Motioner i Andra Kammaren, 1V:o 44.
1
X:o 44.
Af Herr Sven Andersson: Om ändring af gällande stadgande
om utseende af ledamöter i 'pröfningskomité.
Enligt 61 § i gällande bevillningsstadga eger Kongl. Maj:ts Befall¬
ningshafvande att utse alla ledamöter i pröfningskomitén.
Pröfningskomitéernas förnämsta verksamhet borde utan tvifvel gå ut
på att åstadkomma rättvisa och jemlikhet med afseende på beskattningen
af de olika skatteföremålen sins emellan. Eu lång erfarenhet torde emel¬
lertid hafva ådagalagt, att de på dylikt sätt tillkomna pröfningskomitéerna
icke förmått att härvid uppfylla sitt ändamål. Öfverallt inom landet har
det också redan länge herskat missnöje och uttalats klander öfver dessa
komitéers förfarande, i synnerhet som det visat sig att nästan alla de, till
antalet ständigt ökade, besvär, som anföras öfver taxerings- och pröfnings¬
komitéernas beslut, vanligen lemnas utan allt afseende.
Missnöjet häröfver har på sednaste tiden ytterligare stigit med an¬
ledning deraf att Kongl. Maj:ts ryktbara skrifvelse, rörande jordens upptaxe-
rande till dess verkliga värde, blifvit, enligt jordegarnes åsigt, under sist¬
lidet år i allmänhet tillämpad på det sätt, att jorden pålagts beskattning
efter dess fulla värde eller derutöfver, utan att vederbörande synas hafva
iakttagit stadgandet i § 6 af instruktionen för taxeringsförrättningarne,
hvari föreskrifves att «då fast egendoms värde beräknas efter dess afkast¬
ning, bör afseende fästas å de grundskatter samt öfriga utskylder, som
utom allmänna bevillningen skola af samma egendom utgöras», så att
värdet i förhållande derefter skäligen minskas. — Derjemte är det uppen¬
bart, att nyssberörda skrifvelse blifvit tolkad så, att endast jordfastighet
blifvit åsatt förhöjd bevillning, under det andra fastigheter eller beskatt-
ningsföremål icke i lika mån fått bevillningen höjd.
Bih. till Riksd. Prot. 1880. 1 Sami. 2 Afd. 2 Band. 6 Höft.
1
2
Motioner i Andra Kammaren, N:o 44.
Det vore visserligen godt och väl, om man genom förhöjd beskatt¬
ning åt jordbruket kunde skaffa tillräckliga inkomster till bestridande af
de, uti en för de beskattade oroväckande grad, alltjemt stigande statsut¬
gifterna och sålunda undvika en statsbankrutt. Men förfarandet härvid
synes mig erinra om den drunknande, som, för att rädda sitt lif, griper
efter ett halmstrå; ty för enhvar, som icke uteslutande ser våra skatte-
förhållanden ur alltför ensidiga synpunkter, måste det nu vara klart att
de jorden åliggande mångfaldiga skatter och onera, t. ex. vägunderhåll,
rustning, rotering, tionde m. in., icke kunna ytterligare ökas, såvida man
ej vill tvinga de mindre jordbrukarne att lemna sina hemman öde och
sjelfva utvandra till ett annat land, der de icke bringas till tiggarstafven
genom orimliga skatter. Riksdagen måste omsider tillgripa den enda ut¬
väg, som finnes att erhålla jemnvigt i budgeten, nemligen att minska de
många öfverflödiga statsutgifterna.
Orsaken dertill att pröfningskomitéerna icke åtnjuta den skattdragande
befolkningens förtroende, ligger deri att ledamöterna ensamt utses af ko¬
nungens Befallningshafvande; ty denna myndighet kan ej ega tillräcklig
person- och örtkännedom, för att med sitt val alltid träffa de personer,
som passa för ett sådant uppdrag. Den allmänna åsigten är äfven att
dessa komitéer måste, för att rätt motsvara sitt ändamål, tillsättas på annat
sätt. Motioner härom ha vid flera riksdagar blifvit väckta.
Men, ehuru det således är nödvändigt att åstadkomma en förbättring
i detta afseende, skulle jag likväl icke nu hafva framkommit till Riks¬
dagen med denna motion, då en redan tillsatt skattekomité är i verksamhet,
om ej det vore mig bekant, att denna komité har till hufvudsaklig upp¬
gift att rättvisare ordna skatteförhållandena mellan stad och land, samt
således icke särskilt torde sysselsätta sig med den fråga, hvarom min
motion handlar.
På grund af det ofvan anförda, får jag härmed vördsamt föreslå att
Riksdagen för sin del ville besluta, att 61 § momentet 1 i gällande be-
villningsstadga skall erhålla följande lydelse:
Pröfningskomité består af 30 ledamöter, hvilka i
Stockholm utses ensamt af Öfverståthållare-embetet,
men i de öfriga länen af Kongl. Maj:ts Befallnings¬
hafvande och vederbörande landsting till hälften hvar¬
dera, bland de af taxeringskomitéerna dertill föreslagna
personer. På det Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
Motioner i Andra Kammaren, N:o 45.
3
och landstinget ej med sitt val må falla å samma
personer, åligger det Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
att i god tid för sin del utse ledamöter och genast
om sitt val underrätta vederbörande landsting samt
tillika uppgifva hvilka personer, som af taxerings-
komitéerna blifvit föreslagna. De af Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande utsedde skola utgöras dels af fastig-
hetsegare dels af näringsidkare och dels af löntagare.
Landstinget skall utse antingen jordegare eller jord-
bruksidkare.
Stockholm den 26 Januari 1880.
S. Andersson
från Norra Luggude.
Hio 45.
Af Herr Sven AndersSOll: Angående ersättning till kronobe¬
tjent e för fortställande af kallelser till första förhöret i
konkursärenden.
I 25 § af 1862 års konkurslag föreskrifves att, sedan uppteckning
af gäldenärs bo skett, rätten eller domaren åligger att genast kalla gäl-
denären att å viss dag, sist inom 14 dagar, bouppteckningens rigtighet med
ed fästa. I 39 § af samma lag säges, att till det förhör inför rätten eller
domaren, då gäldenären bör bouppteckningsed aflägga, de i orten vistande
och närmast'boende borgenärer skola kallas för att utse gode män för
att konkursboet till förvaltning emottaga, hvarvid borgenärerna ega upp¬
gifva beloppet och beskaffenheten af sina fordringar och, så vidt ske kan,
förete de handlingar, hvarå fordringarna sig grunda.