende till den långt framskridna tiden afbröts nu öfverlägg-
ningen, för att fortsättas i Kammarens nästa sammanträde.
§ 2.
Anmäldes och bordlädes följande inkomna ärenden:
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 30, i anledning af väckta förslag
om anvisande af nationalbelöningar åt deltagarne i den med ångaren
“Vega“ fullbordade kringseglingen af Asien;
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 14, angående stämpelpap-
persafgiften;
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 34, i anledning af Kongl. Maj:ts
nådiga proposition med förslag till vexellag samt till förordning om
nya vexellagens införande och hvad i afseende derå iakttagas skall;
Samma Utskotts Utlåtande N:o 35, i anledning af Kongl. Maj:ts
nådiga proposition med förslag till förordning angående äktenskaps
afsilande i visst fall inför borgerlig myndighet;
Andra Kammarens Andra Tillfälliga Utskotts Betänkande N:o 6
(i samlingen N:o 16), i anledning af väckt motion om underdånig
skrifvelse angående ändring i 23 § af nu gällande Fiskeristadga;
Samma Utskotts Utlåtande N:o 7 (i samlingen N:o 17), i anled¬
ning af väckt motion angående underdånig skrifvelse om utarbetande
och framläggande för nästa Riksdag af förslag till stadgande, huruvida
och på hvad vilkor staten för dess jordegendom må utan afstående af
mark deltaga i kostnaderna för jordförbättringar genom vattenafiedning.
Dessa ärenden skulle sättas främst å den föredragningslista, som
för nästa sammanträde komme att upprättas.
Kammarens ledamöter åtskildes kl. ’/42 på natten.
In fidem
H A. Kolmodin.