4
Motioner i Andra Kammaren, N:o 54.
Mo 54.
Af Herr 0. Periliail! Om ändring af 31 § i gällande Bevillmngs-
stadga.
Som såväl inom Riksdagen som utom densamma under senare tider för¬
sports klagomål öfver den ojemnhet, hvarmed beskattningen i allmänhet drab¬
bar den skattdragande allmänheten, och hvilket klagomål hufvudsakligast torde
hafva föranledt tillsättandet af den så kallade skatteregleringskomitén, torde så¬
som icke minst berättigadt få anses den klagan, som afser den ojemnhet, hvar¬
med bevillningen efter 2:dra artikeln i Bevillningsstadgan nu i allmänhet påföres,
Anledningarne till sistnämnda ojemnhet äro tvifvelsutan flere, men såsom en bland
de mest i ögonen fallande, åtminstone för landsbygden, torde kunna anses det
förhållande, att, enligt 31 § i nämnda stadga, Bevillniugsberedningarna i hvarje
beredningsdistrikt skola bestå af, utom ordföranden, två eller tre inom kommunen
valde personer, eller, der flere socknar äro till ett distrikt förenade, en eller två
ledamöter från hvarje socken. Enligt stadgans föreskrift skall åtminstone ord¬
föranden, som utses af Konungens Befallningshafvande, ega tillförlitlig kännedom
om ortens ekonomiska ställning och industriella förhållanden; men det torde vara
uppenbart att i större vidsträcktare socknar eller distrikt, såsom till exempel
i Norrland, en sådan kännedom om hela socknens ekonomiska ställning och in¬
dustriella förhållanden icke kan förutsättas hvarken hos ordföranden eller bered¬
ningens få ledamöter, hvilka med beredningarnas nuvarande sammansättning
skola bedöma nyssberörda förhållanden på orter, som kunna vara belägna flera
mil från deras hemvist, och till ledning för bedömandet icke hafva andra offi¬
ciella uppgifter än dem, som angå försåld fastighet.
Till förekommande deraf att taxeringsförrättningarna icke må, så att säga,
ske på slump, hvilket nu tyvärr på allt för många ställen egar rum, hvilket så
mycket hellre torde få antagas vara förhållandet, som taxeringskomitéerna, fastän
de bestå af flere ledamöter, väl sällan gifva sig tid att så grundligt som sig
borde genomgå beredningens förslag, — åtminstone känner jag ingen taxerings-
Motioner i Andra Kammaren, N:o 55.
5
komité, hvars sammanträde räckt öfver en dag — anser jag enda utvägen vara
den, att bevillningsberedningarna komma att bestå af flere ledamöter; härigenom
skulle beredningens förslag, hvilka väl böra anses utgöra grunden för taxeringarna,
tvifvelsutan blifva mera tillförlitliga.
Och får jag på grund häraf, samt enär af en dylik föreskrift staten icke
skulle betungas med någon utgift, vördsamt anhålla
det Riksdagen ville besluta den ändring uti 31 § gällande
Bevillningsstadga, att på landet inom hvarje beredningsdistrikt
skola väljas minst fem ledamöter, eller, om behofvet sådant
kräfver, högst nio, att uti Bevillningsberedningens arbeten
deltaga.
Om remiss till vederbörligt Utskott auhålles.
Stockholm den 26 Januari 1880.
Olof Pennan.
N:o 55.
Af Herr Folke AllderSSOli: Angående underdånig skrifvelse om ut¬
arbetande och framläggande för nästa Riksdag af förslag till
stadgande, huruvida och på hvad vilkor staten för dess jord¬
egendom må, utan afstående af mark, deltaga i kostnaderna
för jordförbättringar genom, vattenafledning.
Enligt 1824 så väl som 1879 årens förordningar angående vattenaflednings-
företag skall den, som icke i företaget deltagit, för den jordförbättring han er¬
håller afstå mark som ersättning för kostnaderna. Sådant afstående af mark
torde högst sällan förekomma af enskilde jordegare, som nogsamt förmå inse den
skada de för all framtid härigenom förorsaka den egendom de innehafva. Der¬
emot finnes icke något fullt betryggande sätt att skydda Kongl. Maj:t och Kronan
för en sådan förlust. Och jag skall belysa förhållandet genom exempel ifrån ett
större nu pågående företag. Genom sänkning af sjöarne Hjelmaren och Qvismaren
blifver cirka trettiotusen tunnland bördig, men vattendränkt mark odelbar och frukt¬
bärande; af dessa tillhöra icke mindre än nära tvåtusen tunnland militie, civila och