Motioner i Andra Kammaren, N:o 32.
att i berörda § 4 mom. a) måtte efter ordet
“jordegendom41 införas orden: sa framt anledning till
sådant särskiljande förefinnes.
Stockholm den 22 Januari 1880.
J. Sjöberg.
N:0 32.
Af Herr P. Hiibinette: Angående ändring af 7 § 2 inom.
bevillning sstadgan.
Då en stor del af landets inbyggare, efter hvad jag har mig be¬
kant, anser besynnerligt och orättvist att bevillningsstadgan på senare
åren blifvit, förändrad till tjenstemännens förmån, ehuru deras löner i
så väsentlig mån förökats, så medgifver Bevillningsstadgans 7 § afdrag
från deras till bevillning uppgifna inkomsters belopp, som obestridligen
äro att anse såsom kapitalbesparingar för framtiden, icke endast för sig
utan ock för maka och barn, ty den afgift tjensteman såsom sådan
åligger utgöra till pensions-, enke- och pupill- eller annan understöds-
kassa är ju en behållning som efter den grund reglementen föreskrifva
tillfaller honom och hans familj i en fördelaktigare grad, än om
en annan person utaf sina inkomster insätter i kapital- och försäkrings-
anstalter för att erhålla samma förmåner, som tjenstemän äro tillför¬
säkrade, ty tjenstemäns pensionsanstalter hafva erhållit stora bidrag,
som icke privata anstalter bekommit eller kunna påräkna. Men om
eu industriidkare eller handtverkare skulle utaf sina kanhända mycket
mindre inkomster insätta något belopp för att bereda sig eller anhöriga
pension, så får intet afdrag på hans bevillning ega rum, ehuru syfte¬
målet med insatserna äro alldeles desamma. Att tjenstemän äro ålagda
il
Motioner i Andra Hammaren, N:o 32.
att insätta ett visst belopp minskar icke nyttan och gagnet utaf dylika
besparingar, utan det är bara ett bevis att löngifvaren anser löne¬
beloppen så tilltagna, att utaf dem äfven löntagarne sjeifve böra hjelpa
till för att betrygga deras egen framtid, hvithet kanske en del för¬
summade, om det skulle stå dem fritt att bespara eller låta bli.
Hvarföre jag vågar göra Riksdagen uppmärksam på det inkonse-
qventa i detta stadgande är hufvudsakligen, att jag önskade Riksdagen
måtte till någon del undanrödja sådana förhållanden, hvilka gifva styrka
åt den föreställningen hos folket, att statsmakternas förnämsta om¬
sorger nu för tiden äro, att bereda tjenstemän högre löner och pensioner,
under det de försumma tillse det skatterna blifva fördelade så rättvist
som förhållandena för närvarande medgifva.
Och föreslår derföre,
att Riksdagen måtte besluta, att bevillniugs-
stadgans 7 § 2 moment måtte erhålla den lydelse
som den för några år tillbaka hade, det vill säga att
ur nämnda moment uteslutes orden “den afgift tjenste¬
man såsom sådan åligger utgöra till pensions-, enke-
och pupill- eller annan understödskassa.“
Om remiss anhålles.
Stockholm den 26 Januari 1880.
P. Huhinette.
Bill. till Riked. Prat. 1880. 1 Sami. 2 Afcl. 2 Band. 4 Haft.
2