Motioner i Första Kammaren, N:o 17. 7
•lag föreslår derföre, att eu inregistreringsafgift af 5 procent af varu¬
värdet må påläggas alla de varor, som från utländsk ort införas här i lan¬
det; motsvarande ungefär den direkta skatt till stat och kommun, som den
inhemske producenten, men ej den utländske, nu betalar för rättigheten att
begagna vår inhemska marknad.
Stockholm den 26 Januari 1880.
O. E. Carlsund.
N:o 17.
åt Herr Berg': Rörande förhud mot befordran med post
af tidningar och tidskrifter, som innehålla lotteriannonser.
Genom en Kongl. förordning af den 21 Mars 1844 är förbjudet att
för egen eller annans räkning, utbjuda eller afyttra lotter till penningars
eller annan lös eller fast egendoms bortlottande inom eller utom riket.
Då emellertid icke i Tryckfrihetsförordningen influtit något stadgande
härom, har ej kunnat förekommas att ett betydligt antal tidningar intagit
och ännu intaga annonser om utländska lotterier, liksom, i en senare tid
ofta _ inträffat att prenumeranter å tidskrifter tillerkänts förmånen att tärna
de] i utlottningen af ett visst antal premier.
Hufvud sak liga syftet med åberopade, ännu gällande 1844 års förord¬
ning har tydligen varit att bespara landets invånare, de olyckor och det
elände, som, enligt all erfarenhets vittnesbörd, måste blifva följden deraf att
menniskor efter hand vänjas vid att, icke i arbete och sparsamhet, utan i en
af slumpen gynnad utgång af ett städse förnyadt spel, söka sin bergning
och befrielse från tryckande näringsbekymmer. En annan sida af saken
som icke heller bör lemnas utan allt afseende, är den förlust, som för landet
uppkommer derigenom att årligen till utländska lotteriagenter utgå stora
summor, hvilka säkert i endast mycket ringa mån ersättas genom de då och
8
Motioner i Första Kammaren, N:o 17.
då ingående vinstbeloppen; och om äfven icke en dylik anmärkning kan göras
i afseende på bruket att, genom utsigten till erhållande af särskilda premier,
hvilka genom lottning utdelas, söka vinna ett ökadt antal prenumeranter, så
ligger dock i den lockelse till spel, som jemväl dylika anordningar medföra,
tillräcklig anledning att söka så mycket som möjligt förekomma desamma; och
detta oberäknadt det långt ifrån välgörande inflytande, som litteraturen måste
röna deraf att, i många fall, det icke är det tryckta ordets inneboende
värde, utan den större eller mindre utsigten till lotterivinst, som verkar af¬
görande i afseende å periodiska skrifters spridning.
Genom ett Kong!, bref den 22 Oktober 1875 har visserligen utfär¬
dats förbud mot befordran, i vissa fall, med posterne af tryckt eller på annat
sätt åstadkommet meddelande rörande försäljning af lotter till penningars
eller annan lös eller fast egendoms bortlottande.
Men då redan tre år förut blifvit, genom Konungs och Riksdags sam¬
manstämmande beslut, faststälde vilkoren för befordran af tidningar och tid¬
skrifter, som förskrifvas genom postanstait, dervid icke från sådan förmån
blifvit undantagna de pressens alster, som innehålla lotteriannonser, kunde
också icke till de genom postverket förskrifna tidningarne, utan endast till
sådana som sändas under band, utsträckas det nämnde, år 1875 i adminis¬
trativ väg utfärdade förbudet mot postbefordran af meddelanden rörande
lottförsäljning.
För att samma förbud må komma att omfatta äfven tidningar och tid¬
skrifter, som förskrifvas genom postanstalt, erfordras sålunda Riksdagens med¬
verkan.
Då någon tvekan icke bör förefinnas i afseende å önskligheten deraf
att alla nödiga och lämpliga åtgärder vidtagas för att icke äfven hädanefter
må kunna, i ett mycket stort antal fall, saklöst och uppenbart öfverträdas
förbudet emot bedrifvande af lotterirörelse,
och då, utan tvifvel, ett o vilkorligt förbud mot förskrifning genom
postanstalt af tidningar och tidskrifter, som innehålla lotteriannonser, skulle
verka derhän att, åtminstone på mycket få undantag när, utgifvare af tid¬
ningar och tidskrifter funne med sin egen fördel öfverensstämmande att af¬
stå från offentliggörande af alla slags lotteriannonser, deri äfven inbegripna
tillkännagifvanden rörande premieutdelningar,
får jag vördsamt föreslå,
det Riksdagen behagade, för sin del, besluta ett
sådant tillägg till Kongl. kungörelsen den 2 Mai 1879
angående tidningars och tidskrifters postbefordran, att —
utan afseende derå om tidning eller tidskrift förskrifvits
genom postanstalt eller om densamma aflemnats till post¬
<1
Motioner i Första Kammaren, N:0 18-
befordran under band — icke må med post fortskaffa
eller till adressat utlemnas tidning eller tidskrift eller
bilaga till det ena eller andra af förenämnda slags tryck¬
alster, om i tidningen, tidskriften eller i bilagan finnes
infördt tillkännagifvande, vare sig om försäljning af lotter
till penningars eller annan lös eller fast egendoms bort¬
lottande inom eller utom riket, eller ock om tilldelande åt
prenumeranterne af särskilda premier, hvilkas fördelning
bestämmes genom lottning.
Om remiss till vederbörligt Utskott anbålles.
Stockholm den 26 Januari 1880.
C. O. Berg.
N:o 18.
Af Herr Asplund: Om antagande af en författning rörande
skyldigheten att gälda sådan ersättning, som i 13 kap.
skiftesstadgan omförmäles.
När vid laga skifte en delegare nödgas utflytta eller afstå odlad jord
mot ouppodlad, bättre häfdad mot sämre häfdad eller skogbevuxen mark mot
mindre skogbeväxt, så tillägges honom jemlikt 13 kap. skiftesstadgan, viss
ersättning, att gäldas af den eller de delegare, åt hvilka sålunda på hans
bekostnad beredes en fördel.
Ingenting kan väl då vara mera berättigadt, än den förstnämndes an¬
språk att ega full trygghet för utbekommande af denna ersättning, som är
afsedd att utjemna skilnaden i värde emellan den lott, han genom skiftet
tvingas att afstå och den, han genom skiftet får i utbyte.
Bill. till Till;sd, Prat. 1880. 1 Samt. 2 Afd. 1 Band, 4 Höft,
2