14
Motioner i Andra Kammaren, N:o 71.
N:0 71.
Af Herr A. Rosenkvists Med förslag till ändring i 38 § af
Kongl. Förordningen den 16 Juni 1875 angående inteck¬
ning i fast egendom.
Uti Kongl. Förordningen angående inteckning den 16 Juni 1875
§ 38, stadgas, att utmätning af fast egendom för fordran, som icke
blifvit intecknad, skall anmärkas uti inteckningsprotokollet vid den
rätt, hvarunder egendomen lyder, samt att utmätningsman skall ge¬
nast, å landet till domaren och i stad till rätten, insända bevis om
utmätningen och beloppet af den fordran, hvarför utmätningen skett,
hvilket bevis skall i inteckningsprotokollet införas, på landet å nästa
rättegångsdag under lagtima ting och i stad å nästa rättegångsdag
för inteckningsärenden. Varande sista momentet af samma § så
lydande:
“Visas att utmätning, hvarom anmärkning skett i intecknings¬
protokollet, blifvit upphäfd eller eljest förfallit, läte rätten sådant i
protokollet anteckna".
Detta moment synes sakna nödig fullständighet. Endast i de
fall, att utmätningen blifvit upphäfd eller eljest förfallit, kan, om ett¬
dera förhållandet styrkes, anteckningen i protokollet annulleras. Äfven
om eu utmätning må anses, hvad i förordningen kallas, förfallen, deri¬
genom att den utmätta fastigheten blifvit i följd af utmätningen för¬
såld, så är det likväl endast på fastighetsegaren beroende att göra
anmälan derom att utmätningsanteckningen till sin verkan upphört.
Ehvad utmätningen upphäfves eller genom återkallelse förfaller eller
genom fastighetens försäljning fullföljes, måste det endast i ganska få
fall, åtminstone på landet, inträffa, att en ny egare eller samme egare,
om han får behålla sin fastighet, besvärar sig med att visa att verkan
Motioner i Andra Kammaren, N:o 71.
15
af utmätningsanteckningen upphört, ty utom det att eu sådan åtgärd
är förenad med besvär och kostnad, kan med skäl förutsättas, att ega-
ren är okunnig om förhållandet eller att han betraktar åtgärden så-
feom öfverflödig eller att lian icke förstår fördelen af att befria egen¬
domen från en gravamen af ifrågavarande beskaffenhet. Följden blir
då den, att anteckningen om en utmätning af fast egendom kan komma
att i protokollet och jemväl i inteckningsboken, der den skall inskrif-
vas, qvarstå såsom giltig långt efter det den upphört att hafva någon
betydelse, utan att dock kunna vid utfärdande af gravationsbevis å
fastigheten förbigås, hvilket åter måste leda till oreda, oformlighet och
vid meddelande af gravationsbevis, onödigt besvär.
För undvikande häraf vågar jag, med hänvisning till en ganska
enkel utväg, hemställa,
«
att Riksdagen ville för sin del besluta om så¬
dan ändring i sista momentet af 38 § i Kong!.
Förordningen angående inteckning i fast egendom
den 16 Juni 1875, att det må åligga lämätningsman
att, när utmätning,hvarom anteckning skett i inteck-
ningsprotokollet, blifvit upphäfd eller eljest förfallit,
äfvensom när liqvid af köpeskillingen för fastighet,
hvarom sådan anteckning skett, egt rum, göra an¬
mälan derom hos rätten eller domaren för att i in-
teckningsprotokollet anmärkas.
Denna lagförändring torde lämpligast böra närmare formuleras
af Lag-Utskottet, till hvilket jag anhåller om remiss af motionen.
Stockholm den 23 Januari 1880.
A. Rosenqvist.