4
Motioner i Andra Kammaren, N:o 3.
l:o. Gemensam tulltaxa för båda länderna;
2:o. Tulluppbörden verkställes af hvardera landet
för sig;
3:o. Alla landtullar de båda länderna emellan upp¬
höra;
4:o. Produkter och varor, kommande från eller tull-
behandlade i det ena landet, äro i det andra
tullfria;
5:o. Fri kustfart för båda ländernas fartyg;
6;o. Bestämd tid efter hvilken tullföreningen kan
af det ena eller andra landet uppsägas.
Stockholm den 19 Januari 1880.
C. M. Björnstjerna,
N:o 3.
Af Herr L. Torpadi.0: Angående ändring af 22 kap. 3 §
■ Arfdabalken samt 4 kap. 8 § Jordabalken.
Alltsedan publikationen af vår nu gällande allmänna lag qvarstår
i 22 Kap. 3 § Arfdabalken och 4 Kap. 8 § Jordabalken förbudet för
förmyndare att bortsälja omyndigs fastighet utan i nöd och trångmål
eller, såsom det senare lagrummet skarpare uttrycker saken, förmyn¬
daren skall inför domaren visa »rätt nöd»; det vill med andra ord säga,
att myndlingens affärsställning är sådan, att försäljning blir en tvingande
nödvändighet. Häraf följer, att eu minderårig, som ärfver en fastighet
jemte annan egendom af så stort värde att afköra sten deraf är tillräcklig
till fyllande af hans behof, måste till myndig ålder bibehålla fastigheten,
äfven om nyttan af dess försäljning är uppenbar.
Motioner i Andra Kammaren, N:o 3.
5
Ofvan anförda stadgande är en qvarlefva från den tid, då fast
egendoms bibehållande inom familjen var eu herskande grundsats, hvilken
fått sitt uttryck ej blott i nämnda lagrum, än äfven i de, som innefattade
föreskriften om bördsrätten, in. m. Vår lagstiftning har numera från-
trädt sagda princip; och då det icke lärer kunna bestridas, att fall rätt
ofta förekomma, då den omyndiges verkliga intresse kräfver försäljning
af hans fastighet, äfven om icke nöd och trångmål äro för handen, synas
här ofvan omförmälda stadgande!! icke längre böra bibehållas. Tvifvels¬
utan blir myndlingens bästa tillräckligt tillgodosedt, om bestämmelserna
angående frändes hörande före samt domarens tillstånd till försäljningen
bibehålies.
Jag vågar således föreslå,
det Riksdagen ville för sin del besluta, att nedan-
nämnda lagrum skola erhålla följande förändrade lydelse:
Årfdabalken 22 Kap. 3 §.
Ej må förmyndare bortsälja eller skifta omyndiga
barns jord och fasta gods, utan till barnens nytta och
läge närmaste fränders råd och domarens samtycke
till det köp eller skifte, som i Jordabalken sägs.
Jordabalken 4 Kap. 8 §.
Nu vill förmyndare sälja något af de omyndigas
fasta arf; söke då domaren och vise sina skäl dertill.
Då domaren deröfver hört nästa fränder, som i riket
äro, och han till det köp samtycke gifvit samt lagfart
sedan derå beviljats, vare det köp fritt för deras klander,
då de myndiga blifva.
Om remiss till Lag-Utskottet anhålles.
Kalmar i Januari 1880.
Lndv. Torpadie.