12
Motioner i Andra Kammaren, N:o 27.
M:o 27.
Af Herr A. W. Wigardt: Angående lönetillskott åt vissa kom¬
ministrar.
Det är en gammal och tyvärr icke obefogad klagan, att kommini¬
strars lönevilkor icke motsvara deras samhällsställning såsom akademiskt
bildade män i jemförelse med kyrkoherdars och andra tjenstemäns löner.
Man hade hoppats, att missförhållandet skulle jemnas vid den nya
löneregleringen för presterskapet; men granskar man bestämmandet af
den lön, på hvilken en kyrkoherde ansetts minst vara bergad, och den
för en komministers bergning, så blir missförhållandet stort. Det är väl
eu sanning, att fö r s a in Unga r n e i allmänhet icke mäktat anslå högre löner
till sitt presterskap, än de gjort; men det fans då andra utvägar genom
arrenden och kronotionde-spanmål jemte löneregleringsfonden att tillgå,
så att de svagast aflönade komministrarne kunnat upphjelpas till någor¬
lunda anständig bergning. Förenämnda medel hafva visserligen blifvit be¬
gagnade, men så, att kyrkoherdarne deraf fått största delen. Jag känner
icke förhållandet inom andra stift, än det jag sjelf tillhör, nemligen Vexiö,
och förmodligen äro komministerslönerna bättre annorstädes och befor-
dringarne tidigare, helst det ofta inträffar, att prestkandidater från Vexiö
stift, oaktadt der icke finnes något öfverflöd på prester, söka inträde i
andra stift.
Af Kongl. Maj:ts nådiga cirkulär af den 24 Mars 1876 till hög-
vördige Domkapitlet i Vexiö finner man, att icke mindre än 22 kyrko¬
herdar inom nämnda stift fått lönetillskott dels af arrenden och krono¬
tionde-spanmål och dels ur löneregleringsfonden, och att af dessa kyrko¬
herdar 2 innehafva pastorat i 2:dra klassen och således med minst 3,000
kronors inkomst förut, och af de 20 öfrige i 3:dje klassens pastorat finnas
de, hvilkas lön är bestämd till 2,400, 2,500, 2,600 och till och med
2,800 kronor och deröfver, som fått hvardera 200 kronors tillskott från
Motioner i Andra Kammaren, N:o 27.
13
löneregleringsfonden. Då jag nu jemför förhållandet med komministrarne,
så finner jag, att af 28 inom nämnda stift, som fått lönetillskott, hafva
17 med 1,000 kronor bestämd lön och derunder fått den höjd till 1,100
kronor och de öfrige 11 något deröfver. Kan nu en komminister anses
anständigt bergad med en lön, bostället inberäkna dt, på hvilket han sjelf
får bygga och underhålla husen, af 1,100 eller 1,200 kronor, så synes
det alldeles sjelfkärt, att en kyrkoherde med 2,400 eller 2,500 kronor
i årlig lön bör anses vida bättre bergad utan tillskott, helst församlin-
garne åt honom bygga och underhålla boställshusen. Jag ärnar nu ingen
talan föra för de yngre komministrarne, ty de hafva framtid för sig
och hoppas att förr eller senare få sig ett pastorat; utan det är för de
gamle, jag nu talar. Sedan en komminister uppnått 65 års ålder och
tjenstgjort såsom prest i 40 år, torde han icke kunna vänta någon annan
befordran, än den han har, och vore väl för öfrigt knappast dertill lämplig.
Vid 65 å 70 års ålder och derutöfver äro många prester så sjukliga och
skrala, att de svårligen kunna bestrida sin tjenstebefattning; men huru
vänta att en komminister med 1,100 å 1,200 kronors inkomster skall
underhålla och aflöna ett biträde? Han får då för sig och sin familj
intet eller åtminstone obetydligt öfver att lefva af. De komministrar,
som uppnått ofvan angifva ålder, men icke i lön åtnjuta 1,500 kronor
enligt löneregleringsresolutionen, böra derföre ur löneregleringsfonden eller
andra statens medel erhålla så stort tillskott som fordras för fyllnad af
ofvanskrifna summa. Att ifrågasatta fyllnadssumma för de komministrar
inom riket, som häraf skulle komma i åtnjutande, blefve högst obetydlig,
visas deraf, att inom Vexiö stift endast 2 prestman komma i åtnjutande
af denna förmån för närvarande.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, vågar jag vördsamt föreslå,
att de komministrar, hvilkas löneförmåner enligt
löneregleringsresolutionen, bostället inberäknadt, vid
uppnådda 65 eller 70 lefnadsår och 40 tjensteår icke
uppgå till 1,500 kronor, måtte ur löneregleringsfonden
eller af statsmedel årligen bekomma så stort tillskott,
att lönen utgör 1,500 kronor.
Stockholm den 23 Januari 1880.
A. W. Wigardt.